Försjunken i magi - en ängels lek
Jag är så försjunken i en magisk bok. I Barcelonas vindlande kvarter med gränder, hus och människor som lever i bilder försvinner jag. Jag är så försjunken att lunchen intas kl 14.30 och består av fil med blåbär, kanel, solrosfrön och linfrön. Ingen tid får gå förlorad i onödan. Nu måste jag lägga ner boken snart för att ta mig iväg till en räddande ängel, massören. Där kan jag fortsätta att försjunka i en annan värld, vandra i Barri Gotic, längs Ramblan och ner till hamnen. Barcelona är inte bara fascinerande i böckernas värld. Carlos Ruiz Zafon får dock staden att bli helt magisk i sina böcker. Allt får liv. En värld av skrönor, drömmar, kärlek och ond bråd död. Men framförallt en magisk värld.
Lite näring - läsa vidare!
Lev väl!♥
Lite näring - läsa vidare!
Lev väl!♥
Ljuset och våren i sikte
Lev väl!♥
Alla humör är möjliga
Igår kväll var det galamiddag här. Åtta galanta damer träffades och åt, drack, pratade, skrattade och fällde en och annan tår. Mitt kursgäng anno 1996 hade 15-årsjubileum. I ur och skur har vi träffats två gånger per år sedan kursen avslutades. Ett gäng som är en oerhörd rikedom och glädje. Vi skålade i skumpa med finstassarna på och njöt av varandras sällskap. Till detta åt vi också en trerätters. Carpaccio på bresaola, dillpestoöverbakad kycklingfilé med risotto samt marinerade apelsinfiléer med vaniljgrädde. Till kaffet och cognacen slank även en chokladtryffel ner.
När damerna gått kom mina inneboende denna helg, syster H och Doktor K. Jag har knappt sett röken av dem. Järvsöbacken har sett dem desto mer. Tillsammans pratade vi bort en stund och Doktor K gick till slut och la sig. Men inte systrarna. Kl fyra kom Doktor K upp och föreslog att vi skulle sluta prata. Kanske det sa vi och kröp till kojs.
Vackra blomster från vackra damer.
Söndagen blev således en riktig vilodag. Nu väntas ärrade badmintonkämpar hem från Umeå. Dotter M visade tydligen på plan igår att hon har ett humör. Några fascinerade åskådare frågade mannen i mitt liv var det humöret kommer ifrån. "Ja, inte från mig, och sedan kan ni ju räkna ut resten." Svarade han lojalt. Jag var ju inte ens på plats för att kunna försvara mig. Om jag nu hade tyckt att det var befogat. Det är många synder som ska försvaras eller kanske begravas.
Lev väl!♥
När damerna gått kom mina inneboende denna helg, syster H och Doktor K. Jag har knappt sett röken av dem. Järvsöbacken har sett dem desto mer. Tillsammans pratade vi bort en stund och Doktor K gick till slut och la sig. Men inte systrarna. Kl fyra kom Doktor K upp och föreslog att vi skulle sluta prata. Kanske det sa vi och kröp till kojs.
Vackra blomster från vackra damer.
Söndagen blev således en riktig vilodag. Nu väntas ärrade badmintonkämpar hem från Umeå. Dotter M visade tydligen på plan igår att hon har ett humör. Några fascinerade åskådare frågade mannen i mitt liv var det humöret kommer ifrån. "Ja, inte från mig, och sedan kan ni ju räkna ut resten." Svarade han lojalt. Jag var ju inte ens på plats för att kunna försvara mig. Om jag nu hade tyckt att det var befogat. Det är många synder som ska försvaras eller kanske begravas.
Lev väl!♥
Merde!
Merde, merde, merde. Les Bleus skottar på. Sju minuter kvar och det är bara tre upp för Sverige. Forza!
Landskamp på längden och tvären
Jag såg TV3 satsning Landskampen med gamla och nya skidhjältar från Norge och Sverige. Den spelas in på lilla Stureplan eller Stockholms förort nummer ett. Den där riktiga spänningen infann sig inte. Fast det är kul att se de ärrade hjältarna. Många takter sitter i, oavsett om de ger sig ut på sin egen längd, bana eller backe.
Programmet kanske lyfter i nästa omgång med Foppa. Han har aldrig fått stryk av en norrman. Hittills! Inte på isen i alla fall.
Lev väl!♥
Programmet kanske lyfter i nästa omgång med Foppa. Han har aldrig fått stryk av en norrman. Hittills! Inte på isen i alla fall.
Lev väl!♥
Mer än bara en namnsdag
Idag har min morfar Göte namnsdag. Han som räddade mer än 3000 människor undan förintelsen i Wien. Österrike. Han som ägnade sitt liv åt att få människor från olika kulturer och religioner att mötas i fred istället för krig. Han har namnsdag på den dag som har blivit "Förintelsens minnesdag". En tanke som är så mycket mer än en tanke. Själv lurade han döden ett antal gånger. Han fick ett långt liv.
Morfar Göte dog 1996 men jag är säker på att han firar sin namnsdag på ett kondis tillsammans med mormor Elsa, som levde till 2000. Han gör det han tyckte så mycket om. Gå på kondis och äta godsaker. Lilla morfar som inte alls var så liten. Han var en orädd människa med stort mod och stor humor. Och stor aptit på inte bara godsaker utan även livet själv. Vi behöver människor med stort mod och stor aptit på livet. Har man humor och gillar godsaker är det nog bara ett plus.
Lev det väl!♥
Morfar Göte dog 1996 men jag är säker på att han firar sin namnsdag på ett kondis tillsammans med mormor Elsa, som levde till 2000. Han gör det han tyckte så mycket om. Gå på kondis och äta godsaker. Lilla morfar som inte alls var så liten. Han var en orädd människa med stort mod och stor humor. Och stor aptit på inte bara godsaker utan även livet själv. Vi behöver människor med stort mod och stor aptit på livet. Har man humor och gillar godsaker är det nog bara ett plus.
Lev det väl!♥
Linet vi ärvde eller lin blir guld. Gårdar som förför.
svt.se
Jon-Lars i Långhed Alfta. En av paradgårdarna. Foto Lars Lööv!
Lev väl!♥
HÄLSINGLAND - Sammanlagt sju hälsingegårdar har nu nominerats till Unescos världsarvslista under namnet Decorated Farmhouses of Hälsingland
Och tre av Hälsingegårdarna ligger i Ljusdals kommun! Fågelsjö Gammelgård, Bommars och Kristoffers. Besök dem och förförs!
http://svt.se/2.126217/1.2307813/gardar_till_varldsarvet Peka här!Och tre av Hälsingegårdarna ligger i Ljusdals kommun! Fågelsjö Gammelgård, Bommars och Kristoffers. Besök dem och förförs!
Jon-Lars i Långhed Alfta. En av paradgårdarna. Foto Lars Lööv!
Lev väl!♥
Trippel Salchow och dubbel Lyon!
Det händer väsentliga saker ute i stora världen.
I Lyon avgörs kock-VM. Lyon är kanske Frankrikes matstad numero un. Lyonkocken Paul Bocuse, kockarnas kock, hör hemma i Lyon och 1987 startade han den här tävlingen. En tävling som ska belöna unga internationella kulinariska talanger. Svensken Mathias Dahlgren har vunnit tävlingen och SandvikenMelker har kommit tvåa. Lyon är också en av Frankrikes konståkningsstäder. Härifrån kommer flera av de åkare som just nu är i Bern.
I mitt Bärn, eller Bern om ni så vill, pågår nu EM i konståkning. På senare år har, av flera anledningar som knappt jag känner till, jag inte följt med konståkningscirkusen så bra. Annat var det i yngre år. Då kunde jag vartenda namn och hur många tripplar vissa kunde göra. Och om det var Salchow, Flip eller Axel. Bland de första minnena ingår en österrikiska som heter Beatrice Schuba. Hon var ingen graciös konståkerska, snarare tvärtom. Men vann gjorde hon och det enbart för att hon var så överlägsen i figuråkningen och de obligatoriska programmen. I det fria programmet, det som man helst ser på, hade hon aldrig en chans. Men reglerna var sådana då att hon kunde vinna trots den bristen. Framförallt kanske jag kommer ihåg paråkerskan Irina Rodnina. Hon som kunde tvärbromsa så att alla hockey- och bandyspelare värda namnet kippade efter andan. Hon vann 10 raka VM-guld och tre raka OS-guld. Visserligen med två olika partner men hon var ändå densamma. Det här var på den tiden öst var öst och väst var väst och nästan aldrig möttes de två. Utom ibland på isen då. Eller på en friidrottsbana eller annan tävlingsinriktad mötesplats.
Den mest fantastiska inbromsning världen skådat!
Lev väl!♥
I Lyon avgörs kock-VM. Lyon är kanske Frankrikes matstad numero un. Lyonkocken Paul Bocuse, kockarnas kock, hör hemma i Lyon och 1987 startade han den här tävlingen. En tävling som ska belöna unga internationella kulinariska talanger. Svensken Mathias Dahlgren har vunnit tävlingen och SandvikenMelker har kommit tvåa. Lyon är också en av Frankrikes konståkningsstäder. Härifrån kommer flera av de åkare som just nu är i Bern.
I mitt Bärn, eller Bern om ni så vill, pågår nu EM i konståkning. På senare år har, av flera anledningar som knappt jag känner till, jag inte följt med konståkningscirkusen så bra. Annat var det i yngre år. Då kunde jag vartenda namn och hur många tripplar vissa kunde göra. Och om det var Salchow, Flip eller Axel. Bland de första minnena ingår en österrikiska som heter Beatrice Schuba. Hon var ingen graciös konståkerska, snarare tvärtom. Men vann gjorde hon och det enbart för att hon var så överlägsen i figuråkningen och de obligatoriska programmen. I det fria programmet, det som man helst ser på, hade hon aldrig en chans. Men reglerna var sådana då att hon kunde vinna trots den bristen. Framförallt kanske jag kommer ihåg paråkerskan Irina Rodnina. Hon som kunde tvärbromsa så att alla hockey- och bandyspelare värda namnet kippade efter andan. Hon vann 10 raka VM-guld och tre raka OS-guld. Visserligen med två olika partner men hon var ändå densamma. Det här var på den tiden öst var öst och väst var väst och nästan aldrig möttes de två. Utom ibland på isen då. Eller på en friidrottsbana eller annan tävlingsinriktad mötesplats.
Den mest fantastiska inbromsning världen skådat!
Lev väl!♥
Guld, Lin och Ljusdalstackor!
