Konsten att packa.
Att packa är en konst. Att packa rätt, luftigt, förnuftigt och smart är en ännu större konst. Min mor kan den konsten. Jag börjar få lite kläm på det. Jag som har rest så mycket, luffat så mycket och burit så mycket packning. Nu först börjar jag bli bra på packning.
Några dagar vid Medelhavets strand kräver sin packning. Speciellt så här års. Antibes i oktoberskrud är förvisso långt varmare än här, men regnet kan vara väldigt blött också så här års. Det blir alltså att ta med lite av varje. Baddräkt givetvis. Medelhavet så här års brukar vara ljummet och svalkande på samma gång! Men nu ska jag rulla ihop det sista i väskan och se till att det finns luckor. Luckor för oliver, vin och olivolja. Och lite mer. Du vet aldrig vad du kan hitta bakom en dörr. Eller gå aldrig förbi ett öppet fönster!
Efter en helt fantastisk dag i Sundsvall på universitetet är jag bara lite mör. Mör av glädjen att åka med 40 ljuvliga 15-åringar. Några med snusen under läppen. Någar med leendet långt, långt inne där någonstans. Några med konstant sändareknapp på. Och några med ingen mottagarknapp på alls. Mör av ett fantastiskt universitet och mottagande. Mör av den helt underbara resan i ett väder värdigt Antibes i höstglans! Färden efter havet är ibland så vacker så det känns lite konstgjort.
Nu ska jag bara, enligt råd från mina älskade systrar, förvarna kabinpersonalen på Norwegian och lokalbefolkningen i Antibes om vår ankomst. De tror att det behövs. Öronproppar och näsdukar ska de kunna förbereda sig med. Hörseln och skrattkanalerna kan behöva lite skydd!
Vive la vie!
Lev väl!♥
Några dagar vid Medelhavets strand kräver sin packning. Speciellt så här års. Antibes i oktoberskrud är förvisso långt varmare än här, men regnet kan vara väldigt blött också så här års. Det blir alltså att ta med lite av varje. Baddräkt givetvis. Medelhavet så här års brukar vara ljummet och svalkande på samma gång! Men nu ska jag rulla ihop det sista i väskan och se till att det finns luckor. Luckor för oliver, vin och olivolja. Och lite mer. Du vet aldrig vad du kan hitta bakom en dörr. Eller gå aldrig förbi ett öppet fönster!
Efter en helt fantastisk dag i Sundsvall på universitetet är jag bara lite mör. Mör av glädjen att åka med 40 ljuvliga 15-åringar. Några med snusen under läppen. Någar med leendet långt, långt inne där någonstans. Några med konstant sändareknapp på. Och några med ingen mottagarknapp på alls. Mör av ett fantastiskt universitet och mottagande. Mör av den helt underbara resan i ett väder värdigt Antibes i höstglans! Färden efter havet är ibland så vacker så det känns lite konstgjort.
Nu ska jag bara, enligt råd från mina älskade systrar, förvarna kabinpersonalen på Norwegian och lokalbefolkningen i Antibes om vår ankomst. De tror att det behövs. Öronproppar och näsdukar ska de kunna förbereda sig med. Hörseln och skrattkanalerna kan behöva lite skydd!
Vive la vie!
Lev väl!♥
Spegel, spegel på väggen där...
Det finns musiktexter och det finns den här! Tid till eftertanke och stilla ro!
Lev väl!♥
Hög klar luft!
Simhopp i Superstars på TV. Gör lite ont på vissa. Wiberg verkar dock inte ha gjort annat. Byggmark totalt orädd. Eller totalt galen kanske är en bättre beskrivning på Tärnabygrabben. Man får det kanske med modersmjölken och luften däruppe i Lappland. Att våga, vilja och vara lite envis. Luften gör säkert sitt till.
Höstluften är överhuvudtaget energigivande varän du bor, tror jag. Fast visst är den lite klarare, lite högre och lite mer frisk här norr om Dalälven. Fast jag inbillar mig nog bara. Den är klar, frisk och sund överallt. Vi bestämmer så.
Jag gillar hösten. Inte bara luften utan färgerna, känslan, dofterna och det lite kravlösa. Många jag pratar med tycker att den är hemsk för den leder fram till vintern. Nu är ju inte jag någon vintermänniska heller, även om jag gillar frisk, härlig vinter också i lagom doser. Grejen är väl att vi här får lite för stora doser enligt mitt tyckande. Lite väl långt om vi uttrycker oss så. Men vintern kommer vare sig vi vill eller inte så varför gå och muttra över hösten när den är här. Varför förlänga pinan med lång, lång vinter till en ännu längre sk pina. Även pina med hösten! Nej, njut av hösten, för den är härlig. Finns ingen vackrare färgpalett. Sedan kan man ta vintern i smådoser åt gången. Muttra lite ibland, njuta ibland och muttra. Och vips är våren här. Och den blomstertid nu kommer. Allt börjar om!
Thomas Gustavsson önskar han kunde studsa till på svikten. Tveksamt när han nog fortfarande känner skrillorna under fötterna. Men han lever på hoppet. Om att allt är möjligt. Det tycker jag hösten också gör!
Nu tänker jag övergå från simhopp med superstars till goda ostar och Elvis i Glada Hudik!
Lev hösten väl!♥
Höstluften är överhuvudtaget energigivande varän du bor, tror jag. Fast visst är den lite klarare, lite högre och lite mer frisk här norr om Dalälven. Fast jag inbillar mig nog bara. Den är klar, frisk och sund överallt. Vi bestämmer så.
Jag gillar hösten. Inte bara luften utan färgerna, känslan, dofterna och det lite kravlösa. Många jag pratar med tycker att den är hemsk för den leder fram till vintern. Nu är ju inte jag någon vintermänniska heller, även om jag gillar frisk, härlig vinter också i lagom doser. Grejen är väl att vi här får lite för stora doser enligt mitt tyckande. Lite väl långt om vi uttrycker oss så. Men vintern kommer vare sig vi vill eller inte så varför gå och muttra över hösten när den är här. Varför förlänga pinan med lång, lång vinter till en ännu längre sk pina. Även pina med hösten! Nej, njut av hösten, för den är härlig. Finns ingen vackrare färgpalett. Sedan kan man ta vintern i smådoser åt gången. Muttra lite ibland, njuta ibland och muttra. Och vips är våren här. Och den blomstertid nu kommer. Allt börjar om!
Thomas Gustavsson önskar han kunde studsa till på svikten. Tveksamt när han nog fortfarande känner skrillorna under fötterna. Men han lever på hoppet. Om att allt är möjligt. Det tycker jag hösten också gör!
Nu tänker jag övergå från simhopp med superstars till goda ostar och Elvis i Glada Hudik!
Lev hösten väl!♥
Uppfriskande spyfärdighet!
Jag tycker nog att journalisten Lasse Bengtssons spyfärdighet var rätt uppfriskande!
Ur SvD/
"Man kan säga att Lasse Bengtsson ligger rätt i tiden. Godhet har blivit en trend.
–Och det är väl jättebra. Hela denna koncentration på individualism som funnits de senaste åren, att man bara ska satsa på sig själv, sin kropp, sin lilla familj och sin heminredning. Man kan bli spyfärdig på alltihop. Herre Gud, finns det inget utanför?"
Sedan hoppas jag för guds skull att denna trend, hur nu det kan bli en trend, får fortsätta att vara en uppåtgående trend i så fall. God är god och godhet är gott! I alla lägen. Och det finns många supergoda, glänsande godheter och goda människor!
Lev väl!♥
Längtan!
Så här års, när jag vet att hösten inte varar för evigt, längtar jag till Schweiz. Om några veckor är det den årliga lökmarknaden, Zibelimärit, i Bern. Lök, denna mytomspunna och vackra nyttofrukt!
Stilla ro och längtan!
Lev väl!♥
Herrgårdsliv!
Här tillbringade jag det senaste dygnet. Lekte herrgårdsfröken eller fru på Söderfors Herrgård i Uppland. En plats på jorden jag aldrig tidigare besökt. Ett gammalt brukssamhälle mitt ute i ingenstans. Eller mitt ute i världen. Gamla, välbevarade bruksorter är fascinerande. Du riktigt ser och förstår hur livet måste ha tett sig. Eller nästan i alla fall. Ett nära och litet samhälle och ändå med så klara och tydliga gränser.
Järnbruket härstammar från 1600-talet. Jag brukar alltid tänka på kvinnorna som fick leva och verka på sådana orter. De hade ju sällan några val! Brukspatronernas och herrgårdens kvinnor måste ha blivit rätt ensamma. Hur tufft än livet var för arbetarkvinnorna så hade de oftast en gemenskap som var större än för herrgårdsfröknarna- och fruarna. Det känns i hela atmosfären!
Den vackra och typiska bruksgatan, som leder fram mot herrgården.
Efter att ha avnjutit en smått gudomlig fyrarättersmiddag och fått sova herrgårdsaktigt fick jag frossa i en frukost anständig en herrgårdsfröken. En cykeltur runt Söderfors, för att försöka smälta alla intryck elle kanske framförallt maten, blev en härlig höstupplevelse.
Hur får man i slutet av 1700-talet för sig att bygga en modell av ett tempel i Aten. Och bygga den i Söderfors. Men det gjorde man och 1796 stod kopian av Theseustemplet i Aten klart i den s k Engelska Parken i Söderfors. Världarna möts! Om och om igen!
Världar möts i underbar årstid!
Lev väl!♥
Märklig känsla!
Häromdagen läste jag en artikel i LjusdalsPosten om en händelse som skedde för flera år sedan men hade aktualiserats. Redan vid rubriken infann sig en märklig känsla. Redan där kände jag att detta var jag med om. Jag läste och läste. Känslan som infann sig blev lite lätt surrealistisk. Artikeln handlade liksom om mig och mitt arbete en gång i tiden men ändå inte. Allt som stod där hade jag varit med om. Men ändå inte. Beskrivningen av en händelse eller flera händelser under en tidsperiod var både riktig och samtidigt så fel det bara kunde bli. Det fanns också en hänvisning till mig i artikeln, utan att nämna att det var jag. Känslan att ingen som intervjuades i artikeln visste något men beskrev något som jag visste något om, väldigt mycket, var märklig.
Utgångspunkten är verkliga händelser som jag arbetade med. Men beskrivningen av dem och hur saker och ting har skett var någon annans. Jag tänkte att har jag drömt allt detta som hände en gång i tiden eller minns jag ingenting. Grejen var att jag inte mindes allt exakt men mindes så pass mycket att det som stod i artikeln inte var korrekt.
Klockan var strax före sju på kvällen när jag läste artikeln och jag hade precis kommit hem från jobbet. Vem mer känner till den verkliga historien, tänkte jag. Jo, en gammal kollega på biblioteket. Biblioteket stänger sju. Jag chansar och ringer. Oddsen att det är just hon som jobbar och ska svara är små. Men ibland så bara stämmer allt. Visst jobbar hon och hon svarar. Jag börjar berätta att jag just läst artikeln och börjar givetvis skratta för allt känns så fånigt. Och märkligt. Min gamla kollega gör lyckligtvis detsamma. Mellan skrattsalvorna lyckas hon få fram "Och jag som började tro att jag hade drömt allt. Att det jag kom ihåg inte hade skett."
