Några favoriter, vinter som sommar!

  


  

Lev väl!♥

Lite varma tankar!

Varmt och gott i Mellanmjölkens land! Allsång på Skansen och Morden i Midsomer. Kan knappast bli mer somrigt.

Själv vill jag knappt gå in. Känslan av att sitta utomhus i shorts och barärmat fast klockan är elva på kvällen och det dessutom är ljust är enastående. Dessutom behagar mina bästa, såtaste vänner hålla sig borta. Men de har hittat mig. Jag kliar mig frenetiskt på vaden. Vad gör det när när natten är ung och kvällen är ljum. Eller hur nu det var!

September sjöng Så skimrande var aldrig havet som allsång på Skansen ikväll. Den är vacker och får mig att längta. Enda gången jag längtade hem när jag bodde i Schweiz var när bästa H, Woman of Today, och jag fick gå på gratiskonsert med Björn J:son Lindh och Janne Schaffer och de spelade den. De tyckte att vi två jättetrevliga svenska tjejer, fattiga som kyrkråttor som vi var av och till, självklart skulle gå på deras konsert. Självklart tyckte även vi och fick oss en dos musikalisk högtidsstund. En högtidsstund som avslutades med Så skimrande var aldrig havet. Då och endast då längtade mitt hjärta. Jag längtade.

Havet i Glada Hudik var strålande och skimrande idag. Jag var där och behövde inte längta.





Fast det här är mitt paradishav!

Lev väl!♥

Frossa i nöd och lust!

En midsommarhelg domineras väldigt lätt av mat. I alla fall i min värld. Mat i alla former är ett privilegium.

Matfrossan inleddes som sig bör på midsommarafton och avslutades på annandag midsommar med en hejdundrande pajbuffé. Avslutades och avslutades, jag frossar nog i mat idag också.

  

Sill i stora lass, nubbesallad, lax och givetvis den lilla nubben hör midsommarfton till!




  

Att avsluta midsommardagen med chokladfondue gjorde vissa mer lyckliga än andra.

  


  

40-års jubileum av Vattingens Vägförening och årsmöte därtill firas givetvis med mat. Paj, paj, paj i stora lass och alla varianter.

Nu ska livet på en Pynne gå och äta. 19 år ska firas. 19 år i nöd och lust! Jag  vågar inte i skrivande stund uttala mig om vad som har varit mest framträdande. Men å andra sidan blir det inte roligare än man gör sig!



Lev väl!♥






Something new, something blue...

Imorgon för 19 år sedan gjorde jag något av det roligaste jag har gjort. Dagen blev en av de mest underbara och roliga jag upplevt. Den blev också en av de mest varma jag har varit med om. Undrar hur och om jag ska fira det? Lite firande är aldrig fel. Eller hur?

  

Lev väl!♥

Ta mig till havet...igen!

Det finns sommarkvällar och det finns sommarkvällar. Som den ikväll, helt underbar. Det är tur det, när det var med lite sorg jag var tvungen att återvända inåt landet efter ljuvliga dagar vid havet. Det får vara hur vackert det vill här i inlandet eller i vilket inland du än befinner dig, inget slår havet i min värld. Havet och speciellt mitt hav är balsam i mitt liv. Ett balsam som kan rädda det mesta. Nu återstår lite jobbdagar innan jag kan andas havsluft igen. Nåja, Glada Hudik är en av de få städer i Sverige där havet går ända in i stadskärnan så nog ska jag få havsdoser även denna vecka. Men dock, det är inte mitt paradishav. Det ligger där och väntar på mig. Det, svanarna och den svarta pantern, som vägrade att åka hem.


Midsommarafton och frukost!

  

Lev väl!♥

Livets krydda!

Kryddorna i tillvaron kan vara många. Ibland är det inte mycket som behövs för att sätta piff på tillvaron. En son som hänger tvätt, med viss motvillig min, kan vara en sådan. Det kan också vara att bara lukta, känna och titta på äkta kryddor. Eller varför inte en krydda som jag fick i torsdags när jag avtackades på mitt jobb. Ett presentkort till bara mig och en oerhört vacker blomma. Den halvgamla konserverade tanteluran börjar bli gammal och mer lättrörd. Det är också en del av livets krydda.




     

Lev väl!♥

Matproducent och matkonsument!

