Gott slut och Gott nytt år!
En nyårsafton med strålande sol, gnistrande snö och ett antal köldgrader. Nyårsafton 2011 glimmar. Det hoppas jag den får göra för er också. Jag hoppas också att det nya året blir ett år fullt av möjligheter, precis som alla andra år, och att åtminstone livet på en Pynne kanske kan lära sig att bättre ta tillvara på dem. Inte för att hon direkt är ett hopplöst fall men allt kan faktiskt förbättras och utvecklas. Eller förändras för all del, om det är av godo.
Långpromenad och matlagning står på agendan. Nyårspresenterna, de små, som jag inköpte hos Månika på Jojo i Strömsund, ligger vackert kvar på kontoret i Flykälen hos Ingrid och Åke. Minnet följer inte med mig överallt. Om ens någonstans. En tur och retur till Jämtland var härligt. Fast jag måste få vädra fördomar om skidturister på tåg. Det var nämligen tåget som tog oss norrut i onsdags till Östersund. Skidturister från söder tycks i många fall tro att de har abbonerat tåget. Inte spelar det heller någon roll hur och var all utrustning placeras. Helst överallt. En stackars mor med tre barn och barnvagn står sig rätt slätt i det sammanhanget. För hjälpsamheten verkar också har krupit in i någon skidhjälm och de som ska bära hjälpmarna verkar mest försöka ladda för en urladdning eller gudbevars några tröttsamma åk i stackars Åre. Fördomar finns och jag vädrade några. Men jag kan inte sluta att förundras över vissa människors beteenden eller kanske snarare brist på beteende.
Nåväl, färden tillbaka till Hälsingland igår gick med bil. En aldrig sinande ström av bilar på väg mot fjällen. Dessvärre var den större ett tag vid Kårböle. En hemsk bilolycka hade stannat upp inte bara livet utan trafiken i minst en timme. När vi passerade hann jag tänka att det där kan knappast någon ha överlevt. Två överlevde och en dog. En väg som är rätt kurvig, spårig och hal på sina ställen ska inte inbjuda till att ha bråttom. Tyvärr har alltför många det ändå. Stressen slår ut omdömet och vansinniga omkörningar syns hela tiden. I det här fallet fick en bil sladd och en frontalkrock var oundviklig. Plötsligt händer det, det som inte ska hända. Alla får inte ett gott slut men tankar, hjälp och värme till alla de som behöver det för att göra det så bra som möjligt kan hjälpa en smula. Så var rädda om er på årets sista dag och fortsätt med det 2012.
Lev väl!♥
Långpromenad och matlagning står på agendan. Nyårspresenterna, de små, som jag inköpte hos Månika på Jojo i Strömsund, ligger vackert kvar på kontoret i Flykälen hos Ingrid och Åke. Minnet följer inte med mig överallt. Om ens någonstans. En tur och retur till Jämtland var härligt. Fast jag måste få vädra fördomar om skidturister på tåg. Det var nämligen tåget som tog oss norrut i onsdags till Östersund. Skidturister från söder tycks i många fall tro att de har abbonerat tåget. Inte spelar det heller någon roll hur och var all utrustning placeras. Helst överallt. En stackars mor med tre barn och barnvagn står sig rätt slätt i det sammanhanget. För hjälpsamheten verkar också har krupit in i någon skidhjälm och de som ska bära hjälpmarna verkar mest försöka ladda för en urladdning eller gudbevars några tröttsamma åk i stackars Åre. Fördomar finns och jag vädrade några. Men jag kan inte sluta att förundras över vissa människors beteenden eller kanske snarare brist på beteende.
Nåväl, färden tillbaka till Hälsingland igår gick med bil. En aldrig sinande ström av bilar på väg mot fjällen. Dessvärre var den större ett tag vid Kårböle. En hemsk bilolycka hade stannat upp inte bara livet utan trafiken i minst en timme. När vi passerade hann jag tänka att det där kan knappast någon ha överlevt. Två överlevde och en dog. En väg som är rätt kurvig, spårig och hal på sina ställen ska inte inbjuda till att ha bråttom. Tyvärr har alltför många det ändå. Stressen slår ut omdömet och vansinniga omkörningar syns hela tiden. I det här fallet fick en bil sladd och en frontalkrock var oundviklig. Plötsligt händer det, det som inte ska hända. Alla får inte ett gott slut men tankar, hjälp och värme till alla de som behöver det för att göra det så bra som möjligt kan hjälpa en smula. Så var rädda om er på årets sista dag och fortsätt med det 2012.
Lev väl!♥
Drottning av ostar!
Jag må ha många svagheter men en är definitivt ost. Ostarnas ost om jag får välja idag, imorgon kanske det är en annan, är med största säkerhet en schweizisk Gruyère. I vilket fall håller den i alla lägen. Som är mina.
Så att få laga middag med en höghet av sådant slag bredvid sig kanske inte är klokt. Men, ack så gott.
Livet på en Pynne kan ju bli lycklig för mindre.
Imorgon är det dessutom nyårsafton. Säger de initierade.
Så lev väl!♥
Så att få laga middag med en höghet av sådant slag bredvid sig kanske inte är klokt. Men, ack så gott.
Livet på en Pynne kan ju bli lycklig för mindre.
Imorgon är det dessutom nyårsafton. Säger de initierade.
Så lev väl!♥
Action!
Ja, även Gandhi, Mandela, Dr King, Makeba och det strävsamma gamla paret brukar säga detta på sina egna vis.
Lev dagen väl!♥
Plingelingeling nu tåget går...
Nu ska jag sitta på ett tåg ett litet tag. Det verkar som om Dagmar tillåter det att gå och dessutom i tid. Än så länge. Världen förändras hela tiden och snabbt går det. Tåg gillar jag, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Hela min barndom snurrade tåg hemma. Jag gillar även de här lite större som jag ska ta i besittning om ett litet tag. Järnvägsstationer och även flygplatser besitter någon sorts charm som är svår att sätta bra ord på. Det är känslan av förväntan och äventyr. Det är känslan av att allt är möjligt. Med vilket sinnestillstånd som helst. Plingelingeling nu tåget går, ut i vida världen...
Lev väl!♥
A lady!
En ny brevlåda är nu införskaffad. Den gamla tyckte tydligen Dagmar att hon hade mer användning av. Vad hon nu skulle med den till. Och tanten ger sig inte. Hon fortsätter sitt tjurskalliga raseringståg i naturen. Det blåser kraftigt nu igen och inatt trodde jag allvarligt att fönstren skulle ryka. Det var mest det piskande skyfallet som oroade i natten eller roade om man så vill. Detta är ju å andra sidan ingenting mot exempelvis Acheprovinsen i Indonesien eller att få 11 års fängelse för att man är journalist och värnar om det öppna och fria ordet. Ja, käre värld, vad det blåser på sina håll. Tänk om lite ilska kunde lindra det värsta onda men framförallt om lite mer kärlek kunde göra detsamma. Tyvärr är det inte så enkelt men vi kan alltid försöka.
Lev väl!♥
En liten djävul på både mat och spel.
Bara för att livet på en Pynne tycker att höjdpunkterna i livet ofta handlar om mat, förutom kära människor då, så finns här lite dessertbilder från juldagen. Och då är inte ens livet på en Pynne en speciellt bra dessertmänniska. Lite kräsen där.
Den bästa av dem alla, gyllengula marinerade apelsinfiléer med en klick kall grädde.
En tiramisu med julsmaker. Den "lyfter upp" vilken grinig jäkel som helst.
Förutom mat och dryck hör spel till julens höjdpunkter. Då kan vem som helst bli mästare och alla får vara störst, bäst och vackrast. Vissa tar det mer bokstavligt än andra.
Lev väl!♥
Den bästa av dem alla, gyllengula marinerade apelsinfiléer med en klick kall grädde.
En tiramisu med julsmaker. Den "lyfter upp" vilken grinig jäkel som helst.
Förutom mat och dryck hör spel till julens höjdpunkter. Då kan vem som helst bli mästare och alla får vara störst, bäst och vackrast. Vissa tar det mer bokstavligt än andra.
Lev väl!♥
Dagmar och broddarna.
Efter den värsta lilla blåsningen på mycket länge i dessa krokar antog Annandagen en viss tilltufsad fasad. Träd över hus och bilar, kåpan på vår skorsten på grannens tomt, grannen två hus bort, allt i en salig lite kaosartad röra. Ett litet mirakel att ingen människa skadades, med tanke på partynatt och folk i rörelse. Annandagsbandy blev det i vilket fall, det kan inte ens Dagmar rucka på. Ingen håller sig borta från IP då, inte Erik Hamrén heller. Av bara farten båste LBK Haparanda av banan med 7-1. Det måste bli en både tung och lång resa hem för det stackars laget.
