.

Igår kväll såg jag ett av få favoritprogram på TV, Sommarpratarna. Jag tycker om formen. Oftast tycker jag också om människorna och allt klokt, underfundigt och roligt som sägs. Så var det verkligen igår. Den starkaste tanken jag bar med mig efter programmet var vilken fantastisk varelse människan är och kan vara. Vilken styrka vi besitter. Där satt människor som har överlevt och dagligen överlever livets värsta scenarier.

Margareta Strömstedt vänliga och vackra ansikte och hennes trygga ord var i sig nog. Totalt var det en stund av eftertanke och inspiration. Strömstedt har jag träffat en gång. Då kom hon arm i arm med sin sons dåvarande svärmor och berättade inför en lyhörd publik på bibblan i Light Valley om sitt liv. Om sitt liv med Bo, om sin karriär, om att vara kvinna i den karriären men också mycket om sitt liv med allas sagotant, Astrid. En liten magisk kväll, även det.

Hon som gick arm i arm med Strömstedt var Agneta Sjödins mamma från den glada staden. Jag kommer ihåg när jag tog emot dem att ett leende och vänlighet räcker väldigt långt. För hon var vänligheten själv, men med skinn på näsan, Margareta Strömstedt.

Lite mer vänlighet här och där skadar nog inte. Inte så mycket i alla fall.

Lev väl!♥

Do they know... it´s 2011. Käre värld, 1984 var en gång. Som igår.

Lev väl!♥

En stilla middag dagen efter första advent. Ett lugn råder över hemmet. Till viss del ska sägas. Även den fridfullaste middag kan få ett litet upptempo av diskussioner om varför falukorv i ugn måste tillagas på det eller det sättet. Barn är som sagt ett folk. Ett folk som kan småbråka om allt. Syskonkärlek är något heligt och hämndaktioner är mer regel än undantag. Men som sagt, ett visst lugn råder. Tills vidare...

  



Lev väl!♥

Självklart tillhör en adventskalender denna tid. Årets kalender är riktigt julmysig, full av bak och allt som hör julen till. Årets kalender är också inget för kräsmagade, oerhört seriösa och lättstötta människor. Den är inget heller för den som lätt blir generad. Julbak i all ära och ska det vara bakar så ska det.



Var ska en adventskalender stå om inte i en hall. Så att var och en som kommer in ser den. Det första de gör.

Vi går lite närmare...



Närmare kommer vi inte!!! Årets kalender är definitivt inget för åldersfascister eller sådana som tycker att fotboll spelar man bara till man är 35. Den är framförallt inget för sådana som inte tycker att fotboll och bak hör ihop!

Lev väl!♥

Anders underbara sång med syster H´s klass, inklusive världens bästa Alicia.

Njut en liten smula!

Lev väl!♥

Den kom i år också. Den hade dessutom den goda smaken att vänta till första advent och låta oss vakna upp till ljuset i dubbel bemärkelse. I Light Valley var det så. En händelse som kan tyckas självklar. Vackra gnistrande träd, sliriga vägbanor, en snösväng som gnuggade sömnen ur ögonen och barn som tror att snö skottar sig själv. Till mina barns ursäkt ska sägas att ett stycke var sjukt och ett stycke jobbade. Det tredje stycket avisade Arlanda på behörigt avstånd från Light Valley.

Ja, käre värld vad advent kan vara efterlängtat när det självgående ljuset infinner sig. Och om mindre än fyra veckor är det vintersolståndet. Förväntansfulla tider!





Lev väl!♥

Jag måste bara tillägga att, om någon nu mot förmodan tror eller trodde, livet på en Pynne är speciellt teknisk eller duktig på design (ni vet väl att hon knappt kan sy i en knapp, fast det hör ju egentligen inte till design) så är det världens bästa dotter som hjälper sin gamla mor att designa. Hon hjälper sin gamla mor att skapa. Än det ena än det andra. När inte den gamla modern får till en ny header till sin egen blogg rycker världens bästa dotter in. Bara så ni vet. Bara som ett tillägg. Ifall någon mot förmodan började tro att gamla hundar kan sitta.


