Sinnligt och ljust
Snart är det en av mina favorithelger. Det är något ljust och vackert över påsken trots den något dystra historien till varför vi firar påsk. Den var ju ond, bråd död fast ändå inte. Always look on the bright side of life...
Jag tycker också det är något sinnligt och lustfyllt över ägg. Eller är det livfulla de är? De är vackra som de är, vackra som målade och färgade och alldeles förträffligt sköna att hålla i. Dessutom är de goda. I alla varianter.
Lev väl!♥
Le och världen ler tillbaka som en blå viol
Det finns stunder då hela världen ler mot dig. Det finns definitvt stunder då hela världen hånler mot dig. Idag var en sådan dag för mig. Båda leendena uppenbarade sig. Det goda, snälla leendet som smälter smör uppenbarade sig vid ett flertal tillfällen. Detta inklusive den fantastiska sol som lyste över oss idag. Dessvärre dök hånleendet upp vid jämna mellanrum i form av en djävulusisk värk i axeln. Min goda vän artrosaxeln har sedan sista kortisonbehandlingen varit om inte leende så i alla fall inte hånleende. Men idag tog den goda vännen fram sitt mest ljuvliga hånleende och testade mig en smula. Jag har dock bestämt mig för att bara hånle tillbaka. Men le mot mig själv och andra. Ren självbevarelsedrift kanske någon vän av ordning vill kalla det.
Idag på lunchen stod det små krukor med de allra vackraste små violer på borden. Blyg är väl inte mitt främsta signum men jag kan ju alltid le som en blyg viol. Och kanske ler världen tillbaka.
Lev väl!♥
Varför går jag i skolan?
Har avverkat betygsdropin på dotter M´s skola. Det betyder att vi föräldrar kan droppa in under några timmar och diskutera med lärarna angående våra barn, deras mål och arbeten. Dottern M tyckte det var viktigast att vi konsulterade lärarna i svenska, verkstad och matte. Sagt och gjort och hon jobbar bra eller mer därtill mot de betygsmål hon satt upp. Och som i alla lägen är det ju vägen dit som är mödan värd, inte målet i sig. Det är ju bara siffror eller bokstäver och det väsentliga är att förstå kriterierna för betygsmålen. Självklart också att förstå varför, förstå meningen med vad du gör och vad du lär dig. Då blir det lite lättare att besvara den enkla men basala frågan "Varför går jag i skolan?".
Efter betygsdropin stod årsmöte med Ljusdals Teaterförening på schemat. Jag är deras valberedning. Som av en händelse var valberedningen i år kompakt. Ihopkomponerad till en enda livet på en Pynne. Till nästa år har den kompakta valberedningen utökats med 100%. Återvände till hemmets lugna vrå med en blomsterkvast och tacksamma tankar om uträttat värv.
Lev väl!♥
Krakel Spektakel, Kusin Vitamin och profet i sitt eget land
Alma-priset, litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne tillkännagavs idag. Den australiska illustratören Shaun Tan tilldelas priset på fem miljoner svenska kronor. I slutet av maj får han lämna down under och bege sig till Stockholm och ta emot priset.
Många svenska litteraturvetare och människor på Svenska Barnboksinstitutet är lite förundrade över att priset aldrig tilldelas en svensk. Sverige har många framstående och internationellt kända barnboksförfattare och illustratörer. Astrid Lindgrens parhäst under många år, Ilon Wikland är en av dem. Men hon verkar nöjd ändå, hon fick jobba med Astrid.
Man brukar nämna tre-fyra svenska barnboksförfattare som extra banbrytande och betydelsefulla. Banbrytande och betydelsefulla för fr a barn och statusen på barnlitteratur men även för vuxnas syn på barn. Förutom Astrid själv så brukar Elsa Beskow, Lennart Hellsing och Alfons mamma, Gunilla Bergström nämnas. Elsa är död, Hellsing till åren kommen och Bergström är inte heller någon ungdom. Alla är de värda priset. De har betytt enormt mycket för läsandet, fantasin, kreativiteten och upptäckarglädjen hos barn.
För ett antal år sedan hade jag glädjen att ha herr Hellsing här hemma i mitt kök på middag. Plus ett givande samarbete med skolorna här. Han satt här och plirade och filurade. Sa inget i onödan men det som sas var både klokt och sagt med en stor portion humor. Jag kunde inte tro att den vitale mannen var över 80 år då. Han pratade med mina barn som de människor de är, små människor med tankar, känslor och funderingar. Ett roligt minne som hänger och slänger uti min gardin samtidigt som herr gurka dansar mazurka.
Lev väl!♥
Lightvalleyvindar
Nu håller Lightvalley tummarna för Hamrén och co.
Let´s go!
Lev väl!♥
God bless and good night
Lev väl!♥
Gubbmaffia och unkna värderingar
Det är inte bara inom politiska församlingar jämställdheten inte fungerar. Idrotten är inte mycket bättre. Där slår manschauvinismen och kvinnoföraktet nya rekord titt som tätt. Machotendenser inom både hockey och fotboll är både rätt tydliga och sorgliga.
Sunda, humana, värderingar om kvinnors och mäns lika värde borde vara självklara riktlinjer för alla föreningar, oavsett idrott eller partifärg. Värderingar som ledare borde kunna stå upp för bättre och på ett mycket tydligare sätt. Senast i raden var det Djurgården som inte tog avstånd från sunkiga, reaktionära kvinnoförnedrande yttranden från spelare. Mannen i mitt liv fick nog och skrev en insändare till kvällspressen. En insändare jag gärna skriver under på. Vi ska väl ha en ljusnande framtid för våra barn, oavsett om de är tjejer eller killar.
