.

Lite mör efter dagens bataljer som tandläkarbesök, skidåkning på radion och massage. Massagen gör kroppen alldeles lycklig och besöket hos tandläkaren slutade mindre smärtfritt både för kropp och plånbok än vad jag hade räknat med. Fick lite rabatt som man tydligen får någon gång per år, ungefär som ett högkostnadsskydd. Däremot gjorde nog Holmenkollens banor rejält ont för Kalla, Haag och co. T o m Björgen verkade lite slut på sista kilometrarna. Men oavsett det så måste hon komma från någon annan planet, urskog eller kalfjäll. Vilken urkraft och det är kjempegöj att se henne. Nu får svenskarna ta nya tag, ny vallakonferens och nytt djävlar anamma.

Dotter M och jag var ensamma vid middagsbordet ikväll. Men desto mer örtkotlett och potatis- och palsternacksmos med parmesan till oss. Jag har någon sorts barnslig förtjusning i potatismos. Då pratar jag potatismos kokat av potatis hemma, inte något pulver med tillsatser. Det är nog istället bland de värre sakerna jag vet att äta. Det får gärna vara palsternacka i moset eller så gör jag pärgröt på mandelpotatis. Balsam för själen och bra smörjmedel för tantfläsket.


Pärgröt och fläsk med Ljusnan glidande i bakgrunden.

Pärgröt och fläsk, det vattnas i munnen. Den får gärna intagas på Järvsöbaden. Detta anrika gästgiveri, pensionat och pang som i lördags hade audition till Körslaget med Andreas Johnsson. 200 personer ville göra sina stämmor hörda för herr Johnsson. Jisses! 20 lyckliga plockades ut till kören som gör sin TV-debut den 19 mars. Musiklandskapet nummer ett, Hälsingland, sjunger vidare.


Järvsöbaden i sommarskrud.

Lev väl!♥

Idag kör det ihop sig för tanteluran på livet på en Pynne. Strålande sol, hämtning av bil, tandläkarbesök, massage och budgetarbete. En salig blandning sista dagen i februari 2011.

25 år sedan Palme mördades och det är en händelse som för de flesta svenskar sitter bergssäkert på näthinnan och i minnesbanken. Jag kommer ihåg att jag tidigt morgonen efter, det var en lördag, gick på toaletten. När jag kommer ut sitter min dåvarande pojkvän (tur det var den dåvarande och inte någon annan) upp i sängen och lyssnar på radion. Hans ansikte är alldeles stilla och han säger mycket lugnt, liksom i trance, att Palme är mördad.

25 år har gått och världen har fortsatt att snurra. Ibland allt fortare. Jag måste sätta fart. Bilen, som mannen i mitt liv parkerade okristligt tidigt imorse på stationen, måste hämtas upp. En snabb promenix i solen och därefter ska jag öppna dörren till tandläkaren och betala en mindre förmögenhet. Det räcker med att sticka in näsan och kanske gaddarna så är det i paritet med en nätt liten fortkörning. Fast de är ju fullständigt onödiga. Tandläkaren ska väl, om inte annat, ses som en investering. De borde ha svängdörrar på Folktandvården.



Lev dagen väl!♥

"Harry har definitivt vad som krävs för att bli Italiens premiärminister!"




Ett understatement och t o m lite för mycket cred till Italiens nuvarande premiärminister. Men ack vad världen är galen och vad tråkigare den blir utan The Ark. Och HarryPeter, ta och vila upp hemma i Arbrå nu.  

"E det fel på mej" Tveksamt, men hur kan den som har gett klämkäckheten ett ansikte och sjunger en text och refräng som ger dumheten ett ansikte gå vidare i melodifestivalen? Fast jag hade kunnat satsa en hel del pengar på det utan att ens höra den. Flickan är ju klämkäck och det går hem i Ullaredssverige. Dessutom har vi väl hört den ett antal gånger förut. Och Lasse Stefanz, jag säger inget mer. Som tur är, är det inte viktigt.

It takes a fool to remain sane!



Lev väl!♥

Nu är det jakt! Med mina favoriter. Fantastiskt vilket positivt gäng det svenska längdskidlandslaget är, både damer och herrar. Frågan är bara om mitt hjärta och humör håller för detta. Kan ju bli ooolidligt spännande. Lite starkt java kanske hjälper.

Lider också lite med min son D som förlorade en tuff tresettare i singelsemifinalen i badminton i Sundsvall. I dubbel och singel där han var finalseedad nådde han inte final. I mixed där han inte var seedad spelar han semifinal med sin partner Julia vilket ögonblick som helst.

Jakten har börjat!



Lev väl!♥

Hemma i soffan efter en dag med solsken och vårvibbar. Har dock inte själv fått uppleva dem speciellt konkret då dagen har tillbringats i en idrottshall med dofter av liniment, fotsvett, humör och pastasallader. Badmintontävlingar i Sundsvall, Norrlands Stora Pris, med alla tre barnen. Magen är full av pastasallader, kaffe och mackor. Även om du inte spelar behöver du energi för att stå emot sittsår och förlorares små eller stora utbrott.