När jag låg vaken i natt och funderade på om det var någon åtgärd jag borde vidta för att eventuellt lindra effekterna av Dagmars framfart så hann jag tänka mycket och på mycket. Både framåt och bakåt och här och nu. Så ett litet tack till Dagmar. Framförallt förstår jag nu vad det var jag hörde när skorstenskåpan drog iväg. Att vårt glashus står intakt är en liten seger i sig. Jag låg där och tänkte lite på hur det skulle gå för son M och Bellis som skulle åka tidigt ner till Uppis för en ny arbetsdag på Arlanda. När de tog sig iväg vid åttatiden hade mina blå inte sovit många minuter. Men iväg de kom och några timmar senare tryggt tillbaka i vardagen hemma hos sig. Men ett litet äventyr var det för vägarna ner till Tönnebro var glashala och här och där fick bilen åka slalom mellan träd och grenar.
Själv sicksackade sig som sagt livet på en Pynne på glashala vägar till IP. Fortare har jag gått i mina dar. Men vill den här halvgamla tanteluran fortsätta att gå, så var det modell långsam och försiktig som gällde. Det var kanske broddar jag skulle ha önskat mig i julklapp. Nu ska åter köket intas. Utan broddar och livlinor. Ett lugn infinner sig och efter storm kommer alltid solsken.
Tillhörande LBK.
Lev väl!♥
När jag låg vaken i natt och funderade på om det var någon åtgärd jag borde vidta för att eventuellt lindra effekterna av Dagmars framfart så hann jag tänka mycket och på mycket. Både framåt och bakåt och här och nu. Så ett litet tack till Dagmar. Framförallt förstår jag nu vad det var jag hörde när skorstenskåpan drog iväg. Att vårt glashus står intakt är en liten seger i sig. Jag låg där och tänkte lite på hur det skulle gå för son M och Bellis som skulle åka tidigt ner till Uppis för en ny arbetsdag på Arlanda. När de tog sig iväg vid åttatiden hade mina blå inte sovit många minuter. Men iväg de kom och några timmar senare tryggt tillbaka i vardagen hemma hos sig. Men ett litet äventyr var det för vägarna ner till Tönnebro var glashala och här och där fick bilen åka slalom mellan träd och grenar.
Själv sicksackade sig som sagt livet på en Pynne på glashala vägar till IP. Fortare har jag gått i mina dar. Men vill den här halvgamla tanteluran fortsätta att gå, så var det modell långsam och försiktig som gällde. Det var kanske broddar jag skulle ha önskat mig i julklapp. Nu ska åter köket intas. Utan broddar och livlinor. Ett lugn infinner sig och efter storm kommer alltid solsken.
Tillhörande LBK.
Lev väl!♥
Kärlek och åter kärlek.
En av de vackraste, djupaste, smärtsamma, ljuvligaste kärleksånger jag vet. Take it or leave it!
Vi kan ta samma fras på ett annat språk. I en annan takt. I en annan form. Helt enkelt på ett annat sätt.
Lev väl!♥
Vi kan ta samma fras på ett annat språk. I en annan takt. I en annan form. Helt enkelt på ett annat sätt.
Lev väl!♥
Stanna uppe!
Om någon vill få en förklaring på ordet nattuggla är det bara att titta på mig. Stanna uppe är inte bara ett mantra utan en självklarhet och bild av överlevnad. I vissa fall även en dumhet. Ute är det stormy weather som kallas Gudrun och medias varningar verkar faktiskt stämma till viss del. Om det blåser så rejält runt husknuten på Aspgatan att undertecknad mest liknar ett granitblock i styv kuling är det lite blåsigt. Om nu det gör att nattugglan stannar uppe längre än vanligt vill jag säga vara osagt.
Det där att stanna uppe har även en annan innebörd för livet på en Pynne. För ett antal år sedan bevistade undertecknad en fest. Det händer faktiskt. Undertecknad hade, som vanligt, ingen framförhållning eller om det var tidens melodi, inga nylonstrumpor. Men i lådan låg ett par stayupps. (hur nu de hade kommit dit?) Har man ben som undertecknad, dvs sådana som inte håller uppe ens Karlssons klister, så är inte det, det första alternativet. Men är det det enda alternativet så tar man det. Festen var rolig och allt funkade bra. Inga pinsamheter, inga "vad har du på dig" tester, maten, umgänget, sången, dansen var strålande...tills...Tills inga strumpor whatsoever vill vara med längre. När det där, att inte vilja stanna uppe längre började, hade undertecknad börjat slappna av. Lite för fort skulle det visa sig. När man dessutom dansar med en person som varje dag utnyttjar livet till fullo och inte vet vad ordet begränsingar innebär, är det fullbordat faktum.
En person som lever fullt ut och inte vet vad ordet spärrar betyder kan jag tycka är modig. Vissa skulle säkert säga dumdristiga, men ordet leva kan ändå ingen ta ifrån dem. Detta var en sådan person, en modig, livsbejakande människa, i mångas ögon dumdristig, men fin människa. Han dansade jag med. Precis när jag känner att strumporna börjar kovra sig eller körvla sig. Precis när jag känner att nu var det verkligen inte läge för dans. Precis när jag funderar hur jag ska lösa detta eller hur jag ska förklara att det inte går att dansa mer. Då säger denne gentleman att han såklart ser vad som är på gång, att har man en röd dress som jag hade, var det helt enligt alla jordens regler, att strumporna börjar korvla sig nedåt. Då stoppar jag dansen och drar upp mina stayups. Samt skrattar. Det gör vi tillsammans. Min goa vän K har ett liknande minne från Finland. Hon har liknande ben som jag, dvs, inte alltför tjocka. Hon berättar också om den smått surrealistiska känslan av tappad kontroll. Ibland infinner den sig bara. Med eller utan ben! Trots att vi önskar att få stanna uppe.
Lev väl!♥
Det där att stanna uppe har även en annan innebörd för livet på en Pynne. För ett antal år sedan bevistade undertecknad en fest. Det händer faktiskt. Undertecknad hade, som vanligt, ingen framförhållning eller om det var tidens melodi, inga nylonstrumpor. Men i lådan låg ett par stayupps. (hur nu de hade kommit dit?) Har man ben som undertecknad, dvs sådana som inte håller uppe ens Karlssons klister, så är inte det, det första alternativet. Men är det det enda alternativet så tar man det. Festen var rolig och allt funkade bra. Inga pinsamheter, inga "vad har du på dig" tester, maten, umgänget, sången, dansen var strålande...tills...Tills inga strumpor whatsoever vill vara med längre. När det där, att inte vilja stanna uppe längre började, hade undertecknad börjat slappna av. Lite för fort skulle det visa sig. När man dessutom dansar med en person som varje dag utnyttjar livet till fullo och inte vet vad ordet begränsingar innebär, är det fullbordat faktum.
En person som lever fullt ut och inte vet vad ordet spärrar betyder kan jag tycka är modig. Vissa skulle säkert säga dumdristiga, men ordet leva kan ändå ingen ta ifrån dem. Detta var en sådan person, en modig, livsbejakande människa, i mångas ögon dumdristig, men fin människa. Han dansade jag med. Precis när jag känner att strumporna börjar kovra sig eller körvla sig. Precis när jag känner att nu var det verkligen inte läge för dans. Precis när jag funderar hur jag ska lösa detta eller hur jag ska förklara att det inte går att dansa mer. Då säger denne gentleman att han såklart ser vad som är på gång, att har man en röd dress som jag hade, var det helt enligt alla jordens regler, att strumporna börjar korvla sig nedåt. Då stoppar jag dansen och drar upp mina stayups. Samt skrattar. Det gör vi tillsammans. Min goa vän K har ett liknande minne från Finland. Hon har liknande ben som jag, dvs, inte alltför tjocka. Hon berättar också om den smått surrealistiska känslan av tappad kontroll. Ibland infinner den sig bara. Med eller utan ben! Trots att vi önskar att få stanna uppe.
Lev väl!♥
Happy, happy!
Den här halvgamla tanteluran som lever livet på en Pynne är rätt nöjd med att få rå om de käraste som finns, laga lite mat och äta desto mer. Nu står en jultiramisu på dragning och bästa efterrätten jag vet ska snart tillagas. Apelsinfiléer i en lag av saffran, nejlikor, kanel och stjärnanis serverat med lite grädde. Enastående i all sin enkelhet. Allt som avslutning på julmiddag hos det gamla strävsamma paret lite senare idag. Och dessutom sneglar jag av och till på en julklapp som i all sin enkelhet är enastående. En resa tur och retur till mitt Bern. Dessutom får jag flyga till flygplatsernas flygplats, Belp. Belp som är en förort till lilla Toffen där jag bodde en gång, eller om det är tvärtom, eller om båda är små förbyar till Bern. Vilket som är Belps flygplats modell mindre men stor i mitt hjärta.