Så här skrev han;
Dålig stil Djurgården
Jag hoppas att Christian Eklund, hockeyspelare i Djurgården, lever själv eller tillsammans med en pojkvän för om han har en fru/flickvän tycker jag synd om henne. Hans kvinnosyn verkar vara av den mest unkna sorten då det mest nedsättande han kan komma på, för att psyka sina motståndare, är att kalla dem för ”systrarna Abbot”, det betyder att i hans ögon är syster, d v s en tjej, det sämsta man kan vara.
Det värsta med detta uttalande är att han förmodligen är en förebild för en del unga grabbar, i alla fall för de som spelar i Djurgården, och denna liknelse blir för dem en sanning som de bär med sig i sitt framtida umgänge med tjejer. Jag skulle vilja höra Christian förklaring om han någon gång får en dotter som undrar vad han menade.
Jag vill inte att min, eller någon annans, dotter representerar en klubb som Djurgården eftersom detta verkar vara en accepterad kvinnosyn i klubben då man från ledningens sida inte på något sätt tagit avstånd från detta uttalande.
Lars Ottosson
Lev väl!♥
Med boxning på schemat
När jag nu läste intervjun fick jag lite bättre svar på vad föreläsningen handlade om. Dessutom läste jag att vi har ju nästan samma bakgrund. Vad gäller utbildning i alla fall. Litteraturvetare med journalistutbildning. Men jag förstår nu vad det är jag har saknat. Boxningen så klart. Ska ta tag i det vilken dag som helst. Mannen i mitt liv har alltid hävdat att jag borde slå på sandsäckar lite oftare. Bättre att slå på dem än andra döda ting menar han. Han kanske har haft rätt hela tiden. Det tar emot att medge det. Ingen prestige här inte. Rubba dina cirklar var det, så länge jag inte går lös på människor.
Lev väl!♥
Till alla!
Till alla, nu när vi går mot ljusare tider. För det gör vi. Vi bestämmer så, både bildligt och bokstavligt.
Lev söndagen ljust och väl!♥
Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo...
En björn blir väckt ur sin vintersömn. Den blir berövad en del av sitt naturliga tillstånd. Några tolvåriga killar åker skidor off pist i Funäsdalen i Härjedalen i Jämtlands län och råkar åka över ett ide. För en av dem orkar inte idet hålla utan han ramlar ner. En björn blir väckt och reagerar med ryggmärgen. Sådant kan hända i vår natur. I den natur där vi människor på många sätt är gäster.
Jag kan nästan sätta mig in i den skräck den tolvåriga killen måste ha upplevt, den dödsångest han måste ha känt. Det är självklart i en sådan situation. Men det som gör livet på en Pynne en aning irriterad är två saker. Dels medias sätt att måla upp historien, dels vissa personers sätt att ta tillfället i akt och rida på vågen av populistisk jaktretorik.
För det första har Funäsdalen beskrivits ligga i Jämtland, men såvitt jag vet är det i Härjedalen men i Jämtlands län. Men det är klart, det är Norrland och det är inte så noga. För det andra har björnen beskrivits som aggresiv och lite smått störd. Jag skulle också bli smått förbannad om jag blev avbruten i något väldigt väsentligt för min överlevnad och liv. För det tredje finns björn, som ett av våra rovdjur, och det kanske vi får acceptera, oavsett om de ligger i ide, off pist eller inte.
Nu säger någon att det är väl lätt att säga när du inte bor där björn och varg börjar gå in på gården. Givetvis är det inte normalt eller tryggt, men vad har den naturliga varelse som heter människa gjort för att uppmuntra detta tillstånd? Vår okunskap och inkränktan på naturen betalar tillbaka till slut.
Lev väl!♥
Spaningsuppdrag
Göran Everdahl hade jag ett givande samarbete med för en herrans massa år sedan. I mitt förrförra arbetsliv som kulturstrateg och just arbetet med film i skolan. Han var rolig och tänkvärd då och det var han definitivt imorse på Högskolan för Lärande och Utveckling i Smålands Jerusalem.
Tre dagars konferens är slut och delvis också jag på intryck, inspiration och tankar. Det har jag fått massor av men just nu låter jag allt det vila.
Med en liten, liten önskan och uppmaning att vi alla ska spana lite mer hoppas jag ni...
...lever väl!♥
Krogar och kyrkor
Vissa äktenskap funkar också fast man kanske inte kan tro det. Det är härligt när våra fördomar kommer på skam. Nu väntar liten galamiddag i staden med tändstickor, kyrkor och krogar.
Utsikten från mitt hotellrum. Vatten det första jag ser när ögonen öppnas.
Lev väl!♥
Rubbade cirklar.
Rubba dina cirklar är även temanamnet på den konferens i dagarna tre jag bevistar. Den nationella samverkan skola-arbetslivskonferensen har Jönköping som värd detta år. Lyssnade på Pär Mårts, herrarnas förbundskapten i hockey efter lunch, och han rubbade nog vissa cirklar om vad som är viktigast, att prestera, dvs vägen dit, eller att vinna.
Alla behöver vi ibland, eller rätt ofta faktiskt, rubba våra cirklar. Bryta mönster och gå förbi våra trygghetszoner.
Nu ska jag röra mig i den zon som är mitt hotellrum och titta ut på den underbara utsikten från balkongen, ut över Vättern och fundera på vilka cirklar som kan finnas på andra sidan.
Lev väl!♥
It must have been love...
