Hisnande skapelser!
Snart så...Kataloniens spättekaka! Snart hugger jag in! Snart så...alla ljuvliga hisnande skapelser!
!
Lev väl!♥
!
Lev väl!♥
Medaljglans!
Jag undrar var jag har min Ricky Bruch-autograf? Den ligger förmodligen där de andra ligger, Ted Gärdestads t ex. Så många har jag inte, vad jag kommer ihåg, och merparten är från idrottare. I dag fick den lite ärrade, karismatiske och högljudde Ricky äntligen vila från sin långvariga sjukdom. På sätt och vis symboliserar han min barndoms sporthändelser och min friidrottsbarndom speciellt. Jag kommer så väl ihåg när jag träffade honom första gången. Det var på Finnkampen på Stockholms Stadion och han tog sig verkligen tid med oss friidrottstjejer. Han spexade och hade show, han verkligen älskade att vara i centrum. Men jag tror faktiskt att han också älskade sin sport. Det var det han förmedlade till oss elvaåriga tjejer på Stockholms Stadion den gången. Trots att han var dopad under hela sin karriär. I alla fall enligt honom själv. Å andra sidan var hela friidrottsundret från öst det jämt och ständigt så jag tycker nog att han kan få njuta av sin bronspeng från OS i München och EM-silvret några år tidigare. Njut du av dina medaljer var än du är just nu, Ricky Bruch!
Ni kommer väl ihåg kasten med medicinbollarna i Superstars! Vem njöt inte av den serien!
Lev väl!♥
Ni kommer väl ihåg kasten med medicinbollarna i Superstars! Vem njöt inte av den serien!
Lev väl!♥
Viva La Mamma!
Till alla vackra, knäppa, fina, tokiga, starka, hela, trasiga, halvtrötta och underbara mammor!
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Més que un club
Si, Si, Si, MesSi! Och slutligen Puyol!
Bild tagen av världens främsta fotbollskommentator. Alicia, 9 år, kan i stort sett hela startelvan samt resten...Livet på en Pynne åter i lä!
Lev väl!♥
Bild tagen av världens främsta fotbollskommentator. Alicia, 9 år, kan i stort sett hela startelvan samt resten...Livet på en Pynne åter i lä!
Lev väl!♥
Yesterday is today is tomorrow...
En av de första sångtexter jag lärde mig utantill. Och det var långt, långt före jag konserverades!
Men ikväll kanske jag sjunger den här istället! Jag gör det definitivt på tisdag!
Lev väl!♥ Viva!
Lång dags färd mot natt!
Guldbröllopsblommor!
Barnbarn på guldbröllopsmiddag på restaurang!
Guldbröllopspar på nattakvisten!
Lev väl!♥
Hurra!
Det fina gamla strävsamma paret på den tiden de inte var så gamla och inte hade hunnit bli så strävsamma. I alla fall inte tillsammans. 
Bungy jump ikväll alltså eller möjligtvis fallskärmshoppning. Fritt fall!
Lugn, bara lugn, ni ska bara få ha det gott! Alla vi som har er att tacka för vår stund på jorden och säkert andra med hurrar högt och länge.
Lev dagen väl!♥
Lite lust till tartan!
Ljusdals fotbolls och friidrottsanläggning, Älvvallen, har fått nya löparbanor. Nu väntar bara längd, höjd och kast på renovering. Det var en fröjd att sätta fötterna på de nya banorna. Vilket gung, vilken svikt. Den konserverade livet på en Pynne funderar skarpt på att återta sin friidrottskarriär. Jaja, karriär och karriär, men återta stafettpinnen så att säga. Å ena sidan kanske det är det mest vansinniga en halvgammal tantelura, konserverad 16-åring till trots, med artros i knän och axlar, fibromyalgi och reumatism kan göra. Å andra sidan blir det inte roligare än man gör sig.
Lusten till lite spikskor infann sig ikväll igen när jag tittade på Diamond League-tävlingarna från Rom. Även om jag tror jag kan matcha Bolt eller Felix så finns något som heter förnuft. Jag kände mig nästan som Allyson Felix borde ha gjort efter att först ha avverkat det mordiska 400m loppet och sedan gett sig i kast med 200m. Jag kände mig med andra ord rätt stum i både ben, armar och övriga delar av kroppen trots lusten. Det var kanske snarare mitt förnuft som kände sig trött på livet på en Pynne.
Lev väl!♥
Lusten till lite spikskor infann sig ikväll igen när jag tittade på Diamond League-tävlingarna från Rom. Även om jag tror jag kan matcha Bolt eller Felix så finns något som heter förnuft. Jag kände mig nästan som Allyson Felix borde ha gjort efter att först ha avverkat det mordiska 400m loppet och sedan gett sig i kast med 200m. Jag kände mig med andra ord rätt stum i både ben, armar och övriga delar av kroppen trots lusten. Det var kanske snarare mitt förnuft som kände sig trött på livet på en Pynne.
Lev väl!♥
God och glittrande start.
Imorse när jag åkte till jobbet, som vanligt med kaffet bredvid mig, fick jag en härlig upplevelse. Inget speciellt eller unikt men ändå så där befriande upplyftande. Allt som behövdes var den fantastiska naturen. Den är förvisso fantastisk varje dag och även om jag brukar säga att jag har världens vackraste pendlingsväg så var det speciellt imorse. Allt riktigt svämmade över i överdåd av färg, doft och vårsång. Den gröna färgen är inte bara en utan många och dessutom så gröna som bara en engelsk fotbollsplan kunde bli. Fåglarna är yra och ystra så till den grad att de lever farligt. Den magiska och vackra sjön Gryttjen, som inhyser ett odjur, djup som den är, glittrade så himlens valv bleknade. Det var en mäktig start på dagen. Koffeinet gjorde varken till eller från. Naturen räcker gott.
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Kämpaguld!
Det är visst Mors Dag på söndag. Jag läste ett reportage i ICA-kuriren om en mor med åtta barn. Redan i ingressen klack något till och jag backade 26 år. Våren 1984 började jag läsa juridik vid Uppsala universitet. Min första lärare var advokat men jobbade också som lärare på Juridicum. Han gav ett rätt ungt intryck men verkade ha många barn redan. Jovisst, var det hans fru reportaget handlade om, men även om honom och barnen. Nu var de alltså åtta till antalet. Jag räknade ut att han knappast kan ha haft mer än tre då 1984. Många, jo pyttsan. Men han var sig lik, såg fortfarande rätt ung ut och var fortfarande advokat. Dock inte lärare verkade det som.
I vilket fall var det roligt att backa minnet några år. Nu har jag själv tre barn, som inte är så små längre, och som uppmärksammar mig på vilken stenåldersmänniska jag är av och till. Den kvinnliga delen av det strävsamma gamla paret är också en mor som har fått för sina synder. På fredag firar hon och mannen i hennes liv guldbröllop. Det kallar jag en glädjekamp.
Systrarna Sjögren ska med sina familjer överraska det gamla strävsamma paret med en förhoppningsvis glad kväll. Men med vad vet inte det gamla strävsamma paret. Det verkar finnas en viss oro att vi ska ta med dem på något helt galet tokigt. Mor säger till ett stycke dotter att hon är lite rädd att vi ska ordna bungy jump eller något liknande åt dem...Ett stycke dotter undrar då om de känner sina döttrar så dåligt. "Ja, ni har inte alls blivit som jag tänkt mig och förstår er ofta inte alls, svarar den härdade modern, dvs den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret. Känner vi vår mor rätt sades det med en stor portion humor och glimten i ögat. Med viss erfarenhet också är bäst att tillägga.
50 år är värt att fira på alla sätt.
Lev väl!♥
I vilket fall var det roligt att backa minnet några år. Nu har jag själv tre barn, som inte är så små längre, och som uppmärksammar mig på vilken stenåldersmänniska jag är av och till. Den kvinnliga delen av det strävsamma gamla paret är också en mor som har fått för sina synder. På fredag firar hon och mannen i hennes liv guldbröllop. Det kallar jag en glädjekamp.
