Här och nu med extra sovtid!
Att få lite extratid i livet är aldrig fel. Övergången till vintertid kom mycket lägligt för livet på en Pynne. Sover lite knackigt med en pågående inflammation i kroppen som, för att uttrycka det milt, gör tillvaron både frustrerande och smärtsam. Därför är alla extratimmar guld värda. En sådan kom i natt.
Sedan kan jag faktiskt försöka göra varje stund till något extra. I alla fall försöka vara här, nu och inte i framtiden.
Just nu sitter jag i mitt glashus omgiven av mörker. Men också av ljus och åter ljus samt självklart musik. Njöt av en middag signerad sonen David och insåg att här och nu är ganska lätt. Om jag bara andas, stannar upp i både tanke och språng och lyssnar, luktar och betraktar det som pågår runtomkring mig, livet. Lagar David middag så väljer han mellan Spagetti Carbonara eller Spagetti Carbonara. Det blev Spagetti Carbonara med både pecorino och parmesan. Grabben börjar arta sig bra i Carbonarabranschen.
Buon Appetito!
Lev väl!♥
Sedan kan jag faktiskt försöka göra varje stund till något extra. I alla fall försöka vara här, nu och inte i framtiden.
Just nu sitter jag i mitt glashus omgiven av mörker. Men också av ljus och åter ljus samt självklart musik. Njöt av en middag signerad sonen David och insåg att här och nu är ganska lätt. Om jag bara andas, stannar upp i både tanke och språng och lyssnar, luktar och betraktar det som pågår runtomkring mig, livet. Lagar David middag så väljer han mellan Spagetti Carbonara eller Spagetti Carbonara. Det blev Spagetti Carbonara med både pecorino och parmesan. Grabben börjar arta sig bra i Carbonarabranschen.
Buon Appetito!
Lev väl!♥
Bilder för evigt!
Sophie Calle får årets Hasslebladsstipendium. Hon är en fransk fotograf som egentligen inte betraktar sig som en fotograf. Under en drygt 30-årig karriär har hon gjort sig känd för konstverk där hon förföljer främlingar eller låter sig själv skuggas av en privatdetektiv. Hon kastar sig mellan det privata och den offentliga sfären, mellan fiktion och dokumentär.
Jag har alltid fascinerats och förundrats över bilder. Och bilders kraft. Den manliga delen av det strävsamma gamla paret hade alltid en kamera i handen när jag växte upp. Kameran och pipan. Båda två finns kvar idag, med annat utseende och frekvens. Ni får själva lista ut vad som har ändrat utseende respektive frekvens.
Jag önskar idag att jag hade följt mer i min fars fotobana. Att jag hade varit lite mer nyfiken. Att se världen genom en lins och fånga den. Där, då och nu!
En annan förebild är vår "hovfotograf" Mr Lööv. Hans foto kan du
bl a se i böcker om Hälsingland och Hälsingegårdarna. När Mr Lööv fick Hilding Mickelssonstipendiet löd motiveringen:
”Lars Lööv har hela världen som sitt arbetsfält, men basen för hans verksamhet som fotograf finns i Hälsingland. Här arbetar han i Hilding Mickelssons andra med hälsingegårdarna som en viktig motivkrets. För Tapetboken nominerades han till Augustpriset för årets faktabok. Lars Lööv har en särskild förmåga att fånga stämningen och storslagenheten i dessa gårdar med deras fantastiska interiörer.”
JonLars i Långhed, Alfta socken. Foto: Lars Lööv
Att fånga ett ögonblick, en stämning, en händelse kan göra skillnad, vare sig det är med pennan eller kameran.
Alla kan vi fånga dagen! Det gör också skillnad!
Lev väl!♥
Dagens lokala nyheter!
Slottegymnasiet i Ljusdal har fostrat två förbundskaptener i två bollsporter. Visserligen hette gymnasieskolan Ljusdals gymnasieskola på den tiden dessa två herrar, för herrar är det, gick på skolan. Tja, så konstigt kanske det inte är men det lite lustiga är att de är förbundskaptener just nu för varsitt landslag. Erik Hamrén för herr fotbollslandslaget och Franco Bergman för herrbandylandslaget. Franco gick tydligen gymnasiet mitt sista gymnasieår. Men det är klart, de yngre grabbarna hade man inte så stor koll på.
Min gamla gymnasieskola, eller delar av den!
Nu ska barn- och utbildningsnämnden i Ljusdal satsa mer pengar på resurser för att jobba med läs- och skrivsvårigheter i de yngre åldrarna. Resurser måste sättas in tidigare och kraftigare. Det är bra så. Men jag tror dessutom att den kommunala skolans inställning till lärandet måste ses över. Framförallt måste den politiska organisationen ha mer kunskap och insikt om vad lärande är. Nu använder jag svepande uttryck och generaliserar lite och utbildning är en komplex verksamhet. Jag tror vi måste våga bryta gamla mönster och ha lite mer tilltro till de som arbetar i verkstaden, dvs lärarna/pedagogerna, och skolan måste släppa in omvärlden mycket mer än vad som idag ges utrymme för.
Dessutom verkar Ljusdals politiska församling ha bestämt sig för hur styret ska se ut de närmaste fyra åren. Det blir någon sorts gråröd nyans skulle jag vilja säga. Socialdemokrater, socialradikala demokrater (utbrytarsossar) och vänsterpartister. De radikala demokraterna är de jag tycker är gråast och fr a inte radikala. Snarare reaktionära. Fast inte lika reaktionära som de två platser i fullmäktige som intas av SD. Ja, käre värld!
Lev väl!♥
Min gamla gymnasieskola, eller delar av den!
Nu ska barn- och utbildningsnämnden i Ljusdal satsa mer pengar på resurser för att jobba med läs- och skrivsvårigheter i de yngre åldrarna. Resurser måste sättas in tidigare och kraftigare. Det är bra så. Men jag tror dessutom att den kommunala skolans inställning till lärandet måste ses över. Framförallt måste den politiska organisationen ha mer kunskap och insikt om vad lärande är. Nu använder jag svepande uttryck och generaliserar lite och utbildning är en komplex verksamhet. Jag tror vi måste våga bryta gamla mönster och ha lite mer tilltro till de som arbetar i verkstaden, dvs lärarna/pedagogerna, och skolan måste släppa in omvärlden mycket mer än vad som idag ges utrymme för.
Dessutom verkar Ljusdals politiska församling ha bestämt sig för hur styret ska se ut de närmaste fyra åren. Det blir någon sorts gråröd nyans skulle jag vilja säga. Socialdemokrater, socialradikala demokrater (utbrytarsossar) och vänsterpartister. De radikala demokraterna är de jag tycker är gråast och fr a inte radikala. Snarare reaktionära. Fast inte lika reaktionära som de två platser i fullmäktige som intas av SD. Ja, käre värld!
Lev väl!♥
Minnenas musikaliska kista!
Som ni kanske har märkt gräver jag av och till rätt djupt i minnenas musikaliska kista. Det gör även Ljusdals kommunala musikskola
I år firar den kommunala musikskolan i Ljusdal 50 år och den här veckan går i jubileets tecken. Musik från morgon till kväll i kommunens alla hörn.
Ikväll spelar t ex Nisse Landgren i Färila Kyrka. Tillsammans med musikskoleelever. På lördag är det en stor jubileumskonsert i teatern på Slottegymnasiet. Ljusdals Brass återuppstår för en kväll. En bleck- och blåsorkester som gjorde Ljusdal och världen lite roligare och kanske osäkrare under sin tid. Toppformen hade de under 70- och 80 talen.
Musikskolan i Ljusdal har bidragit till ett mer levande Ljusdal. Sveriges musikskolor gör Sverige mer levande och utvecklande. Självklart behöver musiklandskapet nummer ett sina musikskolor och Sverige den plattform och kreativa bas de utgör.
Njut av musik varhelst du är. Förmodligen är det en bit av det musikaliska undret i Sverige, som har musikskolan att tacka för så mycket som hjälper dig att njuta.
En annan musikalisk skattkista och en av de vackraste röster jag vet, Joan Baez. En fascinerande och kreativ kvinna som här sjunger Dylans underbara Forever Young.
Lev väl!♥
I år firar den kommunala musikskolan i Ljusdal 50 år och den här veckan går i jubileets tecken. Musik från morgon till kväll i kommunens alla hörn.
Ikväll spelar t ex Nisse Landgren i Färila Kyrka. Tillsammans med musikskoleelever. På lördag är det en stor jubileumskonsert i teatern på Slottegymnasiet. Ljusdals Brass återuppstår för en kväll. En bleck- och blåsorkester som gjorde Ljusdal och världen lite roligare och kanske osäkrare under sin tid. Toppformen hade de under 70- och 80 talen.
Musikskolan i Ljusdal har bidragit till ett mer levande Ljusdal. Sveriges musikskolor gör Sverige mer levande och utvecklande. Självklart behöver musiklandskapet nummer ett sina musikskolor och Sverige den plattform och kreativa bas de utgör.
Njut av musik varhelst du är. Förmodligen är det en bit av det musikaliska undret i Sverige, som har musikskolan att tacka för så mycket som hjälper dig att njuta.
En annan musikalisk skattkista och en av de vackraste röster jag vet, Joan Baez. En fascinerande och kreativ kvinna som här sjunger Dylans underbara Forever Young.
Lev väl!♥
Vårt dagliga bröd!
Det är något sinnligt och lustfyllt med bröd. Dofter och smaker kan vara för evigt inristade i våra själar och sinnen.
När våra gäster på Krakel Spektakel Smak& Sak kom in och frågade efter recepten till våra bröd, visste vi inte riktigt vad vi skulle svara. De fanns inne i huvudet och eftersom vi var flera huvuden som bakade så blev de därefter. Efter huvud och smak den dagen! Men en grund fanns givetvis. Och ett bra humör. Bullar och bröd måste hanteras på ett glatt sätt. Ledsna händer, ledsen deg. Och en ledsen deg ger inga glada och goda bullar. Sedan är det som vanligt. Våga prova. Pröva får du se.
