.

Blåbärspaj med syskonbarn fick avsluta en alldeles vanlig och alldeles underbar dag vid havet.

Lev väl!

Kams, denna delikatess, som finns i ett otal varianter och till viss del också med olika namn, lagades idag i det oändliga. Folk kommer från när och fjärran för att smörja kråset. Människor på matströvtåg kan också visa sina både bästa och sämsta sidor. Restaurangrävar som jag upphör aldrig att förvånas. Eller också är det, det vi har gjort. Hos vissa människor finns liksom gnället påkopplat så fort de närmar sig en servering. Sedan finns det ju självklart de som har leendet påkopplat. De som har tillit till livet. I alla fall lite mer än många andra.

Tydligen huserade några kamstjuvar också på serveringen. De där som tog med sig kylväskan och packade den med kams innan de inmundigade några på plats. Ja, livet är inte lätt för vissa. Jag hoppas att dessa lyxköpta kamsar smakade extra bra eller kom väl behövande tillgodo.

Nu ska jag ta mig en grillad före dansen!

Lev väl!♥

Lev väl!♥

Solen kämpade tappert under dagen för att torka upp himlens tårar men lyckades inte få tennisbanorna torra för spel. Istället blev det filmtittande i soffhörnet och fotbollstittande från samma hörn. Mot slutet av matchen kunde livet på en Pynne som vanligt inte sitta stilla utan hittade en ursäkt så god som någon, mat. Med ögat mot tv:n gjordes en middag av torsdagens grillrester. Att fotbollstjejerna bärgade bronset var grädden på moset. Ingen dessert behövdes. Ja, om vi undantar lite ostkrokar som bara slank ner.

I alla fall fick jämten se en huggorm häromdagen på golfbanan. Till på köpet fick livet på en Pynne i förrgår också se den största huggorm hon sett. Samtidigt som blodet fryser till is och benen blir lite mjuka så blir jag förbannad. Stackars djur som gör mig förbannad, men så är det. Det är å andra sidan det enda djur jag verkligen inte gillar. Nåja, nästan, myggor är inte heller mina bästa vänner.

Idag såg jag den stora huggormen igen. Min kvällsmotionsrunda blev lite avtrubbad. Men den lilla rackaren var ikväll en mycket död rackare. Stora, stora bilen hade haft den goda smaken att avrunda livet för huggisen.

Hårda ord men vid 48 års ålder kostar jag på mig det. Efter en hejdundrande födelsedag och sommarfest i Sommarvik by the Sea har dagen ägnats åt solen, röjning, städning, diskning och vila!

Icke så. På måndag morgon hade vinden mojnat ordentligt och solen sken. En lång, härlig cykeltur till golfrestaurangen i Sörfjädern och en finfin men sensen lunch, gjorde både ben och sinne rusiga och möra. Spelet Geni fick avsluta dagen. Livet på en Pynne knep ytterligare en trofé. Börjar jag ligga risigt till nu?

Tisdag blev en lat och läsvänlig dag i solen. Helt solo, med en ruskig deckare och pantern som sällskap när det behagade honom, njöt livet på en Pynne av ytterligare en dag i yttersta havsbandet. På kvällen kom älskad dotter. Allsång och mord förenar alla livets skeden.

Dagen av idag bjöd på en dag på stranden i strålande sol och med ett hav så blått som en viol. Golfbanan blandat med ljuvliga Mellanfjärden där fiskaffären, segelbåtarna och en cappucino gjorde sitt till för att få kroppen i rätt stämning avrundade dagen. Rökta räkor och rökt sik är som balsam för livet på en Pynne.

Dessutom blev jag bjuden på fest imorgon. På 6-årskalas. Att Sveriges fotbollsdamer besegrade USA gjorde inte heller speciellt ont. Salta bönor!

Lev väl och salt!♥

Salta bad och bönor är aldrig fel!

En av de största myter som finns är att kvinnor inte kan samarbeta. En myt som vi odlar och älskar att odla. Till vilken nytta då? Är det denna myt som gör att ett av världens mest jämställda länder har så få kvinnor som chefer eller kvinnor i ledande positioner överhuvudtaget? Mellanmjölkens land är ett land av koncensusbeslut. Vi ska vara så förbannat överens hela tiden. Visst, det är en fin tanke, en tanke om solidaritet och allas rätt att bli hörda och sedda. Men det är också en rätt skrämmande tanke att vi alla måste tycka lika för det är först då vi är ok. Det är inte farligt att tycka olika, inte vara överens hela tiden eller att möta motstånd. Motstånd kan vara det bästa som finns. Det kan vara det som utvecklar och föder nytt.

Vi odlar den förrädiska myten om att kvinnor inte kan samarbeta. Tyvärr hör jag alltför ofta kvinnor som med en dåres envishet hävdar att de aldrig upplever ojämnställda förhållanden på arbetsplatsen eller hemma, att de tycker att det är mycket enklare att jobba med män eller att kvinnor bara tjafsar med varandra. Vad gör detta för gott annat än att fortsätta odla fördomar och myter. Feghet, okunskap om varför saker och ting är som de är och en stor portion rädsla döljer sig ofta bakom dessa uttalanden. Ofta är det kvinnor före 35 års ålder som säger detta. Sedan kommer verkligheten ifatt... Lär vi oss att se mönster kan det igenkännandet leda till handling!

Vi kvinnor behöver bli bättre på att hjälpa, stötta och leda varandra. Män som kvinnor! Vi behöver lära oss att ta mer ansvar, sätta tydligare gränser gentemot männen och släppa loss häxan inom oss. Kvinnor ska och kan chefa på det sätt som är naturligt för dem och inte härma männen.  Vi kan inte älska alla och vi kan lära oss att lite ilska kan vara rena utvecklingsmotorn. Män behöver också lära sig att ta mycket mer ansvar. Det handlar inte bara om att släppa ifrån sig makten utan om att faktiskt få ett bättre samhällsklimat. Och att våga se, förstå och lära sig.

Så länge det fortfarande 2011 finns män som med sitt språkbruk och agerande har svårt att acceptera att kvinnor kan ha lika kompetens eller, gudbevars, större kompetens än dem, är det ett dilemma. Jag generaliserar, visst, men bara det faktum att kvinnor och män i arbetslivet spelar på männens halva av spelplanen är absurt 2011. En planhalva där synliga och osynliga regler har satts upp av män och där män bygger strukturerna.

Som motpool till det inledande citatet säger vi istället "Det finns en plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra!"

Vi kan alla hjälpa varandra mot ett mer jämnställt samhälle. Män och kvinnor tillsammans. Vi är ju trots allt bara människor, med vår stund på jorden.

Lev väl!♥