Korsdrag i ändringar.

Planer ändras konstant. Åtminstone i livet på en Pynnes värld. Jag sitter fortfarande i den ljusa dalen. Alicante byttes bort mot en dag med arbete, långpromenad bland allt det ljusa, vita och betalning av räkningar. Imorgon byter jag bort det mot Alicante istället. Så är mina planer just nu. Men det hinner säkert blåsa både många vindar och rinna mycket vatten under vissa broar innan de planerna är förverkligade.
 
 
Lev väl!♥
 
 
  

Det stora taberaset

 
Julhelgen börjar lida mot sitt slut. Julgranskulor och annat krimskrams sitter ännu kvar på sina platser. Julmaten verkar också sitta kvar här och där. Både på människor och annat löst knytt. Definitivt sitter maten kvar i både kyl, frys och på verandan eller var den nu fick ta plats när kylskåpet började knorra om trångboddhet.
 
Nu väntar lite Jansson, varmrökt lax och regnbåge från Funäsdalen. Min kycklingleverpastej med lite svartvinbärsmarmelad på speltbröd kan också tänkas få slinka ned. Mot kvällningen tänkte jag styra kosan mot lärdomsstaden för att i morgon bitti hitta en stor, stor fågel som tar mig ännu längre söderut.
 
 
 
God fortsättning och Lev väl!♥

White Christmas!

En snygg vinterskrud ser du på långt håll. Du vet när du väl ser den. Dan före dopparedan visade den sig titt som tätt och relativt oblygt. På själva dopparedan fick den annan skepnad. Men en snygg vinterskrud är aldrig fel.
 
 
 
 
En stackars bil skymtar till vänster. Jag lovar!
 
Lev väl!♥

Buon Natale på alla sätt och vis

Julbrunch med nyfångad röding, torkat renkött, julgodis och självklart julgröt. I skolåldern visste jag inte hur sakta jag skulle ta mig till skolmatsalen sista dagen före jullovet. Jag visste inte hur sakta jag skulle gå för att om möjligt kunna slippa det där riskoket som mest bara var luft. Idag rusar jag visserligen inte ut i köket eller var den serveras men har så sakteliga börjar om inte älska så åtminstone tycka om riskoket. Hursomhaver är en julbrunch hos älskad syster med familj alltid en julbrunch. Framförallt när vi är sexton stycken med olika smaker och vanor som knyts ihop till ett sammanhang.
 
 
Lev väl!♥

Tankar och minnen rån ett år som snart gått.

   

                 God Jul och Gott Nytt År!

Det var bergar och dalar, hisnande äventyr och stilla ro. Det var svart, det var vitt och det var alla nyanser av grått. Det var året som vi fortfarande skriver 2012.

”2012 kommer att gå till historien som året då allt hände. Verkligen allt eller ingenting. För ingenting kan ju också vara någonting. För någon! ” Så avslutade jag 2011 års julbrev. Och visst blev det så på sätt och vis. Allt och inget. För någon.

2012 firade mannen i mitt liv och den här halvgamla tanteluran in själva. Det gamla strävsamma paret var här en stund och delade lite skummande dryck med oss men när klockan klämtade skålade paret, som skulle fira sin 20-åriga bröllopsdag på det nya året, endast med varandra. Ja, om vi inte räknar in hennes höghet Våfflan. Hon, som ute i sitt chateau hade fått utstå både snöstormar, sträng kyla och en berg-och dalbana i temperatur, var värd en extra skål. Våfflan hade som så många andra fått känna på den vildsinta damen Dagmar. Den vildsinta Dagmar behagade rulla in när julefriden så när hade sänkt sig över folk och fä. Annandag jul 2011 i den ljusa dalen liknade ett storslaget plockepinn. Så storslaget, att laget i mitt hjärta, LBK (ällbekå), spelade höjdarbandy på anrika IP med sådan bravur att laget senare under säsongen tog steget dit de egentligen hör hemma, i elitserien. Känslan och glädjen som utspelades i den ljusa dalen är svår att beskriva. Och vad den betyder. Betyder för samhällen där inget är självklart eller självlysande. Samhällen och platser där framtidstron ibland behöver ett ansikte som inte är en förblindad och igensnöad storstad. Let´s go LBK!

