.

Livet på en Pynne blandar kvällsaktiviteterna. Lille N, som ska sova hos mig några nätter, hade beställt tacosoppa till middag. Imorgon är beställningen hemgjord pizza. Han avsmakade tacosoppan och gjorde en nöjd min. Hans moster hade lyckats efter hans direktiv. Tacosoppatillverkning blandas med långklänningsmönster. Eller jakt på sådana. Nu tror säkert många att själva fan har slagit klorna i livet på en Pynne. Jag menar nål och tråd tillhör icke älskvärda saker. Men se, hon har ordnat det så vist att hon letar mönster och inhandlar med hjälp av proffs på affär och goa vän K syr. Så är det tänkt. Livet på en Pynne fortsätter att hålla sig till matlagning. Och långklänningen? Den ska användas på bal i höst. En bal på slottet. Så det kan bli.

Flyttlasset har gått. Första natten i nya lägenheten. Sköna, söta drömmar blir det. Kanske lite pirriga också.

Medelhavsvärme, även om den sägs komma från Polen, friidrotts-VM, syster, Uppsala, Stockholm och Dolly. La vita et bella. Bilresan ner igår kväll var hisnande vacker genom Ljusnandalen och Hälsingland. Farligt vacker skulle nog vän av ordning säga.

Tänk att du, min äldste son, fyller 21 år idag. Det var ju igår jag  var 27 år och låg den här dagen och kämpade och väntade på en ny liten människa. För liten var du, krabaten som kom ut. Alldeles för tidigt. Veckan före hade de försökt stoppa förlossningen och lyckades väl så där. Under en vecka pågick en kamp med värkar när de till slut tyckte att de kunde ge upp och våga släppa ut det lilla livet. Visserligen var du liten Marcus där du låg i din pappas armar men full av liv och nyfikenhet. Dina vackra blå ögon tittade redan från början väldigt klart och observant på oss och världen. De tittar fortfarande observant på världen omkring dem. Studerar och funderar. Dina pigga, vackra blå kan berätta mycket.

Livet är fullt av tappade sugar. Trots det  försöker människan om och om igen att finna hopp, tro, kärlek, jobb, meningen med livet eller något annat trivialt. Vi är utrustade med en stor portion tilltro, mod och jävlar anamma. Mycket större än vad vi någonsin tror. Så tappar du sugen, som jag definitivt gjorde idag eller kanske har gjort de senaste dagarna, så är det bara på´n igen. Hur jobbigt det än kan vara. Men klarar, det libyska folket att inte ge upp och plötsligt se gryningsljuset, det syriska folket att kämpa för sin frihet, de överlevande från massakrerna i Norge att gå vidare, Nelson Mandela att se sina torterare i ögonen och förlåta, de överlevande från Rwanda, andra världskriget och Kambodja att leva ett liv, då klarar människan ofantligt mycket mer än vad hon tror, varje dag. Hur jobbigt det än kan kännas. Och bortom allt det finns oftast ett ljus. Som du finner eller om du bara har tilliten och låter det finna dig.

Någon eller några kom med solsken till mig idag. Det behövdes. Och gjorde gott. Nu ska jag lägga mitt lilla eller stora huvud på kudden och sluta mina gråblå. Några kräftor på kvällskvisten fördjupade solskenet. Eller kanske förhöjde, är ett bättre ord.



Lev väl!♥

Idag kom solen åter!

Hildasholm i Leksand är en liten pärla. En pärla full av historia, öden, blomster och överraskningar. Hildasholm är Axel Munthes sommarhem vid Siljan. Axel Munthe var läkaren och författaren som var livmedikus till drottning Viktoria och skapade villa San Michele på Capri. Han verkade mestadels utomlands, främst i Rom, där han blev berömd för att hjälpa och bota den som behövde bli hjälpt. Oavsett pengar eller status. Framförallt blev han kvinnornas räddare och gunstling.

En dag som denna, när regnet av och till har vräkt ned och vindarna knappt hinner viska ditt namn, är det gott att plocka fram lite rosiga och soliga sommarminnen. En dag som denna, när vindarna och regnet gjorde kroppen omöjlig att röra, är det gott att värma sinnet med sol, skratt och värme.

Tänk att man kan längta så! Längta efter skrattet, det kiknande skrattet. Efter humöret, det humör som du kan koka kaffe på ibland. Längta efter underfundiga tankar, tankar som rymmer så mycket kärlek, humor och klokskap. Samt en hel del fantasi och galenskap. Tänk att man kan längta så!

Kaffet imorse smakade extra bra. Jag drack njutningsfulla klunkar med havet som sällskap. Solen kom och gick men jag bara satt där i stilla ro och viss undran. För lite mer sällskap hade jag i form av ett gäng småfåglar som betedde sig som om ett något större djur kretsade kring dem på marken. Jag satt där med mitt kaffe, mitt jobb, småfåglarna och havet samt skogen till vänster och höger om mig och undrade. Något, eller kanske någon, var det som kretsade där i snåren. Men jag satt där jag satt och alltid skrämmer det någon. Skogen är en rätt trygg plats. Det är sådana som livet på en Pynne som gör den mindre trygg.

En liten hyllning från mig till min gammelmorfar Davids hemby och från Per Engman till sin vackra hemby. En by mellan två berg, Bergsjö.

Lev väl!♥

8 augusti 2011 blir en dag präglad av avsked, resor, avslut och nystart. Familjemedlemmarna på Aspgatan drar åt olika håll. Snart tar jag min lilla fara, som idag är den stora silverfärgade BMW-faran, och åker mot havet och den glada staden. Det är bara ett problem med den bilen! Så fort du låser upp den går larmet. Ljuvligt! Men ju snabbare du får nyckeln i tändningslåset desto snabbare slutar larmet. Livet på en Pynne har för en gångs skull nytta av sin litenhet och relativa snabbhet. Om ett par veckor kan felet åtgärdas. Jag säger återigen; tyska bilar!!!