Idag fyller mannen i mitt liv år. Väldigt ojämnt. Men han fyller år. Runt middagsbordet ikväll befann sig det gamla strävsamma paret, livet på en Pynne, alla barnen, glada Bella och goda vän Ö. Middagsbord och middagsbord, det blev en salig blandning av middag, tårtkalas och whiskyprovning. Men väldigt stillsamt som det anstår en 47-årig man i sina bästa år. Som av en händelse bestod middagen av den rätt det bjöds på den magiska kväll mannen i mitt liv och jag möttes första gången. När han skulle förklara detta för min yngsta syster per telefon blev historien mer komplicerad än vad den var. Och mycket mer komplicerad än vad Flygande Jakob är, denna bjudrätt från 80-talet.
När mannen i mitt liv fyllde 45 år och vi dessutom firade 20 år tillsammans hade barnen och jag en överraskningsfest för honom. Han trodde han skulle äta middag med familjen och inte med 50 personer från när och fjärran, från nu och då. Det blev en rolig kväll och natt. Delar av det jag då sa till mannen i mitt liv vid ett tal till middagen delger jag här och nu och det gäller förmodligen även idag.
"Hörru älskade Lasse! Jag tänkte berätta för de andra men kanske fr a för dig varför vi är här. Imorgon fyller du år, och det tror jag t o m du har listat ut eller vet. Det är alltid värt att fira. Vi har för lite fest. Men det är också 20 år sedan du och jag träffades. I februari 1989, datum bortglömt. Lasse och jag hittade datumet när vi rensade källaren och fann hans 2Q-almanacka från Norrlands nation i Uppsala. Spännande läsning om man ville testa sina mattekunskaper på det genomsnittliga festandet. 20 år är i vilket fall definitivt värt att fira.
När jag ringde runt imorse till dina vänner och nära och kära så var det ju en bunt som inte kunde komma. Ja, vissa fick jag helt enkelt inte tag i. Och vissa är kanske lika glada för det. Men jag har hälsningar från många. Först och främst familjen, din bror och svägerska, dina föräldrar, mina föräldrar, som vid närmare eftertanke inte har blivit ordentligt inbjudna. Jag ligger förmodligen väldigt risigt till hos mor och far och fr a mor som älskar fest. Men det finns en strategi bakom detta, de behövdes som barnvakter. Min yngsta syster och hennes Kar(l) var på väg men ändrade sig i sista stund när jag sa att det förmodligen skulle spelas Linda Bengtzing hela kvällen, eftersom det är Lasses kväll. Det körde helt enkelt ihop sig för dem. Likaså var Gunilla och Björn på väg men Björn skulle äntligen ta tag i sina bolltallanger och provspela för Barca. De hälsar så jättemycket. Folke Happy Bengtsson hade skäl, han byter blöjor på nätterna för barn nummer fyra. Några sa vad kul, vi hör av oss, sedan var det tyst. Man festar ju i Uppsala idag (SM-final i bandy) och Jajja hälsar att hennes polis håller koll på bandyhuliganer, så hon kommer inte loss. ...Karin och Örjan drog till Kina och skickar hälsningar och Towe skrek ja, vad kul och sedan nej, High School Musical i Globen med grabbarna. Sedan har vi alla dina x-krokar. Och jag ska ärligt säga att jag inte fått tag i alla och inte heller bjudit alla. Vissa ville nog inte komma för de ville inte träffa mig, the bitch, och vissa ville inte träffa varandra. Sedan är det nog någon som inte vill träffa vare sig Lasse eller sig själv med för den delen...
20 år tillbaka. Egentligen borde det ha serverats Flygande Jakob här ikväll. För det gjordes det den där kvällen för 20 år sedan när jag och Lasse träffades. Han skulle fylla 25 år, den där glada, långbenta grabben med hockeyfrilla. Han som smälter smör med sitt leende. Han som log och alla bekymmer fick hicka och dog. Han som har gett strutsen ett ansikte. Det finns en person här i rummet som var med en där kvällen för 20 år sedan när jag mötte Lassie. Lasse hävdar än idag att han hade span på mig tidigare. Jag tror i alla fall att jag minns första gången jag såg Lasse. Sittandes på golvet på i Norrlands nations stora festsal. Vi skulle spela innebandy och mitt rykte som innebandyspelare hade lyckligtvis inte nått Lasse. Dvs, som det mest brutala man kunde möta i innebandysammanhang. Ja, när man är kort får man använda klubban till mer än att slå på bollen. Han satt i alla fall där på golvet i salen som vi fyra år senare skulle ha vår bröllopsfest i. Lasse och jag var i samma lag. Någonstans har vi fortsatt att vara det. Även om vi har velat utvisa varandra då och då.
20 år med Lasse är ingen dans på rosor. Jag skulle ljuga om jag hävdade det. Snarare en Njutångerstango. Två steg framåt och tre tillbaka. Och 20 med mig liknar nog mest en snoa. Men det är spännande och det är lärorikt. Det är roligt och det är väldigt mycket kärlek. Det är också tre underbara barn bevis på. För Lasse är den vackraste och bästa människa jag vet. Världens bästa Carlson är fortfarande förundrad över hur vi kan vara så kära i varandra after alla dessa år. Ja, egentligen är det inte svårt alls. Vem har å andra sidan sagt att det ska vara så enkelt. Någonstans bortom allt det jobbiga, har det alltid funnits en enormt stark kärlek. Och glädje. Telenor hävdar ju att den kortaste vägen mellan människor är skrattet. Och skrattet är bland det viktigaste vi har, du och jag Lasse.