Matstinn! Kan nästan inte tro att det är jag. Jag, som kan äta hur mycket som helst. Nästan jämt. Men efter att ha producerat lite nödvändigt gott inför helgen, som nubbesallad, västerbottensill och dillpesto, och därefter begett mig ut på krogen, är det precis vad jag är. Matstinn!

Jag och goa T och K behövde en stund på tre kvinnors hand. Precis när vi hämtade upp goa K med cyklarna kom regnet. Ett sådant där ljuvligt sommarregn. Min första tanke var givetvis tvätten där hemma på linan, men goa K´s man hade den goda smaken att förse damerna med ett glas vin i väntan på regnuppehåll, så alla tankar på ovidkommande saker försvann. Regnet upphörde, precis som sommarregn gör, och vi rullade mot krogen. Gott prat blandat med god öl och god mat gjorde kvällen till ett extra plus.

Nu väntar sängen och lite tid med sommardeckaren innan ögonlocken obönhörligen måste stängas. Tidig avgång imorgon bitti. Lite konstigt, jag närmar mig avgång även med det här jobbet nu. Var sak har sin tid. Även om tiden har bråttom och inte vi, som Toralf i Glada Hudikteatern brukar säga, så är det ett som är säkert. Var sak har sin tid!



Lev väl!♥

Det bästa och mesta ljuset.

LJUSET!

Ljuset gott folk, ljuset! Det är bara att njuta, ta in, lagra och memorera. Du vet aldrig när du behöver det som bäst och mest. Mest kan vi säkert enas om att vi behöver det egentligen jämt. Vi nordbor med det långa mörkret omkring oss. Det är nog just därför vi begåvats med det fantastiska sommarljuset. Det sommarljus som egentligen bara blir mer magiskt ju längre norrut du kommer i detta fantastiskt avlånga land.

Passa på att njuta av det när det är som mest och längst just idag! En promenad alldeles nyss med dotter M i den ljumma kvällen var livsnjutning när den är som mest och bäst.



Lev väl!♥

Fem droppar till!

Jag har en lite nostalgiafton med Varmkorvboogie och Svartbäckens röda ros. Mr Music i Uppsala, Ove Törnqvist är på scen där allt en gång började. Jag var ju inte med på 50-talet i Uppsala men jag har sett, mött och sjungit allt det som hör Uppsala till. Och allt lever än. Musiken, kvarteren, miljöerna och i bästa fall människorna. Jag har varit en varmkorvsgumma på Fyris Torg. I alla fall i vissa ögon och sånger.

Den rödaste och vackraste rosen i Svartbäcken blev också universums vackraste, Hillevi Rombin. Hon lever inte längre men hon förgyllde tillvaron en stund, inte bara för herr Törnqvist, utan även för en tös med flätor, nyligen inflyttad från Schweiz. Den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret var inte alltid tillfreds med tillvaron i det nya landet, den nya staden och de nya skolkamraterna, som inte alltid var så snälla. Snäll var däremot den vackraste flickan från Svartbäcken, som sa snälla saker och såg när andra inte var snälla.

Små anekdoter som gör allas vår historia levande. Nu tror jag att jag ska köra lite rumba i Engelska parken. Världen är inte bara galen, den är helgalen, med Dagnys mått mätt eller Gun från Dragarbrunn.


Lev väl!♥

Det vackraste...

  

  


  

...och käraste barn som finns! Nåja, en äldre variant har också blandat sig i. Alltid en katt bland hermelinerna!

Lev väl!♥

Färg, form och doft!



För ögat, för själen, för sinnet!

Lev väl!♥

Sveriges Blå Band!

Skilsmässodiket gav mersmak. Så till den grad att jag funderar på att paddla kanot i den och cykla bredvid den. Nästan samtidigt! Jag har lovat yngsta syster yster att helst filma det äventyret om det blir verklighet, med valda delar av familjen. Hon tror förmodligen det kan bli en avskräckande film för alla relationer. Med andra ord, gör inte vad som helst för att utmana ödet!

Nåväl, Sveriges blåa band var en sann upplevelse i skönhet och lite spänning. Oavsett ålder är det lite spännande med slussar, akvedukter och möten med båt på Göta Kanal. 16 personer starka Sjögrenar, Ottosöner, Lagerhällar, Eklundar och Wendin invanderade Östgötaslätten i helgen. Den blir förmodligen aldrig mera sig själv. Men den är vacker och med det blå bandet som en livlina, öknamnet till trots, förstår jag utländska turisters vurm för ett av mina rötters landskap.