Livet på en Pynne och film är en bra match. Det har det alltid varit. Av och till har jag också haft förmånen att jobba med film och dess bransch. I mitt förrförra jobbliv framförallt. Igår var det hyllning till svensk film och dess människor på Cirkus. Och direkt därifrån i TV. Guldbaggar delades ut till höger och vänster och mittemellan. Några av människorna som prisades eller prisade andra har jag arbetat med eller kommit i kontakt med i mitt förrförra jobbliv. Aril Wretblad, som fick pris för bästa foto, gjorde tillsammans med sin mor en dokumentärfilm en gång i tiden om en av våra främsta textilkonstnärinnor, Kerstin Ekengren i Järvsö. Den produktionen jobbade jag med. Den vackra filmen hade premiär i Järvsö 1999 och jag kommer ihåg hur lyckliga alla var att Kerstin hann uppleva filmen innan hon gick bort. Den visades i SvT också. Filmen visar inte bara Kerstins konstnärskap utan också hennes kärlek till linet och Hälsingland.
Light Valley hade en förhållandevis framträdande plats bland alla baggar och annat löst folk. Kristina Åberg från Ljusdal har producerat filmen Ångrarna som vann Guldbaggen i kategorin bästa dokumentärfilm. Och kvällens vackraste var givetvis en Ljusdalstacka bland alla guldbaggar, Marie Richardson, som delade ut pris till bästa manliga huvudroll.
Lev väl!♥
Light Valley hade en förhållandevis framträdande plats bland alla baggar och annat löst folk. Kristina Åberg från Ljusdal har producerat filmen Ångrarna som vann Guldbaggen i kategorin bästa dokumentärfilm. Och kvällens vackraste var givetvis en Ljusdalstacka bland alla guldbaggar, Marie Richardson, som delade ut pris till bästa manliga huvudroll.
Lev väl!♥
Sömnad med ett leende
Mina sykunskaper är mer eller mindre obefintliga. Där ingår även virkning och stickning. Till och med den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret ler lite roat åt sin äldsta dotters lilla defekt eller brist. Vi ska inte tala om vad syfröken i skolan gjorde. Log hon inte milt överseende så slet hon nog sitt hår.Livet på en Pynne tyckte sömnad i slöjden var en pina. Allergisk som hon var, eller är, så gick den betydligt roligare träslöjden lite hackigt den med. En av de saker jag minns bäst från syslöjdsåren är symaskinsracen. Några av oss kollade vem som snabbast kunde köra olika mönster på papper. Sådan där träningspapper som fanns på min tid i alla fall. Dessutom kommer jag ihåg syfrökens fruktlösa försök att lära mig virka. Jag lärde mig att det behövs garn och en virknål och klarade hyfsat en vända men när det var dags att vända körde det ihop sig. Frustrerad och säkert lite skamsen att jag inte kunde lära mig hittade jag på olika sätt för garntråden att råka ut för olyckor. Att det satt i viljan att inte lära mig förespeglade mig nog inte då. Det var fortfarande lite så att det var självklart att flickor skulle kunna virka och sy.
Vantarna jag till slut stickade var också en syn för gudar. Den ena skulle kunna rymma hela Mohammed Ali och den andra bara lilla Tummelisa.
Den här slöjdepoken i livet på en Pynne utspelade sig under Baader Meinhof-tiden. Några av grabbarna i vår klass hade en liten Baader Meinhof-kammare i skrubben mellan trä-och syslöjdssalarna. Där tog de in lämpliga offer, läs de inte lika tuffa grabbarna, och körde lite programmering. Det lät som Piff och Puff på hönsgården!
Syfröken fick i alla fall upp hoppet om Sjögrens döttrar när syster T började. Hon kan sy hon. Inte bara kan, hon gör det väldigt bra också. Tyvärr fick väl stackars syfröken sänka ambitionerna igen och hoppet sjönk med yngsta syster H. Då började hon hamna på äldsta systers nivå igen. Eller brist på nivå. Fast jag tror att bottennappet var med den äldsta varianten av systrarna Sjögren.
Lev väl!♥
Plånböckers hemligheter
En gammal plånbok kan rymma många minnen, historier, platser och möten.
Mannen i mitt liv fick en rensningskick idag och tog itu med några lådor. Lådor som innehöll allt och ingenting. Det är förvånansvärt vad ingenting är mycket, ofta lite trasigt och oanvändbart. Om du överhuvudtaget förstår vad det är. Men du kan göra fynd också. Hitta den där dosan, kabeln, mojängen som du letat efter ett halvt sekel.
Ett litet fynd av det nostalgiska slaget gjordes. Man kan också fråga sig varför det låg kvar överhuvudtaget. En rätt sliten plånbok prydligt märkt med mitt namn. Inuti en mängd kvitton. Kan alltid vara bra att ha. Och fr a att spara på. Kår- och nationslegitimation, bibliotekskort, kvitton från små och stora inköp. Ett kvitto på en betalning som min goa vän Bettan verkar ha gjort på för den tiden en hiskelig massa pengar. Fattiga studenter som vi var. Men jag kan inte tyda och förstå vad inköpet gällde. Och jag förstår inte varför jag hade kvittot.
Vad hade du gjort för vanvittsaffärer, kära B?
370 kr, nations- och kårleg + försäkring Medlem i juridiska föreningen
Bland alla kvitton ligger ett visitkort till ett hotell i London, i Knightsbridge. Bredvid det låg ett litet handskrivet kvitto på betalning för rum, som det verkar. Har jag bott på hotell i Knightsbridge? Visserligen har jag varit i London ett antal gånger men har jag bott just där. Tidpunkten stämmer nog för ett av mina Londonbesök. Om nu inte minnet sviker mig totalt. Jag tror jag var ute och tågluffade på egen hand under den perioden. Tokstolla! Jag besökte visserligen vänner här och där men...och trevligt hade jag.
Men tänk vad åren går och några kvitton kan få minnesbanken att jobba och få mig att känna mig rätt gammal. Fast ändå inte, för det var ju som igår.
Lev väl!♥
Vinterögon som nästan fått nog
Det första mitt morgontrötta öga ser när det vaknar är det här vackra vinterträdet. Det andra ögat är om möjligt ännu mer morgontrött och ser ingenting eller också tittar det på de andra vackra träden.
Men ska jag vara helt ärlig får det gärna räcka med snön nu. Efter en powerwalk med mina superstavar i det ymniga snöfallet kändes snöskottning som en överkurs i fysik. Och det ämnet förstår jag mig inte ens på. Så please, sluta snöa nu och låt oss långsamt få gå mot ljusare och varmare tider där vi så sakteliga töar fram.
Lev väl!♥
Linslusar
Äldste sonen och flickvän Isabelle har en förmåga att hamna i tidningen. Imorse när jag skulle läsa LjP till frukosten pryddes ettan av bild och text på paret. Det var bara att vända blad och finna hela mittuppslaget med text och bild från deras nya gemenssamma lägenhet och liv. LjP har en artikelserie om bostadsmarknaden, unga människors boende och att flytta hemifrån. Paret sitter där i sin lägenhet och ser så glada och lyckliga ut som bara 20-åringar kan göra. Bildtexten till sovrumsbilden säger" Sängen var det viktigaste för Marcus." Jojo! Och Isabelles konstaterande att" ...vi hade en budget, men den sprack ganska snabbt..." är bara...sann kanske. Och lite obetalbar!
http://helahalsingland.se/ljusdal
Peka här ovan för länk! Länkarna vill inte synas just nu!
Lev väl!♥
Värmande gemenskap
Igår kväll var jag på IP, Idrottsparken, i Ljusdal på bandy. Kändes som det var lika länge sedan jag var på bandy som det var jag lärde mig gå. Naturligtvis är det inte så men det var länge sedan. Men känslan som infinner sig på IP var densamma. Gemytligt, trivsel, gemenskap och spänning. Familjen åt en god middag på krogen före bandymatchen. Det var många som gjorde detsamma. Stämningen var på topp. Mycket folk hade letat sig till IP, vädret var tiptop och laget i mitt hjärta, LBK, ledde hela matchen. Ända till slutet. Då torskar de med 4-5. Det går snabbt i bandy. En rolig kväll som fick ett litet antiklimaxslut med förlusten.
När jag gick på gymnasiet började mitt ena knä att krångla. Friidrottsåren tog ut sin rätt. Under en period fick jag så mycket vatten i knät att jag fick hoppa runt på kryckor. Min dåvarande pojkvän brukade skämtsamt säga att på vintern var det inte vatten längre utan is. Framförallt sa han det när vi var på bandy. Då måste helt enkelt vattnet förvändlas till is. Det kanske också hade att göra med bruden som stapplade runt på knät med is, isladyn!
Kall som is!
Förmiddagen har också gått i sportens tecken. I soffan och med TV:n som redskap. Det går det med. Och vad gör man åt Björgen i längdspåret och Vonn i skidbacken. Visserligen vann inte Vonn störtloppet idag men med den nära-kraschen-upplevelsen och ändå komma trea så är hon outstanding. Just nu. De svenska längdåkarherrarna åkte bra. Framförallt gjorde Iggesund bra ifrån sig. Richardsson tvåa. Den vidriga, snöpliga fjärdeplatsen tog Hellner hand om.
Och Figge regerar på dansgolvet. I alla fall i min värld.
Lev väl!♥
När jag gick på gymnasiet började mitt ena knä att krångla. Friidrottsåren tog ut sin rätt. Under en period fick jag så mycket vatten i knät att jag fick hoppa runt på kryckor. Min dåvarande pojkvän brukade skämtsamt säga att på vintern var det inte vatten längre utan is. Framförallt sa han det när vi var på bandy. Då måste helt enkelt vattnet förvändlas till is. Det kanske också hade att göra med bruden som stapplade runt på knät med is, isladyn!
Kall som is!
Förmiddagen har också gått i sportens tecken. I soffan och med TV:n som redskap. Det går det med. Och vad gör man åt Björgen i längdspåret och Vonn i skidbacken. Visserligen vann inte Vonn störtloppet idag men med den nära-kraschen-upplevelsen och ändå komma trea så är hon outstanding. Just nu. De svenska längdåkarherrarna åkte bra. Framförallt gjorde Iggesund bra ifrån sig. Richardsson tvåa. Den vidriga, snöpliga fjärdeplatsen tog Hellner hand om.
Och Figge regerar på dansgolvet. I alla fall i min värld.
Lev väl!♥
Varma tankar
Vart tog solen vägen? Ett vackert vinterdis har ersatt gårdagens fantastiska sol. Idag tänker jag lite extra på min äldste sons flickvän Bella. Hennes alldeles för tidigt bortgångna mormor begravs idag i Färila kyrka. Hon älskade blommor och orkideer speciellt så det kommer att vara mycket blommor i kyrkan. Livets mysterium och förgänglighet.
