Livet från den ljusa sidan

Det finns människor som kan lysa upp tillvaron på det mest magiska men också det mest självklara vis. Människor som inte tillhör ens närmaste familj och vänner. För de lyser självklart upp tillvaron och livet.
Idag på min väg till bokrean mötte jag henne. Jag vet inte hennes namn. Men jag ser och möter henne ofta. Hon var en självklar gäst hos oss på Krakel. Hon tar sig fram i livet med en form av permobil. Kroppens lemmar lyder inte och talet är begränsat. Men leendet är konstant. Hela hon lyser. Hon skiner upp än mer när hon möter någon och hälsar glatt. Jag blir alldeles varm och så glad av att möta denna kvinna. Idag var inget undantag. Hon log och alla bekymmer fick hicka och dog!

Perspektiv på livets små och stora bekymmer är inte bara befriande utan även nödvändiga. Mer tacksamhet och ljus spridde min fina granne A några timmar senare. Med en liten försynt ursäkt att hon egentligen borde ha levererat det hon höll i handen förra veckan stod hon där utanför dörren med ett fat nybakade, vaniljdoftande hjärtan. Mitt hjärta inte bara smälter utan ler stort. Vaniljhärtana, de smälte i munnen.

Mellan dessa smältande leenden hann jag med en skön fika med eftertanke och skratt tillsammans med bästa B.
Att middagen sedan fick gå i supermatens tecken var det nog bara livet på en Pynne som riktigt uppskattade. Hennes barn är inga broccolisoppafantaster. Broccoli, denna supermat! Kanske har de fått för mycket av det goda.



Lev väl!♥

Impulser att äta!



Detta är en av mina bokhyllor med kokböcker. I den övre delen av tornet ligger min egen, dvs den som har följt med mig länge. Den som påbörjades 1982 i Toffen utanför Bern. Den innehåller en salig blandning på svenska, engelska, franska, italienska, tyska, schwyzerdütch och något däremellan. Jag har äldre hemmagjorda små matböcker som påbörjades i de yngre åren. Men de ligger i en annan hylla. Det är klart att om det ges ut en kokbok om dagen i landet lagom så krävs det lite bokhyllor. Sade hon som knappt kan följa ett recept. Böcker tycker hon dock om. Kokböcker eller ej. Det är ändå något visst med vissa kok-och matböcker. Det kan vara fotot, bilderna eller texten. Det kan vara beskrivningar av någon härlig matupplevelse. Det kan vara förälskelsen. Förälskelsen i mat. En förälskelse som är innerlig, lustfylld och fri från pretentioner. Det kan också vara alldeles utomordentligt läckra recept. Tja, vad vore väl annars en kokbok.

Den här bokhyllan eller kanske snarare kokböckerna verkar ha varit ute på galej. Eller möjligtvis inne på galej. Ett 18-årsparty uppvisar små och stora överraskningar och upptäckter när som helst. Och hur som helst. Framförallt visar de sig över en icke överskådlig framtid. Den här lilla varianten på lutande tornet i Pisa var en rätt oskyldig upptäckt. Den visar nog mest att någon har försökt rädda det som räddas går.



Andra står prydligt på rad. I givakt för impulsbakning efter plötsligt blodsockerfall.

Lev väl!♥

Smakrika, bombastiska minnen.



Smakrika, vackra minnen från Italiens sköna land. Byn San Donnato in Poggio mellan Florens och Siena mitt i Chiantidistriktet är en by skapad för turistkorten, människors dröm om la dolce vita och livsnjutning. Det lugna livet med blick för det vackra och goda i livet. Det lugna vägs upp av bombastiska och vilt gestikulerande affärsbiträden, gubbar och gummor i vilt samspråk över espresson eller Grappan och vilt stojande barn. Livslust med andra ord.

Lev väl!♥

Små citroner gula

Det är något speciellt med citroner och jag. Vi gillar varandra. Surhetsgraden till trots eller kanske just därför. Jag tror att citron är en av mina bästa kryddor. En citron kan lyfta kalvköttet till oanade höjder, den får laxen att skratta och skaldjuren att gråta av lycka. Det är något väldigt sinnligt och vackert med dessa gula rackare. Ett fat med citroner kan ersätta den gudomligaste blombukett. Och Limoncello är nog nästan den enda likör jag gillar.