Kinas Grekiska Bröd
Recept som jag fått efter mors kusin och min gudmor, Katarina, Kina kallad. En jättebra bröddeg att "glömma bort" över natten. Räcker till tre små knubbiga limpor eller en stor.
50 g jäst
1 msk salt
1 liter fingervarmt vatten, 37 grader
1 paket mjöl, gärna ljust och grövre blandat
Smula ned jästen i en bunke, häll på salt och vatten så att jästen löser sig. Blanda i mjölet och rör ihop till en smidig deg. Lite lös blir den. Lägg en handduk över och låt den "glömmas bort" över natten. På morgonen tar du upp degen på mjölat bord och knådar den ett tag medan du tänker på vad den här dagen kan föra med sig. Eller vad du vill drömma och tänka om! Forma tre limpor eller en stor som du lägger på smord eller bakpappersklädd plåt med en handduk över. Sätt ugnen på 250-275 grader. Låt bröden jäsa 20-30 min. Grädda i ca 25 min. De får en knaprig skorpa som är härlig men vill du ha ett lite mjukare bröd virar du in dem i handdukar medan de svalnar!
Lev väl!♥
När våra gäster på Krakel Spektakel Smak& Sak kom in och frågade efter recepten till våra bröd, visste vi inte riktigt vad vi skulle svara. De fanns inne i huvudet och eftersom vi var flera huvuden som bakade så blev de därefter. Efter huvud och smak den dagen! Men en grund fanns givetvis. Och ett bra humör. Bullar och bröd måste hanteras på ett glatt sätt. Ledsna händer, ledsen deg. Och en ledsen deg ger inga glada och goda bullar. Sedan är det som vanligt. Våga prova. Pröva får du se.
Kinas Grekiska Bröd
Recept som jag fått efter mors kusin och min gudmor, Katarina, Kina kallad. En jättebra bröddeg att "glömma bort" över natten. Räcker till tre små knubbiga limpor eller en stor.
50 g jäst
1 msk salt
1 liter fingervarmt vatten, 37 grader
1 paket mjöl, gärna ljust och grövre blandat
Smula ned jästen i en bunke, häll på salt och vatten så att jästen löser sig. Blanda i mjölet och rör ihop till en smidig deg. Lite lös blir den. Lägg en handduk över och låt den "glömmas bort" över natten. På morgonen tar du upp degen på mjölat bord och knådar den ett tag medan du tänker på vad den här dagen kan föra med sig. Eller vad du vill drömma och tänka om! Forma tre limpor eller en stor som du lägger på smord eller bakpappersklädd plåt med en handduk över. Sätt ugnen på 250-275 grader. Låt bröden jäsa 20-30 min. Grädda i ca 25 min. De får en knaprig skorpa som är härlig men vill du ha ett lite mjukare bröd virar du in dem i handdukar medan de svalnar!
Lev väl!♥
Both sides now! Eller tre...
Lyckliga barndomsminnen! Judy Collins! Hon snurrade mycket hemma hos det strävsamma gamla paret. Ja, även ursprunget till den här bitterljuva, kärleksfulla och vackra kompositionen, Joni Mitchell,snurrade på skivtallriken. Både röster och kläder blir lite kraftigare med åren!
Drygt tio år senare!
Back to basic!
Röster som fascinerar! Musikalitet som förundrar!
Lev väl!♥
Soppa på en spik!
Jag har sagt det förut. Linser är fantastiska i både soppor, grytor och röror. I Indien vet man hur man använder linser. De ingår nästan dagligen i måltiderna. Medelhavsländerna är också duktiga på baljväxter. Det kan vi i Sverige också bli. För linser är goda, mättande, oerhört nyttiga och går att använda till så mycket. Dessutom är de faktiskt vackra. Men det är väl all mat.
Här kommer en soppa som ofta stod på Krakels lunchbuffé!
Currydoftande Linssoppa Lätt, gott och mättande!
ca 4-6 port
2 gula lökar
2 pressade eller rivna vitlöksklyftor
1-2 tsk curry
1 morot
1 burk krossade tomater
7 dl vatten
2 dl röda linser
1 lagerblad
2 buljongtärningar (grönsaks och gärna ekologisk)
1/2 -1 msk torkad basilika
hackad bladpersilja
saft av 1/2 citron
Fräs lok i olja, låt curry och vitlök fräsa med i slutet. Skiva morot, tillsätt dem och tomaterna, vatten, linser och lagerblad. Koka ca 10 min tills linserna är mjuka. Smaka av med buljong, citron, basilika och persilja.
Servera med lantbröd!
En Guete, som man säger i det tyska Schweiz.
Curry, kryddan som består av många kryddor. I Indien är det ofta rätt och slätt en rätt, Hurry Curry!
Lev väl!♥
Här kommer en soppa som ofta stod på Krakels lunchbuffé!
Currydoftande Linssoppa Lätt, gott och mättande!
ca 4-6 port
2 gula lökar
2 pressade eller rivna vitlöksklyftor
1-2 tsk curry
1 morot
1 burk krossade tomater
7 dl vatten
2 dl röda linser
1 lagerblad
2 buljongtärningar (grönsaks och gärna ekologisk)
1/2 -1 msk torkad basilika
hackad bladpersilja
saft av 1/2 citron
Fräs lok i olja, låt curry och vitlök fräsa med i slutet. Skiva morot, tillsätt dem och tomaterna, vatten, linser och lagerblad. Koka ca 10 min tills linserna är mjuka. Smaka av med buljong, citron, basilika och persilja.
Servera med lantbröd!
En Guete, som man säger i det tyska Schweiz.
Curry, kryddan som består av många kryddor. I Indien är det ofta rätt och slätt en rätt, Hurry Curry!Lev väl!♥
African Autumn, gudagott att vara!
Smaker och dofter i två burkar. Två aromatiska höstfavoriter. Rooiboste, African Autumn, inköpt i USA på en cafébokhandel, en sådan som jag skulle vilja ha. Gåva från äldste sonen och hans Bella. Den högra burken har jag fyllt själv med Herbs de Provence. Egenhändigt hemplockade örtkryddor från Antibes. Lammfilén bara väntar.
Nu ska jag dricka African Autumn och tänka på mina barn. Framförallt går tankarna till den äldste i Vietnam. Vilken timme när som helst ska de ut och dyka! Blir modershjärtat någonsin tillräckligt starkt? Huvudsaken att det är stort!
Till African Autumn avnjuts Jaques Brel! Hjärta och smärta!
Lev väl!♥
Det prasslar och strålar!
Det är tur att våra fönster är relativt nyputsade. Annars hade varken solens strålar eller våra ögons strålar kunnat nå igenom rutorna. Detta underbara höstväder bara fortsätter och fortsätter. Frostnupet och strålande sol. Och än har ingen snö skådats i Light Valley. Häromdagen när jag rullade in i Glada Hudik tog det ett tag innan jag förstod vad som inte stämde. Jag lämnade Light Valley på barmark men närmare kusten hände något.
Färgerna var annorlunda, dvs det var bara en färg. Vitt! Just ja, snö heter det! Den hade fallit över Glada Hudik. Visserligen försvann den under dagen och har så vitt jag vet inte återkommit. Det är så vackert nu med hög klar luft, fortfarande en hel del färger och prassel i marken när jag går. Jag längtar inte heller efter att skotta snö. Snön kommer och den får gärna vänta ett tag med att komma, till den kan ligga kvar och få vara riktig vinter. Just nu njuter jag av det här vädret!
Lev väl!♥
Färgerna var annorlunda, dvs det var bara en färg. Vitt! Just ja, snö heter det! Den hade fallit över Glada Hudik. Visserligen försvann den under dagen och har så vitt jag vet inte återkommit. Det är så vackert nu med hög klar luft, fortfarande en hel del färger och prassel i marken när jag går. Jag längtar inte heller efter att skotta snö. Snön kommer och den får gärna vänta ett tag med att komma, till den kan ligga kvar och få vara riktig vinter. Just nu njuter jag av det här vädret!
Lev väl!♥
Glad, uppåt och god!
Positiv människosyn! Det visar Erik Hamrén. Samt visionen att hålla fast vid sin ledarfilosofi, oavsett om det handlar om ett klubblag i fotboll, ett företag, familjen eller landslaget i fotboll. Att du måste vilja, du måste vilja vinna eller vilja nå ditt mål. Dessutom måste du veta vad som egentligen är viktigt i livet. Och dit hör egentligen inte fotboll.
Det här var en väldigt kort och förenklad resumé av Sveriges förbundskapten i fotbolls föreläsning i eftermiddag. Den som han höll i sin gamla gymnasieskolaula där han suttit och skrivit många prov, stora som små.
Han ville inte sluta prata när han väl kom igång. Han erkände direkt att detta var nervöst. Detta, att föreläsa på hemmaplan, med familj och vänner på plats. Men han kände nog värmen från den stora publiken, han var i trygga händer, så timmen som föreläsningen skulle ta blev till nästan två. Frågorna var många och svaren var både långa, tänkvärda och underfundiga.
Stämningen var som på gammal god Dex-tid! Glad, uppåt och god!
Lev väl!♥
Det här var en väldigt kort och förenklad resumé av Sveriges förbundskapten i fotbolls föreläsning i eftermiddag. Den som han höll i sin gamla gymnasieskolaula där han suttit och skrivit många prov, stora som små.
Han ville inte sluta prata när han väl kom igång. Han erkände direkt att detta var nervöst. Detta, att föreläsa på hemmaplan, med familj och vänner på plats. Men han kände nog värmen från den stora publiken, han var i trygga händer, så timmen som föreläsningen skulle ta blev till nästan två. Frågorna var många och svaren var både långa, tänkvärda och underfundiga.
Stämningen var som på gammal god Dex-tid! Glad, uppåt och god!
Lev väl!♥
Höstfavoriter i köket!
Det kommer alltid med en liten skål, vitlöksriv eller annan viktig kökspryl i packningen efter en utlandsresa.
