Vintersaga!
Det är en sådan vi lever i nu. Den är gnistrande, den är strålande, den är vit och den är magisk. Dessutom är den rätt jädra kall. På gränsen till att ha gått över gränsen. I min värld i alla fall. Och som äggfarbrodern sa, "det är väl ok kring jul, men sedan kan det väl vara över på en timme". Äggfarbrodern är, ja, just det farbrodern, som levererar ägg på tisdagar. Jag håller till vissa delar med honom även om jag tycker det är gnistrande och magiskt. Och gärna har en vit jul och vinter får gärna vara vinter när den ändå ska hålla på. Men det är så långt. Bra sagor har ett bra slut och är inte för långa. Först i april ska vi börja töa fram. En sak som också är säker är att vissa delar av min kropp inte gillar den här kylan. Trots att den föredrar den lite starkare men torrare som vi har här i Light Valley.
Det var en sådan kyla som mötte dotter M och mig när vi klev av bussen från Glada Hudik ikväll. I Glada Hudik är den självklart lite fuktigare. Dotter och jag tog oss fram och tillbaka i kylan med buss idag. Hon skulle på läkarbesök till barnkliniken med sin medfödda lilla skada i nedre delen av hjärnan. Den trevlige grekiske läkaren tittade på oss och frågade hur vi mådde. Det såg nog ut som om det egentligen var modern han behövde ta hand om. Å andra sidan hade modern en rätt bra dag med värk- och smärtmått mätt. Trots att hon hade skippat viss värkmedicin för att inte framstå som alltför groggad inför dottern och trots kylan.
Efter läkarbesök behövdes lite gott fika. Konditori Tewe´s i Glada Hudik är en pärla. Några kilo tyngre beslutade vi att försöka inhandla några julklappar. Vi lyckades. Modern har också världens mest omtänksamma dotter så allt går. Med både vilja och kärlek i en vintersaga.
Lev väl!♥
Det var en sådan kyla som mötte dotter M och mig när vi klev av bussen från Glada Hudik ikväll. I Glada Hudik är den självklart lite fuktigare. Dotter och jag tog oss fram och tillbaka i kylan med buss idag. Hon skulle på läkarbesök till barnkliniken med sin medfödda lilla skada i nedre delen av hjärnan. Den trevlige grekiske läkaren tittade på oss och frågade hur vi mådde. Det såg nog ut som om det egentligen var modern han behövde ta hand om. Å andra sidan hade modern en rätt bra dag med värk- och smärtmått mätt. Trots att hon hade skippat viss värkmedicin för att inte framstå som alltför groggad inför dottern och trots kylan.
Efter läkarbesök behövdes lite gott fika. Konditori Tewe´s i Glada Hudik är en pärla. Några kilo tyngre beslutade vi att försöka inhandla några julklappar. Vi lyckades. Modern har också världens mest omtänksamma dotter så allt går. Med både vilja och kärlek i en vintersaga.
Lev väl!♥
Älska, äta. prata - dygder och laster!
"December är den bästa tiden på året för alla oss som älskar att äta och prata."
Nigella Lawson, TV-kock och författare
Livet på en Pynne kunde inte ha sagt det bättre själv!
Molière hade också en poäng;
"Jag föredrar en behaglig last framför en tråkig dygd."
Lev väl!♥
Nigella Lawson, TV-kock och författare
Livet på en Pynne kunde inte ha sagt det bättre själv!
Molière hade också en poäng;
"Jag föredrar en behaglig last framför en tråkig dygd."
Lev väl!♥
Fairytales- det behöver vi mera av!
Lev väl!♥
Ljuvliga, fridfulla tid!
Årets adventsljusstake har fått sitt första ljus tänt. Efter födelsedagsfest igår kväll, julskyltning ikväll och spontanmiddag ute med goda vänner var det rogivande och hjärtevärmande att komma hem till ett hem fyllt av ljus. Medan mannen i mitt liv och jag gick in och handlade på väg hem från julskyltning och middag skyndade dottern hem och tände adventsljusen.
Det är få tider som ger mig ett sådant lugn som adventstider, förväntansfulla tider. Ja. jag älskar julen och allt som hör till den. Mina kära systrar brukar säga att jag påbörjar förberedelserna inför julen så fort den är över. Väldigt överdrivet som ni förstår och jag har definitivt stillat mig under åren men givetvis har det funnits ett frö där. Dofterna, smakerna, stämningen och ljusen gör mig smått lite larvig. Men, som sagt jag har stillat mig under åren och drar inte längre på det fulla artelleriet. Men jag har aldrig upplevt julen som kravfull. Snarare tvärtom.
Lev väl!♥
Stjärnor på rad!
Jag längtar efter att gå på bio. Det känns som åratal sedan. Det är det förmodligen inte, även om minnet sviktar betänkligt, men det är länge sedan. Jag som helst ser film på bio måste snart stilla abstinensen. Igår visade Ljusdals Filmförening En sydfransk affär, en film jag gärna hade velat se. Men c´est la vie, man får inte allt man vill. Framförallt gillar jag huvudrollsinnehavaren, Kristin Scott Thomas. Hon är briljant i Fyra bröllop och en begravning, som den olyckligt kära överklassflickan. En annan skådis jag gillar och vars senaste film jag längtar efter att få se är Javier Bardem. I Vicky Christina Barcelona spelade han en charmig drullputte. I Biutiful är handlingen åter förlagd till Barcelona, men inte det vackra turismkatalogfagra Barcelona vi är vana att se. Det fattiga, skitiga men ändå vackra Barcelona är skådeplats. Bardems roll är allt annat än charmig drullputte. Även om Bardem är charmig och briljant skådis.
Oavsett recensioner vill jag se filmen om Cornelis. Det kör ihop sig på filmfronten för Sjögren. Hon som skrev filmrecensioner som liten. På alla filmer hon såg hemma på TV. Och hon såg allt och jämt. Betygssättningen skedde med ett stjärnsystem, en till tre stjärnor. Där tre var självklart bäst. Hon hade dock en liten svaghet. Hon tyckte så synd om de filmer som hon inte tyckte lika mycket om att hon gav dem tre stjärnor också. Recensionslivet fortsatte sedan i tonåren med riktiga recensioner för LjusdalsPosten. Då fick hon slå knut på sitt blödiga hjärta och försöka betygsätta efter hur de egentligen var.
Ja, det blir inte alltid som du tänkt dig. Eller som du vill för all del. Men du kan åtminstone försöka göra lite av det du vill, verkligen vill. Oavsett vad vädret, andra människor eller stjärnorna säger. Både hjärtat och själen mår så mycket bättre då.
Glad advent och
Lev väl!♥
Oavsett recensioner vill jag se filmen om Cornelis. Det kör ihop sig på filmfronten för Sjögren. Hon som skrev filmrecensioner som liten. På alla filmer hon såg hemma på TV. Och hon såg allt och jämt. Betygssättningen skedde med ett stjärnsystem, en till tre stjärnor. Där tre var självklart bäst. Hon hade dock en liten svaghet. Hon tyckte så synd om de filmer som hon inte tyckte lika mycket om att hon gav dem tre stjärnor också. Recensionslivet fortsatte sedan i tonåren med riktiga recensioner för LjusdalsPosten. Då fick hon slå knut på sitt blödiga hjärta och försöka betygsätta efter hur de egentligen var.
Ja, det blir inte alltid som du tänkt dig. Eller som du vill för all del. Men du kan åtminstone försöka göra lite av det du vill, verkligen vill. Oavsett vad vädret, andra människor eller stjärnorna säger. Både hjärtat och själen mår så mycket bättre då.
Glad advent och
Lev väl!♥
Härlig är jorden!
Mannen i mitt liv och jag åkte på julkonsert. Några dagar före första advent gör man vad man kan för att inte förgås av abstinens. Framförallt handlade det nog om att få lite stämning, musik, lugn och ro i den kölsvarsta november. Visserligen har snön gjort det ljust och vackert men när det yr och snor som det gör nu så känns det mörskt. Men nu kommer adventsljusen och musiken och det blir alltid lite lättare att ta sig hemåt eller för all del, bortåt, då. Bara det finns lite ljus.
Järvsö kyrka utan snöskrud!