Livet på en Pynne har av någon outgrundlig anledning svårt med rutiner. Jag kan sträcka mig så långt så att de ger mig huvudvärk och klåda. Men en liten rutin har hon och det är morgondrycken. Var än hon är intar hon morgonsupen bestående av ljummet citronvatten. Ibland spetsar hon drycken med lite riven ingefära. Vissa rutiner går alltså an. 

Just nu är det citrontider.  Så passa på att njut av dem. Det gör jag.



Eller gör en lemon curd. Gott på kakan, tårtan, rostade brödet eller till varma scones.
Tänk bara på att det är en färskvara, förvara den i kylskåp men inte mer än ca 10 dagar. Den innehåller ägg, denna supermat.

Lemon curd

Häll 3 1/2 dl strösocker i en rätt liten kastrull.
Tvätta och torka 3 citroner. Riv skalet från 2 citroner, finrivet, och lägg skalet i sockret
Pressa alla 3 citronerna och häll över sockret
Lägg ner 150 g mjukt smör i småbitar och rör ned 6 lätt uppvispade ägg

Sätt den mindre kastrullen i en större, som är till hälften fylld med hett vatten. Sjud tills krämen börjar tjockna. Rör hela tiden med en träslev eller liknande.
Häll upp på burkar. Svalna och sätt på lock.

Lev väl!♥






Favoriten på visit!

Har suttit och tittat på en av mina favoritkockar. Favoriten t o m kanske. Han var tyvärr inte levande i mitt vardagsrum men väldigt levande i TV-rutan. Jamie besökte och utforskade Stockholm och svensk mat och kultur. Han besökte konditorier och bakade kumminknäckebröd. Han bakade med inspiration från våra bullar blåbärsbullar. Lite på sitt vis. Imponerad över vår kaffe- och brödtraditon och alla kryddor vi använder fick han bevista sin första surströmmingsskiva. Hans reaktion när surströmmingsburken öppnades var väntad. Dvs ta mig långt härifrån. Reaktionen vid första smakprovet var däremot "vill ha mer". Delikat mat! Sade Jamie, inte jag. Jag föredrar den nästa fest han bevistade, kräftpartyt. Kräftor kan jag äta i det oändliga medan det brukar räcka med en suringklämma.





sexy swedish buns



För några år sedan var jag på Jamies restaurang Seventeen i London tillsammans med mannen i mitt liv och Mickan. Det är den restaurang där han lärde upp lite stökiga ungdomar att bli superkockar och superservitörer etc. Ett samhällsprojekt kombinerat med högklassig mat. Vi åt gott och fick en härligt rolig upplevelse. Utan sexy swedish buns!

Lev väl!♥


Skördertid!

Ljuvlig årstid för en matnörd som jag. Allt kan skördas i mängd! Nåja, nästan i alla fall. Vi har ett äppelträd som dignar av just äpplen. Bra så långt. Men ordet dignar har fått en helt ny betydelse med detta äppelträd. Trädet beskars inte i våras men döm om min lycka när jag fick reda på att den bästa tiden att beskära träden är egentligen på hösten. Det hade jag ingen susning om. Eller rättare sagt så är väl alla månader med bokstaven R en bra månad för beskärning. Så ska vårt äppelträd överleva och inte ta död på sig själv får vi nog cutta lite i det i septembeR.


Enligt systerdotter Miranda med bror Noah smakar äpplena redan nu gudagott. Jag får lita till andras smaklökar och mitt eget omdöme vad gäller färdighet i smak och form. Färska äpplen tillhör den kategori mat som inte ska ner i livet på en Pynnes strupe. Lägger jag dem däremot i en paj så går det, om inte utmärkt, bra.

Vinbär har jag redan skördat en hel del. Och buskarna dignar fortfarande. Får ta tag i fortsatta marmelad- och saftexperiment efter Polentrippen. Blåbär är det däremot ont om. Ett av få bär jag kan äta naturell. Och gillar skarpt. Men lång vinter i kombination med het, torr, sommar är ingen lycka för det blåa guldets framfart. Lingon sägs det däremot bli mer av. Skördetid! Och lingon till köttbullar och viltet vill jag allt ha.

En fantastisk broccoli brukar jag köpa i Järvsö hos Jonas och Sofia, på Tura Gård. Behöver jag säga att den är ekologisk och dundergod.


