Förebilder! Låt en Lille Prins bo i oss alla!
Har du inte läst Lille Prinsen så gör det och har du läst den så läs mer!:-)
Woody Guthries underbara sång framförd av en av mina husgudar!
Lev väl!♥
Jag diggar dig!
Jag vet att ni kanske tycker jag tjatar...Men Hälsingland... Det är inte bara naturen, blånande berg, djupa sjöar, fantastiska skogar, tjärnar, älvar, bäckar och hav! Det är också musiken, maten, konsten, idrotten och människorna som fostrar och utvecklar människorna.
En jämte sa en gång till mig att "Ni hälsingar, ni är ett glatt och trevligt släkte!" Självklart rörande och trevligt att höra. Dessutom från en rätt inbiten östersundare! Det hoppas jag iofs att vi är. Och vi har kanske förutsättningarna att vara det. Tack vare naturen, maten, musiken...Skam annars! Tacksamhet och ödmjukhet!
Nu tror jag ju också att alla så klart kan vara "ett glatt och trevligt släkte" om man bara vill. Jämtar, skåningar, smålänningar, stockholmare, dalmasar...alla har vi förutsättningar och en kultur att ösa ur och vara tacksamma för. Och alla har vi våra guldkorn till landskap! Dela med oss och var tacksamma! Och det borde vi vara i vårt avlånga, välbärgade, lite bortskämda folkhemsland!
Däremot kan ju lite jävlar anamma saknas ibland. Tacksamhet med gnällighet som lillebror är ibland vårt signum. Och gnällighet ska inte förväxlas med jävlar anamma. Det ena destruktivt, det andra utvecklande. Förvisso kan det ju gå över styr också. Löpa amok på gatorna tillsammans med våra kossor är kanske inte vår mentalitet. Men jag tror inte gnällighet är det heller. Det är ingen mentalitet. Det är ett drag av bortskämdhet och att alltid någon annan ska göra saker åt oss. Det tror jag inte vi föds med. Varken i Malmö eller Storuman! Det är mer kollektiv social uppfostran sprunget ur det gulliga folkhemmet. Och år 2010 behöver vi ha lite mer Kaos är granne med Gud mentalitet. Ur kaos kommer ofta något konstruktivt, kreativt och utvecklande!
Och hur sjutton kom hyllningen till André Myhrer att handla om detta?
Ja, dels kärleken till ett landskap. HÄLSINGLAND! Dels lite jävlar anamma!
Lev väl!♥
Linlandet Hälsingland!
Dinosaurier med kommentarer!
Jag skriver min blogg för att det är roligt att skriva. Avreagera sig, tankar, känslor, uttrycka åsikter, kanske ge inspiration, få inspiration, eventuella diskussioner och småprat!
Jag skriver för att skriva. Ordet är viktigt. Framförallt för de som inte får uttrycka sig fritt! Och de är alltför många i världen!
Kommentarerna är inte det viktigaste. Men det är klart, det är roligt om de kommer.
Min dotter, frk Mio, sa att det är ju så mamma att de som läser din blogg kanske inte är de som alltid vet hur man ska göra för att kommentera. Kanske lite tröst förvisso till en stackars mor, som iofs inte hade tänkt tanken, men...Med andra ord; Människor i din generation är lite rädda för att trycka här och där, uttrycka sig här och där, lämna ut sig här och där.
Så govänner! Ge inte min dotter vatten på kvarn. Tryck lite här och där. Uttryck dig lite. Lätta på trycket! Finns inget att vara rädd för. Skriv någon liten kommentar här och då! Ni innehåller så mycket rikedom och visdom!
Annars fortsätter jag att skriva för att skriva! Mina resa på livets förunderliga äventyrsväg. Vilket häftigt mysterium livet är!
Lev väl!♥
Matlandet Hälsingland!
Pär Johansson, kock och ägare till Växbo kvarn, ett av många smultronställen i Hälsingland, är en av de utvalda som ska se till att regeringens framtidsvision blir verklighet. Han ska bli Hälsinglands matambassadör i sammanhanget. www.vaxbo.se
Åk dit och njut!Pär Johansson är en underbar kock med många kreativa idéer. Han skulle vilja ta sig an en av mina käpphästar, skolmaten! Att göra en "Jamie"! En annan käpphäst, eller vi kanske hellre ska kalla de hjärtebarn, är lokalproducerad mat eller närproducerat om ni så vill. Och detta hör ihop med skolmaten. Från ax till limpa! Vi har inte dålig skolmat, generellt sett, men det kunde bli så mycket bättre och roligare. Och ett sundare förhållningssätt till mat. Och banne mig om jag inte vet att det blir billigare också!
