Ljusdalstacka per definition
Jag måste förklara en del. Tror jag. Har fått några förfrågningar ang Ljusdalstackor. Vad är det och vad är det för definition på en sådan?
Först och främst är en Ljusdalstacka en kvinna som inte går av för hackor! Hon älskar Hälsingland och Ljusdal är alltid Ljusdal för henne. No matter what! Or wherever she lays her hat, there is Light Valley. 
Begreppet myntades en magisk kväll i Uppsala. Uppsala är också rätt viktigt i Ljusdalstackornas medvetande.
En magisk kväll på Svenssons Bakficka. Några romantiska par och tjejer från Ljusdal skulle låta sig väl smakas av mat och dryck. Mat och dryck är väldigt, jag säger väldigt, viktigt i Ljusdalstackornas liv.
Ljusdalstjejerna åt och drack. Dessutom hade de mage att skratta. Mycket och ofta. Och framförallt högt.
De romantiska paren åt och drack också. Men deras smilband var betydligt mindre än tackornas. Man skulle nästan kunna drista sig till att säga att det var lite småsurt kring de romantiska paren.
Min ljuvliga syster H befann sig i de bakre regionerna av restaurangen denna kväll. Detta betydde inte att hon inte hörde. Nog hörde hon. Bräkandet och frustandet från nästan 10 ljuvliga tjejer från Ljusdal. Hon försökte ignorera det faktum att ett av dem tillhörde bigbigsister. Moi! Ute i restaurangen jobbade servitörernas servitör, Onkel Sam. Med en, för att vara Onkel Sam, lätt besvärad min gick han ut i köket och basunerade ut" Nu är Ljusdalstackorna på gång!" Varpå han med ett leende, som bara Onkel Sam kan ha, gick ut igen i restaurangen och såg till att ett av de romantiska paren fick ett bord lite för sig själva. Smidigt och elegant, och med en whiskyröst som Lauren Bacall skulle ha dödat för, tillgodosåg han allas trevnad. I alla fall såg han till att flera gäster skulle komma tillbaka även efter att Ljusdalstackorna hade lämnat scenen.
Detta var för nästan 20 år sedan!
Ljusdalstackorna håller ställningarna än.
Och definitionen av en tacka är och har alltid varit:
Skrattar högt.
Skrattar ofta.
Skrattar sammanhängande mycket.
Äter mycket.
Äter ofta.
Dricker gott.
Dricker mycket.
Dansar gärna.
Dansar mycket.
Dansar överallt.
Pratar mycket.
Pratar ofta.
Pratar sammanhängande.
Pratar osammanhängande.
Är snäll!
Är ödmjuk!
Gillar flärd.
Gillar rejäla doningar!
Gillar det enkla.
Gillar det svåra.
Älskar Hälsingland!
Älskar party!
Älskar sina vänner och familj.
Och varhelst i världen en Ljusdalstacka befinner sig så skrattar hon, bryr sig om sina vänner, äter och dricker och njuter av livet! Och skrattar!
Och tycker om människor, inte bara Ljusdalstackor!
Älskar att älska livet !
Hedersledamot är självklart Onkel Sam!
Tycker ni definitionen verkar omständlig? Eller pretentiös? Eller bara allmängiltig? Men det är så vi är, vi Ljusdalstackor. Omständliga och allmängiltiga. Och rätt enkla!
Lev väl!♥
Nostalgikick!
Jag och mannen i mitt liv fick oss en nostalgikick igår på Cirkus i Stockholm. Vansbropöjken Skifs underhöll i mer än två timmar. I ett svep. 63 år är han, dalmasen, och ser ut som Björn Skifs alltid har gjort. En strålande entertainer och en strålande show. Roligt hade vi. Sedan blir jag alltid lite obekväm eller generad kanske, när tanter börjar digga loss och vifta med händer och gärna fötter också om det går. Och beter sig inne på Cirkus som om de var i Folkparken hemma. Tanter i sådär dryga 45-årsåldern! Och där är ju inte jag än. Jag är fortfarande 16 och tänker efter väldigt noga hur jag beter mig! Jojo.
