.

Efter att ha beskådat vissa delar av den rojalistiska yran i London och den vackra bruden, ja, inte bara vissa delar utan hela hon, väntar en förhoppningsvis ljus och glad Valborg eller sista april som vi säger i den eviga ungdomens stad.

Trots att jag är mycket annat än rojalist så var det väldigt vackert och lite nostalgiskt att beskåda spektaklet. Fest en fredag anno 2011 kan inte bli annat än lyckat. När det till på köpet också verkar som om det är verklig kärlek mellan de tu så går till och med jag igång. Lite grann i alla fall. Jag kommer så väl ihåg det kungliga bröllopet 1981 mellan den enormt blyga och vackra Diana, iklädd en hiskelig marräng, och den lite stela och ständigt otrogne Charles. Jag såg bröllopet på dåvarande Sparbanken i Ljusdal. Jag var där för att växla pengar till någon utlandsresa. Vart jag skulle vet jag inte! Men att jag var på Sparbanken och vad jag såg kommer jag ihåg. Det är tur att man inte rotar för mycket i varför vissa minnen sitter kvar.

Ja, käre värld vad hon ändå betydde för det stela brittiska hovet. Det kan tyckas stelt idag men det är en västanvind mot för hur det var före Diana. Framförallt fick ju hennes tragiska död den i alla fall positiva effekten. Ett lite mjukare och mänskligare drottninghus.

Men fest och yra blir det imorgon också. Åtminstone i alla universitetsstäder och i Uppsala allra mest.
Ett foto från Upplandsmuseets samlingar speglande firandet 1933 på Drottninggatan och vägen upp mot Carolinabacken får önska er en fin helg med lugn och ro eller fest och yra.



Lev väl!♥

Jag har alltid tyckt att Patrik Sjöberg är en lite knepig typ. Smått arrogant och lite tråkig har han gått sin egen väg, lite som Tjalle tvärvigg. Jag har väl anat att bakom allt detta lite i mitt tycke osympatiska lurar en oerhörd blyghet och osäkerhet. Det behöver man nog inte ens vara amatörpsykolog för att förstå.

 Jag glömmer heller aldrig när mannen i mitt liv och jag stötte på honom bakom några bajjamajor under friidrotts-VM 1995 i hans hemstad Göteborg. En drös med ungar hade också upptäckt honom och han skrev lite småsurt autografer. En liten kille, blyg och inte så framfusig, hamnade lite på efterkälken i autografklungan. När den lilla kön av beundrare hade fått sina autografer återstod bara den lille blyga killen. Då vänder Sjöberg på klacken och går. Han står där med sin penna och block utsträckt och tittar efter sin, i det här läget förmodligen, fd idol. Jag var på vippen att springa efter Sjöberg och, om inte slå ner honom, så läsa lusen av honom. Men gjorde livet på en Pynne det, näpp, och än idag har hon lite dåligt samvete för det.

Nu får i alla fall det lite truliga och arroganta en viss förklaring. Ingen ursäkt för behandlingen av den lille gossen, men en förklaring till varför, en av världens bästa höjdhoppare någonsin, är som han är. Och har gjort det han har gjort. Vilken fruktansvärd ryggsäck att bära, både som barn och vuxen.

Nu hoppas jag inte att föräldrar inte låter sina barn idrotta. Fler svenska barn behöver idrotta och motionera. Förutom glädjen med idrott och hälsoaspekterna så är det socialt värdefullt. Däremot hoppas jag föreningar och alla vuxna, oavsett om det handlar om idrott eller annan verksamhet som arbetar med barn, skaffar sig mer kunskap, skinn på näsan och är mer uppmärksamma. Och jag hoppas vi fortsätter tro på det goda och allt gott som görs och låter det vinna.

Lev väl!♥

Som skarp kontrast till glädjen och gemenskapen jag upplevde tidigare ikväll var Svt´s dokumentärprogram om massakern i bosniska Srebrenica 1995. Fruktansvärda bilder och filmsekvenser jag sett förut men de blir definitivt inte mindre hemska för det. Snarare tvärtom. Det gjorde fysiskt ont både i hjärtat, magen och huvudet av de flimrande vansinniga bilderna från en av vår tids mest vidriga händelser.