Tillbaka till den där kvällen på Norrlands för 20 år sedan då vi upptäckte varandra och där det enda kvarvarande vittnet är Ruben. Jag var så att säga inte ledig direkt. Jag var så pass oledig att en annan guldring satt på mitt finger. Men den där första bekantskapen var väldigt oskyldig även om det blixtrade till för oss bägge två. Sedan tog vi en fika och jag kände att detta var en underbar människa. En härlig kompis tänkte jag. Så jag sa det, "Vi kan väl bara vara vänner?" Det var då eller efter en stunds eftertanke som jag tror att jag fick den vackraste kärleksförklaring jag fått. Någonsin. Från denna känsloyttringarnas mästare kom " Jag tror inte jag vill vara bara vän med dig!" Efter en tid och en rejäl funderare kom livet på en Pynne fram till att livet är kort. Livet är här och nu och det finns bara en Lasse...
Den första av Lasses gamla vänner jag träffade vad Nicke. Carlson hade jag haft samtal med på telefon. Mest på nätterna. Men Nicke var den första jag träffade av det gamla gardet. Jag kommer ihåg att det var i GH´s trädgård i Uppsala och fest. Lasse och Nicke kommer dit samtidigt som någon grabb grabbar tag i mig och svingar mig över axeln. Det var sommar och jag hade kjol. Upp och ned låg kjolen över huvudet och det mesta som syntes var en rumpa på livet på en Pynne. Jag hör Nicke fråga; "Är det hon?" Lasse hummar något besvärat till svar. Nickes första intryck av mig var kanske lite omtumlande. Mina föräldrars första intryck av Lasse var däremot bara positiva. Vi skulle på bal i Uppsala (Gåsmiddag) och jag skulle installera en finsk professor med ett tal. Lasse var bara tvungen att träffa det gamla strävsamma paret själv. Jag behövde skriva talet. Det var både av nöden tvunget och fegt. När min mor gick från balen myntade hon viskande "Pynne, tar du inte honom för något annat så ta honom för att han dansar så bra!"...
Lasse du gör mig glad. Lasse du ger mig gråa hår. Ni som känner mig vet att det bara finns en människa som kan rubba mitt blodtryck. Det är inte Lasse. Det är Göran Persson. Nu är ju han tack och lov till viss del by gone, bad guys don´t win, men efter att han är borta finns tack och lov Lasse kvar. Och arg kan ju Pynne bli. Jag tänkte bara apropå gråa hår här reflektera över Lasses egna ord om sig själv. De ligger på Facebook och som han gjorde en lek av en lördagmorgon med familjen. Vi skulle med tio ord beskriva Lasse. Hans egna ord är; GLAD- ja, även en död är gladare. Nejdå, du får världen att le. Nu när jag har varit sjuk så länge får du mig att le. POSITIV- eller pessimistkonsult, gränsen är hårfin. Du kan verkligen se det ljusa i tillvaron och fokusera på det. EKONOMISKT SINNAD-nja, där håller jag inte med. Kollar man aldrig priser på mat så vet jag inte riktigt...IDROTTSINTRESSERAD- Expressens sportbilaga skulle inte överleva utan en Lasse i ryggläge. Han blir dock inte lika ofta förpassad till läktaren eller utvisad som sin förtjusande fru. BARNKÄR-han är den bästa pappa som finns. SOCIAL-är bara förnamnet. Mannen som verkligen tycker att alla människor är lika mycket värda och behandlar människor därefter.ENVIS- oh, herregeud, gråa hår var det! Det är ju tur att både din far, din bror och din fru är envisare. Eller inte! Jordbävning är ingenting jämfört med vissa lördagsmorgnar på Aspgatan 17. KONFLIKTRÄDD-Kära struts! Den kunde inte ha fått ett snyggare face. Och inte ett tydligare heller. Konflikträdsla ihop med envishet gifter sig med explosiv envishet blir bara så fantastiskt stimulerande. FIXARE-tar du dig upp från ryggläge med Expressen är du fantastisk. Du tar tag i saker. En sak glömde du, GLÖMSK-Barnen är utmärkta vittnen. David i barnvagn kvar i affär på gågatan i Östersund. Den ruschen tillbaka skulle ha gjort Johan Wissman grön av avund. Barnen kvar på dagis tills, ja, just ja!!! Kräftskiva på Aspgatan och Lasse går ut på baksidan i skogen. Efter ett tag går bror Janne ut för att kolla. Lasse liggande på marken, tittar upp på Janne och säger "Och vem är du?". Glömsk fick också ett ansikte.
Lasse, du är min bästa vän. De som känner mig vet att jag nog inte tror på den där stora enda kärleken. Men här och nu och i 20 år har du varit det för mig. Och jag ska göra allt för att vara det för dig. Och vad som än händer finns jag här dig. I både skratt och gråt, nöd och lust. Du får inga presenter av mig, men du får något du redan har, mitt hjärta." ♥
...och grillar gör han gärna!
Lev väl!♥
Vi bildårar
Syster T hämtade sina barn hos de gamla strävsamma paret efter vårt teaterbesök igår kväll. Bilen hade hon ställt hos oss. Till saken hör att Aspgatan liknar ett område av kratrar. All denna snö som smälter bildar smått ogenomträngliga spår. Aspgatan verkar inte heller vara prioriterat område för snösvängen. När syster T ska åka hemåt utspelar sig då följande;
"Höll på att inte komma ut från er parkering pga all snömodd. - 'Hämta Pynne,' sa M, 'hon är ju en bildåre, hon fixar det här! '"
Det märks att M är min guddotter och sin mosters tjej. Hon är obetalbar i sina analyser, kommentarer och funderingar om livet. That´s my girl.
That´s my girl, lika nyfiken som sin moster!!!