Systrarna Sjögren ska med sina familjer överraska det gamla strävsamma paret med en förhoppningsvis glad kväll. Men med vad vet inte det gamla strävsamma paret. Det verkar finnas en viss oro att vi ska ta med dem på något helt galet tokigt. Mor säger till ett stycke dotter att hon är lite rädd att vi ska ordna bungy jump eller något liknande åt dem...Ett stycke dotter undrar då om de känner sina döttrar så dåligt. "Ja, ni har inte alls blivit som jag tänkt mig och förstår er ofta inte alls, svarar den härdade modern, dvs den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret. Känner vi vår mor rätt sades det med en stor portion humor och glimten i ögat. Med viss erfarenhet också är bäst att tillägga.
50 år är värt att fira på alla sätt.
Lev väl!♥
Soliga hälsningar!
Ha den bästa av dagar!
Lev väl!♥
Blowin´in the Wind!
Grattis uncle Bob! Eller Robert Allen Zimmerman!
Klurig typ som fyller 70 år. På ålderns höst börjar även de mest kantiga sidorna att skavas av. Å andra sidan kan jag till viss del förstå kantigheten eller integriteten om vi ska vara snälla. Många tycker och vet men ingen vet egentligen vem jag är, på riktigt.
Lev väl!♥
Klurig typ som fyller 70 år. På ålderns höst börjar även de mest kantiga sidorna att skavas av. Å andra sidan kan jag till viss del förstå kantigheten eller integriteten om vi ska vara snälla. Många tycker och vet men ingen vet egentligen vem jag är, på riktigt.
Lev väl!♥
Lyft blicken, både tanter och gubbar!
Dessa jämtar! Lite mer omvärldsbevakning och ödmjukhet vore på sin plats. I stort som i smått.
Konstnären Eva Björk i Hovra strax norr o Färila har haft sitt Tantmuseum i många år. I ännu fler år har hon gett ut sin Tantkalender. För någon sommar sedan besökte turistande jämtar henne och museet. Ja, även jämtar ger sig ut ibland! Den jämtländska damen blev så förtjust att hon valde att starta ett litet Tantmuseum hemma i Jämtland. Gott så! Inte då, annan jämtländsk dam på besök hos tanten i Jämtland blev så till sig och ingen research gjordes att hon utropade detta museum till världens första. Riksmedia upplystes och enligt denna så finns alltså världens första tantmuseum i Jämtland. Någonstans där. Timida Eva Björk hon ler lite och säger att hon vet ju att hon var först och damen med utställningen i Jämtland har hon inget otalt med. Det var en annan tantelura från Jämtland som är den stora boven. Eller möjligtvis den lite naiva boven. Det viktigaste är trots allt att den lite förlöjligade tanten hyllas med sina bortglömda kvaliteter.
Eva, hon kontrar bara med att på nästa internationella kvinnodag den 8 mars 2012 så ska hon ordna världens största tantutställning.
Jag tror det är många människor som behöver komma ut ur sina bubblor. Det finns fler än vissa jämtar som behöver lyfta blicken.
Lev väl!♥
Konstnären Eva Björk i Hovra strax norr o Färila har haft sitt Tantmuseum i många år. I ännu fler år har hon gett ut sin Tantkalender. För någon sommar sedan besökte turistande jämtar henne och museet. Ja, även jämtar ger sig ut ibland! Den jämtländska damen blev så förtjust att hon valde att starta ett litet Tantmuseum hemma i Jämtland. Gott så! Inte då, annan jämtländsk dam på besök hos tanten i Jämtland blev så till sig och ingen research gjordes att hon utropade detta museum till världens första. Riksmedia upplystes och enligt denna så finns alltså världens första tantmuseum i Jämtland. Någonstans där. Timida Eva Björk hon ler lite och säger att hon vet ju att hon var först och damen med utställningen i Jämtland har hon inget otalt med. Det var en annan tantelura från Jämtland som är den stora boven. Eller möjligtvis den lite naiva boven. Det viktigaste är trots allt att den lite förlöjligade tanten hyllas med sina bortglömda kvaliteter.
Eva, hon kontrar bara med att på nästa internationella kvinnodag den 8 mars 2012 så ska hon ordna världens största tantutställning.
Jag tror det är många människor som behöver komma ut ur sina bubblor. Det finns fler än vissa jämtar som behöver lyfta blicken.
Lev väl!♥
Lårkakor, bristningar och vilja modell överkurs.
Loos P50 är fotbollslaget i division 7 som inhyser alla de gamla ärrade fotbollskämparna från Sveriges många hörn. De flesta är dock från Hälsingehörnet. Att de heter just P50 är inte bara en tungvrickning utan också en förskönande bild av verkligheten. Annars har jag m fl nog svårt att förstå vad som får ärrade kämpar att inta fotbollsplanerna i Hälsingland med samma kämpaglöd och positiva tro på sig själva och fysiken som på den gamla goda tiden. Dvs, när de verkligen var pojkar. I ärlighetens namn ska tilläggas att det är några tjejer, tillika damer med.
I lördags erbjöd jag mig gentilt att vakta målet när ärrad kämpe hade sträckt lårmuskeln. Den muskeln satt på mannen i mitt liv. Men han var som vanligt envis eller dum om ni så vill och fortsatte matchen igenom. Med bravur ska tilläggas. Sträckningar av olika slag är inte en fråga om de ska komma på matcherna utan bara när. I bästa fall går det 5 minuter innan första offret haltar av planen.
I förra matchen, när de mötte Brollans gamla Näsviken, fick mannen i mitt liv t o m ett omnämnande i tidningen. Det var han som räddade Looslaget från värre siffror. Nu brukar han inte stå i målet alltför ofta, men han gör det nu av den enkla anledningen att han inte klarar av att springa. Frågan är om någon i laget gör det egentligen. Första halvlek brukar sällan vara något problem. Det är i andra halvlek det börjar visa sig vad Loos P50 egentligen står för! Ärrade gamla kämpar med mer entusiasm än kondition. Dessutom är bollen alltid rund. Oavsett ålder, ork eller kämpaglöd.
Lev väl!♥
I lördags erbjöd jag mig gentilt att vakta målet när ärrad kämpe hade sträckt lårmuskeln. Den muskeln satt på mannen i mitt liv. Men han var som vanligt envis eller dum om ni så vill och fortsatte matchen igenom. Med bravur ska tilläggas. Sträckningar av olika slag är inte en fråga om de ska komma på matcherna utan bara när. I bästa fall går det 5 minuter innan första offret haltar av planen.
I förra matchen, när de mötte Brollans gamla Näsviken, fick mannen i mitt liv t o m ett omnämnande i tidningen. Det var han som räddade Looslaget från värre siffror. Nu brukar han inte stå i målet alltför ofta, men han gör det nu av den enkla anledningen att han inte klarar av att springa. Frågan är om någon i laget gör det egentligen. Första halvlek brukar sällan vara något problem. Det är i andra halvlek det börjar visa sig vad Loos P50 egentligen står för! Ärrade gamla kämpar med mer entusiasm än kondition. Dessutom är bollen alltid rund. Oavsett ålder, ork eller kämpaglöd.
Lev väl!♥
Vi och våra förebilder!
Ni har säkert sett dem. De dök upp strax efter the royal wedding.Förebilderna till det vackra engelska brudparet. Men jag kan inte låta bli att återigen titta och skratta lite rått. Alla har vi våra förebilder och det behövs, men att det var så uppenbart vilka William och Kate hade tittat på hade jag inte riktigt tippat. Ja, käre värld vad lite spooky det är!
Lev väl!♥
Matig stafettpynne!