Folkmordet i Srebrenica var det första i Europa sedan andra världskriget. Det skedde medan världen såg på med ögon som varken ville se eller ville tro vad de såg.

Trots att vi vet vad människor kan göra mot varandra och hur svåra såren är att läka verkar vi ha väldigt svårt att lära oss. Svårt att lära oss att vi alla är människor med vår stund på jorden, oavsett vilka vi är eller varifrån vi kommer. Vi verkar ha svårt att lära oss att patriotism och nationalism lätt blir ett farligt, manipulerande vapen som leder till segregation och utanförskap likaväl som det leder till  mer inskränkthet och okunskap istället för gemenskap, humanism och empati.



Vi behöver alla ett fönster ut mot den övriga världen. Ett som vi helst kan öppna!

Lev väl!♥

Det är konstigt vad lite musik kan föra människor nära varandra. Få människor att gå samman och göra gemensam sak. Det är konstigt vad lite möten människor emellan betyder mycket. Mer än vi oftast begriper och förstår.

För en bygd som Ljusdals kommun, som är stor till ytan och består av många mindre orter och byar, betyder Körslaget med Team Andreas enormt mycket. Det är inget att raljera om eller rynka på näsan åt. Vi lever inte i storstäder med allt vad det betyder och innebär. Vi lever här där framtidstron inte alltid är självklar. Den gemenskap som Körslaget och Team Andreas har bidragit till är oerhört värdefull. Att sedan vinsten hamnar här betyder inte bara kraft och glädje utan också en lite självsäkrare framtidstro för både bygden och Hälsingland.

Vinnarkören kom idag hem till Light Valley och firades på postplan, torget eller lilla Wall Street-corner om ni så vill. Och kören firade oss. Det värmde hjärtan på alla där. Och vi var många, många som stod i kvällssolen i ett av gemenskap skapat glädjerus.

   

När jag kom hem och parkerade cykeln på gården fick jag ett annat trevligt möte. En lite piggare och vassare figur än jag själv i alla fall mötte mig på gräsmattan. Herr Igelkott var ute och spankulerade och inspekterade ägorna. Lite frustrerande för Dame Våfflan, som inte riktigt visste vilket ben hon skulle stå på eller var i sitt chateau hon skulle befinna sig.

   
Herr Igelkott var lite fotoskygg ikväll!

Lev väl!♥

Smakrika, vackra minnen från Italiens sköna land. Byn San Donnato in Poggio mellan Florens och Siena mitt i Chiantidistriktet är en by skapad för turistkorten, människors dröm om la dolce vita och livsnjutning. Det lugna livet med blick för det vackra och goda i livet. Det lugna vägs upp av bombastiska och vilt gestikulerande affärsbiträden, gubbar och gummor i vilt samspråk över espresson eller Grappan och vilt stojande barn. Livslust med andra ord.

Lev väl!♥

Det går med en faslig fart. För bara några veckor sedan hade vi ansenliga snömängder kvar. Nu knoppas och flockas grönskan med både djur och människor. Allergimedicinerna går åt som smör i solsken och sorkarna bäddar för sorkfeberepidemier. Ja, käre värld vad det gör "ont när knoppar brister..."



För att vi ska knoppas ännu mera tänkte jag bara delge er några ordspråk och citat som jag tycker andas förväntan och glädje. Ja, kanske även eftertanke, mod och tacksamhet. Det finns inga motsättningar däremellan.

"Många människor försummar den lilla lyckan medan de förgäves väntar på den stora"  Pearl Buck
"En glädje driver hundra sorger på flykten." Kinesiskt ordspråk
"För mycket av det goda kan vara underbart!" Mae West

    

Lev väl!♥

Självklart blev det en Beautiful Day! Jag tycker att Team Andreas har varit fantastiska ambassadörer för Ljusdals kommun och Hälsingland.