Vintern 2012 var något skonsammare mot både människor och djur än året före. Varken kylan eller snömängderna var lika hårda eller stora. Å andra sidan såg slutet av året till att fylla upp den kvoten. När jag skriver detta behagar vackra stora flingor åter segla ner mot den mark som är så fylld med snö att Hälsingland sällan skådat något liknande. Året 2012 påbörjades däremot utan snö. På Kanarieöarna. Hela familjen tillbringade en vecka med sol och god mat tillsammans.

Min kropp hankade sig fram, mycket med hjälp av de behandlingar jag hade fått under hösten. Små saker kan göra under. Precis som stora. Jag fortsatte att ställa jobbkompassen mot den glada staden och mitt projektledarjobb med mentorprogram för unga arbetslösa. Ett program jag byggde upp men skulle fasa ut till sommaren. Så var planen. Planer har en tendens att ändras. Så ock denna gång. Plötsligt blev jag erbjuden en tjänst i det statligas tjänst. Där hade jag inte varit på åratal, om ens någonsin. Minnet är selektivt. Arbetsförmedlingen erbjöd mig en utmaning. En utmaning jag antog och jag började på en ny arbetsplats, med nya människor, andra rutiner, speciella regler, ny kultur och en annan atmosfär. Helt enkelt väldigt roligt, trevligt, nyttigt och lärorikt. Så trevligt att jag satte påskgodiset i halsen när jag på skärtorsdagen blev uppringd av en annan arbetsgivare och arbetsplats. En arbetsplats i en helt annan stad. En arbetsgivare som erbjöd mig ett spännande arbete. Vissa val kan vara lättare än andra. Det här var inte ett sådant. Hur skulle jag nu göra? Jag fick en vecka på mig att bestämma mig. Några planerade påsklediga dagar kom ytterst lägliga. Tog och åkte ned till Uppsala för att ladda beslutsbatterierna. Döm om min förvåning när jag så när sätter lite resterande påskgodis i halsen när ytterligare en arbetsplats ringer och är intresserad av mina tjänster. Ketchupflaskan fick ett ansikte. Jag som inte ens tycker om ketchup. Jag var tvungen att omvärdera synen på ketchupeffekten och inse att angenämare bekymmer var svårare att få. Jag fattade till slut ett beslut. Ett beslut som innebär att jag numera ställer kompassen mot Bollnäs. Snoddas stad.

Kompassen är inställd på att säkerställa, utveckla och kvalitetssäkra ett 40 mil långt vägstråk, från Tönnebro i söder till norska gränsen norr om Fjällnäs i norr. Fyra kommuner, Söderhamn, Bollnäs, Ljusdal och Härjedalen samarbetar med Destinationsbolagen Järvsö, Vemdalen och Funäsfjällen samt regionförbunden i Gävleborg och Jämtlands län för att utveckla och förbättra infrastrukturen för att stärka tillväxten, attraktions- och konkurrenskraften.  Allt sker i dialog, en dialog som ska utvecklas, med Trafikverket. Där är jag nu. Till på köpet dök en bild i mitt huvud upp, min andra dag på jobbet. En bild på min chef. En bild från min möhippa när 20 frackklädda då unga herrar sjöng mitt lov.Världen är alltid så liten. Jag lovar.

Mitt i allt detta byggde vi om vårt kök. Äntligen. Det blev ett kök att trivas i och självklart att laga och äta mat i. Precis som det ska vara. Till på köpet byggde systrarna Sjögren med respektive om köket i sitt paradis. Ett kök som ytterligare förstärkte känslan av sommar och gemenskap. Sommaren kom, eller det som skulle föreställa så kallad sommar.  Vi ska inte hänga upp oss så mycket vid väder. Väder är! Midsommarhelgen firades som vanligt ute vid paradiset. Där hav och himmel möts finns vårt Sommarvik. Därifrån tog jag och Lasse oss till ett annat hav, Medelhavet. 1992 gifte vi oss i Uppsala  Domkyrka och nu 20 år senare borde det kunna firas på något vis. Bland bergar och dalar och alla gråa nyanser. Vi hamnade i Alicante. En positiv upplevelse på många sätt. Tänk att mat kan vara så häftigt.