Det borde vara lika naturligt här att handla vad ort och årstid erbjuder som det är i Italien att handla tomaterna från den bästa gården och bara när det är säsong. Nåja, ok, jag vet att Sveriges säsonger inte är lika tillfredsställande och soliga. Men vi har massor nästan hela året! Rotsaker, fisk, hängmörat kött, fantastiskt lamm, äpplen etc etc.
Öppna ögonen och njut av allt det goda och sköna!
Här i Hälsingland är vi extra bortskämda med mycket lokalproducerat och ekologiskt. Men alla utnyttjar inte det. Jag lägger hellre på en tia och får bra kvalitet och åker en liten omväg för att få just den broccolin. Det blir så mycket godare. Broccolin har inte skumpat runt på vägar i några dagar i kylrum som inte håller måttet. Den var kanske bra från början. Men när den nått grönsaksdiskarna i nedre Norrland är den lite ledsen och längtar hem!
Jämtland är ett annat exempel på föregångare när det gäller att lyfta fram lokala mattraditioner, lokalproducerat och njutningen med mat!
Här i Ljusdals kommun är vi också bortskämda med vår tidning, LjusdalsPosten! Gamla anor och den tidning i Sverige som i sitt upptagningsområde, och Ljusdals kommun är stor, når flest hushåll. Tror det är över 90%!
Har du ögonen öppna så hittar du varje dag erbjudanden från någon gård med något delikat. Idag erbjöd Rotens Gård i Störsbäcken nötkött till finfint pris. Och deras kyckling är i en egen division!
Och Anders Södergrens tvillingbror Pär, bjöd jobbarkompisarna på tårta igår!
Lev väl!♥
Skönheten och odjuret i oss!
Detta är en tankeställare... Förmedlad vidare av livetpaenpynne!
Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.
Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.
Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.
Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.
Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)
Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.
Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.
Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.
Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"
En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?
Lev väl!♥
Organisation är A och O och ärftligt!
Vi har garderober som sväljer mycket. Bra organiserade och dessutom snygga.
Mannen i mitt liv tycker tydligen att de är för få. Det organiseras nämligen nya garderober i hemmet på Aspgatan. Hela tiden! De blir bara fler och fler! Trapporna är favoritställen. För att inte tala om badrum, nedanför soffan, framför TV:n, i köket. Små söta garderober. Till hans fördel ska sägas att de i sig är rätt organiserade. Strumpor för sig. Träningskläder för sig. Varmare tröjor för sig. Ja, ni förstår.
En sak som är svår att svälja är att det verkar vara ärftligt. Alla tre!!! Någon kunde väl ha hängt på mig. Om inte annat känt lojalitet med sin mor. Jag tittar på eländet och bestämmer mig för att bara titta. Om och om igen. Tar ett glas vin, äter något gott eller går ut och går. Kanske har det försvunnit när jag kommer hem. Så länge det finns liv finns det hopp! När jag kommer tillbaka har ytterligare en garderob skapats! Hopp var det!
Men framförallt är livet till för att levas. Här och nu. Och njuta en liten smula då och då. Då är några extragarderober lite varstans i huset en baggis. En fis i världsrymden!
Jag tittar på eländet. Och ler! Och bestämmer mig för att livet är fullt av fulla garderober. Som jag inte behöver se! Huvudsaken att mannen i mitt liv och de viktigaste jag har finns lite överallt i huset!
Lev väl!♥
Den här hänger också i en av våra trappor. Jag tittar gärna på den istället för alla små garderober. Och drömmer mig bort. Ibland!
GULD! Lägg inte ned!
Och jag satt kvar. Jag såg loppet. Fast det var tufft! För mitt hjärta alltså!
Och vad man än gör! Lägg inte ned skidlinjen på Slottegymnasiet. Den har fostrat OSguldmedaljörer! Och fler kan det blil! Och idag får Rickardsson guld. Och Anders Södergren är värd alla guld i världen. Guldkille! Från Hälsingland!
Är man Hälsing så är man!Lev väl!♥
En liten avocadomänniska!
Jag jobbar hemifrån och en liten ljuvlig varelse kretsar runt mig. En blond femåring från Uppsala. Min systerdotter Elsa är på besök. Japp, hon är hungrig. Hon är liten och späd men kan äta jämt. Har alltid kunnat.
-Vill du ha en smörgås? föreslår moster förnumstigt. Nä får jag till svar. En banan försöker jag beskäftigt. Samtidigt som jag skriver klart en rapport.
Till svar får jag. Just det, nä!
-Vi går ner i köket och kollar föreslår jag då. Mycket medveten om vad den unga damen egentligen vill ha.
Jag fortsätter i köket att föreslå diverse. Den lilla människans blick går oavbrutet till fatet med avocado. Hon dras dit som jag dras till choklad. Magneter på kylskåpet fastnar långsammare. Till slut tycker till och med moster att plågan får vara slut.