Lev dagen väl!♥
Lev dagen väl!♥
Bevingade ord
Idag är det 50 år sedan John F Kennedy höll sitt berömda installationstal. Ett tal som många kan citera ur än idag. Drygt två år efter sitt tal var han död. Och livet på en Pynne påbörjades. Fem år senare såg jag på TV hur hans bror Robert mördades inför kamerorna och samma år Martin Luther King. Även Dr Kings tal citeras och står som förebilder. "I have a dream..."
Människor som hann påverka under sin livstid och fortsätter att påverka. Människor är fascinerande. Och ordet är ett mäktigt redskap. För frihet, demokrati och alla mänskliga rättigheter. Förvalta det väl.
"Låt oss aldrig förhandla för att vi är rädda, men låt oss aldrig vara rädda för att förhandla." JFK
Lev väl!♥
Människor som hann påverka under sin livstid och fortsätter att påverka. Människor är fascinerande. Och ordet är ett mäktigt redskap. För frihet, demokrati och alla mänskliga rättigheter. Förvalta det väl.
"Låt oss aldrig förhandla för att vi är rädda, men låt oss aldrig vara rädda för att förhandla." JFK
Lev väl!♥
Leende vackra busstreck och människor
Idag är det extra vackert ute. Som en levande vintersaga. Det syns på människor också när solen är framme. Vi blir extra glada och ler mer mot varandra.
Jag läste en intervju med den brittiske regissören Mike Leigh idag. Han som har gjort en av mina favoritfilmer, Secrets and Lies. Han skapar undantagslöst drama om väldigt vanliga människor på ett väldigt icke hollywoodskt sätt.
"Svaret är enkelt. Jag tycker inte att människor är tråkiga. Livet är fascinerande. Människor är bara tråkiga om man bestämmer sig för att de är det."
Mike Leighs filosofi är lika enkel som den är klok.
Jag tänkte på detta idag i det vackra vädret med många leende människor. Alla ler inte, men de är nog inte tråkiga för det.
När jag gick på högstadiet hade jag en lärare i svenska som aldrig log. Han var urtypen för gamla tiders skräckmodell av lärare. Den smått despotiska, reaktionära och lite galne läraren. Det var han som körde ut den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret från skolan på en rast. Elever fick inte vara inne på rasterna. Problemet var bara att hon inte var elev utan lärare. Visserligen bara med några år på nacken men ändå.
Den här äldre mannen fick en klass, som på mellanstadiet hade varit en prydlig klass men på högstadiet släppte många hämningar. Livet på en Pynne var nog fortfarande rätt prydlig men avskydde högstadiet så hon skolkade en del istället. Vår svensklärare var mannen som inte log, som slängde fram proven på våra bänklock och muttrade fram order. Givetvis utnyttjade vi hans smått karikatyrliknande uppenbarelse. Vi ställde klockor fel, lurades på alla upptänkliga sätt och betedde oss väl relativt ansvarslöst men också rätt harmlöst. Efter våra urladdningar kom hans urladdning. Och den var inte att leka med. Han kom in i skolsalen och såg ut som en mer galen Einstein än Einstein själv. Nu brukade han inte muttra längre utan proven, det blev alltid prov efter våra busstreck, bara drämdes i bänklocket. Sedan rycktes de ifrån oss på givet klockslag. Ja, käre värld, vilken människa. Han var säkert en snäll människa längst därinne och förmodligen inte tråkig. Dessutom väldigt ensam. Jag tror att alla människor har något snällt inom sig. Vissa har bara svårare att få ut det, av olika anledningar. Det kan vara något så banalt som brustet hjärta eller sårade känslor. För många är det värre ryggsäckar som hänger med som, att inte bli sedd, förtryck eller förnedring. Då ligger nog det snälla långt, långt därinne. Då är det svårt att le när vädret är som vackrast.
I åk 9 fick vi en annan lärare i svenska. Kontrasten var slående. En kvinna i olika färger varje dag. Hade hon gröna kläder så var även klockarmbandet grönt. Färgstark är bara förnamnet. Hon hade blivit känd vissångerska i Hylands hörna men bodde i Järvsö och tog sig an den smått förvirrade klassen. Men det är en annan historia.
Våfflans tak är på glid!
Ett gnistrande vitt äppelträd, eller delar av det!
Lev väl!♥
Jag läste en intervju med den brittiske regissören Mike Leigh idag. Han som har gjort en av mina favoritfilmer, Secrets and Lies. Han skapar undantagslöst drama om väldigt vanliga människor på ett väldigt icke hollywoodskt sätt.
"Svaret är enkelt. Jag tycker inte att människor är tråkiga. Livet är fascinerande. Människor är bara tråkiga om man bestämmer sig för att de är det."
Mike Leighs filosofi är lika enkel som den är klok.
Jag tänkte på detta idag i det vackra vädret med många leende människor. Alla ler inte, men de är nog inte tråkiga för det.
När jag gick på högstadiet hade jag en lärare i svenska som aldrig log. Han var urtypen för gamla tiders skräckmodell av lärare. Den smått despotiska, reaktionära och lite galne läraren. Det var han som körde ut den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret från skolan på en rast. Elever fick inte vara inne på rasterna. Problemet var bara att hon inte var elev utan lärare. Visserligen bara med några år på nacken men ändå.
Den här äldre mannen fick en klass, som på mellanstadiet hade varit en prydlig klass men på högstadiet släppte många hämningar. Livet på en Pynne var nog fortfarande rätt prydlig men avskydde högstadiet så hon skolkade en del istället. Vår svensklärare var mannen som inte log, som slängde fram proven på våra bänklock och muttrade fram order. Givetvis utnyttjade vi hans smått karikatyrliknande uppenbarelse. Vi ställde klockor fel, lurades på alla upptänkliga sätt och betedde oss väl relativt ansvarslöst men också rätt harmlöst. Efter våra urladdningar kom hans urladdning. Och den var inte att leka med. Han kom in i skolsalen och såg ut som en mer galen Einstein än Einstein själv. Nu brukade han inte muttra längre utan proven, det blev alltid prov efter våra busstreck, bara drämdes i bänklocket. Sedan rycktes de ifrån oss på givet klockslag. Ja, käre värld, vilken människa. Han var säkert en snäll människa längst därinne och förmodligen inte tråkig. Dessutom väldigt ensam. Jag tror att alla människor har något snällt inom sig. Vissa har bara svårare att få ut det, av olika anledningar. Det kan vara något så banalt som brustet hjärta eller sårade känslor. För många är det värre ryggsäckar som hänger med som, att inte bli sedd, förtryck eller förnedring. Då ligger nog det snälla långt, långt därinne. Då är det svårt att le när vädret är som vackrast.
I åk 9 fick vi en annan lärare i svenska. Kontrasten var slående. En kvinna i olika färger varje dag. Hade hon gröna kläder så var även klockarmbandet grönt. Färgstark är bara förnamnet. Hon hade blivit känd vissångerska i Hylands hörna men bodde i Järvsö och tog sig an den smått förvirrade klassen. Men det är en annan historia.
Våfflans tak är på glid!
Ett gnistrande vitt äppelträd, eller delar av det!
Lev väl!♥
Let the sunshine in!
Solen strålar utomhus. Hoppas du har en sol där du är som får lysa på dig och värma både din själ, hjärta och kropp.
Låt den få lysa in lite mer på oss allihopa.
Lev väl!♥
Låt den få lysa in lite mer på oss allihopa.
Lev väl!♥
Liten, liten omvärldsanalys
Det händer saker i stora vida världen.
Tunisierna kämpar för demokrati. I Haiti har den hatade despoten Baby Doc dykt upp på arenan igen och haitierna vet inte vad som är värst. Eller tycker de att det är rätt ok med hans återkomst så säger det bara hur djävulusiskt de egentligen har det. Vargjakten i Sverige startade i helgen. Här i länet fick den avblåsas rätt fort. Då var det klart. Jag tycker i och för sig att vargdebatten i Sverige är en skamfläck för vårt land. Det finns många primitiva tokstollar. Precis som jag tycker Jimmie Åkesson med anhang är en skamfläck med primitiva typer.
Parasiten i Östersund fortsätter tydligen sitt segertåg både geografiskt och tidsmässigt. De som en gång har blivit drabbade riskerar att få fortsatta men några år framåt. Och de som bor en bra bit från Östersund riskerar att drabbas.
Fast vad är väl en liten parasit om man jämför med Baby Doc på Haiti. Rätt jobbig säkert, om man har fått den, men i det långa loppet inget mot terror och despoter.
Och här hemma pågår handbolls-VM. Lek på blodigt allvar ett tag. Lilla Sverige i stora vida världen.
Man bör kalla saker vid dess rätta namn.
Lev väl!♥
Tunisierna kämpar för demokrati. I Haiti har den hatade despoten Baby Doc dykt upp på arenan igen och haitierna vet inte vad som är värst. Eller tycker de att det är rätt ok med hans återkomst så säger det bara hur djävulusiskt de egentligen har det. Vargjakten i Sverige startade i helgen. Här i länet fick den avblåsas rätt fort. Då var det klart. Jag tycker i och för sig att vargdebatten i Sverige är en skamfläck för vårt land. Det finns många primitiva tokstollar. Precis som jag tycker Jimmie Åkesson med anhang är en skamfläck med primitiva typer.
Parasiten i Östersund fortsätter tydligen sitt segertåg både geografiskt och tidsmässigt. De som en gång har blivit drabbade riskerar att få fortsatta men några år framåt. Och de som bor en bra bit från Östersund riskerar att drabbas.
Fast vad är väl en liten parasit om man jämför med Baby Doc på Haiti. Rätt jobbig säkert, om man har fått den, men i det långa loppet inget mot terror och despoter.
Och här hemma pågår handbolls-VM. Lek på blodigt allvar ett tag. Lilla Sverige i stora vida världen.
Man bör kalla saker vid dess rätta namn.
Lev väl!♥
Mysfarbröder och kalaspinglor
En kalaspingla, en mysfarbror och en powergirl i världsklass. Samt the one and only, en legend, Stenis, som fick en postpuls att slås på igen. Idrottsgalan kan ju ses som en fest för inbördes beundran men också en fest för att hylla hjältar av olika kaliber som får oss att bli glada, upprymda och smått galna ibland. Angelica Bengtsson måste vara en sponsors våta dröm. Inte bara vacker utan fr a framåt, lite kaxig och full i fan. "Mycket vill ha mer..." Den tjejen kommer att koppla greppet på staven rejält och få Isinbajevas leende att blekna. Anders Mysfarbror Södergren log galan igenom. Han tycker jag om. Och det är inte bara för att han är hälsing. Björn Ferrys fru, powergirlen Heidi Andersson, som tog emot priset i hans namn, hade inte det finaste priset i handen. Det hade hon i magen, ett nytt liv.
