.

Snart, snart  är jag förmodligen här! Jag och mina musslor.

 

  

 

Lev väl!♥

Imorgon fyller min förstfödde 22 år. Hur det gick till är en av livets mysterier. Den 24 augusti 1990 kom i alla fall en oerhört söt, självklart, och oerhört liten krabat till världen. Den lille krabaten hade försökt komma ut under en vecka men inte blivit uppmuntrad av BB då han var alldeles för tidigt ute. Den här tidiga morgonen tyckte dock BB att moderskapet hade lidit nog av pinvärkar och att en födsel nog skulle gå bra. Jorå, bra gick det även om det landade i seneftermiddag innan ett litet huvud stack ut. Per Johan Marcus skulle bli hans namn. Han växte på sig så sakteliga och var från första början en varm solstråle. En solstråle med pigga ögon, kvicka ben, stor integritet och varmt hjärta. Den 24 augusti 1990 blev livet på en Pynne mamma för första gången. En händelse så stor att den knappt hjärtat rymmer. Stor och oåterkallelig kärlek. Livets mysterier är både gränslösa och oemotståndliga.

 

Grattis min älskade förstfödde!

 

Lev väl!♥

 

 

Vet egentligen inte varför, men longtime favourite.

 

En Pynnegladlåt helt enkelt. Trots sitt lite morbida, lugubra tonfall.

 

 Lev väl!♥

 

Typisk augustiflora. Renfana! Vilket fantastiskt lustigt namn egentligen. Den heter dessutom säkert fler saker som jag inte kommer på nu. Men Renfana, smaka på den! Ja, bara bildligt.

 

Lev väl!♥

 

 

 

 

Om nu en dikt om kärlek kan bli sönderläst så är den här det. Men när något är vackert blir det gärna så. Det vackra tenderar att påverka oss på det sättet. Om och om igen. Tonsatta kan de också bli verkliga landsplågor eller ljuva klassiska smycken. Den här sjöng M.R på mitt bröllop. 27 juni 1992 kunde inte bli så mycket vackrare än just de här orden.

 

 

Ur Folkviseton / Nils Ferlin

 

Lev väl!♥

 

 

Augusti månads förföriska väsen är samlad på små burkar. Små experiment i kvällssolen som kan bli till en ljuvlig stund en annan kväll med Västernottensost och en stor kopp te. Jag säger kan. Med experiment vet man aldrig så noga. Inte förrän efteråt i alla fall. Blev det den världsledande produkten och innovationen eller ytterligare bara en i mängden av otaliga försök efter konstens alla regler. Världsledande på sitt vis. 

 

 

 

Lev väl!♥

Några röda augustifavoriter ovh en svart syndigt god sensommarfavorit. Klasar av rikedom!

 

Den syndigt svarta favoriten brukar jag tillföra lite söt och vänlig vaniljstång samt ett antal eldiga svartpepparkorn och vips finns världens bästa marmelad på burk.

 

 

 

 

 

Lev väl!♥

 

 

 

Av några förklarliga och några oförklarliga anledningar ligger ett gammalt album på köksbordet. Ett foto- och minnesalbum som har mer än 20 år på nacken. Bilderna i albumet togs lördagen den 16 maj 1992 och förärades mig lördagen den 27 juni samma år. Min möhippa samlad i en minnesbank.

 

Att se på dessa bilder och minnas en av de roligaste dagar livet på en Pynne har haft är lite surrealistiskt. Långt borta och ändå så nära. Skämskudden är närvarande hela tiden men som alltid så får var och en skämmas för sig själv. Den enda som hade alibi eller skulle skämma ut sig på ett både legitimt och sofistikerat sätt var den halvgamla tanteluran. Hon som inte ens var halvgammal då. Ett barn hade hon förvisso fött och samlat på sig erfarenheter från både ros och ris, men oj, vad mycket som skulle visa sig återstå. Och återstår än! Roligt hade hon och dagen badade i sol, bildligt och bokstavligt. Så mycket girlpower på en och samma gång. Det är inte alla dagar du bara behöver luta dig tillbaka och låta dig översköljas av omtanke, kärlek och en stor skopa bus. Det är inte alla dagar Uppsalabuss får en gratiskonsert. Inne i bussarna! Det är definitivt inte alla dagar du får sätta dig till ett vackert dukat bord och äta en superb middag och dessutom omringas av ett 20-tal frackklädda grabbhalvor som sjunger ditt lov. Lördagen den 16 maj glömmer jag inte i första taget. Det ser ett fint gammalt album till.

 

Tagen på bar gärning. Trodde de. I ärkebiskopsgården.

 

Givetvis. Självklar mundering.

 

Nähä! Could have fooled me.

 

...och inför Barcelonas OS! Med Uppsala slott i fonden kan inget gå fel.

 

Som sig bör!

 

Förvisso...och en pilsner är alltid en pilsner. Förmodligen enda gången jag lyckats som försäljare.

 

Upplands lokaltrafik har inte hämtat sig än.

 

Det obligatoriska hästgarvet. Att hon aldrig lär sig! Ja, käre värld.

 

Uppvaktningsbataljonen.

 

Tänk Rosa på bal! Och några smått generade grabbhalvor, några smått överförfriskade och några lite kaxiga.

 

Lev väl!♥

 

 

 

 

 

 

Gårdagens hemfärd från jobbet vid halvsextiden bjöd på plötsligt strålande väder, klara färger och trolska vyer. Fånga dagen vad gäller strålande väder har väl aldrig haft en så bokstavlig innebörd som den här sommaren och just den här dagen.