Måste också bara berätta om susningen som gick genom publikhavet igår kväll i teaterföreställningens öppningsscen. En äldre kvinna stiger lättjefullt ur sitt badkar. Alldeles naken. Naken i sin fulla nakenhet på en teaterscen. Dessutom i den åldern. Ja, det är förunderligt vad lite naken hud fortfarande berör och förskräcker anno 2011.
Lev väl!♥
Här och nu är mitt liv
Gå och se den om du har möjlighet!
Lev väl!♥
Vår lilla värld
Lev väl!♥
SM-guld till Aspgatan!
Ljusdals Bandy - LBK LBK´s länk!
Nu har Världens Bästa Lirare vunnit allt som går att vinna! SM-Guld till Aspgatan och stort Grattis Mischa!! Ös På!
Lev väl!♥
Spelglädje och konsekvensanalyser.
Tyvärr, eller vad jag ska säga, möter dotter M sin bästa vän Linn i singelfinalen. Inte otippat men inte det optimala. Men hellre att de möts i en final än att de måste slå ut varandra tidigare i turneringen. Tjejerna är i final i dubbel också. Son D är i mixedfinal med sin partner Julia. Bara Julia kan hålla sitt "livet på en Pynne" humör stången kan det räcka långt. Däremot fick sonen ge sig i singelsemifinalen. Inte pga bristfällig teknik eller dåligt spel utan bara av den enkla anledning som heter ork och kondition. Hans egen konsekvensanalys av alla sina träningspass per vecka löd att det nog var så att konditionsträningen blev eftersatt. Jojo! Han mötte en kille i semifinalen som är som hans storebror M i badminton. En kille som nöter ut sina motståndare.
Hursomhelst är det roligt att de har spelat bra och att mannen i mitt liv nöter på rumpmusklerna och ser till att kaffetarmen fylls på.
Själv ska jag gå ut i solen, ner mot vattnet, och njuta en liten smula. SM-finalen i bandy på Studenternas i Uppsala idag måste vara en höjdare. Det finns få saker som kan mäta sig med stämningen på en SM-final i bandy. Möjligen cupfinal på Wembley eller Champions Leage på Camp Nou. Så ni som är i Uppsala idag, njut en liten smula! Själv håller jag nog på "Hans Majestäts" lag eller ska jag hålla på grannen bortåt gatans lag, världens bäste Micha och hans SAIK? Nja, det får bli Hans Åströms Bollnäs. Det är deras tur nu.
Bästa vänner och finalmotståndare! Världens bästa David!
Lev väl!♥
My cup of tea
Efter att ha sett barnens gamle lärare sjunga solo i TV känner jag mig rätt uppåt. Inte för att Jörgen är gammal utan för att han gjorde det så bra. Dessutom tog Team Andreas/Järvsökören ledningen direkt. Varför vänta? Vilken glädje och vilka musikanter!
För att fortsätta på den uppåtgående trenden tittar jag på jubileumsprogrammet om Monty Pythons Flying Circus.
De är en del av min barndom, min uppväxt och my cup of tea. Michael Palin är grädde på moset.
Fortfarande är, en av de roligaste, mest minnesvärda och tänkvärda scener jag vet, slutscenen i Life of Brian.
"Always look on the bright side of life..."
Lev väl!♥
Life is a song, sing it!
Nåväl, efter en god fiskmiddag med tillhörande prat och skratt laddar jag för kvällens batalj, Körslaget med Andreas Johnsons Järvsökör från Ljusdals kommun. Jag håller tummarna för vänner, bekanta och några okända i kören. Det jag vet är att den är full av duktiga solister och musikanter. Till det kommer en spel- och sångglädje signerad Hälsingland samt lite äkta hälsingskt j-r anamma.
Att sjunga i kör är överhuvudtaget ett av de mest glädjerika och vitala tillfällen som kan ges. Det är hälsan själv. Det tror jag samtliga körer i landet och kvällens Körslag kan skriva under på.
Life is a song, sing it!
Bara så ni vet vilka jag röstar på!
Lev väl!♥
Take care!
Har ni sett den här? Apropå livet, vår stund på jorden, Glada Hudik och alla lingon i världen. Apropå fördomar, människovärde och mod. Apropå att denna dagen är här och nu. Ta vara på den och varandra på ditt sätt. Just the way you are.
Lev väl!♥
Och åren de går och skönheten består
Den här fina goa tjejen fyller 20 år idag. Jag ska fira henne imorgon. Dessutom fyller min härliga Umeåbaserade kusin J år idag och imorgon fyller en av världens bästa systrar (de är två) år. På tisdag gör mannen i mitt liv entré i födelsedagsträsket. Jag börjar undra om han inte börjar tycka det är lite obekvämt med födelsedagar. Det kan vi snart ta ur honom. Fira det som firas kan tycker jag är ett bra rättesnöre. Det enda han önskar sig är långfärdsskridskor. Han som inte ens är så förtjust i vinter. Men jag förstår tjusningen med att glida fram på skrillor. Vi får se vad barnen och jag kommer fram till. Tårta vill han givetvis ha. I motsats till livet på en Pynne älskar han sådana saker.
Testar lite olika modeller bara...vilken tror ni han vill ha?
Lev väl!♥
På´n igen
Det håller sig åtminstone bara på två ledder, horisontelt och vertikalt.
Våfflan är en klok kvinna som vänder ryggen eller framförallt baken mot eländet och sådant hon inte kan göra något åt.
Lev väl!♥
En annorlunda resa
"Det är synd att man åker till paradiset i en likbil."
Stanislaw Jerzy Lec
Men som den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret sa; "men sedan vet man ju aldrig vilken överraskning man får!"
