.

En dessertbuffé för alla sinnen serverades den här halvgamla tanteluran igår. En av mästerkockarna sedan länge, Malin Söderström med rötterna i Gävle och Skärså utanför Söderhamn, hade i Gävles magiska gasklockor satt ihop en meny med rötterna i landskapen. En musikkomposition koordinerad med de olika rätterna gav en extra krydda åt härligheten. Magnikfik avslutning var en dessertbuffé med skogens bär som grädde på moset. Öga och gom och fler sinnen därtill fick en matupplevelse att bära med sig.

 

Lev väl!♥

 

Lev väl!♥

 

Och till alla som kanske borde vara lite mer högljudda.

 

Lev söndagen väl!♥

En delvis grå men trolskt vacker novemberlördag tillbringas till vissa delar i en badmintonhall. DM i badminton och den halvgamla tanteluran kränger korv, fika, godis och toast till alltid hungriga badmintonspelare. Sysselsättningen eller platsen är bekant, i mer än 10 års tid har stora delar av året tillbringats med fjäderbollarna och det snabba spelet.

 

Jag hann också fixa en adventskrans till ytterdörren. En sådan som absolut bara ska vara utomhus pga av lukten. Givetvis blev den liggande i bilen som plötsligt kändes som om den hade haft besök av ett dussin katter. När varken minnet eller något annat i hjärnan är påkopplat blir det så mycket bättre. Eller inte. En solomiddag senare med salami, parmesan, surdegsbröd och parmaskinka samt en hjortronmarmelad från Flitiga Lisa som gifte sig omgående och passionerat med parmesanen är den halvgamla tanteluran helnöjd.

 

 

 

 

 

 

Ja, men varför inte...

 

"Skratt är motion på insidan och musik för själen" Anonym

eller

 

"Skratt är ett lugnande medel utan några bieffekter." Arnold H Glasgow

 

så därför är

 

"Likheten mellan lyckan och en amöba är att båda förökas genom delning." Anonym

 

Lev väl!♥ 

 

 

Jag läste att svenska män har mer dåligt samvete än svenska kvinnor över att de tillbringar för lite tid med sina barn. Okej! Hm, kan det vara av den enkla anledningen att männen de facto tillbringar mindre tid med sina barn. Jag har alltid blivit lite förundrad över att människor kan uttrycka att de är så trötta på jämställdhet. Hur kan man vara trött på något som faktiskt inte finns. Inte egentligen. Ja, det är väl så att vissa människor är trötta på att behöva diskutera det. Lite konflikträdda som vi är, vi svenskar. Både till mans och kvinns. Men det är ju inte så att saker och ting försvinner så fort vi får för oss att leka struts. Bristen på jämställdhet kvarstår. Visst, allt är relativt och här i landet lagom har vägen mot jämställdhet kommit längre än på många andra platser i världen.

 

Men vissa dagar känns det som två steg framåt och tre tillbaka. Lite Njutångerstango så där fast på ett mer negativt sätt. En dag som idag då Europaparlamentet valde in en ultrakonservativ snubbe med tankar hämtade från medeltiden. En dag som idag då vissa snubbar får adrenalinet på livet på en Pynne att rinna till på ett mindre positivt sätt.

 

Lev väl!♥

Ett varmt bad, tända ljus och dotter M sätter på sin spellista "Skönt". Det var det!  Det är mycket musik hon verkar fått med modersmjölken. Lite husgudar och annat löst folk. Som den här t ex.

 

 Lev väl!♥

 

 

Hotet mot SAS över för denna gång. Son M går till jobbet som vanligt imorgon. Någon form av fortsättning kommer. Var så säkra. Med eller utan smörrebröd. Gaza bombas och beskjuts från alla håll och vinklar. Av båda sidor. Om man nu måste tala om sidor. Tänk om människor såg bortom gränser och andra barriärer. Människorna i Mellanöstern är visserligen härdade men det gör inte tragiken eller sorgen mindre.