-Ska vi ta och äta den sista avocadon? säger jag då. Nu får jag inte ett nä utan ett strålande jaaa till svar. Just då rusar storasyster in i köket och ropar -Jag vill också ha. Den blick lillasyster ger sin storasyster skulle ha krossat den tyska armén innan de intog Polen.
Kloka moster säger att då får ni dela. Delandet går i huvudsak bra. Två systrar mumsar på avocado. Frid!
Då kommer systrarnas mor, fru S E, in genom dörren och ber dem skynda sig att komma. Jag berättar då att de har ätit avocado.
-Här också, svarar den ömma modern. Det gjorde ni hos mormor och morfar nyss.
Elsa ser ut som om det var det minsta bekymret i världen. Vilket det förmodligen också var!
Däremot har hon kommit på en strålande idé.
-Nästa gång Pynne och jag träffas ska vi ha avocadofest.
Bra idé tycker jag. Och nickar instämmande.
-Ja. för jag är ju en liten avocadomänniska jag. Sade en blond femåring från Uppsala.
Avocadoröra!
Ingredienser ca 10 pers
| 2 st avocado | |
| 2 dl crème fraiche | |
| 3 msk hackad rödlök | |
| 0,5 msk pressad citron | |
| löjrom citron dill |
|
Gör så här
Mosa avocadon och blanda med crème fraiche och rödlök. Lägg röran på valfritt bröd, gärna surdegsbröd. Garnera med löjrom, citron och dill!
Bon Appetit!
Lev väl!♥
Smile! :-)
Ler och gnolar på Smile, från Chaplins Moderna Tider. Se den! http://www.youtube.com/watch?v=iu-rLA4POkI
Sol och kyla!
Lev väl!♥
Unika olika lika
11 kvinnor i olika åldrar. Olika ryggsäckar. Olika erfarenheter. Olika liv! Men ändå lika och unika.
Jag och fru B var kursledare för nio kvinnor från Färila, Ljusdal och Hudiksvall. Jag och fr B jobbade på NärLjus och vi drev där kurser om ledarskap och personlig utveckling för kvinnor. Hösten 1996 när den här gruppen startade var jag nybliven trebarnsmor. Mikaela var med från början på den här fantastiska resan. För en fantastisk resa är det. Mikalea ammades och vi möttes! Och utvecklades. Och fann en unik och fantastisk gemenskap och vänskap. En vänskap och nätverk som, 14 år senare, är ännu unikare. Ännu starkare.
Efter kursen, som pågick under 10 veckor, så bestämde vi att tillsammans försöka fortsätta träffas. På bestämda tider och två gånger om året. Och att vi turnerade hos varandra.
Aldrig skulle vi väl kunnat tro att vi 14 år senare skulle hålla igång!
Några har lämnat oss av olika anledningar men vi är åtta stycken unika, olika men lika kvinnor som fortfarande träffas. Berättar om varandras liv, vad som hänt sedan sist och äter och dricker gott ihop. Vad mycket saker vi har löst genom åren. Råd, tips och uppmuntrande ord. Vad vi har tröstat varandra. Och vad vi har skrattat tillsammans. Snacka om kompetensutveckling! Och rikedom!
När vi firade 10 år då tog vi oss själva med på en liten resa. Till Antibes i Frankrike. Där ska ni förresten passa på att bo på Petite Réserve Hôtel. Evert Taubes hotell. Precis vid Medelhavets strand! Res dit! www.petitereserve.com
Och för oss galanta damer är det en resa som fortsätter. Och fortsätter!
Girlpower i Antibes 2006.Lev väl!♥
Till Tugg!
http://www.tilltugg.com/Mat och musik hör ihop. Ofta för mig. Jag gillar mat. Vill äta ofta och mycket. Och konsumerar mycket musik därtill. Eller duschsjunger själv! Och då är det bara att hitta musiken också en lycklig kväll som denna! En lika härligt lycklig värld var det på Katalin. www.katalin.com. En av Sveriges bästa musikscener och en av landets bästa artistbokare måste vara Katalin själv. Lika karismatisk, bombastisk och varmhjärtad som när hon startade på Svartbäcksgatan i mitten av 80-talet.
I fredags kväll var det Happyland för hela slanten. Att jag gillade Amanda Jensen visste jag. Att hennes röst och utstrålning är my cup of tea visste jag också. Men att Lundatjejen var en så fantastiskt driven och proffsig artist som hon är. Det visste jag inte riktigt!
Rösten går rakt in. Känslan för ren glädje och musikalitet. En riktig musikant! Och vilka musiker hon hade med sig! Proffs med känsla och personlighet!
Happyland!Lev väl!♥
Happyland!