Får man bli nästan rörd när bröderna Mahre överlämnar hederspris till Stenis? Japp, det får man och det blev jag. Och säger jag att jag minns dem i backarna som igår så ljuger jag inte. För jag är ju bara 16 år och pulsen är hög för det är Stenis andra åk. Oavsett om det är i Madonna, Crans Montana, Garmisch eller Vail.
Kommer ni ihåg affischen?
Lev väl!♥
Får man bli nästan rörd när bröderna Mahre överlämnar hederspris till Stenis? Japp, det får man och det blev jag. Och säger jag att jag minns dem i backarna som igår så ljuger jag inte. För jag är ju bara 16 år och pulsen är hög för det är Stenis andra åk. Oavsett om det är i Madonna, Crans Montana, Garmisch eller Vail.
Kommer ni ihåg affischen?
Lev väl!♥
Fd DJ-Kalle är numera Dr Karl
Dr Karl kan han numera titulera sig. Min svåger Karl, som en gång i tiden var DJ-Kalle med hela Uppsala. Det var så jag lärde känna honom. Långt innan han träffade min syster. Jag har betalat ut lön till DJ-Kalle ett antal gånger. Som Dr Karl kommer lönekuverten att vara tjockare. Men så är det ju inte heller jag som betalar ut den lönen.
Steget är inte så långt från DJ till Dr. Bara en konsonant.
Vännerna var många som ville fira Dr Karl igår på Biotopia. Och roligt hade vi allihopa. Oavsett ålder, släktskap eller stelhet.
Besök Biotopia i Uppsala!
Lev väl!♥
Steget är inte så långt från DJ till Dr. Bara en konsonant.
Vännerna var många som ville fira Dr Karl igår på Biotopia. Och roligt hade vi allihopa. Oavsett ålder, släktskap eller stelhet.
Besök Biotopia i Uppsala!
Lev väl!♥
Efterlysning
När jag lämnade Ljusdal igår var det riktigt kallt. Ikväll när jag återvänder är det en plusgrad. Regnet har förföljt oss hela dagen från Uppsala och norrut. Vi slapp halkan för den var inte så farlig upp till Tönnebro och 83:an var helt ok. Det var tydligen värre norr om Söderhamn på E4. Så många trafikrapporter på radion angående blixthalka, avåkningar och långtradare som inte tog sig fram och blev stående i Gävleborg har jag aldrig varit med om på radion. Men vi kände inte igen oss i alla beskrivningarna. Däremot fick jag känna på blixthalka när jag klev ur bilen hemma på garageuppfarten. Där kom den!
Sedan undrar jag varför vissa storstadsbor envisas med att köra E4 till Sundsvall när man ska till Åre. Det är inte ens bästa vägen. Och fr a inte den kortaste. Men så blev de stående i blixthalka också. Allt enligt alla radiorapporter.
Jag kom hem till Light Valley och ett hus som verkar ha haft det väldigt föräldrafritt. Spåren syns och råttor ska nog passa på att dansa på bordet när katten är borta. Dessutom kom jag hem med en efterlysning och en sko mindre. Ja, ni läste rätt, en sko. Vem har användning för bara en sko? Någon tycks tro det i alla fall för när jag lämnade krogen Plock i Uppsala igår, eller snarare idag, hade någon behagat ta eller ha bort min ena sko. Relativt ny också, men tack och lov köpt för en spottstyver på rea. Ja, vän av ordning, jag behövde inte gå barfota hem. Jag hade stövlar på fötterna och skorna placerade bland ytterkläderna. Mannen i mitt liv hade stoppat dem i rockärmarna. Också ett ställe men tydligen inte säkert. Skorna hade i vilket fall haft väldigt roligt och trevligt så länge de satt på mina fötter. Svåger K´s läkarexamensfest blev en höjdare både vad gäller trivsel, stämning och mat.
Nåväl, hittar ni en sådan här så vet ni var den hör hemma. Egentligen.
Lev väl!♥
Sedan undrar jag varför vissa storstadsbor envisas med att köra E4 till Sundsvall när man ska till Åre. Det är inte ens bästa vägen. Och fr a inte den kortaste. Men så blev de stående i blixthalka också. Allt enligt alla radiorapporter.
Jag kom hem till Light Valley och ett hus som verkar ha haft det väldigt föräldrafritt. Spåren syns och råttor ska nog passa på att dansa på bordet när katten är borta. Dessutom kom jag hem med en efterlysning och en sko mindre. Ja, ni läste rätt, en sko. Vem har användning för bara en sko? Någon tycks tro det i alla fall för när jag lämnade krogen Plock i Uppsala igår, eller snarare idag, hade någon behagat ta eller ha bort min ena sko. Relativt ny också, men tack och lov köpt för en spottstyver på rea. Ja, vän av ordning, jag behövde inte gå barfota hem. Jag hade stövlar på fötterna och skorna placerade bland ytterkläderna. Mannen i mitt liv hade stoppat dem i rockärmarna. Också ett ställe men tydligen inte säkert. Skorna hade i vilket fall haft väldigt roligt och trevligt så länge de satt på mina fötter. Svåger K´s läkarexamensfest blev en höjdare både vad gäller trivsel, stämning och mat.
Nåväl, hittar ni en sådan här så vet ni var den hör hemma. Egentligen.
Lev väl!♥
Hjälp från ovan
Jag börjar bli van vid att vi bara är fyra vid middagsbordet. Det var vi också ikväll. Men inte samma fyra som vanligt. Äldsta och yngsta barnet var hemma. Inget mellanbarn och ingen flickvän. Oavsett vilka fyra så hade vi trevligt och åt gott. Kvällen har dessutom inneburit så mycket TV-tittande att jag nog klarar mig en vecka till. Och då såg jag ändå inte Let´s dance. Jo, jag såg de sista fem minutrarna. Oavsett vad och vilka så håller jag på Figge. Syster T´s gudmors och en av det gamla strävsamma parets bästa vänners systers son. Visst hänger ni med!
Imorgon väntar läkarfest i Uppsala. Och det vet ju alla att de inte är att leka med. Eller inte! Svåger K är klar läkare och bjuder in till baluns. Vad bra de har gjort det, min syster och svåger. Pluggat till läkare och lärare på lite äldre dagar. Nåja, äldre och äldre är relativt. Jämfört med livet på en Pynne är de unga! Men bra gjort är det med två små ljuvliga pillemariska charmtroll att också hålla reda på och försörja.
Vi skippar dock själva examensfestligheterna i universitetsaulan och går direkt till partyt. I Uppsala univeristetsaula har jag inte varit på år och dag. En av de sista gångerna jag var där var med förra påven vid hans besök i Sverige 1989. Han som var polack och vars namn jag nu glömt, Johannes Paulus någonting kanske? Ja, det var några fler än han och jag i aulan. Det ska erkännas. Det är fascinerande och lustigt vad mycket möten och människor som passerat revy på de mest egendomliga och äventyrliga sätt. Den kvällen, tror jag det var, som det tog riktig skruv mellan mannen i mitt liv och mig. Det kanske behövdes lite gudomlig hjälp från Polen. Tveksamt! Och lite dans.
Lev väl!
Imorgon väntar läkarfest i Uppsala. Och det vet ju alla att de inte är att leka med. Eller inte! Svåger K är klar läkare och bjuder in till baluns. Vad bra de har gjort det, min syster och svåger. Pluggat till läkare och lärare på lite äldre dagar. Nåja, äldre och äldre är relativt. Jämfört med livet på en Pynne är de unga! Men bra gjort är det med två små ljuvliga pillemariska charmtroll att också hålla reda på och försörja.
Vi skippar dock själva examensfestligheterna i universitetsaulan och går direkt till partyt. I Uppsala univeristetsaula har jag inte varit på år och dag. En av de sista gångerna jag var där var med förra påven vid hans besök i Sverige 1989. Han som var polack och vars namn jag nu glömt, Johannes Paulus någonting kanske? Ja, det var några fler än han och jag i aulan. Det ska erkännas. Det är fascinerande och lustigt vad mycket möten och människor som passerat revy på de mest egendomliga och äventyrliga sätt. Den kvällen, tror jag det var, som det tog riktig skruv mellan mannen i mitt liv och mig. Det kanske behövdes lite gudomlig hjälp från Polen. Tveksamt! Och lite dans.
Lev väl!
J´adore... beaucoup de choses
Kärlek är mycket. Det kan vara att laga barnens älsklingsmat, komma med en kopp te på sängen i arla morgonstund till den du älskar, ligga i hängmattan och titta på havet eller ett uppmuntrande ord och smekning här och där. Eller att plötsligt få vackra blommor eller andra små gåvor. Små gåvor av kärlek.
Små, små älsklingsparfymer t ex. Som man kan ha i handbagaget och slipper släpa på det tunga artelleriet. Vi som är så ytliga och svaga för flärd och blingbling att vi gillar den lyxen.
Sådana små favoriter kom som gåva ikväll. J´adore!
Lite större gåvor fick jag och mannen i mitt liv i juletid av våra barn. Dessa fantastiska, bombastiska och generösa små människor.
En rejäl mortel hade jag önskat mig länge
för att inte tala om att återigen resa till kärlekens stad...
Men det är klart, alla ställen och platser är och kan vara "kärlekens stad". Wherever I lay my hat...
Lev väl!♥
Små, små älsklingsparfymer t ex. Som man kan ha i handbagaget och slipper släpa på det tunga artelleriet. Vi som är så ytliga och svaga för flärd och blingbling att vi gillar den lyxen.
Sådana små favoriter kom som gåva ikväll. J´adore!
Lite större gåvor fick jag och mannen i mitt liv i juletid av våra barn. Dessa fantastiska, bombastiska och generösa små människor.
En rejäl mortel hade jag önskat mig längeför att inte tala om att återigen resa till kärlekens stad...
Men det är klart, alla ställen och platser är och kan vara "kärlekens stad". Wherever I lay my hat...
Lev väl!♥
Den allra vackraste
Så glad och rörd jag kan bli över en krya på dig bukett. Den allra vackraste som tänkas kan. En bukett som andas ljus, färger och omtänksamhet. Och givetvis hopp om ljusare tider.
Lev väl!♥
Lev väl!♥
Rule Britannia...eller?
Lev väl!♥
Minnesbanken har öppnat igen
Lördagseftermiddagarna i min barndom var vikta till en sak. Tipsextra! På sjuttiotalet fanns det nog fler gillestugor i Sverige än det fanns Volvo. Nåja, nästan i alla fall. På Aspgatan hos det gamla strävsamma paret var det definitivt så. Där fanns ingen Volvo men en Saab och en gillestuga. Där nere häckade min far och jag. Och min passion för Liverpool odlades. Den väcktes dock inte i gillestugan med Tipsextra utan med Familjen Ashton. Fortfarande befinner jag mig framför TV:n. Family at war hette den i original. Familjen bodde i Liverpool och genast kopplade mina trådar till fotboll, vidare till Tipsextra och så var vi då i gillestugan. Min far och jag och ofta mumsandes Kramforskaka. Det hörde liksom till.