Sluta och sluta att hämnas. Vilken djävulsk primitiv handling och känsla. Och så fortsätter det.

 

Zlatanfeber i Frankrike. Han nämns över 10 000 gånger under oktober månad i fransk media. Käre värld! En ny ordlista med Zlatanrelaterade ord lär också tillkomma det franska samhället. Ja, någon sorts karisma tycks han besitta, mannen från Rosengård. Förutom att göra spektakulära mål.

 

 

 

Lev väl!♥

 

 

 

 

 

  

Den här ger mig... hoppmusik. Musik ger mig hopp! 1985, gav en hel del hopp, i form  av dessa bl a!

 

 

 

Lev väl!♥

Ett fascistiskt parti där ultranationalistiska tankar är själva grogrunden har verkligen visat sitt fula tryne. Om nu verkligen någon hade tvekat om deras egentliga syfte. Uppenbarligen så finns det massor som hade det eller är det så illa att det även är de verkliga tankarna hos 10% av landet lagoms väljarkår. För illa är det. Verkligt illa. I så fall krävs en ordentlig upprustning. En upprustning av vårt medvetande, civilkurage och moral. Komikern Magnus Betner sätter huvudet på spiken.  

 

 

Lev väl!♥

 

Fransmän, holländare, tyskar och britter. Och ett antal människor från den ljusa dalen. Helgen tillbringas med många språk. Roligt tycker den här halvgamla tanteluran som gärna tar möjligheten att få lufta sina halvrostiga kunskaper i franska och tyska. Det kan bli en riktigt lustig mix är jag rädd. Och några ord på holländska kan jag ju också om jag gräver djupt. Brok som förmodligen stavas annorlunda är ju byxor. Men det kan jag ju inte gå runt och säga hela tiden så jag får vakta min tunga. Mer än vanligt vill säga.

 

Det är både roligt och nödvändigt att lyfta blicken. Att se bortom din egen horisont. Det är det många små, arga vita män som borde träna på.

 

Lev väl!♥

 

 

 

Ibland kan man bli så förbannad så kräkreflexerna blinkar till ögonblickligen. Ibland tror man att man sett och hört så mycket strunt att man inte borde reagera nämnvärt. Det är tur att reflexerna sitter där de ska och att de inte blir blassé. Idag när jag såg klippen på Expressen från de tre vidriga SD- typernas mobilfilm så kom kräkreflexerna ögonblickligen. Jag är inte förvånad eller tycker det är speciellt konstigt. Det är så här de är. Det är så här de ibland ytligt polerade typerna visar sina verkliga trynen. Ursäkterna från både de själva och andra är bara pinsamma och gör dem ännu värre. Förklaringarna att det blir så här när vi har det mångkulturella samhälle vi har är bara tragiska, okunniga och vidriga. Skulle det vara en förklaring eller en ursäkt?  Det skulle i så fall bara bekräfta att många svenskar är riktiga jubelidioter och inte begriper ett dugg. Det vill jag inte tro. Jag tror att de allra flesta av oss är både medvetna och medmänskliga. Så medvetna är vi att vi vet vad historien har eller borde ha lärt oss och varför. Så okunniga är vi inte. Inte heller är vi så bekväma eller egoistiska att vi inte bryr oss. Även om var och en både borde och ska skämmas för sig själv så skäms jag över att vi har sådana typer i vår riksdag.

 

Världen förändras hela tiden. Ofta till det bättre. Tack och lov!

 

 

 

Lev väl!♥

Den här halvgamla tanteluran är en rätt social person. I hennes bästa stunder skulle nog någon kalla det ett understatement. Hon är en social person med alla defekter det medför. En social person som ibland är extra extrovert skulle säkert vän av ordning tillägga. Hon är också en person med ett rätt stort behov av ensamhet. Det är förmodligen ren och skär självbevarelsedrift. Men säkert också en tanke att de två går hand i hand. Dessutom är hon en skapligt blyg person. Egentligen. 