Salvador Dali´s Dream!
Ingen, förutom oss, i nuvarande verksamheter, verkar känna till hur det egentligen var. Och vi enades om att det kanske var bäst att låta det vara så. Låta döda hundar vara begravna! Frågan är om jag kan hålla mig!
Lev väl!♥
Utgångspunkten är verkliga händelser som jag arbetade med. Men beskrivningen av dem och hur saker och ting har skett var någon annans. Jag tänkte att har jag drömt allt detta som hände en gång i tiden eller minns jag ingenting. Grejen var att jag inte mindes allt exakt men mindes så pass mycket att det som stod i artikeln inte var korrekt.
Klockan var strax före sju på kvällen när jag läste artikeln och jag hade precis kommit hem från jobbet. Vem mer känner till den verkliga historien, tänkte jag. Jo, en gammal kollega på biblioteket. Biblioteket stänger sju. Jag chansar och ringer. Oddsen att det är just hon som jobbar och ska svara är små. Men ibland så bara stämmer allt. Visst jobbar hon och hon svarar. Jag börjar berätta att jag just läst artikeln och börjar givetvis skratta för allt känns så fånigt. Och märkligt. Min gamla kollega gör lyckligtvis detsamma. Mellan skrattsalvorna lyckas hon få fram "Och jag som började tro att jag hade drömt allt. Att det jag kom ihåg inte hade skett."
Salvador Dali´s Dream!
Ingen, förutom oss, i nuvarande verksamheter, verkar känna till hur det egentligen var. Och vi enades om att det kanske var bäst att låta det vara så. Låta döda hundar vara begravna! Frågan är om jag kan hålla mig!
Lev väl!♥
Broccoli så långt ögat når!
Att börja dagen med att skrapa bilrutan är ju inte så ovanligt på våra breddgrader. Men 22 september finns det roligare saker att göra. Jag hade som vanligt inte tidsmarginalerna på min sida så lite skrapning av is en ljuvlig höstdag höjde adrenalinhalten en aning kl sju! Solen var dock redan fantastisk. Och bländande. Kändes ett tag som att jag lika gärna kunde sätta på autopiloten, den hade sett lika illa. Men vacker morgon var det!
Skördefest!
Dagen fortsatte vackert. I solens tecken i alla fall. Lite många tidiga morgonmöten gjorde dock både lilla och stora hjärnan trötta. Så trötta att de bara fortsatte att jobba och inte stannade förrän magen kurrade bestämt och högt! Och då var klockan redan drygt över ett. Livet på en Pynne gjorde då något hon sällan gör. Gick på MacDonalds. Svårtippat och borde ha filmats. Satt ute i solen och njöt av att hungern stillades. Men kände när sista tuggan var nästan tuggad att hon visste varför det så sällan händer att hon besöker detta ställe.
Middagen fick istället mer karaktär av närproducerat och ekologiskt. Broccoli från Tura Gård i Järvsö, inköpt i större mängd, måste tas om hand. Ljuvliga, gröna, lyckliga broccoli. Mycket förvälldes och hamnade i frysen. En del ska bli broccoli-och ädelostgratäng, bestämde mannen i mitt liv och resten blev en soppa på broccoli, purjo och mandelpotatis. Och när jag lagar mat blir det ofta till ett helt kompani. Broccolisoppa resten av veckan alltså! Till inte allas förtjusning bör tilläggas. Det är bara att köra i sig så mycket vitaminer och näring det bara går så här års. Ladda kroppens batterier med det bästa som går att finna.
Lev väl!♥
Skördefest!
Dagen fortsatte vackert. I solens tecken i alla fall. Lite många tidiga morgonmöten gjorde dock både lilla och stora hjärnan trötta. Så trötta att de bara fortsatte att jobba och inte stannade förrän magen kurrade bestämt och högt! Och då var klockan redan drygt över ett. Livet på en Pynne gjorde då något hon sällan gör. Gick på MacDonalds. Svårtippat och borde ha filmats. Satt ute i solen och njöt av att hungern stillades. Men kände när sista tuggan var nästan tuggad att hon visste varför det så sällan händer att hon besöker detta ställe.
Middagen fick istället mer karaktär av närproducerat och ekologiskt. Broccoli från Tura Gård i Järvsö, inköpt i större mängd, måste tas om hand. Ljuvliga, gröna, lyckliga broccoli. Mycket förvälldes och hamnade i frysen. En del ska bli broccoli-och ädelostgratäng, bestämde mannen i mitt liv och resten blev en soppa på broccoli, purjo och mandelpotatis. Och när jag lagar mat blir det ofta till ett helt kompani. Broccolisoppa resten av veckan alltså! Till inte allas förtjusning bör tilläggas. Det är bara att köra i sig så mycket vitaminer och näring det bara går så här års. Ladda kroppens batterier med det bästa som går att finna.
Lev väl!♥
"Våga berätta att du bryr dig!"
"Vi kanske skulle starta ett politiskt parti eller kanske ännu bättre en folkrörelse! "Våga berätta att du bryr dig"! Med en slogan "6-8 komplimanger per dag" som gör din omgivning gladare och mer välmående!
De här kloka orden yttrades av en väldigt god vän för ett tag sedan. Men de passar som hand i handske idag! Två dagar efter mörkrets inbrott. Men det ljusnar alltid och ljusen finns. Det visade inte minst SvT-dokumentären om Glada Hudik-teatern ikväll. Hjärta och värme från en samling människor som har farit illa, fått respekten åter och kan lära normalstörda så mycket. Om mänsklig kraft, om människors värme, vilja och tro att göra gott här i livet.
Så nästan gång du möter en kollega, en vän, en familjemedlem, berätta att du bryr dig om. Med en komplimang, ett leende som smälter is, en klapp eller varför inte en kram. Eller gör som Toralf, berätta för tjejen du ser att hon är fin! Spontant, utan rädsla för att skämmas och bara för att det är så. Du är fin!
Lev väl!♥
De här kloka orden yttrades av en väldigt god vän för ett tag sedan. Men de passar som hand i handske idag! Två dagar efter mörkrets inbrott. Men det ljusnar alltid och ljusen finns. Det visade inte minst SvT-dokumentären om Glada Hudik-teatern ikväll. Hjärta och värme från en samling människor som har farit illa, fått respekten åter och kan lära normalstörda så mycket. Om mänsklig kraft, om människors värme, vilja och tro att göra gott här i livet.
Så nästan gång du möter en kollega, en vän, en familjemedlem, berätta att du bryr dig om. Med en komplimang, ett leende som smälter is, en klapp eller varför inte en kram. Eller gör som Toralf, berätta för tjejen du ser att hon är fin! Spontant, utan rädsla för att skämmas och bara för att det är så. Du är fin!
Lev väl!♥
Kvävande känsla!
-Bella, du röstar väl inte på Sverigedemokraterna?
-Nejdå, skulle aldrig falla mig in.
-Bra, för vet du! Om de får bestämma så försvinner mina kompisar. Då får de inte vara kvar här i Sverige!
En klockren konsekvensanalys av en nioåring. Samtalet utspelade sig igår mellan den glada Bella, min äldste sons flickvän, och hennes systerson. Att en nioåring har bättre förstånd än många vuxna förvånar inte i sig, men att så många vuxna var så korkade hade jag inte trott. Eller ville inte tro!
Något väldigt fult la sig över landet Sverige igår kväll. Första känslan var att den stora blöta yllefilten höll på att kväva många av oss. Andra känslan var fysiskt illamående. Och den tredje känslan har inte försvunnit än, en ilska som mycket väl skulle kunna ta sig ett drastiskt uttryck. En stor fet smäll känns det som att vissa skulle behöva. Men då är jag ju inte så mycket bättre själv. Att låta en primitiv känsla få tala istället för kunskap, förnuft och hjärta.
Tunga, blöta yllefiltar!
Nu tror jag inte att de kommer att få något att säga till om i riksdagen. Hur uppblåsta de själva än är just nu! Men känslan och vetskapen om att väldigt många har röstat på dem är kvävande. Och otäckt illaluktande!
Runt omkring mig har bevisligen alltför många röstat på ett rasistiskt, främlingsfientligt och uppblåst parti. Jag skäms för att vara svensk i världen idag och jag skäms för att vara Ljusdalsbo! Att ens någon ska rösta på SD är mig främmande. Visst, vi lever i en demokrati men det förutsätter demokratiska människor, värderingar och rörelser. Och SD besitter inte någon av dessa. Människor hävdar på fullaste allvar att de väl inte är rasistiska. De säger ju bara sådant som vi tycker...vadå tycker. Vilken rätt har man att inte respektera människors lika värde och lika existensberättigande! Jag orkar inte ens sätta ett frågetecken efter den meningen. Ulv i fårakläder. Inte ens den finaste kostym eller klänning, fast klänningarna är rätt få, kan skyla det faktum vad som rör sig därunder. Lyssna på vad de egentligen säger. Läs deras partiprogram. Det finns ingen tvekan, allt de talar om andas rasism! Och alla med den minsta kunskap om SD´s bakgrund och historia vet att kärnan i partiet och fler därtill faktiskt, har sin bakgrund i vitmakt rörelsen och nazistiska organisationer. Läs journalisten Anna-Lena Lodenius eller den avlidne Stieg Larssons rapporter. Och då menar jag inte Milleniumtrilogin!
Men alla dessa som dras med då? Vad vet de, vad röstar de för och på och varför? Rädsla och okunskap. Men varför? Man skyller på att man tycker att invandringspolitiken är fel. Att man bor i områden med många flyktingar och invandrare och det är ju bara problem.
Vad man säger här i lite förfinade ordalag är att vi inte ska ta emot människor från andra länder. I alla fall inte så många. Några kanske kan få komma. Vilka är vi att sätta oss till doms över människors rätt till liv. Tyvärr flyr människor för livet i världen. Varje dag! Men det är klart att det mörka, insnöade landet i norr, med skog och vidder utan en enda människa, inte ska vara ett öppet och välkomnande land. Här ska gränserna markeras hårt och tydligt. Säkert gärna med taggtråd. Bara jag hinner ta mig ut först!
Att vi har en integrationspolitik som inte alltid har fungerat är ju inte invandrarnas fel i sig. Det är minst lika ofta vårt eget fel. Eller vår inskränkthets och rädslas fel. Vår egen mycket diffusa och bristfälliga erfarenhet av svårigheter. Stampade jordgolv, krig eller tortyr har vi ingen susning om. Ej heller vad det gör med människor. Kommer man som trasigt barn till det kalla, mörka landet i norr och inte känner sig välkommen, utan hamnar i utanförskap, är det inte långt till ett agerande utanför lagens gränser. Inget försvar, men en förklaring och erfarenheter vi borde, idag anno 2010, kunna göra något bättre av. Så visst är det ett misslyckande. På resurser och mänskligt liv. Men vi kan göra skillnad. Och visa att människor är viktiga, oavsett varifrån du är eller vart du går. Och visa att intolerans och ondska inte är något vi tolererar.
