.

Tjoho! När jag är en halvgammal tantelura som lever livet på en Pynne så förväntas inga beskrivningar om utsvävningar, divalater eller förklaringar om hur skämskontot kryms. Jag kan garantera att både utsvävningar och skämskontot prövas. Utsvävningarna är av det oskyldiga slaget och skämskontot fylls på. Det senare kan garanterat vidimeras av mina barn. De skulle inte tveka en sekund med att portförbjuda mig i vissa sammanhang. Eller som mannen i mitt liv säger, "Pynne, hon pratar först och tänker sedan." Ja, någon ska väl göra det också. Fast själv tycker jag att allt är väldigt oskyldigt. Även när grodorna hoppar ur min mun. Och det kan till och med jag tillstå att de gör, om inte titt som tätt, så kontinuerligt.

Varför beskriver jag då mina tanklösa eskapader i dessa smått generaliserande, osammanhängande och kryptiska rader? Ja, säg det egentligen. Jag inte bara pratar först och tänker sedan, jag skriver även först och tänker sedan. Sanningen att säga så var det några vackra ord och meningar som jag fick höra igår om mig själv som väckte lite tankar om livet på en Pynne. Igår fick jag en härlig avtackningslunch i den glada staden av mitt gamla, gamla jobb. Inte nog med att den vackraste buketten hade bundits till mig och en liten gåva med den, så höll min chef, gamgamla chef, ett litet tal. När jag nu är en halvgammal tantelura så kan ni säkert förstå hur den här tanteluran reagerade. På äldre dar har hon förstått vad känslosam kan betyda. Hon är betydligt mer lättrörd idag än för bara några år sedan. Ja, inte så lättrörd att tårarna kommer, någon måtta får det vara, men så lättrörd att hjärtat ändå smälter och en liten klump infinner sig. I det här fallet en klump av glädje och tacksamhet. Orden som blev till meningar var riktade till mig med glädje och tacksamhet. Beskrivningar av mig som gör att vårkänslorna spritter än mer. Att "skratt" och "jävlar anamma" var en del av beskrivningen var kanske inte främmande för mig men desto roligare att ibland få bli uppdaterad på sig själv. Den gemenskap, glädje och kompetens som min förrförra arbetsplats besitter bär jag med mig. Det och orden jag fick bär jag med mig på min nya färd.


De vackraste!

Lev väl!♥

En liten bild på lite supermat. Nåja, mat och mat, men lite persilja både förhöjer och förstärker inte bara dina värden i kroppen utan även smaken på maten. En persiljepesto till pastan är järn och åter järn.

Persiljepesto

Kör lika delar västerbottensost med parmesan, ca 150 gr med ett rejält knippe bladperslja, en stor vitlöksklyfta och ca 1 dl solroskärnor i matberedaren. Häll droppvis i rapsolja eventuellt fifty fifty med olivolja i matarröret till önskad konsistens. Smala av med salt och svartpeppar.

Blanda med varm pasta och eller ha i en skål bredvid.

Lev väl!♥

Det känns som om jag den senaste veckan har varit i någon sorts bubbla. Världen där utanför har pågått men omvärldsbevakningen har varit noll och ingenting. Det finns en väldigt naturlig förklaring och det är att jag helt enkelt har varit för trött. Glatt trött, men dock trött. Fokus har legat på avslutning av nytt jobb och start av ett annat nytt arbete. Visserligen har jag snappat upp fragment av nyhetsrapporteringarna från rättegången i Oslo, det franska valet, att majblommorna säljs av barn till förmån för barn, tyste Löfvens framgångar hos vissa grupper, men att få någon mer fullständig redogöring av händelserna i världen av mig är rätt lönlöst. Just nu i alla fall.