Jag gillar röda linser. Linser överhuvudtaget är gott. De små svarta, franska puylinserna är gudomliga. Linser funkar i så mycket och med så mycket. Ikväll funkade de röda som linsröra med Renée Voltaires goda Tamari och svarta sesamfrön på toppen. Timari är en japansk sojasås som kan trolla med mycket i ett kök! Som sällskap fick linsröran ugnstekt laxfilé med gul paprika, tomater, basilika och vitlök. Som grädde på moset en crème fraiche med vitlök och världens bästa krydda. Renée Voltaire har tagit fram en ekologisk lantbuljong som är helt ljuvlig och användbar till mycket. Som krydda t ex.
HÄR! POINT!
http://www.reneevoltaire.se/
Det här är Renée Voltaire och inte livet på en Pynne som genomgått en kraftig förändring.
Lev väl!♥
Stolt och rörd dotter!
Nazism och främlingsfientlighet är vad det är trots att man sätter prefix eller nya namn till ondskans och rädslans fula tryne. Det handlar om att vissa människor är mer värda än andra. Att du och jag är mer ok än grannen. Detta kan bero på hudfärg, religion, kultur eller sexuell läggning. Eller att din trädgård inte är lika snyggt städad som grannens eller det är mer ok att dricka kaffe än te! Olikheterna är inte ok och ska bort enligt dessa läror. Alla trädgårdar ska vara prydliga, alla ska dricka kaffe och alla ska vara grönögda! Det absurda i dessa läror är egentligen så uppenbart! Allt kan dock lindas in i vackra ord och sakta men säkert smyga fram!
Min mor föddes under detta fula tryne. I Österrikes vackra huvudstad Wien i april 1938. I demokratiska val hade sakta men säkert österrikaren Hitler tagit makten. En makt så vansklig och räddhågsen att han måste förvandla demokratin till diktatur. En makt som smög sig fram på mer ondskefulla sätt för varje dag som gick. Till slut hade han förintat mer än sex miljoner människor. Utan att världen så mycket som blinkade. De få som blinkade fick plikta med sina liv eller skiljas för alltid från sina nära och kära. Alltför många hade inget mod alls. Eller brydde sig inte. Sakta men säkert hade ondskan smugit sig på. Det kunde väl inte vara så farligt.
Matriarken M med två av alla sina barnbarn!
Sakta smög sig också ondskan fram i det vackra Sydafrika. Apartheid fick växa fram. Människor tillät det. Så sent som på 1990-talets början fanns fortfarande den människorättsförnedrande regimen och lagen i det vackra Sydafrika.
Allt detta kan hända igen. Och igen. Det har vi sett och tyvärr kommer vi att se det. Vi ser de smygande tendenserna i Europa och nu i Sverige. Vi måste prata om vad det innebär. Vi måste prata om de vidriga rötterna, oavsett vad de idag vill kalla sig. Rädslan och okunskapen är inte ok. Det är inte ok att prata om vi och dem. Det är inte ok att ta främlingsfientliga organisationers retorik och göra den till vår.
Jag har precis varit på en föreläsning om demokrati, främlingsfientlighet och intolerans. Tre personer pratade om nazism, apartheid och homosexualitet ur ett personligt perspektiv. En av dem var min mor. Hon pratade om nazism, hur den fick växa fram och vad det egentligen innebar och innebär. Jag är stolt och glad över min mor. Hennes avslutning var en summering av vad både Nelson Mandela och Martin Luther King och hon själv brukar säga. De värsta är inte de som utför ondskefulla handlingar, de värsta är de som med tystnad står bredvid och låter det ske!
Tillsammans kan vi våga mycket och våga mycket gott. I have a dream...
Lev väl!♥
Min mor föddes under detta fula tryne. I Österrikes vackra huvudstad Wien i april 1938. I demokratiska val hade sakta men säkert österrikaren Hitler tagit makten. En makt så vansklig och räddhågsen att han måste förvandla demokratin till diktatur. En makt som smög sig fram på mer ondskefulla sätt för varje dag som gick. Till slut hade han förintat mer än sex miljoner människor. Utan att världen så mycket som blinkade. De få som blinkade fick plikta med sina liv eller skiljas för alltid från sina nära och kära. Alltför många hade inget mod alls. Eller brydde sig inte. Sakta men säkert hade ondskan smugit sig på. Det kunde väl inte vara så farligt.
Matriarken M med två av alla sina barnbarn!
Sakta smög sig också ondskan fram i det vackra Sydafrika. Apartheid fick växa fram. Människor tillät det. Så sent som på 1990-talets början fanns fortfarande den människorättsförnedrande regimen och lagen i det vackra Sydafrika.
Allt detta kan hända igen. Och igen. Det har vi sett och tyvärr kommer vi att se det. Vi ser de smygande tendenserna i Europa och nu i Sverige. Vi måste prata om vad det innebär. Vi måste prata om de vidriga rötterna, oavsett vad de idag vill kalla sig. Rädslan och okunskapen är inte ok. Det är inte ok att prata om vi och dem. Det är inte ok att ta främlingsfientliga organisationers retorik och göra den till vår.
Jag har precis varit på en föreläsning om demokrati, främlingsfientlighet och intolerans. Tre personer pratade om nazism, apartheid och homosexualitet ur ett personligt perspektiv. En av dem var min mor. Hon pratade om nazism, hur den fick växa fram och vad det egentligen innebar och innebär. Jag är stolt och glad över min mor. Hennes avslutning var en summering av vad både Nelson Mandela och Martin Luther King och hon själv brukar säga. De värsta är inte de som utför ondskefulla handlingar, de värsta är de som med tystnad står bredvid och låter det ske!
Tillsammans kan vi våga mycket och våga mycket gott. I have a dream...
Lev väl!♥
Bridge over troubled water!
Eftersom jag lyssnar på mycket musik har det inneburit många konsertbesök också. Små, stora, intima, vissa som skrivna blad, andra som oskrivna. Många privata besök men även massor av besök genom olika jobb. Oavsett om jag jobbat som journalist eller kulturstrateg. Eller de perioder jag jobbat med ungdomar.
Minnena är många, både av besvikelser och positiv förvåning. Men också av musikaliska höjdpunkter, skratt, gemenskap och små tårar. Det spelar ingen roll vilken genre det har handlat om, jag är allätare, utan det har snarare handlat om tillfället, humöret, orden, rösterna eller showen som helhet.
Mina Springsteenkonserter är välkänt många och några musikaliska höjdpunkter har jag upplevt då. Höjdpunkter av glädje, smittande glädje men också eftertänksamhet och stilla lycka. En av de roligaste var med familjen på Stockholms Stadion. I hällande regn 2009.
Flera julkonserter med den kvinnliga delen av det strävsamma gamla parets kör, Ljusnankören, har varit stillsamma stunder av lycka och eftertänksamhet. En konsert med Engmans Kapell för några år sedan i Rosehills Handelsträdgård kan få mig än idag att dansa och sjunga. En konsert på GH-nation 1989 med Docenterna får fortfarande golvet att gunga under mig.
En av de konserter som finns djupt bevarad i mitt hjärta är en upplevelse från mina utlandsår. St. Jakobs stadion i Basel 1983. Jag fick konsertbiljetten av en försmådd pojkvän. Inte försmådd av mig utan av en god vän till mig. Till saken hör att biljetten förmodligen inte var införskaffad inom lagens ramar. Men jag tog gladeligen emot den i god tro!
St. Jakobs stadion var fullsatt. Det är en stor arena. Längst där framme på scenen stod de, två figurer vars musik jag vuxit upp med. Paul Simon och Art Garfunkel. De gav oss en skimrande lektion i musikalitet och spelglädje. Och vi i publiken, vi bara sjöng med. Ingen kamera hade jag med mig, det hrä var på den tiden då man faktiskt kunde smussla in kameror, men så långt hade jag inte tänkt. Bakom mig i publikhavet stod en kille med kamera. Vi utbytte många ord och till slut även adresser så han skulle kunna skicka mig bilder. Det var adressen i Sverige han fick för det här var strax före en hemresa. Jag trodde nog inte så mycket på det där och hade nästan glömt det hemma i Sverige. En dag damp posten ned med tjockt brev från Schweiz. Bilder från en av de vackraste konserter jag upplevt.
Like a bridge over troubled water!
The Boxer, som Mona och jag brukade sjunga under våra alpvandringar! Ja, annars också, på puben, i köket, på krogen...
Lev väl!♥
Minnena är många, både av besvikelser och positiv förvåning. Men också av musikaliska höjdpunkter, skratt, gemenskap och små tårar. Det spelar ingen roll vilken genre det har handlat om, jag är allätare, utan det har snarare handlat om tillfället, humöret, orden, rösterna eller showen som helhet.
Mina Springsteenkonserter är välkänt många och några musikaliska höjdpunkter har jag upplevt då. Höjdpunkter av glädje, smittande glädje men också eftertänksamhet och stilla lycka. En av de roligaste var med familjen på Stockholms Stadion. I hällande regn 2009.
Flera julkonserter med den kvinnliga delen av det strävsamma gamla parets kör, Ljusnankören, har varit stillsamma stunder av lycka och eftertänksamhet. En konsert med Engmans Kapell för några år sedan i Rosehills Handelsträdgård kan få mig än idag att dansa och sjunga. En konsert på GH-nation 1989 med Docenterna får fortfarande golvet att gunga under mig.
En av de konserter som finns djupt bevarad i mitt hjärta är en upplevelse från mina utlandsår. St. Jakobs stadion i Basel 1983. Jag fick konsertbiljetten av en försmådd pojkvän. Inte försmådd av mig utan av en god vän till mig. Till saken hör att biljetten förmodligen inte var införskaffad inom lagens ramar. Men jag tog gladeligen emot den i god tro!
St. Jakobs stadion var fullsatt. Det är en stor arena. Längst där framme på scenen stod de, två figurer vars musik jag vuxit upp med. Paul Simon och Art Garfunkel. De gav oss en skimrande lektion i musikalitet och spelglädje. Och vi i publiken, vi bara sjöng med. Ingen kamera hade jag med mig, det hrä var på den tiden då man faktiskt kunde smussla in kameror, men så långt hade jag inte tänkt. Bakom mig i publikhavet stod en kille med kamera. Vi utbytte många ord och till slut även adresser så han skulle kunna skicka mig bilder. Det var adressen i Sverige han fick för det här var strax före en hemresa. Jag trodde nog inte så mycket på det där och hade nästan glömt det hemma i Sverige. En dag damp posten ned med tjockt brev från Schweiz. Bilder från en av de vackraste konserter jag upplevt.