 

Sedan den här halvgamla tantelurans kropp invaderades av några åkommor har behovet av ensamhet blivit en aning större. Eller tydligare. Eftersom livet på en Pynne inte längre är vad det det en gång var behövs nya insikter och förhållningssätt. Nu förändras livet med eller utan åkommor, ibland vare sig vi önskar det eller ej, och ibland är det nog tur. Och det finns säkert en tanke med mycket.

 

Vissa dagar är dock vissa saker svåra att greppa. Då gäller det att bara låta det vara så. Det är ok. Det är ok att det är skit ibland. Bara man inte låter skiten ta över och låter den styra. Hela tiden. För livet på en Pynne är det ju så att hon vet att skiten finns där i form av en ständig värk och smärta. En smärta som ibland är överkurs. Men hon vet också att bättre dagar finns och kommer. Dagar då hon är nästan, men bara nästan, bästa polare med skiten. Dagar då lederna vaknar lite piggare än andra dagar och börjar röra på sig lite fortare än andra. Dagar då händerna fungerar och fingrarna nästan vill spela piano. Stunder när hon nästan obehindrat kan gå utan att tänka på var nästa ledstång finns eller var nästa stöd finns. De dagarna när hon går fort, ja, nästan dansar fram, finns också. Hon har även bestämt att de dagarna ska bli både fler och längre. Mentalt kan vi flytta berg. De dagarna känns både fler och längre sedan länge, även om det kanske inte alltid är så, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att jag känner. 

 

Idag var dock inte en sådan dag. Idag var en dag då kroppen tog över. Det fick vara så. Det fick vara rejält med skit idag. Det gick bra det med och mycket annat  gick istället bra. Jag tog en jobbdag hemma med några möten i Ljusdal. Men jag kände att stunderna av ensamhet var välbehövliga idag. Trots att det var skit. Eller kanske tack vare det. Ibland behöver man få ventilera och häva ur sig både gnäll och lite sorg. Då blir oftast dagen av imorgon en bättre dag. Då kan man somna med den här som en liten ledstjärna.

 

 

Lev väl!♥

 

   

          

 

 

 

En kort paus med en espresso och sedan kan hjärnan gå igång igen. Är det så enkelt? Kanske. Med lite musik därtill så kan ytterligare upphandlingsunderlag färdigställas och det blir riktigt enkelt. Kanske.

 

 

1974 och för evigt i min minnesbank. Ursprunget är en visa av Jacques Brel, Le Moribond från 1961, som översattes och i Jacks tappning fick en lite gladare och mjukare text. Allt är relativt!

 

Lev väl!♥

...vissa saker tydligen behöver uttryckas tydligare än andra i dagar som dessa.

 

 

Lev väl!♥

Eftersom det är fars dag och lite blev kvar efter systers och min såstillverkning så är en stund i favoritstolen med lite gyllene droppar i glaset en guldstund.

 

 

Vår lilla baby! Det är båda två i och för sig. Fast den lilla babyn i röd jacka vill knappast höra talas om det. Kanske av den enkla anledningen att hon inte är en baby. Det är förvisso inte den lite mer ludna eller pälsbeklädda  varelsen heller. Hon är en dam i sina bästa år. I själva verket är hon idag en rätt till åren kommen lady. Oavsett ålder trivs vi nog alla lite till mans och kvinns i en famn och bara få bli lite omhändertagna. Det önskar jag alla fantastiska pappor fick bli idag. Även om jag vet att så inte är fallet så hoppas och tror jag att alla åtminstone någon gång får tillgång till den känslan. Att känna sig omhändertagen och behövd. Hur svårt kan det vara?

 

Tyvärr är jag benägen att hålla med Mats Expressen Olsson när han säger "Det blåser jävligt kallt i nationen när Stollarna är det tredje största partiet." Tyvärr, för att det är så sorgligt och obehagligt.

 

Lev väl!♥

 

Lev väl!♥

Idag inleds valet i en av världens största ekonomier. Skillnaden mot det amerikanska valet är att det här är riggat. Det är inte ens ett val. Vad än Kina gör kan inget ta ifrån dem att de är en diktatur. En rätt vidrig sådan.