Men oj vad jag unnar alla tanter sina nostalgikickar. Jag och vi andra Ljusdalstackor vi fixar dem hela tiden. Och beter oss precis som hemma i Folkparken. Fast mycket ljudligare, ju mer tanter vi blir.
Kan det blir mer pinsamt, obekvämt eller genant? Tveksamt, om någon frågar våra respektive eller barn. Men vi säger bara, You ain´t see nothing yet!
För att avrunda en nostalgikväll åt vi gudomlig mat på Undici på Grev Turegatan. När vi väl hittade dit! Brollans gamla place. Nu i ny regi. Jag åt nog en av de godaste Crème Brulée jag har ätit. Och jag har ätit många.
Jag vet, detta är inte Crème Brulée!
Sedan tog vi en sängfösare på Dramatenrestaurangen tillsammans med Nyqvist, Ulvesson och co. Jag tror inte de var medvetna om att vi tog en sängfösare. Och inte ville de ha med oss i några framtida uppsättningar på Dramaten heller. Lustigt! Vi som är så teatraliska. Och i våra bästa år. En Ljusdalstacka på det 47:e lär ju inte vara så lätt att få tag på när som helst heller. Eller?
Lev väl!♥
Always on my mind...Hälsingland
Och lite mer...
Porches of pride 
Ol Anders i Alfta Foto Lars Lööv!
Light Valley 
Vårt landskapsdjur, Det vackra Lodjuret 
Linblomman - vår landskapsblomma och delvis ursprunget till Hälsinglands välstånd och gårdar!
Njut av lördagskvällen! I Madrid med El Clasico, i Paris av våren, i London av puben, i Uppsala av scillan vid Katedralskolan, I Bern av vinkällarna, i Flykälen av skoteråkning, i Ljusdal av...Ljusdal. Och Hälsingland.
Lev väl! Var än i världen du är! ♥
Söders höjder på Studenternas!
Grattis Bajen! Får väl krypa till korset! Ja, äntligen fick då söders höjder SM-guldet. Det kanske i och för sig är dem väl unt! Sade hon som är dålig förlorare och tycker att ett SM-guld utanför Hälsingland är som att föreslå grusplaner til Wimbledon! Jag pratar om SM-guldet i bandy!
Men i det mest usla väder i mannaminne gick söderkisarna segrande ur matchen. Och det fanns väl någon sorts rättvisa i det med. I sin sjunde(?)final under 2000-talet borde trägen vinner gälla. Och det gjorde det! Bollnäs och Hasse Åströmgänget kommer igen! Liksom Byn, Broberg och laget i mitt hjärta, LBK. LBK som har gett Bandysverige det största jippo och PR som går att få, World Cup. Eller dex som vi envisas med att säga. Dex dag och natt. Vilka minnen och brist på minnen man har av cupen. Fikaförsäljning, invigningar, gå runt runt och spana, nattmatcher, de klassiska nattmatcherna då folk kom från krogen i långklänning och vissa från fexet direkt, romanserna, alla turister och gäster, portföljer och glögg!
Och har någon nämnt att ingen av de båda finallagen har inomhushallar? Men bandy kan de spela och stämningen som det ger utomhus är obetalbar! Och inramningen, supportrar och hejaklackar, vann Bollnäs. Bandyfinalen... går bara att jämföra med cupfinalen på Wembley!
Jag lider med dig Ragnar och alla ni andra glada Bollnäsbor, nuvarande eller i förskingringen! Och Ruben, trots att du är jämte och håller på Bajen, så får jag väl gratta! Och hoppas du hade en tiptopdag i lärdomsstaden. Din gamla rumlarstad. Min födelsestad!
Lev väl!♥
Magiskt och tryggt!
Det är trollskt och det är en historia som berör!