Jag och äldste sonen återvände till Ljusdal nu ikväll tillsammans med Mickans bästa kompis Linns pappa. Resten av gänget, dvs mannen i mitt liv, som återvänt från ingenmansland på skoter, dotter M och son D samt Linn, bor på hotell i Sundsvall inatt för imorgon bitti ska det spelas igen. För tjejerna var det första gången de spelade i B-klass, dvs inte ungdomsklass och steget före A-klass, men det kanske ni hade räknat ut. Deras förhoppningar imorse var inte så höga. Men imorgon spelar de semifinal i dubbel. Dotter Mickan spelade dessutom sitt livs badminton i sin sista poolmatch i singel. Hon förlorade en tresettare men som hon spelade. Garvade tränare sa att det var bland de bästa damsingelmatcher i B-klass de sett. Vilket tempo! Linn blev pooltvåa och fick spela singelkvartsfinal mot en lite för svår motståndare. Men som de spelade. De fick se att de hänger med. Son D spelar semifinal i både mixed och singel imorgon. Hans kvarstfinalmotståndare var en kille vars största motståndare är hans humör. Det finns alltså fler med humör än livet på en Pynne.



Lev väl!♥

Lite fler Stenis i världen tack!




Lev väl!♥

Panama City är första destination i På spåret fredagen den 25 februari. Fåglar, bananer och generaler finns det gott om på resmålet. Pepita dansar och Karibien svänger. Livet på en Pynne har en sol och kvist-kväll.

Fredagen den 25:e var en fullständigt vansinnig dag var än du var eller vart du skulle. Människor går fullständigt bananas när och om de får lön. Köer i korsningar, köer i charken, köer till parkeringar och förmodligen de värsta sortens köer på bolaget.

Nu drar vi vidare med tåget. Nu är det Södertälje, burken är Borg.



Lev väl!♥

Det kan bli en rolig vecka i skidspåren. Och i skidsoffan. Svarte Petter fick en medalj idag men Hellner kunde han inte spurta ned så han fick nöja sig med att klämma in sig mellan svenskar två. Det är strålande.

Det är sådant jag får glädja mig åt när jag sliter med budget och verksamhetsrapporter. De sistnämnda är inte så slitsamma men en budget som inte får bli en glädjebudget eller överdrivet positiv sliter lite på humöret. Men bara lite. Dessutom ska den ju gå ihop!

Imorgon är en ny dag med nya kalkyler, nya kära bekymmer och nya medaljer.



Lev väl!♥

Ibland undrar jag om folk verkligen inte har fått körkortet med cornflakespaketet eller möjligtvis med mjölpåsen. Speciellt på vintern verkar vissa tappa alla hämningar eller förnuft. Uppmärksammade en del vilsekomna varelser på mina turer till och från Glada Hudik idag och nu senast på min tur till Järvsöbacken.

En del kan inte hålla rytmen, ligger antingen och fisåker eller ligger och trycker sin nos i någon annans bak, en del tvärnitar stup i kvarten trots det något isiga föret. Några gör omkörningar som får Dragos att blekna och några gör inga omkörningar alls så Fantomen behöver lustgas. Ja, käre värld, det är inte lätt att köra med förnuft och känsla. Men nog borde några fler i trafiken kunna tänka lite mer. Skotta lite längre fram kära ni.



Lev väl!♥

Medan Christchurchborna chockade, förvirrade och ledsna bevittnar förödelsen i sin stad kallar Khadaffi sina landsmän för kackerlackor. Kackerlackor som han tycker sig ha rätt att döda. Naturen är den enda kraft vi inte kan stå emot eller tygla vad gäller dödande. Fråga Christchurchborna. Men inte förstår en despotisk, fascistoid maktgalen man det. En man som håller ett timslångt tal till sitt sk folk från en ruin som är mer än 30 år gammal. Klädd i nästan trasor vill han framstå som någon sorts stackars gammal martyr och välgörare. Men jag hoppas och tror att även hans dagar vid makten är räknade. Bara han inte tror att han kan stå över naturen och döda ännu fler människor innan dess.


"En gammal indian sa en dag till sitt barnbarn: "Två vargar krigar inom oss alla. Den ene vargen är rädsla och hat. Den andra vargen är kärlek och fred. "Vilken vinner?" frågade barnbarnet. Den gamle indianen svarade: "Den vi matar.""

          

Lev väl!♥

Eftersom jag av och till inte har så mycket annat att göra än att fundera över livets väsentligheter tänker jag delge er några sådana. Giv oss vårt dagliga bröd...Bröd, öl och brännvin. De innehåller samma ingredienser; säd, jäst och vatten. Det är mest sättet att blanda och förädla ingredienserna som skiljer dem åt. Nu säger inte jag att öl och brännvin ska intagas varje dag. Snarare tvärtom, och med måtta är de, om inte några av livets väsentligheter, några av livets glädjeämnen. Och vad kom egentligen först, brödet eller ölet. Många forskare hävdar att det var ölet som lärde människorna att baka bröd. Vissa hävdar också att öl är flytande bröd. Det får vara som det vill med det men "Reinheitsgebot", den tyska lag från 1516 som förbjuder tyska tillverkare att ha något annat än korn, humle, jäst och vatten i ölet efterlevs också i Sverige.