Lev dagen väl!♥
En mysig liten vän.
Bilen är ett underbart verktyg om man använder den med rätt omdöme. Den kan ta dig vart du vill, i stort sett när du vill och var du än är. Brister omdömet tar den dig ingenstans. Vi är sårbara och bortskämda med bilen. För plånboken och miljön är den en liten bov och för andra en belastning och ett nödvändigt ont.
För mig är den befriande och hemtam, en mysig liten vän, som jag gillar att umgås med. Så där på tu man hand med lite musik och mina tankar. Givetvis med ett omdöme som hela tiden behöver uppdateras.
Jag gillar min svarta Audi A6 kombi men en sådan här röd fara skulle kanske sitta fint...eller inte
Lev väl!♥
If I were a rich man...
Lev väl!♥
Möjligheter
"There is a crack in everything
That's how the light gets in."
Leonard Cohen
Lev väl!♥
Guldkant på tillvaron
En tur som inleddes med hämtning på fritids och promenad ner på köpingen. Äventyret hade bara börjat. Givetvis måste en presenttur börja med en rejäl fika. Alltså äntrade vi konditori Finess. En moster och två luriga, ljuvliga och totalt hämningslösa barn. Vilka historier de berättade, vilka diskussioner vi hade och vilket gott fika vi fick. Ingenting är omöjligt i dessa barns värld. Vare sig det handlar om bakelser, toabesök, kvarglömda handskar eller shopping. Allt är möjligt. Och allt händer.
En rikedom är de, de två filurerna. De gör mig rik på skratt och tankar. Självklart bidrar de till mina rynkor också, mina skrattrynkor framför allt. Mitt tålamod får testas och för en halvgammal tantelura som lever livet på en Pynne är det så välbehövligt och befriande.
Och javisst ja, presenter hittade vi. Ljuvliga presenter från ljuvliga barn till ljuvlig mor. Moster skrattar än!
Guldkant på tillvaron.
Lev väl!♥
Det är mycket vackert nu
Framgångssagan om Glada Hudikteatern
Körslaget med Andreas Johnsons kör, Järvsökören, Ljusdals kommun!
Ur LjP 2011-03-15 Foto Linda Mårtensson
Lev väl!♥
Oändliga möjligheter
Två timmar av eftertanke, värdegrunder, medmänsklighet och människosyn, skratt och gråt. Det fick jag igår kväll i biosalongen. Gå och se "Hur många lingon finns det i världen?" om du har möjlighet när den kommer till en biograf nära dig. Fredag den 18 mars har den premiär på svenska biografer. På köpet får du vackra bilder från den glada staden vid havet. Dessutom är Maja Karlsson från Glada Hudikteatern en lysande skådis. Och hon är inte ensam.
Ensam ska ingen behöva vara. Eller utanför. Vi kan ta hand om varandra mer, inte vara så rädda utan agera och bryta gränser och utvecklas. Inte bara prata utan också göra något. Det har Glada Hudikteatern gjort. Det kan vi alla göra. Alla är vi människor med vår stund på jorden. Möjligheterna är oändliga, precis som det finns lingon i oändlighet.
Idag är stunden på jorden extra solig. En sol som värmer både kropp och själ. Light Valley gör verkligen skäl för sitt namn idag.
Lev väl!♥
Trollska vidder.
Röd som kärleken och gul som solen.
En stor härlig sol till er alla idag!
Ikväll ska jag gå och se "Hur många lingon finns det i världen?" på filmens hemmaplan i Glada Hudik. Hudiksvalls kommun bjuder sina anställda på en föreställning under den här veckan efter att världspremiären gick av stapeln i lördags. Röda mattan är förmodligen ihoprullad men vad gör det i biomörkret. Lingon röda som kärleken lyser upp.
Lev väl!♥
Glädjebägare med racket och boll.
Den verkliga glädjebägaren står ändå barnen för. Både mina och andras. Ja, barn och barn, alla badmintonspelare är inte barn. Min äldste klassas inte som barn, men däremot som A-klass. Enligt syster M har han börjat dala i formen. Syskonkärleken är väldigt tydlig och konkret mellan mina barn. Son D, som varit riktigt sjuk i veckan, gjorde ett tappert försök i både singel, mixed och dubbel. Hans frustration över att se killen han krossade i poolspelet gå till final var tydlig och rörande. Dotter M var arg som ett bi efter att ha förlorat semifinalen i singel, men ett brons är bättre inget. Ilskan kom också fram efter en hårfin förlust i dubbelfinalen med Linn. Efter några minuter hade dock alla sura miner suddats ut och silverpokalen kändes skön att ta emot.
Två bröder värmer upp! A-sonen!
En mysig helg med racket och boll lider mot sitt slut. Kanske Pretty Woman kan få avsluta den. Tillsammans med en stor kopp rooiboste. Det behövs efter all java jag druckit denna helg. Både för mitt huvud skull och för att på ett bakvänt sätt kyla ner mina nerver och vara tyst under matcher. Livet på en Pynne blir allt som oftast väl impulsiv i munlädret.
Din eller min boll? Brons är vackert!
Lev väl!♥
Allt går! Även brutna tår.
Vad är väl en dag i solen...mot en badmintonturnering?
Det är inte över förrän det är över...allt går...även med brutna tår!
Lev väl!♥
Allt är inte guld som glimmar...
Lev väl!♥
Ytligheter och medmänsklighet.
Sverker fortsätter att intervjua Henrik Dorsin och det känns lite mer vilsamt och framförallt mycket trevligare, snällare och klokare.