Like a bridge over troubled water!
The Boxer, som Mona och jag brukade sjunga under våra alpvandringar! Ja, annars också, på puben, i köket, på krogen...
Lev väl!♥
Dolly och Oprah, kombo i glädje!
Musik ska byggas av glädje, av glädje bygger man musik. Lill Lindfors sjunger och visst smittar det av sig. Du rycks med av musiken, blir glad eller lite gråtmild. Lika självklart som musik byggs av glädje, lika troligt är det att mycket musik komponerats till ackompanjamang av tårar och sårade hjärtan. Eller förbannade hjärtan med för den delen.
Jag lyssnar mycket på musik. Oavsett hjärtats form. Nyss såg jag en verklig glädjespridare i musik, Miss Dolly Parton. Hon var gäst hos kvinnan som gav oss pratshower, med kvinnor i focus, och sig själv som svart kvinna i synnerhet, Miss Oprah.
Dolly har jag sett live, dock inte Oprah. Det finns något i varumärket Dolly Parton som är så äkta att det förmodligen kommer väldigt nära den riktiga Dolly. Gränsen mellan den privata Dolly, den Dolly publiken vill se och det varumärke hon byggt upp är hårfin. Men ändå säkert väldigt tydlig för henne själv. Att som Dolly ha varit i showbiz under så lång tid, förutsätter, förutom hårt arbete, talang och envishet, också en näsa med mycket skinn på och stor ödmjukhet. Trots all kosmetika och utstyrslar förmedlar hon en glädje till livet som jag beundrar. Dessutom fällde jag nog en liten tår när hennes version av I will always love you ljöd över den fullsatta konsertarenan. Hon var tuff och klok när hon behäll rättigheterna till den. Elvis manager ville visst ha dem!
Tidsandan, och ändå...igår är idag!
Lev väl!♥
Jag lyssnar mycket på musik. Oavsett hjärtats form. Nyss såg jag en verklig glädjespridare i musik, Miss Dolly Parton. Hon var gäst hos kvinnan som gav oss pratshower, med kvinnor i focus, och sig själv som svart kvinna i synnerhet, Miss Oprah.
Dolly har jag sett live, dock inte Oprah. Det finns något i varumärket Dolly Parton som är så äkta att det förmodligen kommer väldigt nära den riktiga Dolly. Gränsen mellan den privata Dolly, den Dolly publiken vill se och det varumärke hon byggt upp är hårfin. Men ändå säkert väldigt tydlig för henne själv. Att som Dolly ha varit i showbiz under så lång tid, förutsätter, förutom hårt arbete, talang och envishet, också en näsa med mycket skinn på och stor ödmjukhet. Trots all kosmetika och utstyrslar förmedlar hon en glädje till livet som jag beundrar. Dessutom fällde jag nog en liten tår när hennes version av I will always love you ljöd över den fullsatta konsertarenan. Hon var tuff och klok när hon behäll rättigheterna till den. Elvis manager ville visst ha dem!
Tidsandan, och ändå...igår är idag!
Lev väl!♥
Tell me a story, Svea!
Svea har varit på besök. Hon for fram som ett yrväder . Svea är väldigt mjuk och go. Det är hennes matte också. Framförallt go! Svea ser egentligen inte ut som en hund. Hon påminner mer om en stor, lurvig fäll som har rullats ihop och fått ben. Nu undrar vän av ordning och koll hur i hela friden allergikern Pynne kunde ta in en hund i sitt hus. Tja, Svea säger jag inte nej till. Det är faktiskt så att hon är en mycket allergivänlig hund. Eftersom jag är dålig på hundraser och framförallt dålig på att komma ihåg namn så kommer jag följdaktligen inte ihåg namnet på hundrasen.
Bichon Frisée. Kan du vara en sådan Svea?
Medan Svea låg på köksgolvet, beredd på nya äventyr, tog matte hand om livet på en Pynne. Lite akupressur på de ömma punkterna i kroppen och förhoppningsvis blir natten lite skonsammare. Ett hett bad efteråt fick avsluta aktiviteterna denna måndag. Förutom punktmarkering av kroppen fick även hjässan ett lyft idag. Min tålmodiga, härdade frissa såg till att den slitna bimbon som kom in gick ut som en något piggare blondin. Lite kosmetika för välbefinnandet kan aldrig vara fel när det kommer vid precis rätt tidpunkt!
Mitt i allt detta terapiarbete mot värken har jag gjort en lång intervju. Nästa måndag ska jag vara klar med ett personporträtt. Tyvärr får jag inte betalt för uppdraget utan bara ytterligare en övning i att skriva reportage. Sist jag skrev ett personporträtt var för 14 år sedan. Då fick jag betalt. Nu behöver den ringrostiga Pynne utveckla och förkovra sig. Det är inte bara vid 47 års ålder. En viss bekvämlighet har utvecklats. Tack och lov är nyfikenheten intakt. Det vill säga stor och det är nog en förutsättning för allt skrivande och berättande.
Tell me a story!
Lev den väl!♥
Bichon Frisée. Kan du vara en sådan Svea?
Medan Svea låg på köksgolvet, beredd på nya äventyr, tog matte hand om livet på en Pynne. Lite akupressur på de ömma punkterna i kroppen och förhoppningsvis blir natten lite skonsammare. Ett hett bad efteråt fick avsluta aktiviteterna denna måndag. Förutom punktmarkering av kroppen fick även hjässan ett lyft idag. Min tålmodiga, härdade frissa såg till att den slitna bimbon som kom in gick ut som en något piggare blondin. Lite kosmetika för välbefinnandet kan aldrig vara fel när det kommer vid precis rätt tidpunkt!
Mitt i allt detta terapiarbete mot värken har jag gjort en lång intervju. Nästa måndag ska jag vara klar med ett personporträtt. Tyvärr får jag inte betalt för uppdraget utan bara ytterligare en övning i att skriva reportage. Sist jag skrev ett personporträtt var för 14 år sedan. Då fick jag betalt. Nu behöver den ringrostiga Pynne utveckla och förkovra sig. Det är inte bara vid 47 års ålder. En viss bekvämlighet har utvecklats. Tack och lov är nyfikenheten intakt. Det vill säga stor och det är nog en förutsättning för allt skrivande och berättande.
Tell me a story!
Lev den väl!♥
Fixerad vid mat!
Det är mycket mat i livet på en Pynne. Ibland nästan fixerat. Drömmer om mat, tittar på mat, läser om mat, lagar mat och äter mat. Det sistnämnda skulle jag kunna pyssla med konstant.
SM i mathantverk har nyligen avgjorts i Jämtland. I Östersund närmare bestämt och är jag inte felunderrättad så var det på Frösön väldigt bestämt.
Men hur duktiga än jämtarna är på mat och framförallt att jobba med att lyfta fram lokala, regionala och närproducerade matprodukter så har de svårt att slå hälsingarnas mathantverk. Är det tävling så är det och då vinner de bästa. Den fantastiska unga getbonden Martin Söderkvist kammade hem dubbla guld. I kategorier som jämtlänningarna har lett i många år. Men då jag vet att de flesta jämtar är som folk är mest, dvs trevliga, så delar de säkert med sig av glädjen att få vinna. Martin Söderkvist tog guld i både vit caprin och mese. Har du inte smakat hans ost så är det dags! Jarseost tog också hem pris med sin ost, silver i oljemarinerad ost. Självklart kammade Lotta Persson, Lottaboden i Los hem pris. Guld i klassisk sylt. Hennes blåbärssylt är balsam för kroppen. Dock blev det "bara" silver i glögg. En klass hon ofta brukar vinna. Men hon delar nog också med sig av glädjen av att vinna. Det kanske var en jämte som vann den klassen! Min research har inte varit fullständig. Några andra hälsingar tog också hem fina priser. Ja, se tävlingar. Det är som det är med dem, men väldigt roligt att mathantverk lyfts fram på det här sättet.
Hemma hos Jarseost!
Fixerad vid mat! Jag? Skulle inte tro det!
Lev väl!♥
SM i mathantverk har nyligen avgjorts i Jämtland. I Östersund närmare bestämt och är jag inte felunderrättad så var det på Frösön väldigt bestämt.
Men hur duktiga än jämtarna är på mat och framförallt att jobba med att lyfta fram lokala, regionala och närproducerade matprodukter så har de svårt att slå hälsingarnas mathantverk. Är det tävling så är det och då vinner de bästa. Den fantastiska unga getbonden Martin Söderkvist kammade hem dubbla guld. I kategorier som jämtlänningarna har lett i många år. Men då jag vet att de flesta jämtar är som folk är mest, dvs trevliga, så delar de säkert med sig av glädjen att få vinna. Martin Söderkvist tog guld i både vit caprin och mese. Har du inte smakat hans ost så är det dags! Jarseost tog också hem pris med sin ost, silver i oljemarinerad ost. Självklart kammade Lotta Persson, Lottaboden i Los hem pris. Guld i klassisk sylt. Hennes blåbärssylt är balsam för kroppen. Dock blev det "bara" silver i glögg. En klass hon ofta brukar vinna. Men hon delar nog också med sig av glädjen av att vinna. Det kanske var en jämte som vann den klassen! Min research har inte varit fullständig. Några andra hälsingar tog också hem fina priser. Ja, se tävlingar. Det är som det är med dem, men väldigt roligt att mathantverk lyfts fram på det här sättet.
Hemma hos Jarseost!
Fixerad vid mat! Jag? Skulle inte tro det!
Lev väl!♥
Idol med drömgod gnocchi!
Trattoria Cinque på Söder i Gävle har en genomsympatisk servitör. Det var inte långt borta att jag kammade hem en gratismiddag där. Middag på Trattoria Cinque är en dröm. Att då dessutom få en bonus i form av söta, trevliga och duktiga servitörer är inte vardagsmat.
