.

Så här kan en beskrivning av en av mina sjukdomar se ut. I många delar sann. Jag kanske inte skulle beskriva det lika dramatiskt eller cyniskt om ni så vill, men så är jag ju en rätt tillbakadragen typ också. Eller kanske skulle behöva vara!
Om nu den här filuren har tänkt sig att vara min följeslagare så tänker jag både bli vän med henne/honom men också se till att hon eller han, eller det för all del, blir vän med mig. Jag har inte klurat ut hur riktigt än men det kommer nog. Nu är det ju så att jag har lite annat kolijox i kroppen som också ställer till det, som artros och en annan reumatisk inflammation. Ibland är det svårt att veta vad som är vad men jag har bestämt mig för att strunta i det för tillfället, ta en dag i taget och göra vad jag kan för att vänskapen med hela högen ska bli så livskraftig som möjligt. Allt från motion, medicin, sjukgymnastik, alternativa metoder till vila och vad jag äter. De får helt enkelt köpa det. Om det sedan kostar oss vår vänskap så... so what. Då var de inga riktiga vänner!

"Hej!

 Jag heter Fibromyalgi och är en Osynlig Kronisk sjukdom.

 Jag är nu din följeslagare för resten av livet.

 Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig,

 men DIN kropp kan känna mig.

 ... ...

Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.

 Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör,

 orsaka dig värk överallt.

Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul!

 Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället.

 Försök att ha kul nu!

Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.

 Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas

 medan alla andra känner behag.

Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.

 Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag,

 så kan jag ta det ifrån dig med.

Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det

 där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller

 kanske var det de där åren av överkrav och trauman?

 
Hur som helst, jag är här för att stanna.

 Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig.

 Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara!"


Ja, kära du, jag ska göra allt jag kan för att skratta jag med. Och du kan ge dig den på att jag ska försöka. Försöka på mitt sätt. Vissa flyger ju ändå. Trots att alla säger att de inte kan. Jag ska inte lyssna på allt.



Lev väl!♥

Den galna hunden i världen är död. Han som gav ondskan ytterligare ett ansikte. Han som visade att makt kan göra dig totalt galen. En galen hund. Om jag minns rätt var det en annan smått smågalen man som beskrev Libyens diktator på detta sätt, Ronald Reagan. Muammar Khadaffi, mannen som föddes i ett beduintält och gjorde en klassresa av sällan skådat slag för att vältra sig i lyx och överflöd på bekostnad av ett helt folk, slutade nästan 70 år senare sina dagar i en tunnel eller kloak under jord. Mannen som trodde han var större än Gud hamnade i underjorden.

Den arabiska våren blev lång. Eller inte, om du frågar människor som levt under förtryck i flera årtionden. Khadaffi blev den förste ledaren, i den befrielsevåg som dånat fram i arabvärlden och bland de nordafrikanska länderna, att inte överleva. Det är kanske symtomatiskt att en av världshistoriens största tyranner inte får en rättegång värdig en massmördare utan dör av folkets vrede.

Muammar Khadaffi terrorisserade det libyska folket i 40 år. 40 år av förtryck och rädsla kan göra alla människor lite berusade när väl friheten kommer. En frihet som är bräcklig, osäker och högst godtycklig. Visst är Khadiffis död en befrielse. På ett sätt säkert för honom själv men fr a för det folk han i fyra årtionden förtryckte. Självklart är det av symbolisk betydelse att själva sinnebilden av en tyrann bevisligen är död. Däremot är skändningen av en död människa alltid osmaklig i mina ögon. Men vem är jag, uppvuxen i landet som mest liknar trädgårdarna i Lotta på Bråkmakargatan, att moralisera över behandlingen av en död diktator. Jag har aldrig levt i en diktatur och kan förmodligen aldrig riktigt förstå det hat som verkligen uppstår.

Däremot förstår jag att tiden som väntar det libyska folket är svår, lång och problematisk. De behöver allt stöd de kan få i humanitära insatser. All hjälp till att faktiskt hitta instrumenten och verktygen till att bygga upp ett demokratiskt samhälle. Det görs varken över en natt eller dag.

...för er som vill ha några!

"Du ska tro att du är något. Du ska tro att du är lika god som alla andra och alla andra lika goda som du.
Du ska tro att du är lika klok som andra, ibland klokare.
Du ska veta att du är lika bra som andra. Om du vet att du gör ditt bästa kan du uppskatta dem som är bättre.
Ibland vet du mer än andra.
Du är inte förmer än andra, men du är enastående som alla andra.
Du duger till mycket.
Skratta åt dig själv och din värld, det gör dig fri.
Du ska tro att många bryr sig om dig.
Du ska tro att du kan lära andra en hel del och lära av dem."

Lev väl!♥

Frågan är om bollen verkligen är rund ikväll? Den behöver nog studsa på både det ena och andra viset på Råsundas kyliga gräs om den inte ska rulla Hollands väg. Men givetvis är allt möjligt och som vanligt håller jag på Light Valley i stora vida världen. Let´s go!

Dessutom ber jag en stilla bön om att vintern kan vänta ett tag till på att anfalla oss. Vitt är förvisso vackert men alldeles för kallt för min kropp. I alla fall om det ska börja redan nu och hålla på in i nästa levnadsår. Skrapa rutor, skotta och klä sig med en himla massa kläder månad efter månad är måhända kul ibland, men inte i längden för livet på en Pynne. Jag gillar inte längden. Mina muskler och leder gör det definitivt inte. Men jag lovar att bättra på min inställning och bli vän inte bara med min värk och smärta utan även med herr och fru vinter själva. 

 


Rund, vit och go.  I alla fall let´s go!

Lev väl!♥