Järvsö kyrka, Sveriges största landsortskyrka, är vacker men konstigt byggd. Dessa pelare i hela denna kyrka, som gör att sikten blir väldigt svår på vissa ställen. För att inte säga obefintlig ibland. Om man nu inte är ute i god tid och kan vraka och välja mellan de alla hundra platser som har god sikt. Men tidsoptimister som mannen i mitt liv och jag är så förstår ni var vi hamnade. Japp, bakom en pelare och en massa folk. Det är tur att Tommy Nilsson är lång och sjunger så att både frid och fröjd infinner sig. För det var just Tommy Nilsson som hade julkonsert i Järvsö kyrka. Han hade helst velat avsluta sin julturné på hemmaplan men det blir inte alltid som man vill så nu fick vi vara premiärpublik och kanske försökspublik istället. Väldigt personligt, glatt, eftertänksamt och stämningsfullt blev försöket.
När han avslutade konserten med Härlig är jorden så kändes det verkligen så. Trots att vi måste ut i snöyran och mörkret. Och baske mig om det inte brann lite fler ljus på vår väg hem!
Avslutat och avsluta förresten. Konsertpubliken ville ha extranummer och då slår han till med En dag- den gamla schlagerdängan. Ja, se julkonserter!
Nog ska jag hinna med någon till alltid. Den kvinnliga delen av det strävsamma paret har julkonserter med sin kör Ljusnankören och Hudikkören Röstmix den 4 och 5 december. Då har nog ännu fler ljus tänts. Och fler ska vi tända!
Lev väl!♥
Järvsö kyrka utan snöskrud!
Järvsö kyrka, Sveriges största landsortskyrka, är vacker men konstigt byggd. Dessa pelare i hela denna kyrka, som gör att sikten blir väldigt svår på vissa ställen. För att inte säga obefintlig ibland. Om man nu inte är ute i god tid och kan vraka och välja mellan de alla hundra platser som har god sikt. Men tidsoptimister som mannen i mitt liv och jag är så förstår ni var vi hamnade. Japp, bakom en pelare och en massa folk. Det är tur att Tommy Nilsson är lång och sjunger så att både frid och fröjd infinner sig. För det var just Tommy Nilsson som hade julkonsert i Järvsö kyrka. Han hade helst velat avsluta sin julturné på hemmaplan men det blir inte alltid som man vill så nu fick vi vara premiärpublik och kanske försökspublik istället. Väldigt personligt, glatt, eftertänksamt och stämningsfullt blev försöket.
När han avslutade konserten med Härlig är jorden så kändes det verkligen så. Trots att vi måste ut i snöyran och mörkret. Och baske mig om det inte brann lite fler ljus på vår väg hem!
Avslutat och avsluta förresten. Konsertpubliken ville ha extranummer och då slår han till med En dag- den gamla schlagerdängan. Ja, se julkonserter!
Nog ska jag hinna med någon till alltid. Den kvinnliga delen av det strävsamma paret har julkonserter med sin kör Ljusnankören och Hudikkören Röstmix den 4 och 5 december. Då har nog ännu fler ljus tänts. Och fler ska vi tända!
Lev väl!♥
Vårt dagliga gyllene bröd.
Enligt rykten, bilder och rapporter har delar av landet ett riktigt oväder. Långtradare blåser av E18 och svåger H jobbar hårt i snösvängen i kära gamla Glada Hudik. Här i Light Valley har det inte varit något strålande väder precis men inte heller så illa att man skulle hålla sig inomhus. Det gjorde jag ändå. Värk i kombination med ett gråmulet väder avgjorde till inomhus fördel. Känns lite konstigt. Har bara stuckit ut huvudet genom dörren en gång och vädrat lungorna. Får göra det en gång till före marschen till sängen. Jag och dotter Mickan tyckte i alla fall att det gråmulna behövde livas upp. Och vad är då bättre an att baka det gyllene brödet. Nu doftar köket av saffran och bröd, nybakat bröd.
Tydligen ska snön fortsätta att falla över Glada Hudik imorgon medan Light Valley blir utan. Vi blir i alla fall utan de mängder som förväntas falla över den gamla fiskarstaden. Tänk, ska Hudik bli lika inbäddat i år som det blev ifjol! Vi får se vad morgondagen har i sitt sköte. Imorgon är en annan dag!
"Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet helt enkelt är till för att levas." Goethe
Lev väl!♥
Rynkor är bra att ha!
Den här fick jag av min goa och lojala vän C. Hon är en klippa! Hon visste vad jag behövde. "Varför växer gräset? Och 57 andra inspirerande berättelser att tänka till."
"Det är pessimisten i oss som klagar på oljudet när Tillfället knackar på dörren." Anonym
Det var med vän C jag var med för många år sedan på Järnvägs i Ljusdal då vi mötte en gammal bekant. Han tittade på oss och utbrast " men händer inget med er, är ni konserverade ni?" Tja, komplimanger kan fås på många olika sätt och vi vet att det här var en sådan. Konserverade eller inte, vi tycker nog om oss som vi är.
Jag pratade med en annan god vän, också en klippa, om åldersnojan och utseendefixeringen i vår tid. I alla fall i vårt västerländska samhälle och Sverige i synnerhet. Istället för att se på oss människor som de vi är, med erfarenheter, små eller stora bröst, rynkor här och där och kanske lite skavanker som livet tillför, så rusar vi efter förändring och något annat. Vare sig det är bröstoperationer i Polen eller bantningsmetoder. Jag tycker att ett rynkigt ansikte är vackert. Livet är vackert och där har livet varit med, ofta länge. Bland de vackraste ansikten jag vet är min mormor, morfar och farmor. Nu finns de inte mer här men minnet av deras ansikten som hade levt länge är starkt och fascinerande.
Jag och mannen i mitt liv ska snart gå på teater. Det tillför också en del till min halvgamla eller dubbelunga kropp och mina rynkor. Det vet vi, att musik, konst, böcker, teater, ja, kultur av allehanda slag behövs i varje människas liv. Även om vissa hävdar motsatsen eller inte ens tänker på att det tillför livslust. "Hallå Pappsi" here we come!
Lev väl!♥
Ingefära, citron och lusten!
Ingefära och citron är två favoriter. Kan jag dessutom kombinera dem i en superlätt kaka som smakar lite jul så är det bara att njuta.
Mina barn som trodde att huset skulle dofta kakor, bullar och bak jämt när vi avvecklade Krakel hade inte räknat med en baktrött mamma som fick harpest! Under 2 1/2 år har det förgäves suktat efter dofter av kanel, choklad och tja, bikarbonat! De har tagit saken i egna händer och härliga skapelser har fötts. Till jularna har dock även jag kommit igång varje år, det kunde varken baktrötthet eller myggor med harpest kunna ändra på. Nu en vecka före första advent dök lusten upp igen. Och då menar jag inte bara lusten som kommer med julen utan den totala baklusten. Ingefärskakorna var ett naturligt val. De och en kopp te är som en varm och mjuk filt runt dig!
Ingefärskakor!
125 g smör
1 dl grädde
1/2 citron skal + saft
3 dl socker
1 1/4 dl sirap
7 1/2 dl vetemjöl
1 msk ingefära
1 msk bikarbonat
Ugn 175 grader
Smält smöret och vispa grädden. Blanda alla ingredienser. Rulla till bolla som är som en enkrona i diameter ungefär. Lägg glest på plåt och grädda mitt i ugnen ca 12 min. Kakorna ska vara lite mjuka i mitten då du tar ut dem.
Lev väl!♥
Mina barn som trodde att huset skulle dofta kakor, bullar och bak jämt när vi avvecklade Krakel hade inte räknat med en baktrött mamma som fick harpest! Under 2 1/2 år har det förgäves suktat efter dofter av kanel, choklad och tja, bikarbonat! De har tagit saken i egna händer och härliga skapelser har fötts. Till jularna har dock även jag kommit igång varje år, det kunde varken baktrötthet eller myggor med harpest kunna ändra på. Nu en vecka före första advent dök lusten upp igen. Och då menar jag inte bara lusten som kommer med julen utan den totala baklusten. Ingefärskakorna var ett naturligt val. De och en kopp te är som en varm och mjuk filt runt dig!
Ingefärskakor!
125 g smör
1 dl grädde
1/2 citron skal + saft
3 dl socker
1 1/4 dl sirap
7 1/2 dl vetemjöl
1 msk ingefära
1 msk bikarbonat
Ugn 175 grader
Smält smöret och vispa grädden. Blanda alla ingredienser. Rulla till bolla som är som en enkrona i diameter ungefär. Lägg glest på plåt och grädda mitt i ugnen ca 12 min. Kakorna ska vara lite mjuka i mitten då du tar ut dem.