Att jag kom i plusläge hos den trevlige har enbart med Idol att göra. Nästan i alla fall. Jag kan ha varit trevlig också! Vi pratade Idol runt bordet med den drömgoda maten. Den trevlige och sympatiske servitören hörde det och vi började prata. Han frågade vilken deltagare vi höll på och jag svarade att jag nog var lite svag för vargen. Linda Varg från Dalarna alltså. De andra i sällskapet hade andra favoriter. Det var nu jag kom i god jord eller fick en särskild liten plats i hans hjärta. Vargen var nämligen hans brors flickvän! Min fingertoppskänsla firade triumfer. Så där satt vi och åt drömgod mat och fick lite insideinformation om årets Idol!
Maten ja! För att kunna bestämma mig var jag tvungen att ta en campari med juice. Något jag bara annars dricker på sommaren. Men det enda lilla minuset hos Cinque var värmen. Inomhus! Sommarvibbarna var nära och Camparin slank ner. Lagrad Alpost med balsamico till förrätt följdes av ett kalvkött som smälte i munnen. Till det gnocchi med pesto. Ljuvliga, mättande gnocchi. Detta sköljdes ner med ett toskanskt vin. Min obligatoriska doppio med limoncello ersatte desserten. För då var jag mätt! Rejält mätt! Jag kom på att det var rätt länge sedan jag gjorde gnocchi så vilken dag som helst blir det gnocchi på Aspgatan! Med min pesto! Basta!
Lev väl!♥
Chicago on my mind!
Sushi, skumpa, kaffe och limoncello tillsammans med Idol! Livets goda och yta i ett svep. Rosanna med Toto var jag nog lite kär i, i flera år! Så det kan bli! Nostalgikickar behöver vi lite till mans och kvinns! Undrar ni om det finns något sammanhang i allt detta, så gör det säkert det!
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Kärlekens många ansikten!
Broströms café i Östra Station i Uppsala fick livsandarna att vakna. Tre sprudlande unga damer jag hade med mig gjorde sitt yttersta för att inte livet på en Pynne skulle gå in i någon dvala. Västerbottensost på stenugnsbakat olivbröd, en kopp rooibos och alla eventuella bekymmer fick hicka och dog. Västerbottensost kan få vilken grådaskig, besvärlig eller miserabel dag som helst att ljusna. I alla fall i livet på en Pynne.
De tre sprudlande damerna fick sig också en energikick. Elsa, sex år, åt after eightkaka och drack självklart Trocadero. After eightkakan slank också ner i Alicias mage. Tillsammans med cola fick den åttaåriga kroppen socker så det räcker. Den äldsta sprudlande damen, ja, mig undantagen, åt en ostmacka på russinbröd och drack varm choklad med vispgrädde. Russinbrödet sa hon ja till trots att hon inte gillar russin för hon trodde annars att hon skulle få olivbröd. Det tycker hon ännu sämre om. Logik och njutning på hög nivå!
Njutning! Solmogen och doftande!
Våra kulinariska upplevelser fortsatte vid middagsbordet hemma hos Eklunds på Eskilsgatan. Den yngsta varianten av systrarna Sjögren lagade underbar kycklingfilé med ris och chilisås. Till dessert fick vi oss en ljuvlig liten historia från skolans värld. Den yngsta varianten Sjögrens värld.
Ett ungt kärlekspar bråkade lite idag. Bråket tog plats i klassrummet. Kärleksparet är åtta år. Den manliga delen av paret hävdade med bestämdhet att hans hjärtas dam hade bitit honom. Hon nekade. Självklart. Till slut kröp det fram att hon nog talade sanning. Den unge mannen fortsätter dock att hävda sin sårade manlighet. " Men hon kanske tänkte göra det!" Det gäller att ha framförhållning. Det hade även den unga damen, för hon hade dessförinnan hunnit be om ursäkt. "Det är lika bra det!" Han kanske kände henne bättre än vad hon själv gjorde. En vanlig torsdag i klassrummet ger kärleken ett ansikte.
Lev väl!♥
De tre sprudlande damerna fick sig också en energikick. Elsa, sex år, åt after eightkaka och drack självklart Trocadero. After eightkakan slank också ner i Alicias mage. Tillsammans med cola fick den åttaåriga kroppen socker så det räcker. Den äldsta sprudlande damen, ja, mig undantagen, åt en ostmacka på russinbröd och drack varm choklad med vispgrädde. Russinbrödet sa hon ja till trots att hon inte gillar russin för hon trodde annars att hon skulle få olivbröd. Det tycker hon ännu sämre om. Logik och njutning på hög nivå!
Njutning! Solmogen och doftande!
Våra kulinariska upplevelser fortsatte vid middagsbordet hemma hos Eklunds på Eskilsgatan. Den yngsta varianten av systrarna Sjögren lagade underbar kycklingfilé med ris och chilisås. Till dessert fick vi oss en ljuvlig liten historia från skolans värld. Den yngsta varianten Sjögrens värld.
Ett ungt kärlekspar bråkade lite idag. Bråket tog plats i klassrummet. Kärleksparet är åtta år. Den manliga delen av paret hävdade med bestämdhet att hans hjärtas dam hade bitit honom. Hon nekade. Självklart. Till slut kröp det fram att hon nog talade sanning. Den unge mannen fortsätter dock att hävda sin sårade manlighet. " Men hon kanske tänkte göra det!" Det gäller att ha framförhållning. Det hade även den unga damen, för hon hade dessförinnan hunnit be om ursäkt. "Det är lika bra det!" Han kanske kände henne bättre än vad hon själv gjorde. En vanlig torsdag i klassrummet ger kärleken ett ansikte.
Lev väl!♥
Friska vindar!
Det är en vanlig torsdag i oktober när den kommer. Nu tar nordanvinden i! Det går med en extrem fart. Att ta sig framåt, bakåt och framförallt in i värmen. Vinden har svept mig, först till Gävle och sedan Uppsala. Båda blåshål av stora format när det drar ihop sig. Fast inte som Östersund, blåshålet nummer ett, alla kategorier. Storsjöflaket kan få en storm över Östersjön att framstå som rena lilla varma brisen. Å andra sidan är Uppsalaslätten en blåsframkallare som kan ge kroppen en föraning om riktigt frostigt klimat. Det känns ända in i märgen.
Tillbringade förmiddagen i trivsamt möte på Region Gävleborg. Hur kan vi i regionen samverka bättre kring lärandets arenor och hur lyfter vi fram goda exempel? En fråga om både kultur och struktur i skolans och övrigt arbetslivs världar. Strukturer kan vara både tydligare och lättare att se och förändra än attityder, traditioner och en arbetsplats eller verksamhets kultur.
Spännande möten och med lite mera mod kan man utvecklas och växa. Vi behöver modiga pedagoger och ledare. En pedagog är och ska vara en ledare! Men en ledare behöver inte per automatik vara en pedagog! Det finns det många bevis för.
Några timmar senare drog vinden oss söderut, till Akademiska i Uppsala. Mickan hade tid hos neurologen för sin huvudvärk, som hänger ihop med den lilla medfödda missbildning de upptäckt. Chiari, typ 1. En förträngning som gör att lilla hjärnan eller toncillerna trycks nedåt och kan orsaka smärta och eventuellt andra bekymmer. En väldigt lätt variant har drabbat min dotter. Det är framförallt vid träning och tävlingar, alltså ansträngning, som besvären kommer. Nu väntar en röntgen av hela ryggmärgen för att se om man i dagsläget behöver vidta några åtgärder. Vilket förmodligen inte behövs. Blir det riktigt illa kan man operera.
Mickan och hennes badmintonpartner men framförallt goa vän Linn!
Nu sitter hon uppkrupen i soffan med två lyckliga och söta kusiner. Allt medan hennes mor ska arbeta vidare. Med dokumentationer om goda exempel på samverkan skola och arbetsliv. Verktyg i strukturen, allt för att stimulera kulturen med entreprenöriellt lärande. Hänger ni med?
Mickan och ett stycke söt och lycklig kusin, Elsa!
Tre andra lyckliga filurer. Det är lycka att få sitta på en brygga! Noah, Miranda och Alicia.
Lev väl!♥
Tillbringade förmiddagen i trivsamt möte på Region Gävleborg. Hur kan vi i regionen samverka bättre kring lärandets arenor och hur lyfter vi fram goda exempel? En fråga om både kultur och struktur i skolans och övrigt arbetslivs världar. Strukturer kan vara både tydligare och lättare att se och förändra än attityder, traditioner och en arbetsplats eller verksamhets kultur.
Spännande möten och med lite mera mod kan man utvecklas och växa. Vi behöver modiga pedagoger och ledare. En pedagog är och ska vara en ledare! Men en ledare behöver inte per automatik vara en pedagog! Det finns det många bevis för.
Några timmar senare drog vinden oss söderut, till Akademiska i Uppsala. Mickan hade tid hos neurologen för sin huvudvärk, som hänger ihop med den lilla medfödda missbildning de upptäckt. Chiari, typ 1. En förträngning som gör att lilla hjärnan eller toncillerna trycks nedåt och kan orsaka smärta och eventuellt andra bekymmer. En väldigt lätt variant har drabbat min dotter. Det är framförallt vid träning och tävlingar, alltså ansträngning, som besvären kommer. Nu väntar en röntgen av hela ryggmärgen för att se om man i dagsläget behöver vidta några åtgärder. Vilket förmodligen inte behövs. Blir det riktigt illa kan man operera.
Mickan och hennes badmintonpartner men framförallt goa vän Linn!
Nu sitter hon uppkrupen i soffan med två lyckliga och söta kusiner. Allt medan hennes mor ska arbeta vidare. Med dokumentationer om goda exempel på samverkan skola och arbetsliv. Verktyg i strukturen, allt för att stimulera kulturen med entreprenöriellt lärande. Hänger ni med?
Mickan och ett stycke söt och lycklig kusin, Elsa!
Tre andra lyckliga filurer. Det är lycka att få sitta på en brygga! Noah, Miranda och Alicia.
Lev väl!♥
Tjurigt!
Bara för att du har sagt en sak
innebär det inte att jag har hört.
Bara för att jag har hört vad
du sagt innebär det inte att
jag har förstått.
Bara för att jag har förstått
vad du sagt innebär det inte
att jag kommer att göra det.