Jag skulle idag vilja be alla flyktingar och människor med utländsk bakgrund om förlåtelse. Förlåtelse för att det land de en gång sökte skydd i betedde sig som ett fån och pucko igår. Och vi ska aldrig glömma att minst 95% av alla invandrare sköter sig, gör rätt för sig och vill leva sitt liv i frihet. Precis som vi andra, som inte har behövt byta land. Och vi berikar varandra. Varje dag!
Imorgon sätter jag mig och tittar på SvT, kanal 1. Elvis i Glada Hudik. Den totala motpolen till allt vad SD står för. Se det! Vi kan alla göra skillnad!
Det finns alltid ljus i mörkret! Håll de brinnande!
Lev väl!♥
-Nejdå, skulle aldrig falla mig in.
-Bra, för vet du! Om de får bestämma så försvinner mina kompisar. Då får de inte vara kvar här i Sverige!
En klockren konsekvensanalys av en nioåring. Samtalet utspelade sig igår mellan den glada Bella, min äldste sons flickvän, och hennes systerson. Att en nioåring har bättre förstånd än många vuxna förvånar inte i sig, men att så många vuxna var så korkade hade jag inte trott. Eller ville inte tro!
Något väldigt fult la sig över landet Sverige igår kväll. Första känslan var att den stora blöta yllefilten höll på att kväva många av oss. Andra känslan var fysiskt illamående. Och den tredje känslan har inte försvunnit än, en ilska som mycket väl skulle kunna ta sig ett drastiskt uttryck. En stor fet smäll känns det som att vissa skulle behöva. Men då är jag ju inte så mycket bättre själv. Att låta en primitiv känsla få tala istället för kunskap, förnuft och hjärta.
Tunga, blöta yllefiltar!
Nu tror jag inte att de kommer att få något att säga till om i riksdagen. Hur uppblåsta de själva än är just nu! Men känslan och vetskapen om att väldigt många har röstat på dem är kvävande. Och otäckt illaluktande!
Runt omkring mig har bevisligen alltför många röstat på ett rasistiskt, främlingsfientligt och uppblåst parti. Jag skäms för att vara svensk i världen idag och jag skäms för att vara Ljusdalsbo! Att ens någon ska rösta på SD är mig främmande. Visst, vi lever i en demokrati men det förutsätter demokratiska människor, värderingar och rörelser. Och SD besitter inte någon av dessa. Människor hävdar på fullaste allvar att de väl inte är rasistiska. De säger ju bara sådant som vi tycker...vadå tycker. Vilken rätt har man att inte respektera människors lika värde och lika existensberättigande! Jag orkar inte ens sätta ett frågetecken efter den meningen. Ulv i fårakläder. Inte ens den finaste kostym eller klänning, fast klänningarna är rätt få, kan skyla det faktum vad som rör sig därunder. Lyssna på vad de egentligen säger. Läs deras partiprogram. Det finns ingen tvekan, allt de talar om andas rasism! Och alla med den minsta kunskap om SD´s bakgrund och historia vet att kärnan i partiet och fler därtill faktiskt, har sin bakgrund i vitmakt rörelsen och nazistiska organisationer. Läs journalisten Anna-Lena Lodenius eller den avlidne Stieg Larssons rapporter. Och då menar jag inte Milleniumtrilogin!
Men alla dessa som dras med då? Vad vet de, vad röstar de för och på och varför? Rädsla och okunskap. Men varför? Man skyller på att man tycker att invandringspolitiken är fel. Att man bor i områden med många flyktingar och invandrare och det är ju bara problem.
Vad man säger här i lite förfinade ordalag är att vi inte ska ta emot människor från andra länder. I alla fall inte så många. Några kanske kan få komma. Vilka är vi att sätta oss till doms över människors rätt till liv. Tyvärr flyr människor för livet i världen. Varje dag! Men det är klart att det mörka, insnöade landet i norr, med skog och vidder utan en enda människa, inte ska vara ett öppet och välkomnande land. Här ska gränserna markeras hårt och tydligt. Säkert gärna med taggtråd. Bara jag hinner ta mig ut först!
Att vi har en integrationspolitik som inte alltid har fungerat är ju inte invandrarnas fel i sig. Det är minst lika ofta vårt eget fel. Eller vår inskränkthets och rädslas fel. Vår egen mycket diffusa och bristfälliga erfarenhet av svårigheter. Stampade jordgolv, krig eller tortyr har vi ingen susning om. Ej heller vad det gör med människor. Kommer man som trasigt barn till det kalla, mörka landet i norr och inte känner sig välkommen, utan hamnar i utanförskap, är det inte långt till ett agerande utanför lagens gränser. Inget försvar, men en förklaring och erfarenheter vi borde, idag anno 2010, kunna göra något bättre av. Så visst är det ett misslyckande. På resurser och mänskligt liv. Men vi kan göra skillnad. Och visa att människor är viktiga, oavsett varifrån du är eller vart du går. Och visa att intolerans och ondska inte är något vi tolererar.
Jag skulle idag vilja be alla flyktingar och människor med utländsk bakgrund om förlåtelse. Förlåtelse för att det land de en gång sökte skydd i betedde sig som ett fån och pucko igår. Och vi ska aldrig glömma att minst 95% av alla invandrare sköter sig, gör rätt för sig och vill leva sitt liv i frihet. Precis som vi andra, som inte har behövt byta land. Och vi berikar varandra. Varje dag!
Imorgon sätter jag mig och tittar på SvT, kanal 1. Elvis i Glada Hudik. Den totala motpolen till allt vad SD står för. Se det! Vi kan alla göra skillnad!
Det finns alltid ljus i mörkret! Håll de brinnande!
Lev väl!♥
Att se det stora genom det lilla!
Lyckliga jag, som kan gå gatan fram!
Och känna höstsolen värma småfrusna damer i sina bästa år. 47 eller 16 spelar ingen roll. Och med blåbärsmuffins därtill! Livet på en Pynne!
Lev det väl!♥
Och känna höstsolen värma småfrusna damer i sina bästa år. 47 eller 16 spelar ingen roll. Och med blåbärsmuffins därtill! Livet på en Pynne!
Lev det väl!♥
Kärlek och erotik som aptitretare!
Jag missade tydligen något igår. För enligt rubriken i Upsala Nya Tidning var mässan välbesökt. Och jag vet då minst en som var där. Får förhöras vid tillfälle. Vad jag missade? Uppsala Kärlek- och erotikmässa! Den kanske var strategiskt lagd dagen före valet. Moraliskt stärkande och uppbygglig. Som en aptitretare för att mota antidemokratiska och kärlekslösa individer och rörelser att få fäste. Kanske finns det en poäng där.
Tydligen var seminarierna och work-shoparna välfyllda. På ett plan kunde man njuta av konst. Ullkonstverk med namn som "Ballebulle" och "Bröstbakelse". Käre värld, jag vet inte varför och hur jag hade klarat av ett besök. Förutom att det kanske skulle ge upphov till skratt. Och det är aldrig fel. Men det var nog tur att gårdagen tillbringades i Stockholm med utbildning. Nya spännande möten och erfarenheter. För 22 år sedan tänkte jag gå den här utbildningen men det är aldrig för sent. Nu gör jag den, Poppius reportagekurs. Ingen barnlek verkar det bli. Stora hemuppgifter och uppdrag för att få godkänt. Men roligt, och det är nog huvudsaken.
Lördagskvällen tillbringade svåger, syskonbarnen och jag med att laga mat, prata och se på tv. Lillalillasysteryster H var ute på krogen med gamla servitruskgänget. Hennes gode vän onkel Sam, Ljusdalstackornas hedersledamot, fick henne att inte återvända till hemmets lugna vrå förrän rätt sent. Han kan prata omkull den mest svårflirtade ickepartyvänlige person att hålla igång. Det är en konst. Men onkel Sam kan många av konstens regler.
Efter några timmar på tåg en söndagförmiddag är det ljuvligt att bara sitta i solen, titta på alla äpplen. alla färger och allt ogräs som frodas. Röstningen avklarad och jag har nyss sålt en nedsjunken BMW. Förunderligt vad mycket som kan hända på kort tid!
Nu väntar valvaka och chinamat. I omvänd ordning för jag är fruktansvärt hungrig! Bara jag slipper friterade bananer med glass. Förstår inte hur denna dessert har uppkommit. Men det är ett lyxproblem i välfärdslandet nummer ett. För det är vi fortfarande. Oavsett utgång i kväll. Däremot kan vi se till att främlingsfientlighet, dumhet och otäcka mörka krafter aldrig får fotfäste i vare sig riksdag, landsting eller kommun. De tendenserna tycker jag vi slänger med annan skit i soporna. Behöver inte ens källsorteras. Samma skit går i samma tunna!
Lev väl!♥
Tydligen var seminarierna och work-shoparna välfyllda. På ett plan kunde man njuta av konst. Ullkonstverk med namn som "Ballebulle" och "Bröstbakelse". Käre värld, jag vet inte varför och hur jag hade klarat av ett besök. Förutom att det kanske skulle ge upphov till skratt. Och det är aldrig fel. Men det var nog tur att gårdagen tillbringades i Stockholm med utbildning. Nya spännande möten och erfarenheter. För 22 år sedan tänkte jag gå den här utbildningen men det är aldrig för sent. Nu gör jag den, Poppius reportagekurs. Ingen barnlek verkar det bli. Stora hemuppgifter och uppdrag för att få godkänt. Men roligt, och det är nog huvudsaken.
Lördagskvällen tillbringade svåger, syskonbarnen och jag med att laga mat, prata och se på tv. Lillalillasysteryster H var ute på krogen med gamla servitruskgänget. Hennes gode vän onkel Sam, Ljusdalstackornas hedersledamot, fick henne att inte återvända till hemmets lugna vrå förrän rätt sent. Han kan prata omkull den mest svårflirtade ickepartyvänlige person att hålla igång. Det är en konst. Men onkel Sam kan många av konstens regler.
Efter några timmar på tåg en söndagförmiddag är det ljuvligt att bara sitta i solen, titta på alla äpplen. alla färger och allt ogräs som frodas. Röstningen avklarad och jag har nyss sålt en nedsjunken BMW. Förunderligt vad mycket som kan hända på kort tid!
Nu väntar valvaka och chinamat. I omvänd ordning för jag är fruktansvärt hungrig! Bara jag slipper friterade bananer med glass. Förstår inte hur denna dessert har uppkommit. Men det är ett lyxproblem i välfärdslandet nummer ett. För det är vi fortfarande. Oavsett utgång i kväll. Däremot kan vi se till att främlingsfientlighet, dumhet och otäcka mörka krafter aldrig får fotfäste i vare sig riksdag, landsting eller kommun. De tendenserna tycker jag vi slänger med annan skit i soporna. Behöver inte ens källsorteras. Samma skit går i samma tunna!
Lev väl!♥
Livet är magiskt!