Inte en gammal hund utan en sprudlande M i den vackra gamla stationsbyggnaden i Uppsala som nu är restaurang.

Lev väl!♥

Jag har lite svårt att skriva för tillfället. Det kanske vän av ordning tycker att jag har jämt. Må så vara. Just nu vill inte händer och fingrar dansa med varken mig, pennan eller tangenterna. Det värsta är att de har lite svårt att hålla i besticken också. Högerhanden går bättre, konstigt nog, då det är den som mest används, men livet är  varken logiskt eller förnuftigt. Detta resulterar i ett hemskt amerikanskt bordskick. Bättre det än att vara utan mat i alla fall. Oavsett fingrar eller logik så måste jag få dela med mig av en av de mest magiska platser jag vet, Forsa. Det är inte vilket Forsa som helst utan Forsa i Hälsingland, en mil från den glada staden. Om Forsa i allmänhet är vackert så är platsen vid kyrkan, den gamla bron och Hälsinglands äldsta hus specifikt vackert. Och magiskt. Ingen dag är den andra lik. Färgerna skiftar likt en påfågels adelsmärke. Ljuset likaså. En bild brukar ibland säga mer än tusen ord, men i det här fallet finns det inga bilder i världen som kan mäta sig med superlativen. Fast superlativen kan å andra sidan inte heller mäta sig med verkligheten. Den jag möter varje dag!


Hälsinglands äldsta hus. Bredvid ståtar ett annat arv, ett levande arv från linet och Hälsinglands bönder, en Hälsingegård. Dock inte en av de mer kända. En av dem finns lite längre bort mot den glada staden, Ystegårn i Hillsta. Magiska platser att besöka!

Lev väl i de konstiga, varma novembervindarna!♥

En dag i min stad med världens bästa dotter gör att varken novembermörkret, vetskapen om en lång, lång vinter, orörliga fingrar eller balansproblem får något vidare fäste i livet på en Pynne. Att läkarna på Ackis dessutom konstaterade att världens bästa dotter inte behöver genomgå någon operation just för tillfället tog vi desto mer fasta på. Så till den grad att Fågelsången i den eviga ungdomens stad måste få ett besök. Med flera av Uppsalasiluetterna fast förankrade på näthinnan intogs gofika innan en liten shoppingtur fick guida oss tillbaka till tåget och hem. Hem till Light Valley.



















Btw så tryck F5 om ni inte ser livet på en Pynnes nya header.

Lev väl!♥

Jag måste peppra mig med Pynne-gladmusik. Den här bitchen är både ilsk och bitter för tillfället. Sympatiska drag hela bunten. Men en sekund eller två kan jag gotta mig i bitterhet och ilska. En bitch återkomst. Så om inte återkomsten ska bli långvarig krävs lite viva la vida. En kopp te på det och bitterheten och ilskan smälter ned som den elaka häxan Västan i Trollkarlen från Oz. Gone with the wind!

Lev väl!♥

Om jag skriver en bok där jag skarvar med sanningen, väljer den sanning som passar mina syften bäst, om jag skriver en bok där jag smutskastar människor som varken kan försvara eller förklara sig, får jag också Augustpriset då? Om jag skriver den med all min glöd, all min styrka, med all kompetens i världen, med all känsla och respekt för språket, skulle jag få ett pris då? Därom tvivla de lärde. Framförallt tvivlar jag. Jag har inte de nätverken, de kontakterna eller den PR-maskinen. Jag har inte förmågan att gå över lik. En jury skulle knappast ha lika dimbeslöjade ögon om de skulle bedöma mig. Mig skulle de förmodligen se rakt igenom. Genomskåda och syna.