Bara för att jag har gjort det
du sagt innebär det inte att
jag kommer att göra det igen.
Okänd
Människan i ett nötskal. Specifikt jag idag! Känns det som! Trotsåldern kommer och går!
Lev väl medan jag diskar!♥
The show must go on!
Ja, tji fick jag och min tro på möjligheter. 4-1! Sicken örfil!
Men imorgon är en annan dag! Så fortsatt let´s go!
Eeftersom bollen är rund och faktiskt allt är möjligt såg jag Elvis i Glada Hudik också på tv. Samtidigt! Toralfs fantastiska tro på människor och hans visdom om att det faktiskt är bra mycket bättre att vara snäll än dum, är obetalbar!
Ja, varför ska man ödsla tid på att gå omkring och vara dum och elak. Väldigt enkelt och självklart egentligen.
Överhuvudtaget kommer jag att sakna denna glädje det här gänget har förmedlat varje tisdag via tv-rutan. Å andra sidan möter jag flera av dem, om inte dagligen, så ofta i Glada Hudik. De kan konsten att både sprida glädje och vara här och nu. Samtidigt!
Let´s go och lev väl!♥
Men imorgon är en annan dag! Så fortsatt let´s go!
Eeftersom bollen är rund och faktiskt allt är möjligt såg jag Elvis i Glada Hudik också på tv. Samtidigt! Toralfs fantastiska tro på människor och hans visdom om att det faktiskt är bra mycket bättre att vara snäll än dum, är obetalbar!
Ja, varför ska man ödsla tid på att gå omkring och vara dum och elak. Väldigt enkelt och självklart egentligen.
Överhuvudtaget kommer jag att sakna denna glädje det här gänget har förmedlat varje tisdag via tv-rutan. Å andra sidan möter jag flera av dem, om inte dagligen, så ofta i Glada Hudik. De kan konsten att både sprida glädje och vara här och nu. Samtidigt!
Let´s go och lev väl!♥
Allt är möjligt! Let´s go!
Denna enormt vackra höstdag skulle kunna få avslutas på ett typiskt Ljusdalssätt. Allt är möjligt. Det innebär att Erik och landslaget slår Holland ikväll. 2-1 och Amsterdam bleknar i jämförelse med Light Valley. För visst blir det så. Nästa fredag kommer Hamrén hem till Ljusdal och föreläser. En stor hemvändarhelg anordnas med seminarier, föreläsningar, party och bandy!
Tänk vad många år jag stod på Stockholms central och marknadsförde Ljusdal och Hälsingland inför World Cup i bandy, den sista helgen i oktober. Det var inte bara jag. Vi var några stycken, unga, gamla, kommunfolk, företagare och mycket annat löst folk. Åtskilliga skor har jag nött ut på det gigantiska golvet. Delins Färilakorv fraktades i mängd med tåg ner till stockholmarna och Ljusdalsbor i förskingringen. Vilka minnen!
Nu kokar stadion i Amsterdam. Let´s go! 1-0 till Holland efter tre minuter. Men det är enda målet de får också. Hopp och tro på det omöjliga som kan bli möjligt!
Lev väl!♥
Tänk vad många år jag stod på Stockholms central och marknadsförde Ljusdal och Hälsingland inför World Cup i bandy, den sista helgen i oktober. Det var inte bara jag. Vi var några stycken, unga, gamla, kommunfolk, företagare och mycket annat löst folk. Åtskilliga skor har jag nött ut på det gigantiska golvet. Delins Färilakorv fraktades i mängd med tåg ner till stockholmarna och Ljusdalsbor i förskingringen. Vilka minnen!
Nu kokar stadion i Amsterdam. Let´s go! 1-0 till Holland efter tre minuter. Men det är enda målet de får också. Hopp och tro på det omöjliga som kan bli möjligt!
Lev väl!♥
Stilla ro och lugn jogging!
Att jogga med en arm är lite ineffektivt. Båda armarna sitter visserligen på min kropp men den ena är obrukbar. Alltså bli det lite komiskt när jag joggar. Jag gjorde nämligen det idag. Fast den vänstra armen knappt går att röra och det ser komiskt ut. För att inte tala om ineffektiviteten. Men jag joggade själv och här skäms var och en för sig själv. Målet för turen var min räddande ängel, massören. Eller kan det heta massörskan!
Visserligen är hon min räddande ängel nu och då men idag var det ingen behaglig upplevelse. Jag har, sedan en rätt lång tid, en rejäl inflammation som börjar i revbenen vid bröstet. När den smärtan sätter in kan det kännas misstänkt likt en hjärtinfarkt, förklarade min räddande ängel idag. Aha, sa jag och förstod varför jag för drygt ett år sedan fick så stränga order av min läkare att omdelbart ta mig till akuten när jag beskrev smärtan. Väl där hittade man inget utan antog att det var viruset efter harpesten som spökade.
Inflammationen som jag bär på nu, eller rättare sagt är de i plural, utlöstes av den hederliga influensan jag fick i augusti. En tantelura på 47 år, som har haft harpest och dessutom svårt att ta det lugnt, orkar inte vad som helst. Hennes kropp är på defensiven, har kapitulerat och klarar inte så mycket. Kroppen är klok. Men oj, vad jag önskar att det kunde sluta göra så förbaskat ont! Min smärttröskel har nog äntligen sänkts en aning också och säger "nu är det nog"! Och trött blir jag! Men en sak vet jag och det är att allt kommer att bli bra. Det blir bra!
Här vill jag inte jogga utan bara gå och gå och gå...klapperstensfälten vid havet i mitt Sommarvik! Balsam för själ, hjärta, lungor och hjärnan!
Nu undrar nog vän av ordning varför jag i hela friden joggar om jag har ont. Tja, varför inte. Det gör inte mindre ont att gå. Och jag kommer fortare fram. Dessutom kan ingen anklaga mig för att jogga snabbt nuförtiden. Det är lugn jogging som gäller. Framförallt är det lugn som gäller och råder.
Lev väl!♥
Visserligen är hon min räddande ängel nu och då men idag var det ingen behaglig upplevelse. Jag har, sedan en rätt lång tid, en rejäl inflammation som börjar i revbenen vid bröstet. När den smärtan sätter in kan det kännas misstänkt likt en hjärtinfarkt, förklarade min räddande ängel idag. Aha, sa jag och förstod varför jag för drygt ett år sedan fick så stränga order av min läkare att omdelbart ta mig till akuten när jag beskrev smärtan. Väl där hittade man inget utan antog att det var viruset efter harpesten som spökade.
Inflammationen som jag bär på nu, eller rättare sagt är de i plural, utlöstes av den hederliga influensan jag fick i augusti. En tantelura på 47 år, som har haft harpest och dessutom svårt att ta det lugnt, orkar inte vad som helst. Hennes kropp är på defensiven, har kapitulerat och klarar inte så mycket. Kroppen är klok. Men oj, vad jag önskar att det kunde sluta göra så förbaskat ont! Min smärttröskel har nog äntligen sänkts en aning också och säger "nu är det nog"! Och trött blir jag! Men en sak vet jag och det är att allt kommer att bli bra. Det blir bra!
Här vill jag inte jogga utan bara gå och gå och gå...klapperstensfälten vid havet i mitt Sommarvik! Balsam för själ, hjärta, lungor och hjärnan!Nu undrar nog vän av ordning varför jag i hela friden joggar om jag har ont. Tja, varför inte. Det gör inte mindre ont att gå. Och jag kommer fortare fram. Dessutom kan ingen anklaga mig för att jogga snabbt nuförtiden. Det är lugn jogging som gäller. Framförallt är det lugn som gäller och råder.
Lev väl!♥
På tå, studsa och smash!
En badmintonhelg i ett blåsigt, grått men till slut soligt Östersund är en helhetsupplevelse. En helhetsupplevelse på känslor, trötthet, spänning, ljud och människor!
Mickan tog sig hemåt med två tredjeplatser, i singel och dubbel. Fick se sig besegrad i semifinalen i singel av den norska som tog hem hela paketet. David tog sig till kvartsfinal men där började han tänka. Och sluta röra på fötterna. Men han spelade strålande fram till dess. Bättre än på länge. Nästan som i fornstora dagar då han brukade ta hem hela paketet. Dvs, både singel, dubbel och mixed.
Gårdagskvällen avslutades med middag för spelare, tränare och bihang. Klanen Ottosson Sjögren återvände sedan till hotellet och såg den underbart sorgliga men ljuvliga PS I Love You. Liggandes i hotellsängarna var en bitterljuv film ett självklart val. Sovmorgon och hotellfrukost inledde den blåsiga söndagen. Mickan fick tydligen sova för länge för hon var inte på hugget i semifinalen i singel. Där var den där norskan på tå och ett steg före. Nästan hela tiden.
En Mickan värmer upp!
Min favorit under helgen blev en solig och pillemarisk liten man. I för stor tröja och en racket, som såg ut att vara lika hög eller möjligtvis kort som han, spelade han för liv och lust. Studsade på banan och verkade ha det precis så roligt som man ska ha på en badmintonbana när man är 10 år. Tänk om 16-åringarna också kunde se lika studsiga och levande ut som den soliga grabben i för stor tröja. Jag hoppas han får fortsätta att studsa, se lika nyfiken och pillemarisk ut även när han är 40 år och spelar badminton.
Mickan och Linnea i semifinal.
Lev väl!♥
Mickan tog sig hemåt med två tredjeplatser, i singel och dubbel. Fick se sig besegrad i semifinalen i singel av den norska som tog hem hela paketet. David tog sig till kvartsfinal men där började han tänka. Och sluta röra på fötterna. Men han spelade strålande fram till dess. Bättre än på länge. Nästan som i fornstora dagar då han brukade ta hem hela paketet. Dvs, både singel, dubbel och mixed.
Gårdagskvällen avslutades med middag för spelare, tränare och bihang. Klanen Ottosson Sjögren återvände sedan till hotellet och såg den underbart sorgliga men ljuvliga PS I Love You. Liggandes i hotellsängarna var en bitterljuv film ett självklart val. Sovmorgon och hotellfrukost inledde den blåsiga söndagen. Mickan fick tydligen sova för länge för hon var inte på hugget i semifinalen i singel. Där var den där norskan på tå och ett steg före. Nästan hela tiden.