Det är inte bara Amanda Jensen som är Happyland. OS av och till också! Vilken laginsats av längdskidåkargrabbarna. Vilket hästjobb han gjorde Anders Södergren. Men så är han ju hälsing!
Oavsett var och vad du är, i alla fall i vår del av världen; Always look on the bright side of life...
En av filmhistoriens största...Om jag får tycka! Scener alltså! Och som alltid med filmer har jag speciella minnen med just den här filmen och scenen speciellt! Men det är en annan resa!
Lev väl!♥
Terapeutiska dofter och njutningar!
Det är inte jag som frågar. Det är Lantmännen i en annons. www.lantmannen.se
Jag skulle nog kunna svara både ja och nej på den frågan. Nu är jag ju ingen amerikan eller paranoid hitta dig själv typ som håller mig med egen terapeut. Mina terapeuter består förutom mannen i mitt liv och min familj av mina vänner. Alla ljuvliga Ljusdalstackor och annat löst folk! Så svar nej på den frågan. Jag ersätter inte mina vänner med en deg!
Fast å andra sidan ja. Jag vill ju både ha kakan kvar och äta upp den! Självklart kan en deg vara rena meditationen och njutningen för mig.
Den innehåller så många minnen och dofter. Oemotståndliga dofter. Dofter av barndom, dofter av Krakel Spektakel, dofter av sommar, dofter av jul, dofter av trygghet!
Jag minns kvällarna hemma hos det gamla strävsamma paret när jag var barn! Mamma M bakade ofta. Och nästan bara matbröd. Den varma brödskivan med smält smör till teet på kvällarna. Trygghet. Passion!
Och dröm om min lycka när jag fick gå på Dellan inför skolutflykter och köpa Looslimpa till matsäck! Det var lyx! Min goa vän Gunilla vet vad jag pratar om!
Lyx? Jojo! Lyxen av dofter efter nybakat bröd förstod jag inte att uppskatta. Det gjorde jag men ibland vill man vara som alla andra. Och alla andra hade Looslimpa. Jojo! www.loosbagarn.se
Så nästa gång du behöver avreagera dig, lugna ner dig, njuta en liten smula eller bara må gott av ljuvliga dofter och inga ljuvliga Ljusdalstackor eller annat löst folk finns till hands! Sätt en deg! Knåda! Det ryms så mycket mer i en nybakad limpa än vad man kan tro!
Lev väl!♥
Solstråle och Röntgenstråle
Jag har knappt tänkt tanken förrän dörrarna slås upp. De verkligen slås upp och korridoren fylls av pladder. Glatt pladder. Jaha, tänker jag!
In kommer, ja, det är nog ögonen jag ser först, ett par pigga solstråleögon. De tillhör en ljuvllig liten gosse på kanske fyra år. Han stannar upp och tittar på mig. Vi ler mot varandra. Solstrålar! Jackan är redan på väg av, inspektion av vad detta är för rum har påbörjats. Strax bakom kommer ett stycke trött far och ett stycke mindre trött storebror på kryckor.
Solstrålen är redan i färd med konstnärskapet. Sitter vid barnbordet och ritar. Sa jag att han har pratat nonstop sedan han kom in! Han berättar för trötta far vad det är han målar. Får några hummanden till svar.
Han granskar pennor och kritor och konstaterar att några är väldigt dåliga. Nu ska han rita ett stort rum! Och det som är rött i rummet är självklart solstrålen. Hummande från far. Storebror tittar lite roat på.
Plötsligt reser sig solstrålen. Nöden har ingen lag. Ett toabesök är ett måste. Ett litet trött hummande från far.
Precis då kommer sköterskan och hälsar storebror välkommen in. Toabesöket är nu bye gone! Är man fyra år så är här och nu det viktigaste. Och nu väntade röntgen!
Han greppar fars hand. Tittar strålande upp mot honom och säger: Kolla, pappa, jag kan också hoppa på ett ben!
Så hoppar en, till för en minut sedan jättekissnödig solstråle, ung stolt man bredvid sin trötte far in på röntgen.
Vad väntar där? Ett nytt öventyr?
Jag sitter kvar i väntrummet och tänker att bättre energi kunde jag inte få idag!
Vilken solstråle!
Lev väl!♥
Lite surt sa... inte räven!
Det är ju trots allt bara OS! Och Ferry igår var ju rena... Tja, guldet kanske! Vilken frisk fläkt han är den mannen. Inget svenskt inskränkt där inte!
Anjas fall idag gjorde ont. Rejält ont! The show must go on! Och vi ska inte tala om vad ont det måste ha gjort på Majdic.
Omtag, famntag, klapp eller kyss. Alla varianter är bra utom de dåliga!
