Attcho eller attjo eller bless you!
Vilken kväll!
Häggen blommar så nysningarna hinner inte ens avlösa varandra.
Tog därför en tur runt Kyrksjön med mannen i mitt liv. Väldigt klokt! Nös sjön runt. Men vackert var det. Spegelblankt vatten, i många blåa nyanser, antalet gröna nyanser i den fantastiska grönskan ska vi inte tala om. Och i fonden de blånande bergen. Ljumma vindar med löften om en härlig morgondag.
När jag ändå var i farten med nysningarna så åkte vi till Lars. Vår hovfotograf. Där finns hund! Vad gör man inte för att känna sig levande! Mannen i mit liv hade bilen full med paket till cykelparken. Som Lars behövde. Inte hans hund dock. Hon tyckte det var trevligare att lägga sig på mina fötter. Det är som om djur vet när det egentligen inte är läge!
Full rulle är det med planeringen inför invigningen av Järvsö Bergcykelpark nu på söndag. Öppnar på fredag.
Och full rulle lär det blir nerför backarna också. Prova måste jag ju så småningom! Jag kanske blir biten. Inte av myggor längre, utan av cykling nerför! Det är kanske det som är livet på en pynne. Vad vet jag!
http://www.jarvsobergscykelpark.se/
En stor kopp rooiboste lindrar nu de värsta allergibiverkningarna. Vansinne, säger någon. Tja, säger jag. Så här har jag varit hela mitt liv. Allergisk alltså. Nuförtiden har jag dock alltid med mig medicin. Din livräddare, som en snygg läkare sa till mig en gång. Det var kanske det faktumet som gjorde att jag tog honom på orden. Så ytlig man kan bli!
Lev väl!♥
Häggen blommar så nysningarna hinner inte ens avlösa varandra.
Tog därför en tur runt Kyrksjön med mannen i mitt liv. Väldigt klokt! Nös sjön runt. Men vackert var det. Spegelblankt vatten, i många blåa nyanser, antalet gröna nyanser i den fantastiska grönskan ska vi inte tala om. Och i fonden de blånande bergen. Ljumma vindar med löften om en härlig morgondag.
När jag ändå var i farten med nysningarna så åkte vi till Lars. Vår hovfotograf. Där finns hund! Vad gör man inte för att känna sig levande! Mannen i mit liv hade bilen full med paket till cykelparken. Som Lars behövde. Inte hans hund dock. Hon tyckte det var trevligare att lägga sig på mina fötter. Det är som om djur vet när det egentligen inte är läge!
Full rulle är det med planeringen inför invigningen av Järvsö Bergcykelpark nu på söndag. Öppnar på fredag.
Och full rulle lär det blir nerför backarna också. Prova måste jag ju så småningom! Jag kanske blir biten. Inte av myggor längre, utan av cykling nerför! Det är kanske det som är livet på en pynne. Vad vet jag!
http://www.jarvsobergscykelpark.se/
En stor kopp rooiboste lindrar nu de värsta allergibiverkningarna. Vansinne, säger någon. Tja, säger jag. Så här har jag varit hela mitt liv. Allergisk alltså. Nuförtiden har jag dock alltid med mig medicin. Din livräddare, som en snygg läkare sa till mig en gång. Det var kanske det faktumet som gjorde att jag tog honom på orden. Så ytlig man kan bli!
Lev väl!♥
Murvlar överallt!
Friskolan Vintergatan var en hårsmån från att ta hem Lilla Journalistpriset till Ljusdal, för sin tidning Galax.
Strålande jobbat alla härliga ungar på Vintergatan i allmänhet och redaktionen i synnerhet. Well done Mickan!
Och det är vägen dit som är mödan värd!
Gräv djupare!
och Lev väl!♥
Strålande jobbat alla härliga ungar på Vintergatan i allmänhet och redaktionen i synnerhet. Well done Mickan!
Och det är vägen dit som är mödan värd!
Gräv djupare!
och Lev väl!♥
Mätt och glad!
Nyss hemkommen efter en härlig brunch på Stene Gård i Järvsö. Underbara Mona, som jobbade hos oss på Krakel, jobbar nu på Stene. Det märktes. Härliga ahaupplevelser från tiderna i Krakels kök!
Ruccolapeston!
Som på mitt vis!
Brunchen bjöd dessa ljuvliga varelser sin mor på. Mannen i mitt liv fick också komma med. Dessutom tror jag han fick låna ut lite kosing så att vi inte skulle behöva diska oss ut från Stene. Och just nu tycks ljuvligheten vara lite långt borta. Det finns alltid något att bråka om. I hemmets lugna vrå!
Mickan, Marcus och David! Tack älskade ungar!
Nu ska mor rensa avlopp. Jag tror det kallas terapi!
Sedan väntar en tur upp på Kolsvedja med Ljusdals vackraste utsikt. Där blir det gofika med det gamla strävsamma paret. Det ska systrarna Sjögren se till. Att urmodern får må gott!
Lev väl!♥
Once upon a time!
Imorgon är det alla mammors dag. Och Dennis Hopper är död. Easy Rider, Apocalypse now, Rumble fish...
Några av mina favoritfilmer, och Hopper är död, när det är Mors dag!
För är det något jag skulle kunna tänka mig att ägna en hel dag åt, förutom matlagning, så är det film.
Jag får se vad det blir. Imorgon är en annan dag. Var det visst en schlager som hette. Once upon a time! Christer Björkman fick ett mer lukrativt yrke än att vara schlagersångare, son till sveriges roulettedrottning och plastson till hockeylegend. Han blev schlagerorganisatör! Det ni!
Och i alla sammanhang som andas schlager, musik, kungligt eller sport så bor jag i länet. Gävleborg!
Svante Stockzelius, född i Glada Hudik och uppvuxen i kungliga Ockelbo! Det är fulländat!:-)
Och hur var det med Forsa? Två av landets genom tidernas mesta och bästa travtränare! Bara för att ta glansen av Ockelbo.
Lev väl!♥
Några av mina favoritfilmer, och Hopper är död, när det är Mors dag!
För är det något jag skulle kunna tänka mig att ägna en hel dag åt, förutom matlagning, så är det film.
Jag får se vad det blir. Imorgon är en annan dag. Var det visst en schlager som hette. Once upon a time! Christer Björkman fick ett mer lukrativt yrke än att vara schlagersångare, son till sveriges roulettedrottning och plastson till hockeylegend. Han blev schlagerorganisatör! Det ni!
Och i alla sammanhang som andas schlager, musik, kungligt eller sport så bor jag i länet. Gävleborg!
Svante Stockzelius, född i Glada Hudik och uppvuxen i kungliga Ockelbo! Det är fulländat!:-)
Och hur var det med Forsa? Två av landets genom tidernas mesta och bästa travtränare! Bara för att ta glansen av Ockelbo.
Lev väl!♥
Sing a song every hour...
Att Angelina Jolie skulle tävla för Armenien var svårtippat. Men kvällens vackraste är hon. I schlagertävlingen i Oslo alltså! Det är mycket kalkoner och många frysta kycklingar ikväll. Men också många vackra melodier. Så kallade ballader. Schlager är väl ett bättre ord. Stillsamma eller svulstiga.
Några stackars tappra försöker fortfarande, eller försöker igen, hålla på ursprungstanken att ha med något specifikt från sitt land. Toner, instrument, satsmelodier, sångteknik etc. Irland, Spanien, Portugal lämnar sina spår.
Jag är alltid svag för Israel. För jag tycker det är ett vackert språk, hebreiska. Och delvis andra orsaker. Grabben i år påminner dessutom om en av skådisarna i Holocaust, Förintelsen. Meryl Streeps genombrott. Kommer ni ihåg den mastodontserien?
Men jag gillar Simon and Garfunkel goes Belgium. Me and my guitar. Och den söta spanjoren med den söta melodin! Cyprioten blir nog också något vad det lider. Bor i Wales.
Nu är det sista bidraget, Danmark i rutan. Och tro det eller ej men Angelina är med igen. Om än lite opererad. Och vilket plagiat. Sting goes ABBA!
Vilka vinner`Tja, Azerbadjan, Armenien, Tyskland, Israel, Belgien, Turkiet? Inte lilla Rick Astley för England eller den nya You raise me up fra Norge! Men det är en besynnerlig värld. Så vad vet jag!
Lev väl!♥
Det var tider det! Kommer ihåg det som igår!
Några stackars tappra försöker fortfarande, eller försöker igen, hålla på ursprungstanken att ha med något specifikt från sitt land. Toner, instrument, satsmelodier, sångteknik etc. Irland, Spanien, Portugal lämnar sina spår.
Jag är alltid svag för Israel. För jag tycker det är ett vackert språk, hebreiska. Och delvis andra orsaker. Grabben i år påminner dessutom om en av skådisarna i Holocaust, Förintelsen. Meryl Streeps genombrott. Kommer ni ihåg den mastodontserien?
Men jag gillar Simon and Garfunkel goes Belgium. Me and my guitar. Och den söta spanjoren med den söta melodin! Cyprioten blir nog också något vad det lider. Bor i Wales.
Nu är det sista bidraget, Danmark i rutan. Och tro det eller ej men Angelina är med igen. Om än lite opererad. Och vilket plagiat. Sting goes ABBA!
Vilka vinner`Tja, Azerbadjan, Armenien, Tyskland, Israel, Belgien, Turkiet? Inte lilla Rick Astley för England eller den nya You raise me up fra Norge! Men det är en besynnerlig värld. Så vad vet jag!
Lev väl!♥
Det var tider det! Kommer ihåg det som igår!
Comme d´habitude!
Solen lockar ute. Blomster ska inhandlas. En lördag som många andra. Mannen i mitt liv och grabbarna åkte till Järvsö för att köra lite cykel utför. De får välja mellan Barbro, Monika, Malin och Kristin! Jag får bara hoppas förnuftet råder hos den gamle farbrodern, så han väljer Barbro. Den för alla!
Det fixar inte min kropp eller framförallt knopp än. Att cykla utför. Trots Barbro! Men snart så...
Så det blir en lördag som vanligt. Lite strosande, lite pysslande och matlagning. Det sista inte lite utan länge! Och mycket!
Som vanligt!
Originalet! Utan vare sig Anka eller Frankie Boy!
Lev väl!♥
Godingar!
Sandy Shaw!
Några gamla godingar så här i schlagertider! Allt är beständigt. Bara föremålen växlar. Precis som med kärleken!
Vicky Leandros. 1967
Och fem år senare! Lite äldre, lite annan frissa, lite annat allt!
Vicky Leandros 1972!
Lev väl!♥
Stöld och svartsjuka!
Sverige missar finalen i schlagerEM. Så kan det gå. Jag såg inte tillställningen. Hade roligare för mig. Åt fantastisk mat i fantastiskt sällskap.
Men detta är ju bedrövligt. Eller inte!
Stora delar av världen lider och vi sörjer schlagerbedrövelse. Sade schlagernörden Sjögren!
Ja, vi kan ju minnas om bättre tider i schlagersammanhang, i alla fall.
Sing a song every hour...
Even when your lover is gone gone gone...
Ding ding dong!
Definitivt bättre förr!
Lev väl!♥
Får lägga till Danmarks stöldlåt till potientiella vinnarlistan. Sting möter ABBA! Svartsjukelåtar båda två.
1975, Hollands bidrag och vinnare. Teach in! Hon var lärare!!!
22%
22%. Det är inte mycket! Och det är illa! Beror självklart på vad jag pratar om och i jämförelse med vad. Dessutom ska man aldrig börja något skrivet med siffror. Det lärde jag mig på Poppius för hundra år sedan.
Men ändå! 22% Det är vad papporna tog ut av föräldraledigheten i vårt land 2009. Det är dinosaorienivå. För så har siffrorna sett ut rätt länge. Fortsätter det i den här takten kommer min äldste son att vara i sluttampen av sitt liv innan män och kvinnor tar ut en lika stor andel av dagarna i föräldraförsäkringen.