En Mickan värmer upp!
Min favorit under helgen blev en solig och pillemarisk liten man. I för stor tröja och en racket, som såg ut att vara lika hög eller möjligtvis kort som han, spelade han för liv och lust. Studsade på banan och verkade ha det precis så roligt som man ska ha på en badmintonbana när man är 10 år. Tänk om 16-åringarna också kunde se lika studsiga och levande ut som den soliga grabben i för stor tröja. Jag hoppas han får fortsätta att studsa, se lika nyfiken och pillemarisk ut även när han är 40 år och spelar badminton.
Mickan och Linnea i semifinal.
Lev väl!♥
Nöden har ingen lag-inte i Norge heller!
En liten gosse fra Norge, Trondheim närmare bestämt, får något förtvivlat i blicken där han sitter som siffervändare på en badmintonmatch. Min Mickan kommer till undsättning. Tar hans plats som siffervändare. Alla tror att han har kommit på att han har match själv. Han lämnar lättad sin plats vid nätet och går mot mig.
"Je ska icke spil. Je ska på to!" Min norska stavning får ursäkta men nöden har ingen lag. Inte för den lille gossen fra Norge heller. Efter en liten stund kommer en lättad liten kämpe tillbaka. Återtar sin plats vid nätet. The show must go on!
Vi behöver fler modiga norrmän!
Här kräver nog nöden en hel vetenskap när det kniper!
Lev väl!♥
"Je ska icke spil. Je ska på to!" Min norska stavning får ursäkta men nöden har ingen lag. Inte för den lille gossen fra Norge heller. Efter en liten stund kommer en lättad liten kämpe tillbaka. Återtar sin plats vid nätet. The show must go on!
Vi behöver fler modiga norrmän!
Här kräver nog nöden en hel vetenskap när det kniper!
Lev väl!♥
Norge i ropet! Ja vi elsker...
Norska nobelkommittén ger Fredspriset till den fängslade regimkritikern och demokratikämpen Liu Xiaobo.
Samtidigt berättar norska soldater om kicken de får av dödandet i Afganistan och norsk militär gläntar på dörren till en moral värdig ett krig. För det finns inget moraliskt berättigande med krig. Krig föder och göder det mest primitiva och vidriga inom människan. Så vad hade man väntat sig? Varför verkar alla så förvånade? Ja, visst borde väl vi civiliserade nordbor kunna bete oss i krig. Precis som när vi går hemma på Karl Johan eller Drottninggatan. Är det något krig som i sig gör människor gott? Mannen i mitt liv, som inte har mycket till övers för det militära, brukar, likt sin far, säga att "i det militära hamnar de som inte klarar något annat". Både hårt och raljerande. Men visst finns det något i det militära som i sig motsäger allt vad demokrati, egna initiativ och humanism står för. Självklart kan små gossar fra Norge bli avtrubbade och förlora sans och moral. Krig föder ondska! Krig är ett övergrepp på mänskliga rättigheter varje dag. Rättigheten till liv. Så paradoxen att försvara mänskliga rättigheter, frihet och demokrati till att själv förnedra dem är svår att komma undan med militära sanktioner, krig och försvar.
Att den kinesisksa regeringen inte skulle jubla över Fredspriset i år är inte direkt överraskande. Jag hoppas bara att den norska nobelkommittén får massivt stöd i sitt val och att påtryckningarna från hela världen kan göra ett litet steg framåt. Framåt för demokrati och mänskliga rättigheter i en av världens största ekonomier. Vi får inte glömma det kommunisktiska partiets enorma makt och kraft samtidigt som det har haft en förmåga att maximera tillväxten. En otäck kombination på många sätt. Framförallt för dissedenter som Liu Xioabo. Och för de mänskliga rättigheterna som lätt får stryka på foten och göms undan. Allt med västvärldens goda minne. Men jag hoppas att även det mänskliga ljuset nu kan riktas mot Kina på ett både kraftigare och mer kontinuerligt sätt.
Kinesen på gatan känner inte ens till fredspristagaren. Det har maktapparaten effektivt sett till att man inte ska. Den kinesiska mannen och kvinnan ska tro på partiet och att det partiet säger är sant och riktigt. Vi västerlänningar är konstiga, tänker konstigt och människor som Liu Xiaobo tänker som oss. Alltså är han inte viktig. Och kan försvinna in i ett fängelse utan att någon bryr sig. Bara för att han vågade låta sina tankar uttryckas högt. Eller med pennans hjälp. Denna den farligaste av alla vapen. Låt det militära gardet få lite fler pennor istället. Och låt dem läsa Nalle Puh, Lille Prinsen och Liu Xiaobo.
Lev väl!♥
Samtidigt berättar norska soldater om kicken de får av dödandet i Afganistan och norsk militär gläntar på dörren till en moral värdig ett krig. För det finns inget moraliskt berättigande med krig. Krig föder och göder det mest primitiva och vidriga inom människan. Så vad hade man väntat sig? Varför verkar alla så förvånade? Ja, visst borde väl vi civiliserade nordbor kunna bete oss i krig. Precis som när vi går hemma på Karl Johan eller Drottninggatan. Är det något krig som i sig gör människor gott? Mannen i mitt liv, som inte har mycket till övers för det militära, brukar, likt sin far, säga att "i det militära hamnar de som inte klarar något annat". Både hårt och raljerande. Men visst finns det något i det militära som i sig motsäger allt vad demokrati, egna initiativ och humanism står för. Självklart kan små gossar fra Norge bli avtrubbade och förlora sans och moral. Krig föder ondska! Krig är ett övergrepp på mänskliga rättigheter varje dag. Rättigheten till liv. Så paradoxen att försvara mänskliga rättigheter, frihet och demokrati till att själv förnedra dem är svår att komma undan med militära sanktioner, krig och försvar.
Att den kinesisksa regeringen inte skulle jubla över Fredspriset i år är inte direkt överraskande. Jag hoppas bara att den norska nobelkommittén får massivt stöd i sitt val och att påtryckningarna från hela världen kan göra ett litet steg framåt. Framåt för demokrati och mänskliga rättigheter i en av världens största ekonomier. Vi får inte glömma det kommunisktiska partiets enorma makt och kraft samtidigt som det har haft en förmåga att maximera tillväxten. En otäck kombination på många sätt. Framförallt för dissedenter som Liu Xioabo. Och för de mänskliga rättigheterna som lätt får stryka på foten och göms undan. Allt med västvärldens goda minne. Men jag hoppas att även det mänskliga ljuset nu kan riktas mot Kina på ett både kraftigare och mer kontinuerligt sätt.
Kinesen på gatan känner inte ens till fredspristagaren. Det har maktapparaten effektivt sett till att man inte ska. Den kinesiska mannen och kvinnan ska tro på partiet och att det partiet säger är sant och riktigt. Vi västerlänningar är konstiga, tänker konstigt och människor som Liu Xiaobo tänker som oss. Alltså är han inte viktig. Och kan försvinna in i ett fängelse utan att någon bryr sig. Bara för att han vågade låta sina tankar uttryckas högt. Eller med pennans hjälp. Denna den farligaste av alla vapen. Låt det militära gardet få lite fler pennor istället. Och låt dem läsa Nalle Puh, Lille Prinsen och Liu Xiaobo.
Lev väl!♥
Slösa inte med kraft och tid!
"Gör det du tror på och tro på det du gör
allt annat är slöseri med kraft och tid."
Nisagadatta
Det är det jag försöker göra just nu! Sitter och tittar ut över ett mörkt Glada Hudik. Skriver ihop en rapport om Lärandets arenor och entreprenöriellt lärande till tonerna av ABBA, Joe Cocker och annan 70- och 80 -talsmusik. Radio Vinyl kan också vara en räddare i nöden! Till det serveras lite mörk choklad för att få det lite ljusare i huvudet åtminstone, så här på kvällskvisten.
Thank you for the music...
Jo, jag tackar jag. Den hjälper åtminstone nu. Och får mig att tro på det jag gör!
"Verklig glädje kommer inte av sysslolöshet
eller rikedomar
eller av människors beröm.
Nej, den kommer av att man utför något värdefullt."
Sir Wilfred Grenfell
Värdefullt i det här läget kan också vara ett varmt och ljust rum med mycket musik och god choklad. Sedan kan jag alltid tro på det jag gör. Då blir det kanske värdefullt. Kanske dags att sluta snart. Innan jag vecklar in mig i fler resonemang kring citat!
Och faktiskt tror jag på människors förmåga att lära av egen kraft. Om de bara får möjlighet, styrs av lusten att upptäcka och får prova sig fram. Och att vi tror på varandra!
Och With a little help from my friends går det mesta! Snart är det Moonlight Shadow i Glada Hudik!
Lev väl!♥
Hjärtat får aldrig rynkor!
"Perhaps love is like a resting place
A shelter from the storm
It exists to give you comfort
It is there to keep you warm
And in those times of trouble
When you are most alone
The memory of love will bring you home
Perhaps love is like a window
Perhaps an open door
It invites you to come closer
It wants to show you more
And even if you lose yourself
And don´t know what to do
The memory of love will see you through
Oh, love to some is like a cloud
To some as strong as steel
For some a way of living
For some a way to feel
And some say love is holding on
And some say letting go
And some say love is everything
And some say they don´t know
Perhaps love is like the ocean
Full of conflict, full of change
Like a fire when it´s cold outside
Or thunder when it rains
If I should live forever
And all my dreams come true
My memory of love will be of you"
Perhaps love av John "Country Roads" Denver
La vita et bella! Med två syskonbarn uppkrupna i soffan och tända ljus i höstmörkret ryms det mycket kärlek i hjärtat.
Och John Denver är min egen lilla nostalgitripp idag. I ett hjärta utan rynkor. Det är bara runt ögon och mun de syns. Och skrattrynkor går inte att köpa. De får jag gratis. Bara jag öppnar ögon och öron!