Lev väl!♥
På alla längder!
Det snöar på längden, bredden, tvären och faktiskt uppifrån och ned. Men inte hejdar det skidentusiaster. Mannen i mitt liv gjorde skidpremiär i Harsa på morgonkvisten. Milspåret tog den tid det tog men trots vädret hävdar han att det var skönt. Det var det säkert. Han har anmält sig, igen, till Vasaloppet. Och vill han ha lite mer än 15 mil i kroppen före mastodontloppet är det bäst att börja i tid.
Jag gjorde också min skidpremiär. I soffan framför TV:n. Frågan är bara vad vi ska göra åt den fantastiska Björgen! Alla svenskorna gjorde å andra sidan bra insatser. Att vara nästan på topp några månader efter att du har fött barn är strålande. Är du dessutom på topp bland skideliten är det imponerande. Maria Rydqvist har i och för sig sina egna träningsmetoder. Att köra med barnvagnen fastspänd bakom sig i spåret är nog både kul och kämpigt. Tråkigt att det lilla flickebarnet inte kommer att minnas det bara. Hon får titta på arkivklipp från Sportspegeln.
Nu väntar frisk luft i motvindsvädret.
Lev väl!♥
Jag gjorde också min skidpremiär. I soffan framför TV:n. Frågan är bara vad vi ska göra åt den fantastiska Björgen! Alla svenskorna gjorde å andra sidan bra insatser. Att vara nästan på topp några månader efter att du har fött barn är strålande. Är du dessutom på topp bland skideliten är det imponerande. Maria Rydqvist har i och för sig sina egna träningsmetoder. Att köra med barnvagnen fastspänd bakom sig i spåret är nog både kul och kämpigt. Tråkigt att det lilla flickebarnet inte kommer att minnas det bara. Hon får titta på arkivklipp från Sportspegeln.
Nu väntar frisk luft i motvindsvädret.
Lev väl!♥
Spola ytligheten och gamla fördomar!
Det är tydligen internationella mansdagen och internationella toalettdagen idag. Allt i ett! Det bara bäddar för skämt. Jag tror var och en av er kan tänka ut ett som har med spolar att göra. Jag kan säkert ifrågasätta internationella mansdagen men jag ifrågasätter definitivt internationella toalettdagen. Lite research kanske krävs för att förstå detta spektakel.
Elisabet och Lisbet har namnsdag. Jag ska genast skicka en grattiskram till min bästa Elisabet.
Apropå kvinnonamn måste jag bara ventilera frågan varför det fortfarande anno 2010 anses så mycket bättre, duktigare och coolare när en tjej tar tag i s k typiskt manliga grejor än när en man ger sig in på s k kvinnliga domäner. Jag tycker definitivt att alla ska uppmuntras, men det slås lite mer på stora trumman när en tjej t ex hugger ved och förädlar det än när en kille virkar eller bakar pepparkakor. Varför är det lite mer coolt och modigt att hoppa bungyjump än att stå framför 200 personer och prata? Och det sitter i könsmönster och genusperspektiv. Attityder och status hör självklart hit. Jag tycker nog att viss förflackning har skett och yta spelar större roll än djup och då framstår våra gamla könsroller än tydligare. Jag som varken kan virka eller vill hoppa bungyjump vet inte riktigt var jag hör hemma. Jo, det gör jag vid denna ålder. Men jag tänker på alla yngre som påverkas. För det gör de!
Nu ska jag vara modig och gå ut i solen utan broddar. Det kanske inte är modigt utan bara dumdristigt!
Lev väl!♥
Elisabet och Lisbet har namnsdag. Jag ska genast skicka en grattiskram till min bästa Elisabet.
Apropå kvinnonamn måste jag bara ventilera frågan varför det fortfarande anno 2010 anses så mycket bättre, duktigare och coolare när en tjej tar tag i s k typiskt manliga grejor än när en man ger sig in på s k kvinnliga domäner. Jag tycker definitivt att alla ska uppmuntras, men det slås lite mer på stora trumman när en tjej t ex hugger ved och förädlar det än när en kille virkar eller bakar pepparkakor. Varför är det lite mer coolt och modigt att hoppa bungyjump än att stå framför 200 personer och prata? Och det sitter i könsmönster och genusperspektiv. Attityder och status hör självklart hit. Jag tycker nog att viss förflackning har skett och yta spelar större roll än djup och då framstår våra gamla könsroller än tydligare. Jag som varken kan virka eller vill hoppa bungyjump vet inte riktigt var jag hör hemma. Jo, det gör jag vid denna ålder. Men jag tänker på alla yngre som påverkas. För det gör de!
Nu ska jag vara modig och gå ut i solen utan broddar. Det kanske inte är modigt utan bara dumdristigt!
Lev väl!♥
Trend med alla vita medel!
I januari har Henrik Schyffert och Fredrik Lindström premiär på sin show "Ljust och fräscht" på Berns. Enligt de här herrarna är vi svenskar världens mest trendängsliga folk. Och tittar jag i alla inredningsmagasin och bloggar är jag beredd att hålla med. Ser jag ett reportage eller en blogg till med vitt, vitt, vitt så blir jag svart. Åtminstone i ögonen. Nu tänker jag inte lägga energi på det och jag läser väldigt få inredningsbloggar också men om jag bara gläntar på bloggdörren så ser jag.
Trender är också ett ord i sig som väcker lite ambivalenta känslor hos mig. Det kan vara kul, javisst, men viktigt, inte i min värld. När trenden har hakat upp sig så pass att ingen vågar göra något självständigt, då är det inte bara tråkigt utan lite varning på stan också. Självständigt kan ju vara en trend i sig och då blir det så spektakulärt eller tillrättalagt att det bara känns konstgjort.
Framförallt kan jag skratta åt inredningsmagasinens ibland väl pretentiösa reportage. Men det jag har skrattat mest åt var inte i ett inredningsmagasin utan i DN. Många tog det också för ett skämt. Det var som en parodi på det mest floskiga inredningsreportage som skrivits. Inredningsporr på hög nivå. Grejen var att det var inget skämt och frågan är hur DN kunde släppa igenom det. Ni kanske har läst det och kommentarena som kom i dess svallvågor. Men om ni inte har det så är länken http://www.dn.se/bostad/vindsvaningar-har-blivit-ett-satt-att-leva-1.1185309
Tekniken fungerar inte för livet på en Pynne (otippat!) men den ligger här om du pekar!
Jag fick ett bra Sara Lidman-citat av min morbror Harren "Man måste leva medan man håller på. Lev!"
Apropå trender med ljust och fräscht!
Lev väl, säger jag!♥
Trender är också ett ord i sig som väcker lite ambivalenta känslor hos mig. Det kan vara kul, javisst, men viktigt, inte i min värld. När trenden har hakat upp sig så pass att ingen vågar göra något självständigt, då är det inte bara tråkigt utan lite varning på stan också. Självständigt kan ju vara en trend i sig och då blir det så spektakulärt eller tillrättalagt att det bara känns konstgjort.
Framförallt kan jag skratta åt inredningsmagasinens ibland väl pretentiösa reportage. Men det jag har skrattat mest åt var inte i ett inredningsmagasin utan i DN. Många tog det också för ett skämt. Det var som en parodi på det mest floskiga inredningsreportage som skrivits. Inredningsporr på hög nivå. Grejen var att det var inget skämt och frågan är hur DN kunde släppa igenom det. Ni kanske har läst det och kommentarena som kom i dess svallvågor. Men om ni inte har det så är länken http://www.dn.se/bostad/vindsvaningar-har-blivit-ett-satt-att-leva-1.1185309
Tekniken fungerar inte för livet på en Pynne (otippat!) men den ligger här om du pekar!
Jag fick ett bra Sara Lidman-citat av min morbror Harren "Man måste leva medan man håller på. Lev!"
Apropå trender med ljust och fräscht!
Lev väl, säger jag!♥
Skaplig skörd!
Ett långdraget neeeej hördes från frukostbordet imorse. Mannen i mitt liv visade tidningen för sin dotter.
Den dotter som i söndags kom hem med ett guld och två silver från DM-tävlingarna i badminton. Guld i dubbel med Linn och silver i singel och mixed. Det kallar jag skaplig skörd och viss lycka.