 Framförallt kanske jag inte har förmågan att med min penna få orden att dansa och manipulera. För det kan ord göra. De formas till en sanning som inte är en sanning. Ord som passar ett grumligt syfte får dansa fritt utan att de är förankrade. Utan att de är jordade eller sprungna ur ett sammanhang. Lösryckta ord blir till fakta. Fakta som man tror är sanningen. Återigen byggs en historia av ord som plockats än här, än där. Bort från ett sammanhang för att tjäna ett syfte. Syftet blir en bok som får ett pris.

Om jag skriver en bok skulle ni förmodligen förstå vad jag menar. Raderna här bygger mest på ilska, sorg och ett obändligt begär efter försoning och förståelse. Svåra att förstå, när de är ryckta ur sitt sammanhang.

"Det är svårt att ge bort vänlighet. Den kommer hela tiden tillbaka till dig." Cort Flint

Lev väl!♥

Imorgon är en annan dag.

"Den som inte är god mot sig själv, kan inte vara god mot andra." Judiskt ordspråk

Lev väl!♥

En sjusärdeles mix av Provence, Hälsingland och Sjögren bestod söndagmiddagen av. Ja, kanske lite västkust också som en sjusärdeles hyllning till Lasse Brandeby. Inte ens varma hjärtan kan klappa i oändlighet.






Mixat och klart. Fisk och skaldjursgryta, med bl a torsk och kräftstjärtar, typiska provensalska kryddor som rosmarin och timjan samt en rouille med lite sting och en gnutta saffran i. Bon appetit! Hommage kommer av det franska ordet homme som betyder man/människa och latinets homo som ju också är människa. Hommage mes amis.

Lev väl!♥

Med en godnattsång och hopp om sköna drömmar säger jag sov gott och... 

...Lev väl!♥

Kom hem nyss och hela hemmet doftade av de underbaraste liljor. Liljor som jag har fått av det gamla strävsamma paret. Imorgon har nämligen alla odågor som heter Vibeke namnsdag. Det gamla strävsamma paret tog det säkra för det osäkra och gav mig blommorna idag.

Inte nog med att hemmet doftade ljuvligt, livet på en Pynne hade en särdeles trevlig stund på innetorget utanför huvudbiblioteket med ett författarbesök ikväll. Katerina Janouch, flyktingflickan från Prag, som blev hela Sveriges sex- och samlevnadsexpert men även bästsäljande författare. Hon kastade sig mellan skratt, djupaste allvar och svårigheter, mellan gamla Tjeckoslovakien och VeckoRevyns redaktion. Dotter till en ryss och en tjeck, pappa professor i kärnfysik, ryska mormor som skrev och skrev, tjeckiska farmor som var sjuksköterska, fem barn och gift två gånger. Den första var alkoholist och honom sa hon tack och adjö till. Den andra var också alkoholist och narkoman och han fick ett ultimatum. Idag är han ren och nykter och fortfarande hennes man och far till fyra av hennes barn. Hon producerar inga barn längre men bokproduktionen går på högvarv.

 Högvarv är också ett passande ord på hennes berättelse. Berättelsen om hennes liv, hennes motgångar och framgångar, karriären, barnen, föräldrarna, arbetet, inspirationen och kreativiteten. Framförallt är det berättelsen om kärleken till ordet och språket. Hon pratade nästan, men bara nästan, fortare än livet på en Pynne.
Hon är en sådan jag skulle kunna bjuda hem på te. Hon avskyr särskrivningar.






Lev väl!♥

Tilläggas kan med hänvisning till förra inlägget att kossorna klingade i sina klockor av ren självbevarelsedrift. Ledarkossan till de andra; "Shit, Scheisse, nu kommer norskan och svenskan igen, klinga utav bara den. Dels slipper vi höra eländet, dels måste vi bevara förtroendet från omvärlden om Schweiz gemytlighet, alpernas lugn och skönhet."

Light Valley lider inte brist på skönhet idag, heller. Dock ser jag inga kossor från fönstret i mitt arbetsrum. Tur är väl det för då skulle jag definitivt börja tvivla på både omdöme, syn och förstånd. Dock gillar jag kossor och framförallt de schweiziska med sina klockor! Du vet väl att du kan hyra din egen kossa i landet som inte är lagom!