 

En rätt vidrig utveckling mot enpartistat är det stor risk att Ungern är på väg mot. Visserligen med små, små steg, men tendenserna är oroväckande. De fascistiska och otäckt nationalistiska falangerna gör vad de kan för att blåsa liv i allt som andas främlingsfientlighet, rasism och brott mot mänskliga rättigheter. Censur, statlig kontroll och registrering av människor är bara några sätt att underblåsa fördomar och uppmana till ondska och hemska handlingar. Att kväva allt eget tänkande och låta rädsla få styra ger tystnaden fritt spelrum. Tystnaden som är ondskans bästa vän.

 

Ondska kan frodas var som helst. Om den tillåts. Frågan är bara vilken mylla som odlar den och vilka som är mottagliga för den. Brist på kunskap är givetvis en bra grogrund för att låta fördomar växa och ondska odlas. Frågan är bara i vilken mylla den kvinnliga politikern från Föllinge i Jämtland har odlats som med både inkompetens och fördomar sprider sina åsikter. Frågan är också hur hon tänker när hon i ett brev till statsministern föreslår att Jämtland ska bli ett Sverigereservat för svensk kultur och traditioner. Vem vill och kan flytta till Jämtland då. Det är svårt som det är idag.

 

 Hon är riksspelman och musiklärare på Kulturskolan i Krokom. Behöver jag tillägga att hon representerar Sverigedemokraterna. Hon menar på fullt allvar att impulser utifrån har påtvingats henne på grund av invandringen. Om hon nu vet vad som menas med impulser. Jag undrar hur hon ser på de polskor och schottisar hon lär sina elever. De som hon har, enligt hennes eget resonemang, påtvingats. De tvingar hon nu i stället på unga människor. Hon menar att vi i trygga Sverige ska sitta i vår ankdamm och välja vilka impulser vi ska ta till oss och inte. Som lite av ett lotteri.  

 

Vilken tur då för henne att man före hennes tid valde att ta till sig av impulsen polska. Att den dög. Annars hade ju stackaren inte haft något arbete idag. Ja, hur det kan gå. Logiken är inte alltid glasklar. Men framförallt är det en fruktansvärd människosyn den här kvinnan har och andas. Och en stor portion brist på kunskap och kompetens. Hon är troligen en duktig musikant och spelman och det räcker gott och väl.  Men det är inte ok att vädra sina unkna värderingar under förespegling att det behövs för att det är synd om oss svenskar och att invandringen inte funkar när det i själva verket handlar om ren och skär främlingsfientlighet. När det handlar om att skilja på vi och dem bara för att vi tror att vi har mer rätt till något. När vi och dem egentligen bara är ett vi. När rädslan och okunskapen får styra. Då är det otäckt. Riktigt otäckt.

 

Så för Jämtlands och alla kloka jämtlänningars skull hoppas jag rösterna hörs för ett öppet samhälle. Att inte tystnaden råder och låter en rätt otäck människa få stå oemotsagd. Kommentarerna på ÖP´s hemsida vittnade om det. Visserligen fick ondskan lite fler ansikten men de flesta  röster var kloka, medmänskliga och förbannade. Ibland behövs även ilskan för att få dumheten och ondskan att blekna.

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag är en stor vän av plockmat är Alicante en guldgruva. En guldgruva av tapasställen. Och vi hittade nog en av de bästa. Nou Manolin ligger i en liten gränd mitt inne i centrala Alicante. Det lilla stället öppnar 20.15 och var där 20.15. Fem minuter senare är det fullt. Du kan inte reservera bord så du måste vara på hugget eller göra som många andra, vänta på att en stol blir ledig. Ställ dig i kö bland sorlet och dofterna medan du smuttar på något att dricka och väntar på att några barstolar blir lediga. Det är värt besväret, skulle jag vilja säga utan att behövt köa, att vänta på din tur. Att vänta på dina tapas som tillreds framför dina ögon av unga och gamla herrar och insupa sorlet, dofterna, lukterna och synintrycken. Det är en fröjd bara det.