Ja, käre värld vad det brittiska imperiet har påverkat mig. Those were the days och The good old days sammanblandat med Ashtons, Forsythesagan och Upstairs and Downstairs. Ja du, Mr Hudson om du bara visste. För att inte tala om vad Mr Pickwick i Bern visste!
Mitt i allt det brittiska finns något så icke-brittiskt som Robert Karl Oskar Broberg. Han sammanfaller med de tidiga minnen. Denne klurige man, som jag såg live den enda gång jag har partat med kungaparet. Once upon a time. Norrlands Nations jubileumsbal 1989. Nationen som jag lite vanvördigt kallar Ålandsbåten. Den har ju inte på flera hundra år så många år på nacken som det gamla vackra gula huset på Trädgårdsgatan, Gästrike-Hälsinge Nation. Men där är inte knugen hedersledamot utan det är han på Norrlands som han var medlem i när han låg vid universitetet. Jag vet inte om det är mest bildligt eller bokstavligt i hans fall. Men som bihang kan man ju även ha kul på en Ålandsbåt. Det hade jag, i massor. Fast aldrig lika kul som jag hade i det gula huset. Om jag nu kan och vill gradera kuligheter. Så det kan gå.
Lev väl!♥
Ja, käre värld vad det brittiska imperiet har påverkat mig. Those were the days och The good old days sammanblandat med Ashtons, Forsythesagan och Upstairs and Downstairs. Ja du, Mr Hudson om du bara visste. För att inte tala om vad Mr Pickwick i Bern visste!
Mitt i allt det brittiska finns något så icke-brittiskt som Robert Karl Oskar Broberg. Han sammanfaller med de tidiga minnen. Denne klurige man, som jag såg live den enda gång jag har partat med kungaparet. Once upon a time. Norrlands Nations jubileumsbal 1989. Nationen som jag lite vanvördigt kallar Ålandsbåten. Den har ju inte på flera hundra år så många år på nacken som det gamla vackra gula huset på Trädgårdsgatan, Gästrike-Hälsinge Nation. Men där är inte knugen hedersledamot utan det är han på Norrlands som han var medlem i när han låg vid universitetet. Jag vet inte om det är mest bildligt eller bokstavligt i hans fall. Men som bihang kan man ju även ha kul på en Ålandsbåt. Det hade jag, i massor. Fast aldrig lika kul som jag hade i det gula huset. Om jag nu kan och vill gradera kuligheter. Så det kan gå.
Lev väl!♥
Jag hade en gång
En människa fylld av nyanser. SvT visade igår en smått gripande dokumentär om den i vissa stunder både flygande och sjungande holländaren, Mäster Cees.
Som riktigt liten förordade jag dock den här versionen med mina första idoler. Ja, det var fr a Svenne som mitt hjärta vurmade för. Tänk att jag allt som oftast möter hans barn och barnbarn på mataffären, fiket eller gatan. Tänk om mitt barndomshjärta hade vetat det. Jag skaffade mig inte riktigt så många idoler efter Hep Stars. Inte på samma sätt. Om jag undantar Seppis, Sepp Maier, fotbollsmålvakternas målvakt, med de gigantiska byxorna.
Lev väl!♥
Ljusare tider
Amaryllisen blommar vackert än...
...och ljusare blomster lovar ljusare tider!
Det bådar gott. På alla sätt och vis!
Lev väl!♥
Frikort eller är det frisedel?
Många av dagens timmar har tillbringats på sjukhuset. Nu är jag lite sönderstucken igen, lite röntgad, lite undersökt och ett ultraljud blev det också. Fick ett trevligt samtal med en gammal arbetskompis när jag satt och väntade på min tur in till lab. Väl där inne tömdes jag på en mängd blod. Sköterskan frågar om jag brukar blöda mycket efteråt. -Nää, svara jag. Hon vill veta vilket förband hon ska ge mig. Hon lättar på trycket och blodet pulserar fram. Vi tittar på varandra och ler. -Jag kallar det här mycket, säger hon. Och trycker dit ett stadigt förband.
Som plåster på andra sår erhöll jag detta idag.
Frikort hos Landstinget Gävleborg. Ska jag skratta eller gråta? Gissa vilket jag gör?
Lev väl!♥
Som plåster på andra sår erhöll jag detta idag.
Frikort hos Landstinget Gävleborg. Ska jag skratta eller gråta? Gissa vilket jag gör?
Lev väl!♥
Klurigheter med glimten i ögat
Idag såg jag något sorgligt i tidningen. Min gamle mattelärare Arne på gymnasiet har dött. Enligt dödsannonsen blev han 95 år. Han pensionerades när jag tog studenten. Han var en underbar person, en stor personlighet och humanist. Så mattelärare han var. Dessutom var han väldigt allmänbildad och en passionerad schackspelare. Allt hör väldigt logiskt ihop.
Han fick också mig att stå ut med mattestudierna under gymnasietiden. Vilket resulterade i att jag gick ut gymnasiet med en 4:a i matte. Det säger i och för sig inte så mycket, fr a inte med tanke på det relativa betygssystemet. Men det säger kanske en del om mig och min inställning till studierna då. Jag var aldrig vän med matematiken, fr a inte "Hej matematik". Vilket slöseri med resurser. Men matte var som sagt aldrig min starka sida. Åtminstone trodde jag det till Arne fick mig att förstå vissa saker och jag insåg eller trodde att det var gåtor och små deckarproblem jag löste. Då var det riktigt roligt. Jag ska väl ärligt säga att det aldrig gick så långt att gåtorna och mysterierna låg på någon högre nivå. Mellan alla bråktal och ekvationer stack alltid Arne till oss andra små klurigheter som frågesporter. På sätt och viss var mattelektionerna en liten oas mitt i allt annat oljud och kval som skolarbetet ibland innebar.
Jag funderar vad som hade hänt om jag hade fått ha Arne även i fysik? För fysik förstår jag än idag inte vad det är för något.
Han fick ett långt liv. Och jag kommer alltid att minnas honom som den lite kluriga äldre mannen med glimten i ögat, som fick livet på en Pynne att åtminstone förstå lite matte och av och till, till och med, tycka det var roligt.
Huvva!
Lev väl!♥
Han fick också mig att stå ut med mattestudierna under gymnasietiden. Vilket resulterade i att jag gick ut gymnasiet med en 4:a i matte. Det säger i och för sig inte så mycket, fr a inte med tanke på det relativa betygssystemet. Men det säger kanske en del om mig och min inställning till studierna då. Jag var aldrig vän med matematiken, fr a inte "Hej matematik". Vilket slöseri med resurser. Men matte var som sagt aldrig min starka sida. Åtminstone trodde jag det till Arne fick mig att förstå vissa saker och jag insåg eller trodde att det var gåtor och små deckarproblem jag löste. Då var det riktigt roligt. Jag ska väl ärligt säga att det aldrig gick så långt att gåtorna och mysterierna låg på någon högre nivå. Mellan alla bråktal och ekvationer stack alltid Arne till oss andra små klurigheter som frågesporter. På sätt och viss var mattelektionerna en liten oas mitt i allt annat oljud och kval som skolarbetet ibland innebar.
Jag funderar vad som hade hänt om jag hade fått ha Arne även i fysik? För fysik förstår jag än idag inte vad det är för något.
Han fick ett långt liv. Och jag kommer alltid att minnas honom som den lite kluriga äldre mannen med glimten i ögat, som fick livet på en Pynne att åtminstone förstå lite matte och av och till, till och med, tycka det var roligt.
Huvva!
Lev väl!♥
Helt apropå - minnen
Små- eller helroliga minnen till Lundastudenternas smått genialiska sketcher. Här och på TV. Just nu.
Både humorpriset och Guldrosen vann de i Montreaux och mångas hjärtan därtill. Deras allmänbildning, träffs'kerhet och språkkunskaper var glänsande.
Lev väl!♥
Kusiner i kubik
De här två kusinerna är rätt lika. Invärtes åtminstone. Äter som ardennerhästar, pratar lite sluddrigt, svär lite väl mycket, kan agera sovsäckar var och när som helst samt har ett antal rävar bakom varje öra.
En av dem, min alldeles egna Davidchen, agerar sovsäck just nu. Spelar man poker nätterna igenom blir det lätt så. Men här och nu börjar mitt tålamod ta slut. Ni som vet, vet ju att det i och för sig inte är så långt. Grabbhalvan ska hjälpa mig bära kartonger. Julkartongerna ska upp från källaren, fyllas med allt som jag nu ställt på köksbordet och områdena däromkring och bäras tillbaka ner i källaren. Dessutom ska de ställas på de hyllor och platser de har fått. Och inte kastas in huller om buller i förrådet, som mitt högra öga tycktes uppfatta att de låg nu. Alla julsaker är nu ihopplockade och väntar på en välbehövlig vila i sina kartonger. Julgranen får stå vackert några dagar till. Kanske till Knutdagen. Så här fort och tidigt har jag nog aldrig plockat bort julen. Men det gav sig själv igår när vi ändå höll på att omdisponera vissa rum och flytta på andra saker. Allt det gav sig själv då äldste sonen M och hans Bella håller på att lämna Aspgatan för sin nya fina lägenhet i Gamla Stan. Gamla Stan i Ljusdal alltså. Ja, käre värld vad tiden går. Och jag är fortfarande bara 16 år.
Lev dagen väl!♥
Galna galningar!
Jag har en stilla undran just nu. Hur fungerar en människa som Sarah Palin? Denna ultrakonservativa, rent ut sagt reaktionära, och i mina ögon väldigt osympatiska människa. Hur kan man som politiker lägga ut sina politiska motståndare som måltavlor med en uppenbar uppmaning till galningar att börja skjuta! Kan ingen får bort denna Palin från den politiska arenan? Efter gårdagens fruktansvärda vansinnesdåd då bl a en nioårig flicka mördades och kongressledamoten Giffords skadades svårt är det ingen tvekan om att sådana människor som Palin till viss del bär skulden. De underminerar åtminstone vägarna för galningar. En galning får ofta galningar i sina led.
Så snälla beschäftiga lilla Palin, sluta. Ge upp, försvinn och ta på dig skoteroverallen och sätt dig ute i ingenstans och lyssna på tystnaden. För jag vill då inte höra något mer från ditt håll! Jag tror också jag måste skicka med dig ett Nalle Puh-citat. För det verkar du behöva.
"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket."
Lev väl!♥
Så snälla beschäftiga lilla Palin, sluta. Ge upp, försvinn och ta på dig skoteroverallen och sätt dig ute i ingenstans och lyssna på tystnaden. För jag vill då inte höra något mer från ditt håll! Jag tror också jag måste skicka med dig ett Nalle Puh-citat. För det verkar du behöva.