Halvgammal glad tantelura.
Lev väl!♥
Halvgammal glad tantelura.
Lev väl!♥
Tindrande blinkar
Julafton i en blink. Barnaögon som trötta men lyckliga kämpar för att hålla sig öppna in i det sista. Det stora tabberaset av julmat. Ja nog försökte vi rensa julbordet alltid men som vanligt fortsätter kylen, frysen och altanen att digna av julmat. Tomtenissarnas ankomst och den halvt hysteriskt vansinniga julklappsutdelningen. En julklappsutdelning som fick många ögon och hjärtan att både tindra och smälta. Julafton i en blink. Men julnatten är lång, vacker och tindrande.
Julfrukost för alla utom livet på en Pynne, som inte riktigt har förstått storheten med risgrynsgröt.
Förväntansfulla barn i sin egen värld med Kalle.
Jansson räckte även till vickning för livet på en Pynne och den manliga delen av det strävsamma gamla paret. Efter en lång julklappsutdelning kräver kroppen något mastigt och njutningsfullt. Jansson och en kall öl kan lindra det mesta. Om nu något behöver lindras. Annars är det utmärkt som det är.
Tabberaset gick om intet. Nya försök kan visserligen göras imorgon och i övermorgon och...I en blink kanske allt är borta.
Lev väl!♥
Julfrukost för alla utom livet på en Pynne, som inte riktigt har förstått storheten med risgrynsgröt.
Förväntansfulla barn i sin egen värld med Kalle.
Jansson räckte även till vickning för livet på en Pynne och den manliga delen av det strävsamma gamla paret. Efter en lång julklappsutdelning kräver kroppen något mastigt och njutningsfullt. Jansson och en kall öl kan lindra det mesta. Om nu något behöver lindras. Annars är det utmärkt som det är.
Tabberaset gick om intet. Nya försök kan visserligen göras imorgon och i övermorgon och...I en blink kanske allt är borta.
Lev väl!♥
Det önskar jag er...
Lev god och väl Jul!♥
Hala hjärnsläpp.
Dan före dopparedan lyste en av nerfarterna i Järvsöbacken så här mot mig. Den får väl passa på för nu är det drippendropp och drippendrapp igen. Halt visar sig på många sätt. I Östersund, av alla ställen, verkar både fastigetsförvaltning och vägverk ha fått hjärnsläpp i kubik. Där bör inte en lek med vintervädret orsaka det lilla kaos det verkar ha gjort. Östersund är staden som blåser på tvären och längden och allt däremmellan. Staden som har gator som går upp och ned med allt vad det innebär av nivåskillnader och i dessa tider hala branta backar. Där verkar som sagt besparingsivern eller dumheten ha fått ett ansikte. I Östersund har man alltid vetat vad vinter är och hur den hanteras. Tills idag. Om det nu inte är så att någon södermänniska fått för sig att göra praktik på nyheterna och sprida illvilliga rykten eller helt enkelt uppfattar det naturliga som något kaosartat. Sanningen kanske ligger någonstans däremellan.
Lev väl!♥
GOD JUL!
Artiklarna om den lille killen från Färila som skänker julklappar till barn på sjukhuset är en julgåva i sig. Att ett barn har större gåvor och intelligens än många vuxna är både befriande och positivt. Med tanke på vår framtid vill jag tillägga. Att en liten kille som tillbringade många år av sin barndom på sjukhus tänker ett varv och inser att han kan göra skillnad är julbudskapet i en och samma skepnad. Det han saknade under sin tid på sjukhus ska inte andra behöva göra. Han tar av sina veckopengar, sparar allt och köper guldkant och möjligtvis tidsfrist på livsslutet för många barn. Den nyheten gjorde min dag.
Annat som bidrog till min dag var närvaron av familj, matlagning och spel. Efter den efterlängtade, gudomliga skinkmackan tog vi vårt pick och pack och drog till syster T och svåger H. På spåret, glögg och andra livgivande spel fick alla att lysa med hornen. Att man får en blackout när den som minst behövs är symtomatiskt för livet på en Pynne.
Granen blev klädd utan att någon grät eller tuppade av. Eller för all del kastade ut åbäket. Det mesta är som det blev, oavsett om vi ville ha det så eller ej. Julen är här!
Livet på en Pynnes tomte som har hängt med sedan the very beginning.
Ibland kan vi behöva alla änglaorkestrar i världen för att det ska bli riktigt bra!
En riktigt GOD JUL önskar jag dig! Varän du är, vadän du gör och vartän du är på väg!
Och jag hoppas du lever väl!♥
Annat som bidrog till min dag var närvaron av familj, matlagning och spel. Efter den efterlängtade, gudomliga skinkmackan tog vi vårt pick och pack och drog till syster T och svåger H. På spåret, glögg och andra livgivande spel fick alla att lysa med hornen. Att man får en blackout när den som minst behövs är symtomatiskt för livet på en Pynne.
Granen blev klädd utan att någon grät eller tuppade av. Eller för all del kastade ut åbäket. Det mesta är som det blev, oavsett om vi ville ha det så eller ej. Julen är här!
Livet på en Pynnes tomte som har hängt med sedan the very beginning.
Ibland kan vi behöva alla änglaorkestrar i världen för att det ska bli riktigt bra!
En riktigt GOD JUL önskar jag dig! Varän du är, vadän du gör och vartän du är på väg!
Och jag hoppas du lever väl!♥
Snörobotar med nubbesallad.
Det närmar sig gott folk! Ikväll luktar köket nubbesallad och kycklingleverpastej med cognac. Plus pepparkakshusbygge av fyra kusiner under överinseende av stormästaren, storkusin Mikan. Det är fantastiskt vad mycket man kan bygga med små marshmallows, snölyktor och robotor t ex. För att inte tala om hederliga gamla Nonstop. Till saken hör ju att hela vår förra pepparkakeby rasade samman av klimatförändringarna.
Idag vände det. Nu går vi mor ljuset igen. Och julens ljus är nog så ljusa.
Lev väl!♥
Idag vände det. Nu går vi mor ljuset igen. Och julens ljus är nog så ljusa.
Lev väl!♥
Käraste som finns.
Imorgon kommer den äldste sonen hem. Med sig har han ett stycke kusin tillika systerdotter till mig. Fina M och A åker tåg till Light Valley. Det gör de klokt i tycker jag. Känslan av att snart få rå om alla mina barn är näst intill hisnande. På lördag, på självaste julafton, kommer även bonusbarn. Då kommer Marcus Bellis. Hon jobbar på Arlanda på julaftons förmiddag men tar sedan sin lilla fara och åker mot Hälsingland. Frågan är om hon eller tomten kommer först. Hon kanske plockar upp tomten efter vägen. Man vet ju aldrig vilka irrvägar tomtar kan få för sig att ge sig iväg på.
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Frestelsernas frestelse
Köket doftar Jansson. Plus apelsiner, hyacinter och saffran. Men doften av Jansson överträffar det mesta. Ett julbord utan Jansson är som, tja, en gran utan barr. Jag är otroligt svag för Jansson. I alla fall hans eller hennes frestelse. En Jansson och en kall öl slår nästan skinkmackan med julsenap kvällen före julafton. Precis när skinkan kommit ur ugnen görs en rejäl macka, gärna en stut, och delikatessen intas med en kall, kall öl. Sedan kan jag nästan vara utan julskinkan, men absolut inte utan den där mackan dan före dopparedan. Men nu är som sagt en Jansson tillverkad och får väl tillbringa ett par dygn i frysen innan den får pryda julbordet. Om det nu finns något kvar att stoppa i frysen vill säga. Frestelser var det. Jag behöver inte inledas i dem, jag kan gå själv.
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Konstiga proportioner, bristfällig logik och ljuständning!
Nu kära vänner går vi mot ljusar tider. Efter idag i alla fall. Om den här snön får ligga kvar så kommer det ju att bli ljustljust. Hur ska detta sluta? Klarar vi det?
Notisen i tidningen häromdagen vittnade i rubriken om en blöt, regnig och icke vit jul i landet lagom. Texten angav sedan att hela Norrland, Dalarna och stora delar av Värmland skulle få snö. Dvs en vit jul. 2/3 av landet lagom får en snörik eller i varje fall vit jul och det innebär att landet lagom har en regnig och grådaskig jul. De sydligare nejderna av vårt land får misströsta lite, om det nu är det de gör, men 2/3 behöver inte göra det. De där 2/3 som inte riktigt räknas till landet lagom. Ja, käre värld, vi kanske ska vara tacksamma för det. Fast jag blir nog mer tacksam om kunskapen och rapporteringen blir mer relevant och sanningsenlig. Logik och proportioner är en svår konst, inte bara för sydligare nejder utan även för media. Ljuset behövs!