  

Lev väl!♥

En av de sånger jag tidigt lärde mig utantill! Den och några till. Den här sitter i alla fall kvar i huvudet. Alla verserna. People meeting people! Londons gator fascinerar alltid. Och möten med människor ännu mer.

Vad konstigt det är att, trots den lite sorgsna tonen, det här är en Pynne-gladlåt. Minnen, rötter, människor, möten...I Schweiz sjöng Mona och livet på en Pynne den här om och om igen. Gärna på aen alptopp. Den och många andra klingade eller kanske skvalade ut över bergen, ackompanjerade av kossornas stora klockor.

Lev väl!♥

Söndagspromenad med både avtryck och intryck.

Lev väl!♥

En sådan här kan en far få av sin dotter en dag som denna!



Lev väl!♥

Vilken vacker Fars Dag vi har i Light Valley. Småkyligt, soligt och träden tävlar med varandra om att vara det vackraste. De här tävlingsbidragen möter mig varje morgon via mitt sovrumsfönster och i morse hade de skrudat sig så här. Alla fina pappor där ute i världen önskar jag en dag full av värme. Av det mänskliga slaget framförallt. Till alla pappor som kanske inte beter sig lika fint vill jag säga att idag har ni möjlighet att tänka om. Det är aldrig för sent.






Lev väl!♥

Min resa imorse mot den glada staden var som hämtad ur Tomtar och Troll. Gryttjen framstod som en ocean höljt i dimmorna och med älvorna dansande på bergstopparna runt om. Det var trollskt och det var underbart. John Bauer satt i sin himmel och log lyckligt och tänkte att han kunde inte ha iscensatt det bättre själv.

  

Lev väl!♥

En tanke ägnar jag idag åt alla som miste livet vid och pga den vidriga Berlinmuren samt alla som fick sluta sina liv och se sina liv bli förstörda 1938 i Kristallnatten. Idag för 23 år sedan föll Berlinmuren villkorslöst. En mur som skördade så många offer och separerade familjer, vänner och liv. Att den överhuvudtaget fanns var makabert men att den äntligen skulle försvinna hade nog många svårt att tro på. Ibland är det bra skönt att verkligheten överträffar dikten.

51 år före murens fall iscensatte nazisterna en av sina verkligt fula och vidriga manifestationer, Kristallnatten. Krossa och förstör allt som kan förstöras. Det var på sätt och vis bara en vindpust av alla vidrigheter de senare skulle komma att manifestera. Men ändå, att inte världen reagerade mer än den gjorde. Morfar Göte vandrade den natten omkring i Wien för att se vad och vilka han kunde hjälpa. Fruktansvärda scener utspelades. Bilder som morfar och även mormor för evigt hade kvar på näthinnan. Det bara stärkte dem i deras fortsatta arbete med att hjälpa och rädda människor undan förtryck och förföljelse. De stärkte dem även i deras tro på att enda sättet att få fred och ett mänskligare samhälle är att mötas, att samtala och ha dialog. Över religioner, nationer, kulturer. Det var morfars livsgärning in i det sista. 

Det är på sätt och vis en vidunderlig tanke att dessa två händelser har samma minnesdag. Nazisternas fasansfulla krig ledde till en delad och hård värld där kommunismen ansåg en mur berättigad, en mur som till slut fick falla samma dag som den på sätt och vis påbörjades. Samma tanke, att skilja människor åt, präglade händelserna. Diktaturer faller till slut alltid. Tyvärr hinner för mycket liv gå till spillo för att det ska ske. Det är helt meningslöst och samtidigt när det nu sker kanske man måste se det meningsfulla i det. För att orka och hedra liv.
Liv som kämpar mot förtrycket av liv!



Lev väl!♥

Mina spelkompisar ikväll. Vi hann med både Bamsespelet och Vem där? Fika och Berg flyttar in hos Dr Alban och hans hälsingesambo fullbordar spelhålan. Givetvis vann Bamsegänget mot Sjörövargänget. Här är det styrka och hjärta som gäller.