"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket."
Lev väl!♥
Guldkantad vänskap
Jag kan bara konstatera, medan jag ser La Liga och Deportivo la Corûna mot Barca, att fotbollsvärlden gick miste om en riktigt bollkonstnär i mig. Och lyckliga ska de nog vara för det. Jag kan muttra högt och relativt länge när bästa Tv-platsen ockuperas av sönerna och deras Barcamatcher. Inte för att att jag inte gillar fotboll för det gör jag, utan för att det ibland bara känns som om jag sett för mycket fotboll. Vissa saker som principer och önskemål om andra TV-program kan också spela en roll. Eller två! När jag väl sitter där framför den, i bästa fall, runda bollen, blir jag smått förhäxad. Och någon pump slås på. Att då bollen sitter som klistrad vid Barca-spelarnas fötter medan La Corûna-spelarna springer runt sig själva är bara lite guldkant.
Det finns några människor i mitt liv som jag kan samtala med länge, om vad som helst, hur som helst och när som helst. Samtal som aldrig tystnar. Och bara fortsätter. Det är också en guldkant på tillvaron. Imorse eller kanske på förmiddagen, frukosten pågick fortfarande, pratade jag med en av mina närmaste finaste vänner. Eftersom livet just nu är mindre ljust, lite tungt och rätt befriat från att vara smärtfritt tyckte min vän att jag borde få lite guldkant på tillvaron. Se till att unna mig något roligt, något gott eller något bra för att få det att ljusna lite. Åtminstone för stunden. Jag svarade att idag skulle jag nog orka det och lovade försöka. Tänker jag på Haitis barn så förvandlas mitt liv till guldkant väldigt fort. Men i vissa stunder räcker inte de tankarna. Då behövs vännerna, guldkanterna och skratten.
Sagt och gjort, jag tog ett guldkantat samtal med en annan vän, den finaste vän som går att få. Tillsammans med en räkmacka och cappuccino värdig allt guld i världen levde ett samtal som fick livet att ljusna och kylan att mildras. Och självklart skrattade vi.
Lev väl!♥
Minnen, känslor och rättigheter
Det verkar som om året 2011 måste bli året då jag återvänder till Schweiz. Kan inte förklara det på annat sätt än att jag måste få sätta fötterna där snart. Samt det faktum att livet på en Pynne har snurrat kring landet av och till här på bloggen. Så även nu!
Min gamla arbetsgivare, Brigitte Winkler är pensionerad barnkirurg från Toffen i Gürbetal utanför Bern. Det hindrar henne inte från att arbeta. Ett par gånger per år åker hon till Kirgistan för att hjälpa barn födda med missbildningar. Hon har också arbetat i andra krigshärjade och fattiga områden i världen. När jag arbetade och bodde hos henne och hennes familj var hon överläkare vid barnkirurgin vid ett av de större sjukhusen i Bern samt drev en egen praktik inne i stan. Idag arbetar och driver hon en stor organisation som hjälper barn över stora delar av världen. Filmen handlar också delvis om kvinnors rätt att få arbeta. En rättighet som inte är självklar i många delar av världen och definitivt inte anses alltid helt rumsren i det lite konservativa Schweiz. Där har hon alltid stått på barikaderna, Brigitte Winkler.
Schweizisk TV har i samarbete med tysk TV gjort en dokumentär om hennes arbete. Ca fyra minuter in i filmen finns en sekvens från hennes hemmiljö. Det är byn Toffen, huset på Ahornweg 7 och bilder på Brigitte, hennes yngsta dotter Hanna och hennes barn. De sitter hemma i köket vid köksbordet, det köksbord som jag har ätit så många måltider vid. De är ute och går vid sluttningarna i Toffen, de sluttningar som jag har sprungit så ofta i. Jagandes en hund, Didas den stora besten, som i sin tur jagade kossorna. Där är Hanna, som var fyra år, när jag flyttade dit och just hade adopterats från Indien. Idag är hon tvåbarnsmor och driver egen restaurang. Och jag är inte gammal. Hannas storasyster, Niki, bor med sin familj i Wien, hennes fars födelsestad. Och min mors.
Alla typiska Brigitte-sätt att prata väcker glada känslor och bara att höra schwytzerdütschen gör mig glad.
Isch eifach soo guet!
Lev väl!♥
Min gamla arbetsgivare, Brigitte Winkler är pensionerad barnkirurg från Toffen i Gürbetal utanför Bern. Det hindrar henne inte från att arbeta. Ett par gånger per år åker hon till Kirgistan för att hjälpa barn födda med missbildningar. Hon har också arbetat i andra krigshärjade och fattiga områden i världen. När jag arbetade och bodde hos henne och hennes familj var hon överläkare vid barnkirurgin vid ett av de större sjukhusen i Bern samt drev en egen praktik inne i stan. Idag arbetar och driver hon en stor organisation som hjälper barn över stora delar av världen. Filmen handlar också delvis om kvinnors rätt att få arbeta. En rättighet som inte är självklar i många delar av världen och definitivt inte anses alltid helt rumsren i det lite konservativa Schweiz. Där har hon alltid stått på barikaderna, Brigitte Winkler.
Schweizisk TV har i samarbete med tysk TV gjort en dokumentär om hennes arbete. Ca fyra minuter in i filmen finns en sekvens från hennes hemmiljö. Det är byn Toffen, huset på Ahornweg 7 och bilder på Brigitte, hennes yngsta dotter Hanna och hennes barn. De sitter hemma i köket vid köksbordet, det köksbord som jag har ätit så många måltider vid. De är ute och går vid sluttningarna i Toffen, de sluttningar som jag har sprungit så ofta i. Jagandes en hund, Didas den stora besten, som i sin tur jagade kossorna. Där är Hanna, som var fyra år, när jag flyttade dit och just hade adopterats från Indien. Idag är hon tvåbarnsmor och driver egen restaurang. Och jag är inte gammal. Hannas storasyster, Niki, bor med sin familj i Wien, hennes fars födelsestad. Och min mors.
Alla typiska Brigitte-sätt att prata väcker glada känslor och bara att höra schwytzerdütschen gör mig glad.
Isch eifach soo guet!
Lev väl!♥
Fortsatta vandringsfärder
En Pynneglad-låt får avsluta trettonhelgen och med en förhoppning om fortsatta strövtåg i vår fantastiska värld. Livet är ett äventyr och en sång. Sing it!
Med risk för att låta överdrivet pretantiös och hurtig.
Lev väl!♥
Djupa dalar och hisnande höjder
I bästa fall vräker snön ned uppifrån och ned idag. I sämsta fall faller den i alla vertikala led. Jämtland kan å andra sidan behöva lite snö. Det är en milsvid skillnad på snömängderna i denna del av Jämtland jämfört med Light Valley och Hälsingland. Ja, vi ska inte tala om den gladaste staden i Sverige, Glada Hudik, som ligger helt inbäddad av ett vitt, vackert täcke.
I sådant väder som råder idag är Tour de Ski ypperlig förströelse. I norra delen av Italiens sköna land, i Cortinaområdet, pågår cirkusen för fullt. Det ser ut att vara skapligt kyligt även där och det är inget fel på snömängderna. Den lilla staden Toblach som är gårdagens och dagens värd för touren var en av Cortinas OS-platser 1954. Spektakulär start inne i staden och Vattenfalls skyltar i direktsändning ger säkert utdelning på både det ena och andra sättet. Elbranschen är lite spektakulär den med. Minst dagt.
Men jag säger bara en sak, Dario Cologna! Vilken klippa. Blottar ingenting och verkar hur trygg, förnöjd och säker som helst. Vare sig det handlar om jaktstart, masstart eller bara start och mål. Schweizare som han är lämnar han inget åt slumpen men tar samtidigt lite dagen som den kommer. En blandning av bohem och extrem effektivitet. Nu har ni fått min alldeles egna schabloniserade bild av schweizarna. Självklart stämmer den - inte alls. Utåt kan schweizarna visa ett enat och samlat intryck men inåt är det ett folk präglat av flera folk och kulturer. En schweizare som talar schwytzerdütch känns ibland inte som den kommer från samma planet som en talar schweizerfranska. De som talar schweizeritalienska eller rätoromanska är från några andra planeter. Ytterligare en schabloniserad bild signerad livet på en Pynne. Ett fascinerande land det är med många bottnar och hisnande höjder. Dessutom ett kök som är alldeles för underskattat. Många av världens kulturer samlade till en och ändå var och en för sig.
Lev väl!♥ och Mach´s guet!♥
I sådant väder som råder idag är Tour de Ski ypperlig förströelse. I norra delen av Italiens sköna land, i Cortinaområdet, pågår cirkusen för fullt. Det ser ut att vara skapligt kyligt även där och det är inget fel på snömängderna. Den lilla staden Toblach som är gårdagens och dagens värd för touren var en av Cortinas OS-platser 1954. Spektakulär start inne i staden och Vattenfalls skyltar i direktsändning ger säkert utdelning på både det ena och andra sättet. Elbranschen är lite spektakulär den med. Minst dagt.
Men jag säger bara en sak, Dario Cologna! Vilken klippa. Blottar ingenting och verkar hur trygg, förnöjd och säker som helst. Vare sig det handlar om jaktstart, masstart eller bara start och mål. Schweizare som han är lämnar han inget åt slumpen men tar samtidigt lite dagen som den kommer. En blandning av bohem och extrem effektivitet. Nu har ni fått min alldeles egna schabloniserade bild av schweizarna. Självklart stämmer den - inte alls. Utåt kan schweizarna visa ett enat och samlat intryck men inåt är det ett folk präglat av flera folk och kulturer. En schweizare som talar schwytzerdütch känns ibland inte som den kommer från samma planet som en talar schweizerfranska. De som talar schweizeritalienska eller rätoromanska är från några andra planeter. Ytterligare en schabloniserad bild signerad livet på en Pynne. Ett fascinerande land det är med många bottnar och hisnande höjder. Dessutom ett kök som är alldeles för underskattat. Många av världens kulturer samlade till en och ändå var och en för sig.
Lev väl!♥ och Mach´s guet!♥
We will meet again
Trettonhelgen i Flykälen tillbringas med att äta, spela spel, äta, åka lite skoter, spela spel och äta igen. Kylan har inte varit extrem men desto kallare. Snön yr och vindarna går i nordvästlig riktning. Att sitta på en skoter med någorlunda fart är inte skönt i dessa förhållanden. Men värmen inomhus med spel och mat uppväger det mesta.
