.

Det känns nästan som om snö är kraftigt överskattat. Vackert, javisst, men det finns liksom aldrig någon hejd, när den väl sätter igång. Även om jag kan tycka att skottning kan vara en både skön och terapeutiskt syssla så är inte min kropp vän med det längre. Så oftast låter jag bli eller bör låta bli men ibland kan jag bara lita till mig själv. Det är ju inte så att snälla tant eller farbror snösvängen alltid är där när de som bäst behövs. Nåja, vackert är det som sagt. Gott så!







Lev väl!♥