Saluhallar har något magiskt över sig. I alla fall i livet på en Pynne. Jag blir lite lätt rusig när jag kommer in en saluhall. Dofterna, bilderna, synintrycken och människorna. Mötesplatsernas mötesplats. Där nu dessa magiska platser finns. Vi har inte alltför många av den varan i Sverige. Innanför tullarna i Stockholm finns tre hallar, Söderhallarna, Östermalm och Hötorget.
I Europa finns det saluhallar i var och varannan stad. Jag och mannen i mitt liv brukar roa oss med att leta efter saluhallar på nya ställen. Finns en saluhall är det verkligen en ok plats. Och grejen är att de ofta finns. Så det är många ställen som är ok!
Skillnaderna mellan hallarna innanför Stockholms tullar och hallarna ute i Europa är rätt markanta när jag tänker efter. Här i Stockholm har hallarna blivit mer som gallerior. Strävandet efter det tillrättalagda och trender kämpar sida vid sida med ursprungstanken om att saluföra god mat. Ute i Europa är det fortfarande det sistnämnda som efterlevs. Maten är A och O. Och givetvis den sociala samvaron. Den samvaro som framförallt utmärks av morgontimmarnas prat om livet och döden och allt däremellan. Och givetvis huggsexan om den bästa fisken, det bästa köttet, de bästa tomaterna och bästa osten. 
Hallarna här är också mötesplatser. Givetvis. Men mötesplatser av ett annat slag. På vårt vis. Lite försiktigt, lite ytligt, men samtidigt präktigt. Vi är väldigt dubbelbottnade vi svenskar. Om jag får lov att generalisera lite. Och det ska man alltid vara försiktig med att göra. Men saluhallar är magiska. För, oavsett var, du hittar en saluhall, möter du massor med människor. Människor som letar efter något gott att tillföra livet just denna dag. Och människor i sig är rätt magiska.
Lev väl!♥
Fredagsfrossa!
Mitt fredagsmys, som en pendang till chips och krokar! Och barndomsminnen! Frossa! I minnen, i människor, i generositet, i just det faktum att du är du! Och en liten känga till alla förnekare, förbjudare och fördummande människor, som inte respekterar liv och livet! Och inte låter människor få vara det de är! OLIKA!
Lev väl!♥
Din barndom ska aldrig dö!
Min fantastiska lillalillasyster H´s klass får hjälp av lillalillasysters dotter, den ljuvliga Alicia, att kompa Anders F Rönnblom i hans fina visa "Din barndom ska aldrig dö".
Mitt bidrag till svenskarnas nya helgedom, "fredagsmys"! Eller är det något annat?
Tack Gudrun!
Lev väl!♥ Och mys! Alla dagar!
Mitt bidrag till svenskarnas nya helgedom, "fredagsmys"! Eller är det något annat?
Tack Gudrun!
Lev väl!♥ Och mys! Alla dagar!
Feldoserad tant och ekorrar!
Lite bakslag i hälsoutvecklingen för livet på en Pynne. Njutångerstango kan man kanske också benämna efterdyningarna av harpesten för drygt två år sedan. Ett steg framåt och två bakåt! Ja, livet är inte alltid en dans på rosor, men kan man få till en Njutångerstango ibland kanske man ska vara nöjd. Eller?
Bakslaget består av värk i kollossalformat i nacke, axel, huvud och ögon. Konsekvenser av inflammationer som dykt upp igen. Och då lägger sig den mycket blöta yllefilten över mig i form av den stora, stora tröttheten. Energidepåerna i den här tantelurans kropp är obefintliga. De behöver sakta men säkert fyllas på. Och det tar nog lite tid med Njutångerstango! Och sedan var det det där med sakta men säkert. Det är inte livet på en Pynnes melodi. Även om hon tycker att efterdyningarna av harpesten har lärt henne ett och annat. Bl a om tålamod.
Men viloläge gällde idag. Låg i mitt glashus och tittade ut på den färgprakt som börjar skymta. Regnet smattrade mot taket, ljusen brann här inne och musiken ljöd hoppfullt. Med andra ord väldigt mysigt. Och jag, jag försökte verkligen andas och vila. Andas för att andas igenom värken. För idag var den inte rolig. Men rolig var ekorren som rusade upp och ned för tallen. Fick mig att tänka på...mig själv. Såg mig själv med svans rusande fram i livet. Upp och ned, fram och tillbaka. Började till slut tro att jag hallucinerade och att mina mediciner är starkare än jag trodde. Eller hade jag feldoserat? Rätt eller fel, plötsligt var ekorren borta! Och kvar fanns bara en tantelura i viloläge som av och till fortfarande känner sig som 16. Med eller utan värk!
Med eller utan svans trivs hon i sitt glashus!
Lev väl!♥
Bakslaget består av värk i kollossalformat i nacke, axel, huvud och ögon. Konsekvenser av inflammationer som dykt upp igen. Och då lägger sig den mycket blöta yllefilten över mig i form av den stora, stora tröttheten. Energidepåerna i den här tantelurans kropp är obefintliga. De behöver sakta men säkert fyllas på. Och det tar nog lite tid med Njutångerstango! Och sedan var det det där med sakta men säkert. Det är inte livet på en Pynnes melodi. Även om hon tycker att efterdyningarna av harpesten har lärt henne ett och annat. Bl a om tålamod.
Men viloläge gällde idag. Låg i mitt glashus och tittade ut på den färgprakt som börjar skymta. Regnet smattrade mot taket, ljusen brann här inne och musiken ljöd hoppfullt. Med andra ord väldigt mysigt. Och jag, jag försökte verkligen andas och vila. Andas för att andas igenom värken. För idag var den inte rolig. Men rolig var ekorren som rusade upp och ned för tallen. Fick mig att tänka på...mig själv. Såg mig själv med svans rusande fram i livet. Upp och ned, fram och tillbaka. Började till slut tro att jag hallucinerade och att mina mediciner är starkare än jag trodde. Eller hade jag feldoserat? Rätt eller fel, plötsligt var ekorren borta! Och kvar fanns bara en tantelura i viloläge som av och till fortfarande känner sig som 16. Med eller utan värk!
Med eller utan svans trivs hon i sitt glashus!
Lev väl!♥
Grånade kickar!
Lite nostalgikickar är bra då och då. Bara man inte fastnar i dem. Och med nostalgi är det väl som med allt annat när åren går. Vi grånar lite till mans och kvinns!
Lev väl!♥
Skörda här och nu!
Måste i tider som dessa, val och skörd, slå ett extra slag för närproducerad och ekologiskt odlad mat. Varför ska det vara så svårt att handla mer lokalt och klokt. Och varför ska man göra det så svårt för matproducenter att kunna få bättre möjligheter till detta. Både ekonomiska och kvantitativa. För kvalitetsmässigt finns det inget som slår mat som odlats och producerats med hjärta, närhet och känsla. Det borde vara självklart att förstå att mat som fraktats länge och mycket är preparerade med både den ena tillsatsen och den andra. För att inte tala om den trötthet som infinner sig hos tomater, gurka, broccoli och sallad. Trötthet av många mil på väg. Hälsomässigt ger vi oss själva en stor och effektiv dos av livsförkortande medel. Eller i alla fall livsförsänkande medel.
I tider som dessa, den ljuvliga hösten, har vi i vårt avlånga land hur mycket bra råvaror som helst. Och bra råvaror är A och O. Både för smaklökarna och livslökarna.
Just nu pågår Bondens egen marknad i Gävle. Fyra lördagar på rad kan du på torget i Gävle inhandla allt gott skördemånaderna kan ge. Dofta, lukta, titta och smaka. Och massor av producenter kommer från Hälsingland, och Järvsö i synnerhet. Nu tänker jag inte åka till Gävle och handla. Även om den typen av marknader är något jag älskar. Det är bara att gratulera Gävleborna. Jag behöver tack och lov bara gå till mataffären här och handla lokalproducerad mat eller åka till närmaste bonde. Den tiden tar jag gärna. Men jag önskar bara att förutsättningarna för både mataffärer, krogar och kommuner att tillhandahålla lokalprodcerat skulle vara bättre, större och godare. Och att kunskapen och viljan ökar. Vi behöver inte mer konstgjorda tillsatser i våra liv. Odla livet som det är!
Lev väl!♥
I tider som dessa, den ljuvliga hösten, har vi i vårt avlånga land hur mycket bra råvaror som helst. Och bra råvaror är A och O. Både för smaklökarna och livslökarna.
Just nu pågår Bondens egen marknad i Gävle. Fyra lördagar på rad kan du på torget i Gävle inhandla allt gott skördemånaderna kan ge. Dofta, lukta, titta och smaka. Och massor av producenter kommer från Hälsingland, och Järvsö i synnerhet. Nu tänker jag inte åka till Gävle och handla. Även om den typen av marknader är något jag älskar. Det är bara att gratulera Gävleborna. Jag behöver tack och lov bara gå till mataffären här och handla lokalproducerad mat eller åka till närmaste bonde. Den tiden tar jag gärna. Men jag önskar bara att förutsättningarna för både mataffärer, krogar och kommuner att tillhandahålla lokalprodcerat skulle vara bättre, större och godare. Och att kunskapen och viljan ökar. Vi behöver inte mer konstgjorda tillsatser i våra liv. Odla livet som det är!
Lev väl!♥
Kompletteringar i humor!
En liten komplettering angående senaste inlägget om humor och fula trynen. Och Hägglund stavar sitt namn med J och inte G. Vilken hund är det som är begraven här? J!!!
Lev väl!♥ Och rösta!
Humor och fula trynen!
Fem dagar kvar till valet. Och vem i hela världen ska man lita på? Tja, en liten snabb översyn av min väldigt schabloniserade bild av partiledarna.
Mona- trött och lite mer trött. Fredrik - lite tråkig. Jan - liten susning om skolan. Maria - överspänd och lätt prententiös. Lars - Lasse Lasse liten. Göran - lätt konservativ. Maud - lätt energisk och ettrig. Jimmie -lätt - osympatisk.
Det jag kanske saknar är lite humor hos både partiledare och debatt. Möjligtvis har den lätt konservative Göran en del av detta. Han utstrålar faktiskt lite humor ibland, trots att han företräder ett lätt förlegat synsätt i vissa frågor. Överhuvudtaget är det annars i svensk politik faktiskt små marginaler mellan i stort sett samtliga partier. Något parti undantaget och SD-ljushuvudena självklart undantagna.
Mina schablonbilder av våra partiledare är självklart inte riktiga och rättvisa. Jimmie Åkessons mamma tycker förhoppningsvis om sin son. Eller också är det det hon inte gör. Det är kanske därför han är så osympatisk och människo-och livsfientlig! Vilken förenkling och förhoppningsvis osann bild. Jag önskar alla barn föräldrar som tycker om dem. Om vi dessutom såg alla barn lite mer som allas barn kanske Åkessons fula tryne inte skulle vara så fult. Och inga fler fula trynen skulle dyka upp!
Lev väl!♥ Och rösta!
Mona- trött och lite mer trött. Fredrik - lite tråkig. Jan - liten susning om skolan. Maria - överspänd och lätt prententiös. Lars - Lasse Lasse liten. Göran - lätt konservativ. Maud - lätt energisk och ettrig. Jimmie -lätt - osympatisk.