Däremot har intrycken av vårens antågande varit goda. Det kan liksom själen vila i och bara betrakta. Som en extra bonus har jag turen att alltid ha vackra resvägar till mina jobb. Eftersom jag också ofta har förmågan att ha jobb som kräver längre resväg. Det nya jobbet är inget undantag. Vackrare resväg är svår att finna. Igår morse var Ljusnan spegelklar och sikten mot bergen fri. Tyvärr gör inte min tågbild verkligheten rättvisa. Det gör nog sällan tågbilder. Framförallt inte mina tågbilder. Idag var dimman tät och tjock men magiskt och trollsk.

Nu väntar en god natt och en ny vacker resa imorgon bitti. På fredag ska jag åka min gamla jobbväg för då ska jag avtackas. Av mitt förrförra jobb. Det är inte de som är långsamma.  Det är jag som är snabb.



Lev väl!♥

När det nu är schlagertider tänkte jag bara visa er hur en schlager ska skrivas. Det här är den första vinnaren jag kommer ihåg att jag såg. Åtta år gammal satt jag klistrad och såg fransyskan Séverine ta hem segern till Monaco. En schlager ska andas passion, sjuda av sentimentalitet, vara på gränsen till tårdrypande och gärna sjungas med en sångröst som inte är helt perfekt. Dessutom ska refrängen sitta som en smäck. 1971 års variant uppfyller kraven. I alla fall i livet på en Pynne och framförallt när livet  bara var åtta år. Lägg märke till introt! Pang på bara, refrängen på direkten. Sedan zoomas en sval blondin in som efterhand förvandlas till drottning av sentimentalitet. Doakören, som får Armani att spinna mjukt, fullbordar succén.

Voilà, en av tidernas schlager är född.



Livet är en sång, sjung det...
...och
Lev väl!♥

Med korsdrag i huvudet kommer jag att somna ovaggad ikväll. En inte alldeles vanlig måndag för livet på en Pynne. Vad nu en vanlig måndag är.

För tre veckor sedan började jag ett nytt arbete. Idag började jag ett nytt. Igen! Det kanske inte är nyttigt för halvgamla tanteluror att allt går så snabbt. Det känns förvisso som om det är lite av mitt signum. Allt eller inget, fort och snabbt. Trots att jag har lugnat ner mig rejält. I både tanke och handling. Livets vägar blir inte alltid de man har tänkt ta. För tre veckor sedan började jag som sagt ett nytt spännande jobb i statens tjänst. Myndigheten Arbetsförmedlingen erbjöd mig ett projektjobb med länet som arbetsområde och Hälsingland i synnerhet. Ett arbete som handlade om arbetsmarknadsutbildningar, dvs yrkesutbildningar, med Sfi. En speciell och unik modell som har jobbats fram här i Gävleborgs län för nyanlända svenskar. Modellen implementeras och kvalitetssäkras nu under projektets sista fas. Ett arbete med många spännande möten och människor.

Efter fyra dagar på Arbetsförmedlingen i den glada staden ringer en person i en annan kommun och erbjuder mig en tjänst där. Ungefär samtidigt kommunicerar också två andra jobb med mig. Ketchupflaskan fick flera ansikten. Angenäma bekymmer för livet på en Pynne tog sin början. Vilket beslut skulle hon ta. Magkänslan samt en lista med plus och minus fick avgöra. Fördel den andra kommunen. Det är skönt när ett beslut väl är taget.

Sagt och gjort meddelade jag min chef på AF mitt beslut förra söndagen. Hon var förvarnad och visste om min lilla beslutsvånda. Som den kloka och duktiga chef hon är, så mycket vet jag, gjorde hon mitt beslut till ett gott beslut. Jag avslutade min anställning där förra tisdagen och fick några dagar att landa. Igen! Idag började jag som projektledare i Bollnäs kommun. Nu pendlar jag söderut istället för österut. Jag tar tåget istället för bilen. Nåja, hittills i alla fall. Livet på en Pynne ska nämligen driva ett vägprojekt, Fjällvägen. Det är benämningen på den vägsträcka som löper från Tönnebro i söder till Funäsdalen i norr via fyra kommuner, två län och tre destinationer. Jämtlands och Gävleborgs län samarbetar med Söderhamns, Bollnäs, Ljusdals och Härjedalens kommuner samt destinationerna Järvsö, Vemdalen och Funäsdalen. Puh!
Bollnäs är projektägare och basen för arbetet, tillika min utgångspunkt. Det handlar helt enkelt om att utveckla befintlig vägsträckning i fråga om infrastruktur, dvs förbättrad vägstandard och tillgänglighet, näringsliv och turism. Regionala tillväxtfrågor med andra ord.