Lev väl!♥
Notisen i tidningen häromdagen vittnade i rubriken om en blöt, regnig och icke vit jul i landet lagom. Texten angav sedan att hela Norrland, Dalarna och stora delar av Värmland skulle få snö. Dvs en vit jul. 2/3 av landet lagom får en snörik eller i varje fall vit jul och det innebär att landet lagom har en regnig och grådaskig jul. De sydligare nejderna av vårt land får misströsta lite, om det nu är det de gör, men 2/3 behöver inte göra det. De där 2/3 som inte riktigt räknas till landet lagom. Ja, käre värld, vi kanske ska vara tacksamma för det. Fast jag blir nog mer tacksam om kunskapen och rapporteringen blir mer relevant och sanningsenlig. Logik och proportioner är en svår konst, inte bara för sydligare nejder utan även för media. Ljuset behövs!
Lev väl!♥
Snön faller och jag med den!
Det känns nästan som om snö är kraftigt överskattat. Vackert, javisst, men det finns liksom aldrig någon hejd, när den väl sätter igång. Även om jag kan tycka att skottning kan vara en både skön och terapeutiskt syssla så är inte min kropp vän med det längre. Så oftast låter jag bli eller bör låta bli men ibland kan jag bara lita till mig själv. Det är ju inte så att snälla tant eller farbror snösvängen alltid är där när de som bäst behövs. Nåja, vackert är det som sagt. Gott så!
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Bräck knäcken med köttyxan
Nu har jag gått lös med köttyxan igen. Bättre terapi än att göra julgodis och om man vill avreagera sig finns inte. Nu använder jag förvisso inte köttyxan, kaveln går också bra ska tilläggas, till allt julgodis. Köttyxa i kombination med knäck tror jag t ex inte är så strålande. Men ska du göra polkabräck eller liknande går det alldeles utmärkt. Jag vet inte vad som kommer först, viljan att göra julgodis eller behovet av att avreagera sig. En rätt bra kombination i alla fall. När jag ändå var i farten med polkabräck, som är världens enklaste godis, experimenterade jag med en annan typ av bräck också. Givetvis med saltlakrits i. Vit choklad som du smälter blandas med citronskal och saltlakritsflagor. Bred ut till en tunn kaka och ställ kallt. Bryt sedan i små bitar. Kan mycket väl bli en ny favorit. Polkabräcken till trots.
Polkabräck
200 g vit choklad
skalet av 1 lime, samt en gnutta saft
En rejäl näve polkagrisar
Smält chokladen, i omgångar i mikron och rör mellan varven
Riv limen och blanda med den smälta chokladen, samt en droppe limesaft
Gå lös på polkagrisarna med en kavel eller köttyxa. Lägg polkagrisarna i en påse och en handduk över och banka på till smått smul. Beror på hur mycket vrede eller ilska som ska ut!
Blanda ner smulet i chokladen och bred ut allt på ett bakplåtspapper och ställ kallt. Bryt sedan i mindre bitar.
Lev väl!♥
Polkabräck
200 g vit choklad
skalet av 1 lime, samt en gnutta saft
En rejäl näve polkagrisar
Smält chokladen, i omgångar i mikron och rör mellan varven
Riv limen och blanda med den smälta chokladen, samt en droppe limesaft
Gå lös på polkagrisarna med en kavel eller köttyxa. Lägg polkagrisarna i en påse och en handduk över och banka på till smått smul. Beror på hur mycket vrede eller ilska som ska ut!
Blanda ner smulet i chokladen och bred ut allt på ett bakplåtspapper och ställ kallt. Bryt sedan i mindre bitar.
Lev väl!♥
Att göra skillnad
Julkonsert och snön vräker ned. Julen känns nära. Att lite musik kan betyda så mycket. Frid, ro, glädje och känslor av välbefinnande och närvaro. Nu är julen här.
Att jag sedan får se finaste Mona i TV och andra kända ansikten och miljöer härifrån gjorde glädjen mer innehållsrik. Musik ska byggas utav glädje och det finns inga tvivel i min värld att så är fallet med både julkonserten i Ljusdals kyrka och Copycat singers på TV 3. Kontraster men ändå inte.
När duktiga Kajsa sjöng It´s a wonderful world i kyrkan så kändes den verkligen så. Även om många, många tyvärr inte kan skriva under på det, att det verkligen är så. För många, många är den långt borta. Men vi kan alla göra skillnad. Göra något för att någon ska få en glimt av att världen kan vara underbar och god. Ett litet steg, en liten sak, en liten slant...allt kan göra skillnad.
En som verkligen gjorde skillnad, en av de stora i 1900- och 2000-talets Europa, slutade sin tid i den här världen igår. Vaclav Havel, det fria Tjeckoslovakiens ledare. Tänk att en dramatiker, författare och tillika tillfångatagen och förföljd man, förföljd för sin kamp för mänskliga rättigheter, kunde bli president i ett land som länge såg ut att förbli stängt och slutet. Mandela, Gandhi, Havel, Sirleaf...listan kan göras längre på att kamp lönar sig och att det gör skillnad.
Lev väl!♥
Att jag sedan får se finaste Mona i TV och andra kända ansikten och miljöer härifrån gjorde glädjen mer innehållsrik. Musik ska byggas utav glädje och det finns inga tvivel i min värld att så är fallet med både julkonserten i Ljusdals kyrka och Copycat singers på TV 3. Kontraster men ändå inte.
När duktiga Kajsa sjöng It´s a wonderful world i kyrkan så kändes den verkligen så. Även om många, många tyvärr inte kan skriva under på det, att det verkligen är så. För många, många är den långt borta. Men vi kan alla göra skillnad. Göra något för att någon ska få en glimt av att världen kan vara underbar och god. Ett litet steg, en liten sak, en liten slant...allt kan göra skillnad.
En som verkligen gjorde skillnad, en av de stora i 1900- och 2000-talets Europa, slutade sin tid i den här världen igår. Vaclav Havel, det fria Tjeckoslovakiens ledare. Tänk att en dramatiker, författare och tillika tillfångatagen och förföljd man, förföljd för sin kamp för mänskliga rättigheter, kunde bli president i ett land som länge såg ut att förbli stängt och slutet. Mandela, Gandhi, Havel, Sirleaf...listan kan göras längre på att kamp lönar sig och att det gör skillnad.
Lev väl!♥
Skönt och grönt.
Klappjakten kan börja. Det började också bra för livet på en Pynne. Men det är aldrig en bra början på en paketlek där hornen på oss dödliga blir större och kraftigare för varje tärningskast. När dessutom reglerna plötsligt ändras efter första omgången och den stora hög med ljuvliga klappar som ligger framför mig förflyttas till vänster och själv erhåller jag ett mycket mindre antal paket. Ett litet antal paket som till slut decimeras till en liten sak. Färggranna små muggar fick jag med mig hem i mörkret. Ett steg uppåt i alla fall. Kunde ha slutat med en kortlek från Office igen. Sådant har varit mer regel än undantag, om jag överhuvudtaget fått med mig något. Jag är inte bitter jag inte. Gröna, sköna, granna muggar från Rice att ta med på picknicken i skidspåret är bitterljuv musik. Nu vräker snön ner och sista adventsljuset är tänt. Kan mycket väl bli en picknick. Inne eller ute!
De sköna gröna blev kvar hos livet på en Pynne. Det finns en rättvisa i att inget är rättvist.
Lev väl!♥
Njut en liten smula!
För några veckor sedan trodde jag att jag var klar med alla julklappsinköpen. Men se, så var inte fallet. I och för sig tror jag att jag hittar på anledningar att fixa fler julklappar. De jag hade fixat hade liksom fixat sig själva och jag hade inte hängt med och definitivt inte känt någon julstämning när de fixade sig själva. Så idag tog hon som har ett lookalike-temperament med undertecknad, finaste dotter M, tag i saken och vi gjorde gemensam sak. Käre värld. Riktigt mysigt hade vi det och temperamenten var ljumma på gränsen till mesiga i vår värld.
Vi tog oss en fikalunch på Waynes Coffee och bredvid oss satt en liten tös i sina bästa år. Femårsåldern skulle jag tro. Hennes lite mer till åren komne far satt mittemot och torkade dottern varannan sekund om hakan. Dottern hon njöt i fulla drag. På bordet framför henne stod en chokladkaka modell choklad en masse. Jag har sällan eller aldrig sett någon både njuta och sluka en chokladkaka med sådan finess och inlevelse. Och kakan var av den större sorten. När sista smulan var uppäten, det trodde i alla fall jag, tog hon resolut både kniv och tunga till hjälp för att om inte äta upp tallriken så se till att inte den minsta antydan till choklad skulle finnas kvar på tallriken. När det till slut inte fanns mer att göra undslapp en liten suck och hon gick lös på sin festis. Med nästan samma inlevelse.