Det dyraste ölet hittade du i Berlin den 26 november 1923. Mitt under inflationen kostade en sejdel öl 266 miljarder tyska mark. Den svenska ovanan, som får tyskar och engelsmän att begära syrgas, att hälla upp ölet längs med glasets insida är just en ovana. Du ska hälla upp ölet hårt, det ska skumma upp, och det får gärna ta lite tid. Skummet balanserar kolsyran samtidigt som det bildar ett lock som hindrar smakämnena att försvinna upp i luften.

Brännvinet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet. Brännt vin = destillerat vatten. Eller livets vatten = Aqua Vitae. Kärt barn har många namn; snaps, sup, nubbe, hutt, jäkel, stänkare, järn, klämtare...Under 1800-talet var suparna alltför många och en vuxen karl kunde få i sig 100 l sprit varje år. Och dog gjorde de. Och tragedier föddes. Men visst är en snaps god vid vissa tillfällen, påsk, jul, midsommar, kräftskiva eller till våra smörgåsbord. Låt dock bara Helen och Halvan slinka ner och håll dig därefter till bara öl eller vatten så blir morgondagen mycket bättre.



"-Får jag bjuda på en snaps?
-Jag tycker inte om snaps!
-Nej, vem fan tycker inte om snaps?"
                                Hasse&Tage



Lev väl!♥

Dansbanan i Täfteå, Veckans brott med rekonstruktion av mordet på Palme och XL-galan i friidrott. Programpunkter i kvällens TV-tablå och alla nästan samtidigt. Det ena mer fascinerande än det andra. Minsta gemensamma nämnaren är Sverige. Och möjligtvis att jag känner mig smått långt från alla skådeplatserna. Bokstavligt är jag det men även bildligt ikväll. Känner mig abslolut inte på hugget ens för ett 60m häck-lopp. Men vilket genombrott för Angelica Bengtsson.

En varierad TV-kväll lider mot sitt slut. Tar min tekopp och min deckare och kryper till kojs. Har kommit in i en svärm av lite hemska böcker. Den morbida delen av mig måste omhuldas även om jag känner mig rätt långt från de skådeplatserna också.



Lev väl!♥

Rudolf har återvänt. Trots fel årstid och allt. Jag ser ut som ett stoppljus i nyllet. Under många år försökte skiten i kroppen ta sig ut via min näsa. De senaste åren, efter harpesten, har skiten försökt ta sig ut på andra sätt så Rudolf har legat förhållandevis lågt. Men det är förmodligen samma virus som aldrig vill läka och som påverkar balansen, synen och orsakar huvudvärk. Första gången Rudolf dök upp var vid jultid för knappt tio år sedan när det förmodligen var som mest hektiskt med Krakel. Jag såg helt grotesk ut men tidpunkten var lämplig för en Rudolf. Snyggt julröd och alltid gläder det någon som får skratta. Sedan återkom Rudolf med jämna mellanrum till den lilla myggan bet mig och det gamla viruset fick oanade krafter och intog hela livet på en Pynne. Nu börjar det tack och lov bli bättre, i sakta mak, och då bestämmer sig alltså Rudolf för att dyka upp på arenan igen. Rackarns skojare.

Om jag sätter på mig en stor hatt och mörka glasögon kanske jag vågar ta mig en tur och handla mat. Eller ska jag helt enkelt åka naturell och bidra med lite goda skratt. För vad ska man göra annat än skratta åt eländet.



Lev väl!♥

En liten pendang till förra inlägget " Vore det inte för hoppet skulle hjärtat brista" (gammalt engelskt ordspråk).

 Lite comfortfood senare, en riktigt krämig risotto med mozzarellabakad kycklingfilé, är huset fullt av små söta troll. Söta, små troll som livar upp vilken stämning som helst. Egentligen ska jag väl i ärlighetens namn säga, som Nigella," all mat är egentligen "comfortfood" för mig!"


Söta troll! Comfort!

Lev väl!♥

Det händer saker i världen. Saker vi inte kan blunda för. Och trots allt...

"Jag tror på godheten trots allt - på kärleken, som inte ser hur hatet skördar tusenfalt och våldet ännu mer."
(G.M Silfverstolpe)



Lev väl!♥

Efter en långpromenad och en spurtseger i skidsprinten av vilka den sistnämnde jag inte stod för kom tre små ljuvliga troll på besök. Trollen har sportlov från skolan i Uppsala och har åkt skidor i Järvsö i helgen. Nu sitter de tysta och uppslukade av film. Film ska jag också se ikväll. Svinalängorna får avsluta helgen. Det är lustigt hur filmintresset kan gå i arv. Jag fick det med moders- och fadersmjölken och alla mina tre är filmtokiga.