Jag tänker inte ens gå in på frågan om detta är viktigt. Viktigt om det är 22% hit eller 50% dit! Jo, självklart är det det. I min värld. Den värld jag vill att mina barnbarn ska få växa upp i.
22% eller 50% speglar värderingar, attityder och förhållningssätt till allas vårt liv. Det speglar värderingar som säger att kvinnor, just för att de är kvinnor, ska per automatik vara längre hemma med gemensamma barn. Det speglar värderingar som säger att kvinnors kompetens och kunskap inte är lika viktiga på arbetsmarknaden.
Det speglar värderingar som säger att det män och pojkar gör är viktigare än vad kvinnor och flickor gör.
Men framförallt speglar det ett förhållningssätt till livet som säger att våra liv är olika mycket värda. Våra barn är det viktigaste vi har. Oavsett om vi har barn eller ej. Alla barn är framtiden. Självklart är det viktigt att våra barn har trygghet och kärlek omkring sig. Alltför många har inte det. Men det handlar inte om att mamma stannade hemma i flera år och tog hand om barn medan pappa gjorde karriär eller i alla fall tjänade pengar. Jag tror inte det skapar större trygghet och ger mer kärlek än om både mor och far har tagit det ansvaret. Och för all del dagis och dagbarnvårdare. Däremot ger det en skev och diskriminerande bild av vad kvinnor kan. Och möjligheterna för kvinnor minskar på det viset. Är det det vi vill uppfostra våra döttrar till? För möjligheterna minskar.
Det blir en ond cirkel. Stannar kvinnor hemma mer med barnen så hamnar man på efterkälken. Ja, vadå? Vad spelar det för roll? Det spelar stor roll. Både för den enskilda kvinnan och för framtiden. Sämre löneutveckling, sämre pension, sämre självförtroende, sämre förebild! Det finns både kvinnor och män i världen. Och vem säger att förhållanden och äktenskap håller i all framtid! Tjops, så är det borta. Det var den romantiska bilden av familjen där modern tryggt höll hemmet i ett grepp i några år. Tills det skulle vara hennes tur... Bilden försvann! Kvinnors löner är sämre. Alltså blir det en ursäkt att mannen inte ska stanna hemma. Och så är den, i mitt tycke, onda spiralen igång!
Men en nog så sorglig konsekvens av 22% är ju att männen förlorar en stor del av relationen till sina barn. Och att vara trygga och kärleksfulla förebilder för sina små barn. Precis som kvinnorna! Men det har ingen status 2009 eller 2010.
Så länge det finns unga manliga arbetsgivare, ja, vi ska inte tala om äldre, som tvärvägrar att anställa unga kompetenta kvinnor. Just för att de är unga och kan bli gravida. Vilken helvetiskt ond spiral.
Så länge det är så, då är det illa! 22%! Huvva!
Mutter Courage krävs! Och för all del Vater!
Lev väl!♥
Men ändå! 22% Det är vad papporna tog ut av föräldraledigheten i vårt land 2009. Det är dinosaorienivå. För så har siffrorna sett ut rätt länge. Fortsätter det i den här takten kommer min äldste son att vara i sluttampen av sitt liv innan män och kvinnor tar ut en lika stor andel av dagarna i föräldraförsäkringen.
Jag tänker inte ens gå in på frågan om detta är viktigt. Viktigt om det är 22% hit eller 50% dit! Jo, självklart är det det. I min värld. Den värld jag vill att mina barnbarn ska få växa upp i.
22% eller 50% speglar värderingar, attityder och förhållningssätt till allas vårt liv. Det speglar värderingar som säger att kvinnor, just för att de är kvinnor, ska per automatik vara längre hemma med gemensamma barn. Det speglar värderingar som säger att kvinnors kompetens och kunskap inte är lika viktiga på arbetsmarknaden.
Det speglar värderingar som säger att det män och pojkar gör är viktigare än vad kvinnor och flickor gör.
Men framförallt speglar det ett förhållningssätt till livet som säger att våra liv är olika mycket värda. Våra barn är det viktigaste vi har. Oavsett om vi har barn eller ej. Alla barn är framtiden. Självklart är det viktigt att våra barn har trygghet och kärlek omkring sig. Alltför många har inte det. Men det handlar inte om att mamma stannade hemma i flera år och tog hand om barn medan pappa gjorde karriär eller i alla fall tjänade pengar. Jag tror inte det skapar större trygghet och ger mer kärlek än om både mor och far har tagit det ansvaret. Och för all del dagis och dagbarnvårdare. Däremot ger det en skev och diskriminerande bild av vad kvinnor kan. Och möjligheterna för kvinnor minskar på det viset. Är det det vi vill uppfostra våra döttrar till? För möjligheterna minskar.
Det blir en ond cirkel. Stannar kvinnor hemma mer med barnen så hamnar man på efterkälken. Ja, vadå? Vad spelar det för roll? Det spelar stor roll. Både för den enskilda kvinnan och för framtiden. Sämre löneutveckling, sämre pension, sämre självförtroende, sämre förebild! Det finns både kvinnor och män i världen. Och vem säger att förhållanden och äktenskap håller i all framtid! Tjops, så är det borta. Det var den romantiska bilden av familjen där modern tryggt höll hemmet i ett grepp i några år. Tills det skulle vara hennes tur... Bilden försvann! Kvinnors löner är sämre. Alltså blir det en ursäkt att mannen inte ska stanna hemma. Och så är den, i mitt tycke, onda spiralen igång!
Men en nog så sorglig konsekvens av 22% är ju att männen förlorar en stor del av relationen till sina barn. Och att vara trygga och kärleksfulla förebilder för sina små barn. Precis som kvinnorna! Men det har ingen status 2009 eller 2010.
Så länge det finns unga manliga arbetsgivare, ja, vi ska inte tala om äldre, som tvärvägrar att anställa unga kompetenta kvinnor. Just för att de är unga och kan bli gravida. Vilken helvetiskt ond spiral.
Så länge det är så, då är det illa! 22%! Huvva!
Mutter Courage krävs! Och för all del Vater!
Lev väl!♥
Uppfriskande!
Kom hem efter ett uppfriskande möte. Med vår egen Ljusdals barnteaterförening. Saker händer...
Viker tvätt och kommer då på, att på TV pågår min specialitet. Eller en av dem! Eurovision Song Contest. Semifinal. Hinner genomlyssna eller, ska vi slå till med genomlida, snabbreprisen. Vad är det som händer? Madonna, och då en riktigt nerkörd Madonna, tävlar för Albanien. En Sarah Dawn Finer i form som gammalt tuggummi tävlar för asklandet. Vad händer?
Snabbrepriser är inte rättvisa. Det ska medges. Det jag trots allt hörde var ändå något som speglade ett sargat och gråtfärdigt Europa. Och Europa är inte sargat. Möjligtvis gråtfärdigt. Så ryck upp er. Får hoppas på nästa semifinal. Då är Sverige med. Och det kan bara bli bättre!
Så tvättvikning var rätt uppfriskande det med. Jämfört med pekoralet i Oslo. Men ok, musik ska byggas utav glädje. Och har det gjorts. Fine! I alla fall i detta sammanhang!
Tror i dagsläget att antingen Tyskland eller Azerbadjan vinner. Återkommer eventuellt i ämnet !
Lev väl!♥
1972! Min älskade lillalillasyster föds! Och de här vann inte. Det gjorde Luxembourg! Med Vicky Leandros och Après Toi! Och Luxembourg vinner året därpå också. Men så kommer La Suède - ABBA!
Kör ihop sig! Var sak har sin tid!
Tre saker för mycket idag. Och alla har med landstingsbesök att göra! Mitt eget besök kl 10.30 som blev avbokat för några dagar sedan lyckades jag glömma att jag glömt. Mickans besök på sjukhuset i Glada Hudik kl 10.00. Bye gone! Min syster T´s besök på mammografin i Glada Hudik kl 10.00. Check! Lyckades få med mig syster i bilen men alltså inte dotter. Tur jag själv var med. Och fr a med tanke på att mitt besök var inställt.
Hänger ni med?
Lev väl!♥
Hänger ni med?
Lev väl!♥
The worrying kind
Kommer man någonsin att vänja sig av med oro för sina barn? Skulle inte tro det. Den finns där inbyggd. Även om man försöker lära sig att hantera den för olika tillfällen och åldrar.
I natt ska äldste sonen köra flickvännen med kompis till Arlanda. Han har även sällskap av the chef, Tobias. Skönt. Och sedan ska de köra hem medan flickvän och kompis sätter sig på flyget. Kommer jag att sova inatt? Tveksamt. Men måste försöka.
Efter att ha agerat konsult per telefon till Prag angående misstänkt allergiattack ska jag alltså försöka konsultera mig själv. Andas djupt och lugnt. Det ska gå bra!
Jag och och min goa vän Gerd har suttit i glashuset, vi är inte på glasberget, skrattat och agerat konsulter till ett golfgäng i Prag. Inte bara angående allergiattacker.
Pratat med syster yster om hennes mammografibesök imorgon. Sköterskan hon hade pratat med, om var mammografin i Glada Hudik låg, hade sagt att det inte låg där det låg förut. Varpå syster T frågar var det låg förut. "Vet inte, svarar människan. Jag brukar åka till Gävle på mina mammografibesök!" Syster T; "Men varför säger du då som du gör?" "Ingen aning, svarar den landstingsanställde." Också undrar vissa varför Landstinget har problem! Jisses!
Allergiattacken gick bra. Men jag undrar om det inte var de andra, som inte hade fått en attack, som jag lugnade mest. Ja, de som inte var lugna redan. Men de var å andra sidan lite väl lugna.
Allergiattacker har jag haft några genom åren. Det gäller att ha lugna människor omkring sig, men allerta! Tveksamt om någon i Praggänget var antingen det ena eller andra!
Och gärna en snygg läkare sedan. Om nu läkarbesök blir aktuellt. Och andas. Djupt och lugnt. Du måste tro det i alla fall. Att du kan andas. Det ska gå bra!
Lev väl!♥
Lugnt och skönt! Med en av mina husgudar!
I natt ska äldste sonen köra flickvännen med kompis till Arlanda. Han har även sällskap av the chef, Tobias. Skönt. Och sedan ska de köra hem medan flickvän och kompis sätter sig på flyget. Kommer jag att sova inatt? Tveksamt. Men måste försöka.
Efter att ha agerat konsult per telefon till Prag angående misstänkt allergiattack ska jag alltså försöka konsultera mig själv. Andas djupt och lugnt. Det ska gå bra!
Jag och och min goa vän Gerd har suttit i glashuset, vi är inte på glasberget, skrattat och agerat konsulter till ett golfgäng i Prag. Inte bara angående allergiattacker.
Pratat med syster yster om hennes mammografibesök imorgon. Sköterskan hon hade pratat med, om var mammografin i Glada Hudik låg, hade sagt att det inte låg där det låg förut. Varpå syster T frågar var det låg förut. "Vet inte, svarar människan. Jag brukar åka till Gävle på mina mammografibesök!" Syster T; "Men varför säger du då som du gör?" "Ingen aning, svarar den landstingsanställde." Också undrar vissa varför Landstinget har problem! Jisses!
Allergiattacken gick bra. Men jag undrar om det inte var de andra, som inte hade fått en attack, som jag lugnade mest. Ja, de som inte var lugna redan. Men de var å andra sidan lite väl lugna.
Allergiattacker har jag haft några genom åren. Det gäller att ha lugna människor omkring sig, men allerta! Tveksamt om någon i Praggänget var antingen det ena eller andra!
Och gärna en snygg läkare sedan. Om nu läkarbesök blir aktuellt. Och andas. Djupt och lugnt. Du måste tro det i alla fall. Att du kan andas. Det ska gå bra!
Lev väl!♥
Lugnt och skönt! Med en av mina husgudar!
Minnen av Basel - St Jakobstadion 1983
Lev väl!♥
En Pynnegladtröja!