Rådjuren kommer då och då fram till svärfar Åkes matställe utanför köksfönstret. De tittar förundrat på de mystiska varelserna där i huset och fortsätter sin matstund. I den rangordning bara de har. De blickar ut över täckten och fortsätter sin färd tillbaka in i skogsbrynet. Till vi ses igen tar de en sista titt över axeln. Med sina vackra halsar och huvuden vända mot de mystiska varelserna därborta i huset. Huset, som av en händelse ligger vid deras matställe till gourmetrestaurang. Livet är förunderligt tycks deras vackra ögon säga.
Till vi möts igen...
Lev väl!♥
Rådjuren kommer då och då fram till svärfar Åkes matställe utanför köksfönstret. De tittar förundrat på de mystiska varelserna där i huset och fortsätter sin matstund. I den rangordning bara de har. De blickar ut över täckten och fortsätter sin färd tillbaka in i skogsbrynet. Till vi ses igen tar de en sista titt över axeln. Med sina vackra halsar och huvuden vända mot de mystiska varelserna därborta i huset. Huset, som av en händelse ligger vid deras matställe till gourmetrestaurang. Livet är förunderligt tycks deras vackra ögon säga.
Till vi möts igen...
Lev väl!♥
Twelfth night - What you will
Orsini och Viola. Målning av Frederick Richard Pickersgill
Förväcklingskomediernas förvecklingskomedi, Trettondagsafton av Shakespeare från 1601 innehåller allt som livet självt. Framförallt innehåller den kärlek och ett persongalleri som bara Shakespeare kunde uppfinna. Tänk bara att få heta Baron Andreas Blek Af Nosen!
Undertiteln till pjäsen, What You will, har aldrig fått någon egentlig förklaring. Vad menade den gode William med den? Han kanske inte menade så mycket mer än att livet är vad vi gör det till. Med eller utan förvecklingar.
Ha en riktigt skön trettondagsafton. Vare sig du är blek om nosen, kärlekskrank, uppfylld, juldäst eller lite full i sjutton. För att dämpa, förhindra eller för all del utveckla förvecklingar brukar jag äta. Det är en oslagbar livsförhöjare. Så jag tänker göra så ikväll också. Med lite helstekt oxfilé, friterad potatis och gorgonzolasås blir jag åtminstone inte blek om nosen. En pannacotta med vit choklad och marinerade clementiner kanske kan få avsluta aftonen.
Vad du vill!
Lev väl!♥
Smile i alla tider!
Smile! En av mina favoritsånger och från en fantastisk film, Chaplins Moderna Tider. Gå och se den, om du inte har gjort det och lyssna på musiken.
Att skildra det stora genom det lilla! Det är en konst.
Älskad skiva som jag just nu undrar var den är!
Lev väl!♥
Att skildra det stora genom det lilla! Det är en konst.
Älskad skiva som jag just nu undrar var den är!
Lev väl!♥
Jämngrått och gåtfullt.
Det är lite grått, småmörkt och ljusbefriande idag. Fenomenet kallas partiell solförmörkelse. I och för sig undrar jag om vi inte på våra breddgrader och under den här tiden på året har alldeles för mycket av den varan dagligen. Timmarna med ljus är lätträknade. De som är kan visserligen vara både soliga, uppfriskande och vitala och i sämsta fall alldeles för kalla. Idag behagar termometern bara visa -10 men då behagar alltså ljuset att lysa med sin frånvaro. Men man kan inte få allt här i livet. Åtminstone inte samtidigt.
Den typ av solförmörkelse som de flesta av oss människor har chansen att se, är den "partiella". Månen täcker då en del av solen, och lämnar kvar en lysande del med en form som ibland kan tyckas likna en månskära (likheten är dock inte så stor när endast en mindre del av solskivan är täckt). En partiell solförmörkelse är en följd av att månens mittpunkt inte riktigt passerar genom den ovan nämnda linjen mellan jorden och solen, sett från betraktarens position. Oftast finns det dock i sådana fall andra platser på jordytan där förmörkelsen är antingen total eller ringformig. Det händer också att månens kärnskugga faller helt utanför jorden, som då endast träffas av halvskugga. Idag på fm inträffar partiell solförmörkelse i Svea Rike. 85% av solens yta kommer att skymmas av månen. Fascinerande fenomen och en del av livets magiska skimmer och gåtor. Även om jag just nu kanske hade föredragit lite skimmer av äkta vara.
Solförmörkelse i Österbotten idag på fm!
Lev väl!♥
Smak och Sak
Efter några om och men bestämde jag mig för att byta miljö. Bli fraktad i en bil från en plats till en annan kändes som uthärdligt. Alltså styrdes kosan mot osäkrat land, Jämtland. En paus i Östersund var mitt enda krav. Denna säregna, vackra, lilla stad vid Storsjöns strand. Staden där mitt mellanbarn är född och staden som jag har tillbringat åtskilliga somrar och lov i den glada ungdomens dagar. Dessutom bodde vi i staden i tre och ett halvt år mellan 1992 och 1995. Men då var vi inte lika ungdomliga längre.
Fast gågatan i Östersund är modell mindre så tycker jag de envisas med att flytta affärer hela tiden. Eller kan det vara så att mitt minne definitivt har blivit sämre. Jag besöker ju Östersund högst en gång per år nuförtiden. Oavsett omdisponeringar eller minnesförlust så är gågatan som vackrast i juletid. Så även i år. Mysfaktorn är hög och det känns stämningsfullt. Döm då om vår besvikelse när vi sätter oss i bilen för att styra den vidare och passerar rådhuset. Rådhuset i Östersund är ganska praktfullt och vackert i sig själv. Alla rådhus med självaktning håller sig med en egen stor julgran. Så också Östersunds Rådhus. Men istället för att låta en vacker gran ståta där med vanliga vackra ljus har man klätt trädstackaren i gröna och blå lampor. Smaken är visserligen som baken men det här var minst sagt smaklöst. Eller bara dumt. Tyckte mannen i mitt liv och jag och rullade vidare.
Östersunds vackra rådhus med gran. Utan smaklösa färger!
Lev väl!♥
Fast gågatan i Östersund är modell mindre så tycker jag de envisas med att flytta affärer hela tiden. Eller kan det vara så att mitt minne definitivt har blivit sämre. Jag besöker ju Östersund högst en gång per år nuförtiden. Oavsett omdisponeringar eller minnesförlust så är gågatan som vackrast i juletid. Så även i år. Mysfaktorn är hög och det känns stämningsfullt. Döm då om vår besvikelse när vi sätter oss i bilen för att styra den vidare och passerar rådhuset. Rådhuset i Östersund är ganska praktfullt och vackert i sig själv. Alla rådhus med självaktning håller sig med en egen stor julgran. Så också Östersunds Rådhus. Men istället för att låta en vacker gran ståta där med vanliga vackra ljus har man klätt trädstackaren i gröna och blå lampor. Smaken är visserligen som baken men det här var minst sagt smaklöst. Eller bara dumt. Tyckte mannen i mitt liv och jag och rullade vidare.
Östersunds vackra rådhus med gran. Utan smaklösa färger!
Lev väl!♥
Tårkanaler går alltid i repris
Ett lugn rådde över årets första dag. Lättja, god mat och dryck samt lite, lite spelbegär.
Livet på en Pynne såg för första gången kronprinsessparets bröllopskonsert. Det vill säga hon såg andra halvan av föreställningen,som gick i repris på nyårsdagen. När det begav sig i somras låg hon lättjefullt på Toscanas kullar och struntade högaktingsfullt i rojalismens yra. Men visst var det vackert och romantiskt. Det är för konstigt vad tårkanalerna öppnar sig mycket lättare nuförtiden. Det är nog ren självbevarelsedrift för att de gamla ögonen inte ska torka ihop helt eller bara bli påminda om livets skimmer och magi. När en Ockelbopöjk blir prins ska man nog inte fundera så mycket. Utan det bara är så och får vara så vackert och romantiskt det såg ut att vara där i Stockholms konserthus. Precis som de ljuvliga små barnen sjöng, "fundera inte så mycket över varför...".
Jag har en väldigt romantisk tvätthög att ta hand om. Tänker krypa upp i soffan med lite glögg, musik på hög volym och vika. Med lite magi och romantiskt skimmer kommer den garanterat att minska. Ballroom Blitz och Black Magic Woman garanterar allt detta.
Storkusin D och lillkusin Tingeling hos det gamla strävsamma paret.
Bigbig kusin M med det stora hjärtat som alltid ser till att hålla blodtrycket på mor uppe.:-)
Lev väl!♥
Livet på en Pynne såg för första gången kronprinsessparets bröllopskonsert. Det vill säga hon såg andra halvan av föreställningen,som gick i repris på nyårsdagen. När det begav sig i somras låg hon lättjefullt på Toscanas kullar och struntade högaktingsfullt i rojalismens yra. Men visst var det vackert och romantiskt. Det är för konstigt vad tårkanalerna öppnar sig mycket lättare nuförtiden. Det är nog ren självbevarelsedrift för att de gamla ögonen inte ska torka ihop helt eller bara bli påminda om livets skimmer och magi. När en Ockelbopöjk blir prins ska man nog inte fundera så mycket. Utan det bara är så och får vara så vackert och romantiskt det såg ut att vara där i Stockholms konserthus. Precis som de ljuvliga små barnen sjöng, "fundera inte så mycket över varför...".
Jag har en väldigt romantisk tvätthög att ta hand om. Tänker krypa upp i soffan med lite glögg, musik på hög volym och vika. Med lite magi och romantiskt skimmer kommer den garanterat att minska. Ballroom Blitz och Black Magic Woman garanterar allt detta.
Storkusin D och lillkusin Tingeling hos det gamla strävsamma paret.
Bigbig kusin M med det stora hjärtat som alltid ser till att hålla blodtrycket på mor uppe.:-)
Lev väl!♥
Landskapsbilder och en gruvlig revansch
När jag var liten brukade mitt barndomshem genomgå en magisk förändring natten före julafton. Vi systrar trodde aldrig det skulle bli jul i huset och förstod inte hur det gamla strävsamma paret skulle hinna. Förhoppningsvis hjälpte vi till med vad vi kunde. Klä granen t ex och det var alltid delade meningar om hur den skulle se ut. Ju äldre vi blev ju mer hjälpte vi till vill jag också hoppas. Men det där magiska julskimret som bara de kunde skapa fanns där plötsligt på julaftons morgon. En av höjdpunkterna var också pappa C´s tomtelandskap. Vissa år var det hela modelljärnvägen med landskap och allt. Andra år var det i lite mindre format. Till barnbarnens glädje har han fortsatt att bygga landskap. Till de traditionsrika- och tunga döttrarnas med. I år lovade han lille Noah att bygga det. Och de byggde tillsammans.