Det jag kanske saknar är lite humor hos både partiledare och debatt. Möjligtvis har den lätt konservative Göran en del av detta. Han utstrålar faktiskt lite humor ibland, trots att han företräder ett lätt förlegat synsätt i vissa frågor. Överhuvudtaget är det annars i svensk politik faktiskt små marginaler mellan i stort sett samtliga partier. Något parti undantaget och SD-ljushuvudena självklart undantagna.
Mina schablonbilder av våra partiledare är självklart inte riktiga och rättvisa. Jimmie Åkessons mamma tycker förhoppningsvis om sin son. Eller också är det det hon inte gör. Det är kanske därför han är så osympatisk och människo-och livsfientlig! Vilken förenkling och förhoppningsvis osann bild. Jag önskar alla barn föräldrar som tycker om dem. Om vi dessutom såg alla barn lite mer som allas barn kanske Åkessons fula tryne inte skulle vara så fult. Och inga fler fula trynen skulle dyka upp!
Lev väl!♥ Och rösta!
Livets väsentligheter!
Den 21 september ska ni bänka er framför tv:n. Vill ni få en stunds eftertanke, en stund av glädje, ett tillfälle att både skratta och gråta, då sätter ni er framför tv:n. Och tittar på människor som förstår livets mening. SvT visar då dokumentären om Glada Hudikteaterns fantastiska resa, "Elvis- i Glada Hudik". Den här dokumentären ska ni inte förväxla med långfilmen, "Hur många lingon i världen finns det egentligen?" med Glada Hudikteatern och vissa andra normalstörda skådisar. Den har premiär i februari nästa år.
För vilken resa de har gjort, detta gäng av normalstörda och utvecklingsstörda. Och vilka förebilder de är för att allt är möjligt, bara man tror på människor.
Idag var det förhandsvisning av avsnitt ett i dokumentären i Glada Hudik. Jag satt där och berördes. Starkt! Vad befriande det var. Att sedan livet på en Pynne upptäcker att ju äldre hon blir ju mer rörd blir hon. Men hon skrattar lika högt fortfarande!
Pär Johansson, grundare och verksamhetsansvarig för Glada Hudikteatern berättade om en viss, liten, problematik vid inspelningarna. Och kanske fr a kanske inspelningarna av långfilmen. Skådisarna i Glada Hudikteatern är nuförtiden vana vid att få applåder. Sådana existerar inte i lika hög grad vid filminspelningar. Det var lite frustrerande för vissa!
Sätt er framför tv:n nästa vecka och glöm alla måsten och tankar på igår och morgondagen. Titta här och nu! Få en glimt av livets väsentligheter. En liten dörr in till hjärtats vrå och det goda i livet!
Lev väl!♥
För vilken resa de har gjort, detta gäng av normalstörda och utvecklingsstörda. Och vilka förebilder de är för att allt är möjligt, bara man tror på människor.
Idag var det förhandsvisning av avsnitt ett i dokumentären i Glada Hudik. Jag satt där och berördes. Starkt! Vad befriande det var. Att sedan livet på en Pynne upptäcker att ju äldre hon blir ju mer rörd blir hon. Men hon skrattar lika högt fortfarande!
Pär Johansson, grundare och verksamhetsansvarig för Glada Hudikteatern berättade om en viss, liten, problematik vid inspelningarna. Och kanske fr a kanske inspelningarna av långfilmen. Skådisarna i Glada Hudikteatern är nuförtiden vana vid att få applåder. Sådana existerar inte i lika hög grad vid filminspelningar. Det var lite frustrerande för vissa!
Sätt er framför tv:n nästa vecka och glöm alla måsten och tankar på igår och morgondagen. Titta här och nu! Få en glimt av livets väsentligheter. En liten dörr in till hjärtats vrå och det goda i livet!
Lev väl!♥
Något för ljushuvuden i mörker!
Det finns alltid hopp! Och det finns klokhet, humanism och glädje i många vrår av Sverige. SD-ljushuvudena i Strömsund borde gå kurs hos Glada Hudikteatern!
Lev väl!♥
Vilka ljushuvuden - Beppe vänder sig i sin grav!
Strömsund i Jämtland är en väldigt vacker plats där den ligger inbäddad vid Ströms Vattudal. En plats jag har lärt mig tycka mycket om. Och det har förmodligen ingenting att göra med att mannen i mitt liv kommer därifrån. Hans bror med familj bor där och mina underbara svärföräldrar bor inte långt därifrån. Strömsund eller Flata, som det kallas, ligger rent objektivt i en fantastisk natur. Där lugnet och ron härskar. Kanske ibland överdrivet mycket. Och lugnare måste det definitivt ha blivit de senaste 30 åren då kommunen har halverats på sin befolkning. Och det är en gigantisk kommun, sett till ytan. En av Sveriges största.
För att inte fortsätta denna kräftgång måste människor flytta dit. Och människor måste vilja bo kvar! Det finns människor som har gjort det. Men de är inte svenskar! Jo, några sk svenskar har säkert flyttat dit också. Men många som har gjort det de senaste åren är flyktingar, många av dem kvotflyktingar från Uzbekistan. De har flytt en tillvaro av kaos, terror och förföljelse. En mardrömslik tillvaro förbyttes till en tillvaro i Strömsund. En plats som är så vacker och lugn att t o m fåglarna undrar var partyt är ibland.
Jätten Jorm vakar över alla!
Jag, mannen i mitt liv och min far samtalade om detta igår. Om Strömsunds halverade befolkning och människors rädsla för förändring. Vi skrattar lite åt Terry Jones och lookalikes som vill förbjuda muslimer. Tjenare, förbjuda vissa människor.
Då slår vi upp Aftonbladet och där tronar rubriken "Här vill SD-toppen förbjuda muslimer!" Och var om inte i det vackra Jämtland, i Strömsund! Artikeln berättar om några ljushuvuden i Strömsund som tillhör SD. På fotona av ljushuvudena blickar några välgödda, självgoda och, om jag ska vara ärlig, väldigt fula trynen mot oss. Människor som beter sig fult blir ofta fula i mina ögon. Fotona visar personer som jag inte skulle vilja möta själv en kväll. Det ser man ju!
Det är klart man inte ser. Men är det sådana fördomsfulla kommentarer de vill ha om människor. Sådana som de sprider själva. Artikeln handlar också om uzbekerna, som tycker om Strömsund, men nu börjar bli lite rädda. Tror jag det! Uzbekerna, som enligt ljushuvudena, är "för högljudda, störande på ett eller annat sätt" och har för många barn. Jag undrar vilka som är störande jag! Störande på ett eller annat sätt. Bara för att de inte beter sig som ljushuvudena. Tack och lov för det. Ska inte fåglarna lämna Strömsund också så behövs nog det!
Ljushuvudena tramsar på om att ta seden dit man kommer. Självklart måste man lära sig och respektera andra sätt att leva, traditioner och kultur. Men det är alltid lite magstarkt när vissa ljushuvuden säger så, de som knappt kan åka till Mallis utan kaviartuben. Och definitivt är de som ofta super till och svinar ner. Snacka om att ta seden dit man kommer.
Bästa SD-ljushuvuden i Strömsund! Ni ska vara fruktansvärt glada och tacksamma att folk bosätter sig där. Trots er och köksbordsmaffian, som alltid vet bäst och precis hur allting är. Ni har sällan en siffra rätt. När det kommer till kritan. Men det är klart, vill man leva kvar i en ankdamm och sakta men säkert drunkna så kan man ju agera som ljushuvudena i Strömsund. Och vare sig ni vill eller inte så förändras världen. Hela tiden. Och i all förändring finns det oftast ett löfte inbyggt om att allt kan bli bättre. Men då måste man vara ett klokt och modigt ljushuvud! Inte ett SD-ljushuvud!
Och det finns, trots allt, fler kloka och modiga människor som är ljushuvuden än SD-ljushuvuden!
Det måste jag bara tro!
Och Bepper Wolgers vänder sig säkert i sin grav!
Beppe levde och verkade på Öhn, utanför Strömsund. Där spelades Dunderklumpen in!
Lev väl!♥
För att inte fortsätta denna kräftgång måste människor flytta dit. Och människor måste vilja bo kvar! Det finns människor som har gjort det. Men de är inte svenskar! Jo, några sk svenskar har säkert flyttat dit också. Men många som har gjort det de senaste åren är flyktingar, många av dem kvotflyktingar från Uzbekistan. De har flytt en tillvaro av kaos, terror och förföljelse. En mardrömslik tillvaro förbyttes till en tillvaro i Strömsund. En plats som är så vacker och lugn att t o m fåglarna undrar var partyt är ibland.
Jätten Jorm vakar över alla!
Jag, mannen i mitt liv och min far samtalade om detta igår. Om Strömsunds halverade befolkning och människors rädsla för förändring. Vi skrattar lite åt Terry Jones och lookalikes som vill förbjuda muslimer. Tjenare, förbjuda vissa människor.
Då slår vi upp Aftonbladet och där tronar rubriken "Här vill SD-toppen förbjuda muslimer!" Och var om inte i det vackra Jämtland, i Strömsund! Artikeln berättar om några ljushuvuden i Strömsund som tillhör SD. På fotona av ljushuvudena blickar några välgödda, självgoda och, om jag ska vara ärlig, väldigt fula trynen mot oss. Människor som beter sig fult blir ofta fula i mina ögon. Fotona visar personer som jag inte skulle vilja möta själv en kväll. Det ser man ju!
Det är klart man inte ser. Men är det sådana fördomsfulla kommentarer de vill ha om människor. Sådana som de sprider själva. Artikeln handlar också om uzbekerna, som tycker om Strömsund, men nu börjar bli lite rädda. Tror jag det! Uzbekerna, som enligt ljushuvudena, är "för högljudda, störande på ett eller annat sätt" och har för många barn. Jag undrar vilka som är störande jag! Störande på ett eller annat sätt. Bara för att de inte beter sig som ljushuvudena. Tack och lov för det. Ska inte fåglarna lämna Strömsund också så behövs nog det!
Ljushuvudena tramsar på om att ta seden dit man kommer. Självklart måste man lära sig och respektera andra sätt att leva, traditioner och kultur. Men det är alltid lite magstarkt när vissa ljushuvuden säger så, de som knappt kan åka till Mallis utan kaviartuben. Och definitivt är de som ofta super till och svinar ner. Snacka om att ta seden dit man kommer.
Bästa SD-ljushuvuden i Strömsund! Ni ska vara fruktansvärt glada och tacksamma att folk bosätter sig där. Trots er och köksbordsmaffian, som alltid vet bäst och precis hur allting är. Ni har sällan en siffra rätt. När det kommer till kritan. Men det är klart, vill man leva kvar i en ankdamm och sakta men säkert drunkna så kan man ju agera som ljushuvudena i Strömsund. Och vare sig ni vill eller inte så förändras världen. Hela tiden. Och i all förändring finns det oftast ett löfte inbyggt om att allt kan bli bättre. Men då måste man vara ett klokt och modigt ljushuvud! Inte ett SD-ljushuvud!
