.

En helg fylld av regn, rusk, värme, gemenskap, äventyr, dofter och smaker. Pomeranshusets ljuvliga apelsinträd får symbolisera allt detta, och när, och om, dagen imorgon är ok ska jag berätta lite mer om min helg. Åtminstone för mig själv. Så att jag själv kan läsa och minnas. Och kanske le en liten smula. Minnesbanken fylls på, vissa med god ränta, andra med sämre. Imorgon kommer dessutom Våfflan bara att ha sällskap av mannen i mitt liv och mig. Igår åkte som D till Turkiet och i natt åker dotter M till Frankrike. Som grädde på moset åkte son M och hans Bella till London idag. Själv tar jag x-tåget mot vidare äventyr längs Fjällvägen och i Bollnäs.





Lev väl!♥

Min arbetsväg, bokstavligt och bildligt, ledsagas av Ljusnans blåa band och de blånande bergen. Det är magiskt och trollskt och det är lugn och ro för själen. Det är livsnjutning.

Lev väl!♥

Nu är jag verkligen på spåret igen. På riktigt.



Spår som leder mig mot alla möjliga äventyr.



Roll on! Med stöd och hjälp av människor, händelser, lukter, dofter och smaker, ja, livets goda, ska nog livet på en Pynne rulla vidare ut i vida världen. Plingeling...



Lev väl!♥

En av de mest fantastiska konserter jag har varit på. Inte den i Central Park, men turnén som följde och landade bl a i Basel . Som av en händelse var livet på en Pynne där 1983. Like a bridge over troubled water... Tystnaden kan vara både en befriare och en fångvaktare.

Son D och jag tycker att den här är det förstnämnda. Till dig älskade D!

Lev väl!♥

Häromdagen tog faktiskt son D mig på orden när jag inte tyckte chips var det ultimata kvällsmålet. Han och flickvännen skalade, kärnade ur, skar och skar. Till detta serverades vispad grädde. Om man så ville. Och jag tycker nog att lite riktig grädde är bättre än E-stinna, glutamatförstärkta chips. Det hela beror förstås på både volym och frekvens. Oavsett vad du äter. Det är ju bara så att vissa saker är bättre för kroppen, och kanske just din kropp, än andra. Lyssna på den, den är vansinnigt klok! Och glöm inte att njuta en liten smula också.

Lev väl!♥

Den välkända sägnen om hur Djävulen, utklädd till spelman, fick ungdomarna från Hårga by i Hälsingland att dansa sig till döds, på Hårgaberget.
"Här dansar den blå, här dansar den grå, men på Hårgaberget skall dansen stå!" ska Djävulen ha sagt medan han ledde ungdomarna upp på berget.



Inte Hårgaberget men väl ett annat blånande hälsingeberg, Järvsö klack. Vid foten av ett berg...



Let´s dance!

Lev väl!♥

Helgen bestod av en salig blandning av kök. Färdiga kök och kök på väg. Köket här hemma fick sig en liten invigningsfest och köket i paradiset vid havet fick sig en rejäl omgång. En omgång som inte är klar ännu men som innebär en förändring och mer utrymme för kökshäng. Då denna fantastiska månad som kallas maj och borde andas ordentlig vår på väg mot sommar vid det här laget, behagar vara ovanligt loj och på gränsen till lat i år, så fungerar inte händerna som de ska. Det här vädret med halv kall kuling är inte deras bästa vän. Därför blir skrivandet därefter och ni får hålla tillgodo med lite bilder från helgens alla kökshäng.


Bröd hör köket till och alla former är tillåtna.


Lite kökshäng på största allvar.


Tapas på livet på en Pynne-vis.


Lugn grabbar, det finns tapas till alla så häng på!



Finaste och bästa tjejerna tar sig en egen liten hängvrå.



Häng med på hockey! Om än i suddigaste laget.



Häng vid bordet!



Och här hänger vi på bordet.



Väldigt nödvändiga tillbehör vid upprustning av kök.



Något är på gång. Hänger ni med?



Och lite till...



...sedan får ni bära ner mig till sjön!


Bei mir bist du schön.

Lev väl!♥

"The most incomprehensible thing about the world is that it is at all comprehensible."

Sagt av den käre Alfred E, som döpte sin fiol till "Lina". Och jag, jag bara håller med.


En annan av mina kära följeslagare, som jag undrar om Alfred hade velat förstå.

Lev väl!♥

Vacker hälsingemorgon möter mig från tåget. De blånande bergen böljar lika rytmiskt som älven, pulsådern som är deras följeslagare genom dalgången.

Det här är min följeslagare på färden genom den vackraste av dalar, Ljusnandalen.


Lev väl!♥

I fredags morse! I arla morgonstund tar jag tåget till Bollnäs. Från Bollnäs rullar jag vidare med bil till dalaskogarna och en av deras metropoler, Ludvika. Vädret denna arla morgon var varierande. Så pass varierande att det var tveksamt om maj verkligen hade infunnit sig eller om det bara hade varit en skön dröm. Från regnet i den ljusa dalen färdades jag via snö i Vallsta och åter regn i Bollnäs. Därefter tog den verkliga vintern vid genom hälsinge- och dalaskogarna. På höjderna mellan Edsbyn och Falun var det ibland lätt att låta bli att skratta med sommardäcken. Tur att vägen de senaste åren har rustats enligt Bergslagsdiagonalens målsättning om förbättrad intrastruktur längs vägsträckningen från Motala i söder till hälsingekusten i norr. Det är veklig skillnad nu mot då. Säger hon som har färdats vägen ett antal gånger genom åren på väg till badmintontävlingar i Dalarna i allmänhet och Borlänge i synnerhet.