Hela julklappsinköpsgrejen var värd denna förtrollande stund med en femåring. En femåring som visade hur en chokladkaka ska ätas.
Nu ska jag njuta av paketlek, god middag och alldeles förtrollande sällskap. Inte en smula ska finnas kvar.
I ett av de temperamentsfullas rum. Uppmaningar kan vi ge på olika sätt!
Lev väl!♥
There is nothin´ but a Dame
Jag refererar ibland till filmen Love story och att inte tårarna ens föll till den. Hårdnackade livet på en Pynne! Vem kan egentligen motstå a Dame and a love story. Inte den här halvgamla tanteluran i alla fall. Inte nu längre.
What a Dame and what a Love Story!
Lev väl!♥
What a Dame and what a Love Story!
Lev väl!♥
Make love not...
Efter en kväll med "På spåret" och gala för svenska hjältar känns Die Hard 4 som det perfekta slutet. Är det inte plåt som krackelerar så är det människor som, till slut, slutar livet, ofta i hisschakt eller biltunnlar. Vilken tur att gårdagskvällens julfest inte innehöll julbord utan en mexikansk buffé och att barnens önskan om mat ikväll andades Mexiko. Jag menar vad är väl sjörbjugg à la Mexico mot julbord och fredagsmys möter Bruce Willis. En liten vindpust bara. Och jag, jag laddar för paketlek imorgon. Ingen pardon, i krig och kärlek är allt tillåtet. Framförallt tycker jag kärlek tillåter mer kärlek. Det visade om inte annat galan för svenska hjältar. Bullar och boxning kan vara kärlek i en och samma form. En ofantlig form.
Lev väl!♥
Är hämnden alltid ljuv?
Vill bara ha noterat angående förra inlägget att minnet hos en Ljusdalstacka kan sitta både djupt och hårt. Dessutom solidariskt med andra Ljusdalstackor. Minnet av kommentarer kring oss försvarslösa luciakandidater har inte fallit bort. Här glöms inget och hämnden kan vara ljuv. Mycket ljuv. Vill bara få det noterat till anteckningarna eller dagens agenda. No mercy.
Fast å andra sidan så är det nog mest tanken eller planerna och att ruva på hämnd som är det roligaste i kråksången. Så ett gott tips så här i jultider är att ni kan slappna av. Njut av julefriden. Ni som vet att hämnden kanske gällde er. Slappna av ni. Ett tag i alla fall.
Lev väl!♥
Fast å andra sidan så är det nog mest tanken eller planerna och att ruva på hämnd som är det roligaste i kråksången. Så ett gott tips så här i jultider är att ni kan slappna av. Njut av julefriden. Ni som vet att hämnden kanske gällde er. Slappna av ni. Ett tag i alla fall.
Lev väl!♥
Sankta modiga Lucia!
Ljusbärare! Ja, nog är hon det, Sankta Lucia. Modiga kvinnor är det. Jag kommer ihåg för drygt 30 år sedan när jag ingick i Ljusdals kommuns luciatåg. På den tiden hade kommunen en lucia med tärnor och inte som idag när Ljusdal har en och Färila, Los, Järvsö och Ramsjö varsin. På den tiden röstades också lucian fram av de sju kandidater som fanns. Det gör man gudbevars fortfarande på sina håll i landet men i Ljusdal har man sedan flera år systemet med lottning. Nåja, var sak har sin tid. Jag var nummer ett av kandidaterna och hade då den angenäma uppgiften att alltid få gå först fram när det var presentationer av oss kandidater. Oftast gick vi en och en. Till slut stod alla sju där tillsammans och fick ta emot publikens kommentarer. Jojo! Nog visste folk vem som var snyggast, fulast, hade sjyssta ben, hemsk rumpa, ful frisyr eller såg allmänt vedervärdig ut. De negativa kommentarerna är alltid lättare att uttrycka. Tydligen!
När vi stod bakom glas, det hände minsann, så kunde vi ändå inte undgå att höra eller oftast förstå vilka kommentarer som yppades. Ja, käre värld, vilket äventyr. Lucia blev jag inte, det blev en annan ljuvlig Ljusdalstacka. Jag kom visst trea, det avslöjade det gamla strävsamma parets granne som var Luciageneral och hade koll på röstningen. Ordningen var detsamma, vi hade fruktansvärt roligt. Gåvor fick vi. Vid kröningen i kyrkan höll livet på en Pynne på att nästan tutta eld på personen som satte på oss smyckena vi fick. Jobba hårt fick vi också. Under flera veckor kuskade vi runt i kommunen och spred ljus och glädje samt viss sång. Ibland var vi så trötta så skrattanfallen avlöste varandra och gjorde sångstunderna till mindre njutbara. På ett äldreboende jämrade sig en dam under hela högtiden om att vi borde sluta sjunga. Resultat...japp, ytterligare ett skrattanfall. Ljuvliga, ljusa minnen med modiga tjejer. Idag kvinnor som aldrig blir en dag äldre än 16. Fast det var vi i och för sig redan då. Äldre än 16 vill säga. Så dagen till ära och till alla modiga kvinnor står just nu en gyllene saffrantryffelsmet i kylen och stelnar.
Lev väl!♥
När vi stod bakom glas, det hände minsann, så kunde vi ändå inte undgå att höra eller oftast förstå vilka kommentarer som yppades. Ja, käre värld, vilket äventyr. Lucia blev jag inte, det blev en annan ljuvlig Ljusdalstacka. Jag kom visst trea, det avslöjade det gamla strävsamma parets granne som var Luciageneral och hade koll på röstningen. Ordningen var detsamma, vi hade fruktansvärt roligt. Gåvor fick vi. Vid kröningen i kyrkan höll livet på en Pynne på att nästan tutta eld på personen som satte på oss smyckena vi fick. Jobba hårt fick vi också. Under flera veckor kuskade vi runt i kommunen och spred ljus och glädje samt viss sång. Ibland var vi så trötta så skrattanfallen avlöste varandra och gjorde sångstunderna till mindre njutbara. På ett äldreboende jämrade sig en dam under hela högtiden om att vi borde sluta sjunga. Resultat...japp, ytterligare ett skrattanfall. Ljuvliga, ljusa minnen med modiga tjejer. Idag kvinnor som aldrig blir en dag äldre än 16. Fast det var vi i och för sig redan då. Äldre än 16 vill säga. Så dagen till ära och till alla modiga kvinnor står just nu en gyllene saffrantryffelsmet i kylen och stelnar.
Lev väl!♥
Doften av lavendel!
Det är verkligen måndag. I alla bemärkelser! Måndagar är väl som måndagar är mest och egentligen inte olik någon annan dag. Den blir lite vad vi gör den till. Men det grå täcket som la sig över folk och fä och deras natur idag var så in i märgen grått. Regn, snö, slask, ishalka...allt i en grå sörja. Nu gillar jag i och för sig färgen grå. Den är stark och lite sårbar på samma gång. Ruffig och hård men mjuk och skön. Så det borde passa utmärkt. Det kanske det gör också om jag tänker efter och kör lite Polyanna. Polyanna till trots satt jag och tittade lite väl ofta och längtansfullt på min vägg i mitt arbetsrum på jobbet. En bild jag burit med mig länge och lätt om hjärtat bar hem från Antibes en gång. Nu väntar vi på ljuset imorgon. Med eller utan Lucia!
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Dröm och verklighet!
I SvT´s serie "Allt för Sverige", om lite rotlösa amerikaners jakt på sina släktingar och rötter, påminns jag om att jag bor i den vackraste av dalar, Ljusnandalen. Jag ler och minns dagens promenad genom Karsjö by, som ligger som ett smycke med Ljusnan ringlande under sig. Det är bra att ibland bli påmind om att jag faktiskt kan bo mitt i en saga och leva min dröm!
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Jul, jul, strålande jul!
Dagens julmarknad tillbringades i denna vackra by. Byn som har hela världen för sina fötter, dvs Ljusnan och de blånande bergen. Byn heter Karsjö. Där bakas bland det godaste bröd som finns, på Olsgårds. Hos dem finns surdegsbröd med hälsingekaraktär uppblandat med danskt gemyt.
På den här gården tillverkas glass, Jarseglass. Dessutom i stora lass. Här fikade vi kakbuffé som gav sju sorters kakor ett ansikte.