Hälsingland är fullt av musik. Överallt och jämt. Många är de unga människor som håller på med musik. Hälsinge Låtverkstad är inte bara musik, och fr a inte bara folkmusik, även om folkmusik är grunden till det mesta i musikväg. Det är så mycket mera. Det är ungdomar, deras kreativitet och utveckling. Och det är energi till en bygd och människorna där. Framförallt är det glädje och gemenskap, vilket vi behöver mer än någonsin. Överallt och alltid. Hur svårt kan det vara att förstå!
 


Lev väl!♥

Påsk i Flykälen! Strålande sol, brungula täkter, en vit fläck här och där dit en skoter har hittat och fågelkvitter som får livsandarna att vakna. Några dagar med fantastisk sol, mat och umgänge lider mot sitt slut. När jag lämnade Light Valley på den långa fredagen var det bikiniväder och väl i Flykälen var det bikiniväder med överdragskläder som reserv. Nu är livet på en Pynne åter i Hälsingland och laddar för sångglädje. Och vädret, ja det är fortfarande bikiniväder. 23 grader kl 16 den 25 april när vi rullade in i Light Valley. Grillkolen införskaffades på hemvägen så bikinimagarna bli nog fyllda och mätta ikväll också. It´s a beautiful day!






    




Lev väl!♥

I påsktider passar ibland DiLeva extra bra och "Everyone is Jesus" speciellt bra. En tanke så god som någon! Alla kan vara superhjältar och sitt eget hjärtas fe bara du vågar.

Det tog Team Andreas vara på. Min gode vän och gamle klasskompis danssteg ikväll i TV i "Körslaget" förgyllde bara tillvaron och gav begreppet sångglädje ett ansikte. La vita et bella eller Viva la vida! Vad vet jag förutom att det gäller att fånga ögonblicken och livet här och nu!

Lev väl!♥

Team Andreas tycker som jag! Eller jag som dom. Viva la vida!

Lev väl!♥

Jag är bjuden på grillmiddag hos syster T. Ska försöka trotsa trötthet och värk och bege mig. Vädret är precis så strålande som en Långfredag kräver - always look on the bright side of life...Och umgänge med ursprungsfamiljen över god mat är aldrig fel. Dessutom vankas spel.

Egentligen skulle jag ha suttit ute i obygden, äldste sonens beskrivning, eller på något fjäll, dotterns beskrivning, uppe i Jämtlandet. Men det blev inte så, jag kunde inte åka igår, när de andra åkte. Den är lite lynnig den här sjukdomen som har behagat inta livet på en Pynne, och det gäller att lyssna. Så istället för att med skoter ta sig genom vissa snömängder, vatten och gräs, ute i obygden eller på något fjäll,  har dagen tillbringats i en värme värdig en svensk högsommardag med en bok. En tur till Granngården för att införskaffa ett stycke ny piasavakvast, ny kratta samt ett stycke ljuvlig örtkrydda av modellen salvia fick bli ett avbrott i värmeböljan.

Imorgonbitti hoppas jag kroppen är med mig i sinnet och viljan så jag kan sätta mig i bilen och styra den mot obygden och något fjäll!

Njut av ljuset, våren och alla ägg!

Lev väl!♥

Ljuvliga häxkrafter! Fulla av socker!





Glad Påsk alla ljuvliga!

Lev väl!♥

Från att bara ha varit två i familjen några dagar här hemma är vi nu dubbelt så många. Då har jag inte räknat med syster yster med dotter som har påsklov och bor här. Nu är alltså ordningen nästan återställd och påsken kan snart ta sin början. Köksskåpet är laddat med godis till alla glada påskkärringar, som kanske kommer förbi imorgon på sin väg mot Blåkulla.

Egentligen är det förunderligt vad kort tid det är sedan vi brände vissa kvinnor på bål här i landet lagom. Kvinnor som ansågs för hemska och starka för sitt eget bästa och framförallt för mäns bästa. Kvinnor som ofta bara sa kloka sanna ord. Hur skrämmande fort det gick att förtala dessa kvinnor. Löpelden spred sig. Från att bara ha varit en konstig kvinna till att plötsligt vara en farlig kvinna. Skillnaden till dagens löpeldar och rädslor är inte så stor. Det är fortfarande relativt lätt att i masspsykosens ärevarv manipulera både den ena och den andra. Oavsett om det handlar om hälften av jordens befolkning, någon med annan hudfärg, kultur eller religion.

