.

Sophie Calle får årets Hasslebladsstipendium. Hon är en fransk fotograf som egentligen inte betraktar sig som en fotograf. Under en drygt 30-årig karriär har hon gjort sig känd för konstverk där hon förföljer främlingar eller låter sig själv skuggas av en privatdetektiv. Hon kastar sig mellan det privata och den offentliga sfären, mellan fiktion och dokumentär. 

Jag har alltid fascinerats och förundrats över bilder. Och bilders kraft. Den manliga delen av det strävsamma gamla paret hade alltid en kamera i handen när jag växte upp. Kameran och pipan. Båda två finns kvar idag, med annat utseende och frekvens. Ni får själva lista ut vad som har ändrat utseende respektive frekvens.

Jag önskar idag att jag hade följt mer i min fars fotobana. Att jag hade varit lite mer nyfiken. Att se världen genom en lins och fånga den. Där, då och nu!

En annan förebild är vår "hovfotograf" Mr Lööv. Hans foto kan du
bl a se i böcker om Hälsingland och Hälsingegårdarna. När Mr Lööv fick Hilding Mickelssonstipendiet löd motiveringen:

 ”Lars Lööv har hela världen som sitt arbetsfält, men basen för hans verksamhet som fotograf finns i Hälsingland. Här arbetar han i Hilding Mickelssons andra med hälsingegårdarna som en viktig motivkrets. För Tapetboken nominerades han till Augustpriset för årets faktabok. Lars Lööv har en särskild förmåga att fånga stämningen och storslagenheten i dessa gårdar med deras fantastiska interiörer.”


JonLars i Långhed, Alfta socken. Foto: Lars Lööv

Att fånga ett ögonblick, en stämning, en händelse kan göra skillnad, vare sig det är med pennan eller kameran.
Alla kan vi fånga dagen! Det gör också skillnad!

Lev väl!♥