.

Jag tror jag ska tända lite omansk rökelse. Det känns som om jag behöver lite av de tre vise männens gåvor. Just idag också. Givetvis. Att den sedan är omansk och hemfraktad med kärlek av ett stycke son och glada B är bara ett plus. Hostattackerna tar ingen paus alls just nu. Det är inte riktigt sjysst. Det kändes riktigt jobbigt ett tag under Tour de Skin i Italien. Trots att jag satt i soffan. Men när jag betraktar den ena norska bergsgeten efter den andra klättrandes, eller nästan skuttandes, uppför backarna i de italienska alperna känns bröstkorgen onödigt tung. Att sedan mästargeten herself, Johaug, nästan dansar uppför, gör min egen andning till en frustande och hackig nighambo. Nåväl, gott folk, trettondagen anno 2013 handlar om soffsport, rökelse och möjligen en och annan java som substitut för all myrra och guld jag inte ser röken av. Om jag bortser från symboliken vill säga. Med den inräknad har jag alla gåvor nära till hands. Tänker jag stilla och tacksamt. Samt hostar, hackigt och frustande.            

 

Lev väl!