Här på slätten vid kanalen växte den manliga delen av det gamla strävsamma paret upp. Här åkte han skridskor på kanalen, slussade och stojade. Det var fantastiskt att med hela la familia få åka runt och se hans barndomsplatser och hem och sist men inte minst utmana ödet med en kanaltur. Det gav som sagt mersmak!

  

  


 
Pappa C utanför sitt barndomshem, som han lämnade när han var 10 år och farfar dog!


Med två av barnbarnen under kastanjeträden som han och farfar planterade!


La Familia! Alla utom Isabelle som är bakom kameran.

Lev väl!♥


Himlens tårar!

Idag har jag varit i skilsmässodiket. Efter det satte jag mig i bilen och körde 55 mil i ett väder som fick lik att verka gladare. Över Stockholm grät himlen floder och det var först vid hälsingegränsen som gråten upphörde. Där rådde ett trolskt lugn över bergen.

Nyss hemkommen och nu väntar en skön säng och en förhoppningsvis djup skönhetssömn. Kan behövas med tanke på att Rudolf åter har gjort sitt intåg och smyckat mig med en fantastiskt vacker röd och tjock näsa.

Sköna drömmar önskar jag alla nattugglor och annat oknytt!

Lev väl!♥


En lång pärla

Att segla uppför Fyrisån i undervattensbåt...det tänker jag inte göra! Däremot tänker jag utmana ett annat vattendrag. Lite längre söderut! Verkligheten är bättre än filmen. Mycket bättre i det här fallet.

     

Kryssa lugnt och lev väl!♥


Kreti och pleti, favoriter i repris!

Mina bästa vänner är ordentligt i farten. Jag måste säga att de är favoriter för alla tider. Ikväll har de frikostigt delat med sig av sig själva och sina intressen. Kvällen är ljum och ljuvlig och mina favoriter fullkomligt älskar det.

En rask prommis till några verkliga vänner med te och scones som bonus fick mina favoriter att verkligen gå bananas. Hemma igen inser jag hur mycket de verkligen tycker om mig. De där små älskvärda favoriterna som delvis har gjort min tillvaro under flera år till en mindre skön sådan. De där små som förmodligen kommer att göra natten outhärdlig. Vår värld och naturen innehåller både kreti och pleti. Favoriterna kommer att vara kvar oavsett vad. Det går inte att få det ena utan det andra. Det bara är så!


Lev väl!♥

Lära för livet!

Grillad salsiccia och halloumi samt potatissallad med parmesan tyckte jag var en utmärkt middag. Det tyckte inte dotter M. Hon tycker att all korv utom Delinskorven är en förbannelse. Hon skulle kunna bli vegetarian för mindre. Förutom diskussionerna om mat och dess betydelse och bra mats betydelse så kretsade middagskonversationen mest kring studier, språk och framtida jobb.

Dotter M fick sina betyg med posten idag. Inte dåliga alls, tvärtom, mycket bra. Men vad säger betyg och fokus på resultat egentligen om dina kunskaper? Svensk skola har alldeles för länge varit alltför fokuserad på betyg och resultat istället för att faktiskt fokusera på det som är viktigt, lärandet. Vilken inställning vi har till lärandet, lärandets arenor och hur vi lär oss. Det är det sistnämnda som är det väsentliga. Då kommer också goda resultat. Resultat i form av nyfikna, kreativa människor med en större omvärldskunskap, vidgad och fördjupad kompetens.

Ur ett omvärldsperspektiv måste skolan vrida sitt traditionella tänkande till ett mer entreprenöriellt lärande. Det är helt nödvändigt med tanke på morgondagens utmaningar och det samhälle vi lever i idag. Dagens skola är på många sätt en självklar produkt av det fyrkantiga och regelstyrda industrisamhället. I det samhället fungerade den men i dagens kunskapssamhälle och morgondagens Sverige går det inte. Morgondagens utmaningar med att gå från arbetslöshet till kompetensbrist och behov av kreativa organisationer och verksamheter samt exempelvis behov av tidigare arbetsliv- och universitets/högskoleinträde kräver ett nytt förhållningssätt och syn på lärandet.