Men att hamna på sportsidorna med en jättebild var inte lika lyckosamt när man är 14 år. Kul tycker modern. Och rektorn på skolan som även har Mickan i idrott. Han nämnde i samband med gratulationerna att han minsann skulle påpeka när Mickan var landslagsspelare att han hade haft ett finger med i spelet. Behöver jag säga att glimten i ögat fanns.
Lev väl!♥
Den dotter som i söndags kom hem med ett guld och två silver från DM-tävlingarna i badminton. Guld i dubbel med Linn och silver i singel och mixed. Det kallar jag skaplig skörd och viss lycka.
Men att hamna på sportsidorna med en jättebild var inte lika lyckosamt när man är 14 år. Kul tycker modern. Och rektorn på skolan som även har Mickan i idrott. Han nämnde i samband med gratulationerna att han minsann skulle påpeka när Mickan var landslagsspelare att han hade haft ett finger med i spelet. Behöver jag säga att glimten i ögat fanns.
Lev väl!♥
Som av en händelse
Står det kram på min espressomugg.
Kram på er!
och
Lev väl!♥
Kram på er!
och
Lev väl!♥
Minst åtta kramar om dagen!
En god vän förlänger livet. Precis som skrattet. Forskning visar att vänskap och kärlek är viktiga friskfaktorer. Men även omtanke på distans påverkar hälsan positivt. Vad skönt tänker jag. Även om jag aldrig har tvekat på att jag ska bli bra och frisk så vet jag nu med säkerhet.
Studier visar att du behöver fyra kramar per dag. Nu räknar inte jag antalet kramar per dag. Det kan säkert gå en dag eller två utan kram men jag vet att de finns där, både nära och på distans.
Tydligen är fysisk närhet och beröring en bristvara för oerhört många människor idag. Bengt Fridlund är professor vid Hälsohögskolan, bara en sådan sak, i Jönköping och han ger ett enkelt råd. Du ska kramas ofta. Fyra kramar för att överleva, åtta för att må bra och tolv för att växa som människa. Ja, käre värld. Inte konstigt att det finns så många konstiga människor!
Det finns självklart, då det handlar om forskning, en förklaring. Den heter oxytocin, som är ett hormon som sätter fart i kroppen vid vänlig och fysisk beröring. Det här hormonet kan också lindra smärta. Jag ska genast gå och krama någon. Närmast till buds står Våfflan, Mickans kanin! Men det kan påskynda läkningen av skador, sänka blodtrycket och halterna av stresshormoner också. Som om inte det var nog så stärker det immunförsvaret och stimulerar näringsupptag och tillväxt. Jisses, nu ligger samtliga familjemedlemmar risigt till, minst åtta om dagen ska det bli!
Lev väl!♥
Varm och rörd, livet är en saga!
Idag har Vibeke namnsdag och således livet på en Pynne. Det är inte det vanligaste namnet i Sverige och definitvt inte i Ljusdal. När jag växte upp i Light Valley var det jag och en sedan länge utflyttad Vibeke. Det var hon som stod på Stenhamreskolans matsalsvägg med ett hjärta till Lasse. Någon tanke måste det ju ha varit med den skriften ändå! Även om jag då kunde ha strypt den där Lasse, vem nu det än var!
Efter det lilla utbrottet på Aspgatan och cellprovstagning så återkom lugnet. Då kommer vår goa granne Anita med mina älsklingskakor, vaniljhjärtan! Bara för att gratulera på namnsdagen och för att säga att hon tycker så mycket om mig. Hon hävdade att hon hade varit på bokcirkel så hon kan knappast ha hört mitt utbrott. Det var en gest som gjorde mitt hjärta alldeles varmt.
Försvinnande goda...
Dessförinnan hade det gamla strävsamma paret skänkt mig en ros i kruka och en bok. Det värmde också väldigt gott. De kommer ihåg allt. Ofta när det som bäst behövs. Liksom kortet min dotter gjorde till Vibeke. Det är riktigt trevligt att heta Vibeke. Käre värld vad uppvaktad jag blev.
Boken jag fick är Fredrika Runebergs "Min pennas saga". Det var inte bara en dans på rosor att vara gift med Finlands nationalskald. Det innebar vissa begränsningar för det egna författarskapet. Boken utkom först1946 men gavs i en nyutgåva 2007 med anledning av hennes 200-årsjubileum. Hon skriver om sina begränsningar men också om hur livsnödvändigt det är att få skriva. Fredrika Runeberg skriver också om flickors rätt till utbildning och om de hinder som kvinnliga författare möter i sitt skrivande.
Vi har kommit en bit på väg men mycket återstår att göra. Mycket av det vi lärt oss bygger på tankar och begrepp som män i historien har byggt upp. Kvinnors historiska bild är ofta en helt annan. Än idag möter kvinnor på ex litterära institutioner hinder. Dagligen!
Så jag inte ska glömma vad jag egentligen heter. En liten spegel som följt mig länge, länge!
Lev väl!♥
Vackert och långt, långt härifrån!
Vilken strålande vinterdag vi har haft här i Light Valley. Bilden togs strax före min, nåja nästan, dagliga långpromenad. Den togs också före utbrottet på Aspgatan. Utbrottet stod livet på en Pynne för. Tyska bilar och svensk vinter fick sig en utskåpning som heter duga. Grannen mitt emot, den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret samt yngste sonen med kompis blev de närmaste vittnena. Jag är rädd för att hela gatan nu vet om mitt humör. Jag skulle iväg och ta gesällprov. Det skulle jag inte alls det. Cellprov heter det.
I vanlig ordning var minuterna inte på min sida. Inte andra makter heller. Som tyska bildörrar och svensk vinter. Jag hade inte tänkt använda bilen idag så motorvärmaren hade inte gått. Självklart ska då Audin djävlas på det mest raffinerade sätt den kan komma på. Nämligen att se till att man inte ens kommer in i f-n-skapet. Allt löser sig ju och blir bra. Det är synd att livet på en Pynne ska tända så snabbt bara. Innan hon ens hinner tänka den tanken. Så snabbt att grannen fick sig ett gott skratt, den kvinnliga delen av det strävsamma gamla paret log lite bekymrat och pratade något om vackert språk. Sonen med kompis log lite snett och frustrerade. Och i tankarna hade jag definitivt emigrerat. Långt, långt bort.
Det är tur utbrotten är korta. Som jag!
Lev väl!♥
Skilda världar!
Mona Sahlin lämnar sitt skötebarn, sitt parti, som partiledare. Det var inte oväntat. Samtidigt kan jag tycka lite synd om henne. Vad rör sig där bakom de inövade replikerna, den entoniga lugna rösten och den samlade kvinnan Mona Sahlin? Det är nog få som vet. Samtidigt är det politiska spelet ett hårt och allvarligt spel och den som sig i leken ger! Även om hon är den första socialdemokratiska ledaren som inte får leda landet så var hon ändå lite av en pionjär i sitt eget parti, som just kvinna. Och enligt en undersökning igår är sossarna inte ens det största partiet längre, utan det är moderaterna.
Vad sossarna nu ska göra återstår att se. Bara inte Östros, säger jag. Om jag överhuvudtaget ska tycka något om ett parti som tappade mycket av min respekt under Göran Persson.
Även om Sahlins avgång var viktigt nyhetsstoff och inte så oväntad så var frigivningen av Aung San Suu Kyi ännu viktigare och mer oväntad. Jag är svag för riktiga hjältar och denna späda, vackra 65-åriga kvinna är en sådan. En samvetsfånge som äntligen kanske kan få träffa sin familj igen och förhoppningsvis kunna samla ett svårt sargat folk. Jag rös och fick en tår i ögat när jag såg bilderna från frigivningen och det mottagande hon fick. Nu befarar många att nästa nyck från den despotiska militära juntan i Burma är att åter låsa in Suu. En av världens grymmaste diktaturer vill visa var skåpet ska stå men hoppet finns att hon åtminstone ska få se sina barnbarn för första gången.
Två kvinnoöden i två helt skilda delar av världen. Med olika förutsättningar och helt skilda förhållanden har de arbetat för något de trott på. Skillnaderna är väsentliga och där den ena knappt behöver kämpa får den andra slåss mot väderkvarnar. Väderkvarnar med vapen.
Samtidigt visas dokusåpan om bortskämda svenska ungdomar på tv. Jag mår lite illa, inte bara av mina mediciner!