Under en viss period av mina Uppsalaår pågick et psykologiskt experiment. Jag genomförde det själv. För att pigga upp mig, trösta mig eller gud vet vad, så inhandlade jag ibland en "Pynnegladtröja". Jag blev påmind om detta av kära systrar för ett tag sedan. De eller någon av dem tyckte jag skulle ta och gå och köpa en"Pynnegladtröja". Jisses. Det hade jag helt glömt. Att det var så man kunde göra. Vad lätt det var. Syster H skulle nog gärna säga att jag har ägnat mig åt flera varianter av detta psykologiska experiment genom åren. "Pynnegladskor", "Pynnegladlyktor", "Pynnegladblommor", "Pynnegladkonst". Men tröjorna hade jag glömt. Givetvis tog jag dem på orden och inhandlade ett stycke tröja. Det funkar. Jag var glad åtskilliga timmar efteråt. Ja, kanske t o m dygn. Uppiggad blev jag. Nu vet jag ju inte om det först och främst var för att jag hade blivit påmind om detta crazytillstånd eller om det var själva tröjan. Både och förmodligen.
Bruce Springsteen – Waitin' On A Sunny Day
Jag har döpt en av mina listor på Spotify till Pynneglad också. Där ligger diverse. Nostalgi, skratt, tårar, vemod, crazy...Pynneglad är inte bara det rent och skärt lyckliga. Vad nu det är? Pynneglad är mera känslan, känslorna av minnen, goda och mindre goda. Jag kanske skulle kalla dem vemodiga idag. Det är känslorna och minnen av människor och platser. Saker jag gjort och inte gjort. Saker jag borde gjort. Och definitivt saker jag inte borde gjort. Men det är mina. Mina Pynnegladsaker.
Gloria Gaynor – I Will Survive
Yazoo – Only You
Lev väl!♥
Bruce Springsteen – Waitin' On A Sunny Day
Jag har döpt en av mina listor på Spotify till Pynneglad också. Där ligger diverse. Nostalgi, skratt, tårar, vemod, crazy...Pynneglad är inte bara det rent och skärt lyckliga. Vad nu det är? Pynneglad är mera känslan, känslorna av minnen, goda och mindre goda. Jag kanske skulle kalla dem vemodiga idag. Det är känslorna och minnen av människor och platser. Saker jag gjort och inte gjort. Saker jag borde gjort. Och definitivt saker jag inte borde gjort. Men det är mina. Mina Pynnegladsaker.
Gloria Gaynor – I Will Survive
Yazoo – Only You
Lev väl!♥
No blues, bara krämig rock!
Det är fantastiskt hur vissa kvällar bara slår till och blir så där harmoniska, skrattiga, goda och livfulla, som bara vissa kvällar blir!
Jag tror att mannen i mitt liv och jag har hamnat i en gräddivision i matstafettsammanhang. Vi har varit med alla år, så det kändes som att nu ska vi få känna glädjen av lång och trogen tjänst. Och slippa cykla till Föne. Vi hade några rätt behagliga cykelturer igår kväll och natt. Vi rörde oss i en omkrets av högst några km. Men omkretsen av trevliga människor och livsnjutande mat var betydligt större. Eller livsnjutande människor och trevlig mat om ni så vill.
Vad många människor som jag aldrig sett eller pratat med tidigare. Roliga, kluriga och spännande människor. Alla är vi ett oskrivet blad från början för varandra. Men vad mycket som finns hos alla. Bladen blir rätt fulla. Rätt fort.
Förrätten i Ämbarbo smälte i munnen. Jag har ätit precis den specialaren förut. Kommer bara inte på var. Innehåller ostkrokar. Eller är snarare dekorerad med krokarna. Krossade till oigenkännlighet. Låter det mysko? Det är ljuvligt. Människorna runt bordet gjorde sitt till för att maten skulle smälta i munnen. Skratt är bra. Inget tvivel om det.
Sedan fick vi oss en liten nätt cykeltur till varmrätten. Bara några gator nedanför oss. Där fick vi dessutom en liten, men ack så rolig vinprovning signerad BergsLars, den fyndige. Till detta lax och potatis med såser som får salig Werner att klucka förtjust på schwyzterdytsch!
Desserten skulle alltså intas hos livet på en Pynne och mannen i hennes liv. I god tid anlände vi hem. Bara det är en bedrift för tidsoptimisten och hans nästan lika tidsoptimistiska fru. Sönerna hade förberett och tänt ljus. Guldklimpar. Med betoning på guld. Crème Brûlée med hallon och björnbär samt limoncellotryfflar till kaffet stod på bordet. Om sanningen ska fram så var nog Brûléen snarare en Crema Catalana. Med lite citron i. Skillnaderna är marginella. Det vågar jag säga, som varken är fransos eller katalan.
Crema Catalana! 
Créme Brûlée!
Strax innan gästerna dyker upp frågar mannen i mitt liv mig vilka jag tror kommer. Detta gör han samtidigt som han bränner sockret på bruléerna. Jag nämner det bara så där i förbifarten för han gjorde två saker samtidigt. Göra och prata! Det tycker han själv inte han är kapabel till annars. I alla fall så var frågan inte helt tagen ur det blå eller korkad att ställa. Alla par är indelade i olika pooler, kan man säga. Inte vattenpooler då utan mer lagliknande. Så efter förrätt och varmrätt och med de paren och vart de skulle och var de har varit kan man i alla fall spekulera lite i vilka som finns med i samma pool. Jag slänger på måfå ur mig fyra namn, två par. Strax därpå ringer det på dörren där står det första paret. Ett rätt. Snart anländer det andra paret. Full pott! Varför gamblar jag inte mer? Fegis!
Vi satt i vårt glashus och hade så supertrevligt att tiden försvann, tankarna på Stadt kom nästan bort. Måste vi röra på oss? Till slut kom cyklarna fram igen och vi rullade neråt mot efterfesten. Marcus fick agera chaufför till två cykellösa. Alla kom vi lyckligt och väl ner. Och lyckligt och väl kom vi hem också. Strålande tider.
Nu sjunger jag lite Gräsänkablues. Eller för all del lite rock. Mannen i mitt liv drog till Prag. Fick med sig pass, golfklubbor, lite kläder, plånbok och sig själv. Det är en bedrift. Mobilen ligger kvar här hemma på laddning. På brödburken.
GRÄSÄNKLINGSBLUES Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt. jo, ja' sa just det att det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt. ...
Världens bästa Carlsson ringde förut, också på väg till Prag, och höll på att sätta kaffet i halsen. När jag svarade. Trodde han skulle få stå ut med livet på en Pynne i en vecka. På golfbanorna i Prag. Livet kan nog vara ljusare för Carlsson än så. Jag lät honom våndas några sekunder innan jag förklarade dilemmat.
Lev väl gott folk!♥
Jag tror att mannen i mitt liv och jag har hamnat i en gräddivision i matstafettsammanhang. Vi har varit med alla år, så det kändes som att nu ska vi få känna glädjen av lång och trogen tjänst. Och slippa cykla till Föne. Vi hade några rätt behagliga cykelturer igår kväll och natt. Vi rörde oss i en omkrets av högst några km. Men omkretsen av trevliga människor och livsnjutande mat var betydligt större. Eller livsnjutande människor och trevlig mat om ni så vill.
Vad många människor som jag aldrig sett eller pratat med tidigare. Roliga, kluriga och spännande människor. Alla är vi ett oskrivet blad från början för varandra. Men vad mycket som finns hos alla. Bladen blir rätt fulla. Rätt fort.
Förrätten i Ämbarbo smälte i munnen. Jag har ätit precis den specialaren förut. Kommer bara inte på var. Innehåller ostkrokar. Eller är snarare dekorerad med krokarna. Krossade till oigenkännlighet. Låter det mysko? Det är ljuvligt. Människorna runt bordet gjorde sitt till för att maten skulle smälta i munnen. Skratt är bra. Inget tvivel om det.
Sedan fick vi oss en liten nätt cykeltur till varmrätten. Bara några gator nedanför oss. Där fick vi dessutom en liten, men ack så rolig vinprovning signerad BergsLars, den fyndige. Till detta lax och potatis med såser som får salig Werner att klucka förtjust på schwyzterdytsch!
Desserten skulle alltså intas hos livet på en Pynne och mannen i hennes liv. I god tid anlände vi hem. Bara det är en bedrift för tidsoptimisten och hans nästan lika tidsoptimistiska fru. Sönerna hade förberett och tänt ljus. Guldklimpar. Med betoning på guld. Crème Brûlée med hallon och björnbär samt limoncellotryfflar till kaffet stod på bordet. Om sanningen ska fram så var nog Brûléen snarare en Crema Catalana. Med lite citron i. Skillnaderna är marginella. Det vågar jag säga, som varken är fransos eller katalan.
Crema Catalana! Créme Brûlée!Strax innan gästerna dyker upp frågar mannen i mitt liv mig vilka jag tror kommer. Detta gör han samtidigt som han bränner sockret på bruléerna. Jag nämner det bara så där i förbifarten för han gjorde två saker samtidigt. Göra och prata! Det tycker han själv inte han är kapabel till annars. I alla fall så var frågan inte helt tagen ur det blå eller korkad att ställa. Alla par är indelade i olika pooler, kan man säga. Inte vattenpooler då utan mer lagliknande. Så efter förrätt och varmrätt och med de paren och vart de skulle och var de har varit kan man i alla fall spekulera lite i vilka som finns med i samma pool. Jag slänger på måfå ur mig fyra namn, två par. Strax därpå ringer det på dörren där står det första paret. Ett rätt. Snart anländer det andra paret. Full pott! Varför gamblar jag inte mer? Fegis!
Vi satt i vårt glashus och hade så supertrevligt att tiden försvann, tankarna på Stadt kom nästan bort. Måste vi röra på oss? Till slut kom cyklarna fram igen och vi rullade neråt mot efterfesten. Marcus fick agera chaufför till två cykellösa. Alla kom vi lyckligt och väl ner. Och lyckligt och väl kom vi hem också. Strålande tider.
Nu sjunger jag lite Gräsänkablues. Eller för all del lite rock. Mannen i mitt liv drog till Prag. Fick med sig pass, golfklubbor, lite kläder, plånbok och sig själv. Det är en bedrift. Mobilen ligger kvar här hemma på laddning. På brödburken.
GRÄSÄNKLINGSBLUES Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt. jo, ja' sa just det att det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt. ...
Världens bästa Carlsson ringde förut, också på väg till Prag, och höll på att sätta kaffet i halsen. När jag svarade. Trodde han skulle få stå ut med livet på en Pynne i en vecka. På golfbanorna i Prag. Livet kan nog vara ljusare för Carlsson än så. Jag lät honom våndas några sekunder innan jag förklarade dilemmat.
Lev väl gott folk!♥
Matstafett
Imorgon, pingstafton, går matstafetten av stapeln i Ljusdal. Ljusdals kommun ska jag säga. För du kan hamna på förrätt i Hennan eller Los och själv ha varmrätt hemma i Ljusdal hos mig och sedan på dessert i Ämbarbo. Nästan i alla fall det. Där är alltså inte en sprintstafett.
MATSTAFETT? Som gammal friidrottare skulle jag genast tänka att det gäller att snabbt som sjutton leverera lite mat istället för stafettpinnen. 4x400 m mat. Jisses. Vilket utbud!
Skämt åsido så har denna "lek" många namn som kärt barn har. Den finns på många ställen i Sverige och heter saker som Cykelracet, Cykelstafetten, Matracet och Matstafetten!
Anyway, it´s fun! Jag lovar. Ta det med en nypa salt bara. Här är det Round Table som är arrangör och intäkterna går till något som behöver något. I detta fall och år går intäkterna till Kvinnojouren i Ljusdal.
Grejen är att en massa människor deltar. Parvis. Det betyder inte man och kvinna nödvändigtvis, det betyder inte gifta/sambos nödvändigtvis, det betyder inte nära förbindelse överhuvudtaget. Nödvändigtvis. Men två personer vill laga något, förhoppningsvis, gott tillsammans, och vara med.
Och hur går då detta till?