Skolans nya styrdokument, som ska börja verkställas i höst, ger alla förutsättningar till en bra skolutveckling. Så mycket nytt under solen är det inte. Egentligen. De gamla styrdokumenten, skollag och läroplaner, sa i mångt och mycket detsamma. Men de nya är tydligare och nu är det dags att styrdokumenten inte bara blir papperstigrar utan att de också implementeras på riktigt och det blir verkstad av orden. För att det ska ske kvarstår ett väsentligt dilemma. Skolan som kommunal organisation är en brist. En brist och förlust för Sverige. Göran Persson kommunaliserade svensk skola och påbörjade därmed en förlustaffär vars konsekvenser inte är roliga. Vi har idag ca 20% barn som inte vill och inte är i skolan. Det har vi inte råd med. Allt och alla behöver näring.
Dessutom behöver svenska barn uppmuntras att läsa mer språk. En fördel, en tillgång och ett fantastiskt sätt att möta världen.

  

Små rosor är vi allihopa! Som behöver näring.

Lev väl!♥

Den blomstertid

Efter en dag full med föreläsningar, workshops och diskussioner med lärare, skol-och företagsledare på Högliden i Glada Hudik, med stans vackraste utsikt, vände jag hemåt i det gråaste väder som går att få. Hemåt till skolavslutning med mycket sång och musik.
Jag tror inte jag var så nostalgisk och gråtmild när jag gick ut åk 9 som de nior jag nu såg lämna sin skola. Å andra sidan tror jag inte heller att så många ur min åk ställde sig på en scen och spelade, sjöng och uppträdde som det var den naturligaste sak i världen. Det är uppfriskande. Det är hoppfullt. Det behöver vi inför framtiden. Modiga, kreativa och entreprenöriella människor. Den blomstertid nu kommer...



Glada och fina sommarlovstjejer!



Lev väl!♥

Wet, wet, wet...



Jag vet inte annars vad jag ska sjunga idag. Jag blir både glad av den och den stämmer bokstavligt in på dagen. Det kan inte bli mycket blötare och regnigare än vad det är. Trots den enorma vätan, som inte  gör min kropp så gott, har dagen varit både spännande, lärorik och tankeväckande.

Imorgon är en annan dag med nya möten. Föreläsningar för lärare, politiker och rektorer. "Raindrops keep falling..." Tveksamt! Dessutom har ett stycke barn i familjen samt några kusiner skolavslutning. Då plockar vi fram den här istället:




Lev väl!♥

Från ax till limpa


Från ax...


...till limpa...


...och staten och kapitalet!

Lev väl!♥

Meditativ laddning!

Medan jag väntar på att grillen ska bli klar, eller snarare att kolen ska bli grå så det går att grilla, laddar jag för morgondagen. En spännande förmiddag väntar mig. En förmiddag som oavsett utgång kommer att ge mig ytterligare lite erfarenhet på livets väg. Jag laddar mina batterier, spänner bågen och försjunker i meditativ tystnad i väntan på grillning och morgondagens äventyr! Meditativ laddning i mitt glashus med små citroner gula.



Lev väl!♥

Fest en masse!

Här firar vi i dagarna två. Ett hejdundrande 50-årskalas i Täby följdes av världens vackraste tjejs 15-årsdag. Livet på en Pynne är lite, men bara lite, mör. Skratt- och dansmusklerna har fått röra på sig ordentligt. En Mojito som fördrink på en soldränkt terass och sedan massor med god och vacker mat var tvunget att sköljas ned med skratt, musik och dans.

Det verkar inte så tokigt att fylla 50 år. Jag tror jag ska ta och göra det vilken dag som helst. Frågan är bara hur det ska gå till, jag som är en konserverad 16-åring. Det blir bara så roligt som man gör sig. 16 eller 50 eller något mittemellan spelar nog mindre roll.

Världens vackraste och härligaste tjej fyller 15 år idag. Om ett år kan hon med konserveras. Om hon vill. Det är förunderligt vad tiden tycks ha bråttom, när jag inte har det. Det är alltså 15 år sedan den där lilla varelsen med de stora blå ögonen kom till världen. Till världen kom hon i spagat, med en fot först, och sedan med en bruten arm som lätt avrundning på den förlossningen. Ja, käre värld vad hon har förgyllt mina dagar. Jag får inte bara gråa hår av henne utan också en hel del rynkor. Skrattrynkor som är alldeles gratis.