Mannen i mitt liv har efter en dag i skidsoffan gett sig ut i spåret. Bara han inte får hybris och gör en Emilspurt. Eller en Byggmarksväng. Även om man inte heter Bernadotte i efternamn men Jean-Baptiste i förnamn är man svårslagen, oavsett vilka slagfälten är. Tråkigt att inte Bergsjö fick bärga hem lite metall men att Tärnaby skulle få mer skrot var desto roligare.

Njut av vilodagens sista timmar!


Det gör Våfflan!

Fast jag tror hon längtar till grönare marker och till havet precis som den egensinniga svarta pantern gör


Elliot efter ett skrovmål vid havet.


Älskade hav och paradis!

Lev väl!♥

Hit ska jag åka lite längre fram i vår. I april tar mannen i mitt liv och jag oss dit. Paris i vårskrud är aldrig fel. Våra fantastiska barn gav oss en nätt liten julklapp, en tripp till romantikens huvudstad. Nu är den bokad och hotellet hittat. Hôtel Opéra Lafayette ligger lite söder om Sacre Coeur och nära Parisoperan.



Det har tagit några Parisvändor för mig att lära mig tycka om staden. Visserligen har staden alltid varit vacker och lite magisk men det där klicket kom inte på en gång. Det var aldrig kärlek vid första ögonkastet som det var med London, Porto, Bern, Wien och Barcelona. Snarare vid tredje ögonkastet började hon kännas som en god vän som du ville lära känna bättre.

I april ska jag alltså åter få möta den romantiska damen. Jag tar med mig mannen som har gett romantiken ett ansikte till romantikens huvudstad. Romantik kan lätt bli överskattat så varför överdriva i en värld full av liv, öppna dörrar och mycket god mat.



Lev väl!♥

En lördageftermiddag med matlagning. En eftermiddag i min smak. Jag har återfått lusten att stå länge och laga mat, dessutom har jag väl börjat återfå lite energi så jag orkar. Och har jag orken tappar jag inte tålamodet lika lätt. Även om tålamod aldrig kommer att bli min starka sida.

En riktig brakmiddag med tre rätter tog vi oss igenom igår kväll. De tre musketörerna lagade mat tillsammans, undertecknad, mannen i mitt liv samt mellanbarnet D.

 Det börjar bli sparrissäsong så vad är väl bättre än grön grillad sparris med aioli och tomatsallad till förrätt. Varmrätten skulle gå i lammets tecken men just igår var det inte helt lätt att få tag på lokalt lamm. Vi var tvungna att åka ända till Nya Zeeland för att få tag på lammracks. Marinerade med rosmarin, timjan och vitlök och serverade med en rödvinsreduktion och sötpotatisgratäng kände de små rackarna sig säkert hemma i Hälsingland. Vid det här laget var vi rejält mätta och tog en TV-paus innan vi satte igång med desserten. Son D skar ananas i små tärningar, mannen i mitt liv kokade ihop en marinad som doftade mörk rom och baileys. Själv mjukvispade jag vaniljglass med kokos och choklad. Livet på en Pynne som sällan eller aldrig äter desserter tryckte i sig en ananascoupe klockan tio på kvällen. Det var inte bara det som var det lite otippade denna kväll förutom att tre musketörer lagade mat tillsammans utan att livet på en Pynne följde ett recept. Nåja, nästan i alla fall.



Lev väl!♥

Kallt, kallt och soligt. Strålande kall lördag med lång morgon och skidor på TV.

Har läst ikapp lite tidningar tillsammans med en stor kopp java. Dagens Industri innehöll några av mina framtida boenden. Dels en vingård en timmes bilresa från Nice och dels en olivlund inte långt från Menton på Rivieran. Har också ett framtida boende i Italien och det fanns visst ett på norra Cypern också. Ja, ja, jag vet, jag har inte köpt dem än, men det är bara en tidsfråga. Möjligtvis en fråga om pengar också. Kan så vara. Men det är en baggis.



Här kan jag vara självförsörjande på olivolja och...


...här odlar jag mitt vin.

Lev väl!♥

Två långpromenader senare sitter en kopp java finfint. Den första turen med solen omväxlande i ryggen och ansiktet tog jag själv. Den andra turen också med solen värmande från olika vinklar tog jag tillsammans med den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret. Gammal och gammal, vid ett tillfälle kände hon sig tvungen att säga till mig när mina omsorger och förmaningar angående halka och trafiken blev väl övertydliga. "Så gammal är jag verkligen inte, Pynne!"

Ärrade friidrottshjältar börjar också bli till åren. En av de gamla arketyperna från friidrottsundret i öst på 70- och 80-talen fyller 54 år. Marita Koch, som fortfarande har världsrekordet på 400 m med 47,60, käkar förhoppningsvis tårta idag och inte anabola. Ett svårslaget rekord som står där i resultatlistorna vare sig vi tror på det eller ej.

Milos Forman blir ännu äldre idag. Han fyller 79 och Gökboet känns länge sedan. Det gör också Sol, vind och vatten även om jag kan nynna på den mest varje dag. Jag hoppas Ted Gärdestad sitter på sin egen måne och nynnar och firar sina 55 år.

Grattis alla födelsedagsbarn! Och ni andra njut av en sol i ryggen och vackert månljus i vinternatten.

http://www.youtube.com/embed/OAedjDif11U
Titta här!

