.

En lördageftermiddag med matlagning. En eftermiddag i min smak. Jag har återfått lusten att stå länge och laga mat, dessutom har jag väl börjat återfå lite energi så jag orkar. Och har jag orken tappar jag inte tålamodet lika lätt. Även om tålamod aldrig kommer att bli min starka sida.

En riktig brakmiddag med tre rätter tog vi oss igenom igår kväll. De tre musketörerna lagade mat tillsammans, undertecknad, mannen i mitt liv samt mellanbarnet D.

 Det börjar bli sparrissäsong så vad är väl bättre än grön grillad sparris med aioli och tomatsallad till förrätt. Varmrätten skulle gå i lammets tecken men just igår var det inte helt lätt att få tag på lokalt lamm. Vi var tvungna att åka ända till Nya Zeeland för att få tag på lammracks. Marinerade med rosmarin, timjan och vitlök och serverade med en rödvinsreduktion och sötpotatisgratäng kände de små rackarna sig säkert hemma i Hälsingland. Vid det här laget var vi rejält mätta och tog en TV-paus innan vi satte igång med desserten. Son D skar ananas i små tärningar, mannen i mitt liv kokade ihop en marinad som doftade mörk rom och baileys. Själv mjukvispade jag vaniljglass med kokos och choklad. Livet på en Pynne som sällan eller aldrig äter desserter tryckte i sig en ananascoupe klockan tio på kvällen. Det var inte bara det som var det lite otippade denna kväll förutom att tre musketörer lagade mat tillsammans utan att livet på en Pynne följde ett recept. Nåja, nästan i alla fall.



Lev väl!♥