Nu fixar mannen i mitt liv tårta, den söta varianten. Den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret fixade den obligatoriska smörgåstårtan tidigare idag. Jag, jag ska ta och fixa födelsedagsmiddagen till världens vackraste 15-åring. Grattis älskade M och tack för alla dina leenden, dina kloka ord och insiktsfulla genomskådande blickar.


En rätt skeptisk blick mot modern (förmodligen)på en i vanlliga fall (nästan) alltid glad tjej!

Lev väl!♥

Arkitekten!

Idag för 85 år sedan gick han över ett övergångsställe och dog. Han blev påkörd av en spårvagn. Han är Antoni Gaudí, den katalanska ariktekten, som inte bara var originell, utan också lämnade efter sig ett ofullbordat verk, La Familia Sagrada.

Det är en tanke så god som någon att livet på en Pynne precis har kommit tillbaka från Gaudìs livsstad, Barcelona. Det var där han främst var verksam, det var där han skapade byggnader i en klass för sig. Byggnader i böljande former med ornament som växter eller djur finns att betrakta. Byggnader som får dig att titta en gång till. Är det ett riktigt träd eller...?

Senast jag var inne i La Sagrada Familia, Gaudís ofullbordade katedral, var 2005. Nu, sex år senare, hade massor hänt. Vi lovade oss själva att senast 2026, då katedralen ska vara klar, att återkomma. Det är en märklig, mänsklig historia och utveckling.

    


     

Lev väl!♥

Magiskt och trollskt

Igår natt tog jag mig en liten biltur. Bara för att jag tycker så mycket om att köra bil. Nejdå, nejdå, jag hade en lite bättre anledning att ge mig iväg några mil klockan tre mitt i natten. Jag skulle hämta några tonårstjejer som kom med buss till Järvsö efter att ha varit på galej i Furuvik. När man ändå måste ge sig ut mitt i natten eller snarare närmare morgonkvisten kan man lika gärna njuta av det skådespel naturen erbjuder.

Vägen till Järvsö var magisk klockan tre. Ett milt sommardis förhöjde de djupa färgerna som just nu präglar vatten, träd och berg. Det trollska landskapet böljade fram och nästan viskade till mig att stanna och bara njuta. Kör man bil bör man ju åtminstone av och till titta på vägen. Hemresan blev än mer trollsk och magisk. Hade jag inte haft tre trötta, i desperat behov av sängar-tjejer i min bil hade jag definitivt lyssnat på viskningarna. Och stannat! En sol som en blodröd apelsin gick upp över Hybo klack och bergen blånade än mer och älven svarade med ett glittrande skratt.

En nattlig biltur med trötta tonårstjejer kan vara både magisk och trollsk. Och alldeles, alldeles underbar. Och givetvis utan kamera!

Lev väl!♥

Underbara filurer!



Fyra helt fantastiska filurer. Vansinnigt roliga, omtänksamma och ibland bara helt vansinniga. Ger sina föräldrar inte bara skrattkramp och varma hjärtan utan också en del gråa hår. Att få umgås med dem i Kataloniens huvudstad gav besöket en extra dimension.

Lev väl!♥

Du gamla, du fria...

Råsunda dansar och ler. Nationaldagen firades igår. Landet lagom firar i dubbel bemärkelse. Fotbollssegern har jag inga problem med att förstå varför vi firar. Jag har lite större funderingar kring vår relativt nyfunna helgdag. Jag tycker det är trevligt, befriande och nödvändigt med firande och fest. Jag tycker nationaldagar definitivt kan och bör firas. Mina funderingar rör snarare anledningen eller de i plural. Landet lagom har inte riktigt hittat formen än för nationaldagsfirande. Inte som herrlandslaget i fotboll i alla fall.

Jag har svårt att tänka mig att någon på allvar firar Gustav Wasas betydelse eller regeringsförklaringarna från 1800-talet eller den från 1974. Vi är lite vilsna i pannkakan. Vad vi verkligen bör ta fasta på är några av orden i vår nationalsång, den sång som är sprungen ur en åländsk folkvisa. Så det kan gå. Undrar om SD överhuvudtaget har den kunskapen. Jag menar, de besitter ju inte speciellt stora kunskaper om något annat. De flesta orden är smått förskräckliga i sitt sammanhang kan jag tycka, men det fjärde ordet, ordet fria, är något landet lagom kan vara tacksam och stolt över. Stolt på det sätt som friheten inbjuder till, nämligen till demokrati, jämställdhet och mångfald.