Men som klok person sa, det är jobbigt att byta jobb. Det blir garanterat inte lättare med åldern, även om erfarenheten och magkänslan kan ge ett visst kylutrymme och lugn. Korsdraget i huvudet känns. Jag fick också en sådan där härligt svajande aha-upplevelse idag då jag plötsligt inser att min nya chef faktiskt var med på min möhippa. Trots att han är man. Plötsligt ser jag ett foto framför mig, ett foto i ett album som mina fina, kära vänner gav mig efter möhippan. En garanti för att minnenas skafferi ska förbli välfyllt. Där ser jag plötsligt en kille, tillsammans med 20 andra killar, i frack, som sjunger för mig "om att jag bör ta mitt förnuft tillfånga och välja dem istället", på melodin Rosa på bal. Väl hemma letar jag fram albummet och mycket riktigt, där står han, min nuvarande chef. Albumet som sådant vet jag inte om jag ska ta med och visa honom, men fotot kan få hänga med på tåget. Käre värld, så liten du är.


En liten limoncello fick motverka det värsta korsdraget och fira min nya måndag.

Lev väl!♥

Behöver någon ett "case" för att studera genusvetenskap och bygga på kunskapen om densamma är ni välkomna hem till mig just nu. El classico pågår på Camp Nou i Barca och sänds på en viss kanal. Manliga bastioner som håller hårt i plånboken. I mitt vardagsrum är det inget undantag. Det är förvisso bara fem kroppar med manliga könshormon som sitter där, men vissa attribut och uttryck påminner snarare om tio. Livet på en Pynne tillbringar tiden lite på sidan om, i köket där hon trivs och kan följa matchen på avstånd. Det är säkrast för alla parter. Om alla vill skämmas för sig själva vill säga. Till saken hör att hon förpassade sig högst frivilligt till annat rum med TV för att titta på en av favoriterna, Ola Salo och The Ark. Det är inget synd om mig med andra ord.

Jag älskar fotboll, som jag älskar många andra sporter, men får något obstinat i mig om jag vistas bland enögda fanatiker. Lite enögda fanatiker som sitter i mitt vardagsrum just nu. Rätt oskyldiga sådana men ändå. Det i sig har inget med kön att göra, men när omdömet sviktar, generaliseringarna haglar och skrockandet och ryggdunkandet får ett ansikte då visar manschauvinismen inte bara sitt ansikte utan även sin totala avsaknad av kunskap och medmänsklighet. Nu fick fem mänskliga manliga ansikten klä skott för verkligheten som möter så många kvinnor varje dag. År ut och år in. De fem i mitt vardagsrum är dessutom väldigt tysta just nu. Barca ligger under.

Till dem som inte tycker att feminismen behövs eller inte vågar stå för den vill jag bara säga att ta av er ögonbindlar och öronproppar och inse att våra barn behöver leva i ett mer jämställt samhälle. Ett samhälle där humanismen och medmänskligheten är utgångspunkten istället för kön eller ursprung. Ett samhälle där vi till slut kanske inte behöver prata om feminism för att det är självklart att plattformen är jämställd. Jämställd för kvinnor och män. Men där är vi definitivt inte än. Oavsett hur försynta de fem i mitt vardagsrum är eller inte är.