Lev väl!♥

Förutom min massagestund ikväll finns det andra små ljus i novembermörkret. Som blommor små t ex och söta små clementiner. När syster T och jag ser högarna med clementinskal efter våra barn, ja, barn kan verkligen äta hur många som helst, tänker vi båda två på vår syssling/tremänning Ninna. När Ninna var liten bodde hon i Östersund och drev hotell, nåja, hennes föräldrar gjorde det, men lilla Ninna hjälpte till ibland. Både syster T och jag jobbade där i omgångar och var det något Ninna kunde så var det att äta clementiner. Förutom att halsa en läsk rakt upp och ned till alla gästers förtjusning och ibland förskräckelse. Ninna ägde hotellobbyn.  Clementinätandet låg i en klass för sig och komposten uppfanns för att ta sig an allt skal. Eller något sådant. Tack vare eller clementinätandet till trots är Ninna idag en vacker ung dam som verkar sprudla av vitaminer och energi.

Tack Ninna för roliga minnen och "Vickol Vuften"! Det säger jag fortfarande när de motoriserade jättefåglarna flyger över mitt huvud.














En salig blandning av ätbara växter och icke ätbara. Oliver och citroner har jag svårt att klara mig utan, både ögat och munnen kräva dessa smaker, dofter och former.

Lev väl!♥

Jag är definitivt ingen glassälskare. Förstår mig inte riktigt på fenomenet. Givetvis har jag ätit god glass och hemgjord glass kan vara en delikatess. Men, nja, det är aldrig något jag går och längtar efter. Ikväll fick jag delvis omvärdera mina åsikter. När glassbilen pinglade sin lilla melodi kom jag ihåg reklambladet som kom nyligen och som jag aldrig brukar titta på men nu hade de några svarta hiskeliga skapelser på framsidan. De kom jag ihåg - Turkisk peppar! Jag övertalade goa M att gå ut och köpa lite svart magi.

Och svart magi det blev. Jag åt två stycken. Två stycken på en kväll, jag som kanske har ätit två glassar de senaste tio åren. Nu kan jag inte påstå att jag har gått och blivit glassälskare, mer magi krävs nog då, men jag hittade definitivt en liten svart hiskelig favorit.



Lev väl!♥

Pynne-gladlåt! Den spelade ibland älskade syster T för sin syster om en dag var tung på den gamla goda Krakel-tiden.  Eller kanske framförallt om livet på en Pynne var lite nere och behövde gaskas upp.

Dessutom kan vi lägga skumpan på kylning i förhoppning om att Berlusconis timmar vid makten nu kan räknas ned.

Lev väl!♥

Ser ni den överjordiska varelsen i trädet? Det är lite urtid och övernaturligt som vakar över oss på Kolsvedjaberget i Ljusdal. Ja, förmodligen inte bara där.



Det kanske är det vi ibland kallar övernaturligt som är det naturliga vi inte kan, vågar eller vill förstå. Livet och naturen är så fantastiska som de är, med eller utan oss, i urtid, nutid och framtid, att det är det som är meningen med vår stund på jorden. Vilka funderingar så här på söndagkvällen. Eller rättare sagt det är inga funderingar, det är tankar som flyger och far, ibland bygger de bo och ibland inte. Nu blev det värre. Nu måste jag stänga av helt innan jag börjar fundera. På riktigt!

Med ovanstående bilder i tankarna, istället, tycker jag den här passar in som godnattsång. En urkraft i en älvas skepnad.



Lev väl och sov gott!♥

Igår kväll fick vi besök. Söta små varelser som såg lätt förskräckta ut då livet på en Pynne övervägde att välja bus och inte godis. Lyckligtvis, kanske både för dem och livet på en Pynne, hittade hon lite gammalt biogodis i sin väska. De små söta varelserna vandrade ut i allhelgonamörkret och hade nog ingen aning om att Allhelgonahelgen faktiskt är Allhelgonahelgen och inte Hallowen. Varför kan inte var sak ha sin plats? Sade den för tillfället smått konservativa livet på en Pynne.