Det är också väldigt lätt att plötsligt tro att det du hör är rätt. Det är väldigt lätt att göra så om du tar den enkla vägen och väljer att inte tänka själv eller väljer att leka struts.

Tyvärr är det än idag mycket enklare och mer comme il faut att förtala kvinnor och nedvärdera dem.
Internationella Badmintonförbundet har med sin brist på intelligens uttryckt detta mycket väl i dessa dagar. De föreslår att det ska bli förbjudet för flickor och kvinnor att spela i annat än kjol. Byxor ska inte bäras av den enda anledningen att de tror att kjol drar mer publik. Om, jag säger om, det så vore, skulle det inte rättfärdiga ett sådant förslag 2011 i alla fall. Så fruktansvärt sexistiskt och diskriminerande. För att inte tala om hur fördummande det är för Internationella Badmintonförbundet. Den svenska förbundskaptenen såg rött och skrädde inte orden.

Visst har vi kommit långt på vår väg om mänskliga rättigheter och människors lika värde, men djupdykningar görs tyvärr allt för ofta. Både långt borta och nära.



Lev väl!♥

Livet på en Pynne hoppas ni alla får en ljus och ljuvlig påsk. En påsk med många ägg, mat, vila, eftertanke och skratt.

Joyeuses Pâques, Happy Easter, Bouna Pasqua, Frohe Ostern, Felices Pascuas, Páscoa Feliz & en riktigt Glad och ljus Påsk!

    





Påskharen står redo. Än så länge trivs hon bäst uppe på bänken, innan hon tar steget ner på golvet på påskafton för att gömma påskägg.

Lev väl och gott!♥

Imorgon ska jag ta fram kvastarna. Både den gamla inkörda och den nya med turbomotor måste besiktigas innan valet görs. Vilken jag ska ta på torsdag när jag äntligen får utlopp för både min reslust och mina häxkonster. Goda häxor kan vi säkert vara lite till kvinns och även till mans om det behövs ibland.

Det finns fler som förbereder sig för den rosa torsdagen. Några ljuvliga små varelser invigde studsmattan till sin mosters förskräckelse. Den har nämligen stått ute hela vintern och de fjädrarna skulle jag vilja se som överlevde den vintern och de snömängderna. Men efter några stränga tillsägelser av moster hoppade inte alla samtidigt i alla fall. Nästan inte!


Förberedelserna är igång...både på studsmattan och marken.

Lev väl!♥

Några vackra rader och ord att ta med sig in i sömnen. Eller kanske drömmen? Roliga, underfundiga Mamma Mu har talat. Eller om det var Kråkan.

"Drömmer du om mig
och drömmer jag om dig
träffas vi ju snart igen."
              Jujja och Tomas Wieslander



Lev väl!♥

Många bollar i luften har det varit den här helgen. Svenska cupen i badminton har avgjorts i badmintonstaden numero uno, Uppsala. Nyligen blev Fyrisfjädern svenska mästare för jag vet inte vilken gång i ordningen. Den här helgen stod de som värd för ungdomseliten. Mina barn önskade nog att de hade fått hålla ännu fler bollar i luften. För yngste sonen, spjuvern D, blev det överhuvudtaget inga bollar i luften. Än mindre ombyte. Walkover fick lämnas redan på lördag morgon vid invigningen. Kraftig förkylning är inget att leka med och framförallt inget att spela badminton med.


Vad i hela friden...den var ju inne!

Nu räckte det inte med detta. Dotter Mio skulle inte vara sämre hon, men hon tog en annan sorti. Några bollar i luften fick hon iväg innan hon plötsligt i en singelmatch klev fel och drog till högerbenet och höften. Eftersom hennes förnamn är tjurig fortsatte hon innan hon var tvungen att bryta. Det är ingen hit att spela badminton när benen inte bär eller varken vill röra sig framåt eller bakåt. Arg och ledsen fick lördagen avslutas med en hit till restaurang istället, Brasserie Höganäs vid Vaksala torg och desserten intogs bildligt och bokstavligt framför Körslaget. Om inte annat så gick Team Andreas vidare på det hälsingska humöret och den sprittande glädjen.