Prince Charles bakelse, hummergratinerad lax med kräftstjärtar och ris samt pannacotta i cheesecakeskal med hallon och lakritskräm blev lördagskvällens trerättersmiddag. Komponeringen hade tre olika kompositörer. Själv komponerade jag slutstrofen som intogs i vårt glashus. Förrätten startade vid Kyrksjön och med en fantastisk utsikt över ett spegelblankt vatten i den bedårande sommarkvällen. Löken på laxen, dvs varmrätten intogs vid älvens strand.
Matstafetten avlöpte i Ljusdal med omnejd igår utan större missöden. Mig veterligen. Nya bekantskaper, och då pratar jag om människorna vi mötte, mycket god mat, mycket prat och mycket skratt. Det finns vissa människor som är duktiga på att prata. Jag pratar inte om livet på en Pynne, hon låg i lä mest hela kvällen igår. Roligt hade vi och rätt nöjd vandrade jag barfota hemåt i natten. Kvinnojouren hade också solen på sin sida denna kväll. Överskottet av matstafetten samt intäkterna från den konsert som anordnades av två duktiga gymnasietjejer på Rosehills i lördags går till jouren! Tyvärr behöver de alla intäkter de kan få!
Vad är Prince Charles bakelse undrar förstås vän av ordning. Det tar vi en annan gång men ostkrokar ingår. Dessutom har vi lyckats med konsten att två år i rad få samma förrätt på två helt olika ställen. Men god är den. Ostkrokar var förresten det som gjorde att jag alltid överlevde tentaläsningarna på den gamla goda tiden.
Lev väl!♥
Matstafetten avlöpte i Ljusdal med omnejd igår utan större missöden. Mig veterligen. Nya bekantskaper, och då pratar jag om människorna vi mötte, mycket god mat, mycket prat och mycket skratt. Det finns vissa människor som är duktiga på att prata. Jag pratar inte om livet på en Pynne, hon låg i lä mest hela kvällen igår. Roligt hade vi och rätt nöjd vandrade jag barfota hemåt i natten. Kvinnojouren hade också solen på sin sida denna kväll. Överskottet av matstafetten samt intäkterna från den konsert som anordnades av två duktiga gymnasietjejer på Rosehills i lördags går till jouren! Tyvärr behöver de alla intäkter de kan få!
Vad är Prince Charles bakelse undrar förstås vän av ordning. Det tar vi en annan gång men ostkrokar ingår. Dessutom har vi lyckats med konsten att två år i rad få samma förrätt på två helt olika ställen. Men god är den. Ostkrokar var förresten det som gjorde att jag alltid överlevde tentaläsningarna på den gamla goda tiden.
Lev väl!♥
Frihet!
Jag har en förkärlek för att gå barfota. Ibland undrar jag varför. Det kanske är den där känslan av att vara riktigt jordad jag vill åt. Vad vet jag! Det är i vilket fall befriande skönt. Fötter kan inte vara gjorda för skoterkängor. Det är jag rätt övertygad om. Nu ska jag trycka ned mina fossingar i joggingskorna. Utan strumpor. Det gäller att passa på att ta vara på friheten så länge den varar!
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Den schweiziska skapelsen!
Ta knappt åtta minuter av din tid!
Tack och lov finns det många, många som går i Henri Dunants fotspår!
Lev väl!♥
Tack och lov finns det många, många som går i Henri Dunants fotspår!
Lev väl!♥
Hjärtevarmt!
Till alla goda hjärtan! Värmen är åter och naturen verkligen strålar. Min resväg till och från jobbet är nästan farligt vacker just nu.
Lev väl!♥
Skrattet och glömskans...
"The stupidity of people comes from having an answer for everything. The wisdom comes from having a question for everything." /Milan Kundera
Lite beschäftigt slänger jag ur mig visdomsord, kloka ord och för mig inspirationsord lite här och då. Det får ni stå ut med!
Lev väl!♥
Lite beschäftigt slänger jag ur mig visdomsord, kloka ord och för mig inspirationsord lite här och då. Det får ni stå ut med!
Lev väl!♥
Ja vi elsker att var sak har sin plats!
Oslo har alltid varit en favoritstad. Det beror till stor del på att jag alltid har haft vansinnigt roligt i den staden. Dessutom upptäckte jag när jag hade konserverats som 16-åring att de absolut snyggaste guttarna finns i den staden. Konserverade 16-åriga ögon är nog allt annat än objektiva. Staden är vacker, trivsam och kosmopolitisk på ett sätt som Stockholm i alla fall hade svårt att leva upp till. Oavsett vackra människor, gemyt och party i världen är det svårt att slå Oslo idag. Ha en kjempegöj dag!
Yngste sonen var hemma och duschade efter ett idrottspass någonstans utanför skolans väggar. Lite stressad och framförallt försenad stod han nyss i hallen, nydoftande som bara en 17-åring kan göra, och såg lite förvirrad ut. Blicken och händerna sökte i vantkorgarna efter något. Jag frågade lite lugnt om han hade med sig allt. Kanske kunde det väcka en björn om vad det var han letade efter eller ännu inte visste om att han saknade. Grabbhalvan svarar lite frånvarande samtidigt som han öppnar ytterdörren "Ja, jag skulle nog ha behövt en penna!" Och borta var han.
Nog för att saker hamnar på de mest konstiga ställen i det här huset men aldrig brukar vi ha pennor i vantkorgarna. Pennor som var det mest självklara att ha nära sig under förra seklet. Idag är de hett stoff som tydligen kan sökas och säkert finnas lite här och var. Även om de inte finns där när man som bäst behöver dem. Och framförallt inte i vantkorgar!
Ja vi elsker...
Lev väl!♥
Yngste sonen var hemma och duschade efter ett idrottspass någonstans utanför skolans väggar. Lite stressad och framförallt försenad stod han nyss i hallen, nydoftande som bara en 17-åring kan göra, och såg lite förvirrad ut. Blicken och händerna sökte i vantkorgarna efter något. Jag frågade lite lugnt om han hade med sig allt. Kanske kunde det väcka en björn om vad det var han letade efter eller ännu inte visste om att han saknade. Grabbhalvan svarar lite frånvarande samtidigt som han öppnar ytterdörren "Ja, jag skulle nog ha behövt en penna!" Och borta var han.
Nog för att saker hamnar på de mest konstiga ställen i det här huset men aldrig brukar vi ha pennor i vantkorgarna. Pennor som var det mest självklara att ha nära sig under förra seklet. Idag är de hett stoff som tydligen kan sökas och säkert finnas lite här och var. Även om de inte finns där när man som bäst behöver dem. Och framförallt inte i vantkorgar!
Ja vi elsker...
Lev väl!♥
Lättskrämd av rabarber!
Det var nästan så att systrarna Sjögren blev en mindre idag. The big big one börjar bli väl lättskrämd. Och allt bara för att syster T var snäll och vänlig och kom med den mjällaste och vackraste rabarbern. Att hon dessutom blev uppträngd bakom ytterdörren när the big big one slängde upp dörren kan inte hon hjälpa. Definitivt kan hon inte hjälpa att the big big one nästan lämnar detta livet vid detta tillfälle. Det var ju bara syster T med lite rabarber!
Lev väl!♥
Små samtal!
Små samtal behöver vi alla ibland. Igår kväll när jag kom ut från Ljusdals kyrka och en värmande vårkonsert gick jag ner till Fannie. Jag gick ner till Fannie och hade ett litet samtal. Ett litet samtal med en liten människa vars glada starka röst svarade mig. Jag rensade lite och plockade upp träängeln som hade fallit omkull medan vi hade vårt lilla, korta samtal. Jag brukar gå till Fannie då och då. Prata lite med henne och titta till henne. Hennes sexåriga röst och skratt är med mig varje gång. Ett skratt och röst som för evigt är sex år.
