.

Oj, oj, här har jag inte varit på länge. Av både rutiga och randiga skäl. Det fanns säkert en tanke med det. Tankar har fått vila och vissa har fått jobba. Nu fick jag i alla fall en stund för mig själv. Förvisso en helt ofrivillig sådan men dock ett tillfälle. Ett tillfälle som kom rusande med sådan fart tillsammans med en envis och högst förtjusande maginfluensa eller matförgiftning. En sådan åkomma som jag inte haft på gud vet när. Magsjukor kan hagla drivis omkring mig men jag brukar stå stadig som en envis fjällbjörk och inte förstå riktigt vad det handlar om. Det gjorde jag nu. Förstår alltså. Då är det inte så att att jag har varit förskonad från diverse krämpor genom åren. Det ska gudarna veta. Och då pratar jag inte om de små kroniska åkommor som invaderat mig de senaste åren. Jag pratar om tarmvred, njursten, magsår och diverse allergier av allehanda slag, som är några av de ljuvliga små upplevelser jag varit med om. Till det kan kopplas tre förlossningar som alla har varit olika på sina förtjusande sätt. Ja, nästan en fjärde också. Ett litet kryp som kom alldeles för sent men ändå alldeles för tidigt där i min hand i badrummet i Östersund. Ett litet kryp som nästan, men bara nästan, mäster Nilssons fotografier gjorde rättvisa. Nåväl, förlossning eller magsår, njurstenen tar priset. Veckan innan jag tog studenten. Jag behövde inga andra rusningsmedel den veckan än biverkningarna av morfinet och känslan av befrielse. Befrielse efter njurstenen. Befrielsen från skolan var en annan femma.

 

Nu har jag fått mina potatisar varma igen. En upplevelse rik på perspektiv. Fjällbjörken stod inte stadigt den här gången. Hon vajade rejält. Så rejält att det möjligtvis blir en paus här. Eller inte. Av både rutiga och randiga skäl. Dock inte av magskäl, de kanske kom som en tankeställare. Men med ett hot om att jag både vill och ska skriva mer, kommer det mer. Här eller någon annastans. För min egen skull och alla mina både lugna och mer ivriga tankar. Den här bloggen kanske behöver uppdatera sig lite, få lite fler perspektiv, samla sig och utbrista i ett vårrusigt vrål så småningom. Vad vet jag just idag. Tids nog och det kan vara imorgon eller inte så kommer mer. Till dess hoppas jag ni...

 

Lever väl!♥ Och givetvis med ett rusigt Let´s go!

 

 

Ibland lyssnar jag på vissa röster mer än andra. Av ren självbevarelsedrift eller bara för att...Ibland för att det är klokare, vänligare, mer provaokativa eller bara mer sensuella. Ibland bara för att. Inte om.

 

En röst i natten till er!

  

 

Lev väl!♥

 15 hundradelar från ett världsrekord. Svider nog nästan värre än en fjärdeplats signerad Jönsson eller Myhrer. Men att veta att det kan gå måste vara världens bästa uppladdning. Den bästa uppladdningen om du inte svajar på målet vill säga. Givetvis pratar jag om idrott och friidrott i synnerhet. I synnerhet också sedan jag tittat på fridrottsgalan från Globen. De svenska unga tjejerna visade att allt är möjligt. Ett nytt svenskt fridrottsunder är kanske på gång. Ett under där rötterna inte nödvändigtvis kommer ur den svenska myllan.  Men i vissa fall säkert ett under att de överhuvudtaget kunnat växa. Mot alla odds. Jag undrar vad Åkesson och co egentligen anser om vissa fridrottsunder. Är det skillnad på under och under? Förmodligen då det tydligen är skillnad på folk och folk. Och nu har jag inte ens nämnt Torneus längdhopp som borde kunna skicka en människosyn signerad Åkesson långt, långt upp på läktaren. 

 

Lev väl! 

Säga vad man vill om denna fantastiskt vita vinter men t o m en grå novemberdag skiftar i mer nyanser. Det vita är bara alltför...tja, vitt nu. Förvisso vacker som den vitaste vackra dröm. Vita bomullsdrömmar. Bomullsdrömmar utan evig skottning, snöras och andra små världsliga ting.

 

Varje människa kan berätta en historia. Varje människa bär en historia. Varje människa är historia. En historia om dåtid, nutid och framtid. Jag tycker vi är rätt dåliga på att ta tillvara på varandras historier. Varandras historia. Det kan vi väl bli bättre på. Tänk vad mycket spännande, spännande kunskap, vi går miste om genom att inte berätta historien. Kunskap som kan bära ända in i framtiden. Om vi bara vågade möta varandra lite mer och vara lite mer nyfikna på varandra. På varandras historia.

 

Tell me a story!

 

Eller gör som kära gamla Traste Lindéns, sing me a story!

