Sankta modiga Lucia!

Ljusbärare! Ja, nog är hon det, Sankta Lucia. Modiga kvinnor är det. Jag kommer ihåg för drygt 30 år sedan när jag ingick i Ljusdals kommuns luciatåg. På den tiden hade kommunen en lucia med tärnor och inte som idag när Ljusdal har en och Färila, Los, Järvsö och Ramsjö varsin. På den tiden röstades också lucian fram av de sju kandidater som fanns. Det gör man gudbevars fortfarande på sina håll i landet men i Ljusdal har man sedan flera år systemet med lottning. Nåja, var sak har sin tid. Jag var nummer ett av kandidaterna och hade då den angenäma uppgiften att alltid få gå först fram när det var presentationer av oss kandidater. Oftast gick vi en och en. Till slut stod alla sju där tillsammans och fick ta emot publikens kommentarer. Jojo! Nog visste folk vem som var snyggast, fulast, hade sjyssta ben, hemsk rumpa, ful frisyr eller såg allmänt vedervärdig ut. De negativa kommentarerna är alltid lättare att uttrycka. Tydligen!

 När vi stod bakom glas, det hände minsann, så kunde vi ändå inte undgå att höra eller oftast förstå vilka kommentarer som yppades. Ja, käre värld, vilket äventyr. Lucia blev jag inte, det blev en annan ljuvlig Ljusdalstacka. Jag kom visst trea, det avslöjade det gamla strävsamma parets granne som var Luciageneral och hade koll på röstningen. Ordningen var detsamma, vi hade fruktansvärt roligt. Gåvor fick vi. Vid kröningen i kyrkan höll livet på en Pynne på att nästan tutta eld på personen som satte på oss smyckena vi fick. Jobba hårt fick vi också. Under flera veckor kuskade vi runt i kommunen och spred ljus och glädje samt viss sång. Ibland var vi så trötta så skrattanfallen avlöste varandra och gjorde sångstunderna till mindre njutbara. På ett äldreboende jämrade sig en dam under hela högtiden om att vi borde sluta sjunga. Resultat...japp, ytterligare ett skrattanfall. Ljuvliga, ljusa minnen med modiga tjejer. Idag kvinnor som aldrig blir en dag äldre än 16. Fast det var vi i och för sig redan då. Äldre än 16 vill säga. Så dagen till ära och till alla modiga kvinnor står just nu en gyllene saffrantryffelsmet i kylen och stelnar.



Lev väl!♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0