Jag minns hennes energi och klokhet. Hennes små funderingar när hon ibland satt i mitt arbetsrum på kommunhuset i Ljusdal och ritade. Teckningar som andades glädje och hopp. Jag minns hennes blick, den som på sätt och vis genomskådade allt. Jag minns hennes kluckande skratt när hon tittar på svanarna vid vattnet. Jag minns hennes stora förtjusning i mannen i mitt liv. Men framförallt minns jag hennes hälsning till oss den där dagen när vi tog farväl. När solen plötsligt bryter igenom och strålar in genom de vackra fönstren i Ljusdals kyrka. En hälsning som sa allt.
Tack lilla Fannie för vårt samtal igår!
Lev väl!♥
Jag minns hennes energi och klokhet. Hennes små funderingar när hon ibland satt i mitt arbetsrum på kommunhuset i Ljusdal och ritade. Teckningar som andades glädje och hopp. Jag minns hennes blick, den som på sätt och vis genomskådade allt. Jag minns hennes kluckande skratt när hon tittar på svanarna vid vattnet. Jag minns hennes stora förtjusning i mannen i mitt liv. Men framförallt minns jag hennes hälsning till oss den där dagen när vi tog farväl. När solen plötsligt bryter igenom och strålar in genom de vackra fönstren i Ljusdals kyrka. En hälsning som sa allt.
Tack lilla Fannie för vårt samtal igår!
Lev väl!♥
PS I Love You!
När regnet intar söndagen finns massor att göra inomhus. När också graderna inte blir så heta är det rätt skönt att bara slippa vara ute. Att gilla regnet är väl som att svära i kyrkan men livet på en Pynne är regnet evigt tacksam. Allergin dämpas per automatik och det blir lite lättare att både andas och prata. Det sistnämnda kanske till nackdel för vissa.
Lev väl!♥
Även om jag försöker svära mindre och kanske inte lyckas så bra tog jag mig till kyrkan med bästa Karin ikväll. Konsert med så många duktiga solister. En 15-årig kille som sjunger så tryggt och så glatt säkert att man blir lite lycklig är befriande. Som om om inte sångglädje räckte en söndagkväll så hann jag precis innanför dörren för att få se en annan kämpaglädje. Ett av mina favoritprogram, Mästarnas Mästare, fick se den hälsingska representationen åka ur. Synd att en kvinna måste bort och Billan i synnerhet. Men jag får ta och åka ut till hennes ö och köra min egen mästarnas mästare. Det var några år sedan jag var ute på hennes och Eriks ö, Kungsholmen.
Men det räckte inte heller med glädjen hos Mästarna utan söndagen måste avslutas med en annan favorit, PS I Love You. Mitt i alltihopa doftar också en Mississippi chocolate mud pie! Choklad, bitterljuv film med vackra Irland, underbar musik, stor humor, stor sorg och stor, stor kärlek är inget annat än passion i kubik.
Den regniga, småkalla söndagen den 15 maj, som ett tag handlade om köksplanering och matlagning för livet på en Pynne, avslutas också helt i min smak.
Lev väl!♥
Små citroner gula -soligt värre!
En solig motvikt till det lite mörka som tenderar att ge mig en rak höger just nu. Det ska inte hända så vad passar väl bättre än ett träd i solens tecken. Ett citronträd kan få de mest envisa högerkrokar att ge sig av eller att åtminstone inte knocka dig. Prova får du se!
Lev väl!♥
Otippade planer!
Att Elvis Costello skulle tävla för Lettland i gårdagens semifinal av eurovisionsschlagern var lite otippat. Likaså att Mireille Mathieu återuppstod i österrikisk tappning. Men vad gör man inte för att se om sitt hus på ålderns höst. Eller inse att det aldrig är för sent. Vem vet, Costello kanske alltid har drömt om att få representera Lettland i en musiktävling.
Själv funderar jag också. Från 1 juli vet jag inte riktigt hur mitt liv kommer att se ut. Att ställa upp i nästa års melodifestival för, säg Moldavien, ingår inte i planerna. Än så länge ska tilläggas. Först ska en liten dust utkämpas på eftermiddagen med en av alla dessa ljuvliga myndigheter vi har, Försäkringskassan. En sak kan jag i alla fall försäkra(!) mig om och det är att ett framtida jobbliv i deras korridorer aldrig skulle ingå i mina omvälvande tankar. Det finns säkert guldkorn även där, de finns överallt, men just idag har jag svårt att finna dem.
Jag, jag ska stålsätta mig och se till att ingen sätter sig på mig och inte jag på någon heller, för den delen.
"Erfarenhet är att veta en massa saker som man inte bör göra." William S Knudsen
Kanske det!
Lev väl!♥
Själv funderar jag också. Från 1 juli vet jag inte riktigt hur mitt liv kommer att se ut. Att ställa upp i nästa års melodifestival för, säg Moldavien, ingår inte i planerna. Än så länge ska tilläggas. Först ska en liten dust utkämpas på eftermiddagen med en av alla dessa ljuvliga myndigheter vi har, Försäkringskassan. En sak kan jag i alla fall försäkra(!) mig om och det är att ett framtida jobbliv i deras korridorer aldrig skulle ingå i mina omvälvande tankar. Det finns säkert guldkorn även där, de finns överallt, men just idag har jag svårt att finna dem.
Jag, jag ska stålsätta mig och se till att ingen sätter sig på mig och inte jag på någon heller, för den delen.
"Erfarenhet är att veta en massa saker som man inte bör göra." William S Knudsen
Kanske det!
Lev väl!♥
Slut på vissa kompromisser! Blomning pågår!
"Knepet är att se till att man inte dör i väntan på det goda livet." Lee Iacocca
Ja, livet är inte bara en schlager, det är en fest också så...
"Kompromissa inte med dig själv. Du är allt du har." Janis Joplin
Lev väl!♥
Ja, livet är inte bara en schlager, det är en fest också så...
"Kompromissa inte med dig själv. Du är allt du har." Janis Joplin
Lev väl!♥
Anekdoter och förändringens vindar.
Olle Häger, SvT´s kung dokumentär, innehavare av Stora Journalistpriset mm, var på Majmiddag i Uppsala 1 maj. Han installerades som hedersledamot av GH-nation. Nu är han i samma liga som salig Ingmar Bergman, Richard Olsson och Babsan för att nämna några. Några hedersledamöter har livet på en Pynne också installerat under sin Uppsala-tid. Ett av de mer minnesvärda var installationen av Robert Sund, OD´s mångårige ledare och dirigent. Den var minnesvärd såtillvida att undertecknad höll på att punktera inte bara OD´s vidare öden utan herr Robert själv. Det är inte bara att sätta en hedersmedalj på ett frackbröst. Det krävs lite styrka, men kanske inte så mycket som livet på en Pynne trodde. Herr Robert klarade sig galant, inte bara andningsmässigt utan även humormässigt.
I vilket fall fick installationen herr Häger att minnas sina studieår vid universitetet i den eviga ungdomens stad och nationslivet i synnerhet. Det här var före vänstervågen på 60-talets andra halva, men herr Häger och några själsfränder från Söderhamn och Bollnäs försökte få en kondomautomat installerad på GH. Den här falangen var tydligen mer progressiv än de lite mer högerstinna krafterna från Hudiksvall och Gävle. De högerstinna vann kampen och ingen kondomautomat installerades. Men tiderna förändras, hela tiden, tack och lov. När livet på en Pynne gjorde sitt intåg på GH-nation 1984 var det första, ja, nästan i alla fall, som mötte henne en kondomautomat. Så döm om hennes förvåning när hon förra året under sista april skulle visa dotter M och Linn hur skåpet ska stå när det gäller studier! GH´s kondomautomat var borta. The times they are a changing!
Herr Häger och jag har arbetat och träffats ett antal gånger genom åren så jag berättade denna lilla anekdot för honom. Han replikerade omgående med en annan rolig och minnesvärd anekdot. Men den tar vi en annan gång på livets resa.