Bakom fönstren som kan berätta så många historier skymtar bergen och oändligheten.
Lev väl!♥
På den här gården tillverkas glass, Jarseglass. Dessutom i stora lass. Här fikade vi kakbuffé som gav sju sorters kakor ett ansikte.
Bakom fönstren som kan berätta så många historier skymtar bergen och oändligheten.
Lev väl!♥
Vackra ögon och tal!
Livet på en Pynne är en nattmänniska. Still going strong. Framföralllt när en av favoriterna i filmsvängen visas. Hur okristligt sent eller tidigt det än blir. Gudfadern kan inte få ögonlocken att falla ihop. Det finns hopp för livet på en Pynne med andra ord. Lite är som förr. Visst värmde det också lite extra att först ha spikat både Nobelfesten, Så mycket bättre och en viss mängd av El Clasico och sedan få Gudfadern som dessert. Trots att det var evigheter sedan sist så är den som med vissa goda vänner. Vi tar vid där vi slutade och det kan aldrig bli för mycket av det goda. Om jag inte levde i Calcutta i mitt förra liv så var det garanterat på Sicilien.
Tårkanalerna fick, med andra ord, jobba hårt igår kväll. Den halvgamla tanteluran kunde absolut inte motstå att göra ögonen lite vackrare vid Fredsprisutdelningen. Ännu vackrare blev de vid utdelningen i Konserthuset, både av litteraturpriset och medicinpriset. Dessutom såg drottningen ut som om hon skulle kollapsa ett tag eller bryta ihop, men Daniels och Viktorias kärlek kan ingen ta miste på. Nobelkommittens ordförande Marcus Storch höll ett ovanligt fint, bra och varmt anförande kring vikten av utbildning, kultur och betydelsen av öppna dörrar och gränser. Lite väl kort sammanfattning kanske men...det var bra! Hjärta och hjärna går alldeles utmärkt att kombinera.
Lev väl!♥
Tårkanalerna fick, med andra ord, jobba hårt igår kväll. Den halvgamla tanteluran kunde absolut inte motstå att göra ögonen lite vackrare vid Fredsprisutdelningen. Ännu vackrare blev de vid utdelningen i Konserthuset, både av litteraturpriset och medicinpriset. Dessutom såg drottningen ut som om hon skulle kollapsa ett tag eller bryta ihop, men Daniels och Viktorias kärlek kan ingen ta miste på. Nobelkommittens ordförande Marcus Storch höll ett ovanligt fint, bra och varmt anförande kring vikten av utbildning, kultur och betydelsen av öppna dörrar och gränser. Lite väl kort sammanfattning kanske men...det var bra! Hjärta och hjärna går alldeles utmärkt att kombinera.
Lev väl!♥
Jolmig tantelura.
En nobel dag anno 2011. Drippendropp hörs utanför fönstret. Några andra högre lyriska dimensioner verkar inte vilja infinna sig. Dagen till trots. Jag är rädd att sätter jag mig och tittar på Fredsprisutdelningen så blir jag rörd och jolmig, som vi säger här, för att tre modiga kvinnor får priset. En av dem har stora delar av sin familj i Sverige eller rättare sagt två av dem har det. De afrikanska kvinnorna är släkt med varandra. Att Tranströmers mottagande av priset också gör mig rörd betvivlar jag inte en sekund. Jag blir rörd av väldigt många saker nuförtiden. Och jag som fortfarande bara är 16 år och inte ens fällde en tår till "Love Story". När människor som berör och har berört andra, människor som är modiga och gör skillnad, får ett erkännande, då rörs en sträng i livet på en Pynne. En sträng som nuförtiden är lite jolmig.
Drippendroppet till trots, jag ska halka ut i sörjan och isen. Lite gott fika och några julklappsinköp är strängarna på min lyra dagen av idag. Jag bad om -5 och ingen berg- och dalbana samt ett vackert vitt täcke. Vad fick jag? Loopen i temperatur och en vit, nåja, någorlunda vit, blöt sörja som låter "drippendropp". Och droppendrapp. Det är poesi i mina öron. Eller början på något...
Lev väl!♥
Drippendroppet till trots, jag ska halka ut i sörjan och isen. Lite gott fika och några julklappsinköp är strängarna på min lyra dagen av idag. Jag bad om -5 och ingen berg- och dalbana samt ett vackert vitt täcke. Vad fick jag? Loopen i temperatur och en vit, nåja, någorlunda vit, blöt sörja som låter "drippendropp". Och droppendrapp. Det är poesi i mina öron. Eller början på något...
Under vråkens kretsande punkt av stillhet,
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.
Jorden höljs av mörker som flädermössen
pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna.
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden.
Tomas TranströmerLev väl!♥
Vindarna har talat!
Det går tydligen riktigt rejält till ute vid kusten. Vid vårt älskade paradis, Sommarvik, rapporteras det om bortflugna båtar, raserade bryggor och allmänt lite blåsigt. Grannen en bit bort hittade sin lilla båt hos oss och alla bryggorna längs stranden är gone with the wind. Våra hus står dock kvar men vädret och havet har markerat, no mercy! Fascinerande, vackra och smått skrämmande krafter vindarna och havet besitter. Där är vi små, små och rätt sårbara.
Lev väl och håll i hatten!♥
Lev väl och håll i hatten!♥
Smulor i halsen och välstädade hem.
Jag sa och beställde snö i behagliga mängder och -5. Jag beställde inte snö en masse, som är tung och våt som den värsta lovikavante, och som förmodligen bara är här och vänder. För några -5 har då inte jag sett till. Kylan igår kväll ersattes av vindar modell fisljummen. Det blir aldrig som man tänkt sig. Nåja, än så länge är det vitt och vackert och här i den ljusa dalen är det knappast någon klassvarning överhuvudtaget. Rapporterna utåt kusten skvallrar dock om något annat. Men herregud så uppskruvat allt blir. Katastrofvarningar och varningslampor som blinkar mot oss ilsket rött. Enligt rubrikerna i alla fall. Landet lagom har nog lite svårt att förhålla sig till ordet katastrof. Vill man inte utsätta sig för onödigt krångel, risker eller små umbäranden i form av dålig sikt, lite långsammare tempo eller onödiga vansinnesomkörningar, så är det bara att stanna hemma eller om nu inte det går, anpassa sig efter väderlek och bilkörningen därtill.
Nu är det snart tredje advent och jäsicken vad vissa människor ojar sig över julen. vad de måste göra och inte. Jag säger som med vädret och bilkörningen, gör det inte, om du inte vill eller kan. Julen kommer i vilket fall. Vill man inte heller fira den är det bara att strunta i det också. Men lägg för guds skull ner alla krav på sju sorters kakor och fyra inlagda sillar eller vad det nu kan vara. Det kan förvisso vara gott, men det är int edet julen handlar om. Framförallt handlar den inte om det, om du inte tycker om, orkar eller vill dutta och pyssla med inläggningar, bakning och städning. Allt lätt att säga men ofta svårt att genomföra. Men det är ditt val och ditt förhållningssätt som avgör om du får julfrid eller inte. Ta en glögg och en liten dröm (de finns att köpa) och tänd ett ljus och andas en liten smula istället. Se bara till att inte smulorna fastnar i halsen.
Lev dagen väl!♥
Nu är det snart tredje advent och jäsicken vad vissa människor ojar sig över julen. vad de måste göra och inte. Jag säger som med vädret och bilkörningen, gör det inte, om du inte vill eller kan. Julen kommer i vilket fall. Vill man inte heller fira den är det bara att strunta i det också. Men lägg för guds skull ner alla krav på sju sorters kakor och fyra inlagda sillar eller vad det nu kan vara. Det kan förvisso vara gott, men det är int edet julen handlar om. Framförallt handlar den inte om det, om du inte tycker om, orkar eller vill dutta och pyssla med inläggningar, bakning och städning. Allt lätt att säga men ofta svårt att genomföra. Men det är ditt val och ditt förhållningssätt som avgör om du får julfrid eller inte. Ta en glögg och en liten dröm (de finns att köpa) och tänd ett ljus och andas en liten smula istället. Se bara till att inte smulorna fastnar i halsen.
Lev dagen väl!♥
Insnöade drömmar och salta tankar!
Kylan kom med raketfart. Imorgon får vi dessutom hålla i hatten. Kul! Jag är inte
anti vinter just nu. Inte ett dugg. Kallt och ingen snö att tala om. Kommer en vinter-
kramare förbi och börjar snacka om vinterns förträffligheter är jag rädd att en rak
höger bara blixtrar till. Men jag kan å andra sidan trösta de som av någon anledning
tänkte närma sig mig med de orden att den här halvgamla tanteluran inte är
kapabel till detta. Inte bara av moraliska och pascifistiska skäl utan av den enkla
anledningen att hon inte kan. Kroppen är så stel och ond den förtjänar. I detta väder
i alla fall. Jag är inte anti vinter jag inte. Om det vita kunde komma i behagliga
mängder och temperaturen stanna på -5 så vore jag genast mer följsam.