Mycket mer finns att skörda. Zucchini, tomater, lök, rotsaker och allt guld i skog och mark. Ge er ut! Titta bakom närmsta hörn eller krök. Finns säkert någon som odlar, säljer eller att du bara hittar några guldkorn i den vilda naturen. Och inget har fraktats långt, trångt, och blivit ledset eller blivit påskyndat i sin uppväxt och blivit onaturligt och lite smakfattigt. Skördetid, när den är som bäst.

    
Lev väl!♥

Ett underbart surplande!

Denna tankfulla eller möjligtvis tankspridda kräfta gillar kräftor. Eller snarare älskar kräftor och skaldjur.


Kräfta, kräfta prydd med dill
och en immig sup därtill,
bröd och smör och ost och sill,
och så några supar till.
Kräfta, kräfta prydd med dill, nu vi fått allt vad vi vill.
                                                          Melodi: Blinka lilla stjärna


Denna kräfta gillar snapsvisor också. Och givetvis snapsen därtill. Redan Albert Engström sa "Kräftor kräva dess drycker". Nu ska jag inte förhärliga dessa drycker eller annan alkohol men en snaps och en god kall öl är stämningshöjare till kräftor. Eller förhöjer åtminstone min njutning. Det är också en god lagrad ost, gärna västerbotten, ett doftande bröd och mycket dill. Man ska inte krångla till njutningen att äta kräftor, tycker jag. Tina dem långsamt i kylskåp, under förutsättning att de är frysta förstås, koka om dem med mycket dill i en god lag och surpla och ät. En västerbottenpaj kan också förhöja temperaturen och humöret vid surplandet. Underbara surplande tider väntar!

Lev väl!♥

Matstafett

Imorgon, pingstafton, går matstafetten av stapeln i Ljusdal. Ljusdals kommun ska jag säga. För du kan hamna på förrätt i Hennan eller Los och själv ha varmrätt hemma i Ljusdal hos mig och sedan på dessert i Ämbarbo. Nästan i alla fall det. Där är alltså inte en sprintstafett.
MATSTAFETT? Som gammal friidrottare skulle jag genast tänka att det gäller att snabbt som sjutton leverera lite mat istället för stafettpinnen. 4x400 m mat. Jisses. Vilket  utbud!
Skämt åsido så har denna "lek" många namn som kärt barn har. Den finns på många ställen i Sverige och heter saker som Cykelracet, Cykelstafetten, Matracet och Matstafetten!

Anyway, it´s fun! Jag lovar. Ta det med en nypa salt bara. Här är det Round Table som är arrangör och intäkterna går till något som behöver något. I detta fall och år går intäkterna till Kvinnojouren i Ljusdal.

Grejen är att en massa människor deltar. Parvis. Det betyder inte man och kvinna nödvändigtvis, det betyder inte gifta/sambos nödvändigtvis, det betyder inte nära förbindelse överhuvudtaget. Nödvändigtvis. Men två personer vill laga något, förhoppningsvis, gott tillsammans, och vara med.

Och hur går då detta till?

För någon vecka sedan fick vi ett kuvert. I det stod det att jag och mannen i mitt liv skulle på förrätt till ett par. I Ämbarbo!!! Själva får vi reda på att vi ska servera dessert hemma hos oss. Detta betyder att vi på förrätten kommer att få reda på vart vi ska bege oss för att få en varmrätt. På alla ställen är det sex par som samlas inklusive värdpar. Så vilka du träffar där och här och vilka som kommer hit på dessert har du ingen aaaning om! Efter hela måltiden, dvs, förrätt, varmrätt och dessert så samlas vi i år på Stadt. Mingel, surr och dans.

Och, anyway, it´s fun. Jag lovar! Bara du inte tror att du måste städa skiten ur dig före och servera något utöver det vanliga. Var dig själv och ha kul. Så får du kul!

Som någon sa, "va´bra att ha dessert, då ser ju ingen hur det ser ut hemma hos dig".

Nähä! Är det det som är viktigt? Jag hoppas verkligen inte de som kommer är så tankade att det inte märker var de är, men jag hoppas de skiter i hur det ser ut. Det är vårt hem med allt vad det innebär. Jag hoppas träffa nya spännande människor. Oavsett hur de bor! Damm eller inte, design eller inte!  Bara vara där, oförutsett och spännande. Kul ska det vara! Och möten! Och äta lite såklart.