För någon vecka sedan fick vi ett kuvert. I det stod det att jag och mannen i mitt liv skulle på förrätt till ett par. I Ämbarbo!!! Själva får vi reda på att vi ska servera dessert hemma hos oss. Detta betyder att vi på förrätten kommer att få reda på vart vi ska bege oss för att få en varmrätt. På alla ställen är det sex par som samlas inklusive värdpar. Så vilka du träffar där och här och vilka som kommer hit på dessert har du ingen aaaning om! Efter hela måltiden, dvs, förrätt, varmrätt och dessert så samlas vi i år på Stadt. Mingel, surr och dans.
Och, anyway, it´s fun. Jag lovar! Bara du inte tror att du måste städa skiten ur dig före och servera något utöver det vanliga. Var dig själv och ha kul. Så får du kul!
Som någon sa, "va´bra att ha dessert, då ser ju ingen hur det ser ut hemma hos dig".
Nähä! Är det det som är viktigt? Jag hoppas verkligen inte de som kommer är så tankade att det inte märker var de är, men jag hoppas de skiter i hur det ser ut. Det är vårt hem med allt vad det innebär. Jag hoppas träffa nya spännande människor. Oavsett hur de bor! Damm eller inte, design eller inte! Bara vara där, oförutsett och spännande. Kul ska det vara! Och möten! Och äta lite såklart.
Och kul ska jag ha! Och cyklarna är redo. Bara vi inte hamnar på varmrätt i Föne! Lite, men bara lite, att cykla dit är väl långt! Och, dessutom, tänkte jag åka dit, visserligen i bil, men ändå, för att titta på fotboll på fm. Loos P 50! Vad gör man inte. In love and war.
Lev väl!♥
MATSTAFETT? Som gammal friidrottare skulle jag genast tänka att det gäller att snabbt som sjutton leverera lite mat istället för stafettpinnen. 4x400 m mat. Jisses. Vilket utbud!
Skämt åsido så har denna "lek" många namn som kärt barn har. Den finns på många ställen i Sverige och heter saker som Cykelracet, Cykelstafetten, Matracet och Matstafetten!
Anyway, it´s fun! Jag lovar. Ta det med en nypa salt bara. Här är det Round Table som är arrangör och intäkterna går till något som behöver något. I detta fall och år går intäkterna till Kvinnojouren i Ljusdal.
Grejen är att en massa människor deltar. Parvis. Det betyder inte man och kvinna nödvändigtvis, det betyder inte gifta/sambos nödvändigtvis, det betyder inte nära förbindelse överhuvudtaget. Nödvändigtvis. Men två personer vill laga något, förhoppningsvis, gott tillsammans, och vara med.
Och hur går då detta till?
För någon vecka sedan fick vi ett kuvert. I det stod det att jag och mannen i mitt liv skulle på förrätt till ett par. I Ämbarbo!!! Själva får vi reda på att vi ska servera dessert hemma hos oss. Detta betyder att vi på förrätten kommer att få reda på vart vi ska bege oss för att få en varmrätt. På alla ställen är det sex par som samlas inklusive värdpar. Så vilka du träffar där och här och vilka som kommer hit på dessert har du ingen aaaning om! Efter hela måltiden, dvs, förrätt, varmrätt och dessert så samlas vi i år på Stadt. Mingel, surr och dans.
Och, anyway, it´s fun. Jag lovar! Bara du inte tror att du måste städa skiten ur dig före och servera något utöver det vanliga. Var dig själv och ha kul. Så får du kul!
Som någon sa, "va´bra att ha dessert, då ser ju ingen hur det ser ut hemma hos dig".
Nähä! Är det det som är viktigt? Jag hoppas verkligen inte de som kommer är så tankade att det inte märker var de är, men jag hoppas de skiter i hur det ser ut. Det är vårt hem med allt vad det innebär. Jag hoppas träffa nya spännande människor. Oavsett hur de bor! Damm eller inte, design eller inte! Bara vara där, oförutsett och spännande. Kul ska det vara! Och möten! Och äta lite såklart.
Och kul ska jag ha! Och cyklarna är redo. Bara vi inte hamnar på varmrätt i Föne! Lite, men bara lite, att cykla dit är väl långt! Och, dessutom, tänkte jag åka dit, visserligen i bil, men ändå, för att titta på fotboll på fm. Loos P 50! Vad gör man inte. In love and war.
Lev väl!♥
Bara lite nostalgisk...
Rose, Rosé eller bara rosor!
En torsdagskväll i maj i Light Valley med medelhavsvärme. By the sea, dvs i Glada Hudik, var det faktiskt tropisk värme. Sådana kvällar kan ett rosévin slinka ner. Även om du inte bokstavligt sitter vid Medelhavets strand. Trots att du sitter i en björk,gran -och tallskog på Aspgatan i Ljusdal. Ja, ja, inte i själva skogen utan i mitt lilla glashus som nästan ligger i skogen. Vilket lugn. Och vilka dofter denna kväll.
Min goa Towe och Java kom förbi. Dessförinnan hade laxfile med fetaost, färskpotatis med kryddsmör och tomat- och knipplökssallad slunkit ned. Towe kom lagom till rosévinet, javan, inte hennes då utan vår espresso, och limoncellon. Manen i mitt liv tyckte vi behövde lite medelhavstoner. Och guldkant.
En torsdagkväll i maj med lite guldkant. Och det bästa är nypäran. Och att det blev några kvar. Att äta kalla med smör och kaviar. Nyttigt, javisst. För min själ i alla fall. Det ska jag göra efter harmonipromenaden till återvinningen!
Och imorgon återvänder den förlorade, efterlängade och underbara Mickan! Livet på en Pynne!
Tänk att man kan sakna någon så!
Lev väl!♥
Min goa Towe och Java kom förbi. Dessförinnan hade laxfile med fetaost, färskpotatis med kryddsmör och tomat- och knipplökssallad slunkit ned. Towe kom lagom till rosévinet, javan, inte hennes då utan vår espresso, och limoncellon. Manen i mitt liv tyckte vi behövde lite medelhavstoner. Och guldkant.
En torsdagkväll i maj med lite guldkant. Och det bästa är nypäran. Och att det blev några kvar. Att äta kalla med smör och kaviar. Nyttigt, javisst. För min själ i alla fall. Det ska jag göra efter harmonipromenaden till återvinningen!
Och imorgon återvänder den förlorade, efterlängade och underbara Mickan! Livet på en Pynne!
Tänk att man kan sakna någon så!
Lev väl!♥
Jäm(n)t humör!
Tydligen är inte Gävleborgs Landsting den största Landstingsboven i Sverige. Landstinget i Västernorrlands län, givetvis ett grannlän, verkar faktiskt lite värre. I alla fall om man får tro Uppdrag Granskning. Min fråga är om jag ska bli mer förvånad, mer förbannad eller bara resignera. Att resignera tycker jag inte riktigt om, det är inte riktigt livet på en Pynne. Förvånad är jag ju ständigt över att jag inte är 16 år längre. Så då återstår förbannad. Och frågar man några personer i min närhet så skulle de garanterat säga att det är hon ju också. Jämt förbannad. Eller kanske snarare jämt arg. I alla fall sa min käre far, pappa C, det om mig när jag var mindre. "Pynne, hon har ett väldigt jäm(n)t humör, hon är jämt arg!" Jojo!
Men nog blir jag lite förbannad när jag ser hur Landsting efter Landsting kan missköta verksamheter så till den milda grad. Så till den grad att Östeuropas systematiska dopingsystem av idrottare verkar humant.
Renate Stecher, min unga ungdoms sprinterdrottning, fr DDR, odopad eller inte!
Sjuksköterskorna som intervjuades i programmet var också heligt förbannade. Tror jag det. De ser vad som sker och ska jobba i bedrövelsen. Precis som de sa, varför inte involvera dem i beslut och besparingsåtgärder. De arbetar där verkstaden sker. De ser! Och de har kunskapen och medmänskligheten.
Landstinget, oavsett var egentligen, är en koloss på väg att explodera. Av ilska! Och delvis också av sorg, tror jag, över den inkompetens som präglar många verksamhetsbeslut.
Jag tror faktiskt att det mesta är möjligt, allt går, utom nyfödda barn. Jag skulle bara önska att Landstingen i Västernorrland och Gävleborg också insåg det. Och började se möjligheter. Inte hinder! Och ser människors kunskap, kapacitet och engagemang som möjligheter och resurser.
Så för att sprida lite goda vibbar till Landstingsledningarna runt om i vårt avlånga land behöver de en hel del blomster. Här kommer lite blomster från ett annat Landsting, Stockholms. I alla fall sågde ut så här denna Kristi Himmelfärdshelg! Genom Mickans lins.
Lev väl!♥
Men nog blir jag lite förbannad när jag ser hur Landsting efter Landsting kan missköta verksamheter så till den milda grad. Så till den grad att Östeuropas systematiska dopingsystem av idrottare verkar humant.
Renate Stecher, min unga ungdoms sprinterdrottning, fr DDR, odopad eller inte!
Sjuksköterskorna som intervjuades i programmet var också heligt förbannade. Tror jag det. De ser vad som sker och ska jobba i bedrövelsen. Precis som de sa, varför inte involvera dem i beslut och besparingsåtgärder. De arbetar där verkstaden sker. De ser! Och de har kunskapen och medmänskligheten.
Landstinget, oavsett var egentligen, är en koloss på väg att explodera. Av ilska! Och delvis också av sorg, tror jag, över den inkompetens som präglar många verksamhetsbeslut.
Jag tror faktiskt att det mesta är möjligt, allt går, utom nyfödda barn. Jag skulle bara önska att Landstingen i Västernorrland och Gävleborg också insåg det. Och började se möjligheter. Inte hinder! Och ser människors kunskap, kapacitet och engagemang som möjligheter och resurser.
Så för att sprida lite goda vibbar till Landstingsledningarna runt om i vårt avlånga land behöver de en hel del blomster. Här kommer lite blomster från ett annat Landsting, Stockholms. I alla fall sågde ut så här denna Kristi Himmelfärdshelg! Genom Mickans lins.
Lev väl!♥
Vi som älskar att köa!
Vårdköerna i Landstinget Gävleborg är inte nådiga. Läste idag om mannen som skulle göra en rätt enkel operation för sina ryggbesvär. Ont var bara förnamnet han hade. Men operationen i sig var inte så komplicerad. Enligt de hänvisningar han fick av Landstinget skulle han få vänta alldeles för länge. Tack vare klok och medmänsklig personal kom han in tidigare. Men varför denna väntan? Och varför denna smärta? Och vad är problemet?
Jag, som också har besökt Landstingets inrättningar lika ofta, som någon ur kungafamiljen figurerar i kvällspressen, de senaste två åren, ställer mig också frågan. Vad är problemet? När jag har fått kallelse till ett besök, eller undersökning om man hellre vill kalla det så, har det angivits en tidpunkt lika långt fram som en månresa tycks vara. Alternativt har de uppmanat mig att ringa för att boka en tid inom en tidsram som inte överskrider de sk vårdgarantidagarna. Tidsramen ligger också rätt långt fram ska tilläggas. Jag har ringt samma dag jag har fått brevet eller remissen. Har det varit svårt att få en tid inom en överskådlig framtid? Tveksamt. Nej, med andra ord. Alltid, nåja, nästan alltid, mycket trevlig personal. Med stor medmänsklighet och, förmodar jag, kunskap i bagaget. Jag har fått en tid inom en snar framtid. Månresan avbokas.
Något lurt är det med Landstingets kösystem. Hur vore det om de som har kunskapen och för den del medmänskligheten kunde få sköta vårdköerna, eller åtminstone få vara delaktiga. Dvs, de yrkeskunniga, läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster m fl. De som sköter verkstaden. Något lurt är det.
Samma fenomen tycker jag mig skymta inom utbildningssidan i vårt avlånga land. De som sköter verkstaden får allt för lite att säga till om. Låt fler pedagoger, skolledare och elever själva få vara delaktiga i beslut och verksamhet som rör deras dagliga liv.