Med tanke på mina jobbyten blev inte semesterperioden så långvarig men en kort vecka i Sommarvik och en kort vecka i Jämtland med Flykälenveckan var gott nog. Den manliga delen av det strävsamma gamla paret passade också på att fylla 75 år. Det kan väl aldrig vara sant. Vissa saker är svåra att greppa men han tog givetvis tillfället i akt att göra det en av sommarens vackraste dagar. I slutet av augusti tog dessutom Lasse och jag  en långweekend i Antibes. På vårt favorithotell vid det azuriska blå havet, La Petite Réserve, Evert Taubes Hotell. Ett sensommarbad och småstunder av stilla ro gjorde gott. Innan vi satte oss på Rivieraflyget hann vi med ett hejdundrande festligt kalas för lilla lillasyster Hanna. Hon hade plötsligt och utan förvarning gått och fyllt 40 år. Hur gick det till? När jag dessutom i början av oktober får tillbringa fyra dagar med de mest vällagrade Ljusdalstackor som ögat skådat är skrattet ständigt närvarande. Fyra dagar i Prag, denna juvel i Centraleuropa, med sju damer i sina bästa år, dvs halvgamla och vällagrade, är ljuvliga för kropp och själ. Ett skratt förlänger verkligen livet. Flera skratt ska vi inte tala om.

Sommaren och hösten var verkligen inte av godo för livet på en Pynnes kropp. Vintern med stor V har inte tillfört så mycket bättre. Men som ett brev på posten uppenbarade sig möjligheten att få tillgång till en varmare plats än Sveriges. Och som av en händelse låg den platsen i Alicante. Första veckan i november tillbringades i staden med den fantastiska saluhallen, de ljuvliga tapasbarerna och den eviga stranden. Året kommer även att avslutas i pärlan vid Costa Blanca. Om vi tar oss ned vill säga. Planer kan alltid ändras.

Marcus och Isabelle bor kvar och stormtrivs i Uppsala, Marcus födelsestad och på samma gata där en gång jag bodde. Han jobbar kvar hos SAS på Arlanda och Bella pendlar också ut dit för sitt Ordning och reda på terminal 5. Bella passar på att läsa upp lite betyg också ifall hon slulle ha för lite att göra. Funderingar kring kommande studier virvlar i bådas huvuden. En sak är säker, det blir bra.Vårt mellanbarn fyllde 18 år i början av året. Hur gick det till? David med ständigt flera rävar bakom öronen, glimten i ögat och omtanke om alla tog körkort, roade sig kungligt och påbörjade så sitt sista år på gymnasiet, samhällsvetarprogrammet – ekonomi och fotbollsinriktning. Eventuellt hägrar studier i Barcelona nästa höst. Mikaela slutade 9:an på Vintergatan och den älskade klassen splittrades. Äran att hålla skolans avslutningstal fick hon, vårt flickebarn. Och som hon tog vara på den chansen. Ett tal fyllt av komposition, kloka ord, tankar och känslor. En tår rörde sig här och där i någras ögon. I höstas började hon så gymnasiet, samhällsvetarprogrammet. Ny klass och nya vänner. Nya rutiner och tankar. Hon trivs. Under sommaren jobbade både Mickan och David i Järvsö Bergcykelpark. Denna lilla roliga framgångssaga där Lasse har åtminstone ett ben med.

Lasse ja, mannen i mitt liv, han fortsatte sitt Midama-tåg. Dvs att jobba kopiöst och överallt. Det är tur att han har den där förmågan att koppla av när han kopplar av. Lasse i ryggläge med en Expressen i soffan är en bild av en totalt frånvarande och rofylld man. Resorna till Polen är dock inte lika frekventa även om årets julfest i Poznan föranledde en sådan. Tillbaka till den ljusa dalen kom han dock medhavandes en typisk polsk julkula. I guld med varumärket Engcon i glitter fraktades presenten från personalen i den vackra polska staden hem.

Hel och i ett stycke kom både kula och Lasse hem.

Nu väntar julafton med hela klanen Sjögren på Aspgatan. Ute glittrar världen av all snö och stjärnorna tindra och glimma. Hälsingland är ett julkort som inte ens Jenny Nyström hade kunnat göra rättvisa.  Det är vackert på ett magiskt sätt. Lika vackert och magiskt som jag hoppas er jul blir och det kommande året som vi ska skriva 2013, med alla dalar, höjder och alla nyanser av grått. Det som vi kallar livet.  

Året var 2012 och jag skriver Lev väl!♥                  

Pynne

Med Lasse, Mickan, Marcus&Bella, David & Maya . Samt lilla Våfflan i sitt  tvåvåningschateau. Våfflan som är inne på sitt fjärde kaninår. En dam i sina bästa år, precis som undertecknad.