Och kul ska jag ha! Och cyklarna är redo. Bara vi inte hamnar på varmrätt i Föne! Lite, men bara lite, att cykla dit är väl långt! Och, dessutom, tänkte jag åka dit, visserligen i bil, men ändå, för att titta på fotboll på fm. Loos P 50! Vad gör man inte. In love and war.

Lev väl!♥

Rose, Rosé eller bara rosor!

En torsdagskväll i maj i Light Valley med medelhavsvärme. By the sea, dvs i Glada Hudik, var det faktiskt tropisk värme. Sådana kvällar kan ett rosévin slinka ner. Även om du inte bokstavligt sitter vid Medelhavets strand. Trots att du sitter i en björk,gran -och tallskog på Aspgatan i Ljusdal. Ja, ja, inte i själva skogen utan i mitt lilla glashus som nästan ligger i skogen. Vilket lugn. Och vilka dofter denna kväll.

Min goa Towe och Java kom förbi. Dessförinnan hade laxfile med fetaost, färskpotatis med kryddsmör och tomat- och knipplökssallad slunkit ned. Towe kom lagom till rosévinet, javan, inte hennes då utan vår espresso, och limoncellon. Manen i mitt liv tyckte vi behövde lite medelhavstoner. Och guldkant.

 En torsdagkväll i maj med lite guldkant. Och det bästa är nypäran. Och att det blev några kvar. Att äta kalla med smör och kaviar. Nyttigt, javisst. För min själ i alla fall. Det ska jag göra efter harmonipromenaden till återvinningen!

Och imorgon återvänder den förlorade, efterlängade och underbara Mickan! Livet på en Pynne!

Tänk att man kan sakna någon så! 

 Lev väl!♥

Aktier med crostini!

♥Jag kan bli lycklig för mindre. Väl hemkommen efter en alldeles ljuvligt underbar dag på Birka- Björkö, vankas GT, oetmotståndliga oliver och my favourite vaste of time, crostini med canard gras. I alla fall en av mina favorittilltugg. Jag gillar tilltugg och plockmat.

 Birka! Mina historiekunskaper fick sig en ordentlig uppdatering på denna grönskande ö!

 
Canard Gras! Gott med visst dåligt samvete!

Vart tog allt oväder vägen, som skulle infinna sig denna Kristi Himmelfärdshelg?
Visserligen var det inte strålande solsken varken i torsdags eller igår...men oväder! Igår var det det perfekta Grönanvädret. Rätt muligt men behaglig luft. Resultatet  blir mindre köer till allt. Inte för att livet på en Pynne har trängande behov att att göra uppskjutet eller fritt fall eller för all del Den vilda musen. I år gick allt bort. Men barnen och tidsoptimsterna Lasse och Gunilla snurrade runt. Fast till ochmed mannen i mitt liv började gnöla om illamående och inte trevliga upplevelser. Oops!

Livet på en Pynne är i Stockholm denna helg. Närmare bestämt i Täby. Vi och Liljedalingarna, som vi bor hos, har en snart 20-årig tradition. För att säkerställa umgänget, vätskebalansen och matintaget ser vi till att, åtminstone, träffas denna flygande helg varje år. Vartannat år i Light Valley, varannat år i Teby. Förlåt, Täby. Med umgänget följer en extra bonustradition, Aktiespelet. Ett spel mannen i mitt liv och jag fick för 20 år sedan av våra goda vänner Micke och Nilla. Aktiespelet plockas fram en gång per år. Men det spelas desto intensivare då. Dvs denna flygande helg. Det är blod, svett och tårar. Prestige på hög nivå. Spelet har aldrig spelats med någon annan än Liljedallingarna. Och så lär det förbli. Aktiespelet och livet på en Pynne. Går det ihop? Nejdå, det gäller att vara lite soft och totalt ointresserad. För att vinna. För de senaste åren har jag vunnit ett par gånger. Helt otippat. Så Gunillas strategi denna helg är totalt ointresserad, lite lay back och ingen strategi alls. Jag är taggad till tänderna inför kvällens batalj. Eller inte!