Surt också förresten att den norske tränaren skulle få vatten på kvarn om sitt uttalande om svenskars dåliga mentala styrka när det verkligen gäller! Men Olsson, Jönsson, ACO och co har ett mentalt mod i vilket fall. Annars skulle de inte vara där!
Och Björgen gillar jag! Vilken skidkvinna! Men lite rätt åt Svarte Petter! Lite surt sa...
Girlpower!Lev väl!♥
Temla-semla-hetvägg-fettisdagsbulle...
En tisdagskväll i februari, OS-tider och inga guld. Men väl semlor! Det var många år sedan jag kunde äta en riktig semla. Så är det med allergier! Men jag gillar att baka dem. Och jag gillar själva bullen. Kardemumma! Mmm!
Lev väl!♥
Skäms Nordanstig!
Nu har man inte tänkt igen! Kommunfullmäktige i Nordanstigs kommun har tagit ett beslut om att kommunen ska vara vargfri! Fri från varg. Hur tänkte man nu? Var det ludd i hjärnan igen?
För det första är det väl bara Naturvårdsverket och Länsstyrelsen som kan fatta beslut i rovdjursfrågor. Vad har då ett sådant här kommunfullmäktigebeslut för verkan? I praktiken? Annat än att skämma ut kommunen. Denna enormt naturligt vackra naturkommun. Där alla våra fem stora finns!
För det andra tillhör vargen vår fantastiska natur. Den behöver ju viltvårdas som allt annat. Självklart! Men vargfri?
Låt inte vargskräck och skrönor ta över allt förnuft. Behåll lite. Snälla Nordanstig!
Lev väl!♥
Tillsammans med naturen!
Varma Kalla!
Vilken måndagkväll! Kan knappast bli bättre. Vilken stor liten härlig tjej! TACK! Och jag satt kvar. Fast det var nära att jag drog i sista utförslöpan...
Men Kalla hon log och alla bekymmer fick hicka och dog!
Lev väl!♥
Valentina och vaniljhjärtan
Det finns många sätt att visa kärlek! Och ge kärlek! Och det är ju faktiskt inte speciellt svårt. Eller ens kostsamt!
En blick, en smekning, ett skratt tillsammans med någon man tycker om, en god, smarrig efterrätt, lite tulpaner, städa, fixa och dona, säga jag finns här, överraska...
"En smula HÄNSYN och lite OMTANKE betyder så mycket." Ja, ni vet nog vem som sa det! Det borde alla kanske säga till sig själva lite oftare. Varje dag. Ett positivt ord, en komplimang, ett leende kan vara det som gör just den här dagen till en bra dag. Gör att det jobbiga försvinner, problemen går upp i rök och solen tittar fram.
Jag hoppas ni alla har fått lite sol av olika slag idag. Och får det även imorgon. Och ge lite sol imorgon.
Tala om för jobbarkompisen att hon är bra! Tala om för dina barn att du älskar dem. Tala om för dina föräldrar att de är värdefulla. Tala om för din livskamrat att livet är bra mycket roligare med än utan din livskamrat. Le mot okända Tant Anna i Icabutiken. Hjälp lilla Lina att knyta skridskorna. Fast hon inte är din dotter.
Och njut av dina vänner. De är en fantastisk krydda i livets meny!
Jag fick mycket sol idag. Den sken som bara den mot den vita snön. Jag fick extra mycket sol inomhus i morse också...en glad överraskning! Och nyss kom mannen i mitt liv och dottern med Vaniljhjärtan! Det är kärlek!
Josef Franks tapet gör mig glad varje morgon!
Ta hand om varandra. Var rädda om varandra. Och gå ut och gör skillnad!
♥ Lev väl!♥
Språkpolis
Jag är språkpolis. Gör aldrig fel!
Jag stavar fel jämt och väldigt jämnt! Men jag ser, hör och vet...
Ser plötsligt vad jag skrivit...Jag är ju hälsing och vi brukar korta av både ord och meningar. Varför ta den långa vägen. Men ibland blir ju genvägar just senvägar. Bien venu??? Hallååå!
Was ist das? Bienvenue! Vare sig det är till Vancouver eller Hälsingland så är du välkommen!
Nu är det SKIDSKYTTE!
Lev väl!♥
Bien Venu...Hallelujah
Likaså ska alla OS ha sina skamfläckar. Kina var nog värst. Men Vancouvers lag för de hemlösa är inte så smickrande heller. Snacka om att bygga snygga skyltfönster. Yta är viktigt! Även i den olympiska andans ärevarv!
Bryan Adams var nästan snygg. Men snyggast var Joni Mitchells Both sides now och K D Langs version av kanadicken Cohens masterpiece Hallelujah.
Jag är så larvig så jag ryser! Båda dessa sånger har förresten mina barn lovat att spela på min begravning. Då ska det vara mycket och vacker musik. Och mat, självklart mat!
http://www.sok.se/vancouver2010.4.1264560211c46255bc0800012759.html
Lev väl!♥
Coubertin och ringarna!