Lev väl!♥

Det formligen dansar konfetti i luften. Det måste vara himlens sätt att gratulera Brynäs till SM-guldet igår. Jag kan inte förstå det på något annat sätt. Något bröllop har jag inte sett till och ingen bemärkelsedag på nära håll heller. Men det är fasligt så mycket konfetti det kan finnas däruppe. Det verkligen gödslas med dem. Visserligen till Brynäs ära men det måste ändå i all glädjeyra få finnas någon måtta på slöseriet. Någon besinning måste väl universum ha. Nåja, det tar väl slut så småningom. Partaja kan vi ändå!
Så jag säger ett stort grattis till Gävle och Brynäs!



Lev väl!♥

Kvällspromenad med riktig vårkänning. Solens strålar kämpar tappert för att bryta igenom de magiska kvällsmolnen.  Goa T och jag spanar efter allt som kommer upp. Efter allt som bara har fått vänta på att äntligen slå ut i full blom och får benen att spritta och åtminstone mina ögon att rinna. Inget gott som inte har något ont med sig. Det bara är så. Det onda kan dessutom leda till något gott. Och så vidare. I all oändlighet går livets cykel vidare, både med och på, ont och gott.

Nu går det mest vidare med gott. Ljuvliga dofter sprider sig runt mig. Dotter M och kompis bakar. Chocolate chip cookie i kolossalformat. Det är gott att leva.

Lev väl!♥

För att hålla liv i mina språkkunskaper brukar jag ibland utnyttja mina många mil i bilen med att lyssna på sånger på andra språk. Ja, andra språk än svenska och engelska vill säga. Eller så läser jag deckare på engelska, franska eller tyska. Deckare är bra till det. I Schweiz försåg morfar Göte mig med deckare på tyska. Pocketdeckare som han hade köpt på någon flygplats någonstans i världen i väntan på ett flyg till något annat ställe i världen. Det är ett utmärkt sätt att hålla liv i eller upptäcka ett språk på. Att läsa deckare alltså. Kanske gärna i väntan på flyg också.

Idag var det franskan som skulle få sig en liten knuff och väckas ur sina drömmar. Då det av säkerhetsskäl är rätt dumt att läsa deckare medan jag kör får musiken stå för undervisningen. Och att sjunga lite i bilen kan inte vara så förskräckligt. Framförallt inte när jag är ensam. Det är förunderligt vad många sånger som ursprungligen är franska. Oftast buntas all musik på franska ihop till ja, just det, franska sånger. Dvs, att de kommer från Frankrike, då de i själva verket kommer från Belgien, Schweiz, Luxembourg eller kanske Kanada. Sånger på franska från något afrikanskt land får oftast stå för sig själva. Men å andra sidan får de heta afrikanska sånger och representera en hel kontinent istället.

Nåväl, min lilla franska väcktes ur sina drömmar av någon samlingsplatta med franska sånger. Vare sig det var Butterfly, Milord eller stönande Je t´aime...moi non plus. Bäst tycker jag nog den här är och originalet är det vackraste. Och som ett tillägg till mitt förra inlägg om kärlekens många sidor. Tous les visages de l´amour. Kärleken har många ansikten även om den på engelska heter bara "She".



Lev väl!♥

Att en lite kulen aprilkväll baka scones med dotter M, som du sedan njuter med lemoncurd, västerbottensost och earl grey, är stor kärlek. Att dessförinnan ha fått låna två härliga syskonbarn, om än bara för några timmar, är också kärlek.
Det är mycket i livet som är kärlek. Livet själv är ju det.





Och våren är faktiskt på väg. Säkert med stormsteg fast vi inte förstår det än. Lite blåbärsris i hallen får symbolisera både kärlek och längtan. Dessutom är blåbär supermat. Extra bra supermat för livet på en Pynne som faktiskt kan äta dessa bär. I motsats till många andra bär.



Längta på och lev väl!♥

Minnenas bank har öppnat. Puppy Love I´ll be there! Käre värld vad du förändras och ändå inte.



