Gott slut och Gott nytt år!

En nyårsafton med strålande sol, gnistrande snö och ett antal köldgrader. Nyårsafton 2011 glimmar. Det hoppas jag den får göra för er också. Jag hoppas också att det nya året blir ett år fullt av möjligheter, precis som alla andra år, och att åtminstone livet på en Pynne kanske kan lära sig att bättre ta tillvara på dem. Inte för att hon direkt är ett hopplöst fall men allt kan faktiskt förbättras och utvecklas. Eller förändras för all del, om det är av godo.

Långpromenad och matlagning står på agendan. Nyårspresenterna, de små, som jag inköpte hos Månika på Jojo i Strömsund, ligger vackert kvar på kontoret i Flykälen hos Ingrid och Åke. Minnet följer inte med mig överallt. Om ens någonstans. En tur och retur till Jämtland var härligt. Fast jag måste få vädra fördomar om skidturister på tåg. Det var nämligen tåget som tog oss norrut i onsdags till Östersund. Skidturister från söder tycks i många fall tro att de har abbonerat tåget. Inte spelar det heller någon roll hur och var all utrustning placeras. Helst överallt. En stackars mor med tre barn och barnvagn står sig rätt slätt i det sammanhanget. För hjälpsamheten verkar också har krupit in i någon skidhjälm och de som ska bära hjälpmarna verkar mest försöka ladda för en urladdning eller gudbevars några tröttsamma åk i stackars Åre. Fördomar finns och jag vädrade några. Men jag kan inte sluta att förundras över vissa människors beteenden eller kanske snarare brist på beteende.

Nåväl, färden tillbaka till Hälsingland igår gick med bil. En aldrig sinande ström av bilar på väg mot fjällen. Dessvärre var den större ett tag vid Kårböle. En hemsk bilolycka hade stannat upp inte bara livet utan trafiken i minst en timme. När vi passerade hann jag tänka att det där kan knappast någon ha överlevt. Två överlevde och en dog. En väg som är rätt kurvig, spårig och hal på sina ställen ska inte inbjuda till att ha bråttom. Tyvärr har alltför många det ändå. Stressen slår ut omdömet och vansinniga omkörningar syns hela tiden. I det här fallet fick en bil sladd och en frontalkrock var oundviklig. Plötsligt händer det, det som inte ska hända. Alla får inte ett gott slut men tankar, hjälp och värme till alla de som behöver det för att göra det så bra som möjligt kan hjälpa en smula. Så var rädda om er på årets sista dag och fortsätt med det 2012.

Lev väl!♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0