Bästa dotter M lämnades imorse vid en buss som ska ta henne mot sydligare nejder och seglingsläger med konfirmationsgruppen. Son D lämnade hemmet i gryningen för sin sista dag på favoritstället, äldreboendet Backsippan. Hur han nu ska klara sig utan Gun, Greta och Maj, eller allt vad de kan heta, är för mig en gåta. Underbara David med underbara, nyckfulla, dementa, skojfriska, kaxiga, ångestladdade och sjungande pensionärer.

Mannen i mitt liv kom igenom säkerhetskontrollerna på Arlanda i morse. Inget konstigt med det kanske ni tycker. Det borde det väl egentligen inte vara heller. Han är ju en rätt beskedlig man. Men med kroppen full av sladdar och manicklar så skulle t o m jag stoppa den snällaste jämtbjörn som går att finna. Ett långtids-EKG sitter på människan och just under den perioden planerar han in sin månatliga Polenresa. Planering har aldrig varit hans mest framstående sida. Igenom kontrollen kom han i allafall efter lite visitation och en säkerhetssnubbe med torr humor. Han undrade om inte jämten kunde stänga av apparaturen. Jämten lite oroligt, "näe, jag tror inte det"! Ett torrt leende och "jag skojade bara". Skojig kille!

Mot havet! Ni som fortfarande är i hängmattan eller på andra njutningsfulla viloställen, njut! Ni som börjar jobba idag, njut även ni. Du vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök. Lite mer njutning kanske.



Två på resande fot. Då som nu!

Lev väl!♥

Fortfarande mätt efter en underbar grillmiddag hos goda vänner sitter en java med hembakad baguette fint. Fyll på det som fyllas på kan. Eller hur det nu är.

Nu har vår symaskin fått andas en stund. Den verkligen skrek äntligen, vad har ni väntat på? Den skrek nog snarare du för undertecknad klarar knappt av att titta på åbäket. Mannen i mitt liv förbarmade sig äntligen över den lilla maskinen och fixade solskyddsvepor till glashuset. En lätt undran kom från honom om vi skulle hjälpas åt men min blick sa nog allt. Jag gjorde annat. Som att vika tvätt. Mycket mer terapeutiskt och lugnande för livet på en Pynne.

Den tvätt som hänger ute blir förmodligen kvar där. Sommarregnskurarna kommer och går. Det är lite terapi det med, att testa tålamodet. Det kan behövas i dessa tider av infantila, hemska Sverigedemokrater, terrorister och fanatiker av allehanda slag. Vi behöver testa vårt tålamod, vårt lugn och kanske framförallt vår känsla för livets viktiga värden.



Vi behöver fler klippor i våra liv!
Lev väl!♥

Lite fler minnen från ett land på gränsen till sammanbrott. Men har de lyckats skapa det de har hittills, så faller nog varken landet, dess minnen eller Akropolis samman.

  


  


  




Och fungerar inget annat kan du alltid segla iväg mot nya äventyr!

Lev väl!♥

Lite minnen från demokratins vagga impregnerade med sol, doft och smak.


  


 
Lite rosmarin, basilika, Saganaki och en kall...och livet på en Pynne ryser av välbehag!

Lev väl!♥

De börjar bli ett rätt strävsamt par de här två också. I livets berg-och dalbana! Nu är de hemma bland tvätt och bär. Trädgården dignar av vinbär och hallon, för att inte tala om dignande tvättkorgar och klädsträck. Solmogna, eller översolmogna hallon har plockats. Tyvärr kan jag inte äta dem men lukta på dem kan jag. Dofter och smaker förenade i en ljuvlig tid och som alltid förenade med minnen. Korta och långa minnen.

Lev väl!♥

Herr och fru Säpo på vandring på Akropolis. Och livet på en Pynne blir inte större. I alla fall inte på längden!

Yamas!

Lev väl!♥

Hur jag än gör är jag obönhörligen kortast i familjen. Om vi undantar Våfflan. Jag skulle nog vara kortast i vilken familj det än är! Vill jag vara med får jag allt som oftast leka tittut.

Inför historiens vingslag är vi dock alla små.



Yamas!

Lev väl!♥

Middagsutsikten igår! Blandade vyer! Smått som stort. Lågt som högt. En solnedgång i havet tar ändå udden av allt.

Yamas!

Lev väl!♥

     

  

Lev väl!♥

Extrem värme i antiken och kroppen mår finfint! Livet på en Pynne vaknar och kan röra händer och fingrar nästan på en gång. En lätt värk som genast kan suddas ut med tankekraft. Ja, livet vid Medelhavet är aldrig fel.

Cirka 30 minuter från Atens hjärta hittade vi vårt Poseidonhotell. Precis vid stranden och Medelhavets kluckande. Förvisso går det en gata modell snabbtrafik mellan hotellet och stranden men vad gör det för där går också tramen (spårvagnen) in till centrum. Ett väldigt bra läge med andra ord.

Igår kväll avnjöts middagen uppe på en terass med det spektakulära, upplysta Akropolis med Parthenon i fonden. Tzatsikin och oliverna smakar aldrig så gott och bra som på plats. Nu tänker jag ta tramen och bege mig mot stadens hjärta och vandra upp på Akropolis. Akro betyder högsta platsen och polis stad så upp till den upphöjda staden alltså.

  

Yamas!

Lev väl!♥