Den fick vi oss en liten dos av idag. På hemväg från Uppsala måste magarna fyllas och vad passar väl bättre än att göra det nästan hemma. I Järvsö på Condis Bar och Kök satt vi i solen och åt. Som om inte den glädjen räckte så åkte vi upp till Järvsöbacken och fick oss en glädjestund med sång av just Team Andreas. Och livet på en Pynne hon stod där i snön, i nästan 20 grader värme, och tänkte på sprittande glädje.  



Lev väl!♥

I två dagar får jag vara i min stad. Staden som lyser blått av scilla. Staden som aldrig sover. Sångernas och festernas stad. Vårstädernas vårstad! Förvisso är inte Uppsala den stad som jag lämnade för snart 20 år sedan. Det är definitivt inte den stad jag föddes i 1963. Jag är inte heller densamma. Mycket har hänt med den eviga ungdomens stad. Men det är något som består, något som gör staden till det den är. Det är svårt att sätta fingret på, men det är en känsla av tillförsikt och framtidstro, en känsla av att allt är möjligt.

Visst låter jag pretientiös, nostalgisk och naiv. Det må så vara när känslan av luft under vingarna infinner sig. Den luft som jag andades idag på min promenad mot Svartbäckens röda ros och då jag kände att jag kunde segla uppför Fyrisån i en undervattensbåt och tänka på Dagny innan jag går till Gun på Dragarbrunn.



Lev väl!♥

Vilken dag som helst ska jag ta mig i kragen och baka små färggranna skapelser. Färgklickar som smälter i munnen och går under namnet Macarons. Alla konditorier i Paris med självaktning skyltade med dessa bakverk, vilket gjorde fönstershoppingen extra glad. Ja, några blev inte bara beskådade utan slank även med i packningen hem.

Färgklickarna poppar upp på alltfler kondis i Sverige också.  Ta och njut en liten smula!

     

Lev väl!♥

En glad mamma sitter under arkaderna i Place de Vosges och smuttar på en Perrier som kostar skjortan och en café crème som kostar ena skjortärmen bara. En glad mamma som har fantastiska barn.

Tack mina underbara barn, Marcus, David, Mickan och Bella för några dagar i Paris. Tack för värmen som hjälpte min kropp att må lite bättre och dagar som fyllde både kropp och själ med glädje och värme.

Lev väl!♥

Att få upp pulsen efter frukost genom att ta trapporna upp till den sockrade basilikan är en bra start på en dag i Paris.
Ta sedan och slingra dig genom gränderna i Montmartre till torget Place de Tertre. Sätt dig, drick en kaffe och fundera på om du också ska bli konstnär. Här finns allehanda tekniker och allehanda kvaliteter. Men atmosfären är oslagbar och till viss del obetalbar. Det är inget som är gratis i dessa kvarter utom just  vibrationerna av människors drömmar, romantiken och historiens vingslag samt sist men inte minst utsikten och ljuset.





Lev väl!♥

Det finns många vinklar och vrår. Ett mynt har alltid två sidor osv, så även detta torn. By night eller på dagen, det spelar ingen roll. Det fascinerar, förskräcker en del, tjusar några andra men lockar miljoner människor om året att ta sig upp i hissar och trappor. Så långt upp att inga referensramar längre finns.

     


     

Och allt skulle egentligen rivas efter världsutställningen, Exposition Universell, 1889. Utställningen kom till för att fira hudnraårsjubileet av den franska revolutionen. 
 

 Eiffeltornet uppfördes inför utställningen. Det skulle stå som dess vackra entré och var tänkt att rivas efter tjugo år men den fick stå kvar eftersom det var praktiskt att använda den för kommunikationsändamål och så småningom också som TV- och radiomast. Paris kanske mest kända eller i varje fall mest spektakulära landmärke var född.