Hallowen var så vitt jag förstår den 31 oktober, dvs i måndags, och de som firar det spektaklet brukar göra det på den helg som ligger närmast, dvs förra helgen. Denna ursprungligen irländska sed som de tog med över Atlanten och givetvis där utvecklades till ett kommersiellt jippo som sedan flög över Atlanten igen och hamnade i landet lagom. Och väl där blev det inte alls lagom. Men visst behöver vi lite jippo, fest och galenskap i den mörkaste månaden av dem alla. Får jag dessutom besök av små söta, väna varelser en lördagkväll i november så inte är jag den som nekar dem lite gammalt biogodis. Jag blir snarare glad, även om jag fortfarande grunnar på vilket bus jag hade kunnat råka ut för.




Lev väl!♥

I förrgår hälsade jag på mina älskade morföräldrar. Syster H och hennes K sköter om dem så fint. Jag tände några ljus och la ner en liten höstvippa. Inte för mycket krusiduller, det var inte deras stil. En rak och kärleksfull hållning till livet och människor var deras melodi. I vått och torrt, i solsken eller kuling, de vek aldrig från någon behövandes sida. De vek heller aldrig från varandras sida. Somnade ofta hand i hand efter att säkert ha smågrälat om diverse. Däremellan kramat varandra och smekt varandras kinder. 

Nu fick jag en stund med samtal om stort och smått, livet och döden och allt däremellan. Givetvis med mycket skratt. Och givetvis med lite smågräl om saker de inte var överens om. Före mötet hade jag hedrat dem med en av deras favoritsysselsättningar, att gå på kondis. Ärevördiga Landings i Uppsala fick besök, ett besök Landings så ofta hade fått förr i tiden, då av både livet på en Pynne och hennes morföräldrar. Minst en bakelse var skulle det vara! Över ett möte med samtal!

Lev väl!♥

Hälsinglands blånande berg lovar aldrig för mycket. De bara är där med sina färger, nyanser och ett aldrig sinande löfte om något gott, något ljust och något magiskt. De upphör aldrig att fascinera. Vare sig det är i en sång, en vals eller i ett ögonblicks förundran över livets storhet, skörhet men kanske mest av allt livets skönhet.

Lev väl!♥

   

En helgdag i njutningens tecken. Sesamgrissini från Martina i Uppsala, tomater som smakar som tomater ska samt fransk apelsinlemonad från Lilla K i Bollnäs. Sist men inte minst oslagbart surdegsbröd med aprikoser och solrosfrön från Olsgårds Bageri i Karsjö (Järvsö), emmentalerost från, ja just det, Schweiz samt lite italiensk aprikosmarmelad. Livet på en Pynne mumsar och njuter och tänker på den där promenaden hon strax ska ta. Innan hon sätter igång med nästa lilla livsförhöjare, matlagning. Under promenaden ska hon grunna på vad det ska bli. Var sak har sin tid!

Lev väl!♥

Det var en gång...

...en vacker rönn på min parkering i den glada staden. Färgerna är dock fortfarande många och ibland är vägen mellan den glada staden och Light Valley så vacker att lustgas skulle behövas. Dessutom är luften ljummen och jag har semester idag. En picknik på en av Light Valleys vackraste platser väntar. Berget som bär det säregna namnet Kolsvedja.

Lev väl!♥

Några ord på vägen, från mig till dig, dagen av idag. Dessutom önskar jag lite mer Nalle Puh till många politiker, beslutsfattare och andra ibland vilsna personer. Det borde vara självklart, som t ex nyvald politiker, att en Nalle Puh-bok ska ingå i introduktionen. En del av kittet så att säga. Att höra kungen läsa Nalle Puh varje år vid Riksdagens öppnande kanske också skulle upp på agendan. Eller han kan variera mellan Nalle Puh och Lille Prinsen.



Lev väl!♥