Värme!

Vilken fantastisk kväll med skratt, prat och musik.
En sommarnatt så ljum, som den bara är alltför sällan. Cyklade hem från Humla visfestival med ett stycke dotter och ett stycke syster. Mannen i mitt liv rullade hem lite tidigare. Upp i ottan för onother working day i hettan. I cykelparken i Järvsö. Då kan man inte rumla runt hur som helst. Tycker mannen nuförtiden. Börjar ålder i hans fall matcha visdom. Eller kan det kanske vara tvärtom.

Blev alldeles varm igår eftermiddag också. I alla bemärkelser. Var på Träteatern på Stenegård i Järvsö med det gamla strävsamma paret. Peter Oskarsons föreställning om och med den helige Franciskus från Assisi, "Den helige gycklaren Franciskus" av Dario Fo. Inne på teatern var det varmt, ute var det lika varmt, +32. Föreställningen i sig var lika varm, rolig och upplyftande. Det är alltid en speciell känsla att komma in i den teatern. Det är något magiskt. Du känner dig som en del av något större. Du är där och nu. Eller här och nu. Oavsett tid och rum i fantasin. Det var också fantastiskt roligt att återse Peter, både på och utanför scenen. Det blir aldrig tråkigt. Eller meningslöst att se och höra honom.
Peter Oskarson i en scen i Dario Fos "Den helige gycklaren Franciskus".

Dario Fos föreställning innehåller allt detta. Tankar om livet och vad som egentligen är viktigt.
Det var också den helige Franciskus budskap. Att se livet som det är, naturen, djuren och glädjen i att vara en del av detta. Franciskus kanske är mest känd som naturens och djurens skyddshelgon. Men dessutom var han en teaterman, sångare och gycklare. Han skapade en teaterform, som om den hade fått fotfäste och blivit rumsren på den tiden, kunde ha lett till en helt annan teatertradition än den vi har idag. Men den lille gossen Franciskus från Assisi var lite före sin tid. Som så många andra bråkstakar, upprorsmakare och visionärer. För jobbiga för sin egen tid. Och lite farliga! Även den mest snälla människa kan ju bli farlig i vissa människors ögon. Bara för att man inte förstår eller är rädd om sin egen makt. Tänk vad små ord kan vara farliga. Det är bäst vi förbjuder dem!
Stenegård och Träteatern till höger, badande i sol!
Lev väl!♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0