Intervju på en annan kanal med energisprutan Nanne Grönwall. Tio gånger har hon varit med i melodifestivalen. Spektaklet som går av stapeln i Globen ikväll med den sammetsögde gossen Saade som favorit. Tja, jag vet inte jag. Det finns andra bidrag som är bättre, i min värld i alla fall.
Om nu schlagernörden som lever livet på en Pynne ska ägna lördagskvällen åt sådana ytliga galenskaper som melodifestivalen så krävs det ostkrokar. Ska det vara så ska det. Lika bra att slå på stort och frossa i allsköns depraverande livsnjutningar. Fast många av mina tankar går till människorna i Japan med omnejd. Sådana fruktansvärda, overkliga och ångestfyllda bilder som kaplades ut. Människor på flykt, en flykt som är omöjlig. Den övriga världens insatser är nödvändiga och måste ske omedelbart. Alla kan vi bidra. Även om jag äter ostkrokar ikväll och frossar i ytligheter.
...och självklart heter det ostkrokar!
Lev väl!♥
Att njuta en liten smula!
Ett av många skyltfönster. Att njuta en liten smula!
Mat och dryck är en väsentlig del av spanjorernas vardag. En viktig del. Katalanerna och Barcelonaborna är inga undantag. Snarare förstärker de bilden av livets njutningar på hög nivå. Skyltfönstren bidrar med sitt och serveringarna blomstrar. En mumsbit eller två går alltid ner eller sköljs ned.
Tapas och cava! blandat med lite Pellegrino och Starbucks cappucino!
...och mera tapas...
Vissa människor i Kataloniens huvudstad var på onsdagen den 9 mars rätt dämpade. Vissa personer var de flesta engelsmän som fanns i staden. Förutom att de var dämpade var de kraftigt bakfulla och mycket hungriga.
Vårt barsällskap från London i den lilla tapasbaren som drevs av mor och dotter inne på La Bocceria, BArcelonas makalösa saluhall. Vilka tapas...de gjorde en sorgsen och kraftigt bakfull engelsman, om inte lycklig, så mer tillfreds och definitivt mindre hungrig.
Lev väl!♥
Més que un club
Jag har bevistat, skådat, sett och överlevt den katalanska bastionens högborg. Hela Camp Nou är visserligen en högborg, en gigantisk skådeplats, men ena kortsidans platser rakt bakom målet är mer heliga än andra. Och mer macho än andra. Sektionen för supportrarnas supportrar som har livstidsentrékort till arenan. Givetvis hamnade livet på en Pynne där. Där stod hon tillsammans med bara en till kvinna och en massa män. Män i alla storlekar och åldrar. Män som ger sitt liv till sin klubb. I vått och torrt, match efter match står de på samma platser som de alltid har gjort. Förmodligen som de i generationer har gjort, farfar, morfar, son och sonson. Och de står, eller snarare hoppar, flaxar, sjunger och gestikulerar med allt vad deras kroppar förmår, snarare än sitter. Sittplatserna till trots. Där stod livet på en Pynne med sina söner. Vi skrattade, fascinerades, förundrades, förfärades och njöt i den lite småkyliga Barcelonakvällen.
Vi var tidigt på plats. På platser som tillhörde de mest inbitna supportrarna. Hävdade de. Men de bjöd in oss i gemenskapen. Eller vad vi nu ska kalla det!
Més que un club. Det är ingen överdrift. Skillnaden mellan liv och död kan vara en boll som rullar in i mål. I fel mål! Den här tisdagskvällen rullade bollarna, efter många våndor och smärre hjärtattacker, Barcas väg. Messi, den lille mannen, var verkligen liten, men vilket fotarbete och vilken kvickhet. De fötterna var fascinerande och lite smått magiska. Det gäller att hålla kvar dem på jorden i den värld som kallas fotboll. I den värld där Camp Nou kan förvandlas till ett vrålande eldorado, skanderande Messsssiiii...
En lite sjuk men lycklig födelsedagsgrabb!
Barcelonanatten exploderade. Åttioåriga damer med Barcahalsduk, krumma gubbar, småtjejer och killar draperade i Barcaflaggan, professorer, studenter och du och jag, alla var de där. 95 450 personer och lilla jag.
"Av alla totalt oviktiga saker är fotboll den viktigaste!"
Lev väl!♥
Kärleken är beständig
Den beständiga kärleken är mer än en klubb.
Mès que un club!
Lev väl!♥
Blandade vårkänslor
När mitt humör var på topp slutade plötsligt snöstormen i takt med att spirorna på domen försvann i fjärran. Vindarna däremot, förföljde mig ett bra tag. Resten av färden gick, om inte som en dans, som på vägen i alla fall. Lite frisk luft, bensinpåfyllning och en kopp java tänkte jag mig på Gävlebro. Ett totalt öde Gävlebro mötte mig. Tanken blev fylld, lite friska bensinångor drogs in och jag körde vidare i natten. På OK i Tönnebro fick jag min java och ett litet samtal med den trevlige killen bakom disken. Bara tio mil kvar och klockan kvart över fyra kunde jag krypa ner i min säng innan ännu en dag grydde. En dag med jobb, trevligt lunchföredrag och tro det eller ej men snöfall framåt kvällen.
Vårträd!
Lev väl!♥
Nio påvar och toalettstolar
Men är man en dam i sina bästa år och dessutom av och till på hugget när det gäller jakt så måste man få låta när en sketen toalettstol låter. Är en dam i sina bästa år dessutom en Vorsteh då kan vad som helst hända. Igår var det lugnt, förutom toalettspolningen. Vi fyra damer njöt av livet och god mat. Eller vad sägs om mussel- och kräftstjärtssoppa på Thaivis, entrecôte med rostad potatis, béa och auberginerullader med parmesan samt vanilj- och apelsinpannacotta med blåbär. Châteauneuf du Pape förhöjde stämningen, njutningen och smakerna ännu mer.