Lev väl!♥

Jag har aldrig åkt båt på Seine förut. Igår kväll gjorde jag det. Tillsammans med bl a en spansk grupp ungdomar på skolresa som lät som, tja en spansk grupp ungdomar på skolresa. De bara förgyllde den sommarvarma kvällen längs Paris flodbank. T o m Paris mest spektakulära skapelse, La Tour Eiffel, kändes annorlunda i synfältet från vattnet. Det är egentligen makalöst vilken byggnad det är. Än mer spektakulär blev den i kvällskymningen när den plötsligt började blinka som det värsta nyårsfyrverkeriet. Ja, vad lite som behövs egentligen för att roa människor från hela världen på en och samma gång. Lite blinkande lampor och Parisäventyret sitter kvar i minnesbanken för alltid.

Tack och lov är mannen i mitt liv och jag eniga om att denna gång inte ta oss upp i Eiffels skapelse. Det har vi gjort ett antal gånger förut och de köerna och den tiden det tar kan ägnas åt något mycket roligare. Som att sitta på ett café uppe i Montmartre, i den värsta turistfällen, smutta på en café au lait och titta på människor. Eller ta en annan turistfälla, La café de Flore i St Germain de Près, dricka en Mojito och åter betrakta den mänskliga naturen. Låtsas att Sartre eller Hemmingway sitter bredvid och för filosofiska samtal med dig. Eller bara var dig själv och ett med livet.

Vilken förunderlig stad Paris är. Alla dessa byggnader som vi i vissa fall kan tacka storhetsvansinnet hos Napoléon och co för. Var än du står finns något att titta på. Ljuset uppe i Montmartre, nedanför Sacre Coeur, det ljus som har förfört så många konstnärer. Caféerna och restaurangerna, barerna och bistrona, en andningspaus för alla. Och en sak är säker, det är svårt att få riktigt dålig mat i Paris.

Hon förför mig faktiskt lite denna gång, La belle Dame. Det kan också vara värmen och solen som gett mig lite solsting och gör det lättare att förföras av historien, människorna och kärleken.



La vie est belle!

Lev väl!♥

Rosa Pantern och jag i Paris. Just nu är vi det tillsammans med TV 4. Imorgon är jag där utan Pantern. Ett Paris i vårfärger där Tricolorens färger känns gråa är precis vad jag behöver nu. Sommartemperaturer, la vie belle och span på Café Flore är färgstarkare än färgstarkast.

Hungry Heart och Dancing in the Street tog Team Andreas vidare till nästa vecka. Och min gamla klasskompis Per sjöng som bara Per kan. Den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret har jubileumsfest ikväll med sin kör, Ljusnankören, 40 år. Den gamle strävsamma mannen fick också följa med och partaja. Körens ordförande kunde inte vara med för han stod i TV och sjöng. De firar varandra. Sing for joy!

När jag jobbade som ungdomskonsulent i Jämtlands län och bodde i Östersund stötte jag av och till ihop med Lisa Miskovsky. Inte i Östersund men i Umeåtrakten där mitt jobb skickade mig allt som oftast. Hon och hennes syster uppträdde ofta på event vi hade. Jag var mycket imponerad av systrarna Miskovsky och borde ha förstått att hon Lisa skulle gå långt. Då var de mycket unga och skjutsades runt av sin far för att sprida glädje med sin sång och musik.

Musik är en hjärtefråga. Musik är bra för både kropp och själ. Varför är det så lätt att säga men så svårt att göra verkstad av. Att verkligen inse vikten av musik i skolan, i vården och i livet. Det är ingen grädde på moset utan jäst i degen.



Lev väl!♥

Jag lärde mig nyss något nytt. Vad ordet Kraja betyder. Precis som musikgruppen heter. Ett ords vackra betydelse. Kraja är samiska och betyder "platsen dit man längtar".

Precis som jag längtar hit...


Kraja!

eller hit...


Men där är jag snart i och för sig!

Vive la vie!♥

...och speciellt på lördag!

Lev väl!♥

Jag funderar och funderar. En del viktiga beslut måste tas. Framförallt ett. Men fokuseringen är inte glasklar om jag säger så. Tankarna bara virvlar runt och vill varken fästa någonstans eller ge sig av.