Lev väl!♥

Det gör den verkligen. Nu tar jag en lång och god promenad.
Vilket vackert ansikte och vänliga ögon han hade, George. Bakom mustasch, solglasögon, hår och ibland färgglada, på gränsen till skrikiga, kläder. Solen skymtar verkligen fram! "Bakom mina solglasögon kan jag vara mig själv..." Kunde kanske George ha skrivit men han sparade det till Docenterna eller om det var Docent Död som ville vara sig själv. Kommer inte ihåg under vilket namn det var eller om det var båda. Minnet sviktar lite ibland, eller rent av ofta.

Lev väl!♥

Måste vädret april på ett så demonstrativt sätt visa oss vad aprilväder är? Tycker det är rätt onödigt. Den isande luften och det virvlande vita, blöta i liften går genom märg och ben. Nu har mina pekfingrar och tummar slutat att fungera. Axlarna började lägga av redan igår. Till råga på allt har redan vårallergin satt in. Ser ut som skrynklig siden under ögonen. Synd bara att det inte är lika mjukt. Men den som väntar på något gott får väl tåla fru väders nycker och acceptera faktum. Hur onödigt det än kan tyckas vara.

Idag avslutade jag något jag nyss påbörjat. Med ett visst vemod lämnade jag den glada staden i detta väder till aprilskämt. Imorgon blir en liten paus innan jag påbörjar ytterligare något nytt. Låter det förvirrande så är det inget mot för vad det är. Jag måste definitivt vara lite piggare i hjärnan om jag ska förklara vart mina vägar i livet bär mig just nu. Och vilka vägskäl som plötsligt har dykt upp. Vi tar det imorgon, som är en annan dag. En dag med åtminstone en liten förhoppning om mindre väder av det skämtsamma slaget och en strimma sol som kanske kan få åtminstonde tummarna att kunna röra på sig.

Lev väl!♥

Jag säger bara en sak. God mat är lycka. En sådan härlig kväll vi fick igår på Domtrappkällaren och sedan på Örbygatan med alla systrar Sjögren. Son D saknades enormt. Av sin mor i alla fall.

Det är få saker som slår en stund med nära och kära och som grädde på moset, underbar mat lagad med passion och kunskap. Att Tobiaskock kan laga god mat visste jag men han verkar också ha hamnat i en bra gryta. Rätt i smeten!



Dotter M begrundar sitt framtida matöde i klassiska Uppsalakvarter.



  

Den som väntar på något gott...

  

  

  

Dovhjortsytterfilé, halstrad röding, grillad oxfilé samt honungsstekt fasanbröst smälte i munnen och fick smaklökarna att jubla och min Crème Brûlée med Vahlronachoklad tillsammans med ett rött italienskt dessertvin gjorde mig nyförälskad. Jag, som nästan aldrig äter dessert. Varmrättsvinet från södra Californien hade redan gjort sitt till för att tända passionen.

 La vita et bella! Lev det väl!♥

Stora delar av dagen har tillbringats i Fyrishov med Svenska Cupen i badminton. Ett stycke dotter kämpade tappert mot Europaettan, som hon givetvis hade i sin pool. Men livet är en sång som är till för att sjungas. Och det gjorde dotter M på det bästa sätt hon kunde. Siffrorna blev inte alltför hemska även om dotter M hävdar att Europaettan bara gick på ettans, möjligtvis tvåans, växel. Nåväl,  i min värld, som stavas livet på en Pynne, är dotter M nummer ett. Oavsett vad.


Europaettan och min nummer ett!

Nu har bord bokats på Domtrappkällaren. Domtrappkällaren. Där har jag inte varit på år och dag, men nu är det dags. Som av en tillfällighet jobbar världens bästa Tobias där som kock. Självklart är det dags att testa maten där. Kanske ska något fjäderfä testas, som en hyllning till dagens bravader.