Det vackra, gula gamla huset på Trädgårdsgatan. I höst ska jag på jubileumsbal på GH, dock inte i det vackra, gula gamla huset utan på slottet. Mannen i mitt liv och jag får försöka anpassa kropparna till frackar och långklänningar. Igen! Och käre värld, hur ska det gå till? Min gamla röjda röda eller svarta eller gula får nog hänga kvar i garderoben. Sist jag hade långklänning var på GH´s förra jubileum, också på slottet. Den gången fick jag gå ifrån middagen för att åka och amma ett stycke dotter. Kunde jag klämma in ammande behag eller big boobies i en långklänning kanske det går i höst med! Vad vet jag.
Lev väl!♥
I vilket fall fick installationen herr Häger att minnas sina studieår vid universitetet i den eviga ungdomens stad och nationslivet i synnerhet. Det här var före vänstervågen på 60-talets andra halva, men herr Häger och några själsfränder från Söderhamn och Bollnäs försökte få en kondomautomat installerad på GH. Den här falangen var tydligen mer progressiv än de lite mer högerstinna krafterna från Hudiksvall och Gävle. De högerstinna vann kampen och ingen kondomautomat installerades. Men tiderna förändras, hela tiden, tack och lov. När livet på en Pynne gjorde sitt intåg på GH-nation 1984 var det första, ja, nästan i alla fall, som mötte henne en kondomautomat. Så döm om hennes förvåning när hon förra året under sista april skulle visa dotter M och Linn hur skåpet ska stå när det gäller studier! GH´s kondomautomat var borta. The times they are a changing!
Herr Häger och jag har arbetat och träffats ett antal gånger genom åren så jag berättade denna lilla anekdot för honom. Han replikerade omgående med en annan rolig och minnesvärd anekdot. Men den tar vi en annan gång på livets resa.
Det vackra, gula gamla huset på Trädgårdsgatan. I höst ska jag på jubileumsbal på GH, dock inte i det vackra, gula gamla huset utan på slottet. Mannen i mitt liv och jag får försöka anpassa kropparna till frackar och långklänningar. Igen! Och käre värld, hur ska det gå till? Min gamla röjda röda eller svarta eller gula får nog hänga kvar i garderoben. Sist jag hade långklänning var på GH´s förra jubileum, också på slottet. Den gången fick jag gå ifrån middagen för att åka och amma ett stycke dotter. Kunde jag klämma in ammande behag eller big boobies i en långklänning kanske det går i höst med! Vad vet jag.
Lev väl!♥
Urvattnad majaktivitet.
Det är visst ishockey-VM. Braskande, svarta rubriker på kvällstidningarnas löp om läggmatcher. Vissa delar av världen brinner och ett ishockey-VM i maj månad går många obemärkt förbi trots svarta rubriker. Ja, det har blivit rätt ointressant med hockey-VM. Sade hon som älskar hockey eller åtminstone gjorde. Hon har inte sett en minut av årets matcher och tveksamt om hon kommer att göra det.
Det finns något väldigt urvattnat över issporten och turneringen. I min värld kunde det dessutom inte finnas något mer ointressantare att skriva på löpen än läggmatcher i hockey-VM. Det är maj månad i Sverige. Stanley Cup pågår over there och svenskar blir som ungtjurar på grönbete. Trädgårdarna svämmar över av grillar, plantor och vindunkar av lösker härkomst. Ishockey på tv för en tynande tillvaro. Med eller utan svarta rubriker.
Bara för att också bevisa att minnet är klockrent och att åtminstone hockey var bättre förr så får ni en liten stänkare av nostalgiska mått. Den natten kommer jag ihåg! Trots att jag inte ens hade fyllt 16 år och konserverats. Och trots att det mesta är bäst just här och nu. Om du väljer att ha det så.
Lev väl!♥
Det finns något väldigt urvattnat över issporten och turneringen. I min värld kunde det dessutom inte finnas något mer ointressantare att skriva på löpen än läggmatcher i hockey-VM. Det är maj månad i Sverige. Stanley Cup pågår over there och svenskar blir som ungtjurar på grönbete. Trädgårdarna svämmar över av grillar, plantor och vindunkar av lösker härkomst. Ishockey på tv för en tynande tillvaro. Med eller utan svarta rubriker.
Bara för att också bevisa att minnet är klockrent och att åtminstone hockey var bättre förr så får ni en liten stänkare av nostalgiska mått. Den natten kommer jag ihåg! Trots att jag inte ens hade fyllt 16 år och konserverats. Och trots att det mesta är bäst just här och nu. Om du väljer att ha det så.
Lev väl!♥
Ett sanslöst kacklande
Så många kalkoner, tuppar och grodor har jag sällan skådat eller hört som i kvällens semifinal av Eurovision Song Contest i Düsseldorf. Men ett par favoriter har jag och jag tror nästan en av dem kommer att ta hem hela smacket. Det säger jag utan att ens ha sett eller hört semifinal nummer två eller the big five. Men för en schlagernörd som jag sitter vissa saker i ryggmärgen.
Det var tider det! En schlager var en schlager! Livet på en Pynne var två år och France Gall inte mycket äldre och livet var en schlager. Och aldrig åldras de två...utom möjligtvis Gall!
Lev väl!♥
Det var tider det! En schlager var en schlager! Livet på en Pynne var två år och France Gall inte mycket äldre och livet var en schlager. Och aldrig åldras de två...utom möjligtvis Gall!
Lev väl!♥
I fablernas värld!
Igår kväll kom en massa blommor äntligen i jord. Dotter M och jag planterade i den varma kvällen. Och livet på en Pynne nyste. Ikväll har jag just avverkat ett varv runt Kyrksjön med dofter och nysningar. Allergin slog till med obönhörlig kraft. Men vad gör det egentligen när kvällen är ljum, människor ler, naturen sprakar och vår vän Igge är tillbaka. Han, för visst är det en han med den gången och blicken, kom vaggande emot oss från grannen när jag kom tillbaka från motionen. I lugn och maklig takt, med all tid i världen!
Jag säger som Toralf i Glada Hudikteatern apropå tid; "Tiden har bråttom, men det har inte vi."
Lev väl!♥
Jag säger som Toralf i Glada Hudikteatern apropå tid; "Tiden har bråttom, men det har inte vi."
Lev väl!♥
Lagens långa arm blir många armar!
Hur många poliser krävs det egentligen vid trafikkontroller? Det finns en stilla undran hos mig hur polisens resurser fördelas. Ett stående inslag i debatten kring säkerheten i mellanmjölkens land är att resurserna är både för små och för få. Precis som i många andra branscher och samhällsområden är inflödet av pengar ibland eller ofta för litet. En diskussion kan också alltid tas om hur de fördelade resurserna anpassas efter verkligheten eller hur anpassar vi oss i befintlig kostym. Även om den stränar lite här och där. Nåväl, många är de människor som ständigt får trolla med knäna.
Därför känns det lite lustigt eller magstarkt när jag förra veckan passerar en fartkontroll och det står sju poliser där. Sju poliser på en sjuttiosträcka väster om Delsbo. Jag hoppas ni observerar att jag skriver passerar! Just på den här sträckan står lagens långa arm ofta. Något har jag väl lärt mig med tiden och vissa erfarenheter, men aldrig har jag sett så många armar på lagens långa arm på en och samma gång vid en fartkontroll. Jag ska egentligen inte säga så mycket om fartkontroller överhuvudtaget. De behövs och det är alltför många som kör alltför fort eller åtminstone alltför fort och för dåligt. Dessutom finns det människor med en förkärlek till både fart och alkohol. Det är ingen bra kombo och en tragisk sådan. Så visst fyller kontrollerna ett syfte och ett behov. Men sju poliser i en fartkontroll? En står med apparaturen men vad de övriga sex gör är höljt i dunkel. Jag ska förvisso säkert bara vara glad som passerade och kunde ha glädjen att varna andra bilister. Det undantar ändå inte min stilla undran hur vi fördelar våra resurser?