Efter att i snart tre år kämpat med ett hälsotillstånd modell sämre har äntligen några former av diagnoser ställts. Även om det inte är de roligaste diagnoserna så kan jag nu förhålla mig till något. Förutom att det har konstaterats artros i axlar så lyder reumatologens diagnos, fibromyalgi. Det som förut föraktfullt kallades "kärringsjuka", innan vetenskapen ett tag trodde det var en reumatisk sjukdom, släktskap finns, till att man idag vet att det är ett neurologiskt sjukdomstillstånd som ofta är livslångt. Kärringsjukan kan även drabba män och till på köpet små barn. Allergiker är överrepresenterade bland de som har den här diagnosen, viss genetisk koppling finns också samt att sk öronbarn är mer förekommande. Livet på en Pynne var ett sådant och allergierna håller i sig.

Det var förmodligen harpesten som utlöste sjukdomen. Men troligtvis inte den som är grunden. Den grundades nog tidigare, antingen av en rejäl infektion jag hade 2001(mykoplasma) eller av en skoterolycka jag var med om redan 1995. Då började nervtrådar och immunförsvaret i kroppen att krackelera och att sedan en myggas bett gjorde slutjobbet är om inte glasklart så logiskt. Harpesten i kombination med viss stress när vi avslutade vår café- och restaurangrörelse och nytt jobb i Glada Hudik underlättade säkert inte. Mitt i allt detta tappade jag lite av ett fotfäste också när en person jag litade på visade sig ha gått bakom ryggen och svikit, vilket gjorde mig väldigt ledsen och lite chockad. Kroppen är klok!

Det lite problematiska med den här typen av sjukdomar är att de ofta ger upphov till bisjukdomar. Det autonoma immunförsvaret är igång konstant och under all kritik! Dessutom får man då svårare att klara av vissa mediciner. Den medicin jag åt i höstas och som faktiskt hjälpte mot de värsta nervsmärtorna var den som utlöste den fantastiskt sprakande nässelfebern jag fick i julas.

Men summa summarum så är det så här. Nu ska jag med hjälp av sjukgymnastik, lite annan medicin mm göra vad jag kan för att i bästa fall stoppa allt, i näst bästa fall lindra och hitta hjälp och metoder att hantera värk och smärta.

Nu undrar vän av ordning vad jag funderar på och varför tankarna bara virvlar. Varför de bara virvlar undrar jag med, kan jag trösta er med. Det är nog en blandning av sjukdomen, tröttheten och åldern. Funderingarna handlar om mitt jobbliv. Vad kommer jag att klara av att göra i framtiden och hur. Jag måste försöka se vilka enorma möjligheter jag har vid 47 års ålder istället för att se stängda dörrar. Stängda dörrar har jag i och för sig alltid haft svårt att se och förstå. Idag arbetar jag 50%, två veckor till, på min tjänst, som egentligen är en heltidstjänst och ska så vara. Arbetet i sig är så roligt, men att pendla, hur mycket jag än älskar att köra bil, är ingen hit längre. Det är bara att acceptera. Funderingarna fortsätter och jag måste komma till ett beslut. Jag börjar ana åt vart det lutar. Eller...

Det finns också så oändligt mycket att glädjas åt.


Lev väl!♥

Daffodiles! Jag tycker ordet är så roligt. Vissa ord har bara den egenskapen att de känns roligare, vackrare och känns bättre att uttala helt enkelt på ett visst språk. Det kan också vara namn eller namn på platser.
Daffodiles! Det vilar något busigt över ordet. En förhoppning om något roligt och kanske lite spännande. men det gör det väl med våren överhuvudtaget. Våren med dess löften om både ljusare och varmare tider. Våren med alla sina blommor och smaker.

     



    




Ett livet på en Pynne utan citroner vore rätt surt!

Lev väl!♥

Nu vet jag! Juholt kommer inte att bli en tillgång för sitt parti. 2011 blir inte bakåtsträvare det. Och jag tycker nog att han mest liknar en sådan. Dessutom måste han nog börja prata ur mustaschen snart. Visioner, sunt förnuft, reflekterande tankar istället för mummel mummel, klämkäcka svar och något dravel om solidaritet. Solidaritet i sig är inget dravel, men när vissa tar ordet i sin mun börjar det låta ihåligt.