Lev väl!♥

Mitt förra inlägg verkar ha levt sitt eget liv. Vissa meningar verkar bara ha försvunnit ser jag nu. Sammanhanget spolades bort med aprilvädret. Ett litet förtydligande kan kanske vara på sin plats. Hursomhelst så tycker jag nog detta avlånga mellanmjölksland är en ankdamm. Av och till i vilket fall. Det kan säkert andra länder också vara men just nu och med anledning av den tragiska händelsen i Uppsala Stadshus igår så paddlar vi svenskar i dammen. Våldshandlingar kan aldrig försvaras men när en desperat människa i sin förtvivlan gör något galet så kan det förklaras och dras lärdom av. Eventuellt. Kunskapen, förståelsen och empatin är inte alltid den bästa i den här ankdammen som kallas Sverige. Ankdammsfolket är alltid snabba att fördömma, generalisera och påpeka andra människors fel och brister. Alla andra har skyldigheter men i ankdammen gäller bara rättigheter. Livet på en Pynne generaliserar och beter sig lite ankdammsmässigt själv just nu, men tröttheten över viss okunskap och intollerans tog överhanden. Okunskap och intollerans måste vara människans värsta fiende. Definitivt också den farligaste.

Vissa saker kanske fortsätter att leva sitt eget liv och ingen blir klokare. Men modigare kan vi alla bli, oavsett sammanhang och osammanhängande meningar från livet på en Pynne.

  

Lev väl!♥

Sverige är en ankdamm! En ankdamm i demokratins högsäte. Vi paddlar runt i vår gemytliga gyttjepöl och gnäller över än det ena än det andra. Löner, villkor och rättigheter. Sällan eller aldrig skyldigheter. En människa, som känner sig så kränkt och rädd för sitt eget liv att hon eller han med kniv tar sig in i ett av demokratins högsäten, den kommunala förvaltningen, för att hon eller han nyss har fått ett avvisningsbeslut från Sverige, är rädd. Det behövs ingen Einstein för att förstå det och det behövs ingen Sverigedemokrat för att bevisa något annat. Helst skulle jag vilja få säga att Sverigedemokrater inte behövs överhuvudtaget. I min primitiva värld skulle jag eliminera dem. No mercy! I deras värld vill inte jag leva. Men lever man i en ankdamm och aldrig har behövt utstå annat än att livet är hårt pga pengar, och det är självklart att vissa saker, sjukvård, skola och omsorg, är rättigheter, så blir referenserna därefter. Du tar bara allt för självklart.

Jag kommer aldrig att förstå hur människan kan försvara primitiva åtgärder och handlingar. Förklara ja, men försvara nej. Jag kommer aldrig att förstå människans tro på hämnd. Människans tro på mänsklig ondska. Men jag vill tro på människans godhet och vilja att både förändra och tro på förändring. Där tror jag faktiskt inte att vi skiljer oss åt, vi människor, varän vi bor och vartän vi vill.

Vilken ankdamm!



Lev väl!♥

Ett grått och småtrist Stockholm men härliga utställningar på Fotografiska och god mat på Snaps Bar och Kök gjorde att värmen ändå infann sig. Framförallt var det så värmande att återse en kär gammal vän. Prata, skratta, minnas och njuta av varandras sällskap.

Uppsala är lika grått och ruggigt idag som Stockholm var igår. Men då får man ta värmande medel till hjälp. Som en gofika eller Västerbottenspaj på Café Linné eller en god kopp Java i hemmets vrå. Tyvärr är halva Uppsalas centrum avspärrat just nu pga att en stackars människa har tagit sig in i Stadshuset med kniv och hotar att ta livet av sig. Vi kan bara hoppas att allt går väl.

Mycket av det gråa går också hand i hand eller förtydligar intrycken av utställningarna på Fotografiska igår. Fotokonstens gudfader, André Kertész bilder av tjugotalets Paris eller Steve Shapiros bilder från filmerna Gudfadern och Taxi driver, förmedlar alla gråa nyanser som går att få i livet. Det liv som aldrig är varken svart eller vitt.



Kunde ha varit en trappa i ett grått Montmartre i Paris istället för i Nordens Venedig.

  

Alla nyanser av grått!