Gröna Lund avverkades alltså igår. Livet på en Pynne tog sig också en stund för sig själv på Nordiska Museet. Såg bl a utställningen "Livstycket". Ett arbete med och om invandrade kvinnor och flyktingkvinnor samt kvinnors liv och arbete överhuvudtaget. Livet på en Pynne fylldes på med ett antal citat. " Med händerna kan alla tala." Intryck får uttryck och lämnar avtryck." De eritreanska kvinnorna må vara både kloka, erfarna och härdade; "Kaffe och kärlek är som bäst när de är hetast."

Bruddräkt från Delsbo!
            Olika livstycken! Dessa fantastiska liv! Kvinnoliv!


  På kvällen var vi bjudna på middag till ett  annat gammalt kärt par från vår Uppsalatid, Palmkvistarna. Där vankades också canard gras. Tokajer, att dricka till. Till middag en bouillabaisse med aioli, som skulle få en provencalsk husmor eller kanske husfar att lyckligt le. Tokajern fick mig att komma ihåg vårt lilla förråd av denna ädla dryck. Inhandlades i Budapest för tre år sedan och borde nog drickas frekventare. Med eller utan tilltugg!

En helg i flygande fläng med happyland skrivet i sanden. Nu vankas lamm,  mangosås, rostad potatis och desserternas dessert Crème Brülée.

Courvette och Winston virvlar in. Dags för mat. För både katter och folk.

Lev väl!♥


Firman!

Har precis bevistat en supertrevlig fest med underbar turkisk mat. Firmafest skulle någon säga. Dock inte min firma. Men 2/5 av familjens anhöriga är involverade. Och vill man på turkiskt vis utöka la familia till några fler led, så var vi i la Familia Sjögren några till. Med bihang dessutom.

Alla butiker i Centrumhuset i Ljusdal hade gemensam fest. Allt under general Ergüns skarpa blick. Och den skarpa blicken innehåller mycket skratt, mycket humor och mycket glädje. Samt mycket och underbar mat.

Vi njöt av aubergine, paprika och tomater med fetaost och oliver. I olika varianter. Fantastiska kycklingspett. Köttfärsrullar med ägg. Rotsaker i olika varianter. Cacik, turkisk tzatsiki.

Backlava och starkt kaffe. Vilka smaker!
Plus sång och musik på både svenska och turkiska. Och diverse andra dialekter.

Gick sedan ut i vårnatten för att vänta på taxi. Dvs min/vår "svärdotter". Det tog ett tag. Hon skulle också leverera ett stycke pojkvän och tillika son, och då passade vi, dvs mannen i mitt liv och jag, på att gratislyssna på Stads Verandas underhållning med Engmans Kapell. Kunde inte ha avslutat onsdagen den 12 maj bättre. Hälsingevind! "Jag skall aldrig nå´nsin glömma att det vackraste som finns är när kvällen lugnt och stilla sveper in till sången av en Hälsingevind."



Lev väl!♥


Hopkokad!

Tänk vad ljuvlig en vanlig tisdagkväll kan bli. Guldkant på tillvaron!

Med lite god mat i solnedgången får alla bekymmer hicka och dör.
Lite marinerat fläskkött på grillen, god bea, pommes frites från frysdisken, spetskål med sesamolja och rågrillad sparris gjorde sitt, för att göra kvällen god.

Jag passade också på att koka ihop en ratatouille. Det gillar jag. Att äta ratatouille alltså. Ja, äta överhuvudtaget är en passion. Idag blev det dock en ratatouille av eget slag. En Kajsa Warg variant. Men ihopkokad blev den och med lime och timjan nådde den oanade höjder. Kanske inte som ratatouille men som, tja, något annat.



Rostad ratatouille är guld!
Guldkant!

Lev väl!♥






Nästan helrenovering

Massage för huvudet. Mitt arma lilla huvud fick äntligen lite massage idag. Och en renovering! Det var på tiden att jag kom till frissan. Anneli skakade nog lite lätt på huvudet innan hon satte igång renoveringen.

Lite skvaller därtill så känns det nästan som en helrenovering! :-)

Nu borde resten av kroppen få sig en behandling också!
Men var sak har sin tid! Känns bra att kunna säga det nu!