Och det finns, trots allt, fler kloka och modiga människor som är ljushuvuden än SD-ljushuvuden!
Det måste jag bara tro!
Och Bepper Wolgers vänder sig säkert i sin grav!
Beppe levde och verkade på Öhn, utanför Strömsund. Där spelades Dunderklumpen in!
Lev väl!♥
Primitiva kladdkakor är fördummande!
11 september är ett känsloladdat datum. Så känsloladdat att vissa människor tror sig ha rätten att bränna vissa böcker. Så känsloladdat att det är fördummande. Enligt den självgode pastor Terry Jones i Florida är det bara ett tecken eller ord från Gud som skulle kunna stoppa hans bokbål. Hallå Jones, tecknen kan vara många och jag både såg och hörde några. Gud tycker du är är en svårt förvirrad, tragisk människa, som är rädd för livet. Och ber dig sluta.
11 september är inte bara de tragiska händelserna och attackerna mot World Trade Center, Pentagon och Vita Huset, det är även mordet på Anna Lindh. Samt en mängd andra mindre eller större händelser. Ronnie Peterson dog den dagen efter kraschen på Monza 1978.
Att människor slår mynt av förvirrade och rädda människors fobier är tragiskt och förödande i sig. Med en vecka kvar till valet gör SD allt för att väcka människors mest primitiva och korkade känslor till liv. Terry Jones är tyvärr inte ensam.
I en icke vetenskapligt underbyggd undersökning är kladdkaka den kaka som SD-anhängare gillar mest. Vänsterpartister gillar Morotskaka. De tror säkert den är extra nyttig. Den är extra dyr också! Sossar och alliansanhängare diggar kanelbullen. Men SD-folk gillar alltså kladdkaka. Det lite oroväckande är att samma icke vetenskapliga undersökning visar att valmanskåren också har kladdkaka som nummer ett. Men som kladdkakaornas kladdmästare Mia Öhrn säkert skulle säga; Det finns hur många olika typer av kladdkakor som helst. Och alla är lika goda.
Lev väl!♥
11 september är inte bara de tragiska händelserna och attackerna mot World Trade Center, Pentagon och Vita Huset, det är även mordet på Anna Lindh. Samt en mängd andra mindre eller större händelser. Ronnie Peterson dog den dagen efter kraschen på Monza 1978.
Att människor slår mynt av förvirrade och rädda människors fobier är tragiskt och förödande i sig. Med en vecka kvar till valet gör SD allt för att väcka människors mest primitiva och korkade känslor till liv. Terry Jones är tyvärr inte ensam.
I en icke vetenskapligt underbyggd undersökning är kladdkaka den kaka som SD-anhängare gillar mest. Vänsterpartister gillar Morotskaka. De tror säkert den är extra nyttig. Den är extra dyr också! Sossar och alliansanhängare diggar kanelbullen. Men SD-folk gillar alltså kladdkaka. Det lite oroväckande är att samma icke vetenskapliga undersökning visar att valmanskåren också har kladdkaka som nummer ett. Men som kladdkakaornas kladdmästare Mia Öhrn säkert skulle säga; Det finns hur många olika typer av kladdkakor som helst. Och alla är lika goda.
Lev väl!♥
Varför har du hjälm på dig när du ska plocka lingon?
Den mycket berättigade frågan ställdes nyss av ett stycke moder till ett stycke barn. Barnet på väg ut i skogen, som i år inte är välfylld av lingon, tillsammans med mormor och kusiner.
Svaret lät inte vänta på sig. " Jag måste ju ta mig till skogen också."
Till saken hör att skogen är runt knuten. Minst sagt!
I år är också frågan "Hur många lingon i världen finns det egentligen?" berättigad. Det är också titeln på filmen om och med Glada Hudikteatern som har premiär i början av nästa år.
Vårt röda guld.
Lev väl!♥
Svaret lät inte vänta på sig. " Jag måste ju ta mig till skogen också."
Till saken hör att skogen är runt knuten. Minst sagt!
I år är också frågan "Hur många lingon i världen finns det egentligen?" berättigad. Det är också titeln på filmen om och med Glada Hudikteatern som har premiär i början av nästa år.
Vårt röda guld.
Lev väl!♥
Idag började jag gnola...på en melodi!:-)
Idag infann sig den där känslan av att sitta fast. LIte lätt klaustrofobisk. Och egentligen har det väl bara att göra med livet på en Pynnes rastlöshet.
I vilket fall försökte jag ta mig ut från Hudiksvall. Med bil. Glada Hudik är i vanliga fall en stad man inte gärna lämnar men nu behövde jag ta mig tillbaka till Ljusdal för att så snart som möjligt kunna ta samma väg tillbaka för att nå ut till Paradiset och havet. Låter det komplicerat och tokigt kan jag bara hålla med. Men nu var det så, riktiningen var i fösta vändan ställd mot Ljusdal. Och då uppenbarar sig fenomenet Hudik Marknad. Halva stan är avstängd. Och alla glada människor i Glada Hudik har redan påbörjat sin mysfredag. Men inte mysfredag hemma utan på stan, gudbevars!
Jag har en gång tidigare haft den där känslan av att kommer jag inte ut ur stan fort nog så kan jag inte svara för konsekvenserna! Och det var vid studentavslutningarna på försommaren.
Hudik Marknad borde å andra sidan föra med sig nostalgiska tankar tillbaka till tonåren och tripperna från Ljusdal till Hudik. Inte klaustrofobiska minnen alltså! Hudik Marknad är ju en institution! Men idag fastnade inte dessa tankar hos mig. Förmodligen fastnade inget förutom den lätt klaustrofobiska känslan.
När vissa känslor överfaller mig gäller det ibland, inte alltid, att hitta sätt att förhålla sig till dem. Ibland är det bara att flyta med! Idag började jag gnola...Tiddelepom! Det kan man alltid göra. I alla lägen!
Lev väl!♥
I vilket fall försökte jag ta mig ut från Hudiksvall. Med bil. Glada Hudik är i vanliga fall en stad man inte gärna lämnar men nu behövde jag ta mig tillbaka till Ljusdal för att så snart som möjligt kunna ta samma väg tillbaka för att nå ut till Paradiset och havet. Låter det komplicerat och tokigt kan jag bara hålla med. Men nu var det så, riktiningen var i fösta vändan ställd mot Ljusdal. Och då uppenbarar sig fenomenet Hudik Marknad. Halva stan är avstängd. Och alla glada människor i Glada Hudik har redan påbörjat sin mysfredag. Men inte mysfredag hemma utan på stan, gudbevars!
Jag har en gång tidigare haft den där känslan av att kommer jag inte ut ur stan fort nog så kan jag inte svara för konsekvenserna! Och det var vid studentavslutningarna på försommaren.
Hudik Marknad borde å andra sidan föra med sig nostalgiska tankar tillbaka till tonåren och tripperna från Ljusdal till Hudik. Inte klaustrofobiska minnen alltså! Hudik Marknad är ju en institution! Men idag fastnade inte dessa tankar hos mig. Förmodligen fastnade inget förutom den lätt klaustrofobiska känslan.
När vissa känslor överfaller mig gäller det ibland, inte alltid, att hitta sätt att förhålla sig till dem. Ibland är det bara att flyta med! Idag började jag gnola...Tiddelepom! Det kan man alltid göra. I alla lägen!
Lev väl!♥
Bland politiker och mazariner!
När jag och syster T drev vårt Krakel Spektakel Smak & Sak kände vi oss så ibland, bland politiker och mazariner Och ofta var det arbetsnamnet på vår Krakelbok. En bok om livet på Krakel, människorna och maten. Det finns fortfarande ingen bok, men ett påbörjat manus och mycket roligt att berätta. Men med tanke på att det fortfarande ges ut en kokbok om dagen i landet Sverige så vilar vi på lagrarna. Var sak har sin tid.
Nu i valtider kanske vi skulle ha varit mer på hugget och sett till att få boken färdig. Bland politiker och mazariner finns många anekdoter, historier av mer eller mindre intressant karaktär. Vissa kanske bör berättas och andra inte. Nu rörde sig ju inte Krakelgänget bara bland politiker. Vi hade andra gäster också. Men politiker är ju också människor så självklart var de våra gäster. Några väldigt trogna gäster.
Jag har mött många politiker under åren genom mina olika arbeten. Det blir så när man dels jobbar i en kommunal verksamhet som jag gjorde under flera år, dels behagar ha sitt café och restaurang i det hus där den kommunala förvaltningen och organisationen huserar, också under flera år.
Men en av de trevligaste politiker jag har mött var vår nuvarande kultur- och idrottsminister, Lena Adelson Liljeroth. Och det har inget med hennes partifärg att göra. Jag ger henne både ris och ros som minister. Men det undantar inte det faktum att hon var oerhört vänlig, närvarande och intresserad. Närvarokänslan kanske är ett måste med tanke på hennes hörselskada men det resulterar i något positivt. Närvaro i stunden och med personen hon möter. Hon besökte Ljusdal i samband med World Cup. Vi diskuterade kultur framförallt och kultur i skolan i synnerhet. Vi avhandlade idrott i allmänhet och bandy i synnerhet. Vi tittade självklart på bandy och åt gott.
Ja, vi på Krakel, järngänget med Camilla, Ella, Kicki, Mona, Jakob och Jessica, kan berätta mycket. Men även Lotta, Helena, Mia och Matilda m fl, som syster T och jag hade förmånen och lyckan att få arbeta med. Inte med alla samtidigt, så stort kök hade vi inte. Men humorn och värmen där i köket ger mig än idag känslor av lycka, värme och välbehag. Vad mycket vi skapade! Ja, det är inte bara politikerna som behöver bäva bland alla mazarinerna. Vi har en hel del matnyttigt att berätta. Om möten mellan människor. Om mötet mellan människor och mat. Och mötet mellan mazariner och snickerdoodles! Bäva månde alla! 
Lev väl!♥
Här och nu!
Blommor och ljus en septemberkväll är ibland allt som behövs för att påminna om allt vackert, allt gott, allt ljuvligt, allt inspirerande, allt skört och roligt som livet är! I din stund på jorden!
Lev det väl!♥
Äppel päppel pirum parum...
Äppelkväll igen. Hur mycket äpplen i världen finns det egentligen?
I min lilla värld finns väldigt många just nu! Experimenterar ånyo med smaker! Vanilj, kanel, kardemumma, nejlika...Ljuvliga dofter!
En korg tömd. Åtminstone.
Och mos ska vi alla bli! I olika smaker!
Det är något nästan terapeutiskt eller kanske primitivt att se hur äpplena sakta men säkert förvandlas till fint, fint mos. Och att se fnöskekörvarna, som jag kallar dem, komma ut och bli torrare och torrare växer någon sorts urkänsla av att, allt går!
Till slut försluter vi moskvällen för denna gång!
Och fortfarande dignar alla äppleträd i världen av just äpplen! Som någon sorts löfte om att livet går vidare!
Lev det väl!♥
I min lilla värld finns väldigt många just nu! Experimenterar ånyo med smaker! Vanilj, kanel, kardemumma, nejlika...Ljuvliga dofter!
En korg tömd. Åtminstone.