 

 

 

 

Lev väl!♥

Livet på en Pynne går lite i slow motion just nu. Bildligt och bokstavligt. Det finns två skäl till varför inte mina fingrar dansar över tangenterna som de borde eller jag skulle önska. Dels är det OS och friidrotten tar stor plats, inte bara i rutan, utan i livet på en Pynne. Åtminstone mentalt och känslomässigt nu för tiden. Dels släpper inte det skov som tog sitt grepp om mig för ett antal veckor sedan. Kylan i Jämtland i mitten av juli var inte det optimala och även om värmen tilltog här hemma så kan ju de riktigt solsäkra dagarna räknas. Men framförallt är det nog vindarna och fuktigheten som gör att greppet inte släpper. Släpper, det gör det så småningom, men när det riktigt onda sitter i så lång tid så påverkar det rörligheten till slut också. Fingrarna vill inte riktigt dansa som de brukar. Jag tog i alla fall tillfället i akt nu i min lunchpaus att åtminstone få dem att dansa vals och leverera lite mer än två rader.

 

Det är tur att att andra kan leverera så energin fylls på. Allyson Felix 200meterslopp igår är bara ett exempel. Så vackert hon springer. Ja, nästan dansar genom loppet. Dibabas 10 000metersseger någon av de första friidrottsdagarna var också något utöver det vanliga. För att inte tala om Bolt. Vilken entertainer! Han löper rätt snyggt och bra också. Nu åter till arbetets glädjeämnen innan kvällens 200 metersfinal ska avverkas. Det känns i alla fall som om jag går ned i startblocken inför varje löpgren. Mental träning eller bara mentalt kaos? Det är frågan!

 

Lev väl!♥

...som jag tror vi alla behöver bli påminda om lite då och då. Så även en helt vanlig torsdag i augusti.

 

 

Lev torsdagen väl!♥

Ljuvliga och roliga minnen. Och inte minst upplagt för gapskratt hos systrar två. "Hon hade lite otur när hon tänkte!"

Var bara tvungen att lägga upp den när den plötsligt spelades på radion och jag kämpade med några formuleringar i en marknadsplan. Kampen blev till inre ro och ett stort leende spred sig över livet på en Pynnes ansikte. Formuleringarna satt plötsligt som en smäck. Nåja, i alla fall för stunden.

 

 

Lev väl!♥

 

 

 

Ljuvliga och roliga minnen. Och inte minst upplagt för gapskratt hos systrar två. "Hon hade lite otur när hon tänkte!"

Var bara tvungen att lägga upp den när den plötsligt spelades på radion och jag kämpade med några formuleringar i en marknadsplan. Kampen blev till inre ro och ett stort leende spred sig över livet på en Pynnes ansikte. Formuleringarna satt plötsligt som en smäck. Nåja, i alla fall för stunden.

 

 

Lev väl!♥

 

 

 

 

Igår kväll var mannen i mitt liv och jag ute vid havet och hade matstafett. De gamla fiskelägena Vattingen och Norrfjärden tyckte att det behövde arrangeras stafett så här i OS-tider. Förrätt intogs hos nya bekantskaper i Norrfjärden. En skaldjurstoast med ett gott vitt vin till. Varmrätt serverades ute hos oss i Vattingen. Två nya bekantskaper och två gamla bjöds på fisk-och skaldjursgryta med saffransaioli och ett sauvignon blanc att skölja ned allt med. Är vi vid havet så är vi och då blir det mycket fisk och skaldjur. Desserten kom i form av en himmelsk mockatryffeltårta inne i Norrfjärden igen. Sedan sköljdes hela baletten ned med ett stycke sång, ett stycke dans och många stycken skratt. Hemåt cyklade vi i natten med ett leende på läpparna och en mängd nya bekantskaper på näthinnan.

 

 

Lev väl!♥

 

 

Grönt  är verkligen skönt. Nyanserna är många.

 

 

 

 

 

 

Lev väl!♥

 

 

 

Varifrån kom 26 grader en sen eftermiddag i augusti? Bara så där. Efter en kvalmig tågresa hem från jobbet kunde jag lojt luta mig tillbaka i stolen på gräsmattan en liten stund. Och bara njuta.

 

Lev väl!♥

 

Tåget bromsar in i den ljusa dalen. Jag kliver av, lätt dåsig av den lite åskvarma luften. Eller vid närmare eftertanke fruktansvärt trött av lågtrycket och en massa små motgångar i dagarna två på jobbet. Tar tjuren vid hornen och går med raska steg mot frisören. Räddas det som räddas kan. Kliver ut, efter en njutnings- och skrattfylld stund i frisörstolen, kanske inte som en ny människa, men lite piggare. Fortsätter med mina raska steg upp mot Pomeranshuset och en liten plats under Toscanas sol med lite aperitivo.

 

Och ja, jag åt mer än några oliver. Vad sägs om parmesan, foccacia, kittost, pecorino, salami i olika varianter och prosciuttio. Och givetvis lite mer oliver.

 

Lev väl!♥

 

 

 

Min morgonsol igår. Den första augustidagen. Upp till kamp tänkte månen och laddade...

 

...för en helnatt med månstrålar klara. Den följde mig som ett helljus i natten när jag körde hem från en ljuvlig middag uppe på Hjärtvallen med goda vänner.

 

Lev väl!♥