Lev väl!♥

Lyssnade idag på ett litet lunchföredrag. Det handlade om biodling och bisamhällen. Fascinerande skapelse som visar oss naturen i sitt esse. Vi har säkert ett och annat att lära av bisamhället med dess drottningar. Framförallt tror jag det när jag  idag läser en kartläggning från Dagens Industri att 50% av fruarna till svenska toppdirektörer saknar egen försörjning.

Jag undrar vad drönarna till svenska kvinnliga toppdirektörer har för försörjning. Å andra sidan har vi inte så många kvinnor som toppdirektörer. Det finns för många drönare i vägen!

En torsdag i februari 2011 och våren känns långt borta.



Lev väl!♥

Jag hittade lite rester från i måndags på ICA-Maxi. Konstäpplen i fruktdisken. Allt för att tillfredsställa alla hjärtan. Och givetvis föll jag och köpte några, till barnen och mannen i mitt liv. Själv nöjer jag mig med lite mörk choklad eftersom ett äpple, hur kärleksfullt det än är, ger mig svåra allergiska besvär. Mörk choklad är också min cup of tea...och lite surt, sa räven om rönnbären!

Februari är alla barnhjärtans månad. Det har Hjärt- och Lungfonden bestämt. Varje dag, varje år, får tre familjer veta att deras nyfödda barn har ett hjärtfel. Ca 1000 barn föds med hjärtfel i Sverige varje år. Ett barnhjärta är inte större än en valnöt men klappar starkt och självklart om det är friskt. Pengar behövs till forskningen för de små valnötshjärtan som inte orkar det. Min äldste son föddes med ett litet hjärtfel. Så litet att det inte upptäcktes förrän efter ett par år och av en händelse. Det fanns ett litet tomrum mellan kamrarna som orsakade ett blåsljud. När han gjorde sin senaste hjärtundersökning för några år sedan hade det växt ihop och inget syntes längre. Jag har också en liten defekt på hjärtat, eller på klaffen. Ett litet fel som förstärks vid infektioner men som är så litet att det inte åtgärdas och som förmodligen aldrig hade upptäckts om inte harpesten hade satt klorna i mig. Både mitt och sonens lilla fel är sådana som många föds med och lever med utan att ens veta om. Men för dem som föds med allvarliga fel, fel som kan både förkorta livet eller försvåra det, behövs hjälp och mer forskning. Men visst är det fantastiskt vad vetenskapen idag kan och vet om människokroppen och dess funktioner. Att ett litet valnötshjärta går att operera är fantastiskt i sig.



Lev väl!♥

Otippat! Det där vackra vita som singlar ned från högre himmelska höjder flyger åter i luften. Just nu känns det som att det får vara hur vackert det vill, men det räcker nu. Min granne Anita är ute och skottar för fullt. Vår ljuvliga lilla kanin Våfflan tvärvägrar. Att skotta alltså. Och jag ska inte, bör inte och kan knappt med min artrosaxel och arm. Halvgamla tanten! Alltså får jag vackert vänta på att någon vänlig själ i denna familj dyker upp framåt kvällningen och skottar.

Nu dyker i alla fall solen upp. Om än kanske för en kort sekund. Det där vita som singlar i luften ser vackrare ut i vilket fall med solen som fond. Ja, käre värld vilket nöje för en halvgammal tantelura som lever livet på en Pynne.



Lev väl!♥

I fredags tog jag mig ner till rikets huvudstad. Ett smått surrealistiskt Stockholm mötte mig. Om snömängderna i Light Valley var gigantiska så var de inte mindre i den stora staden, men där vet man inte riktigt var man ska göra av all nederbörd. Staden var full av små installationer i form av cyklar och bilar i dubbel vit storlek. Bilarna betedde sig lite smålustigt och småstressat. Eller åtminstone den som satt bakom ratten. På hustaken vandrade små människor omkring med livrem. De såg smått förvirrade ut, var skulle de börja? Här och där åkte plötsligt lite vitt ner från taken. En ny installation föddes.

Trots storstadens frenetiska försök att fresta oss med detta snöäventyr var vi tvungna att slita oss och ägna oss åt väsentligheter. Efter en middag på Bistro Süd som skulle fått Werner att klucka glatt tog vi oss till Rival. Där fick vi oss en stund med skratt, tårar, tankar och igenkännande leenden. Eva Dahlgrens föreställning var en blandning av show, ståupp, föreläsning och teater. Tre gånger tog hon ton men däremellan var det en underfundig föreställning om livet, fr a hennes liv. Mitt i skrattet vände hon och allvaret skymtade fram. Vårt skratt sattes i halsen. Eller också invaggade hon oss i lite eftertänksamhet och drar då på storsläggan så vissa ligger dubbelvikta. Våra fördomar mot homosexuella ventilerades, de mörka, rasistiska och reaktionära krafterna fick sig en rejäl känga och jämställdhetsdebatten började glöda.