Barn- och utbildningsnämnden (BUN)i Ljusdal har slagit till igen. Det är skillnad på barn och barn i vår kommun.
Avgifterna för att hyra gymnastikhallar, dvs kommunala lokaler som vi betalar skatt för, höjs med 600% för friskolorna! 600%. Vad är det BUN vill säga? Att går era barn i friskola får ni minsann skylla er själva? Ska det vara ett straff? Oavsett skolform ska alla barn behandlas lika. Ha lika möjligheter och för all del skyldigheter. Detta gäller tydligen inte här. Färäldrar till barn i friskolor betalar skatt som alla andra. De betalar inga avgifter till skolan. Det är inga privatskolor på det sättet. Friskolorna i Ljusdal, med den pedagogik de för, har varit ett oerhört positivt tillskott i ett utbildningsklimat som inte alltid har varit det bästa. De har blivit en positiv del av kommunens utbildning. Ett komplement som sporrar. De senaste åren har klimatet blivit lite frostigare. Varför?
Ljusdals kommun har stått högt i rang i Sverige på det sätt man har involverat och hanterat friskolorna. Ett föredöme på många sätt av en mindre (invånarmässigt) kommun. Varför kasta bort det? Varför inte se möjligheterna igen? Många frågetecken. Men störst frågetecken ger mig nu BUN! Vad håller ni på med?
Låt de som sköter verkstaden få vara med och bestämma. Kanske helt och hållet i min värld. Vare sig det handlar om sjukvård eller undervisning. Men det är människor det handlar om. Kunskap och medmänsklighet är nyckeln till det mesta. Det är jag helt övertygad om!
Två, av alla ljuvliga, barn som gått på Tallbackens Freinetskola. Tyvärr finns inga pengar insatta på era konton!!!
Lev väl!♥
Jag, som också har besökt Landstingets inrättningar lika ofta, som någon ur kungafamiljen figurerar i kvällspressen, de senaste två åren, ställer mig också frågan. Vad är problemet? När jag har fått kallelse till ett besök, eller undersökning om man hellre vill kalla det så, har det angivits en tidpunkt lika långt fram som en månresa tycks vara. Alternativt har de uppmanat mig att ringa för att boka en tid inom en tidsram som inte överskrider de sk vårdgarantidagarna. Tidsramen ligger också rätt långt fram ska tilläggas. Jag har ringt samma dag jag har fått brevet eller remissen. Har det varit svårt att få en tid inom en överskådlig framtid? Tveksamt. Nej, med andra ord. Alltid, nåja, nästan alltid, mycket trevlig personal. Med stor medmänsklighet och, förmodar jag, kunskap i bagaget. Jag har fått en tid inom en snar framtid. Månresan avbokas.
Något lurt är det med Landstingets kösystem. Hur vore det om de som har kunskapen och för den del medmänskligheten kunde få sköta vårdköerna, eller åtminstone få vara delaktiga. Dvs, de yrkeskunniga, läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster m fl. De som sköter verkstaden. Något lurt är det.
Samma fenomen tycker jag mig skymta inom utbildningssidan i vårt avlånga land. De som sköter verkstaden får allt för lite att säga till om. Låt fler pedagoger, skolledare och elever själva få vara delaktiga i beslut och verksamhet som rör deras dagliga liv.
Barn- och utbildningsnämnden (BUN)i Ljusdal har slagit till igen. Det är skillnad på barn och barn i vår kommun.
Avgifterna för att hyra gymnastikhallar, dvs kommunala lokaler som vi betalar skatt för, höjs med 600% för friskolorna! 600%. Vad är det BUN vill säga? Att går era barn i friskola får ni minsann skylla er själva? Ska det vara ett straff? Oavsett skolform ska alla barn behandlas lika. Ha lika möjligheter och för all del skyldigheter. Detta gäller tydligen inte här. Färäldrar till barn i friskolor betalar skatt som alla andra. De betalar inga avgifter till skolan. Det är inga privatskolor på det sättet. Friskolorna i Ljusdal, med den pedagogik de för, har varit ett oerhört positivt tillskott i ett utbildningsklimat som inte alltid har varit det bästa. De har blivit en positiv del av kommunens utbildning. Ett komplement som sporrar. De senaste åren har klimatet blivit lite frostigare. Varför?
Ljusdals kommun har stått högt i rang i Sverige på det sätt man har involverat och hanterat friskolorna. Ett föredöme på många sätt av en mindre (invånarmässigt) kommun. Varför kasta bort det? Varför inte se möjligheterna igen? Många frågetecken. Men störst frågetecken ger mig nu BUN! Vad håller ni på med?
Låt de som sköter verkstaden få vara med och bestämma. Kanske helt och hållet i min värld. Vare sig det handlar om sjukvård eller undervisning. Men det är människor det handlar om. Kunskap och medmänsklighet är nyckeln till det mesta. Det är jag helt övertygad om!
Två, av alla ljuvliga, barn som gått på Tallbackens Freinetskola. Tyvärr finns inga pengar insatta på era konton!!!
Lev väl!♥
Ja, vi elsker...i 28 grader
Vill bara meddela att idag har temperaturen i Light Valley varit 28-29 grader.
Själv befann jag mig i Gävle halva dagen, detta lilla köldhål med bara 21 grader, och i Iggesund senare på dagen.
Innan jag ordar mer om temperaturer är det bäst jag tar och lägger mig i en vilstol. I solnedgången! Och låter ja vi elsker klinga ut med många tankar till alla ljuvliga norrmän. Min morbror Harren, min underbara vän Mona och alla vackra gossar på Karl Johan! Ja, vad vet jag!
När jag bodde i Bern så passerade tjejgänget ofta en resebyrå på väg till huvudmålet, Mr Pickwick. I det gigantiska skyltfönsret tronade en skuta med norsk flagg. Vag gissning att det var Hurtigrutten. Oavsett väder, törst eller brustna hjärtan, stannade alltid norskorna i gänget och sjöng. Ja, oavsett dag! Gissa vad?
En av dem tjoade också ofta, "Jag tror jag är förelsked i förelskelsen jag!" Bedrövlig norska. Inte donnan, utan mitt språk. Men det tror jag nog också att jag är lite. Lite av och till! Förälskad i livet. Åtminstone idag i 28 grader.
Lev väl!♥
Själv befann jag mig i Gävle halva dagen, detta lilla köldhål med bara 21 grader, och i Iggesund senare på dagen.
Innan jag ordar mer om temperaturer är det bäst jag tar och lägger mig i en vilstol. I solnedgången! Och låter ja vi elsker klinga ut med många tankar till alla ljuvliga norrmän. Min morbror Harren, min underbara vän Mona och alla vackra gossar på Karl Johan! Ja, vad vet jag!
När jag bodde i Bern så passerade tjejgänget ofta en resebyrå på väg till huvudmålet, Mr Pickwick. I det gigantiska skyltfönsret tronade en skuta med norsk flagg. Vag gissning att det var Hurtigrutten. Oavsett väder, törst eller brustna hjärtan, stannade alltid norskorna i gänget och sjöng. Ja, oavsett dag! Gissa vad?
En av dem tjoade också ofta, "Jag tror jag är förelsked i förelskelsen jag!" Bedrövlig norska. Inte donnan, utan mitt språk. Men det tror jag nog också att jag är lite. Lite av och till! Förälskad i livet. Åtminstone idag i 28 grader.
Lev väl!♥
A fortune!
Känns som jag äger en förmögenhet.
Blomsterprakt på Djurgården!
Birka - bland kullar, björkar och får!
Med såna vänner som Liljeda(r)lingarna, min familj och sommar i luften är jag rik. På både kärlek och pollen! Börjar snuva riktigt bra nu. Men vad gör det! För inte nog med att jag har denna rikedom av människor i min närhet så vann jag Aktiespelet igår kväll. Strålande tider! Hemresan från Stockholm gick galant. Inte en polis i sikte. Livet på en Pynne flyter! Och dessförinnan hade vi bevistat en dansshow på Tibbleteatern i Täby. Freja L var strålande! Vilka förmågor det finns. Och vad musik och dans är kraft. Och ger kraft och glädje!
Gaszpacho före avfärd! Ger också kraft!
His Majesty Winston!
Nu packar vi för Danmark. Vi och vi är Mikaela. Skolresa till en vänskola i det dejliga landet. I staden Holboek ska de tillbringa fem spännande dagar. De ska bo hemma hos sina vänklasskompisar! Mycket tankar och viss oro samsas med packningen. Vad ska med? Och vad ska inte med? Med tanke på den väska hon har dragit fram så ska visst allt med!
Bergmans pepparkakor, polkagrisar från Fagerströms i Glada Hudik och blåbärsmarmelad med svartpeppar från de hälsingska skogarna följer också med som gåva till värdfamiljen. Har livet på en Pynne annat än mat i huvudet? Knappast!
Tror jag ska granska ett stycke packning nu!
Lev väl!♥
Blomsterprakt på Djurgården!
Birka - bland kullar, björkar och får!
Med såna vänner som Liljeda(r)lingarna, min familj och sommar i luften är jag rik. På både kärlek och pollen! Börjar snuva riktigt bra nu. Men vad gör det! För inte nog med att jag har denna rikedom av människor i min närhet så vann jag Aktiespelet igår kväll. Strålande tider! Hemresan från Stockholm gick galant. Inte en polis i sikte. Livet på en Pynne flyter! Och dessförinnan hade vi bevistat en dansshow på Tibbleteatern i Täby. Freja L var strålande! Vilka förmågor det finns. Och vad musik och dans är kraft. Och ger kraft och glädje!
Gaszpacho före avfärd! Ger också kraft!
His Majesty Winston!Nu packar vi för Danmark. Vi och vi är Mikaela. Skolresa till en vänskola i det dejliga landet. I staden Holboek ska de tillbringa fem spännande dagar. De ska bo hemma hos sina vänklasskompisar! Mycket tankar och viss oro samsas med packningen. Vad ska med? Och vad ska inte med? Med tanke på den väska hon har dragit fram så ska visst allt med!
Bergmans pepparkakor, polkagrisar från Fagerströms i Glada Hudik och blåbärsmarmelad med svartpeppar från de hälsingska skogarna följer också med som gåva till värdfamiljen. Har livet på en Pynne annat än mat i huvudet? Knappast!
Tror jag ska granska ett stycke packning nu!
Lev väl!♥
Aktier med crostini!
♥Jag kan bli lycklig för mindre. Väl hemkommen efter en alldeles ljuvligt underbar dag på Birka- Björkö, vankas GT, oetmotståndliga oliver och my favourite vaste of time, crostini med canard gras. I alla fall en av mina favorittilltugg. Jag gillar tilltugg och plockmat. 
Birka! Mina historiekunskaper fick sig en ordentlig uppdatering på denna grönskande ö!
Canard Gras! Gott med visst dåligt samvete!
Vart tog allt oväder vägen, som skulle infinna sig denna Kristi Himmelfärdshelg?
Visserligen var det inte strålande solsken varken i torsdags eller igår...men oväder! Igår var det det perfekta Grönanvädret. Rätt muligt men behaglig luft. Resultatet blir mindre köer till allt. Inte för att livet på en Pynne har trängande behov att att göra uppskjutet eller fritt fall eller för all del Den vilda musen. I år gick allt bort. Men barnen och tidsoptimsterna Lasse och Gunilla snurrade runt. Fast till ochmed mannen i mitt liv började gnöla om illamående och inte trevliga upplevelser. Oops!