Lev väl!♥
Vad sossarna nu ska göra återstår att se. Bara inte Östros, säger jag. Om jag överhuvudtaget ska tycka något om ett parti som tappade mycket av min respekt under Göran Persson.
Även om Sahlins avgång var viktigt nyhetsstoff och inte så oväntad så var frigivningen av Aung San Suu Kyi ännu viktigare och mer oväntad. Jag är svag för riktiga hjältar och denna späda, vackra 65-åriga kvinna är en sådan. En samvetsfånge som äntligen kanske kan få träffa sin familj igen och förhoppningsvis kunna samla ett svårt sargat folk. Jag rös och fick en tår i ögat när jag såg bilderna från frigivningen och det mottagande hon fick. Nu befarar många att nästa nyck från den despotiska militära juntan i Burma är att åter låsa in Suu. En av världens grymmaste diktaturer vill visa var skåpet ska stå men hoppet finns att hon åtminstone ska få se sina barnbarn för första gången.
Två kvinnoöden i två helt skilda delar av världen. Med olika förutsättningar och helt skilda förhållanden har de arbetat för något de trott på. Skillnaderna är väsentliga och där den ena knappt behöver kämpa får den andra slåss mot väderkvarnar. Väderkvarnar med vapen.
Samtidigt visas dokusåpan om bortskämda svenska ungdomar på tv. Jag mår lite illa, inte bara av mina mediciner!
Lev väl!♥
Små kära ting!
Picassos dam blickar ut på mig stående på min älskade tevagn från
Svenskt Tenn som jag ärvt av mormor och morfar.
Här är platsen, eller delar av den, där jag gärna hackar, skivar eller river. Vid fönstret ut mot skogen. De sista kvistarna timjan fick ingå i kvällens Fars Dags-middag. Platsen där jag har den absolut nödvändiga parmesanriven, omtyckt tekopp som mannen i mitt liv slog sönder och därför får tjäna som citronskål. Ellas keramikfat och olivskålen från Antibes eller var det Mallorca! Citroner, tomater, vitlök och rödlök är små ting som alltid finns runt den här platsen. Alltid bra att ha! I livet på en Pynne!
Lev väl!♥
Stilla ro med upplyftande bilder!
Tittade på TV, på filmen om Görgen med G. Vilken fin dokumentär om en otrolig musiker, en musikant med ett ständigt leende, en skådespelare och låtskrivare. På köpet kom bilderna härifrån. Vackra bilder som får hjärtat att bli extra varmt. Varmt av de blånande bergen, sjöarna och skogarna. Varmt av Engmans Kapell och minnen från From-Olle- föreställningarna på Träteatern i Järvsö eller Torön. Jonas Olssons musik, Eiwors musik och många kända, glada ansikten i de vackra fotona.
Dessförinnan hade jag sett reprisen av "Så mycket bättre", denna superprogramidé. Barbro Svensson från Järvsö var programomgångens värdinna. Du kan ha åsikter om hennes sångröst, hennes energi eller hennes sk folklighet men ingen kan ta ifrån henne 56 år i branschen. Hon är bara fantastisk. Unik artist uti fingerspetarna. 56 år i branschen säger en del. Jag vet att det är få, om ens någon, som i branschen har ett ont ord att säga om fru Svensson. Hon tar hand om, inspirerar och stöttar och ser alla. De gånger jag har träffat henne har hon alltid haft ett omtänksamt ord till övers. En bra förebild för unga artister helt enkelt. Och ska man slå på stora trumman kan man säga att hon är sprungen ur det starka hälsingska matriarkatet. Bara det är upplyftande!
Lev väl!♥
Söndag, söndag, söndag!
En innesöndag med yngste sonen. Repris av Idol, allehanda löskra filmer, tennis och alpint. Det blir så när David har dosan. Då ser vi allt och inget. Men det är mysigt. Och vi pratar. Om allt eller inget.
Världens bästa David, utan dosa och lite suddig!
Mannen i mitt liv är med dotter Mikaela på DM i badminton i Bollnäs. Hon spelar final i singel snart och semifinal i både dubbel och mixed om ett par timmar. Så kan mannen i mitt liv också tillbringa Fars Dag. Med ett av sina barn.
Själv väntar jag på den manliga delen av det strävsamma paret. Världens bästa pappsi. För mig och systrarna T och H har han ju varit det. Jag fixar kaffet så fixar underbara syster T resten. David har lovat att fixa middag på kvällskvisten till sin far. Undrar om det blir Spagetti Carbonara! Jag tror faktiskt han är inne på något annat. Vi hittade kycklingfiléer i frysen. Med glad support från mor ska Davids kulinariska färdigheter utvecklas.
Ni som har era pappor i livet, krama dem, prata med dem och bjud dem på något gott. Ni andra, era pappor är med er var än ni är! Prata med dem! Ni kanske får väldigt bra svar!
Lev väl!♥
Världens bästa David, utan dosa och lite suddig!
Mannen i mitt liv är med dotter Mikaela på DM i badminton i Bollnäs. Hon spelar final i singel snart och semifinal i både dubbel och mixed om ett par timmar. Så kan mannen i mitt liv också tillbringa Fars Dag. Med ett av sina barn.
Själv väntar jag på den manliga delen av det strävsamma paret. Världens bästa pappsi. För mig och systrarna T och H har han ju varit det. Jag fixar kaffet så fixar underbara syster T resten. David har lovat att fixa middag på kvällskvisten till sin far. Undrar om det blir Spagetti Carbonara! Jag tror faktiskt han är inne på något annat. Vi hittade kycklingfiléer i frysen. Med glad support från mor ska Davids kulinariska färdigheter utvecklas.
Ni som har era pappor i livet, krama dem, prata med dem och bjud dem på något gott. Ni andra, era pappor är med er var än ni är! Prata med dem! Ni kanske får väldigt bra svar!
Lev väl!♥
Galej och galenskap!
I torsdags betraktade jag många människor. Under dagen människor i vardagskläder, under kvällen människor i allt från den lilla svarta till smoking och folkdräkt. Jag var på Företagarnas Guldgala i Jämtlands län. Föreläsningar med Kristina Kappelin, journalisten boende i Rom, Carl-Jan Granqvist, en amerikansk marknadsförare och turismstrateg samt en rätt liten och rätt ung kines. Han arbetar med bioenergi och har skapat 60 000 arbetstillfällen på den kinesiska landsbygden. Just nu är vissa namn bortsprungna ur min minnesbank men de kommer åter. Och då återkommer jag, för det var fascinerande att höra.
På kvällen hade Carl-Jan komponerat en jubileumsmeny på lokala råvaror. Sissela Kyle och Henrik Schyffert var konferencierer med en svada som får Autobahn utanför Hamburg att likna en grusväg i Jämtland. Underhållning av en mängd artister och fantastisk hög, glad stämning. Mannen i mitt liv och hans bror fick lämna tillställningen utan pris men de såg inte speciellt ledsna ut för det. I och för sig vet nog inte bröderna Ottosson hur man gör när man ska se ledsen ut! Stig Engström, skapare av Engcon och företaget där mannen i mitt liv tillbringar väsentlig tid, vann priset som decenniets företagare i Jämtlans län. Dessutom vann bröderna Ottossons kusin Mats pris som årets hälsoföretag. Ja, se galor och priser.
Svägerska Tina, livet på en Pynne och mannen i hennes liv på väg på galej, även om det ser mörkt ut! Det ljusnade betänkligt på Guldgalan!
Lev väl!♥
På kvällen hade Carl-Jan komponerat en jubileumsmeny på lokala råvaror. Sissela Kyle och Henrik Schyffert var konferencierer med en svada som får Autobahn utanför Hamburg att likna en grusväg i Jämtland. Underhållning av en mängd artister och fantastisk hög, glad stämning. Mannen i mitt liv och hans bror fick lämna tillställningen utan pris men de såg inte speciellt ledsna ut för det. I och för sig vet nog inte bröderna Ottosson hur man gör när man ska se ledsen ut! Stig Engström, skapare av Engcon och företaget där mannen i mitt liv tillbringar väsentlig tid, vann priset som decenniets företagare i Jämtlans län. Dessutom vann bröderna Ottossons kusin Mats pris som årets hälsoföretag. Ja, se galor och priser.
Svägerska Tina, livet på en Pynne och mannen i hennes liv på väg på galej, även om det ser mörkt ut! Det ljusnade betänkligt på Guldgalan!