Åt min favvomacka när jag kom hem. Mörkt grovt bröd med avocado, tomat och lite rödlök. En gnutta havssalt och svartpeppar toppar. Både tomater och avocado är lite av mina käpphästar. Antingen är de superba eller så är de inte goda alls.
Hårda avocado, som alltför ofta finns i diskarna, är inte roliga. Lägg dem bland dina tomater som mjuknar de lite fortare. Och tomater i kyldiskar. Grr. Lika väl som en solmogen, varm tomat, kan vara det underbaraste som finns att äta, lika hemsk kan en kylskåpskall, hård tomat vara. Lägg aldrig, jag säger aldrig, tomater i kylen. De ska ligga framme. Vackra att titta på också.


Förvisso bara ett litet välfärdsproblem! Men vi kan ju respektera maten också. När vi nu har det så gott ställt att den finns runtomkring oss! Tänk dig själv att bli lagd i kylen när du tror du ska få ligga i solstolen! Man utvecklar kanske inte den mest positiva energin då!

För att inte behöva renovera kroppen för ofta, är ett bra förebyggande sätt att varje dag få en liten dos av citron, ingefära, tomat, vitlök och rödlök! Mumma för hjärta och själ!
                      

Lev väl!♥

Torsk på vänner!

Nyss hemkommen efter att ha avnjutit en middag som får orosmoln att skingra sig, hårda vindar att mjukna och Werner V att himla med ögonen.

Bra råvaror och glädje till mat räcker långt!

Färsk torsk, nykokt potatis, skirat smör och riven pepparrot! Lägg därtill ett superb vitt vin. Matsmältningen tas om hand av en katrinplommonsufflé med grädde och ett dessertvin av fikon. Balsam för mage, själ och hjärta!

Att allt detta får smälta tillsammans med samvaron av två av mina bästa vänner, tant K och tant T, gör livet lätt att leva!  Jag behöver inte sjunga "If I were a rich man..." Yubbi, dibby, dibby... Jag är rik. På vänner, familj och upplevelsen av god mat!

Spelman på taket är en av mina favoritmusikaler. Gå och se den!    
Och tänk dessutom på den ljuvliga scenen i Notting Hill när Julia Roberts precis har varit inne i bokhandeln och Martin kommer tillbaka med kaffet... Topol - Ringo Star. "It´s not a classic" Gå och se den också!

Sov gott och lev väl!♥

Punktinsatser!

Sol, sol och åter sol! Fika på köpingen med goa T och Manne. Promenad! Ommöblering av kök och vardagsrum. Montering av ny fotölj! Äntligen en läsplats för Livet på en Pynne. Lampa inköpt av mig genererade leenden och suckar från både barn och mannen i mitt liv. Det är tur jag kan glädja dem med så lite!

Och vem vinner "schlaget" ikväll? Jag gillar ju Salem...
Trist att "På spåret" är slut. Gick riktigt skapligt för mig igår. Hade nog matchat Birro och hans fantastiska medtävlare. Och snart är Mästarnas mästare också slut. Skavlan är kvar och den riktiga schlagerbataljen återstår. Finns hopp för mitt TV-tittande!:-)

Nu pestokyckling med risotto och chokladapelsinpannacotta, jisses, till dessert. Bäst att jag börjar röra i mina grytor. Risotto är utomordentlig terapi. En stund för eftertanke, planer, drömmar och kanske ett gott glas rött till!



Lev väl!♥

Livlina!

För att uttrycka mig dramatiskt så är det här min livlina i vardagen. Underbart, aromatiskt, ljuvligt, livsnjutande tempohöjande och drottningen av kaffe - espresso! Lavazza- underbart kaffe för att vara helautomatisk.
Min julklapp från mannen i mitt liv!
Bredvid hänger mitt sardenska förkläde. Födelsedagspresent från barnen. Broderat: Pynne, la Regina de la cucina!:-)



Lev väl!♥

Hälsinge Hamboni! Här är gudagott att vara!

Jag har alltid Hälsinge Ostkaka i frysen. Helst vill jag förstås äta den nygjord och ljummen. Serverad med vispgrädde och gärna hjortronsylt. Eller få den serverad på Järvsöbaden och sitta där och mumsa.
Om du gör den själv tar det lite tid och kräver lite pyssel. det är det värt. Och det är gudagott att äta. Och vara!

 www.jarvsobaden.se

Men fryst går bra det med. Och eftersom jag också älskar Halloumi så är likheterna slående. Bror och syster. Hälsingland och Cypern. Det gnisslar och känns att man äter. Det ska gnissla. Annars är det ingen riktigt bra kaka. När syster T och jag drev vårt Krakel så fick vi ibland uppdrag av Ljusdals kommun att åta oss att servera middagar eller bufféer med Hälsingeinnehåll och lokala råvaror. Fr a gällde detta då kommunen hade internationella besök. Vid ett par tillfällen tog jag då fram fryst hälsingeostkaka och serverade på halloumivis eller gjorde en sallad med den. En hit alla gånger!

