.

En nobel dag anno 2011. Drippendropp hörs utanför fönstret. Några andra högre lyriska dimensioner verkar inte vilja infinna sig. Dagen till trots. Jag är rädd att sätter jag mig och tittar på Fredsprisutdelningen så blir jag rörd och jolmig, som vi säger här, för att tre modiga kvinnor får priset. En av dem har stora delar av sin familj i Sverige eller rättare sagt två av dem har det. De afrikanska kvinnorna är släkt med varandra. Att Tranströmers mottagande av priset också gör mig rörd betvivlar jag inte en sekund. Jag blir rörd av väldigt många saker nuförtiden. Och jag som fortfarande bara är 16 år och inte ens fällde en tår till "Love Story". När människor som berör och har berört andra, människor som är modiga och gör skillnad, får ett erkännande, då rörs en sträng i livet på en Pynne. En sträng som nuförtiden är lite jolmig.

Drippendroppet till trots, jag ska halka ut i sörjan och isen. Lite gott fika och några julklappsinköp är strängarna på min lyra dagen av idag. Jag bad om -5 och ingen berg- och dalbana samt ett vackert vitt täcke. Vad fick jag? Loopen i temperatur och en vit, nåja, någorlunda vit, blöt sörja som låter "drippendropp". Och droppendrapp. Det är poesi i mina öron. Eller början på något...

Under vråkens kretsande punkt av stillhet,

rullar havet dånande fram i ljuset,

tuggar blint sitt betsel av tång och frustar

skum över stranden.

Jorden höljs av mörker som flädermössen

pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna.

Havet rullar dånande fram och frustar

skum över stranden.

Tomas Tranströmer


Lev väl!♥