Lev väl!♥
Vintervit guldgala!
Min kväll blev tämligen njutbar. Bouillabaisse med aioli är aldrig fel, inte heller massage och ett varmt bad.
Allt på en livet på en Pynne en vanlig onsdagkväll.
Mannen i mitt liv har precis lämnat Arlanda i en liten, liten hyrbil. Man kan inte få allt här i livet. Har man begåvats med tämligen långa ben så är det väl bara att veckla in dem. I en liten, liten hyrbil.
Allt det vita ligger kvar och det räcker nu. För ska jag leka pessimistkonsult är risken stor att det tinar bort och ju mer det är, ju geggigare och slaskigare blir det. Logik på hög nivå. Men ska jag leka optimistkonsult får det här vackra, vita ligga kvar och inget mer kommer. Förmodligen hamnar vi någonstans mittemellan.
Imorgon kväll ska jag gå på Företagarnas Guldgala. Bröderna Ottosson blev årets företagare i Strömsunds kommun och nu är det länsfinal, för Jämtlands län, bör tilläggas. En av bröderna Ottosson är mannen i mitt liv. Så det är bara att plocka fram galastassen. Var jag nu ska hitta den kl 22 en vanlig onsdag. Förhoppningsvis hänger det någon gammal trasa i garderoben, som behöver se dagens ljus. Nu är det bara att hoppas att den lilla, lilla hyrbilen orkar fram till Ljusdal i tid och tar sig igenom snömassorna så att Bröderna Ottosson får gå tillsammans på sin välförjänta guldgala.
Lev väl!♥ Och take care där ute!
Allt på en livet på en Pynne en vanlig onsdagkväll.
Mannen i mitt liv har precis lämnat Arlanda i en liten, liten hyrbil. Man kan inte få allt här i livet. Har man begåvats med tämligen långa ben så är det väl bara att veckla in dem. I en liten, liten hyrbil.
Allt det vita ligger kvar och det räcker nu. För ska jag leka pessimistkonsult är risken stor att det tinar bort och ju mer det är, ju geggigare och slaskigare blir det. Logik på hög nivå. Men ska jag leka optimistkonsult får det här vackra, vita ligga kvar och inget mer kommer. Förmodligen hamnar vi någonstans mittemellan.
Imorgon kväll ska jag gå på Företagarnas Guldgala. Bröderna Ottosson blev årets företagare i Strömsunds kommun och nu är det länsfinal, för Jämtlands län, bör tilläggas. En av bröderna Ottosson är mannen i mitt liv. Så det är bara att plocka fram galastassen. Var jag nu ska hitta den kl 22 en vanlig onsdag. Förhoppningsvis hänger det någon gammal trasa i garderoben, som behöver se dagens ljus. Nu är det bara att hoppas att den lilla, lilla hyrbilen orkar fram till Ljusdal i tid och tar sig igenom snömassorna så att Bröderna Ottosson får gå tillsammans på sin välförjänta guldgala.
Lev väl!♥ Och take care där ute!
Snösvängen och dimman över Europa!
Så kom den! Och inte så lite heller! Ljust och vackert, men jag hade faktiskt gärna väntat ett tag. Kan ju inte skotta med bara en arm i bruk. Son David tog saken i egna händer, han har två fungerande, och skottade en gång ut på väg till skolan.
Inte hann jag plocka ihop allt utomhus heller. Fast tål saker inte lite vinter ska de kanske inte vara med!
Lyssnar på Springsteens "Waiting on a sunny day" och funderar på i vilken riktning jag ska pulsa ut på den dagliga promenaden. Snösvängen har inte hunnit med riktigt överallt.
Flygen över Europa hänger inte med heller. Dimman har intagit luftrummen. Mannen i mitt liv sitter i en taxi på väg till tåg i Poznan som ska ta honom vidare till Berlin och därifrån flyg hemåt. På Arlanda tar det stopp. Inga tåg efter klockan 22 tar sig mot Ljusdal eller Glada Hudik. Men det ordnar sig nog. Om inte annat har han sina starka ben eller sitt glada leende som kanske tar honom vidare!
Lev väl!♥
Vindar åt alla håll!
SMHI har utfärdat klass2 varning vid Gävleborgskusten. Snöovädret kommer söderifrån. Nu bor jag ju knappt sex mil in från kusten så det kanske inte blir mer än de vindbyar utan snö som sveper genom dalen. Det tar i ordentligt. Så ordentligt att jag snart måste gå ut och se vad det är som dunsar mot altandörren. Låter som träklossar och kättingar. Vill egentligen inte riktigt veta vad det är. Tror jag tänder lite ljus, gör mig en kopp gott te och kryper upp i soffan med en film. Med hörseln avstängd ut mot altanen.
Förutom hårda vindar i Gävleborg så går vindarna med harpestfall nedåt i länet detta år. Det var väl på tiden. Både bildligt och bokstavligt. Fallen med harpest sjunker här samtidigt som de ökar söderut, nedåt alltså! Jag unnar ingen harpest med dess biverkningar. Även om det kanske var en nyttig dos den lilla myggan skänkte mig i augusti 2008. Nyttig på det sättet att jag blivit tvungen att omvärdera vissa saker och sänka batterinivån på den här duracellkaninen. Det vill säga just nu finns inte ens ett extrabatteri kvar. Det finns nog en mening och tanke med det mesta. Fast visst skulle jag gärna slippa smärtan och få sova gott en natt. Men det kommer, det är jag säker på!
Lev väl och blås inte bort, bara hem. Wherever you lay your hat...♥
Förutom hårda vindar i Gävleborg så går vindarna med harpestfall nedåt i länet detta år. Det var väl på tiden. Både bildligt och bokstavligt. Fallen med harpest sjunker här samtidigt som de ökar söderut, nedåt alltså! Jag unnar ingen harpest med dess biverkningar. Även om det kanske var en nyttig dos den lilla myggan skänkte mig i augusti 2008. Nyttig på det sättet att jag blivit tvungen att omvärdera vissa saker och sänka batterinivån på den här duracellkaninen. Det vill säga just nu finns inte ens ett extrabatteri kvar. Det finns nog en mening och tanke med det mesta. Fast visst skulle jag gärna slippa smärtan och få sova gott en natt. Men det kommer, det är jag säker på!
Lev väl och blås inte bort, bara hem. Wherever you lay your hat...♥
Vänliga, varma ögon!
Jag ser fram mot filmen om Cornelis. Hans musik har följt mig sedan jag var liten. Och många med mig. Ett par veckor före Cornelis död satt jag några meter framför honom på Stockholms nation i Uppsala. Själv satt han på scenen med sin gitarr och sin musik. Trots ärren av ett hårt och bitvis turbulent liv lyste något om honom. Hans ögon kanske. De utstrålade en värme som gick långt bortanför mig. Men där och då brände den fast. En ärrad, karismatisk, säkert svår ibland men varm man satt där på scenen. Han sjöng som han gjort så många gånger förr och sjöng som om det var det sista han gjorde med sin stund här på jorden. Så var det nog varje gång han uppträdde. Den här gången skulle det visa sig vara mer sant än någonsin.
Vilken skatt och rikedom han lämnade efter sig. Den holländske musikanten med de vänliga, varma ögonen.
Lev väl!♥
Vilken skatt och rikedom han lämnade efter sig. Den holländske musikanten med de vänliga, varma ögonen.
Lev väl!♥
Skrattrynkor går inte att köpa!
Middag serverad i skaplig tid, dvs före kl 19, blev det ikväll. Den som stod för middagen var min kloka, temperamentsfulla och härliga dotter. Hon kanske har insett att vill hon ha middag före medelhavstid så får man fixa den själv på Aspgatan 17. Dukade vackert och serverade köttbullar med pasta och sallader. Livet på en Pynne fick en skön, rolig och tänkvärd stund med två av sina barn. Alltmedan kylan utanför tilltar. Men inne är det varmt, gott och glatt. Livet på en Pynne får bara fler och fler rynkor. Rynkor att skratta åt, rynkor att skratta med och rynkor gjorda av skratt!
Skrattrynkstavlan, som Ljusdalstackorna har förärat mig, tillsammans med Kerstin Stjernlöfs lilla tavla som det gamla strävsamma paret har gett mig.
Lev väl!♥
Stolt och majestätisk!