Nu har årets bästa nya landskapsrätt utsetts. Självklart är det en ostkaka från Hälsingland.:-) Hälsinge Hamboni. Det är en wokad ostkaka med chili och pinjenöter. Lisa Gustafsson Flygt har skapat den. Lisas ostkaka har legat i saltlag, blandats med sallad, pinjenötterna och chilin. Sedan droppas en vinaigrette över. Lite Halloumi som sagt! För prispengarna ska hon uppfylla en dröm - ett badkar vid Dellens strand! Där kan hon mumsa på den bästa ostkakan i Sverige - sin Hälsinge Hamboni!  

Juryns motivering:
"Hälsingeostkakan är en lätt beroendeframkallande dessertostkaka som här får ta smak av en saltlag och därefter blir en modern förrättsost. Den smakrika, sega och lätt gnisslande osten bjuder på en underbar textur och konsistens som passar perfekt till den spröda och krispiga salladsbädden."


Ett av mina roligaste matminnen är när min goa vän fr I, som kommer från Blekinge, skulle prova ostkaka. Och säger jag ostkaka så menar jag den hälsingska. Småländsk ostkaka har ingen likhet, kusin möjligtvis.:-) Fru I hade stora problem med konsistensen. Det ska gnissla! Men de stora problemen utspeglade sig i hennes ansiktutrryck. Jag vet än idag inte om hon har lärt sig äta vår delikatess! Skam den som ger sig.

Lev väl!♥

Matlandet Hälsingland!

Sverige ska bli Europas nya matland. Det har regeringen bestämt! Jag tycker vi är ett av flera fantastiska matländer i Europa redan. Men nåja, vi kan lyfta fram oss själva lite bättre. Och all den härliga mattradition som finns i detta avlånga land.

Pär Johansson, kock och ägare till Växbo kvarn, ett av många smultronställen i Hälsingland, är en av de utvalda som ska se till att regeringens framtidsvision blir verklighet. Han ska bli Hälsinglands matambassadör i sammanhanget. www.vaxbo.se



Åk dit och njut!

Pär Johansson är en underbar kock med många kreativa idéer. Han skulle vilja ta sig an en av mina käpphästar, skolmaten! Att göra en "Jamie"! En annan käpphäst, eller vi kanske hellre ska kalla de hjärtebarn, är lokalproducerad mat eller närproducerat om ni så vill. Och detta hör ihop med skolmaten. Från ax till limpa! Vi har inte dålig skolmat, generellt sett, men det kunde bli så mycket bättre och roligare. Och ett sundare förhållningssätt till mat. Och banne mig om jag inte vet att det blir billigare också!

Det borde vara lika naturligt här att handla vad ort och årstid erbjuder som det är i Italien att handla tomaterna från den bästa gården och bara när det är säsong. Nåja, ok, jag vet att Sveriges säsonger inte är lika tillfredsställande och soliga. Men vi har massor nästan hela året! Rotsaker, fisk, hängmörat kött, fantastiskt lamm, äpplen etc etc.
Öppna ögonen och njut av allt det goda och sköna!

Här i Hälsingland är vi extra bortskämda med mycket lokalproducerat och ekologiskt. Men alla utnyttjar inte det. Jag lägger hellre på en tia och får bra kvalitet och åker en liten omväg för att få just den broccolin. Det blir så mycket godare. Broccolin har inte skumpat runt på vägar i några dagar i kylrum som inte håller måttet. Den var kanske bra från början. Men när den nått grönsaksdiskarna i nedre Norrland är den lite ledsen och längtar hem!
Jämtland är ett annat exempel på föregångare när det gäller att lyfta fram lokala mattraditioner, lokalproducerat och njutningen med mat!

Här i Ljusdals kommun är vi också bortskämda med vår tidning, LjusdalsPosten! Gamla anor och den tidning i Sverige som i sitt upptagningsområde, och Ljusdals kommun är stor, når flest hushåll. Tror det är över 90%!