Och mos ska vi alla bli! I olika smaker!
Det är något nästan terapeutiskt eller kanske primitivt att se hur äpplena sakta men säkert förvandlas till fint, fint mos. Och att se fnöskekörvarna, som jag kallar dem, komma ut och bli torrare och torrare växer någon sorts urkänsla av att, allt går!
Till slut försluter vi moskvällen för denna gång!
Och fortfarande dignar alla äppleträd i världen av just äpplen! Som någon sorts löfte om att livet går vidare!
Lev det väl!♥
Med sopborste i högsta hugg! Eller det blir sällan som man tänkt sig!
Vissa dagar börjar inte alls som man tänkt sig. Om man nu har hunnit tänka innan dagen knappt tagit sin början. Ytterst tveksamt i mitt fall. Men börjar gör ju alla dagar. På ett eller annat sätt.
Imorse ropade dottern ytterst behärskat att hon behöver min hjälp på nedervåningen. Nedåt jag tar mig. Och vi har besök. Riktigt finfrämmande, för jag tror att vederbörande bara ville hälsa på. Inte bosätta sig här. Men sötare hyresgäst får man i så fall leta efter.
Den sötaste lilla mus springer vettskrämd omkring i hall och kök. Gömmer sig ett tag och andas förmodligen ut en liten stund. Men sedan kommer den otäcka, stygga, stora Pynne och vräker obarmhärtigt ut den lille. Med hjälp av sopborsten! Ut i friheten, som han eller hon förmodligen hade glömt existerade därute. Dottern tappade matlusten och jag började fundera på vad den lille kunde ha knaprat på under tiden den hade fått husera i lugn och ro. Tiden före sopborsten. Men jag insåg att tiden var knapp, behövde komma iväg och tänkte, ja, nu började jag tänka, att jag får ta det ikväll.
Väl ute börjar en mindre avgrund öppna sig lite längre ned på gatan. Och några käcka gossar i specialfärg på kläderna står och ser bekymrade ut. I samma ögonblick ringer mobilen och den manliga delen av det strävsamma gamla paret undrar var Marcus bilnyckel är. Marcus har parkerat sin mycket nedsjunkna BMW hos mormor och morfar. Nu är de käcka gossarna i de specialfärgade kläderna lite oroliga att de ska sprätta sten på den nedsjuknka. Jag ordnar det, säger jag. Men bara lite stressad. För att ta sig in på det gamla strävsamma parets gård var man nu tvungen att göra ett mindre maraton eller i sämsta fall prova på hinderlöpning. Men in jag kom och förflyttade den insjunkna. Passade också på att fråga de käcka två vad de höll på med. Man gräver väl inte upp gatan bara så där. Så kul kan det ju inte vara. De gräver ned kabel var svaret. Så bra och kul, sa jag. Eller det sa jag nog inte. Jag bara log mitt raraste leende och sa att nu kunde de sprätta hur mycket sten de ville. Fars förmaning att nu inte köra för fort in till Glada Hudik tog jag in rätt bra!
Nu väntar äppelmos med vanilj och kanske äppelchutney med kanel på att få se dagens eller snarare aftonens ljus! Och än har jag inte kollat var knapringarna kan vara. Imorgon är en annan dag!
Lev den också väl!♥
Imorse ropade dottern ytterst behärskat att hon behöver min hjälp på nedervåningen. Nedåt jag tar mig. Och vi har besök. Riktigt finfrämmande, för jag tror att vederbörande bara ville hälsa på. Inte bosätta sig här. Men sötare hyresgäst får man i så fall leta efter.
Den sötaste lilla mus springer vettskrämd omkring i hall och kök. Gömmer sig ett tag och andas förmodligen ut en liten stund. Men sedan kommer den otäcka, stygga, stora Pynne och vräker obarmhärtigt ut den lille. Med hjälp av sopborsten! Ut i friheten, som han eller hon förmodligen hade glömt existerade därute. Dottern tappade matlusten och jag började fundera på vad den lille kunde ha knaprat på under tiden den hade fått husera i lugn och ro. Tiden före sopborsten. Men jag insåg att tiden var knapp, behövde komma iväg och tänkte, ja, nu började jag tänka, att jag får ta det ikväll.
Väl ute börjar en mindre avgrund öppna sig lite längre ned på gatan. Och några käcka gossar i specialfärg på kläderna står och ser bekymrade ut. I samma ögonblick ringer mobilen och den manliga delen av det strävsamma gamla paret undrar var Marcus bilnyckel är. Marcus har parkerat sin mycket nedsjunkna BMW hos mormor och morfar. Nu är de käcka gossarna i de specialfärgade kläderna lite oroliga att de ska sprätta sten på den nedsjuknka. Jag ordnar det, säger jag. Men bara lite stressad. För att ta sig in på det gamla strävsamma parets gård var man nu tvungen att göra ett mindre maraton eller i sämsta fall prova på hinderlöpning. Men in jag kom och förflyttade den insjunkna. Passade också på att fråga de käcka två vad de höll på med. Man gräver väl inte upp gatan bara så där. Så kul kan det ju inte vara. De gräver ned kabel var svaret. Så bra och kul, sa jag. Eller det sa jag nog inte. Jag bara log mitt raraste leende och sa att nu kunde de sprätta hur mycket sten de ville. Fars förmaning att nu inte köra för fort in till Glada Hudik tog jag in rätt bra!
Nu väntar äppelmos med vanilj och kanske äppelchutney med kanel på att få se dagens eller snarare aftonens ljus! Och än har jag inte kollat var knapringarna kan vara. Imorgon är en annan dag!
Lev den också väl!♥
En enkel till Antibes! Och en retur!
Såg reprisen av "Här är ditt liv" och tänkte på alla miljoner Richard Hobert får för sitt senaste filmprojekt. Tänkte på det medan jag begrundade synen av en långbent regissör som försöker veckla ut sig eller möjligen in sig i TV-studions fåtölj. Oavsett längden på sin kroppshydda får han en herrans massa miljoner för " En enkel till Antibes". De miljonerna är jag nästan säker på att vi Ljusdalstackor skulle kunna utnyttja bättre nere i Antibes. Men vi har ju faktiskt redan köpt returbiljetten hem så vi får väl vackert spendera våra slantar några dagar och sedan återvända.
Sven-Bertil Taube ska spela huvudrollen i Hoberts film. Och med tanke på att pappa Taube bodde långa perioder i Antibes och dessutom på "vårt" hotell så är det inte långsökt att tänka att filmen kanske t o m handlar om Taube, hans Medelhavsperiod och La Petite Réserve, det lilla hotellet han lärde sig älska och som blev hans. Inte "vårt". Men jag har inte gjort någon research alls. Filmen kanske handlar om något helt annat. Man kan göra mycket med många miljoner. Bra eller dålig film t ex. Det här var bara den tanke som slog mig! Och förresten kan jag visst säga "vårt" hotell om La Petite Réserve. Jag tror bestämt jag ska göra lite research på plats. På "vårt" hotell! Jag menar, när jag ändå är där och frotterar mig med Rivierafolket.
Vive la vie!
Lev väl!♥
Sven-Bertil Taube ska spela huvudrollen i Hoberts film. Och med tanke på att pappa Taube bodde långa perioder i Antibes och dessutom på "vårt" hotell så är det inte långsökt att tänka att filmen kanske t o m handlar om Taube, hans Medelhavsperiod och La Petite Réserve, det lilla hotellet han lärde sig älska och som blev hans. Inte "vårt". Men jag har inte gjort någon research alls. Filmen kanske handlar om något helt annat. Man kan göra mycket med många miljoner. Bra eller dålig film t ex. Det här var bara den tanke som slog mig! Och förresten kan jag visst säga "vårt" hotell om La Petite Réserve. Jag tror bestämt jag ska göra lite research på plats. På "vårt" hotell! Jag menar, när jag ändå är där och frotterar mig med Rivierafolket.
Vive la vie!
Lev väl!♥
Skratta högt och länge!
Jag skrattar högt och länge! Ett skratt som faktiskt bubblar inifrån. Min mor frågade igår om jag hade läst Bellas blogg. Det hade jag inte gjort på ett tag. Bella är hon som får min son Marcus att le extra mycket. Hon som är med honom i USA just nu.
Så nu, mitt i städartagen, kom jag på att ta mig en liten titt på Bellas blogg under rubriken "The greatest love of all." http://isabellewendin.blogg.se/
Och där kom skrattet. Mitt i prick. Högt och ljudligt. Så högt att David kom in och undrade vad jag pysslade med. Så kul kunde jag väl ändå inte ha!
Men det hade jag. Både skrattande glad och rörd av de ord jag läste på Bellas blogg. Objektiva och subjektiva ord, väldigt kärleksfulla, roliga, sanna, ord om hennes svärmor, dvs moi! Underbara, roliga, kloka Bella! Tack!
Lev söndagen väl!♥
Så nu, mitt i städartagen, kom jag på att ta mig en liten titt på Bellas blogg under rubriken "The greatest love of all." http://isabellewendin.blogg.se/
Och där kom skrattet. Mitt i prick. Högt och ljudligt. Så högt att David kom in och undrade vad jag pysslade med. Så kul kunde jag väl ändå inte ha!
Men det hade jag. Både skrattande glad och rörd av de ord jag läste på Bellas blogg. Objektiva och subjektiva ord, väldigt kärleksfulla, roliga, sanna, ord om hennes svärmor, dvs moi! Underbara, roliga, kloka Bella! Tack!
Lev söndagen väl!♥
Hela Norrland har sol!
Jag bor i Norrland. Mitt i Sverige och förvisso i den sydligare delen av Norrland, men dock i Norrland. Det finns visserligen tre platser i Sverige som gör anspråk på att vara mitt i, men de är nära varandra. Och jag vet ju att jag bor mitt i detta avlånga land. Bor du i Ljusdals kommun i Hälsingland bor du mitt i Sverige men i södra Norrland.
Norrland upptar alltså mer än hälften av detta avlånga lands yta. Och vi som bor i Norrland vi har det lika jämt. Vare sig det handar om väder eller dialekter. Så beskriver vissa människor Norrland. Ja visst, det är bara att skratta eller ignorera. Men det kan också bli lite tröttsamt. Och inte minst lite bekymmersamt med tanke på svenskens bildningstillstånd i allmänhet.
I vilket fall så har hela Norrland höst nu och nästan vinter. I söder är det sommarvärme. SMHI har tydligen deklarerat höst i Norrland eftersom dygnstemperaturen har legat på under 10 grader mer än fem dagar i rad. I vilket Norrland då? Inte i mitt i alla fall. Jag undrar vad de kallar vädret som behagade besöka Ljusdal idag. Höst! Det var över 20 grader varmt och jag tror inte vi har haft under 10 grader mer än fem dagar i rad. Om ens någon! Jag som har markanta temperaturskillnader när jag pendlar ut till kusten varje arbetsdag. Och det handlar bara om knappt sex mil. Enkel resa! Jag som bor mitt i Sverige men har samma väder som hela Norrland. Varje dag! Jag ringer varje dag till Blåhammarens fjällstation i Jämtland för att försäkra mig om att vi har samma väder. Kan ha stämt en gång. Växlande molnighet!