Livet på en Pynne är i Stockholm denna helg. Närmare bestämt i Täby. Vi och Liljedalingarna, som vi bor hos, har en snart 20-årig tradition. För att säkerställa umgänget, vätskebalansen och matintaget ser vi till att, åtminstone, träffas denna flygande helg varje år. Vartannat år i Light Valley, varannat år i Teby. Förlåt, Täby. Med umgänget följer en extra bonustradition, Aktiespelet. Ett spel mannen i mitt liv och jag fick för 20 år sedan av våra goda vänner Micke och Nilla. Aktiespelet plockas fram en gång per år. Men det spelas desto intensivare då. Dvs denna flygande helg. Det är blod, svett och tårar. Prestige på hög nivå. Spelet har aldrig spelats med någon annan än Liljedallingarna. Och så lär det förbli. Aktiespelet och livet på en Pynne. Går det ihop? Nejdå, det gäller att vara lite soft och totalt ointresserad. För att vinna. För de senaste åren har jag vunnit ett par gånger. Helt otippat. Så Gunillas strategi denna helg är totalt ointresserad, lite lay back och ingen strategi alls. Jag är taggad till tänderna inför kvällens batalj. Eller inte!
Gröna Lund avverkades alltså igår. Livet på en Pynne tog sig också en stund för sig själv på Nordiska Museet. Såg bl a utställningen "Livstycket". Ett arbete med och om invandrade kvinnor och flyktingkvinnor samt kvinnors liv och arbete överhuvudtaget. Livet på en Pynne fylldes på med ett antal citat. " Med händerna kan alla tala." Intryck får uttryck och lämnar avtryck." De eritreanska kvinnorna må vara både kloka, erfarna och härdade; "Kaffe och kärlek är som bäst när de är hetast."
Bruddräkt från Delsbo!
Olika livstycken! Dessa fantastiska liv! Kvinnoliv!
På kvällen var vi bjudna på middag till ett annat gammalt kärt par från vår Uppsalatid, Palmkvistarna. Där vankades också canard gras. Tokajer, att dricka till. Till middag en bouillabaisse med aioli, som skulle få en provencalsk husmor eller kanske husfar att lyckligt le. Tokajern fick mig att komma ihåg vårt lilla förråd av denna ädla dryck. Inhandlades i Budapest för tre år sedan och borde nog drickas frekventare. Med eller utan tilltugg!
En helg i flygande fläng med happyland skrivet i sanden. Nu vankas lamm, mangosås, rostad potatis och desserternas dessert Crème Brülée.
Courvette och Winston virvlar in. Dags för mat. För både katter och folk.
Lev väl!♥
Firman!
Har precis bevistat en supertrevlig fest med underbar turkisk mat. Firmafest skulle någon säga. Dock inte min firma. Men 2/5 av familjens anhöriga är involverade. Och vill man på turkiskt vis utöka la familia till några fler led, så var vi i la Familia Sjögren några till. Med bihang dessutom.
Alla butiker i Centrumhuset i Ljusdal hade gemensam fest. Allt under general Ergüns skarpa blick. Och den skarpa blicken innehåller mycket skratt, mycket humor och mycket glädje. Samt mycket och underbar mat.
Vi njöt av aubergine, paprika och tomater med fetaost och oliver. I olika varianter. Fantastiska kycklingspett. Köttfärsrullar med ägg. Rotsaker i olika varianter. Cacik, turkisk tzatsiki. 
Backlava och starkt kaffe. Vilka smaker!
Plus sång och musik på både svenska och turkiska. Och diverse andra dialekter.
Gick sedan ut i vårnatten för att vänta på taxi. Dvs min/vår "svärdotter". Det tog ett tag. Hon skulle också leverera ett stycke pojkvän och tillika son, och då passade vi, dvs mannen i mitt liv och jag, på att gratislyssna på Stads Verandas underhållning med Engmans Kapell. Kunde inte ha avslutat onsdagen den 12 maj bättre. Hälsingevind! "Jag skall aldrig nå´nsin glömma att det vackraste som finns är när kvällen lugnt och stilla sveper in till sången av en Hälsingevind."
Lev väl!♥
Hopkokad!
Tänk vad ljuvlig en vanlig tisdagkväll kan bli. Guldkant på tillvaron!
Med lite god mat i solnedgången får alla bekymmer hicka och dör.
Lite marinerat fläskkött på grillen, god bea, pommes frites från frysdisken, spetskål med sesamolja och rågrillad sparris gjorde sitt, för att göra kvällen god.
Jag passade också på att koka ihop en ratatouille. Det gillar jag. Att äta ratatouille alltså. Ja, äta överhuvudtaget är en passion. Idag blev det dock en ratatouille av eget slag. En Kajsa Warg variant. Men ihopkokad blev den och med lime och timjan nådde den oanade höjder. Kanske inte som ratatouille men som, tja, något annat.
Rostad ratatouille är guld!
Guldkant!
Lev väl!♥
Med lite god mat i solnedgången får alla bekymmer hicka och dör.
Lite marinerat fläskkött på grillen, god bea, pommes frites från frysdisken, spetskål med sesamolja och rågrillad sparris gjorde sitt, för att göra kvällen god.
Jag passade också på att koka ihop en ratatouille. Det gillar jag. Att äta ratatouille alltså. Ja, äta överhuvudtaget är en passion. Idag blev det dock en ratatouille av eget slag. En Kajsa Warg variant. Men ihopkokad blev den och med lime och timjan nådde den oanade höjder. Kanske inte som ratatouille men som, tja, något annat.
Rostad ratatouille är guld!Guldkant!
Lev väl!♥
Higher! Med banan!
Fr o m imorgon ska jag jobba 75%. Det var ett tag sedan jag jobbade så mycket! Att vara sjukskriven har sina sidor- att inte kunna jobba så mycket till exempel. Men imorgon trappar jag upp.
Har ikväll varit hos min massageterapeut och fått mig en omgång. Ljuvligt. Viss smärta börjar avta. Men det är fascinerande hur kroppen fungerar. Och vad denna massage sätter igång. På en gång när jag reser mig upp är det hela havet stormar, sedan lugnar det ner sig lite och jag går in i någon vik för att till slut sätta mig på bryggan och bara vila i att finnas där.
På onsdag em ska jag göra min icke favoritsysselsättning, magnetröntgen och ryggmärgsprover. Ska bli lite high före så en röntgensköterska ringde mig idag och påminde om att jag inte får köra bil på 24 timmar. Efter undersökningen alltså. På torsdagmorgon åker vi till Liljedahls i Täby och jag får alltså inte köra dit. Synd om mig. Och jag menar det, jag älskar att köra bil! Så mannen i mitt liv får styra söderut.
Är inte förtjust i att rullas in i detta schabrak. Föder hellre några barn på raken. Vilken tur att vi är olika. Och visst är det fantastiskt att de finns.
Apropå bilkörning så är det ibland bara så härligt att leva livet på en Pynne i Ljusdal. Idag när jag körde hem från Glada Hudik så satt goa Karin bredvid, som hon gör ibland. Jag insåg att det var lite snålt om tid till min massagetid, men var sak har sin tid. Fick jag lov att tänka. Då säger goa Karin att hon ska på massage kl 19. Jag hade tid kl 18. Hos samma massör. Jojo. Det finns rätt många massörer i Ljusdal. I samma andetag har jag smärtsamt förklarat att jag är hungrig. Hungrig med stort H. Mannen i mitt liv skulle fixa. Mat alltså. Men ett samtal bort inser jag att det tidschemat med mat ikväll kommer att spricka. Han har inte en susning om vad han ska göra, än mindre handlat något. "Jag slänger av dig hemma och kör hem och hämtar en banan, säger jag till goa Karin" Varpå goa Karin tar mobilen och ringer massören och säger att Pynne blir lite sen, men det gör inget för det är bara hon, Karin, som har tiden efter. Huvudsaken att Pynne inte dör av hunger. Vilket Pynne mycket väl skulle kunna göra. Om hon fantiserade tillräckligt mycket om mat! Och inte fick någon!
Ytterligare ett samtal bort var alltså tidspressen ingen tidspress längre. Livet på en Pynne i Ljusdal är bra enkelt ibland. Småortens charm och fördelar!
Pynne hann slänga av goa Karin och hämta sin banan och bara vara sen 3 min. Och massören skrattade!
Lev väl!♥
Har ikväll varit hos min massageterapeut och fått mig en omgång. Ljuvligt. Viss smärta börjar avta. Men det är fascinerande hur kroppen fungerar. Och vad denna massage sätter igång. På en gång när jag reser mig upp är det hela havet stormar, sedan lugnar det ner sig lite och jag går in i någon vik för att till slut sätta mig på bryggan och bara vila i att finnas där.
På onsdag em ska jag göra min icke favoritsysselsättning, magnetröntgen och ryggmärgsprover. Ska bli lite high före så en röntgensköterska ringde mig idag och påminde om att jag inte får köra bil på 24 timmar. Efter undersökningen alltså. På torsdagmorgon åker vi till Liljedahls i Täby och jag får alltså inte köra dit. Synd om mig. Och jag menar det, jag älskar att köra bil! Så mannen i mitt liv får styra söderut.
Är inte förtjust i att rullas in i detta schabrak. Föder hellre några barn på raken. Vilken tur att vi är olika. Och visst är det fantastiskt att de finns.
Apropå bilkörning så är det ibland bara så härligt att leva livet på en Pynne i Ljusdal. Idag när jag körde hem från Glada Hudik så satt goa Karin bredvid, som hon gör ibland. Jag insåg att det var lite snålt om tid till min massagetid, men var sak har sin tid. Fick jag lov att tänka. Då säger goa Karin att hon ska på massage kl 19. Jag hade tid kl 18. Hos samma massör. Jojo. Det finns rätt många massörer i Ljusdal. I samma andetag har jag smärtsamt förklarat att jag är hungrig. Hungrig med stort H. Mannen i mitt liv skulle fixa. Mat alltså. Men ett samtal bort inser jag att det tidschemat med mat ikväll kommer att spricka. Han har inte en susning om vad han ska göra, än mindre handlat något. "Jag slänger av dig hemma och kör hem och hämtar en banan, säger jag till goa Karin" Varpå goa Karin tar mobilen och ringer massören och säger att Pynne blir lite sen, men det gör inget för det är bara hon, Karin, som har tiden efter. Huvudsaken att Pynne inte dör av hunger. Vilket Pynne mycket väl skulle kunna göra. Om hon fantiserade tillräckligt mycket om mat! Och inte fick någon!
Ytterligare ett samtal bort var alltså tidspressen ingen tidspress längre. Livet på en Pynne i Ljusdal är bra enkelt ibland. Småortens charm och fördelar!
Pynne hann slänga av goa Karin och hämta sin banan och bara vara sen 3 min. Och massören skrattade!
Lev väl!♥
Lev nyfiken!
Hon har snott den. Min rubrik är snodd. "Jag vägrar dö nyfiken."
Min rubrik till min självbiografi. Inte för att jag har tänkt skriva den, men den är min. Nu har Babben Larsson snott den. Till sin självbiografiska bokdebut.
Jag gillar Babben. Och jag unnar henne rubriken. Lite storsint måste jag vara. Och hon har faktiskt skrivit en bok. Det är mer än jag har gjort. Och om jag mot förmodan skulle skriva mina memoarer, barnbarnen kanske är intresserade, så kan jag döpa dem till "Jag vägrar dö nyfiken 2."
Idag hade vi fika för våra grannar på gatan i vårt glashus. Varför har vi inte det oftare? Det är ju så enkelt. Att mötas och njuta en liten smula! Prata minnen och prata om ditt och datt. Vara lite nyfikna!
Vissa har bott här sedan 1968, andra sedan 80-talet och vi sedan 1995. Några är nyinflyttade och några har bott i sina hus sedan de byggdes. Mixat och brokigt. Precis som livet självt!
Mixat och brokigt var också 60-årspartajet igår. Men fr a var det himlastormande roligt! Middagen inhandlades och tillagades av gästerna själva. Personalen på Delins sa idag att vårt intåg i butiken gjorde alla glada. Och lite nyfikna! Med expertkock i restaurangkök, indelade i olika lag tillagades en trerätters. Mycket skratt, mycket mat, mycket av mycket med diverse kulinariska resultat. Och mycket nyfiket! Från kl tre till kl tre. Sedan rullade cyklarna hemåt.
Och min rubrik kan ju stå på min gravsten. Istället. "Hon vägrade dö nyfiken."
