.

Lite mör efter dagens bataljer som tandläkarbesök, skidåkning på radion och massage. Massagen gör kroppen alldeles lycklig och besöket hos tandläkaren slutade mindre smärtfritt både för kropp och plånbok än vad jag hade räknat med. Fick lite rabatt som man tydligen får någon gång per år, ungefär som ett högkostnadsskydd. Däremot gjorde nog Holmenkollens banor rejält ont för Kalla, Haag och co. T o m Björgen verkade lite slut på sista kilometrarna. Men oavsett det så måste hon komma från någon annan planet, urskog eller kalfjäll. Vilken urkraft och det är kjempegöj att se henne. Nu får svenskarna ta nya tag, ny vallakonferens och nytt djävlar anamma.

Dotter M och jag var ensamma vid middagsbordet ikväll. Men desto mer örtkotlett och potatis- och palsternacksmos med parmesan till oss. Jag har någon sorts barnslig förtjusning i potatismos. Då pratar jag potatismos kokat av potatis hemma, inte något pulver med tillsatser. Det är nog istället bland de värre sakerna jag vet att äta. Det får gärna vara palsternacka i moset eller så gör jag pärgröt på mandelpotatis. Balsam för själen och bra smörjmedel för tantfläsket.


Pärgröt och fläsk med Ljusnan glidande i bakgrunden.

Pärgröt och fläsk, det vattnas i munnen. Den får gärna intagas på Järvsöbaden. Detta anrika gästgiveri, pensionat och pang som i lördags hade audition till Körslaget med Andreas Johnsson. 200 personer ville göra sina stämmor hörda för herr Johnsson. Jisses! 20 lyckliga plockades ut till kören som gör sin TV-debut den 19 mars. Musiklandskapet nummer ett, Hälsingland, sjunger vidare.


Järvsöbaden i sommarskrud.

Lev väl!♥

Ser dokumentären om "Grizzlymannen" Timothy Threadwell för, jag vet inte vilken gång i ordningen. Naturbarn och egensinnig som få. Fascinerande och omskakande. En besvärlig kille med någon form av social inkompetens. Om man nu kan uttrycka det på det viset. En kille med en oändlig kärlek till naturen och djuren. På gränsen till absurd. På gränsen till en gränslös kärlek som går över styr. Men den känns och den syns i de fantastiska fotona från Alaska.

Passion kanske man också kan kalla det. Och viss passion kan gå över styr. Beroende på vem som är sändare och vem som är mottagare.

Min kärlek till viss natur gränsar nog också till passion. De hälsingska bergen, de som blånar. Till havet, där alla färger är blå. Till blå lavendelfält. Har man sett, luktat och andats dessa fält är det svårt att inte bli betagen. Ja, t o m förälskad. De blå lavendelfälten i södra Frankrike är en passion att skåda. Att lukta och förundras över. Det är nästan, men bara nästan, lika betagande och passionerat som att se de hälsingska blånande bergen i kvällsljus. Eller morgonljus eller dis eller... Eller att stilla blicka ut över havet. En stilla och varm julikväll!
  Blånande berg eller

 blånande lavendel          
           
Lev väl!♥

Dina färger var blå!




Tja, vad ska jag säga.

Ett litet bildspel till Sveriges vackraste landskap och till tonerna av Engmans Kapells "Hälsingevind".
Iggesund förlåtet!

Lev väl!♥

Jag undrar när jag blir certifierad? Livet på en Pynne kvalitetssäkrad och godkänd. Pynne uppfyller nog inte alla krav som vissa skulle vilja ställa på livet. Hon har inte de ambitionerna. Hon tycker att livet är rätt härligt som de är. Med de skavanker hon tillför och saluför!

Däremot är det viktigt att utbildning har hög kvalitet. Vad är då kvalitet? Är det att alla lärare har rätt utbildning och vad är i så fall rätt utbildning? Är det att arbetsmiljö för elever och lärare ser ut på ett visst sätt? Eller är det att 1+1 blir 2? Och fr a varför det blir två? Är det att skolan finns i omvärlden och omvärlden i skolan?