Lev väl!♥
A shelter from the storm
It exists to give you comfort
It is there to keep you warm
And in those times of trouble
When you are most alone
The memory of love will bring you home
Perhaps love is like a window
Perhaps an open door
It invites you to come closer
It wants to show you more
And even if you lose yourself
And don´t know what to do
The memory of love will see you through
Oh, love to some is like a cloud
To some as strong as steel
For some a way of living
For some a way to feel
And some say love is holding on
And some say letting go
And some say love is everything
And some say they don´t know
Perhaps love is like the ocean
Full of conflict, full of change
Like a fire when it´s cold outside
Or thunder when it rains
If I should live forever
And all my dreams come true
My memory of love will be of you"
Perhaps love av John "Country Roads" Denver
La vita et bella! Med två syskonbarn uppkrupna i soffan och tända ljus i höstmörkret ryms det mycket kärlek i hjärtat.
Och John Denver är min egen lilla nostalgitripp idag. I ett hjärta utan rynkor. Det är bara runt ögon och mun de syns. Och skrattrynkor går inte att köpa. De får jag gratis. Bara jag öppnar ögon och öron!
Lev väl!♥
IKEAs dragningskraft och rikedom i färger!
Fyra dagar i södra Europa och Sverige är långt borta. Trots att världen är liten. Jag passade på nöjet att läsa lokalblaskan och inte bekymra mig om världsnyheterna här hemma. Vilka som ska ingå i regeringen, vår välfärd och om Zlatan har gjort mål. Det stod inget om det i Nice Matin! Ja, möjligtvis om Zlatan! Men ytterst tveksamt. Jag noterade det inte i alla fall.
Däremot var Sverige med i matchen på ett annat sätt. På ettan slogs den stora nyheten upp. 2013 vill man att IKEA ska stå klart i Frankrikes femte stad. Det är Nice. Det är 20 min mellan Nice och Antibes. Man lobbar på Facebook. Sidan hade redan flera tusen anhängare. Borgmästaren i Nice tycker att det är en skam att IKEA inte redan finns där. Tja, vad säger man. Vill Riverieraborna skruva så får de väl det. Och de behöver inte åka till Marseille och handla. IKEA finns i Marseille. Och det är inte långt dit. Marseille, Zinedanes stad. Marseille, där min kusin Ylva bodde som liten och vars mor är syssling med damen på hotellet. Där världen är liten. Men det räcker inte med ett IKEA i Marseille. Nice måste också ha ett. Ja, du käre Ingvar, du har verkligen satt spår!
Men den färgprakt som den provensalska marknaden i Antibes visar upp får IKEA svårt att matcha!
Lev väl!♥
Däremot var Sverige med i matchen på ett annat sätt. På ettan slogs den stora nyheten upp. 2013 vill man att IKEA ska stå klart i Frankrikes femte stad. Det är Nice. Det är 20 min mellan Nice och Antibes. Man lobbar på Facebook. Sidan hade redan flera tusen anhängare. Borgmästaren i Nice tycker att det är en skam att IKEA inte redan finns där. Tja, vad säger man. Vill Riverieraborna skruva så får de väl det. Och de behöver inte åka till Marseille och handla. IKEA finns i Marseille. Och det är inte långt dit. Marseille, Zinedanes stad. Marseille, där min kusin Ylva bodde som liten och vars mor är syssling med damen på hotellet. Där världen är liten. Men det räcker inte med ett IKEA i Marseille. Nice måste också ha ett. Ja, du käre Ingvar, du har verkligen satt spår!
Men den färgprakt som den provensalska marknaden i Antibes visar upp får IKEA svårt att matcha!
Lev väl!♥
Lugnet och friden har åter lägrat sig!
Antibes vaknade imorse upp med en konstig känsla. Lugnet hade återigen lägrat sig över staden. Det var ovanligt tyst. Inga skrattanfall hördes. Ingen tornado drog längre genom staden. Inga stora restaurangbokningar för kvällen med 12 galanta damer. Och det konstigaste av allt, det lilla hotellet, pärlan vid stranden, La Petite Réserve, stod kvar.
Ljusdalstackor står alltid stadigt! Även med högtflyende planer och skratt!
Ninni, Tina, Bea, Bettan, Annika, Carina, Helén, Lena, Agneta och Otto. WC gömd somewhere!
Frågan är bara om staden blir sig lik igen. Om kyparna och servitörerna kommer att hämta sig och kunna återgå till sitt yrke. Om expediterna i affärerna kommer att kunna sälja något igen. Om de nu har något kvar att sälja.
Alla svenska par som lugnt och stilla firade semester vid Medelhavet kommer alltid att minnas de första dagarna i oktober. Det var då skrattet och ljudnivån fick ett nytt ansikte. Ett Ljusdalsansikte. Och världen är alltid liten med Ljusdalsögon sett. En av hotellägarnas föräldrar har stuga i Järvsö. I Förnebo närmare bestämt. De kommer aldrig att glömma att det alltid är nära till ett Ljusdalsskratt. En av de få andra gästerna på hotellet var släkt med min släkt och hade självklart besökt Ljusdal, då den delen av släkten bodde där. Nu var det inte så att de andra gästerna var få pga av Ljusdalstackornas volym i skratt utan av våran volym i antal. Vi intog nästan hela hotellet. Med skratt också ska tilläggas.
I nattens vimmel. Och vad livet på en Pynne håller på med är en gåta! Skrattkramp...
Det är förunderligt vad några dagar med en rikedom, som dessa Ljusdalstackor är, kan göra för själen.
En betydande del av våra Antibesdagar tillbringades med mat och dryck. Jag fick några sådana där stunder av salig, gränslös lycka. Lycka av att känna smaker som får smaklökarna att bubbla. Bubbla av stilla tillfredsställelse. Ibland får livet vara just så bubblande och bekymmerslöst!
Även om Antibes vaknade till sin vanliga fridfulla tillvaro så längtar staden lite efter damerna från Sverige. Och inte bara av IKEA-skäl. Fransmän älskar IKEA. Men fr a längtar damerna, och minns ljuvliga dagar i den lilla staden.
Lev väl!♥
Ljusdalstackor står alltid stadigt! Även med högtflyende planer och skratt!
Ninni, Tina, Bea, Bettan, Annika, Carina, Helén, Lena, Agneta och Otto. WC gömd somewhere!
Frågan är bara om staden blir sig lik igen. Om kyparna och servitörerna kommer att hämta sig och kunna återgå till sitt yrke. Om expediterna i affärerna kommer att kunna sälja något igen. Om de nu har något kvar att sälja.
Alla svenska par som lugnt och stilla firade semester vid Medelhavet kommer alltid att minnas de första dagarna i oktober. Det var då skrattet och ljudnivån fick ett nytt ansikte. Ett Ljusdalsansikte. Och världen är alltid liten med Ljusdalsögon sett. En av hotellägarnas föräldrar har stuga i Järvsö. I Förnebo närmare bestämt. De kommer aldrig att glömma att det alltid är nära till ett Ljusdalsskratt. En av de få andra gästerna på hotellet var släkt med min släkt och hade självklart besökt Ljusdal, då den delen av släkten bodde där. Nu var det inte så att de andra gästerna var få pga av Ljusdalstackornas volym i skratt utan av våran volym i antal. Vi intog nästan hela hotellet. Med skratt också ska tilläggas.
I nattens vimmel. Och vad livet på en Pynne håller på med är en gåta! Skrattkramp...
Det är förunderligt vad några dagar med en rikedom, som dessa Ljusdalstackor är, kan göra för själen.
En betydande del av våra Antibesdagar tillbringades med mat och dryck. Jag fick några sådana där stunder av salig, gränslös lycka. Lycka av att känna smaker som får smaklökarna att bubbla. Bubbla av stilla tillfredsställelse. Ibland får livet vara just så bubblande och bekymmerslöst!
Även om Antibes vaknade till sin vanliga fridfulla tillvaro så längtar staden lite efter damerna från Sverige. Och inte bara av IKEA-skäl. Fransmän älskar IKEA. Men fr a längtar damerna, och minns ljuvliga dagar i den lilla staden.
Lev väl!♥
Galna ruggugglor med skrattkramp!
Hemma med en skrattkramp värdig en Ljusdalstacka!
I torsdags kväll vinkades jag av med orden "Här kommer den sista ruggugglan! De väna, kärleksfulla orden yttrades av mannen i mitt liv till en annan ruggugglas man i sitt liv. Orden yttrades dessutom på järnvägsstationen inför ett antal personer. Nåja, det kan rymmas kärlek bakom många ord. Och är jag en rugguggla så får jag väl vara det då.
Och denna rugguggla har andats ljumma havsvindar, underbar mat och fantastiska samtal och skrattsalvor med 11 Ljusdalstackor. Vilken rikedom att få göra detta tillsammans en oktoberhelg i Antibes. Och dessutom göra det på Antibes och Taubes pärla, La Petite Réserve. Den här gången bodde jag dessutom i Everts skrivarlya. Jag och Betsy!
Men nu ska jag krama ruggugglorna i min familj lite extra. Och njuta av min egen säng och alla galna minnen från fyra dagar på Rivieran! Antibes blir sig inte riktigt lik mer! Nu lite tystare bara!
Merci tous les belles femmes!
Lev väl!♥
I torsdags kväll vinkades jag av med orden "Här kommer den sista ruggugglan! De väna, kärleksfulla orden yttrades av mannen i mitt liv till en annan ruggugglas man i sitt liv. Orden yttrades dessutom på järnvägsstationen inför ett antal personer. Nåja, det kan rymmas kärlek bakom många ord. Och är jag en rugguggla så får jag väl vara det då.
Och denna rugguggla har andats ljumma havsvindar, underbar mat och fantastiska samtal och skrattsalvor med 11 Ljusdalstackor. Vilken rikedom att få göra detta tillsammans en oktoberhelg i Antibes. Och dessutom göra det på Antibes och Taubes pärla, La Petite Réserve. Den här gången bodde jag dessutom i Everts skrivarlya. Jag och Betsy!
Men nu ska jag krama ruggugglorna i min familj lite extra. Och njuta av min egen säng och alla galna minnen från fyra dagar på Rivieran! Antibes blir sig inte riktigt lik mer! Nu lite tystare bara!
Merci tous les belles femmes!
Lev väl!♥