 


The greatest love of all

 
 
Lev väl!♥
 

Skumpa och allsköns toner

En skumpaprovning, paketlek, spalördag, julbord och julkonsert senare är jag redo för det mesta. Paketleken fick som vanligt alla horn som kunde växa att växa. Döm om min förvåning när den här halvgamla tanteluran gick hem med tre paket. Tre paket, det har förmodligen aldrig hänt. Orbaden Konferens och Spa bjöd på glimrande skön stämning med gudomlig massage, mineralbad, bad i tunna med snöflingor mot ögonlocken och ett julbord som var i mitt tycke strålande. Och jag är rätt kräsen när det gäller julbord. Eller svårflirtad.
 
Helgen fick så när avslutas med en fantastisk julkonsert med det gamla strävsamma paret i Ljusdals kyrka. Nog för att Hälsingland dignar under all snö, men när landskapet dessutom dignar av musik, musikanter och ren och skär musikglädje på hög nivå då känns inget betungande. Så för att fördjupa väbefinnandet tog jag en lång promenad och gick hem och gjorde julgodis som avslut på helgen.då vi tände det tredje adventsljuset.
 
Prosecco, cava och champagne! Vem är vem?
 
Annan dryck och paketleken har bara börjat...
 
Tre paket att bära hem i natten. Tre, trois, tres, three...
 
 
...och mina favoriter, sillarna
 
Morgon över Orbaden
 
Klockan klämtar...och snön ligger djup...endast Pynne är vaken
 
Lev väl!♥
 
 
 

Glädjespridare

Två luciatåg har den här halvgamla tanteluran sett idag. Ett live och ett i repris på TV. Jag såg reprisen från SvT´s luciamorgon i Uppsala Domkyrka ikväll. Det vill säga jag såg slutet av reprisen. Ibalnd är det så det känns, allt går i repris och du hinner inte ens med att fånga hela den. När den vackra lucian skred nedför gången i den mäktiga domen tänkte jag på min egen färd en gång i tiden nedför den gången. Dock inte som lucia utan som brud. En brud som på filmbilderna av bröllopet ser ut som om hon halvspringer ut. Jag vet inte om om det var för att jag visste att det tar lite tid att ta sig nedför den där gången eller om det var för ett begynnande skrattanfall eller om jag tyckte att mannen i mitt liv borde ruskas om lite efter en lite gråtmild attack från hans sida. Eller var det bara så att jag inte vet hur man går sakta. Nåväl, Uppsala Domkyrka är vacker och väcker vackra minnen. Dagens luciahögtid var inget undantag.
 
Som tur var fick jag uppleva ett livs levande luciatåg imorse. Fyra livs levande lucior, två pepparkaksgubbar, en  tomte och en stjärngosse spred både sång, skratt och värme. Sång, skratt och värme som bara dagisbarn kan göra. En pepparkaksgubbe och en lucia hade fullt sjå att inte peta på varandra och fnittra. Men alla sjöng högt och klart. Och mycket. Den lille tomtenissen läste med hög och klar röst Rydbergs Tomten så intet öga var torrt. När så sällskapet tar i för allt vad de är värda i I wish you a merry Christmas, på både engelska och svenska, då var lyckan fullständig. Att de små glädjespridarna dessutom högt och ljudligt efter uppträdandet påpekade, för den som ville höra på, att de minsann hade sjungit på engelska, att de kunde det, var bara en bonus och ett hopp om att språkglädjen ska få fortsätta frodas. Och ett är säkert, mörkret kan aldrig besegra ljuset.  
 
I Wiss...
 
Lev väl!♥

Livets resa!

Jag får lägga till med tanke på gårdagen att den gyllene kulan fick en riktigt nobel resa hem med bästa sällskapet, mannen i mitt liv. Resor kan vi göra på många sätt. Yttre och inre. En livsresa gör vi hela tiden, även om vi har svårt att hänga med, förstå resmålet eller vart vi är på väg. Den här killen har greppat en hel del av både sin livsresa och livets skönhet.
 
 Lev väl!♥

Allt är guld som glimmar

Great Balls of fire kom ända hem. Från Poznan till Light Valley utan en enda skråma. Att varumärkesbyggande kan få en touch av glitter och julefrid råder det ingen tvekan om hos polackerna. Motsättning eller bara vår önskan om att ha allt. Ett är säkert, det finns julkulor och det finns julkulor.
 
 
Lev väl!♥

Tankar efter väder

Inte kan väl det här bara vara jag?
 
Tänkte väl det, så därför tar vi det lite piano och lugnar ner oss lite på Ior-vis. Bara för att det eventuellt kan behövas. Eller vara sunt.
 