Tillbaka till det lite större Ljusdal. Centralorten i kommunen. Här växte jag upp, hit återvände jag och här befinner jag mig nu, just nu, på livets mystiska resa. Där jag bodde i Schweiz hälsade alla på alla. Det var visserligen en mindre by utanför Bern men i alla fall. Det var trevligt. Det var tryggt. Även inne i huvudstaden Bern hälsade man gärna och ofta på varandra. Tschau Zäme, Salut, Grüsse...
Toffen! Ett typiskt Toffenhus. Dock inte det jag bodde i. Jag bodde lite ovanför, så där till vänster.
Vi använder inte de orden i Ljusdal, men vi hälsar på varandra. Hej, Hallå eller det typiska Ljusdalska HÄJDÅÅ. Jaa, när man möts! Nästan alla och nästan jämt. En anledning är så klart att många känner varandra! Det är något positivt med småstaden. Många tycker nog också att det är negativt. Alla känner alla, kontrollen...Även jag har nog kännt så. Men nu har jag bestämt att det bara är positivt. Det är tryggt. Det är charmigt. Det är social gemenskap. Japp, så är det. Varför bestämma sig för något negativt när jag nu ändå bor här? Jag har i alla fall haft ett val att bosätta mig mig!
Men det är klart. Ibland undrar även jag vilka alla är som hälsar. Jag växte upp här, flyttade, var borta i nästan 15 år, kom tillbaka. Men jag har jobbat inom yrken där jag har synts och mött många människor. Så ibland undrar jag om alla känner apan? Men nej, det är tryggt, det är charmigt. Det är social gemenskap.
Vårt vackra gamla vattentorn. Underbar utsiktsplats.
Vi har mycket vatten omkring oss!Det är magiskt och ett häftigt mysterium! Livet i Ljusdal! Och Livet på en Pynne!
Lev väl! ♥
Jag diggar dig!
Jag vet att ni kanske tycker jag tjatar...Men Hälsingland... Det är inte bara naturen, blånande berg, djupa sjöar, fantastiska skogar, tjärnar, älvar, bäckar och hav! Det är också musiken, maten, konsten, idrotten och människorna som fostrar och utvecklar människorna.
En jämte sa en gång till mig att "Ni hälsingar, ni är ett glatt och trevligt släkte!" Självklart rörande och trevligt att höra. Dessutom från en rätt inbiten östersundare! Det hoppas jag iofs att vi är. Och vi har kanske förutsättningarna att vara det. Tack vare naturen, maten, musiken...Skam annars! Tacksamhet och ödmjukhet!
Nu tror jag ju också att alla så klart kan vara "ett glatt och trevligt släkte" om man bara vill. Jämtar, skåningar, smålänningar, stockholmare, dalmasar...alla har vi förutsättningar och en kultur att ösa ur och vara tacksamma för. Och alla har vi våra guldkorn till landskap! Dela med oss och var tacksamma! Och det borde vi vara i vårt avlånga, välbärgade, lite bortskämda folkhemsland!
Däremot kan ju lite jävlar anamma saknas ibland. Tacksamhet med gnällighet som lillebror är ibland vårt signum. Och gnällighet ska inte förväxlas med jävlar anamma. Det ena destruktivt, det andra utvecklande. Förvisso kan det ju gå över styr också. Löpa amok på gatorna tillsammans med våra kossor är kanske inte vår mentalitet. Men jag tror inte gnällighet är det heller. Det är ingen mentalitet. Det är ett drag av bortskämdhet och att alltid någon annan ska göra saker åt oss. Det tror jag inte vi föds med. Varken i Malmö eller Storuman! Det är mer kollektiv social uppfostran sprunget ur det gulliga folkhemmet. Och år 2010 behöver vi ha lite mer Kaos är granne med Gud mentalitet. Ur kaos kommer ofta något konstruktivt, kreativt och utvecklande!
Och hur sjutton kom hyllningen till André Myhrer att handla om detta?
Ja, dels kärleken till ett landskap. HÄLSINGLAND! Dels lite jävlar anamma!
Lev väl!♥
Linlandet Hälsingland!