Många av nationaldagstalen handlade om detta. Att lyfta oss själva och vår blick och faktiskt känna att landet lagom har mycket att fira. Just för att demokrati, frihet och medmänsklighet över gränser är kärnan i vårt fantastiska land. Ett land som dessutom är mycket vackert, har en underbar natur, rik kultur och många goda idéer. Men det är det så många andra länder som också har. Det kan vi varän vi bor fira närsomhelst. En dag för frihet och demokrati däremot kan gärna få ha en alldeles egen speciell dag.

Och jag, jag tycker att Kents Sverige räcker långt i dessa sammanhang!

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst



Du gamla, du fria...Det nya och fria!

Lev väl!♥

Glädje och sorg, salt och sött. Livet!

Idag kom alla väder på en och samma gång. Sol, vind och vatten. Dessutom ett åskväder värdigt den store Tor. Överalltihopa vakade en värme värdig gudinnornas gudinna. Vem nu det är, men 30 grader den 8 juni är gudinnelikt.
Gudar och gudinnor till trots så är det magnifikt med lite påminnelse om vår litenhet när vädrets makter gör sig hörda.

Den flygande helgen tillbringade livet på en Pynne i Barcelona och Sitges. Här hemma i Light Valleydalen vankades det både bröllop och bal. Järvsö invaderas. Anrika Järvsöbaden invaderades inte bara av kändisar och annat löst folk utan också av årets studenter och vår Bella som serverade dem. Studenterna hade sin bal i strålande sol på Järvsöbaden. Släkt, vänner och andra nyfikna tog sig som vanligt till det gamla kurhotellet. Det hade också ett gäng bröllopsgäster för att sova men också för vickning efter ett tydligen storslaget bröllop. Musikern Andreas Johnson gifte sig med Glada Hudik-tjejen Lisa Knapp i Sveriges största landsortskyrka. Därefter invaderade de Träteatern på Stenegård för bröllopsfesten. Människor vallfärdade både till kyrkan och Stenegård och många hade det säkert hektiskt för att hinna med både bal och bröllop. Som åskådare i alla fall.

Järvsö Bergcykelpark öppnade portarna för sin verksamhet, Kristi Himmelfärdshelgen till ära. Nu är det ännu fler färder nerför berget vi kan göra. Ännu fler hisnande cykelfärder med En tuff brud m fl. Dit vallfärdade också folk. Ett tryck på hög höjd är ett understatement.
   http://www.jarvsobergscykelpark.se
                                                             Här kan du titta mer! 

Överallt detta la sig också en stor sorg. En 13-årig kille dog i en motorcrossolycka utanför Ljusdal. När vi bor på mindre orter är det självklart att så många känner varandra. Eller känner den som känner...Olyckan har präglat både samtalen och det sociala nätverken dagarna efter. Så många unga människor sörjer tillsammans. Livet är skört och inte alltid rättvist eller logiskt. Men det är vackert, värdefullt och det är ditt. Oavsett hur långt eller kort det blir.

Ja, idag kom alla väder på en och samma gång. Precis som i helgen möts kontrasterna. Precis som livet själv.

Lev väl!♥

Sitges!


Salta, virvlande hav, en sand så mjuk som din kind, strålande sol...



...en Mojito i solen...



En stilla gränd i eftermiddagsvilan...



...och att sitta länge, länge på Spaniens äldsta strandbar och blicka ut över ett blånande hav, vågor som för dig bort och hem...

Det är Sitges!

Lev väl!♥

Vindens skugga!

Home sweet home och det finns knappast något så vackert, rofyllt och gott som att komma hem längs Ljusnan en strålande vacker försommarkväll.

Trots detta så kvarstår min förälskelse i staden som ger vinden skugga och gör så att änglarna leker. Om du inte har läst Carlos Ruiz Zafóns böcker så gör det och bli förtrollad av Barcelona! Förälskelsen kvarstår också i den lilla staden Sitges. Sitges som får alla förälskelser att framstå som enastående, vare sig du är homosexuell eller inte. Där finns en plats för alla. Kontrasternas städer, både det magiska Barcelona och den mondäna men gamla fiskestaden Sitges.


Något för alla i Sitges!

  
Gaudís La Pedrera och Sagrada Familia fascinerar. Varje gång!


De dignande violetta Jakarandaträden utanför den ständigt föränderliga helgedomen fascinerade också! Och gav vinden skugga.

Lev väl!♥

RSS 2.0