Nåväl, världarna är skilda. Vare sig du bor i södra, mellersta eller norra Norrland. Eller för all del Småland! Men att sitta i värmebölja eller för all del i hagelskur och höra att det regnar i Norrland idag är lite tröttsamt. Men bara lite. Mer bekymmersamt med dessa attityder och kunskaper. Eller ska vi säga brist på kunskaper.
Hur du använder dina ord spelar roll. Ord är viktiga. Ordet och det fria ordet än viktigare!
Lev väl!♥
Norrland upptar alltså mer än hälften av detta avlånga lands yta. Och vi som bor i Norrland vi har det lika jämt. Vare sig det handar om väder eller dialekter. Så beskriver vissa människor Norrland. Ja visst, det är bara att skratta eller ignorera. Men det kan också bli lite tröttsamt. Och inte minst lite bekymmersamt med tanke på svenskens bildningstillstånd i allmänhet.
I vilket fall så har hela Norrland höst nu och nästan vinter. I söder är det sommarvärme. SMHI har tydligen deklarerat höst i Norrland eftersom dygnstemperaturen har legat på under 10 grader mer än fem dagar i rad. I vilket Norrland då? Inte i mitt i alla fall. Jag undrar vad de kallar vädret som behagade besöka Ljusdal idag. Höst! Det var över 20 grader varmt och jag tror inte vi har haft under 10 grader mer än fem dagar i rad. Om ens någon! Jag som har markanta temperaturskillnader när jag pendlar ut till kusten varje arbetsdag. Och det handlar bara om knappt sex mil. Enkel resa! Jag som bor mitt i Sverige men har samma väder som hela Norrland. Varje dag! Jag ringer varje dag till Blåhammarens fjällstation i Jämtland för att försäkra mig om att vi har samma väder. Kan ha stämt en gång. Växlande molnighet!
Nåväl, världarna är skilda. Vare sig du bor i södra, mellersta eller norra Norrland. Eller för all del Småland! Men att sitta i värmebölja eller för all del i hagelskur och höra att det regnar i Norrland idag är lite tröttsamt. Men bara lite. Mer bekymmersamt med dessa attityder och kunskaper. Eller ska vi säga brist på kunskaper.
Hur du använder dina ord spelar roll. Ord är viktiga. Ordet och det fria ordet än viktigare!
Lev väl!♥
Mod och vilja räcker långt!
Favoriter igår kväll!
Likheterna är slående. Modet och viljan att vinna, att kämpa för det man tror på! Och tycker är roligt!
Och Ljusdal i vida världen klarar sig väldigt bra! Möjligheter ska ses och testas.
Nu ska jag se möjligheterna i ett dignande äppelträd. Inte så svårt kanske men kräver sin tid! Medan jag plockar ska jag fundera på möjligheterna med dessa frukter. Vad mer ska jag göra än mos och pajer? Jag tar kanske också tillfället i akt och funderar på möjligheterna med enorma tvätthögar. Både av det rena slaget och det mindre rena!
Lev väl!♥
Likheterna är slående. Modet och viljan att vinna, att kämpa för det man tror på! Och tycker är roligt!
Och Ljusdal i vida världen klarar sig väldigt bra! Möjligheter ska ses och testas.
Nu ska jag se möjligheterna i ett dignande äppelträd. Inte så svårt kanske men kräver sin tid! Medan jag plockar ska jag fundera på möjligheterna med dessa frukter. Vad mer ska jag göra än mos och pajer? Jag tar kanske också tillfället i akt och funderar på möjligheterna med enorma tvätthögar. Både av det rena slaget och det mindre rena!
Lev väl!♥
Må bäst eller i varje fall rätt bra!
Var i vårt avlånga land mår vi bäst? Det beror säkert på vilka du frågar. Hur du frågar och framförallt kanske vad du frågar. Sveriges kommuner och Landsting (SKL) har gjort en stor undersökning om folkhälsan tillsammans med Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut.
Frågorna i urvalsundersökningen har handlat om fysisk aktivitet, alkoholvanor, matvanor, fetma, rökvanor och hjärtinfarkt. Skillnaderna är stora, hur vi lever i våra kommuner i vårt avlånga land. Men en av de kommuner som ligger i topp vad gäller att må gott är Umeå. Relativt ung universitetsstad. Dessutom en vacker och utvecklande stad. Kommunen hör till de bästa vad gäller rökning, alltså de röker inte så mycket, egentligen konstigt med tanke på att det är en universitetsstad, motion, kost och fetma. Kosten kan man ju också diskutera bland studenter. Nudlar, åtminstone fem dagar i veckan, är kanske inte min melodi om bra kost!
Men det är ändå fascinerande hur stora skillnaderna kan vara. Vi är ju på det stora hela ett rätt välmående land med relativt god omvärldsspaning. Eller lurar vi oss själva?
För glassälskare är det gott och njutningsbart ibland. Men kanske inte bra jämt!
De stora skillnaderna beror ju, självklart, på sociala förhållanden och olika levnadsvillkor. Jag kan ju tycka att vi borde ha mer kunskap. Om vad som är bra och dåligt för kroppen. Informationssamhället, som vi nästan inte lever i längre, borde ha nått ut. Via radio, TV, tidningar. Det är inte bra att dricka hur mycket läsk som helst. Det är inte bra med rökning. Det räcker med att titta i kundvagnarna på ICA, eller var du nu handlar, för att inse att så är inte fallet. Många är ofta överfyllda med läsk, chips och i bästa fall halvfabrikat. I sämsta fall helfabrikat. Och vad all denna mat är pepprad med vill vi inte alla gånger veta. Alla har vi ett ansvar för hur vi själva mår. Vilka vanor för du över till dina barn? Eller kan vi skylla det på någon annan också?Kan också vara himla gott!
Eller varför inte en vansinnigt kladdig kladdkaka. Men kanske inte jämt!
Lev väl!♥
Flyt utom i rulltrappor!
Igår var jag ute och sprang för första gången på två år. Fick göra ett stopp för hostattack, men annars kändes det fantastiskt. Att kunna springa utan att jag eller marken gungar. För bara några månader sedan kunde jag inte gå utan att världen snurrade runt mig eller sin egen axel möjligtvis. Och nu springer jag. Ja, jag ska väl inte ropa hej för mycket än, men härligt att känna ett visst flyt igen. Förutom joggingturen var jag till min räddande ängel, massören. Och sedan gott svart earl grey, cheddar, min svartvinbärsmarmelad med vanilj och lite totalt onyttigt vallmobröd. Allt intaget i mitt glashus med goa T. Ja, inte massagen då!
Nu ska jag inte övertrassera kontot för flyt och jogging. Kondisen är inte den bästa. Men vad gör det när livet inte gungar längre. Ta i trä! Och i rulltrappor av alla ställen snurrar världen fortfarande. Vilken tur att Ljusdal inte har en enda rulltrappa. Det finns alltid något himmelskt gott med de små, små ställena och äventyren i livet.
Det kan nog bli en härlig höst!
Lev den väl!♥
Nu ska jag inte övertrassera kontot för flyt och jogging. Kondisen är inte den bästa. Men vad gör det när livet inte gungar längre. Ta i trä! Och i rulltrappor av alla ställen snurrar världen fortfarande. Vilken tur att Ljusdal inte har en enda rulltrappa. Det finns alltid något himmelskt gott med de små, små ställena och äventyren i livet.
Det kan nog bli en härlig höst!
Lev den väl!♥
Här skäms var och en för sig själv!
I vårt hus skäms var och en för sig själv. I alla fall försöker jag inpränta det i mina barn. Framförallt när de tycker morsan är på gränsen till...tja, riktigt pinsam. När Ljusdalstackorna har sina seanser så behöver det inte inpräntas. Det gör var och en så bra så. Efter behov och dagsform!
För ett antal år sedan var hela familjen på Tom Tits i Södertälje. Har ni inte varit där så är det dags att åka dit. Vi var där med Svärd, Gen och deras barn.
http://www.tomtit.se/hem/
Look!
Hur mycket jag än försökte övertala mina barn om att var och en får skämmas för sig själv så gick det inte hem den gången. På Tom Tits finns en sorts skriktunna med en barometer som talar om hur högt du kan skrika. Det kan ju vara rätt befriande ibland att göra så. Och framförallt när det är helt legitimt att testa gränserna. Går barometern i taket så hade man ganska starka röstresurser. Det var lite kö till skriktunnan. Alla i vår familj skulle också testa. Inklusive modern. Barometern hackade väl sig en bit upp för de flesta. Mannen i mitt liv kom kanske max halvvägs. Och när det väl var moderns tur så kom hon inte riktigt därifrån. Hon blev lite av en underhållning.
Gång efter gång slog barometern i taket. Först stod mina barn som förstenade. Lite chockade kanske att det de länge hade misstänkt faktiskt var sant. Hon kunder skrika rejält. Men när klungan runt skriktunnan blev större och barn ropade på sina föräldrar. "Mamma och pappa kom! Ni måste lyssna på den här mamman. Hon kan skrika!" Då gick mina barn. De klarade inte av att det bara var jag som borde skämmas för mig själv. Det blev lite för mycket så de måste också skämmas.
Ja, det är inte lätt att vara barn till föräldrar. När man stup i ett måste skämmas. Och det grövsta!
Men nuförtiden tror jag faktiskt att var och en skäms för sig själv här i huset. I alla fall nästan!
Lev väl!♥
För ett antal år sedan var hela familjen på Tom Tits i Södertälje. Har ni inte varit där så är det dags att åka dit. Vi var där med Svärd, Gen och deras barn.
http://www.tomtit.se/hem/
Look!
Hur mycket jag än försökte övertala mina barn om att var och en får skämmas för sig själv så gick det inte hem den gången. På Tom Tits finns en sorts skriktunna med en barometer som talar om hur högt du kan skrika. Det kan ju vara rätt befriande ibland att göra så. Och framförallt när det är helt legitimt att testa gränserna. Går barometern i taket så hade man ganska starka röstresurser. Det var lite kö till skriktunnan. Alla i vår familj skulle också testa. Inklusive modern. Barometern hackade väl sig en bit upp för de flesta. Mannen i mitt liv kom kanske max halvvägs. Och när det väl var moderns tur så kom hon inte riktigt därifrån. Hon blev lite av en underhållning.
Gång efter gång slog barometern i taket. Först stod mina barn som förstenade. Lite chockade kanske att det de länge hade misstänkt faktiskt var sant. Hon kunder skrika rejält. Men när klungan runt skriktunnan blev större och barn ropade på sina föräldrar. "Mamma och pappa kom! Ni måste lyssna på den här mamman. Hon kan skrika!" Då gick mina barn. De klarade inte av att det bara var jag som borde skämmas för mig själv. Det blev lite för mycket så de måste också skämmas.
Ja, det är inte lätt att vara barn till föräldrar. När man stup i ett måste skämmas. Och det grövsta!
Men nuförtiden tror jag faktiskt att var och en skäms för sig själv här i huset. I alla fall nästan!
Lev väl!♥