Underbart vacker vinterdag. Fantastisk sol, gnistrande snö, en himmel så blå som de hälsingska bergen!
Barnen är i Järvsö och åker skidor. www.jarvsobacken.se
De som går i skolan. Inte han på Team Sportia! Han ska jag äta lunch med snart! Äldste sonen och jag på tu man hand. Händer alltför sällan!
Nu har jag påbörjat nedräkningen på allvar! Högtidsstunder väntar! Over there! Och här framför TV:n.
Mina högtidsstunder är livet är många. Just nu t ex med solen sprakande i snön och skidåkare på väg ut i spåret. En högtidsbild!
OS har det också varit många genom åren för min del. Jag har en del nonsenskunskaper. Jag kan Europas kungahus på mina fem...och jag är ingen rojalist! Jag kan Melodifestivalen, den internationella genom åren, utan och innan. Jag och Björn Kjellman! Jag kan friidrott rätt bra genom åren. Och jag kan de olympiska spelen genom åren bra.
Mina fina olympiaaffischer, som både Toto och jag, fick av far har försvunnit. Totos sitter fint inramade! Alla systrar kan ju inte vara lika kloka!
Jag minns OS I Montreal 1976. Jag satt uppe på nätterna och kollade på simtävlingarna och ut över havet. Havet vid vårt paradis, Sommarvik. Cornelia Ender från Östtyskland var hela simvärldens älskling. Söt och kär och ihop med en annan simmare vars namn just nu försvann. Något på M! Men de var vackra och framgångsrika. Och de var från öst. Levde säkert enbart på antioxidanter!!!
http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1602&grupp=7480
Sedan var det ju hinderloppet. 3000 fasansfulla meter. För mig! Jag sprang också. Framförallt sprang jag de sista 1000 metrarna. In i badrummet. Mor och far stod kvar framför TV:n och tjoade. Det hörde inte jag. Jag höll för öronen. Hörde inte heller när de försökte få ut mig från badrummet och försökte förklara att loppet var slut. Och att det var ett guldlopp! Jag var rätt lycklig senare på hösten när jag fick Gärderuds autograf. På Finnkampen. Men det är en annan resa.
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=278241
Och många hälsingar är det som håller fanan högt i OS! Fr a i skidspåren. Och Myhrer utför!
Nu går det framåt!
Lev väl!♥
Grått ludd!
"Det vore absurt att inte överväga något som kan hjälpa vårt land!"
Yppade människan i en intervju med Fox News.
Men snälla någon, kan ingen hjälpa oss mot Sarah Palin istället?
Min goa vän Anita i Boulder, USA, ber oss ta över henne och placera henne i en gruva i Kiruna eller liknande.
Jag tycker alldeles för mycket om Kiruna, denna vackra stad, för att utsätta dem för något så inhumant! Vi får hitta på en annan kreativ lösning!
Hon får massivt stöd av det ultrakonservativa Tea Party-konventet i Nashville. Tänk att besudla ett Tea Party på detta sättet! Tea Party som kan vara så mysigt och rogivande!
"Run Sarah, Run" skallade ropen på det första Tea Party-konventet! Jaa, säger jag. Så långt bort som möjligt.
"Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag." Nalle Puh
Lev väl!♥
Gråa hår eller nu jävlar!
Någon skrev att hon är tillbaka på den nivån då kvinnor vill bli män. Jag vet inte om någon någonsin har velat det! Och definitivt inte Birgitta Ohlsson. Jag tror hon trivs alldeles utmärkt som...just Birgitta Ohlsson!
Kompetent som få, självklart ska hon ha jobbet. Och ta det när möjligheten yppas. Hon och hennes man är nog fullt kapabla att ta det gemensamm beslutet och ansvaret.
Småbarnspapporna i regering, riksdag och näringslivets topp! Hallå! Var är ni? Ni som slipper sådan här skit, smutskastning av energibovar, gör er stämma hörd! Ge stöd! Likaså alla ni kvinnor som daltar med det manliga och ursäktar er med att "vi är ju olika" varför ska kvinnor tvingas..." " vi gör det som passar oss bäst" etc, dvs mamma är hemma, pappa tar bara 10 dagar! Ge ert stöd! För era döttrars och söners skull! Oavsett vad ni tycker och har för medeltidsvurm så låt våra barn få välja själva och ha möjligheten att välja själva på jämställda villkor! För de finns inte riktigt idag. Hur mycket vi än försöker tro det!
Ja, jävlar ja nu försvann de gråa håren!
Lev väl!♥
Det vackraste...det viktigaste
Det här är det viktigaste som finns för mig!