Lev väl!♥
Därför känns det lite lustigt eller magstarkt när jag förra veckan passerar en fartkontroll och det står sju poliser där. Sju poliser på en sjuttiosträcka väster om Delsbo. Jag hoppas ni observerar att jag skriver passerar! Just på den här sträckan står lagens långa arm ofta. Något har jag väl lärt mig med tiden och vissa erfarenheter, men aldrig har jag sett så många armar på lagens långa arm på en och samma gång vid en fartkontroll. Jag ska egentligen inte säga så mycket om fartkontroller överhuvudtaget. De behövs och det är alltför många som kör alltför fort eller åtminstone alltför fort och för dåligt. Dessutom finns det människor med en förkärlek till både fart och alkohol. Det är ingen bra kombo och en tragisk sådan. Så visst fyller kontrollerna ett syfte och ett behov. Men sju poliser i en fartkontroll? En står med apparaturen men vad de övriga sex gör är höljt i dunkel. Jag ska förvisso säkert bara vara glad som passerade och kunde ha glädjen att varna andra bilister. Det undantar ändå inte min stilla undran hur vi fördelar våra resurser?
Lev väl!♥
Oemotståndlig kärlek.
E.T från Fjällvinden är något utöver det vanliga. Hade jag ett uns av den envishet som en av Tärnabys storheter besitter skulle jag vara rätt tillfreds med mig själv. Han är rätt oemotståndlig den gode Stenis! En kärlek som aldrig rostar och får det nostalgiska hjärtat att klappa.
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Middagsbestyr!
Ett aningen omständligt och lite makabert sätt att fixa söndagsmiddagen på. Men vad gör man inte för lite hjortstek eller rådjurssadel!
Lev väl!♥
Balsamerade möten och nysningar!
Nästan en hel eftermiddag på tu man hand med livet på en Pynne. Några timmar med sig själv i huvudstaden och de varma vindarna återvänder. Efter en härlig bubbelkväll på Öfvre med älskad kusin och brandlukt från Arkitekturhögskolan next door som tilltugg väntade en solig fredag i lilla Venedig. En fredag som inleddes på Kungsholmen med jobbmöte. Ett inspirerande och matnyttigt möte på Internationella Programkontoret blev en bra start på dagen. Då gjorde det inte så mycket att lunchen som intogs oroande sent för livet på en Pynne inte smakade ett dyft. Den kostade desto mer och för att vara smaklös var det dyrbart ingenting som fyllde magen. Men vad gör det, man kan inte få allt. Servitrisen, som frågade hur det smakade, och fick ett vänligt men ärligt svar tillbaka ihop med ett litet smaksättningstips, var så vänlig och rar och tacksam för ärligheten. Hävdade hon och fick livet på en Pynne att framstå som ytterst brutal.
När det smaklösa väl låg i magen insåg jag att jag hade några timmar för mig själv. Att strosa runt, shoppa och göra vad jag vill. Jag ansträngde mig verkligen till det yttersta för att shoppa. Men det var totalt omöjligt. Det fanns överhuvudtaget ingen lust till det. Inte ens några skor kunde förmå mig att öppna plånboken. Jag kanske påminde om de impotenta bina som tappade lusten vid väderomslaget.
Nåväl, ingen större skada skedd. Att strosa runt för sig själv har också sina fördelar. Vid fyrasnåret mötte jag min bästa Gunilla och tillsammans tog vi oss ut till Sollentuna för lite vin på terassen hos vår gamla vapendragare Jane. Jane hade dragit ihop andra gamla vapendragare från Uppsala-åren. Kvinnliga, nåja, kvinnor är vi i alla fall, kvinnliga eller något annat till trots, före detta kuratorer, quinntor, som en gång höll chefsfanorna högt på nationerna i den eviga ungdomens stad. Några har jag inte sett på många, många år. Men frågan är om inte samtliga såg ut och verkade både snyggare och tuffare nu. För vissa har åren farit varsammare fram än med andra. Några har gått igenom jobbiga saker och kommit ut från tunneln till ett ljusare liv. Andra är mitt inne i tunneln eller på väg ut. Några kommer kanske aldrig att gå in en mörk tunnel. Men samtliga har erfarenheter, tankar och känslor att dela. Det är rikedom.
Att jag sedan fick sova hos bästa Gunilla i Täby i deras nyrenoverade underbara hus och inta frukosten på takterassen i solen är bara som ett ljuvligt, underbart balsam. Om några veckor ska familjerna, dvs bästa Gunillas och min, inta Katalonien. I ljuvliga Sitges och sprakande Barcelona ska vi fira 20-årsjubileum. I 20 år har vi träffats och umgåtts under Kristi Himmelfärdshelgerna. Vartannat år hos dem och vartannat år hos oss. Nu börjar våra barn bli så stora att det inte är självklart att de vill hänga med oss, men en resa till Barcelona kan inte ens den mest tonåriga varianten säga nej till. Ett barn har redan börjat avpolletera sig. Vår Mackis lever sitt eget liv men finns alltid med oss på ett eller annat sätt.
Nu börjar min tågresa hemåt lida mot sitt slut. De blånande bergen, sjöarna och älven intar mitt hjärta. Solen skiner, knoppar brister och livet på en Pynne nyser konstant. Men vad gör det när själen är balsamerad, hjärtat rikt på möten och jag snart får träffa min familj igen.
Lev väl!♥
Bakslag och tappad lust!
"Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? ..."
Ja, Boye visste vad hon skrev om, vare sig det är bildligt eller bokstavligt. Den känns mer aktuell än någonsin, nu när våren kom av sig ordentligt. Eller i våra trakter har vi knappt sett våren utan här kom sommaren direkt. Och självklart är det lite konstigt att ena veckan ha drivor med snö och nästa 25 graders värme. Du kunde sitta och titta på hur björkarna slog ut, från den ena stunden till den andra. Du hann knappt vända blad i boken du läste.
Givetvis kom bakslaget. Eller reaktionen, eller vad du nu väljer att kalla det. Kalla, kalla vindar har svept in över landet. Äldste son M, som numera jobbar på Arlanda, berättade om ett tjockt lager snö på landningsbanorna i tisdags. Här kom snön också men den var borta innan den fick ångra sig. Däremot verkar det lite mer norrut ha varit snöfritt. Östersund fick ingen snö. Kallt självklart, den staden överlever inte utan blåsten. Men ingen snö, det hävdade i alla fall damen på länsstyrelsen i Jämtland jag pratade med idag.
Men oavsett var vi bor i detta avlånga mellanmjölksland så har det blivit kallare. Rejält kallare. Vad händer då med blommor och bin? Alla stackars knoppar som grundlurades att slå ut och nu sjunger "ta mig tusen dagar härifrån". Alla bin och humlor som fick extra flyt under vingarna. Tappar de helt lusten nu? Ska naturen stå ut med impotenta bin i sommar? För att inte tala om alla fåglar som har haft glädjefnatt och kvittrat oavbrutet. Ibland på gränsen till för mycket.
Ja visst gör det ont när knoppar brister...men det troligaste just nu är att mest ont gör det på det som redan blommar. Bildligt och bokstavligt!
Lev väl!♥
Ja, Boye visste vad hon skrev om, vare sig det är bildligt eller bokstavligt. Den känns mer aktuell än någonsin, nu när våren kom av sig ordentligt. Eller i våra trakter har vi knappt sett våren utan här kom sommaren direkt. Och självklart är det lite konstigt att ena veckan ha drivor med snö och nästa 25 graders värme. Du kunde sitta och titta på hur björkarna slog ut, från den ena stunden till den andra. Du hann knappt vända blad i boken du läste.
Givetvis kom bakslaget. Eller reaktionen, eller vad du nu väljer att kalla det. Kalla, kalla vindar har svept in över landet. Äldste son M, som numera jobbar på Arlanda, berättade om ett tjockt lager snö på landningsbanorna i tisdags. Här kom snön också men den var borta innan den fick ångra sig. Däremot verkar det lite mer norrut ha varit snöfritt. Östersund fick ingen snö. Kallt självklart, den staden överlever inte utan blåsten. Men ingen snö, det hävdade i alla fall damen på länsstyrelsen i Jämtland jag pratade med idag.