Il Tiempo på Söder fick sedan en installation i form av några glada damer. Jag och bartendern döpte en ny drink. En av de glada damerna i sällskapet ville ha "bara" en tvåa Irish Coffee. Bartendern och jag himlade lite med ögonen och döpte den till Belfast. Lite påvert och knapert.




Eftersom hela Stockholm var fullt av vita installationer behövde vi ha konst av lite annat slag. Lördagen bjöd på en huvudstad badande i sol och ryssar. Vi styrde stegen mot Liljevalchs Vårsalong. En brokig samling mötte oss samt även vår egen Jini Hedbloms magnifika genomskinliga kista. Den som stod på Kolsvedjaberget i somras på mossan och under trädhimlen. Här stod den visserligen på mossan men effekten av trädkronornas spegling i kistan försvann. Men den var fortfarande magnifik och djupbottnad.


Djurgårdsfärjan fick ta oss över till Gamla Stan.

Lev väl!♥

En middag för alla hjärtan blev det igår kväll. Länge satt vi och åt, pratade, skrattade, smågrälade lite och smånjöt av varandra. Sex hjärtan klappade ikapp. Själen och magen fick sitt med salta smördegssnurror med västerbottensost och bouillabaisse med rouille och riven lagrad ost. En hjärtetårta med hallonmousse till dessert. Alla åt tårta utom livet på en Pynne som inte är världens bästa tårtätare och ljuva dotter M, som hävdade att hon redan hade fått alldeles tillräckligt med tårta denna dag.

En dag i hjärtats tecken avslutades med film på hög romantisk nivå, You´ve got mail. Och mannen i mitt liv kunde torka av köksbordet med en ny fin hjärtlig trasa!



Lev väl!♥

Mitt hjärta tar mig just nu till Landstingets lokaler. En mängd blod ska lämnas. Rött  är vackert.

Hoppas er måndag, en Alla hjärtans-måndag, får bli vacker och röd. Röd av många varma, kärleksfulla hjärtan. Ta hand om er och varandra and have fun!

Lev v'l!♥♥♥

Mubarak gav upp och världen andades ut en sekund. Christer Sjögren slaktade Bowie och kaffet eller whiskyn hamnade fel och det blev pinsamt svårt att andas. Den fenomenala tävlingsmänniskan Pehrson tog ett brons i Garmisch och livet på en Pynne har njutit av solen och mat. Mat som fick livsandarna att jubla. En varierad helg med andra ord. God natt!

Lev väl!♥

Den utomjordiska vintersagan fortsätter. Det har inte blivit många timmars sömn i natt. Trodde ett tag att jag var Dorothy och att Toto och jag var på väg till landet Oz. När jag kommer upp är det ett månlandskap i vitt. Drivor, drivor och åter drivor. Ytterdörren får öppnas med lite våld och sedan försvann nästan lilla jag på förstutrappen. Svarta toppluvor syntes lite här och där, lite muttranden på gatan och sedan lite glatt samspråk när vi väl nådde ut till varandra. Och såg att det fanns människor under toppluvorna.

Vår Våfflan har säkert haft en lite tuff natt. Hennes chateau var igensnöat. Själv skuttade hon omkring i sitt tvåvåningsslott och undersökte det vita. Det vita som täckte allt därinne. Inklusive henne själv. Mat och hö låg där under någonstans.

Nu ska jag  försöka ta bussen mot vår största stad. En i stad i snökaos tydligen. Äsch, då har de inte sett Aspgatan morgonen den 11 februari. Godmorgon!



Lev väl!♥

Så kom den igen, den bedårande. Idag var det minsann ingen sol som vägledde mig till Glada Hudik och definitivt ingen som ledde mig hemåt. Den eviga snön behagade komma åter. När den ändå passar på att komma kan den väl nöja sig med att falla lätt nedåt. Nejdå, den ska virvla och dra i alla riktningar. Samtidigt.

Innan jag kom så långt att jag begav mig ut på vägarna var jag tvungen att bege mig mot Landstingets lokaler. Om några veckor ska jag till reumatologen och då behövs ett nätt litet gäng prover tas först. Det är en fascinerande upplevelse att sitta i väntrummet utanför lab. Idag var det jag och två dussin pensionärer av den äldre sorten. Vilken mötesplats landstingets lokaler är. Tänk om de kunde inse det själva. Där sitter väninnorna, som inte har träffats på minst två veckor, och kvittrar av bara farten. Så till den grad att en av dem missar sin tur i kön till lab. Lite tumult uppstår innan tanten ifråga vågar sig på äventyret att trots allt knacka på labdörren och gå in. Trots att hon pratade bort sig i kön. Vi svenskar som älskar våra köer.

Jag kom aldrig så långt att jag ens skulle kunna missa mitt könummer. Det tog för lång tid. Jag gav upp och begav mig mot den glada staden. Nytt försök får göras imorgon. Ett nytt socialt experiment väntar i Landstingets lokaler.