Så för att låtsas som om det är vackert vitt och endast -5 och ingen jädra berg-och
dalbanetemperatur stannar jag inne och låtsas som det regnar. Det gör jag inte alls
det men snöar in på drömmar och julgodis gör jag. Kardemummadrömmar och
chokladtryfflar med saltlakrits fick bli substitut för goda tankar om lång, kall vinter.
Ser lätt groteska ut men smaken var helt i sin ordning. Jag vet aldrig hur mina
experiment avlöper...
Allt annat än vitt...
Allt och alla behöver en liten skyddsängel!
Nu knyter vi ihop säcken för ikväll...mumma för själ ovh gom!
Lev väl!♥
anti vinter just nu. Inte ett dugg. Kallt och ingen snö att tala om. Kommer en vinter-
kramare förbi och börjar snacka om vinterns förträffligheter är jag rädd att en rak
höger bara blixtrar till. Men jag kan å andra sidan trösta de som av någon anledning
tänkte närma sig mig med de orden att den här halvgamla tanteluran inte är
kapabel till detta. Inte bara av moraliska och pascifistiska skäl utan av den enkla
anledningen att hon inte kan. Kroppen är så stel och ond den förtjänar. I detta väder
i alla fall. Jag är inte anti vinter jag inte. Om det vita kunde komma i behagliga
mängder och temperaturen stanna på -5 så vore jag genast mer följsam.
Så för att låtsas som om det är vackert vitt och endast -5 och ingen jädra berg-och
dalbanetemperatur stannar jag inne och låtsas som det regnar. Det gör jag inte alls
det men snöar in på drömmar och julgodis gör jag. Kardemummadrömmar och
chokladtryfflar med saltlakrits fick bli substitut för goda tankar om lång, kall vinter.
Ser lätt groteska ut men smaken var helt i sin ordning. Jag vet aldrig hur mina
experiment avlöper...
Allt annat än vitt...
Allt och alla behöver en liten skyddsängel!
Nu knyter vi ihop säcken för ikväll...mumma för själ ovh gom!
Lev väl!♥
Ge oss vårt dagliga bröd...eller införskaffa det själv!
"På full mage är det lätt att förlåta,
på tom mage förlåter man inte någonting." Sicilianskt ordspråk och även mitt!
“What day is it?" asked Pooh
"It's today", squeaked Piglet
"My favorite day", said Pooh
Det blir varken enklare eller, för all del, svårare än så!
Lev dagen väl!♥
på tom mage förlåter man inte någonting." Sicilianskt ordspråk och även mitt!
“What day is it?" asked Pooh
"It's today", squeaked Piglet
"My favorite day", said Pooh
Det blir varken enklare eller, för all del, svårare än så!
Lev dagen väl!♥
To be...
Det är mörkt, det är tyst. Tankarna kommer och går. Det är bra. Att de går vill säga.
För ibland behövs tomheten för att känslan av här och nu ska infinna sig. Eller få
chansen att infinna sig. Gränsen mellan rofyllt och kaos kan säkert vara hårfin. Låt
det vara så. Livet är varken det ena eller det andra. Det är.
Lev väl!♥
För ibland behövs tomheten för att känslan av här och nu ska infinna sig. Eller få
chansen att infinna sig. Gränsen mellan rofyllt och kaos kan säkert vara hårfin. Låt
det vara så. Livet är varken det ena eller det andra. Det är.
Lev väl!♥
Det vackra gula - saffransdrömmar!
Fick en fin present idag av en god vän. Bara så där, så det värmer extra gott. Tack snälla M för vackert goda, gula skorpor. För är det något som kan få mig att tända till lite extra, att bli så där lite extra glad, så är det saffran. Det finns förvisso massor med saker som gör mig glad och dessutom extra glad. Konstigt vore det väl annars. Och saffran är något extra. Något extra som hör ihop med julen, med smaker och dofter, färger och skönhet. Så vad passade väl extra bra att göra när jag ändå var så där extra glad, jo, saffransdrömmar. Drömmar som smälter i munnen och lindar in dig och själen i ett gult och vackert skimmer.
Extra glad blir jag ju också, eller om det nu är extraextra glad, när son D blir osannolikt lycklig över några av sina favoritkakor och dotter M kramar mig och säger "Oh, vad glad jag blir att du bakar igen..." Hon menade det som ett gott tecken på att jag mådde lite bättre idag och hade lusten till bak. Eller hur det nu ska vara...med alla drömmar!
Lev väl!♥
Blå stunder med nystött kardemumma.
Min lilla arbetsplats hemma blev plötsligt både terapihörna och kreativt centrum för mitt nyhetsbrev. Tänk vad lite java (café au lait) med nystött kardemumma kan göra. Gärna i kombination med blåa fönster och dörrar mot verkligheten!
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Träskets skaparlust!
Eftersom det snöar kan jag lika gärna snöa in på julsånger. Att jag dessutom har kört fast i träsket att skapa ett nyhetsbrev kan få mig att nästan lyssna på vilken dansbandsinspelning av julsånger som helst. Nej, nu överdrev jag, så långt ska jag inte gå. Jag behöver uppmuntran, inte mer frustration! Tänk att vissa formuleringar i ett nyhetsbrev eller vilken publikation som helst kan stötas och blötas och kännas märkbart krystade. Eller rent ut sagt dåliga. Ibland är den gamla regeln, det som först skrevs är det rätta och kanske bästa, utmärkt att rätta sig efter. Framförallt när det inte tycks bli bättre. Lite pausmusik, avslappning och kanske en god java så kommer lusten och framförallt skaparlusten åter. Nu har det dessutom slutat snöa. Insnöad känner jag mig nog ändå!
Så till er alla från mig, ännu en julsång signerad barndomen. En fransk gosskör sjunger om det lilla nyfödda barnet till ett collage av romantiserade bilder av julen. Insnöad var det!
Lev väl!♥
Så till er alla från mig, ännu en julsång signerad barndomen. En fransk gosskör sjunger om det lilla nyfödda barnet till ett collage av romantiserade bilder av julen. Insnöad var det!
Lev väl!♥
Röster, frisyrer och traditioner.
Min barndoms jular sjöngs ofta in på franska. Inte alltid, kanske lika ofta på engelska, men franska julvisor och engelska christmas carols sjöngs och spelades, både på grammofonen, pianot och gitarren. Lika ofta som svenska, österrikiska och tyska. Ja, käre värld vilket ursprung och vad många rötter våra julsånger har. I min värld är en av de vackraste fortfarande en visa och sång som skapades i de österrikiska alperna, Stille Nacht. Men jag tycker nog den ofta är vackrast på svenska, konstigt nog. Så därför tänker jag ge er en version på franska. Mireille Mathieu sjunger med sin lillebror, en liten gosse som förmodligen sjöng i en fransk gosskör. Mireille ser ut och sjunger som hon alltid gjorde, på de bilder man ser av henne, vill säga. Vart tog alla dessa frisyrer vägen? Stilla natt består dock genom alla år. Men Mireille vad gör du nu?
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Elakartad svulst.
Förra helgen var jag på ett mycket trevligt 40-årskalas på en båt på Söder Mälarstrand. God mat coh gott sällskap. Min bordsherre, som jag aldrig träffat förut, var en inbiten Stockholmare som vid första anblicken enbart såg ut som en blandning av riktig rocker och militär. Hur nu de ser ut? Det var han kanske också förvisso, ja, militär hade han varit, men framförallt var han en matlagare av rang och stor filmentusiast. Ni kan ju gissa vad vi pratade om. Film och mat kan man prata nonstop om i flera timmar. Mat i filmer finns det gott om och mat till film kan varieras i det oändliga.
Däremellan kom vi in på den lilla svulst som kallas nationalism. För en liten elakartad svulst det är. Den lilla defekt som kan göra den mest timida människa rätt osympatisk. Ett tillstånd där allt förnuft försvinner och med det humanism och hjärta också. En beskrivning som vissar älskar att förklara och försvara och vill göra till något det inte är. Stolthet, ödmjukhet och lycka över sina rötter, sina geografiska rötter, är en sak, men nationalism har sällan eller aldrig fört något gott med sig. Det var rockern, kocken och filmentusiasten och jag rörande överens om. Nationalism är skrämmande och ruggigt. Ruggigt otäckt kan det bli.