Människor är öht viktiga i mitt liv. Och hur vi är mot varandra. Min bästa vän och kärlek - mannen i mitt liv- inte han på Stenhamreskolans matsalsvägg utan Lasse från Strömsund i Jämtland. Surjamt eller inte, cicilekonom är han. Och ljuv musik uppstod i Uppsala. Han driver sedan flera år ett ekonomikonsultföretag, MIDAMA. Ni ser vad det står för? Det viktigaste vi har! Och käraste! www.midama.se
Grabbhalvan till vänster, Marcus, är vår förstfödda och han fyller 20 i år. Och jag som fortfarande bara är 16 år. Han föddes i Uppsala. Dock inte på gubbavdelningen. Men de höll på att bygga om då också. Undrar vilken prägel det sätter på honom?
Född 5 veckor för tidigt och höll på en vecka att ta sig ut. Rätt lång förlossning. Det går inte alltid så fort för honom nuförtiden heller. En ömhjärtad, sporttokig, missar aldrig en Barcamatch, spelar badminton med Helsinge team, tjurig, givmild ung man. Jobbar på Team Sportia i Ljusdal och funderar på resor, studier och framtiden. Eller inte! Mest här och nu!
Nästa barn blev David som nyss fyllt 16 år. Han ska börja gymnasiet här i Ljusdal i höst. Född i Östersund, bara två veckor för tidigt. Lite snabbare förlossning och rundare unge fick man leta efter. Omtänksam som få, skulle kunna sova bort tillvaron, också sporttokig (fotboll, badminton, tidigare också bandy och friidrott), initiativrik och nyfiken med stor empati.
Den yngsta Mikaela född tre veckor för tidigt i Hudiksvall. Var på väg ut när jag anlände till BB men fick hejdas då de upptäckte att det låg en fot först. Jag lär då mycket bestämt ha sagt att då får det vara, nu går jag hem! Jojo!
Hon tumlade runt i magen som bara den och vände sig på slutet. Hon tumlar runt väldigt mycket fortfarande. Sova bredvid henne är stört omöjligt. Då går man en boxningsmatch under natten. I vilket fall kom den där foten ut först. Såg rätt lustigt ut och mannen i mitt liv kippade lite efter andan. Sedan kom hon i spagat. Såklart hade en arm fastnat vid huvudet runt navelsträngen så det blev lite rushigt där på slutet när huvudet låg kvar. Den läkare som var med, fick helt sonika gå in och dra ner armen. Resultat - hon föddes med bruten arm!
Hade en graviditet mellan Marcus och David också. Men den lilla krabaten kom alldeles för tidigt. I fjärde månaden kom ett litet knyte ut. Låg i min hand och såg precis ut som bilderna från Lennart Nilssons fotoböcker! Men allt fanns där! Fingrar, öron...men ett liv som inte var meningen. Livet är ett mysterium!
Tänk vad olika förlossningar kan vara och på hur många olika sätt vi kan komma till världen. Och mottas av världen!
Ni alla små som föds just nu. Välkomna!
Lev väl!♥
Resan
När de så skulle ut på jobb så valde de mellan Ljusdal och Nya Zeeland!!! Möjligen förenklad version. Av mig! Som små hade jag och mina systrar svårt att smälta detta. Att de valde Ljusdal! www.ljusdal.se.
De skulle bara stanna i två år. De har stannat i 45 nu! Jag tror inte ens min mor visste att Ljusdal låg i Hälsingland fast mormor växte upp i Glada Hudik! www.hudiksvall.se. Möjligen har jag förenklat det också. Gammelmorfar kom från Bergsjö! Men ut på äventyr skulle mina föräldrar. Till Ljusdal. I Hälsingland.
"Såg du det landet där sjöarna le och där forsens språng är en jubelsång uti skogens trollska drömmars sal. Såg du det landet där lurarna ge mellan gran och tall sina återskall bland kullar berg och dal. Såg du väl detta land som heter Hälsingland, vårt land..." Hälsingesången
Så kom jag till Ljusdal i tvåårsåldern och blev en Hälsingestinta! Tillbringade min första natt på Stadt (det du Bea o Gengiz) med mormor, morfar och farmor. Alltmedan de våghalsiga föräldrarna skulle flytta in i lägenheten på Bryggargatan. På Stadt tillbringade jag tiden med att gå runt på det som då var ett ölschapp. Lägga huvudet på sne, le, säga hej och samla in en rejäl slant. Det våghalsiga äventyret i Ljusdal kunde ju bli knapert. Lärarlöner har aldrig varit direkt feta! Det gäller att se om sitt hus. Tyckte Pynne.
Och Hälsingland går aldrig ut mig!
Lev väl!♥
Midsommar i Norrfjärden - HÄLSINGLAND.
Liten kvinna!