Men oavsett var vi bor i detta avlånga mellanmjölksland så har det blivit kallare. Rejält kallare. Vad händer då med blommor och bin? Alla stackars knoppar som grundlurades att slå ut och nu sjunger "ta mig tusen dagar härifrån". Alla bin och humlor som fick extra flyt under vingarna. Tappar de helt lusten nu? Ska naturen stå ut med impotenta bin i sommar? För att inte tala om alla fåglar som har haft glädjefnatt och kvittrat oavbrutet. Ibland på gränsen till för mycket.
Ja visst gör det ont när knoppar brister...men det troligaste just nu är att mest ont gör det på det som redan blommar. Bildligt och bokstavligt!
Lev väl!♥
La Famille!
Familjen växer!
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Rättigheter att vårda ömt!
Idag är det världsdagen för pressfrihet. Den har till syfte att hedra de människor och de uppoffringar som gjorts i världen för pressfrihet. Pressfrihetens Dag vill också påminna alla världens regeringar om skyldigheten att hålla fast vid yttrandefriheten. Den frihet som ska garanteras av artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
De rättigheter som dagligen åsidosätts av människor och regeringar. Rättigheter som som vi måste värna, skydda och stå upp för. Många får betala ett högt pris för sin modiga kamp. Den svenske journalisten Dawit Isaak är en av dem.
Låt det inte bli fler och låt den franske författaren Albert Camus ord vara en påminnelse och följeslagare;
"En fri press kan vara god eller dålig, men en sak är säker, utan frihet kan den aldrig bli något annat än dålig."
Två vårdare och väktare av ordet!
Lev väl!♥
Funderingar kring mellanmjölk!
Det verkar inte vara många människor som har förtroende för att Håkan Juholt ska vända kräftgången för sossarna. I wonder why?
Varför utser ett parti, som till inte för så länge sedan var det största partiet i mellanmjölkens land och för inte så hiskeligt länge sedan var så stort att det regerade själv, en man som är själva sinnebilden för en gubbmaffia. Håll inne med dina fördomar och bristande kunskaper kanske vissa vänner av ordning tycker nu. Må så vara, men jag förstår inte hur ett parti kan fortsätta att vara så maktfullkomliga och tvärsäkert reaktionära att de väljer en man som iklädd luvtröja vädrar unkna och arroganta ståndpunkter.
Jag förstår inte hur ett parti tänker anno 2011 när man väljer en man som verkar representera allt det så många är trötta på. Manliga maffiafasoner, raljerande könssyn och politikerbroiler. Att hans särbo sedan hade den dåliga smaken att göra en kriminell handling är inte hans fel. Och jag har ingen aning om hur och varför hon gjorde detta sorgliga, som hon givetvis ångrar och har sonat. Men jag undrar varför Juholt, om han nu citerades rätt, tycker att det sorgligaste var att hon pga honom fick utstå granskningen och publiciteten och aldrig kommer att bli samma människa igen. Ja, hon hade otur där, som är kär i honom, men det värsta var väl ändå vad hon gjorde och det ska hon självklart kunna bli förlåten för, men aldrig mer samma människa...så dramatiskt kan bara en välfärdsmänniska i mellanmjölkens land uttrycka sig.
Ibland är det mycket jag inte förstår. Det gäller att välja sina tankar.
Lev väl!♥
Varför utser ett parti, som till inte för så länge sedan var det största partiet i mellanmjölkens land och för inte så hiskeligt länge sedan var så stort att det regerade själv, en man som är själva sinnebilden för en gubbmaffia. Håll inne med dina fördomar och bristande kunskaper kanske vissa vänner av ordning tycker nu. Må så vara, men jag förstår inte hur ett parti kan fortsätta att vara så maktfullkomliga och tvärsäkert reaktionära att de väljer en man som iklädd luvtröja vädrar unkna och arroganta ståndpunkter.
Jag förstår inte hur ett parti tänker anno 2011 när man väljer en man som verkar representera allt det så många är trötta på. Manliga maffiafasoner, raljerande könssyn och politikerbroiler. Att hans särbo sedan hade den dåliga smaken att göra en kriminell handling är inte hans fel. Och jag har ingen aning om hur och varför hon gjorde detta sorgliga, som hon givetvis ångrar och har sonat. Men jag undrar varför Juholt, om han nu citerades rätt, tycker att det sorgligaste var att hon pga honom fick utstå granskningen och publiciteten och aldrig kommer att bli samma människa igen. Ja, hon hade otur där, som är kär i honom, men det värsta var väl ändå vad hon gjorde och det ska hon självklart kunna bli förlåten för, men aldrig mer samma människa...så dramatiskt kan bara en välfärdsmänniska i mellanmjölkens land uttrycka sig.
Ibland är det mycket jag inte förstår. Det gäller att välja sina tankar.
Lev väl!♥
Sunt och osunt!
Lite tuff dag som lindrades av en varm bassäng. Den tog också udden av den värsta baksmällan med snöflingor virvlande i luften några gånger under dagen. Men självklart ska maj innehålla aprilväder och där får vi för det lite osunda med högsommarvärme i påsktider. Hur ljuvliga de än var!
En av husgudarna lindrar också!
Lev väl!♥
En av husgudarna lindrar också!
Lev väl!♥
Resultatet!
Egentligen är det ju inte målet i sig som är mödan värd utan vägen dit. Kloka ord från klok kvinna, Karin Boye. Mannen i mitt liv tog fasta på detta i sitt livs första bullbak. Men jag måste säga att inte bara vägen dit utan även målet var mödan värd. Mycket goda bullar blev resultatet av dagens överraskning.
Som vanligt dineras det sent här i huset men snart ska vi avnjuta eller granska resultatet av livet på en Pynnes porterstek.
Gott resultat!
Det får vi hoppas att den här biten också blir!
Lev väl!♥
Som vanligt dineras det sent här i huset men snart ska vi avnjuta eller granska resultatet av livet på en Pynnes porterstek.
Gott resultat!Det får vi hoppas att den här biten också blir!
Lev väl!♥
En liten del av världsköket
Mitt bästa fondue-recept gör en fondue som får Pirmin Zurbriggen att le lyckligt. Dessutom är det superenkelt. Men det är superenkelt att göra fondue. Se bara till att du rör och rör... Ostfondue är den ursprungliga fonduen. Köttfondue och andra påfund är av mycket yngre datum. Ostfondue var lite av schweizisk fattigmansmat. Överbliven ost, överblivet bröd och överblivet vin skapade en klassiker till världsköket.
Köp bra ost. Längre lagrade ostar passar i regel alltid bäst till fondue. Istället för gruyère kan du ta en lagrad grevé. Hittar du vacherin från Freiburg kan du få till en höjdare med den och gruyère!
KLASSISK SCHWEIZISK OSTFONDUE
För ca 4 pers
Förberedelsetid ca 10 min
Tillagningstid ca 10-12 min
600 g vitt bröd, får inte vara dagsfärskt, skuret i tärningar
1 vitlöksklyfta
1 1/2 dl torrt vitt vin
lite citronsaft
225 g Emmentalerost
225 g Gruyèreost
1 msk majsmjöl
2 msk kirsch el annat brännvin (renat)
1/2 krm salt
1/4 tsk paprikapulver
1/4 tsk riven muskotnöt
Helst ska du göra fonduen i en Caquelon (en keramisk fonduegryta) Gör helst inte ostfondue i en rostfri kastrull el gryta.
Skär vitlöken mitt itu och gnid insidan av grytan med halvorna. Häll i vinet och citronsaften (ett litet tryck på citronen bara) och värm långsamt. Tillsätt ostarna, som du antingen har grovrivet eller skurit i små tärningar, lite i taget och rör hela tiden tills allt smält. Rör helst i åttor.