Lev väl!♥

Den är helt enkelt underbar! Kärlekshistorier tenderar att vara det. Oavsett var, vad, hur och mellan vilka. Nu ska jag bege mig till ett av mina favoritställen i Stockholm. Jag har inte många men Fotografiska är definitivt ett sådant. En liten hit tycker jag. Nu är det slutspurten på utställningar jag har velat se länge så givetvis tar jag dem i sista minuten. Livet på en Pynne per definition. Foto av Corbijn, Kertész, Shapiro och Blaesdale låter som en eftermiddag i min smak. Dessutom ska jag träffa en gammal fin vän och drabba eller låta mig drabbas av Boccherias tapas. Helt enkelt en underbar kärlekshistoria.

Lev väl!♥

Två av mina favorittjejer! Jag har några stycken.



Örbygatan i Uppsala en helt vanlig onsdagkväll.

Lev väl!♥

Ojojojoj...5-2 till Brynäs! Trots att jag säger att det blir bra vem som än vinner måste jag försöka hålla mig lugn. Att ställa sig på crosstrainern framför TV´n håller både adrenalinpumpen och livet på en Pynne på plats. Det funkar. Jag löper inte amok i vilket fall och jag orkar definitivt inte göra min stämma hörd. Till mina barns stora förtjusning och lättnad. Men nu har jag klivit av och lättar på trycket på annat sätt. "Livet på en Pynne" är bra på många sätt.

Livet är fullt av tryck som behöver luftas, lättas eller vädras!


  

Inga tryck, men väl vackra provencalska broderier på kuddar. Går alldeles utmärkta att hålla i handen när inget annat står till buds och trycket inte behöver lättas! Kanske ska ta en enkel till Antibes snart och inte den tur och retur jag bokat i höst. Nu går munlädret på Sjögren och aldrig har väl sekunderna varit så långsamma.

Lev väl!♥

"Många människor ger sina bekymmer simundervisning istället för att dränka dem." Mark Twain

Jag kanske inte kan kalla mitt lilla delikata dilemma för ett bekymmer, men jag ska sannerligen se till att jag inte lär det simma. Vad det är får jag berätta när jag har låtit magkänslan bestämma. När jag har skalat bort allt som kan bli ett bekymmer och dränkt dem och låtit hjärtat bestämma. Låter det kryptiskt så är det precis vad det är. Innan veckan är slut måste jag fatta ett beslut. Ett beslut som egentligen är av den angenäma sorten. Nåväl, jag återkommer till det och till dess får hjärta och mage råda.

Och är du en av dem, som vi nog är lite av och till i livet, som ger dina bekymmer simundervisning, så sluta med det just nu. Det blir bra! Istället kan vi våga lite mera. Håll gärna någons hand också. Då vågar kanske båda två. Med kärlek som krydda går det mesta.

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." Sören Kierkegaard


Kär gåva från kär dotter.


Ljuvliga tullpaner från kär vän.

Lev väl!♥

Påsken börjar lida mot sitt slut. En kylig natt mötte en solig morgon och promenaden före frukost, en sen frukost, var precis vad både kropp, själ och den övre delen av kroppen, min lilla hjärna, behövde. Nu efter en kopp java ska jag göra det pretentiösa jobbet med att plocka. Jag ska plocka undan spik, småpryttlar, stora pryttlar, hammare, överblivna lister och ett och annat som jag inte riktigt vet vad det är. Kan vara bra att ha tills jag vet vad det är eller också inte. Mycket möjligt att jag aldrig får reda på vad det är. Ibland tar dock nyfikenheten överhanden eller så sprudlar kreativiteten och "saken" får ett nytt användningsområde. Det var ju det den egentligen skulle ha använts till. Ja, käre värld, vad världen är full av pryttlar.

Efter lite pryttelplock kommer bästa T på besök för lite mer java och klockan 17 ska jag och två stycken barn inta det gamla strävsamma parets residens. Middag på nummer 9 på Annandag påsk och sedan kan vi nog lugnt slumra en smula innan färden ställs mot den glada staden imorgon igen. Keep on...