Själva hävdar mina föräldrar, det strävsamma gamla paret, när jag attackerade dem som yngre och undrade hur de i hela fridens namn kunde döpa mig till Vibeke, att det var för att så hette hjältinnan i en bok de båda hade läst som barn på varsitt håll. Jojo! Plus att författaren och journalisten Jolo döpte sin dotter till Vibeke, och då vågade väl de också. Min far var vid den här tiden också journalist.
Vibeke Olsson är idag författare. Läs henne!
Jag föddes 1963 mitt i sommaren på Ackis gubbavdelning i Uppsala. Man höll på att bygga om. Det sägs också att jag hade BB´s vackraste ögon. Jojo. Med en massa lapis i kan nog de mest grådaskiga ögon bli vackra. Tänk att man droppade lapis i spädbarns ögon förr. Vilken smärta! Gubbavdelningen och detta tror jag har präglat mig mer än vad jag förstår. Kan ju kanske skylla på det iaf!
Den enda Vibeke som fanns i Ljusdal, där jag växte upp, stod i stor vit skrift på Stenhamreskolans matsalsvägg. Yttervägg alltså! "Vibeke ♥ Lasse". Det var konstnären von Gegerfeldts dotter, som inte bodde kvar i Ljusdal. Men brydde sig någon om det? Jag var kär i Lasse. Punkt! Men det fanns väl en tanke med det också. Idag är jag gift med Lasse. En annan Lasse.
Lev väl!♥
En liten kvinna! Ständigt förvånad att hon inte är 16 år längre! Hon är förmodligen lite mindre nu, "kympit", då några år har gått sedan 40-årspartajet. Här med mannen i sitt liv och ursprunget till sitt liv!
Livet på en Pynne
Willkommen, bien venu, welcome! Välkommen till Livet på en Pynne.
Livet är ett mysterium. Ett häftigt äventyr. Och en sjusärdeles resa! Vad mera kan man begära!
Det kommer mera... Jag ska berätta! Mina mysterier, mina äventyr, mina resor. Och era såklart, kan ni berätta om!
Lev väl!♥
La Familia. Vår hovfotograf Lars Lööv fångade oss allihopa på Marcus studentdag i juni 2009.
Spagetti Carbonara.
Två viktiga önskningar på födelsedagen för en 16-åring! Tonfisksmörgåstårta på morgonen och Spagetti Carbonara till födelsedagsmidddag. Tonfisktårtan har hängt med i vår familj i ja, vad kan det vara, evigheter.
Om jag inte inte minns fel så fanns receptet i en gammal hemkunskapsbok. Tokenkelt och tokgott. Min gamla kompis Lena Persson började göra den till sin familj på födelsedagar. Dvs när hon inte hade fullt sjå att städa och kamma mattfransar. Lena, du lärde mig mycket om städning. Det mesta har jag glömt men tonfisktårtan hänger med. T o m mannen i mitt liv har lärt sig göra den. Utan recept tror jag minsann också. För det finns det inget. Inte i vårt hus i alla fall.
Carbonaran är inte bara Davids älsklingsrätt utan hela familjens. Mickan möjligen undantagen. Hon har lite svårt för kött från gris! Hon älskar lax med kokt potatis, 1 kg smör mosat i och crème fraiche. Naturell! Den godaste Carbonaran vi har ätit, har vi enats om tillsammans, är på Mallis. I Palma gamla stad. En restaurang som drevs av en svensk man. Totalt olämplig inredning om man hade småbarn med sig. Men Carbonara, som skulle göra Paolo Roberto salig och svag i nävarna, det var de totalt lämpliga att göra. Så att både 2-åringar och lite äldre varianter log lyckligt hela vägen hem.
Och är det något David, med glädje lagar själv, så är det Carbonara. Utan hot eller tvång! Och självkrittisk som få. Man kan bli expert på olika saker. Det är bara att hitta sin lilla grej.
Och nu ikväll avslutade vi dagens födelsedag och matdag med sööt och good tårta. Från Nyfiket! Vilket helgerån av en gammal Krakel Spektakelägare!
Och alla sätter vi våra spår. På ett eller annat vis.
Livet är ett häftigt mysterium. Det räcker gott så!
Lev väl! ♥
16 år!
Ljuvliga David! StorskojarDavid! David födgeni! Den där långa killen i köket, alltid med ett leende på lut, alltid ätandes på något, är min Michelingubbe.
Han fyller 16 år. Och någonstans därinne känner jag mig inte heller en dag äldre, än just 16 år!
Vilket fantastiskt mysterium livet är!
Lev väl! ♥
Jag och David på Sardinien sommaren 2009. Kräftor är blekare!
David och lillasyster Mikaela. Alltid glada! Nästan alltid i luven på varandra!