Jag tog en promenad runt Kyrksjön idag. Höst på väg mot vinter. Krispigt, kallt, klart och vackert.
Över allt vatten, de blånande bergen, vattentornet, träden och fåglarna vakar Sture Collins kråka. Stolt och majestätisk blickar hon ut över hösten som stilla går mot vinter.
Lev väl!♥
Över allt vatten, de blånande bergen, vattentornet, träden och fåglarna vakar Sture Collins kråka. Stolt och majestätisk blickar hon ut över hösten som stilla går mot vinter.
Lev väl!♥
Att njuta en liten smula!
Att njuta en liten smula! Det kan du göra av så mycket!
Lev väl!♥
Galenskap och värme i kubik!
En allhelgonahelg kan gå i många ljusa tecken. Min blev en salig blandning av spa, badmintonbollar, fjäll, nostalgisk hotellvistelse, smashar och god mat. Den goda maten intogs med hela den galna familjen Sjögren, Ottosson, Eklund, Lagerhäll. Dessförinnan hade den tillagats av två fantastiska systrar Sjögren och ett stycke härlig svåger Lagerhäll. Jag, jag satt uppflugen på en barstol med ett gott glas rött. Och bara njöt av dofterna, känslan av att kaos är granne med Gud, värmen och den smått hysteriska ljudnivå 14 personer kan åstadkomma.
Spelhåla som vanligt!
Som dessert plockade mannen i mitt liv fram gamla filmer. Egna inspelningar alltså. För första gången såg jag mitt eget bröllop på film. Hela filmen. Det finns visst en till också. Den får jag ta en annan kväll. Ja, käre värld vad tiden går och hur högt och smått opassande en brud kan skratta. Det är inte alltid smickrande att höra sig själv. Kan t o m vara värre än att se sig själv.
Det gamla strävsamma paret i samspråk med två av sina svärsöner. Svärsöner som till skillnad från döttrar lyssnar och inte hackar, gnäller och kritiserar!
Efter en helt ljuvlig söndag i strålande sol som fick avsluta en galen och rolig allhelgonahelg ska jag nu ta och göra middag. I den här smått galna familjen kan middagen intagas på smått galna tider. Mat är aldrig fel, oavsett när den intas.
Lev väl!♥
Hotell Linden!
Minnenas nostalgiska afton firar triumfer med mig nu. Tillbringar natten på hotell Jemtlandia i Östersund. På den gamla goda tiden hette hotellet Linden och var min arbetsplats under flera säsonger och år. Jisses vad mycket roliga, märkliga och turbulenta saker jag har upplevt här. Den då rätt kända dansbandssångaren som ville städa hotellrummet med mig. Med dörren stängd! Alla tokiga, galna och underbara människor jag mötte. Människor som var hotelliserade (!) och inte visste riktigt hur de skulle bete sig. Människor som bara var på genomresa och gjorde vistelsen längre än vad de tänkte. Sångstunderna med Pierre "Då går jag ned i min källare" Isaksson. Han som följde med Estonia på dess hela färd. Vilken härlig människa. En av de få människor som har listat ut vad jag egentligen heter med att bara få bokstaven V.
Hotell har alltid varit magiska platser för livet på en Pynne. Hotell Linden bidrog till att förgylla tillvaron och förstärka den känslan. Inte undra på att jag älskade John Irvings Hotel New Hampshire. På Linden fanns förvisso inga uppåtspolande toaletter men tokiga människor, konstigt konstruerade duschar och känslan av en ständigt pågående rolig film var densamma!
Ett litet skavt nostalgiskt minne hittade jag från en hotellepok som en gång fanns!
Lev väl!♥
Hotell har alltid varit magiska platser för livet på en Pynne. Hotell Linden bidrog till att förgylla tillvaron och förstärka den känslan. Inte undra på att jag älskade John Irvings Hotel New Hampshire. På Linden fanns förvisso inga uppåtspolande toaletter men tokiga människor, konstigt konstruerade duschar och känslan av en ständigt pågående rolig film var densamma!
Ett litet skavt nostalgiskt minne hittade jag från en hotellepok som en gång fanns!
Lev väl!♥
Skön känsla av litenhet och galenskap!
En liten tur på fjället före frukost gjorde frukosten bara mer njutningsbar. Vitt på marken, lite gråmulet och med en rätt rejäl blåst i ansiktet som sedan bar mig hemåt till hotellet är kanske inte det ultimata vandringsvädret. Om man dessutom lägger till is under det vita och att broddarna saknades så kan jag undra vad jag gjorde där ute. Men det var friskt, det var skönt och det gjorde frukosten ännu godare. Jag får samma känsla på ett fjäll eller alptopp med för den delen, som jag får vid havet. Storslagenheten förenad med min egen känsla av litenhet (ja, jag vet jag är liten) och livets storhet och magiska skimmer. Behöver inte förstås eller förklaras, det bara är.
Att jag dessutom mötte den där typen av träningsmänniska som inte duckar för något väder eller terräng och hurtigt gastar godmorgon bidrog bara till perspektivkänslan. När jag såg honom sicksackande nerför backarna, som han måste ha tagit sig upp för, förstärkte det min känsla av litenhet. Samt av vetskapen att jag inte är spritt språngande galen. Rätt skön känsla.
En god frukost och välsmakande lunch senare är känslan vid en sprakande brasa med en Peter James i högsta hugg definitivt skön. Vilsamt läge för livet på en Pynne.
Tänd några ljus för alla vi tycker om, levande som döda. Eller tänd lite ljus bara för livets storhet, magiska skimmer och galenskap! Njut av en skön allhelgonahelg!
Lev väl!♥
Att jag dessutom mötte den där typen av träningsmänniska som inte duckar för något väder eller terräng och hurtigt gastar godmorgon bidrog bara till perspektivkänslan. När jag såg honom sicksackande nerför backarna, som han måste ha tagit sig upp för, förstärkte det min känsla av litenhet. Samt av vetskapen att jag inte är spritt språngande galen. Rätt skön känsla.
En god frukost och välsmakande lunch senare är känslan vid en sprakande brasa med en Peter James i högsta hugg definitivt skön. Vilsamt läge för livet på en Pynne.
Tänd några ljus för alla vi tycker om, levande som döda. Eller tänd lite ljus bara för livets storhet, magiska skimmer och galenskap! Njut av en skön allhelgonahelg!
Lev väl!♥
Pauser längs vägen!
Överhogdal måste vara en av världens längsta byar. Åtminstone en av Sveriges. Den är så lång att det är absolut nödvändigt med kisspaus någonstans i byn. Lämpligen kan man ta den i anslutning till forngården i Överhogdal och utställningen om Överhogdalstapeten. Längs hela vägen har man nu satt upp markeringar som härleder till mönster i tapeten. Delar av den här mytomspunna tapeten eller delar till bonader hittades 1910. Många undersökningar senare kunde konstateras att de vävdes för 1000 år sedan. Teknikens under! Ta en kisspaus nästa gång ni passerar byarnas by, Överhogdal.
Det gjorde inte jag idag. Jag hade tagit den strax före, hemma i Hälsingland, i Ytterhogdal. Ytterhogdal är byn som ligger i Hälsingland, i Härjedalens kommun och i Jämtlands län. Förstår om Ytterhogdalsborna är ambivalenta eller lätt oroade när det kommer till beslut.
Jag, jag tog min paus, fortsatte genom Överhogdal och hann tänka en roman och hamnade till slut i Storhogna. Varma bad och njutning på hög nivå. Det är något speciellt med vinterträdgårdar. Balsam för min värkande kropp!
Lev väl!♥
Det gjorde inte jag idag. Jag hade tagit den strax före, hemma i Hälsingland, i Ytterhogdal. Ytterhogdal är byn som ligger i Hälsingland, i Härjedalens kommun och i Jämtlands län. Förstår om Ytterhogdalsborna är ambivalenta eller lätt oroade när det kommer till beslut.
Jag, jag tog min paus, fortsatte genom Överhogdal och hann tänka en roman och hamnade till slut i Storhogna. Varma bad och njutning på hög nivå. Det är något speciellt med vinterträdgårdar. Balsam för min värkande kropp!
Lev väl!♥
Förgyllt höstlov i all enkelhet!
Vad gör man inte för att förgylla tillvaron för sin slitna moster! Framförallt när man är åtta-nio år, har höstlov och verkar ha gått löst på mormors läppstift.