Lev väl!♥

Det är något speciellt när man närmar sig. När färgerna ändras och ljuset blir ett annat. När det blånar i fjärran och allt känns hemma. Det är något speciellt när jag närmar mig Hälsingland. Hemma!



Det är något speciellt när man har varit på turné. Hur gott det än är, var än jag är, hur vackert och skönt livet än är där jag är, så är det något speciellt när man närmar sig. Hemma i Hälsingland. Jag kan ha många hemma men det är få ställen som är hemma som Hälsingland.


Midama on Tour!



Hemma!

Lev väl!♥

Påsken är mathögtiden nummer ett. Inte mig emot. När dessutom solen skiner och jag får leva livet lite som jag vill, är det högtidsstunder. Påskhelgen levs väl och påskägg, skoterturer, laxar och ägg gör att aprilvädret som gjorde sig påmint idag bara får betraktas som just ett väder.

Att Skellefteå och Brynäs kommer att mötas i hockeyns SM-finaler gör det lite extra klurigt. Var lägger jag mitt hjärta? Jag som har fyra favoriter i hockey, förutom finalisterna även Leksand och Björklöven. Vissa spelar i en egen division, andra i en annan. Svårare är det inte och när det väl drar ihop sig så ligger nog Brynäs närmast till hands. Det spelar liksom inte så stor roll i år. Det blir bra vad det än blir!







Lev väl!♥

Kvasten fungerade utmärkt igår. Vältrimmad och nymålad flög den som om den aldrig gör något annat. Över berg och dal och solen den bara lyste. Det fortsätter den med idag. Att lysa alltså. Kvasten är parkerad och får nu vila. Det hoppas jag ni alla gör. Vilar, mår gott, äter väl och mycket. Gärna gott också. Glöm inte äggen. Denna supermat. Vackra, livgivande och sköna. Ha en riktigt skön och glad påsk. Det tänker jag ha. Med en äggtoddy i ena näven och en chokladbit i den andra kan det inte bli så mycket bättre.









God och glad påsk och glöm inte att leva väl!♥

Nu, precis nu, skulle jag ha behövt några av de här pralinerna. Men se, det gick inte då de är alldeles försvunna. Möjligtvis har jag hjälpt till med det i ett tidigare liv och inte tänkt på att idag hade de varit guld värda. En dag fylld av nya intryck, människor och allt däremellan. Det är inte bara att börja ett nytt jobb. Framförallt inte när både kropp och ibland t o m själen behagar vara lite halvgamla. Nu är det en dag imorgon också. En dag med fler intryck och kanske uttryck. Nu undrar jag vad nattens drömmar kommer att handla om. En salig blandning av inloggningsuppgifter, lösenord, rutiner, rapporter och ett och annat glatt ansikte.

Som på beställning kom kylan tillbaka. Tillsammans med polaren blåsten. Den kombinationen är inte en god kompis till livet på en Pynne. Men nu har jag bestämt att vindarna vänder och trotsar både det ena och det andra och tar den halvgamla kroppen med dess värkande delar på en promenad. Det gör susen. Ont kan förgås med mycket. Praliner kanske!



Nu vänder vindarna...blickar framåt...och i bästa fall mot varmare grader. Off we go!

Lev väl!♥

Av min gamla vigselring och en jättejättegammal förlovningsring blev det en ny ring. Hänger ni med? Var inte ledsna om ni inte gör det för det gör knappt den här halvgamla tanteluran. Hon gillar återvinning i alla fall. Fast i ärlighetens namn ska sägas att det ibland är lite si och så med det. Både slöhet och bekvämlighet sätter stopp för det titt som tätt. Allt kan bli så mycket bättre.

Imorgon börjar en ny fas i livet. Om den är återvinningsbar eller inte återstår att se. Men nytt jobb inom ny verksamhet och organisation, i nya korridorer med nya kollegor bäddar för tidig kväll, spänning och förväntan. Nu öppnas nya dörrar! För att inte tala om alla oöppnade fönster ut mot världen.





Lev väl!♥