.

Är det någon som behöver riktigt grovt sandpapper? Ett sådant där som river riktigt ordentligt och kan få den mest skrovliga yta att bli, om inte mjuk, så jämn. Jag står gärna till buds. I egen hög person. Alldeles gratis också. Så här i årets slutskede kan man kosta på sig att vara generös. Livet på en Pynne är ett riktigt grovt sandpapper. Det finna säkert de i hennes närhet som tycker hon är det jämt. Men då har de varken sett eller kännt på henne nu.

Att en 47-årig hud är lite skavankig är ju inget konstigt. Framförallt inte när den sitter på en person som i hela sitt liv varit en torrboll. Med eller utan eksem. Men att den mot årets slut måste inta layouten av det grövsta sandpapper som går att finna tyckte jag kändes lite onödigt. Men mina protester hjälpte inte. Klådan de senaste dygnen har varit i form av sådant som inte lämpar sig att komma i tryck. Det tyder å andra sidan på att det håller på att bli bättre. Ju mer det kliar, ju mer skit lämnar kroppen. Utslagen är inte lika illa längre. Svullnaderna på ben, armar, ansikte och hals har gått ner. Tyvärr har jag fortfarande ett lätt drag av tandläkarbedövning över munnen. Det kanske är missnöjet eller det stora svårmodet som rullar in. Jag får klappa mig på kinden och säga att "bättre dagar har du sett babe och bättre kommer!"

Sprutorna i axel och arm verkar än så länge fungera. En punkt värker fortfarande. Alla sprutor kan ju inte hitta rätt på en gång. Men det är en blessing!

Och behöver ni sandpapper i årets sista skälvande timmar och minuter så vet ni var det finns. Alldeles gratis på Aspgatan.

Lev väl!♥