Lev väl!♥
Min rubrik till min självbiografi. Inte för att jag har tänkt skriva den, men den är min. Nu har Babben Larsson snott den. Till sin självbiografiska bokdebut.
Jag gillar Babben. Och jag unnar henne rubriken. Lite storsint måste jag vara. Och hon har faktiskt skrivit en bok. Det är mer än jag har gjort. Och om jag mot förmodan skulle skriva mina memoarer, barnbarnen kanske är intresserade, så kan jag döpa dem till "Jag vägrar dö nyfiken 2."
Idag hade vi fika för våra grannar på gatan i vårt glashus. Varför har vi inte det oftare? Det är ju så enkelt. Att mötas och njuta en liten smula! Prata minnen och prata om ditt och datt. Vara lite nyfikna!
Vissa har bott här sedan 1968, andra sedan 80-talet och vi sedan 1995. Några är nyinflyttade och några har bott i sina hus sedan de byggdes. Mixat och brokigt. Precis som livet självt!
Mixat och brokigt var också 60-årspartajet igår. Men fr a var det himlastormande roligt! Middagen inhandlades och tillagades av gästerna själva. Personalen på Delins sa idag att vårt intåg i butiken gjorde alla glada. Och lite nyfikna! Med expertkock i restaurangkök, indelade i olika lag tillagades en trerätters. Mycket skratt, mycket mat, mycket av mycket med diverse kulinariska resultat. Och mycket nyfiket! Från kl tre till kl tre. Sedan rullade cyklarna hemåt.
Och min rubrik kan ju stå på min gravsten. Istället. "Hon vägrade dö nyfiken."
Lev väl!♥
Gulligt!
Sol och åter sol! Vårstädning! Lite grann i alla fall.
VÅRSTÄDA. NJA!
Nu åker vinterkläder och kängor, skidglasögon, hjälmar och gud och hans moster ner i källaren. Längst in i ett skåp. Ja, först måste väl vissa delar i tvättmaskinen. Kanske inte gud. Moster också tveksamt!
Men jag tänkte avvakta lite. Med att dunsa ner i källaren. Har förvisso varit där en gång idag redan och botaniserat bland tvätthögarna Järvsö och Hybo klack. Har dessutom rensat i hallen. Allt ligger i högar. Gud är granne med kaos. Var så säkra.
Nere i källaren sitter nämligen mannen i mitt liv och syr. Och det är överkurs för mig. Att sy alltså. Har t o m svårt med ljudet. Så det är inte att mannen i mitt liv syr som gör mig rädd att gå ner. Tvärtom, jag är överlycklig. Bara jag slipper. Så jag håller mig borta tills trampljudet har avtagit.
Han syr ett draperi eller förhänge till ett sideboard på altanen. Jag hittade tyget i garderoben. För tyger köper jag gärna. Vackra tyger i alla dess färger, mönster och material. Tyvärr tyckte jag nog att detta var i gulligaste laget men, men...Det var det enda som var tillräckligt stort. Och mannen i mitt liv är desto gulligare. Han gillar det lite mera gulliga. Blir alltid lite orolig om han är ute på egna inrednings- eller renoveringsuppdrag. Kommer det att bli för gulligt för min smak? Men det är nyttigt att kompromissa. Och säkert lite nyttigt att vara lite gullig ibland också!
Nu är det snart dags för 60-års partaj. Farbror Örjan ska firas. Jag har i och för sig svårt att finna någon mer ungdomlig 60-åring än herr Hultman. Partajet börjar redan vid tretiden. Jisses. Hur ska detta sluta? Och vi har ingen aning om vad som händer och vad vi ska göra. Ett är säkert, och det är att god mat och dryck vankas. Hos den ungdomlige 60-årige kockvännen Örjan!
Vi får vara lite gulliga, jag och mannen i mitt liv! Så ordnar det sig.
Lev väl!♥
HÄRLIG ÄR JORDEN!
VÅRSTÄDA. NJA!Nu åker vinterkläder och kängor, skidglasögon, hjälmar och gud och hans moster ner i källaren. Längst in i ett skåp. Ja, först måste väl vissa delar i tvättmaskinen. Kanske inte gud. Moster också tveksamt!
Men jag tänkte avvakta lite. Med att dunsa ner i källaren. Har förvisso varit där en gång idag redan och botaniserat bland tvätthögarna Järvsö och Hybo klack. Har dessutom rensat i hallen. Allt ligger i högar. Gud är granne med kaos. Var så säkra.
Nere i källaren sitter nämligen mannen i mitt liv och syr. Och det är överkurs för mig. Att sy alltså. Har t o m svårt med ljudet. Så det är inte att mannen i mitt liv syr som gör mig rädd att gå ner. Tvärtom, jag är överlycklig. Bara jag slipper. Så jag håller mig borta tills trampljudet har avtagit.
Han syr ett draperi eller förhänge till ett sideboard på altanen. Jag hittade tyget i garderoben. För tyger köper jag gärna. Vackra tyger i alla dess färger, mönster och material. Tyvärr tyckte jag nog att detta var i gulligaste laget men, men...Det var det enda som var tillräckligt stort. Och mannen i mitt liv är desto gulligare. Han gillar det lite mera gulliga. Blir alltid lite orolig om han är ute på egna inrednings- eller renoveringsuppdrag. Kommer det att bli för gulligt för min smak? Men det är nyttigt att kompromissa. Och säkert lite nyttigt att vara lite gullig ibland också!
Nu är det snart dags för 60-års partaj. Farbror Örjan ska firas. Jag har i och för sig svårt att finna någon mer ungdomlig 60-åring än herr Hultman. Partajet börjar redan vid tretiden. Jisses. Hur ska detta sluta? Och vi har ingen aning om vad som händer och vad vi ska göra. Ett är säkert, och det är att god mat och dryck vankas. Hos den ungdomlige 60-årige kockvännen Örjan!
Vi får vara lite gulliga, jag och mannen i mitt liv! Så ordnar det sig.
Lev väl!♥
HÄRLIG ÄR JORDEN!Home sweet home!
En underbar vårkväll i Jämtland!
Men med tanke på att jag och mannen i mitt liv har 32 mil hem och ska släpa på en fyrhjuling så går nog mina planteringsplaner om intet ikväll. Jag är tidsoptimist men mannen i mitt liv är olympiamästare i denna gren. Som god tvåa tror jag nog att min goa vän Gunilla kommer. Jag tar hem bronsplatsen. Och det kan jag stå ut med.
Men nu vill jag åka hemåt. Nu ska bara fyrhjulingen lastas och den finns tre mil bort. Och det är inte i rätt riktning! Hos mina underbara svärföräldrar. Svärmor har Vino Tanto kväll. Dvs vinprovning med damer i sina bästa år, däribland min svägerska Tina. Jag känner att jag just nu skulle ha mått bra av ett glas gott rött jag med. Denna väntan...is killing me softly!
Jag har gjort Strömsund så gott jag kunnat. Dessutom gjorde jag lite Bräcke på fm. Nu är det lite renovering på gång igen av livet på en Pynne. Besök hos optikernas optiker både i butiken i Bräcke och Ström. Och vips ser jag inte så schleten ut längre. Tror jag i alla fall. Med progressiva glas i både vanliga brillor och solbrillor ska väl livet vara...just det...på en Pynne. Bäst före datumet är passerat nu! Tycker mannen i mitt liv. Jojo. Det är bara att byta! Brillor eller fru! Eller både och!
Men jag hann med ett besök på en av mina favvobutiker. Kan det också ha att göra med att ägaren är en riktig pärla?
http://www.jojo-inredning.se/antikt.html
Lev väl!♥
Nu far vi! Kanske!
Kvalitetssäkrad!
Jag undrar när jag blir certifierad? Livet på en Pynne kvalitetssäkrad och godkänd. Pynne uppfyller nog inte alla krav som vissa skulle vilja ställa på livet. Hon har inte de ambitionerna. Hon tycker att livet är rätt härligt som de är. Med de skavanker hon tillför och saluför!
Däremot är det viktigt att utbildning har hög kvalitet. Vad är då kvalitet? Är det att alla lärare har rätt utbildning och vad är i så fall rätt utbildning? Är det att arbetsmiljö för elever och lärare ser ut på ett visst sätt? Eller är det att 1+1 blir 2? Och fr a varför det blir två? Är det att skolan finns i omvärlden och omvärlden i skolan?
Jag tror de allra sistnämnda är de mest relevanta frågorna. Att elever och även lärare kan fråga varför och har möjlighet att själva ta reda på svaren. Att människor samarbetar och ser möjligheter. Att unga människor vågar tro på sig själva och sina möjligheter. Att de duger som de är!
Idag invigdes Teknikcollege Hälsingland. http://teknikcollege.se/
Gymnasieskolorna i Hudiksvall, Broman, och Ljusdal, Slotte, har blivit certifierade för detta. De har fått en kvalitetsstämpel. Likt Parmaskinkan, Parmesan och Champagne, får bara de med denna certifiering kalla sig Teknikcollege. De andra gymnasieskolorna i Hälsingland och deras teknikprogram är också på väg dit. Det handlar om ett kvalitativt och utvecklande samverkansarbete mellan skola och arbetsliv. Det är en av förutsättningarna för certifieringen. Och spännande är det, att vara med på denna resa. Unga människors påbörjade framtidsresa,
Jag har tillbringat dagen med invigningar, mingel och möten. Dvs mingel förutsätter att du möter någon. Och jag har mött många idag. Pratat och diskuterat, dryftat och ventilerat. Vissa frågor har redan idag fått ett svar, andra frågor började ställas idag. Så förakta aldrig ett mingel.
Dagen började på företaget Huddig i Glada Hudik med den stora invigningen och fortsatte till Broman för deras invigning. Sedan fick de flesta åka åt rätt håll för då var det Ljusdals tur. Slottegymnasiet bjöd på gottgott tilltugg och sprudlande dryck. På alla ställena knöt man ihop banden istället för att klippa dem. För det är detta det handlar om. Att knyta ihop olika verksamheter och människor. Samverkan mellan skolan och företagen, arbetslivet om ni så vill. De ska inte klippas, tvärtom, de ska stärkas. Sedan, om alla lyckades knyta en rosett eller inte ska vara osvuret.
Jag blir alltid lite nostalgisk när jag kommer till min gamla gymnasieskola. Av många orsaker. Men fr a var den en av de få tillfällen under min skoltid då jag någorlunda trivdes i skolan.
Så jag blåser också en fanfar (jag har hört många idag) för min gamla skola, för Broman, för alla ungdomar och för Teknikcollege Hälsingland! Vi behöver samarbeta. Vi behöver mötas! Och vi behöver kvalitet inom utbildning!
Lev väl!♥
Däremot är det viktigt att utbildning har hög kvalitet. Vad är då kvalitet? Är det att alla lärare har rätt utbildning och vad är i så fall rätt utbildning? Är det att arbetsmiljö för elever och lärare ser ut på ett visst sätt? Eller är det att 1+1 blir 2? Och fr a varför det blir två? Är det att skolan finns i omvärlden och omvärlden i skolan?
Jag tror de allra sistnämnda är de mest relevanta frågorna. Att elever och även lärare kan fråga varför och har möjlighet att själva ta reda på svaren. Att människor samarbetar och ser möjligheter. Att unga människor vågar tro på sig själva och sina möjligheter. Att de duger som de är!
Idag invigdes Teknikcollege Hälsingland. http://teknikcollege.se/
Gymnasieskolorna i Hudiksvall, Broman, och Ljusdal, Slotte, har blivit certifierade för detta. De har fått en kvalitetsstämpel. Likt Parmaskinkan, Parmesan och Champagne, får bara de med denna certifiering kalla sig Teknikcollege. De andra gymnasieskolorna i Hälsingland och deras teknikprogram är också på väg dit. Det handlar om ett kvalitativt och utvecklande samverkansarbete mellan skola och arbetsliv. Det är en av förutsättningarna för certifieringen. Och spännande är det, att vara med på denna resa. Unga människors påbörjade framtidsresa,
Jag har tillbringat dagen med invigningar, mingel och möten. Dvs mingel förutsätter att du möter någon. Och jag har mött många idag. Pratat och diskuterat, dryftat och ventilerat. Vissa frågor har redan idag fått ett svar, andra frågor började ställas idag. Så förakta aldrig ett mingel.