”Det snöar alltjämt. Och är kallt. Men hur som helst, har vi inte haft någon jordbävning på sista tiden” - Ior
 
Lev väl!♥
 
 
 

Naturens nycker och hjärnans koll!

Lång dags färd mot natt. Fantastiskt att så mycket fungerar trots vädrets oberäkneliga krafter. Visst känns det en aning tröstlöst att tillbringa mer än dubbelt så lång tid med att ta sig från punkt A till punkt B. Men å andra sidan kanske det just är den där tiden som vi tjatar om att vi inte har andra stunder.Den vi längtar efter. Den där tiden då du bara kan vara och låta tankarna flyga. Du kan inte göra så mycket åt naturens framfart annat än att vara lite laid back. Tja, eller åtminstone vila ögonen ett tag. Hör förvisso till saken att det inte är ett fordon du själv ska framföra. Då rekommenderar jag vidöppna ögon och speciellt i sådant här väder alla sinnen på tå. Men annars, annars kan du vila dina gluggar. Åtminstone en sekund eller två och växla gärna ner hjärnan också. Det är värt ett försök i alla fall.
 
"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar." Nalle Puh
 
Lev väl!♥

Det räcker...

Visst är det vackert. Och snö är härligt. Men jag tror faktiskt det räcker nu. Spelar ingen roll om jag så visslar eller sjunger vara glad-visan, det gör bara för ont i kroppen med detta så kallade väder. Både den strängaste kylan och de värsta och vackraste snöflingorna ska givetvis få oss lite möra, beskedliga och smått juliga. Det går till en viss gräns.  Alla vinterkramare kan väl hålla tysta ett litet tag och inte pusha på vädrets makter mer. Jag är rädd att jag utdelar en rak höger annars. Primitiv så det förslår. Men ibland får nog bara vara nog.
Morgonens extrema kyla mildrades en aning av vitaste vitt.
 Det blir inte så mycket roligare!  
 
Lev väl i alla fall!♥

Albert och jag!

Foto
 
Lev väl denna kyligt vackra dag!♥

Vad är väl ett litet ord värt

 Att språk utvecklas och förändras är självklart. Roligt och nödvändigt också. Men ibland verkar det som en rejäl härdsmälta har drabbat landet lagom. Att i tid och otid särskriva ord verkar ha blivit rena folknöjet. För inte kan det väl vara så att vi plötsligt har fått en kollektiv blackout om stavning och ords betydelse. När då dessutom var och varannan röst säger starta upp, lyssna in och annat trams då kittlar det i enerveringstarmen. Starta betyder just att något börjar. Lyssna är lyssna. Vaddå lyssna in? Konstlade saker har aldrig varit min melodi. Inga tårta på tårtaeffekter heller. I det här fallen blir de bara tramsiga. En tautologi kan förvisso behövas ibland när ord behöver förstärkas eller kaka på kaka verkligen behöver förklaras. Men lyssna eller starta säger så väl vad det handlar om. Skulle jag mot förmodan behöva förtydliga att någon ska lyssna, säg mannen i mitt liv, då upprepar jag ordet lyssna igen. Inte spänner jag ögonen i honom och säger "Lyssna in nu Otto!" Sicket trams.
 
Kika in mellan träden möjligtvis!
 
Lev väl!♥

Sök och finn!

Om ni mot förmodan eller kanske helt självklart söker efter tomten så har han bytt ut sin ren. Givetvis mot något annat med fyra ben. Fast ben med en rundare form. Ni ska leta efter en gammal fransk bil. Hittar ni den hittar ni också tomten.
Inte här...
 
...men se, den som söker finner!
 
 
Lev väl!♥
 
 

En saffransbulles födelse!

Glad advent och äntligen! Första advent anno 2012 blev gnistrande, kall och solig. Men äntligen var mer ägnat åt det gyllene brödet som äntligen blev till. En saffransbulles eller lussebulles, kärt barn har många namn, födelse, uppgång och försvinnande från rampljuset kan lätt skådas i livet på en Pynnes hus. Lika vackra som de är i sin färgprakt lika försvinnande goda tycks vissa i huset tycka att de är. Gott så. Behöver aldrig bekymra mig om att hitta gamla vällagrade bullar i frysen. Nåja, en påse eller två kanske försvinner under någon gamälg och dyker upp första advent anno 2014. I bästa fall.  
 
 
 
 
 
 
 
Lev väl!♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0