Lev väl!♥

En helt bedårande sol vägledde mig hela vägen in till Hudiksvall idag. Bitvis, ska erkännas, svors det lite åt den också. Hur bedårande den än är så är det inte alltid lika roligt med en blodapelsin mitt i ögonen. Som vanligt varierade även graderna utomhus på denna knappt sex mil korta sträcka. Variationerna är som att åka från Nordpolen till Sydpolen skulle jag kunna tänka mig. Eller som från Jokkmok till Kristianstad. Skillnaden kan också liknas vid rätt smaklös hushållsost till en vällagrad Västerbotten. I Gryttjesbo är det alltid som kallast eller, i en annan årstid och annat liv, som varmast.

I Forsa är det alltid så häpnadsväckande vackert att jag nästan måste stanna bilen eller be busschauffören göra halt. Oavsett årstid, väder eller vind är utsikten över vattnet spektakulär.


Forsa kyrka i en annan tidsålder.

Vid lunchtid idag gick jag två trappor upp till Hotell- och Restaurangskolan. Oftast väldigt god mat. När jag står där och ska betala så gapar plånboken tom. På pengar är den alltid tom men både betalkort och icakort var borta. Några kalla sekunder. Min fantastiska vikarie Lisa fick även börja vikariera på annat sätt. Rädda mig ur knipan och vackert betala för min lunch, rödspätta. Mycket gott, men mitt huvud försökte lokalisera korten. Det lyckades till slut, eller hoppades att det lyckades. I fickorna i skidjackan hemma i garderoben i hallen. Där måste de vara. Och mycket riktigt var de det också.

Lev väl!!♥

Det är något speciellt med citroner och jag. Vi gillar varandra. Surhetsgraden till trots eller kanske just därför. Jag tror att citron är en av mina bästa kryddor. En citron kan lyfta kalvköttet till oanade höjder, den får laxen att skratta och skaldjuren att gråta av lycka. Det är något väldigt sinnligt och vackert med dessa gula rackare. Ett fat med citroner kan ersätta den gudomligaste blombukett. Och Limoncello är nog nästan den enda likör jag gillar.

Livet på en Pynne har av någon outgrundlig anledning svårt med rutiner. Jag kan sträcka mig så långt så att de ger mig huvudvärk och klåda. Men en liten rutin har hon och det är morgondrycken. Var än hon är intar hon morgonsupen bestående av ljummet citronvatten. Ibland spetsar hon drycken med lite riven ingefära. Vissa rutiner går alltså an. 

Just nu är det citrontider.  Så passa på att njut av dem. Det gör jag.



Eller gör en lemon curd. Gott på kakan, tårtan, rostade brödet eller till varma scones.
Tänk bara på att det är en färskvara, förvara den i kylskåp men inte mer än ca 10 dagar. Den innehåller ägg, denna supermat.

Lemon curd

Häll 3 1/2 dl strösocker i en rätt liten kastrull.
Tvätta och torka 3 citroner. Riv skalet från 2 citroner, finrivet, och lägg skalet i sockret
Pressa alla 3 citronerna och häll över sockret
Lägg ner 150 g mjukt smör i småbitar och rör ned 6 lätt uppvispade ägg

Sätt den mindre kastrullen i en större, som är till hälften fylld med hett vatten. Sjud tills krämen börjar tjockna. Rör hela tiden med en träslev eller liknande.
Häll upp på burkar. Svalna och sätt på lock.

Lev väl!♥

Dagens frukost samt middag. För vissa även mellanmål. Den här var middagsmålet. Frukostvarianten var då slut.
Men fyller man 17 så kan man väl få leva på smörgåstårta en dag även om det medför sjörbjuggsvarning.

Till den så kallade middagen som även innehöll blåbärsmuffins signerade dotter M infann sig det gamla strävsamma paret, syster T, svåger H, de ljuvliga Miranda och Noah samt den äldste M och hans glada Bella. Mannen i mitt liv saknades. Han förgyller Poznan och Wertheim denna vecka. Han har det säkert lugnare där. Och kanske lite tystare. Just nu är dock det enda ljud som hörs här hemma det lilla surr som diskmaskinen åstadkommer. De bombastiska barnen inklusive födelsedagsbarnet svingar badmintonracketarna på annat håll.
Kontrastrik eftermiddag i allt utom maten. Den hett önskade spaghetti carbonaran får intas imorgon istället för klockan halv tio ikväll. Kändes lite väl tungt och med gallstensvarning.

Lev väl!♥

En Ottossonkepa är alltid bra att förse syrran med.


Imorgon fyller min yngste son, den spjuveraktiga krumeluren David 17 år. Min lille son är plötsligt ett år äldre än vad jag är. Den lille som är uppåt 1.90 i strumplästen och alltid ser på sin mor med ett lätt överseende leende. Bildligt och bokstavligt. Min lille son som kan skämta om allt. Han som gärna vänder på dygnet, spelar poker, ser på film och fotboll. Den lille David som imorgon önskar sig husets smörgåstårta, spaghetti carbonara och att få åka till Barcelona den 8 mars för att få se Barca möta Arsenal. Små och stora drömmar och önskningar. Själv förgyller han livet för oss varhelst han drar fram. Gyllene 17 år!


Vad säger jag? Gyllene år.