Livade upp tillvaron gjorde de allt även om mostern först trodde det var det stora tågrånet som gick i repris. Ett 47-årigt hjärta kan behöva gå på högvarv ibland, förgyllt och upplivat!
Lev väl!♥
Livade upp tillvaron gjorde de allt även om mostern först trodde det var det stora tågrånet som gick i repris. Ett 47-årigt hjärta kan behöva gå på högvarv ibland, förgyllt och upplivat!
Lev väl!♥
Överlevnadsinstinkter på gråskalan!
"If you can´t feel it, fake it!" Det kanske fungerar i många av livets skeenden. Kanske inte bara i Love and Marriage. Jag är ytterst tveksam till om det fungerar eller är att rekommendera någon gång. Orden yttrades av Peggy i 80-talsserien Love and Marriage. Sådan såg alltså min förmiddag ut. Depraverande tv-serie med elaka människor som alltid har en verbal knytnäve i beredskap till sina medmänniskor. Jag skrattar, så depraverad eller härdad är jag. Dessutom skrattar jag nog åt minnets nostalgiska återblick av serien. Vilken satir och känga till vår i-landsvärld egentligen.
Yngste sonen hävdade också att den här serien var den enda gänget såg på förmiddagarna i somras under sin Göteborgsvecka. Aha, säger jag och förstår plötsligt var alla punchlines han slänger sig med kommer ifrån.
Regnet öser ned och gråskalan är om möjligt ännu större idag än igår. Depraverande tv-serier i all ära men höjdpunkten var ändå när vardagsrummet återigen förvandlades till spelhåla. Två förtjusande damer, som får Richterskalan att börja vibrera, intar mitt fort. Storkusin David är aldrig svårövertalad när det handlar om spel eller dobbel. Eller tv-tittande med för den delen. Regnet var en utmärkt ursäkt för att slippa ett träningspass på förmiddagen. Att agera korthaj framför Mr Bundy var mycket roligare.
Dessutom är allt tillåtet i krig och kärlek. Peggy kanske visste vad hon sa, ren överlevnadsinstinkt, "If you can´t feel it, fake it!".
Allt är tillåtet...spelhålans drottningar!
Lev väl!♥
Yngste sonen hävdade också att den här serien var den enda gänget såg på förmiddagarna i somras under sin Göteborgsvecka. Aha, säger jag och förstår plötsligt var alla punchlines han slänger sig med kommer ifrån.
Regnet öser ned och gråskalan är om möjligt ännu större idag än igår. Depraverande tv-serier i all ära men höjdpunkten var ändå när vardagsrummet återigen förvandlades till spelhåla. Två förtjusande damer, som får Richterskalan att börja vibrera, intar mitt fort. Storkusin David är aldrig svårövertalad när det handlar om spel eller dobbel. Eller tv-tittande med för den delen. Regnet var en utmärkt ursäkt för att slippa ett träningspass på förmiddagen. Att agera korthaj framför Mr Bundy var mycket roligare.
Dessutom är allt tillåtet i krig och kärlek. Peggy kanske visste vad hon sa, ren överlevnadsinstinkt, "If you can´t feel it, fake it!".
Allt är tillåtet...spelhålans drottningar!
Lev väl!♥
Ålderstrappans galleri!
Something new, something blue, something old, something borrowed!
Allt fanns där. Den där hiskeligt varma junidagen 1992.
I trappan ned till källarvåningen har vi ett litet fotogalleri. Ibland bara måste jag stanna och titta. Titta och förundras över hur åren går. Den där bruttan på fotot här ovan ser så vansinnigt vän ut. Vän är inget mina vänner på direkten associerar mig med. Inte efter ett tag heller.
Åren går och livet på en Pynne blir kanske inte vänare men mindre kantig. Det hon förundras mest över hur dessa tre solstrålar plötsligt har förvandlats till bombastiska, egensinniga, självständiga varelser. Alldeles förtjusande solstrålar till varelser.
Lev väl!♥
Spelhajar och teaterapor!
Jag och yngste sonen fick nyss besök av en fantastisk liten dam. Den lilla damen är åtta år och heter Alicia. Hon har höstlov och är i Ljusdal hos sin mormor och morfar, det gamla strävsamma paret. Där händer mycket men några korthajar är nog inte det gamla strävsamma paret. Spelhålan har hon upptäckt finns hos storkusin David.
Teaterapa och spelhaj!
David har mött en jämbördig i vändtia. Nu får jag snart gå in och bryta spelmonopolet. Innan kusinerna satte igång den allvarsamma leken drog Alicia en uppvisning eller kanske satir på hur livet på en Pynne betedde sig som liten. Hon hade fått en lektion av sin mormor, pedagogernas pedagog. Alicias ansiktsuttryck var obetalbart när hon härmade liten Pynne. Stora Pynne skrattade så hon låg dubbelvikt. Storkusin David tittade på med en blandning av förtjusning och här skäms var och en för sig själv.
Jag kan bara konstatera att jag hade mina idéer, mina rutiner och mina sätt att hantera tillvaron redan som liten. Vissa rutiner har förändrats men ibland undrar jag om idéerna som rörde sig därinne i barnets huvud har förändrats det minsta.
Lev väl!♥
Teaterapa och spelhaj!
David har mött en jämbördig i vändtia. Nu får jag snart gå in och bryta spelmonopolet. Innan kusinerna satte igång den allvarsamma leken drog Alicia en uppvisning eller kanske satir på hur livet på en Pynne betedde sig som liten. Hon hade fått en lektion av sin mormor, pedagogernas pedagog. Alicias ansiktsuttryck var obetalbart när hon härmade liten Pynne. Stora Pynne skrattade så hon låg dubbelvikt. Storkusin David tittade på med en blandning av förtjusning och här skäms var och en för sig själv.
Jag kan bara konstatera att jag hade mina idéer, mina rutiner och mina sätt att hantera tillvaron redan som liten. Vissa rutiner har förändrats men ibland undrar jag om idéerna som rörde sig därinne i barnets huvud har förändrats det minsta.
Lev väl!♥
Sudda, sudda bort i vinden!
En av de första sångtexter jag lärde mig. Den och Where have all the flowers gone?
Allt uppblandat med Taube, Bellman, Vreeswijk ,Törnqvist och självklart Gullan!
Lev väl!♥
Ett glatt, allvarligt försök!
Vänliga veckan är här. Passar säkert extra bra när alla skolbarn har höstlov. Då kan de passa på att ha middagen på bordet när mor och far kommer hem efter en lång dag på jobbet. Vi kanske kan få se fler nystädade hem, nystrukna tvätthögar och nyputsade fönster. Det kan vara vänlighet. Framförallt önskar jag att vi hade vänliga veckan varje vecka. Utan nystädade hem, nystruket och nyputsat. Det är trevligt men kanske inte det viktigaste. Däremot tycker jag trevliga ord, snälla ord och omtänksamma ord är viktiga. Det är vänlighet. Vänlighet är trevligt.
La Liga! Vänliga, omtänksamma vildhjärnor i Paradiset!♥
Det finns så många omtänksamma, vänliga människor runt omkring mig. De som säger omtänksamma, vänliga ord. Goa, goda människor med stora hjärtan. Sådant gillar jag. Det kan tyckas självklart men det är absolut inte självklart, att människor är vänliga och omtänksamma. I varje fall är det inte självklart att människor uttrycker sin omtänksamhet och vänlighet. Ett glatt hej till grannen kan räcka långt. Det är tydligen också det vi uppskattar mest hos våra grannar, ett glatt hej.
Jag ska försöka ta udden av mina ilskna utbrott, som i och för sig allt som oftast riktar sig mot döda ting, men stjäl lite kraft. Dessutom är de inte vänliga mot vare sig de döda tingen, min omgivning eller mig själv. Arg blir jag ibland och det finns inget motsatsförhållande till vänlighet men jag kan kapa topparna och dämpa ljudet! Jag tror att lite ilska ibland är bra, det går över, och kommer jag ihåg att vänligheten är bättre och ger mer energi så kanske lite ilska bara är utvecklande. Det finns en väldigt glasklar logik i det här resonemanget känner jag! Dvs ingen logik alls. Livet är inte logiskt, bara fantastiskt och magiskt. Och rätt vänligt!
Vi kan försöka fortsätta efter den här veckan att ha en till vänlig vecka, och en till, och en till...
Jag ska göra ett allvarligt, glatt försök! 
Lev väl!♥