Har du ögonen öppna så hittar du varje dag erbjudanden från någon gård med något delikat. Idag erbjöd Rotens Gård i Störsbäcken nötkött till finfint pris. Och deras kyckling är i en egen division!



Och Anders Södergrens tvillingbror Pär, bjöd jobbarkompisarna på tårta igår!

Lev väl!♥

En liten avocadomänniska!

-Pynne, jag är hungrig!
Jag jobbar hemifrån och en liten ljuvlig varelse kretsar runt mig. En blond femåring från Uppsala. Min systerdotter Elsa är på besök. Japp, hon är hungrig. Hon är liten och späd men kan äta jämt. Har alltid kunnat.
-Vill du ha en smörgås? föreslår moster förnumstigt. Nä får jag till svar.  En banan försöker jag beskäftigt. Samtidigt som jag skriver klart en rapport.
Till svar får jag. Just det, nä!
-Vi går ner i köket och kollar föreslår jag då. Mycket medveten om vad den unga damen egentligen vill ha.
Jag fortsätter i köket att föreslå diverse. Den lilla människans blick går oavbrutet till fatet med avocado. Hon dras dit som jag dras till choklad. Magneter på kylskåpet fastnar långsammare. Till slut tycker till och med moster att plågan får vara slut.
-Ska vi ta och äta den sista avocadon? säger jag då. Nu får jag inte ett nä utan ett strålande jaaa till svar. Just då rusar storasyster in i köket och ropar -Jag vill också ha. Den blick lillasyster ger sin storasyster skulle ha krossat den tyska armén innan de intog Polen.
Kloka moster säger att då får ni dela. Delandet går i huvudsak bra. Två systrar mumsar på avocado. Frid!

Då kommer systrarnas mor, fru S E, in genom dörren och ber dem skynda sig att komma. Jag berättar då att de har ätit avocado.
-Här också, svarar den ömma modern. Det gjorde ni hos mormor och morfar nyss.
Elsa ser ut som om det var det minsta bekymret i världen. Vilket det förmodligen också var!
Däremot har hon kommit på en strålande idé.
-Nästa gång Pynne och jag träffas ska vi ha avocadofest.
 Bra idé tycker jag. Och nickar instämmande.
-Ja. för jag är ju en liten avocadomänniska jag. Sade en blond femåring från Uppsala.

 

Avocadoröra!
Ingredienser ca 10 pers

2 st avocado  
2 dl crème fraiche  
3 msk hackad rödlök  
0,5 msk pressad citron  
löjrom
citron
dill

 
 

Gör så här
Mosa avocadon och blanda med crème fraiche och rödlök. Lägg röran på valfritt bröd, gärna surdegsbröd. Garnera med löjrom, citron och dill!

Bon Appetit!

Lev väl!♥



Till Tugg!

Tapas och Amanda Jensen, en underbar kombination. Att äta tapas på Till Tugg i Uppsala är att för en liten stund vistas i den bästa av världar. Bröd med manchego och en underbar honungs- och vitlöksmosse eller chiliräkorna eller scampin eller...Lycka. Happyland!

http://www.tilltugg.com/


Mat och musik hör ihop. Ofta för mig. Jag gillar mat. Vill äta ofta och mycket. Och konsumerar mycket musik därtill. Eller duschsjunger själv! Och då är det bara att hitta musiken också en lycklig kväll som denna! En lika härligt lycklig värld var det på Katalin. www.katalin.com. En av Sveriges bästa musikscener och  en av landets bästa artistbokare måste vara Katalin själv. Lika karismatisk, bombastisk och varmhjärtad som när hon startade på Svartbäcksgatan i mitten av 80-talet. 

I fredags kväll var det Happyland för hela slanten. Att jag gillade Amanda Jensen visste jag. Att hennes röst och utstrålning är my cup of tea visste jag också. Men att Lundatjejen var en så fantastiskt driven och proffsig artist som hon är. Det visste jag inte riktigt!
Rösten går rakt in. Känslan för ren glädje och musikalitet. En riktig musikant! Och vilka musiker hon hade med sig! Proffs med känsla och personlighet!

 Happyland!


Lev väl!♥

Tidigare inlägg
RSS 2.0