Efter det väntade nästa färd. Nu med tåg. Från Ludvika via Västerås till den kungliga huvudstaden. Och det mina vänner är inte bara. För det första är det liksom lite fel ledd att åka tåg på eller i vilket fall lite avigt. Sveriges enda smalspåriga järnväg i bruk, går mellan Ludvika och Fagersta. Det känns. Som på den gamla goda tiden då man åkte spårvagn mellan Light Valley och Glada Hudik. Fram till Västerås kom jag i grevens tid. De åtta minuter jag hade tillgodo till Stockholmståget hade nu minskat till max två. Anledningen var en överförfriskad lite stökig och sorglig typ som var svår att få av tåget i Dingtuna. När han väl var av var det gasen i botten till Västerås. Mina gamla friidrottstakter fick komma fram på ett litet ledbrutet sätt. Jag sprang och jag sprang och jag hann. Jag hann till ett fullständigt tokfullt tåg och slängde mig ned bredvid en kille som glatt konstaterade att han i alla fall fick sova nästan hela vägen. Ännu gladare plockade han fram en korsordstidning och frågade om det här livet var bra på korsord. Ibland, ibland inte svarade hon fegt eller diplomatiskt. Grabbhalvan slängde fram tidningen och bad mig tala om vad ett annat ord för laxfisk kunde vara. Min hökblick fångade in ordet öring och var grabben glad förut så blev han plötsligt i sjunde himlen. Omdömet "proffs" om detta livet kan alltid diskuteras men givetvis känns det gott i hjärteroten att ha hjälpt en knappt utsövd grabbhalva med sin utbildning.

I Stockholm tog så färden slut för denna fredag. Nåja, nästan, jag skulle vidare till den eviga ungdomens stad några timmar senare. Men det liksom räknades inte i denna lång dags färd mot Ljust och Fräscht. Och ett uppehåll på hemvägen i både Märsta och Knivsta hade jag att se fram emot. Dessutom en smått hysterisk taxitur. Men om den var jag lyckligt omedveten när jag anlände Stockholm Central denna vintriga majfredag 2012.


Om man fantiserar riktigt bra kan man nästan tro att man befinner sig i Venedig och inte i lilla Venedig.

Lev väl!♥

En favoritsång går runt världen. Stand by me! Var än du är och oavsett vem du är. Alla behöver vi varandra på olika sätt. Alla behöver vi ta hand om varandra. Stand by me!



Lev väl!♥

Det är valtider i Europa. Ja, i USA med. Italien, Tyskland, Grekland, alla ska de välja väg. I Frankrike håller fransmännen andan idag. Bara de inte håller den för länge, då kan det gå käpprätt åt skogen. Eller i alla fall illa. Och ja, det påverkar oss. Vare sig vi vill eller inte. Att leka struts eller gnälla hjälper föga. Att däremot ta en nypa frisk, solig luft kan säkert hjälpa både tankar, kropp och mod på traven. Därför går jag ut nu trallandes någon liten bagatell. Att flirta med solen kan aldrig vara fel.


Käre värld! Den förändras och tur är väl det.

Lev väl!♥

Ljust och Fräscht på Cirkus är en underbar drift med den ängsliga svensken i allmänhet och den ängslige stockholmaren i synnerhet. När showen går i, säg Västerås, är det förmodligen den ängslige gurkmedborgaren i synnerhet. Lite ängsliga är vi dock, vi svenskar. Att vara till lags, att inte sticka ut, att upprätthålla en viss status, vars ribba är satt av den ängslige välfärdsmedborgaren, den lite ängslige svensken.

Resan går från 60-talets  proggresiva folkhem över det ambivalenta 70-talet med dess gillestugor till dagens 67 tidskrifter om inredning. Inspiration är det samma som avundsjuka och nyfikenhet och varför måste glasaccess ersätta det väldigt relevanta ordet dörr. Det är bara några teser som framförs i showen där inredning får stå som själva sinnebilden för vår ängslan, vår ytlighet och vår brist på självständighet. Vår ständiga jakt på någon form av status och lycka. Vår brist på att våga tro på oss själva och att lyckan inte ligger i Kitchen Aid och vilken färg den har.

Det är roligt och tacksamt. Tacksamt, för herrar Lindström och Schyffert, att skämta om den ängslige statusfixerade svensken, som skrattar så att pensionsåldern känns som en fis i världsrymden. Skrattar så att det första egna boendet anno 2012 känns oerhört världsligt och ovidkommande. Alla åldrar känner någonstans igen sig. Herren i stolen bredvid mig, en man i sina bästa år, dvs skulle nästan ha kunnat vara min far, lite svårt att säga, men han skrattar så jag ett tag befarar att hjärtat inte ska orka med. Å andra sidan är det väl få saker som är så nyttiga, som att skratta.

En skrattande tänkvärd show senare tar vi oss ut till ett mindre kaos utanför Gröna Lund. Spårvagnen får inte in en knappnål till, bussarna kommer inte fram, taxibilarna är inget undantag och den ängslige svensken i sin bil sitter lydigt fast. En stärkande promenad går dock som en dans och på Strandvägen börjar äntligen det mindre kaoset återgå till ett normalt kaos. Ett litet ängsligt sådant.

Lev väl!♥


Det är bara att välja spår! Livet är fullt av dem.

Med en både ståtlig och väldoftande Prince of Orange från Pomeranshuset Pomeranshuset, önskar jag er en glad och sprittande vår. Samt hoppas att Valborgshelgen har varit till belåtenhet och vila. Kanske lite fest också. Det hör liksom till med både Valborg och våren. Nu är hon väl äntligen insjungen í alla fall. Sköna maj välkommen!





Lite härlig junkfood från grillen med prima råvaror såg till att Valborgsmäss inte blev speciellt magert i år heller.

Lev väl!♥