Här finns delar av järnvägens historia, Holmöns kyrkor och fyrvaktartornet, tomtar på vift och tomtar i arbetstagen. Har ni inte varit på Holmön så åk dit. Det är den säregna, magiska och oerhört vackra ön utanför Umeå. Den gamla kyrkan på Holmön finns numera på Gamlia inne i Umeå. Men både den nya och gamla står här i pappa C´s landskap. På Holmön bor min gamla moster Gink, Birgitta egentligen, under sommarhalvåret eller så ofta hon kan. Där har hon hittat sitt paradis. Ett paradis som passar henne perfekt och hon det.
Nyårsdagens eftermiddag och kväll tillbringades hos det gamla strävsamma paret med underbar middag, småprat och landskapsbilder. Och livet på en Pynne fick starta det nya året med något av det roligaste hon vet. Att spela spel. Julklappsspelet från svåger H och syster T hade redan invigts av alla andra små spelhajar men då låg undertecknad nedbäddad. Nu fick hon chansen att prova "Vem svarar först?". Eftersom hon har en förmåga att prata först och tänka sist så borde det passa henne perfekt. Kan så vara. Men ålder, sjukdom och mediciner börjar ta ut sin rätt. Alla trådar kopplar inte lika snabbt längre. Vän av ordning och gott minne skulle nog hävda att det har det aldrig gjort på livet på en Pynne. Eller också är det så att vinnarskallen har dämpats en aning den senaste tiden. Fast bara lite. Det såg hoppfullt ut ett tag igår kväll tills mannen i mitt liv kom med stora steg och bara ren tur:-) Jag ruvar på revansch och vinnarskallen är åter intakt. Delar av den i alla fall.
Inget landskap är ett landskap utan en dubbeldäckare.
Lev väl!♥
Gyllene strävsamma tider med guldkant.
Nyårsafton 2010 blev en stillsam, rolig, filosoferande och alldeles underbar kväll och natt. Med tanke på att den egentligen skulle ha firats på Stadt i Ljusdal så blev den alldeles lugn. Och skön. Bea och Gengiz på Stadt hade sin tack- och avskedsföreställning på sitt pang med en, förmodligen, hejdundrande nyårsbaluns. Men med tanke på nässelfeber och allt annat småskit som den 47-åriga kroppen tycks innehålla för tillfället så blev det firande på Aspgatan. Det blev också första gången inte ett enda av barnen var med vid tolvslaget. Förutom i tankarna och via mobilen alltså.
Däremot var det gamla strävsamma paret här. Så klockan tolv skålade jag in ett nytt händelserikt år med mina rötter och mannen i mitt liv. Samt en lite vettskrämd kaninchen ute i vinternatten bland alla smällare och raketer.
Vi hade en nyårsafton som innehöll allt det jag älskar. Människor, mat och dryck. Vi gjorde inget annat än åt, drack och pratade. Ibland bröt vi av med hysteriska skratt. Ibland höjdes ljudvolymen till max beroende på diskussionens innehåll. Säkert också hur mycket glasen hade innehållit. Vi avhandlade allt från utbildningsväsendet till 50-årig bröllopsdag och socialt- och kulturellt arv. Riktigt roligt hisnande att få den där stunden med några av de viktigaste människorna i mitt liv. Ja, förutan två av dem skulle jag ju inte ens existera.
Jag var så glad också att jag orkade göra det jag tycker är så roligt. Min bästa terapeut - matlagningen. Flera timmar på nyårsaftons eftermiddag fick jag vara där i köket och laga. Allt gick förvisso långsammar än vanligt och jag gjorde inte allt själv men det kändes så gott.
Den ene på väg, den andre snart också...
Till en början av kvällen var huset fullt och när förrätten var klar fanns även två stycken barn med. Strax därefter var det lite tystare och det gamla strävsamma paret, mannen i mitt liv och jag var ensamma. Det tog dock inte så lång stund förrän volymen var som vanligt igen. Hög med andra ord. Och då hade vi inte ens kommit till varmrätten. Förrätten blev en mindre skaldjursbuffé. Räkor, kräftstjärtar och hummer. Vitvins- och västerbottengratinerad hummer gjorde allt i livet lite lättare. Allt förenat med Chapel Hill.
Oxfilén till varmrätten gjorde rätt för sitt pris. Den smälte ihop med alla goda rostade rotsaker och béarnaisen. Pannacottan till dessert var vackert gul av saffran med kardemumma och vanilj som pricken över i.
Vi var mer än lagom mätte men inte avskräckte det oss från att ta en liten vickning efter ett storslaget fyrverkeriskådespel från vår balkong. Vi roade oss med att klura ut varifrån alla uppskjutningar kom. Och vilka som brände mest pengar denna natt anno 2011. Vickningen blev två sorters paté med en marmelad signerad den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret. Hon hade lekt Kajsa Varg i sitt kök och tagit vad hon hade. Några olika marmelader och en sherry som var minst sagt vällagrad. Och gott blev det.
Gott är det jag önskar att ert nya år också blir. Fullt av just det du önskar. Låt förhoppningar och drömmar få liv, spänn bågen för nya äventyr eller låt bara bågen vila och ha tillit till vad som komma ska.
Två glada strävsamma goa människor...snart 50 år sedan de gyllene löftena. Ännu längre sedan det sa klick!
Lev väl!♥
Däremot var det gamla strävsamma paret här. Så klockan tolv skålade jag in ett nytt händelserikt år med mina rötter och mannen i mitt liv. Samt en lite vettskrämd kaninchen ute i vinternatten bland alla smällare och raketer.
Vi hade en nyårsafton som innehöll allt det jag älskar. Människor, mat och dryck. Vi gjorde inget annat än åt, drack och pratade. Ibland bröt vi av med hysteriska skratt. Ibland höjdes ljudvolymen till max beroende på diskussionens innehåll. Säkert också hur mycket glasen hade innehållit. Vi avhandlade allt från utbildningsväsendet till 50-årig bröllopsdag och socialt- och kulturellt arv. Riktigt roligt hisnande att få den där stunden med några av de viktigaste människorna i mitt liv. Ja, förutan två av dem skulle jag ju inte ens existera.
Jag var så glad också att jag orkade göra det jag tycker är så roligt. Min bästa terapeut - matlagningen. Flera timmar på nyårsaftons eftermiddag fick jag vara där i köket och laga. Allt gick förvisso långsammar än vanligt och jag gjorde inte allt själv men det kändes så gott.
Den ene på väg, den andre snart också...
Till en början av kvällen var huset fullt och när förrätten var klar fanns även två stycken barn med. Strax därefter var det lite tystare och det gamla strävsamma paret, mannen i mitt liv och jag var ensamma. Det tog dock inte så lång stund förrän volymen var som vanligt igen. Hög med andra ord. Och då hade vi inte ens kommit till varmrätten. Förrätten blev en mindre skaldjursbuffé. Räkor, kräftstjärtar och hummer. Vitvins- och västerbottengratinerad hummer gjorde allt i livet lite lättare. Allt förenat med Chapel Hill.
Oxfilén till varmrätten gjorde rätt för sitt pris. Den smälte ihop med alla goda rostade rotsaker och béarnaisen. Pannacottan till dessert var vackert gul av saffran med kardemumma och vanilj som pricken över i.
Vi var mer än lagom mätte men inte avskräckte det oss från att ta en liten vickning efter ett storslaget fyrverkeriskådespel från vår balkong. Vi roade oss med att klura ut varifrån alla uppskjutningar kom. Och vilka som brände mest pengar denna natt anno 2011. Vickningen blev två sorters paté med en marmelad signerad den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret. Hon hade lekt Kajsa Varg i sitt kök och tagit vad hon hade. Några olika marmelader och en sherry som var minst sagt vällagrad. Och gott blev det.
Gott är det jag önskar att ert nya år också blir. Fullt av just det du önskar. Låt förhoppningar och drömmar få liv, spänn bågen för nya äventyr eller låt bara bågen vila och ha tillit till vad som komma ska.
Två glada strävsamma goa människor...snart 50 år sedan de gyllene löftena. Ännu längre sedan det sa klick!
Lev väl!♥
Sankte Per och partynissarna
Nyårsdagen 2011 avnjuts just nu i soffan framför Tour de ski. 3/6 av huset är på benen eller i alla fall uppstigna ur sängarna.
Nattugglan som lever livet på en Pynne inväntade morgontimmarna innan hon kom på att det finns en säng också. Då var klockan halv fem och samtliga medlemmar av huset på Aspgatan hade kommit innanför dörrarna. Äldste sonen skrämde nog lite slag på sin mor och kanske sig själv också när han steg in genom dörren vid halv fyratiden och hävdade att hans flickvän redan var hemma. Då hade nattugglan suttit som den värsta Sankte Per och myst och trott hon haft full koll på vilka som kom in genom dörren. "Bella är hemma, säger sonen. Säkert sedan en timme tillbaka." Nää, säger jag och operation sökning av Bella i huset påbörjas. Inget resultat. Skönt på sätt och vis att jag inte var så borta att jag hade missat hennes entré. Samtidigt infann sig omdelbums en känsla av viss oro för flickebarnet i vinternatten. Det går fort att måla upp bilder i huvudet. Lyckligtvis gick det inte lång stund förrän den alltid lika glada Bella kliver in genom dörren. Hon såg dock ut att sova innan hon ens hade hunnit uppför trappan.
Oskiljaktiga, nästan in på småtimmarna!
Lev väl!♥
Nattugglan som lever livet på en Pynne inväntade morgontimmarna innan hon kom på att det finns en säng också. Då var klockan halv fem och samtliga medlemmar av huset på Aspgatan hade kommit innanför dörrarna. Äldste sonen skrämde nog lite slag på sin mor och kanske sig själv också när han steg in genom dörren vid halv fyratiden och hävdade att hans flickvän redan var hemma. Då hade nattugglan suttit som den värsta Sankte Per och myst och trott hon haft full koll på vilka som kom in genom dörren. "Bella är hemma, säger sonen. Säkert sedan en timme tillbaka." Nää, säger jag och operation sökning av Bella i huset påbörjas. Inget resultat. Skönt på sätt och vis att jag inte var så borta att jag hade missat hennes entré. Samtidigt infann sig omdelbums en känsla av viss oro för flickebarnet i vinternatten. Det går fort att måla upp bilder i huvudet. Lyckligtvis gick det inte lång stund förrän den alltid lika glada Bella kliver in genom dörren. Hon såg dock ut att sova innan hon ens hade hunnit uppför trappan.
Oskiljaktiga, nästan in på småtimmarna!
Lev väl!♥
GOTT NYTT ÅR!
GOTT NYTT ÅR!
Låt 2011 bli så fantastiskt som bara du kan göra det!
och framförallt
Lev det väl!♥
Låt 2011 bli så fantastiskt som bara du kan göra det!
och framförallt
Lev det väl!♥