Nu är våren här på riktigt. Och med den en massa förhoppningar, rosaskimrande drömmar och rus en masse.
Låt oss hoppas att alla unga människor på väg i livet inte får dem för mycket grusade. Gärna lite vingliga, men inte grusade, dessillusionerade eller missmodiga.



Lev väl!♥

Funderar om jag ska ta mig till Hovet den 7 maj! Med eller utan Peace Train och Moonshadow i denna Wild world.

Lev väl!♥

Ett av mina favoritprogram är på tapeten igen, "Mästarnas Mästare".  Söndagkvällarna är räddade med Stenis, Evy Palm, Billan och co. Det gamla gardet imponerar. Evy Palm har jag alltid varit imponerad av. Jag såg henne på Stadion för ett antal år sedan och då närmade hon sig de femtio och var outstanding. Nu 20 år senare är hon still going strong och viker sig inte många tum. En vilja av stål. Nästan i klass med Stenis.

Efter en underbart god middag hos de gamla strävsamma paret passar lite tävlingsnerver signerade gamla idrottsstjärnor extra bra. Som en dessert på desserten. Hos det gamla strävsamma paret bjöds vi snittar med olika röror på, skink- och köttpaté med cumberlandssås, Boef Bourguignon och cheesecake. Det sistnämnda dock signerat undertecknad.

Så med andra ord tar jag tag i kvällens sportutövning med en välfylld mage. Får nog ställa mig på trampmaskinen eller köra lite zumba efter soffträningen. Allt för att matcha åtminstone en bråkdel av Palm, Stenis och co.



Lev väl!♥

Jag har precis sett en smått deprimerande film med George Clooney. Men livet på en Pynne kanske behöver det. Det får inte bli för mycket feel good, då kan vem som helst tappa fotfästet!

Så för att fortsätta på den inslagna lite mulna vägen tänker jag ta mannen i mitt liv på en promenad i det strålande dassiga vädret. Sedan kan vi gå tillbaka in och fortsätta kuraihopsigdagen med en annan film. Det låter som en bra idé innan vi traskar över till det strävsamma gamla paret och kommer in på livets väsentligheter - mat. Och inte vilken mat som helst utan en Boef Bourguignon. En sådan gryta kan lindra de mest svårsmälta filmslut eller tappade fotfästen.

Och snön, den försvinner som i ett nafs i detta dassiga blöta väder.


Lev väl!♥

Allt rasar runtomkring mig. Saker faller ihop som korthus, knäcks och går sönder. Jag tror jag beter mig som en struts för första gången i mitt liv och låtsas att jag inget märker, inget ser eller hör.

Jag kurar istället ihop mig i mitt kök och drömmer mig bort till god mat. Passar på att planera lördagsmiddagen med händerna på öronen. Men trots det fortsätter det att rasa runtomkring mig. Det verkligen dånar och knakar.

Men förutom det öronbedövande oljudet så droppar det och kvittrar. Det är våren som är på väg. På väg nerför tak, som på den värsta rutschkanan rusar snömängderna. Överallt och ingen går säker.

Men ett som är säkert är att det blir middag även idag i huset på Aspgatan. Eller vad sägs om lax- och wasabirulle på pumpernickel till förrätt, helstekt örtkryddad oxfilé med sötpotatispuré och murkelsås till varmrätt samt en blandning av cheezecake och semifreddo till dessert. Vi kan ju alltid fira att vi har tak över huvudet. Med eller utan snö.



Lev väl!♥

Några av mina favorittjejer på ett ställe som gärna skulle kunna få bli en favorit i repris. San Donnato in Poggia i Toscana.

Ikväll sjunger vi igen, för varandra! Sing for me!



Lev väl!♥

En livet på en Pynne-gladlåt! Life is a song - sing it! Allra tydligast blir det tydligen vid 85 års ålder. Allt enligt vetenskapliga rön om när vi är som lyckligast! Det är aldrig för sent och allt går, utom nyfödda barn.



Den blir nog riktigt glad imorgon kväll i TV också och troligtvis gör den dig glad!

Lev fredagen väl!♥