 

 

 

Lev väl!♥

 

 

 

Renässans för vintern! Vad är det för trams? Har den överhuvudtaget varit död? Inte mig veterligen och i och för sig vet jag inte om en pånyttfödelse är nödvändig alls.Den är tillräckligt lång som den är. Nyheterna på Tv hävdar i alla fall att så är fallet. Det är renässanstider för vintern. Det måste i så fall vara de delar av landet som räknas mest, dvs den sydliga tredjedelen av landet lagom. Då är det så för alla. För även de andra två tredjedelarna som också inkluderar oss här i landets mittpunkt. Vi som inte sett skymten av något annat än vinter de senaste månaderna. Men vilken vinter de senaste dagarna bjudit oss på. Även om den strålande solen försvann idag här i mittpunkten så är graderna sköna och små lätta snöfjun seglar lätt ner från skyn och landar mjukt på dina ögonlock. Det är det som är renässansen. Små lätta snöfjun som tillför de redan kopiösa mängderna av snö mer vitt puder. Å andra sidan känns luften av och till lite vårig och i fönstret blommor löften om en riktig vår.Då är det pånyttfödelse. Tills dess har var sak sin tid. Som små lätta snöfjun mot ögonlocken på din kvällspromenad. 

 

 

"Om du tycker gräset är grönare hos grannen, beror det bara på att du har glömt att vattna tillräckligt hos dig själv."

 

Ett gammalt ordstäv så gott som något. Framförallt säger det en hel del om hur dina egna tankar styr och ställer med din inställning till liv och människor. Hur dina tankar styr dina känslor och påverkar din syn på dig själv och andra. Tanka om helt enkelt ibland. Det är det som kräver träning, men oj, vad mycket lättare och bättre livet kan te sig om du tillåter dig att tänka om ibland.Din tanke är väldigt kreativ och kan vara väldigt god för dig. Som jag tänker så kan det bli.

 

 

Lev väl!

  

 

En glasbit i foten och ett hett bad senare är nog den värsta skiten ute ur kroppen. Inte bara glasbiten utan säkert en hel del annat smått och gott. En kväll så lugn och skön att växterna nästan tyckte det var läge att prata med mig. Åtminstone titta förebrående på mig. Mina gröna fingrar som allt som oftast är allt annat än gröna har dessutom blivit betänkligt krokiga och slöa. Men givetvis måste plantor vårdas och vattnas. Det är lätt att ta död på saker och ting. Ja, även på annat. Livet kräver vård och omtanke. Och att man är lite crazy ibland. 

 

Crazy var jag inte ikväll. Om man undantar blodet i foten efter glasbiten och att jag slog på stort och åt yoghurt och hela två ägg till middag. Det kanske i och för sig är crazy för en vecka framåt. Så jag rundar av den sista måndagen i januari 2013 med en pendang till gårdagens minnesdag över förintelsen med några kloka, livsvisa ord av en överlevare.

'Allt kan man ta ifrån människan. Utom en sak - den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig.' Ur " Livet måste ha en mening" av Viktor Frankl, som överlevde Auschwitz.

 

Lev väl! 

Kärlek kan beskrivas på många olika sätt. Beroende av sändare, mottagare, tillfälle, ålder, kön och allt däremellan.

Om det sedan är att likna vid en massa cyklar i Peking eller ej är oväsentligt. Det är din tanke som räknas. Och en vacker text är alltid en vacker text.

 

 

Lev väl!♥

 

 

 

Några år har gått. Men bara några sedan Marcus låg i sin mormors och pappas famnar och tittade lika förundrat och nyfiket på världen som han gör idag. Och livet är!

 

Är det någon som betvivlar att livet är magiskt? Att det verkligen inte är så mycket att fundera över just för att det bara är magiskt i sig själv. Så där magiskt vackert som en vintermorgon kan vara. När livet lever av sig själv och ler så där magiskt vackert mot just dig.

 

Vill bara dela med mig, eller hoppas att dotter M vill göra det via min sida också. Dela med mig av hennes kärleksförklaring till sin mormor och morfar. Det vill säga, det gamla strävsamma paret, som av en händelse råkar vara undertecknads mor och far. En kärleksförklaring som får ett halvgammalt hjärta hos en tantelura att svämma över. Ord som rymmer så mycket kärlek, humor och glädje och alla nyanser av grått. 

 

Gå ner i länklistan till Mickans blogg eller gå in på meaningoflife.blogg.se/.  

 

Lev väl! 

I den vackraste av dalar, Light Valley!

 

Då helgen tillbringas sol och kvist passar vissa administrativa göromål utmärkt. Det här livet som lever livet på en Pynne har inte rensat bland sina mail sedan förra året och bildbanken är under all kritik. Men, nu så är det under kontroll. Så mycket kontroll som det här livet tillåter. Hon försöker släppa på både det ena och andra. Nu när halvgammal inte bara är ett ord utan, åtminstone i sommar, är en realitet. Nu kommer snart bästa T så sol och kvist får maka på sig. Äta lite gott och uppdatera oss på livets väsentligheter.