Jag tror de allra sistnämnda är de mest relevanta frågorna. Att elever och även lärare kan fråga varför och har möjlighet att själva ta reda på svaren. Att människor samarbetar och ser möjligheter. Att unga människor vågar tro på sig själva och sina möjligheter. Att de duger som de är!

Idag invigdes Teknikcollege Hälsingland. http://teknikcollege.se/
Gymnasieskolorna i Hudiksvall, Broman, och Ljusdal, Slotte, har blivit certifierade för detta. De har fått en kvalitetsstämpel. Likt Parmaskinkan, Parmesan och Champagne, får bara de med denna certifiering kalla sig Teknikcollege. De andra gymnasieskolorna i Hälsingland och deras teknikprogram är också på väg dit. Det handlar om ett kvalitativt och utvecklande samverkansarbete mellan skola och arbetsliv. Det är en av förutsättningarna för certifieringen. Och spännande är det, att vara med på denna resa. Unga människors påbörjade framtidsresa,

Jag har tillbringat dagen med invigningar, mingel och möten. Dvs mingel förutsätter att du möter någon. Och jag har mött många idag. Pratat och diskuterat, dryftat och ventilerat. Vissa frågor har redan idag fått ett svar, andra frågor började ställas idag. Så förakta aldrig ett mingel.

Dagen började på företaget Huddig i Glada Hudik med den stora invigningen och fortsatte till Broman för deras invigning. Sedan fick de flesta åka åt rätt håll för då var det Ljusdals tur. Slottegymnasiet bjöd på gottgott tilltugg och sprudlande dryck. På alla ställena knöt man ihop banden istället för att klippa dem. För det är detta det handlar om. Att knyta ihop olika verksamheter och människor. Samverkan mellan skolan och företagen, arbetslivet om ni så vill. De ska inte klippas, tvärtom, de ska stärkas. Sedan, om alla lyckades knyta en rosett eller inte ska vara osvuret.

Jag blir alltid lite nostalgisk när jag kommer till min gamla gymnasieskola. Av många orsaker. Men fr a var den en av de få tillfällen under min skoltid då jag någorlunda trivdes i skolan.

Så jag blåser också en fanfar (jag har hört många idag) för min gamla skola, för Broman, för alla ungdomar och för Teknikcollege Hälsingland! Vi behöver samarbeta. Vi behöver mötas! Och vi behöver kvalitet inom utbildning!


Lev väl!♥

  Poeten drar!

Vissa dagar kan bli lite ledsnare än andra! En av mina favoritkonstnärer och poeter är död! Dessutom en av de roligaste och mest inspirerande personer jag har jobbat med! En av grundarna av Hälsinge Akademi och Ansjovisklubbens fader, Bisse Thofelt! Bisse blev sjuk för ett tag sedan och dog endast 70 år gammal i förrgår i Ängelholm. Med glimten i ögat, som en stor nallebjörn, med sina filosofiska funderingar, egensinnig som få, livsbejakande och humoristisk, gick han sin egen väg. Och alltid med Delsbobandet runt sin sin blonda page! Han var en syn, Bisse! Och aldrig strök han medhårs om inte hjärtat var med.

Jag har sällan haft så roligt som när Bisse och jag jobbade med den konstnärliga utsmyckningen av Stenhamreskolans nya bibliotek. Han fick mig att se världen ur helt andra perspektiv.

Många roliga och tänkvärda minnen har jag av Bisse. Och hela Hälsinge Akademi för övrigt. Jag kommer aldrig att glömma när han sköt ut små diktlappar över hela Riotorget. Med sin Poesikanon! Den finns nu i Dunkers Kulturhus i Hälsingborg.

Och jag älskade hans blå målningar. Det fanns alltid ljus i dem. Min egen "Poeten drar" fick jag av det gamla strävsamma paret när Bisse fortfarande bodde kvar här i Hälsingland.

Jonas Sima skrev idag i LjP i sin minneskrönika över vännen Bisse, "Bisse var en romantiker men med sina jättesandaler (storlek 47) stadigt i hälsingejorden; och senare i den skånska myllan... Att han var uppvuxen i Djursholm var en omständighet utanför hans kontroll."

Nu vandrar den magnifike Bisse vidare. Som stor glädjespridare och med Delsbobandet runt pannan. Utan band ingen Bisse! Poeten drar!


Lev väl!♥