Jag tänkte på allt detta när jag läste om och såg filmsnutten på youtube om den hysteriska, otäcka, rädda och alltigenom lilla människan till ung kvinna och moder på tunnelbanan i London. Hon som gastar ut sitt hat och sin avsky mot allt vad hon inte tycker är brittiskt. Allt som hon tycker ska lämna landet, hennes land. Hennes lille blonde son sitter i hennes knä och tuggar paniskt på en leksak. Lilla kille får hatet med modersmjölken. Och vi andra undrar varför vissa vuxna blir de små monster de blir.
Jag tänkte också på detta med svulsten nationalism när jag läste om Sverigedemokraternas försök att få till stånd någon sorts definition av svenskhet. Lika lite som kvinnan på tunnelbanan i London egentligen kan definiera vad brittiskt är kan Åkesson och co tala om vad som är svenskt eller framförallt vem som har rätt att kalla sig svensk. Visst kan vi plocka fram attribut, traditioner, natur och kultur som hör hemma i Sverige, eller det landområde vi de senaste århundradena har kallat Sverige, eller som både svenskar och andra nationaliteter förknippar med landet lagom. Visst kan vi rabbla upp en massa sådana saker. Många saker att vara stolta och glädjas över, men att förminska århundradens och årtusendens histora med dess människor till vad som är svenskhet och inte är inte speciellt intelligent. Framförallt önskar jag inte behöva ingå i, och tror inte jag har samma definition som Åkesson och co på svenskhet, i någon sorts förljugen paketering om svulsten nationalism.
Lilla blonda kille på tunnelbanan i London! Vad jag hoppas och önskar att du får möta andra värderingar och människor med hjärtan. Även om jag tror och hoppas att din rabiata mor älskar dig. Även hon kan ju faktiskt komma på bättre tankar.
Även våra svenska älvar kan uppträda dramatiskt.
Och de gamla trollska gårdarna kan berätta en historia. En historia om människor, svenskar eller inte.
Lev väl!♥
Däremellan kom vi in på den lilla svulst som kallas nationalism. För en liten elakartad svulst det är. Den lilla defekt som kan göra den mest timida människa rätt osympatisk. Ett tillstånd där allt förnuft försvinner och med det humanism och hjärta också. En beskrivning som vissar älskar att förklara och försvara och vill göra till något det inte är. Stolthet, ödmjukhet och lycka över sina rötter, sina geografiska rötter, är en sak, men nationalism har sällan eller aldrig fört något gott med sig. Det var rockern, kocken och filmentusiasten och jag rörande överens om. Nationalism är skrämmande och ruggigt. Ruggigt otäckt kan det bli.
Jag tänkte på allt detta när jag läste om och såg filmsnutten på youtube om den hysteriska, otäcka, rädda och alltigenom lilla människan till ung kvinna och moder på tunnelbanan i London. Hon som gastar ut sitt hat och sin avsky mot allt vad hon inte tycker är brittiskt. Allt som hon tycker ska lämna landet, hennes land. Hennes lille blonde son sitter i hennes knä och tuggar paniskt på en leksak. Lilla kille får hatet med modersmjölken. Och vi andra undrar varför vissa vuxna blir de små monster de blir.
Jag tänkte också på detta med svulsten nationalism när jag läste om Sverigedemokraternas försök att få till stånd någon sorts definition av svenskhet. Lika lite som kvinnan på tunnelbanan i London egentligen kan definiera vad brittiskt är kan Åkesson och co tala om vad som är svenskt eller framförallt vem som har rätt att kalla sig svensk. Visst kan vi plocka fram attribut, traditioner, natur och kultur som hör hemma i Sverige, eller det landområde vi de senaste århundradena har kallat Sverige, eller som både svenskar och andra nationaliteter förknippar med landet lagom. Visst kan vi rabbla upp en massa sådana saker. Många saker att vara stolta och glädjas över, men att förminska århundradens och årtusendens histora med dess människor till vad som är svenskhet och inte är inte speciellt intelligent. Framförallt önskar jag inte behöva ingå i, och tror inte jag har samma definition som Åkesson och co på svenskhet, i någon sorts förljugen paketering om svulsten nationalism.
Lilla blonda kille på tunnelbanan i London! Vad jag hoppas och önskar att du får möta andra värderingar och människor med hjärtan. Även om jag tror och hoppas att din rabiata mor älskar dig. Även hon kan ju faktiskt komma på bättre tankar.
Även våra svenska älvar kan uppträda dramatiskt.
Och de gamla trollska gårdarna kan berätta en historia. En historia om människor, svenskar eller inte.
Lev väl!♥
Andra ljuset!
När det andra ljuset hade tänts var en promenad i ljuset, solen, frosten och kulturen allt som behövdes. Allt som behövdes för att smälta gårdagens julbord. Sedan kunde en julmarknad på Stenegård besökas. I lugn och ro. I sinnet i alla fall. Åter smittades och triggades smaklökarna och ljuvliga dofter och smaker fyllde åter kroppen.
Lev väl!♥
Obegränsade tillgångar!
Inför julbordet ikväll på Järvsöbaden kan en sådan här gammal slagdänga nynnas. Eller för all del, inför livets små eller stora trösklar överhuvudtaget. Nu är inte jag julbordens största fan, men som många vet är jag en fan av att äta, så riskerna med julbord, och fr a det på anrika Järvsöbaden, är kan jag milt uttrycka det rätt obegränsade.
Allt går utom nyfödda barn! Ett mantra så gott som något i min värld, om jag nu vill sluta nynna I will survive. Både för min egen skull och omgivningens. Ja, jäsicken vad livet är oförutsägbart och magiskt.
Lev väl!♥
Allt går utom nyfödda barn! Ett mantra så gott som något i min värld, om jag nu vill sluta nynna I will survive. Både för min egen skull och omgivningens. Ja, jäsicken vad livet är oförutsägbart och magiskt.
Lev väl!♥
Take a break or two!
Pausmusik!
Lev dagen väl!♥
Lev dagen väl!♥
Bilder i magasin och fönster!
Ikväll var en riktigt trevlig kväll, vädret till trots. För jag kan inte med bästa vilja kalla detta väder för trevligt. Väder är det i alla fall, så långt är säkert.
En tur till Järvsö och releaseparty av Magasin Järvsö.
Hungrig som jag var smakade buffén och plockmaten bara mer. Att jag dessutom gillar plockmat gjorde inte saken värre. Eller om det var det den gjorde.
På hemvägen plockades ett stycke dotter upp och döm om vår förvåning när vi i Rhenströms fotoaffärs skyltfönster ser förra årets förmodligen enda julaftonsfotografering i fotoaffären. Eller rättare sagt resultatet av fotograferingen. Alla kusiner på den ömma moderns sida samlade. En julaftonsmorgon 2010. Det var enda tillfället att få alla sju barnbarnen till det gamla strävsamma paret samlade på ett ställe.
Att jag dessutom kom hem till en nytillverkad adventsljusstake som ser ut som den ljuvligaste gräddbakelse och lite biljetter som ska användas i sommar gjorde definitivt att vädret den 1 december kändes som en smäktande medelhavsbris eller möjligen en smällkaramell.
Lev väl!♥
En tur till Järvsö och releaseparty av Magasin Järvsö.
Hungrig som jag var smakade buffén och plockmaten bara mer. Att jag dessutom gillar plockmat gjorde inte saken värre. Eller om det var det den gjorde.
På hemvägen plockades ett stycke dotter upp och döm om vår förvåning när vi i Rhenströms fotoaffärs skyltfönster ser förra årets förmodligen enda julaftonsfotografering i fotoaffären. Eller rättare sagt resultatet av fotograferingen. Alla kusiner på den ömma moderns sida samlade. En julaftonsmorgon 2010. Det var enda tillfället att få alla sju barnbarnen till det gamla strävsamma paret samlade på ett ställe.
Att jag dessutom kom hem till en nytillverkad adventsljusstake som ser ut som den ljuvligaste gräddbakelse och lite biljetter som ska användas i sommar gjorde definitivt att vädret den 1 december kändes som en smäktande medelhavsbris eller möjligen en smällkaramell.
Lev väl!♥
Pepparkakesnäll!
Ett glas portvin och nybakt pepparkaka med whiskyädelost gjorde susen denna första dag på december månad. 1 december och plusgraderna är många, vindarna inte bara viskar utan skriker ditt namn och regnet har bestämt sig för att himlen måste gråta ut. Ordentligt!
Blås inte bort, bara hem. Varän det är!
Lev väl!♥
Hemma!
Det är väl därför jag känner mig hemma varhelst mina barn är. Det här, är hemma hos ett stycke barn.
Eller som jag brukar säga, wherever I lay my hat that´s my home. Om jag är på riktigt bra humör ger jag mig på att sjunga versraden. Med eller utan hatt.
Lev väl därute!♥