 

Veckan som passerade liknade mest några av de tavlor jag har på mitt arbetsrum på jobbet. De är valda med omsorg. Något annat går inte att tänka sig. Självklart känner sig det här livet både som en hare eller kanin på vingliga ben med boxningshandskar och som en människa utslängd i tomma intet med alla trådar kors och tvärs i korsdraget.

 

Nu stänger jag jobbportföljen för idag. Nog för att jag gott och väl skulle kunna fortsätta några timmar till. Men tåget imorgon bitti väntar inte på någon halvsovande och dessutom halvgammal tantelura som inte kan komma i tid. Så med andra ord är det klokast att försöka få de gråblå att stängas och sova. Det är bara så typiskt att de där timmarna när jag arbetar som effektivast alltid infaller efter klockan 18. Tidigast! Nåja, jag får vackert acceptera faktum och att tiden inte är i fas med mig. Samt inse att halvgamla tanteluror behöver sin skönhetssömn och framförallt lite rytm och rutin. Var det undertecknad som skrev detta? Tja, allt är möjligt. Imorgon ska jag dessutom påbörja utvärderingen och öppnandet av en relativt stor upphandling. Sömn i god tid och med rätt längd fyller sina syften. Skrev jag det också? 

 

Godnatt och lev väl! 

Barrfri morgon och på gränsen till mildväder, -12 här på Kläppaåsen. Dessutom myggfritt. Kan inte bli så mycket bättre. 

 

Godmorgon och lev väl! 

Nu är glada julen slut, slut, slut...2013 års äventyr har bara börjat. Julegranen kastas ut, ut, ut...Livet är spännande! Men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän igen...Livet är förunderligt. För det har han lovat. 

 

Barren kommer förmodligen att hittas ett år framåt. Ett i taget. Om de överhuvudtaget hittas. Små rackare har en tendens att glida undan. Försvinna i intet. Nåväl, vi går eller springer om vi så vill mot ljusare tider. Med eller utan barr. Det är gott så. 

 

Lev väl! 

Det är lite kyligt nu. Så kyligt att den här halvgamla tanteluran verkar ha fått kramp i de flesta vitala delar av kroppen. Om det nu finns några, undrar säkert vän av ordning.  Jorå, några har jag allt kvar. Men nu verkar de som sagt ha fått lite kramp. Kramp som gör att mitt skrivande verkligen går på sparlåga! Det ena ger det andra så att säga. Eller om det är tvärtom, det andra tar av det ena. Nåväl, det är som det är just nu. Det är inte bara här skrivandet knappt blir en tummetott. Det är inte skrivläge just nu. Inte vid någon front. Surt tycker livet på en Pynne. Hon som verkligen gillar pennan och vad som kan komma ur den. Hon som tycker att det skrivna ordet kan vara det mest magiska och verkliga som finns. Kanske framförallt när hon ser det via någon annans ögon. Så just därför biter hon i det sura äpplet och tar sin deckare till sängen. Och sätter punkt. 

 

Lev väl! 

Jag tror jag ska tända lite omansk rökelse. Det känns som om jag behöver lite av de tre vise männens gåvor. Just idag också. Givetvis. Att den sedan är omansk och hemfraktad med kärlek av ett stycke son och glada B är bara ett plus. Hostattackerna tar ingen paus alls just nu. Det är inte riktigt sjysst. Det kändes riktigt jobbigt ett tag under Tour de Skin i Italien. Trots att jag satt i soffan. Men när jag betraktar den ena norska bergsgeten efter den andra klättrandes, eller nästan skuttandes, uppför backarna i de italienska alperna känns bröstkorgen onödigt tung. Att sedan mästargeten herself, Johaug, nästan dansar uppför, gör min egen andning till en frustande och hackig nighambo. Nåväl, gott folk, trettondagen anno 2013 handlar om soffsport, rökelse och möjligen en och annan java som substitut för all myrra och guld jag inte ser röken av. Om jag bortser från symboliken vill säga. Med den inräknad har jag alla gåvor nära till hands. Tänker jag stilla och tacksamt. Samt hostar, hackigt och frustande.            

 

Lev väl!

 

 

 

 

 

 

En annandag så god som en annan. Lugn och skön, på gränsen, till menlös. Om man nu vill se det så.

 

Eftersom julhelgerna som vanligt har bråttom o tekniken likaså, eller om det är den halvgamla tanteluran, så backar vi bandet och ser till att det som blivit kvarglömt eller gömt kommer fram under granen. Som det här lilla inlägget t ex. Var sjutton har du hållit hus? Det kanske finns fler ute i rymden. Eller under granen.

 

Fortsätt lev väl!