 

 

Trots att jag är en nattuggla och gillar spänning orkade jag inte följa det amerikanska valet i natt. Till och med min inre klocka håller på att normalisera sig. Det var desto skönare att vakna till beskedet att mannen med rötterna i Kenya får fortsätta fyra år till. Fyra år till i landet som minsann är rätt lustigt. Lustigt på ett både fascinerande och ibland lite skrämmande sätt. Tack och lov såg kvinnor och unga människor till att USA kan fortsätta att lyfta blicken mot omvärlden och både möta den, lära av den och förstå den. Det tror jag inte en överrik vit man i övre medelåldern som mer eller mindre levt i en skyddad verkstad skulle klara. Men tack och lov behöver jag varken spekulera eller raljera om det mer.

 

Däremot råder det inget tvivel om att mannen med rötterna i Kenya kommer att få det tufft att ena landet och få någon sorts stabilitet. Inte minst den ekonomiska stabiliteten. De senaste fyra åren har varit tuffa. Det skulle de ha varit oavsett vem som satt på stolen i Vita Huset. Men människan, oavsett var hon befinner sig eller varifrån hon kommer eller vart hon är på väg, har den besynnerliga egenskapen att oftast bara se till sig själv och sin egen verklighet. När Obama valdes 2008 såg väljarna honom som en enande kraft och landsfader. Republikanerna satte i system att obstruera, vilket i praktiken gjorde kongressen dysfunktionell. Tyvärr finns risken att detta fortsätter. Republikanerna behåller makten i representanthuset vilket bäddar för ny tjurighet från deras sida och ett trotsigt beteende för beteendets egen skull. Eller om det är för att man är dåliga förlorare, vägrar se verkligheten i vitögat, vilket i och för sig är kanske samma sak som trotsigt beteende.

 

En sak kan jag i alla fall roa mig med att spekulera om och det är om USA 2016 möjligtvis skulle kunna få sin första kvinnliga president. Då pratar jag inte om någon otäck galning som Sarah Palin, om nu någon överhuvudtaget skulle få upp hennes namn i huvudet, utan om utrikesministrarnas utrikesminister Hillary Rodham Cllinton. Jag hoppas hon vilar ordentligt nu några år och samlar kraft. Det vore något att bita i för överrika, vita amerikanska män i övre medelåldern som levt i en skyddad verkstad.

 

    

 

 

 

Hösten är egentligen ingen höst utan rostade kastanjer. Ingen riktigt riktig höst i alla fall. Varma och doftande i pappersstrut ätandes direkt på gatan. Det är en höstkänsla som fångar många minnen. Vare sig de äts nu som i Alicante eller för 30 år sedan i Bern. Förförisk höstkänsla som gör själen varm och len.

 

Lev väl!♥

Lagom till det amerikanska presidentvalet kom jag hem till den ljusa dalen. Nåja, så ljus är inte denna årstid. Rätt mörk och kall är nog bättre beskrivet. Men dalen är ljus på alla de sätt och vis och med lite snö så blir den genast ljusare. Den snö som kom och gick. Men garanterat kommer igen.

 

En hemresa från det betydligt varmare Alicante igår blev i längsta laget. Vägen från Alicante till Arlanda var givetvis tvungen att tas via både Madrid och Köpenhamn. Givetvis försvann väskorna också någonstans på vägen. De väskor som aldrig har varit så lätta och lättpackade. Det mesta lämnade jag kvar i lägenheten på Avenida Costa Blanca. Än har de inte dykt upp och frågan är om de gör det. Lika ovisst som det amerikanska valet. Även om jag hoppas och tror att väskorna anländer imorgon samtidgt som Obama har fått mandat för ytterligare fyra år. Jag säger bara Ohio vad allt kan gå.

 

 

 

.