Dagen började på företaget Huddig i Glada Hudik med den stora invigningen och fortsatte till Broman för deras invigning. Sedan fick de flesta åka åt rätt håll för då var det Ljusdals tur. Slottegymnasiet bjöd på gottgott tilltugg och sprudlande dryck. På alla ställena knöt man ihop banden istället för att klippa dem. För det är detta det handlar om. Att knyta ihop olika verksamheter och människor. Samverkan mellan skolan och företagen, arbetslivet om ni så vill. De ska inte klippas, tvärtom, de ska stärkas. Sedan, om alla lyckades knyta en rosett eller inte ska vara osvuret.
Jag blir alltid lite nostalgisk när jag kommer till min gamla gymnasieskola. Av många orsaker. Men fr a var den en av de få tillfällen under min skoltid då jag någorlunda trivdes i skolan.
Så jag blåser också en fanfar (jag har hört många idag) för min gamla skola, för Broman, för alla ungdomar och för Teknikcollege Hälsingland! Vi behöver samarbeta. Vi behöver mötas! Och vi behöver kvalitet inom utbildning!
Lev väl!♥
Tusen dagar härifrån!
Vilket land vill ta emot mig? Får man fly från snö? Knappast! Det är inte speciellt farligt!
Men i morse ville jag, i alla fall för en stund, emigrera.
Som Mickan sa i morse; " Det är så vackert, jag vill säga att det är vackert, men fy vad tråkigt!!!
Fick gräva fram bilen med mina bara händer! Händerna var bara för att handskarna har jag försnillat. Med flit skulle jag vilja säga. Säkert långt ned i någon väska. Men eftersom bilen skulle ut och även jag med den så tog jag vad som stod till buds. Mina stackars bara händer!
Nåja, det var inte långt ifrån i alla fall. Grävandet alltså! Sedan återstod en lugn, jag säger lugn, bilfärd. Med sommardäck och snömodd. Jag plöjde fram genom landskapet, i sakta mak. Köra om var inte att tänka på. Men på 70-sträckan, var annars, strax före Delsbo, vände det. En ny årstid infann sig. Det kallas visst vår. Vi som har gott minne kommer ihåg den från igår även i Ljusdal. Natt och dag! Och resten av färden in till Hudik gick som på räls. Ja, inte i snömodd ialla fall.
Emigrationsplanerna har avtagit. Men bara lite. Det räcker med, att jag skulle få se en intervju med Göran Persson, höra en Sverigedemokrat uttala sig eller se ett till löp om kungahuset, för att få mig att sätta mig i bil, på ett tåg eller flyg. Och ta mig långt härifrån! 1000 dagar!
Jakob Hellman och Perssons P på Järnvägs!
http://www.youtube.com/watch?v=41MMCwwdNyU
Jag har ju alltid ett val! Av frihet! Att ta mig tusen dagar härifrån. Bildligt och bokstavligt. 1000 dagar från Järnvägs. Var hamnar jag då?
Lev väl!♥
Men i morse ville jag, i alla fall för en stund, emigrera.
Som Mickan sa i morse; " Det är så vackert, jag vill säga att det är vackert, men fy vad tråkigt!!!
Fick gräva fram bilen med mina bara händer! Händerna var bara för att handskarna har jag försnillat. Med flit skulle jag vilja säga. Säkert långt ned i någon väska. Men eftersom bilen skulle ut och även jag med den så tog jag vad som stod till buds. Mina stackars bara händer!
Nåja, det var inte långt ifrån i alla fall. Grävandet alltså! Sedan återstod en lugn, jag säger lugn, bilfärd. Med sommardäck och snömodd. Jag plöjde fram genom landskapet, i sakta mak. Köra om var inte att tänka på. Men på 70-sträckan, var annars, strax före Delsbo, vände det. En ny årstid infann sig. Det kallas visst vår. Vi som har gott minne kommer ihåg den från igår även i Ljusdal. Natt och dag! Och resten av färden in till Hudik gick som på räls. Ja, inte i snömodd ialla fall.
Emigrationsplanerna har avtagit. Men bara lite. Det räcker med, att jag skulle få se en intervju med Göran Persson, höra en Sverigedemokrat uttala sig eller se ett till löp om kungahuset, för att få mig att sätta mig i bil, på ett tåg eller flyg. Och ta mig långt härifrån! 1000 dagar!
Jakob Hellman och Perssons P på Järnvägs! http://www.youtube.com/watch?v=41MMCwwdNyU
Jag har ju alltid ett val! Av frihet! Att ta mig tusen dagar härifrån. Bildligt och bokstavligt. 1000 dagar från Järnvägs. Var hamnar jag då?
Lev väl!♥
Madame Recycling
Lillestad! Det är en stad på Kläppaåsen. Våning tre i ett radhus. Inhyst i gästrummet hos det gamla strävsamma paret. En stad på toppen med utsikt över Hälsingland och världen.
En stad som växer. Likt Umeå, Uppsala eller Tokyo. En stad som grundades kring sekelskiftet. Historieböckerna är inte säkra och de lärde tvistar därom. Delar av staden går så långt tillbaka som förra sekelskiftet och många delar har växt fram ur 30-talets hemska vindar. 1938 är ett viktigt år. Då bildades själva stadskärnan. Staden fick sina nycklar och kunde börja växa. Urmodern gav hals. Madame Recycling var född!
En stad har växt fram på Aspgatan. En stad på åsen. En stad byggd av "skräp". Det är bara fantasin som sätter gränser för hur en stad kan växa och utvecklas. Och inte att förglömma, människorna som befolkar den.
Madame Recycling och barnbarnen har byggt. Och byggt. Madames egna barn har också byggt och sparat "skräp". Men mest har de förundrats och fascinerats över den stad som har vuxit upp på plan tre på Aspgatan!
Medan Madame och barnbarnen har byggt har Madame berättat sin historia, sina föräldrars historia och Europas historia. Monsieur Recycling har skådat allt och bevarat det genom sin lins.
Lillestads lanthandel!
Hotellfoajén!
Ser ni vad trappräcket är gjort av?
Den gamla skolsalen!
Vernissage i konsthallen!
Pelarna är gjorda av... Jag tror jag måste ta en brustablett!
Kyrkan både gungar och sjunger tror jag!
Bokrean har börjat.
Extra snygga lampskärmar, tycker jag. Flytande margarin kan vara bra till mycket. Fr a korken.
Till slut måste vi gå på teater. Och Risifruttiaskar håller vipfolket på plats! Och det bästa är att teatern kan förvandlas till biograf när Lillestads invånare vill ha lite filmfrossa istället.
I Lillestad finns det mycket mer att se och göra! Och den växer. Hela tiden.
Lev väl!♥
En stad som växer. Likt Umeå, Uppsala eller Tokyo. En stad som grundades kring sekelskiftet. Historieböckerna är inte säkra och de lärde tvistar därom. Delar av staden går så långt tillbaka som förra sekelskiftet och många delar har växt fram ur 30-talets hemska vindar. 1938 är ett viktigt år. Då bildades själva stadskärnan. Staden fick sina nycklar och kunde börja växa. Urmodern gav hals. Madame Recycling var född!
En stad har växt fram på Aspgatan. En stad på åsen. En stad byggd av "skräp". Det är bara fantasin som sätter gränser för hur en stad kan växa och utvecklas. Och inte att förglömma, människorna som befolkar den.
Madame Recycling och barnbarnen har byggt. Och byggt. Madames egna barn har också byggt och sparat "skräp". Men mest har de förundrats och fascinerats över den stad som har vuxit upp på plan tre på Aspgatan!
Medan Madame och barnbarnen har byggt har Madame berättat sin historia, sina föräldrars historia och Europas historia. Monsieur Recycling har skådat allt och bevarat det genom sin lins.
Lillestads lanthandel!Hotellfoajén!
Ser ni vad trappräcket är gjort av?
Den gamla skolsalen!
Vernissage i konsthallen!Pelarna är gjorda av... Jag tror jag måste ta en brustablett!
Kyrkan både gungar och sjunger tror jag!
Bokrean har börjat.
Extra snygga lampskärmar, tycker jag. Flytande margarin kan vara bra till mycket. Fr a korken.
Till slut måste vi gå på teater. Och Risifruttiaskar håller vipfolket på plats! Och det bästa är att teatern kan förvandlas till biograf när Lillestads invånare vill ha lite filmfrossa istället.
I Lillestad finns det mycket mer att se och göra! Och den växer. Hela tiden.
Lev väl!♥
Oscarsvarning!
I natt var jag med i en dålig film! Riktigt dålig.
Alla sov när nattugglan äntligen skulle krypa till kojs. Stinn och belåten, efter att ha satt i mig Carbonara på Eskilsgatan och därefter Raclette på Norrlandsgatan, kröp jag ner i min lilla säng. En resesäng, gästsäng, som jag har sovit många gånger i. Sen började den dåliga filmen! Livet på en Pynne fick en annan innebörd i denna dåliga film. "Livet som en fällkniv" regisseras av en osynlig ande och Chaplin överlät huvudrollen till mig! Förmodligen för att han är död. Men Mel Brooks lever väl? Han kanske hade regisserat den bättre.
Jag satt både bildligt och bokstavligt fast i min gästsäng. Tårna mötte hjässan där i mitt fällknivstillstånd. När dessutom en skrattattack modell Ljusdalstacka började bubbla i livet på en Pynne, ja, det lilla liv som just då fanns, var jag övertygad. Jag filmades.
Jag lyckades ta mig loss. Lyckades också med nöd och näppe stoppa attacken. Ingen skulle väl behöva se eländet också. Å andra sidan var jag i en mikrosekund också övertygad om att alla andra stod bakom en dörr och tittade på en dålig film, Livet som en fällkniv. Men nej, allt tyst och lugnt. Små snusningar från Linn och Mickan. Jag fäller ut sängen igen. Tror jag! Har ju lite problem med mina händer, som både innehåller eksem och viss värk, vilket inte gör dem så starka. Men sängen står där stadigt. Tror jag.
Kryper ner igen och vips är filmen igång igen. Livet som en fällkniv. Behöver jag tillägga att skratt och svordomar avlöste varandra. För att vara jag, på ett riktigt tyst och civiliserat sätt. Alla andra sov vidare!
Publiktillströmningen var dålig. Ingen kassako. Filmen fick läggas ned efter två visningar.
Resten av natten tillbringades på soffan i vardagsrummet. Raklång!
Jag kanske skulle ha haft behov av en sådan här i natt! Lyftkran modell större.
Nu väntar solen ute på oss!
Lev väl!♥
Galopp med eller utan champagne!
Var är hästtävlingen? Lilla ljuvliga Elsa tittar bekymrat på oss andra där vi står mellan Domen och Universitetet. Några av oss står i kö till sockervadd! OD sjunger fortfarande uppe vid Universitetstrappan. Inte en häst i sikte.
Hästtävlingen? Mamma H förstår inte ett skvatt. Kan nog inte anklaga pappa K för det heller. Men moster som lever livet på en pynne begriper.
" Det är inga riktiga hästar som galopperar. Det är studenter som i ett någorlunda kapabelt tillstånd ska försöka ta sig nerför Carolinabacken. Därefter ska de försöka ta sig till ett ställe, nation heter det, och den bästa är GH, (kunde inte undgå att detta lilla objektiva omdöme skulle slinka ur mig) där de ska försöka köpa lite eller mycket champagne."
Ljuvliga Elsa tittar på mig och oss som att, det kunde ni väl ha sagt med en gång!
Från pappa K hörs ett mummel som jag mycket riktigt kan tyda till " Snillen associerar."
Vi skrittar ner till GH!
Lev väl!♥