Blanda samman majsmjöl och kirschen och rör ned i grytan när osten bubblar. Sjud i ca 2-3 min under omrörning. Tillsätt resten av ingredienserna och smaka av.
Flytta grytan till en värmekälla på matbordet som ett spritkök ex. Ha inte för stark värme men du får reglera efter hand. Ta en brödtärning och sätt på gaffeln och snurra i osten. Den som tappar brödet i osten får betala vinet.
Vinet, som ska vara torrt, dricks med fördel i små glas som aldrig får bli tomma. Vatten, öl eller te går också bra till.
Skorpan på botten är fonduens delikatess!
Bon appetit!
Lev väl!♥
Köp bra ost. Längre lagrade ostar passar i regel alltid bäst till fondue. Istället för gruyère kan du ta en lagrad grevé. Hittar du vacherin från Freiburg kan du få till en höjdare med den och gruyère!
KLASSISK SCHWEIZISK OSTFONDUE
För ca 4 pers
Förberedelsetid ca 10 min
Tillagningstid ca 10-12 min
600 g vitt bröd, får inte vara dagsfärskt, skuret i tärningar
1 vitlöksklyfta
1 1/2 dl torrt vitt vin
lite citronsaft
225 g Emmentalerost
225 g Gruyèreost
1 msk majsmjöl
2 msk kirsch el annat brännvin (renat)
1/2 krm salt
1/4 tsk paprikapulver
1/4 tsk riven muskotnöt
Helst ska du göra fonduen i en Caquelon (en keramisk fonduegryta) Gör helst inte ostfondue i en rostfri kastrull el gryta.
Skär vitlöken mitt itu och gnid insidan av grytan med halvorna. Häll i vinet och citronsaften (ett litet tryck på citronen bara) och värm långsamt. Tillsätt ostarna, som du antingen har grovrivet eller skurit i små tärningar, lite i taget och rör hela tiden tills allt smält. Rör helst i åttor.
Blanda samman majsmjöl och kirschen och rör ned i grytan när osten bubblar. Sjud i ca 2-3 min under omrörning. Tillsätt resten av ingredienserna och smaka av.
Flytta grytan till en värmekälla på matbordet som ett spritkök ex. Ha inte för stark värme men du får reglera efter hand. Ta en brödtärning och sätt på gaffeln och snurra i osten. Den som tappar brödet i osten får betala vinet.
Vinet, som ska vara torrt, dricks med fördel i små glas som aldrig får bli tomma. Vatten, öl eller te går också bra till.
Skorpan på botten är fonduens delikatess!
Bon appetit!
Lev väl!♥
Bruksanvisningar och bullar!
Lite köksrapporter från det Sjögrenska Ottossonska köket den 1 maj. En lite kylig första maj tillbringas i köket med matdemonstrationer. "Ät gott och rätt och bli mätt" står det på mitt plakat. Alternativt "Släng ej maten, ta hand om resten!" Jag vet, urusla rim men nöden har ingen lag.
Ett mindre under skedde idag. Mannen i mitt liv började plötsligt baka bullar. Degen står på jäsning just nu efter att han invigde den röda faran, den nya köksmaskinen. Dessutom kommer han aldrig mer att våga håna mig för att jag inte läser bruksanvisningar eller instruktioner. För en sak kan jag läsa och det är recept. När jag bakar i alla fall. Det är enda gången jag följer ett recept, antingen från huvudet eller boken. Men si, det var inte lika lätt för mannen i mitt liv att göra. Däremot antog han bakutmaningen med ett glatt humör och det är huvudsaken när man bakar bullar. Det blir inga goda bullar av ett dåligt humör.
Själv har jag satt igång med min terapi, porterstek.
Lev väl!♥
Ett mindre under skedde idag. Mannen i mitt liv började plötsligt baka bullar. Degen står på jäsning just nu efter att han invigde den röda faran, den nya köksmaskinen. Dessutom kommer han aldrig mer att våga håna mig för att jag inte läser bruksanvisningar eller instruktioner. För en sak kan jag läsa och det är recept. När jag bakar i alla fall. Det är enda gången jag följer ett recept, antingen från huvudet eller boken. Men si, det var inte lika lätt för mannen i mitt liv att göra. Däremot antog han bakutmaningen med ett glatt humör och det är huvudsaken när man bakar bullar. Det blir inga goda bullar av ett dåligt humör.
Själv har jag satt igång med min terapi, porterstek.
Lev väl!♥
Abstinensbesvär!
Efter en hejdundrande 100-årsfest, eller 2x50-fest igår, lägrade sig ett relativt lugn över huset idag, Valborgsmässoafton till trots. Trots det relativa lugnet har festen och yran till viss del fortsatt. I alla fall vad gäller mat. Den andra halvan av dagen, dvs den senaste och sista, har i stort sett ägnats åt terapeutiska övningar som matlagning och ätning av maten.
Vi började med en middag i vårt underbara glashus. En middag som blev lite bakvänd. Tanken var att livet på en Pynne äntligen skulle göra och äta det hon har längtat efter så länge, ostfondue. Men då vi plötsligt var rätt många här hemma så lagade jag kycklingfileer med tagliatelli och sås till det yngre gardet. Samtidigt längtade jag också vansinnigt efter sill och pärer och gjorde en parmesansill med nypärer. Den blev dock klar efter kycklingen så först åt alla kyckling, även undertecknad och mannen i mitt liv, sedan intog vi förrätten, sill och pärer. Vid det här laget var vi rätt mätta även om mannen i mitt liv och jag inte hade ätit våra vanliga ransoner med tanke på fonduen. Men för att kunna orka fundera på fondue var vi tvungna att invänta en viss matsmältning. Allt detta resulterade i att kl 22 stod en ostfondue på bordet. Alla som har ätit ostfondue vet att det lätt blir som en stor ostboll i magen. Och ostbollar i magen ska man nog inte ha närmare midnatt. Men med rejäla vätskeklungar mellan varje snurrande på fonduegaffeln blev i alla fall inte min klump så farlig. Men ack, vad gott det var för både själen och magen. Mitt abstinensbesvär är stillat för ett tag.
Ostfondue var min uppväxts fredagsmys. Fast det var nog på lördagar det gamla strävsamma paret gjorde ostfondue. Självklart skulle Schweiz nationalrätt serveras hos den i Genève uppväxta kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret.
Lev väl!♥
Vi började med en middag i vårt underbara glashus. En middag som blev lite bakvänd. Tanken var att livet på en Pynne äntligen skulle göra och äta det hon har längtat efter så länge, ostfondue. Men då vi plötsligt var rätt många här hemma så lagade jag kycklingfileer med tagliatelli och sås till det yngre gardet. Samtidigt längtade jag också vansinnigt efter sill och pärer och gjorde en parmesansill med nypärer. Den blev dock klar efter kycklingen så först åt alla kyckling, även undertecknad och mannen i mitt liv, sedan intog vi förrätten, sill och pärer. Vid det här laget var vi rätt mätta även om mannen i mitt liv och jag inte hade ätit våra vanliga ransoner med tanke på fonduen. Men för att kunna orka fundera på fondue var vi tvungna att invänta en viss matsmältning. Allt detta resulterade i att kl 22 stod en ostfondue på bordet. Alla som har ätit ostfondue vet att det lätt blir som en stor ostboll i magen. Och ostbollar i magen ska man nog inte ha närmare midnatt. Men med rejäla vätskeklungar mellan varje snurrande på fonduegaffeln blev i alla fall inte min klump så farlig. Men ack, vad gott det var för både själen och magen. Mitt abstinensbesvär är stillat för ett tag.
Ostfondue var min uppväxts fredagsmys. Fast det var nog på lördagar det gamla strävsamma paret gjorde ostfondue. Självklart skulle Schweiz nationalrätt serveras hos den i Genève uppväxta kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret.
Lev väl!♥