Nu tar jag mig lite cava och tapas snart!
Lev väl!♥
En grillad med bröd, tack! Delad!
Och nu måste Brinkens skylt i Delsbo upp igen. "Här bor en Vasaloppsvinnare!".
Lev väl!♥
Masstart på bredden och djupet
Här var jag ifjol. Inte i den här klungan utan i klungan av åskådare. Mannen i mitt liv åkte och det borde han ha gjort i år också. Jag skriver borde för han hade startplats. Men det är någon annan lycklig som har övertagit den platsen. Han sålde den. Det var säkert någon tanke med det också även om han förmodligen missar ett helt fantastiskt lopp i det här vädret. Jag var mäkta imponerad och fascinerad av detta jippo som kallas Vasaloppet. Vilken logistik, vilken glädje och vilket PR-värde. Mannen i mitt liv får ta nya tag och kanhända, men bara kanhända, får han med sig livet på en Pynne också. Vilket år som helst.
Nu är Hälsingland, Glada Hudik och Delsbo på gång i dalaskogarna. Kan den goda Brinken trots en miserabel säsong åter göra en bedrift. Vi tittar vidare på solen i TV och solen utanför.
Lev väl!♥
Gone with the wind
Tack och lov för teater och barnteater speciellt. Ett barns förtjusta ögon, tankarna och funderingarna som det ger upphov till, fantasins ouppnådda gränser och kraften av att alla barn är viktiga. Teaterns betydelse för samhällets utveckling, vår framtid, är alltid underskattad och inte riktigt comme il faut. Eller också börjar man diskutera äpplen och päron och barnteater har alltid lägst status. Ofta i förhållande till idrott. Vi behöver mångfalden på allehanda sätt. Oavsett om det är ett hisnande musikäventyr med "Får i stövlar", danssteg av brottare och rallydrottningar eller Messis målgest.
Jag ska tänka på blåsten och glashala gator när jag om några kvällar sitter på en annan sorts teaterarena, Camp Nou. Jag ska vinka till blåsten och vintern och även möjligtvis till er vid TV-apparaterna och njuta av lite varmare vindar. I sinnet och minnet tar jag med dem hem. Messi och co får stanna kvar om de nu inte absolut tjatar så att jag inte har något val. Vindarna kan vara oberäkneliga.
Lev väl!♥
Godhetens ansikte
Lasse Eriksson var visserligen Norrbotten trogen och med Norrbotten förenat, men han var en Uppsalaprofil. Uppsala idag var tyst, sorgset och chockat. En medmänniska med humorn som vapen och humorn som sköld fick lämna det här livets föreställning precis när han som bäst behövdes. Precis när vissa krafter och personer försöker göra dumheten till rättesnöre. Precis när vissa personer försöker få okunnigheten att framstå som det rätta. Tack Lasse Eriksson för att du visade oss dumhetens ansikte, för att du visade oss okunnighetens dårskap och för att du visade oss vänlighetens eller godhetens ansiket och hjärta.
Lev väl!♥
Små och stora kvinnor
Skofterud släppte loss ordentligt både på presskonferenser och vid prisutdelningen. En klem av Stoltenberg ville hon dessutom ha. Ja, vi små kvinnor får passa på!
GuldVibeke!
Lev väl! ♥
Somewhere over the rainbow
Damerna fortsätter att få världen att snurra, om inte med guldglans så med silverglädje. Allt går utom nyfödda barn. Jag hoppas det gäller även för mannen i mitt liv och att han för en gångs skull kommer hem i tid från Polen. Vi kan hoppas att vindarna blåser åt rätt håll denna gång.
Den gyllene vägen finns där men är kanske inte alltid så lätt att följa eller hitta.
Lev väl!♥
Händer som talar.
...och många historier blir det!
Lev väl!♥
Strålande leenden och glid!
För mitt hjärta kanske loppet var mindre bra eller också var det just det hjärtat behövde. En dos av spänning, adrenalin, kämpaanda och underbara leenden.
Jag hoppas solen lyser på er var ni än är.
Lev väl!♥
Överdoserad verklighetsflykt
Men trots allt gott och mindre gott så blir två dagar med alltför många besök hos Landstinget Gävleborg lite för mycket. Å andra sidan är det bra att avverka vissa saker på en gång. Men just nu är min dos rågad, på gränsen till överdoserad.
Detta är ingenting mot den verklighet Libyens folk just nu upplever. Och den verklighetsflykt Khadaffi verkar ägna sig åt. Karln måste vara antingen kraftigt överdoserad med olämplig stimulantia eller överdoserad med högmod. Det kan vara både ock. Båda leder dock Libyens folk i fördärvet.
I fördärvet landade jag själv imorse strax före avfärd till en av landstingets lokaler. Vid förflyttning av sopptunna klev jag snett, halkade, där det givetvis var glashalt, och försvann med sopptunnan mot marken. Givetvis tog min mest onda arm emot tyngden av livet på en Pynne på hal is. Dotter M hann bli rädd och trodde att nu hade morsan slagit sig fördärvad. Dessutom såg det förmodligen väldigt dråpligt och tragikomiskt ut. Men en svordom senare hade hon rest på sig och satt sig i bilen för färd mot verkligheten hos landstinget. Skenet kan bedra.
Norrskenet som bländade oss ikväll.
Lev väl!♥