Historien om hur det är att växa upp mellan ett stycke Marcus och ett stycke Mickan får starke David själv berätta. Det gör han förmodligen bäst själv.

Lev väl!♥

Söndagmiddag hos Casa Sjögren- Ottosson. Tre barn och två föräldrar, inalles fem stycken, det händer inte varje dag längre.

Hemgjord pizza, där var och en lägger på vad den vill ha. Det kan sluta hur som helst och se ut hur som helst. Vi har alla våra olika favoriter och vissa kan lätt bli lite överbelastade. Med bra råvaror brukar ändå slutresultatet vara molto bene.

   
Basen och huvudsaken för mig - god tomatsås, mozzarella och färsk tomat. Västerbottenost och någon typ av parmesan är också mumma.

Denna napolitanska uppfinning är rätt genial. Jag är förvisso inte så förtjust i köppizza här i Sverige men själva grundidéen är super och enkel. Precis som italiensk mat oftast är. Den kvinnliga delen av det gamla strävsamma paret var tidigt ute med att göra egen pizza. Så tidigt att våra kompisar förundrat ringde hem och frågade om de fick äta hos Sjögrens för de hade så konstig mat. Till saken hör ju att vi är uppväxta på ostfondue, hembakta baguetter och annan "konstig" mat.



Lev väl!♥

På helgerna ser vår hall värre ut än vanligt. Besökaren möts av högvis med skor, fotbeklädnader för alla tillfällen och inga tillfällen, kläder en masse och trunkar. Den som försöker lämna casa Sjögren-Ottosson utan att bryta lårbenshalsen bland alla hinder gör det bra och kan andas ut till man ska in i huset igen. Ungefär så ser det ut hela veckorna men på helgerna har sakerna en förmåga att dubbleras och aldrig komma därifrån. Men det är klart att badmintontrunkar, slalompjäxor och fotbollsbagar tar plats. Det finns också en oskriven regel bland vissa av husets invånare att bra väskor packar upp sig själva. Eller bra slalompjäxor går ner i källaren för egen maskin. De kanske har hört livet på en Pynne alltför ofta säga, "Bra sås reder sig själv.".

       
En badmintontrunk - ingen minitakbox


Och det är väldigt svårt att inte ställa allt mitt på golvet. Helst slängt lite nonchalant eller i vredesmod!

Lev väl!♥

 Den vackraste av alla vackra dagar väntar där ute. Valen är svåra. Fika- och korvgrillning ute, längdskidor, utför eller vanlig gång. Det blir lite av varje.

Dagens bästa gäst!



Lev dagen väl!♥

Om det nu har undgått någon i min närhet, men jag älskar blommor. Tulpaner är en favorit. Precis när alla vackra buketter börjar sjunga på sista valsen kommer en ny vacker bukett.

En god vän i familjen kom på förmiddagen med de vackraste tulpanerna. Ett tack för att livet på en Pynne hade utfört ett litet, litet uppdrag. Mission completed. Hon hade varit på sjukhuset i Glada Hudik med sitt yngsta barn. När de sitter i bilen på väg hem och nästan är hemma i Light Valley slår insikten till. De har inte checkat ut från sjukhusparkeringen. Så kul är det ju inte att åka knappt 12 mil igen tur och retur. Hon greppar telefonen och ringer mig. Det var min första arbetsdadag sedan telefonen uppfanns och jag var på väg hem. Kunde jag vara behjälplig om jag fick tankkortet och nästa gång jag var i Glada Hudik checka ut åt dem. Nu skulle jag inte in till den glada staden förrän om två dagar men det fick stå och ticka. Jag fick kortet och utförde uppdraget. Så farlig blev inte parkeringsnotan för dem. Det finns väl ett tak för vansinnet. Tacket kom imorse med vackra tulpaner. Dessa idiotiska p-automater som bara tar tankkort och som kräver att man tänker på sådana saker när man säkert har huvudet fullt av andra väsentligare livssaker. Som sjuka barn.

Jag tackar för det lättsamma uppdraget och skattar mig lycklig som åter får titta på vackra blommor. Nu börjar schlageräventyret och jag ska på lokal. Så det kan bli.



Lev väl!♥

Tio nyanser av vitt präglar lördagen den 5 februari. Från jorden vi står på till himlen som vårt tak. Och allt däremellan. Snön som har kommit de senaste dagarna har åter bäddat in oss i ett mjukt men lite fuktigt täcke. Men att himlen måste vara vit tycker jag är alldeles onödigt.

Dottern åkte tidigt imorse till Gävle. Son D åkte igår kväll till Järvsö eller Simeå rättare sagt. Det ligger två mil söder om Jarse. Mannen i mitt liv och jag beger oss också snart mot den södra metropolen i vår kommun. Vi måste hämta hem sonen och tar en tur till backen i Jarse med lite fika i Bergcykelparkens café. Glada Bella, son M´s flickvän, jobbar där idag.

Dessutom försöker jag övertala mannen i mitt liv att åka på de auditions som kommer att ske i Järvsö med anledning av "Körslaget". Järvsö är en av körerna med Andreas Johnson som körledare. Men mannen i mitt liv är ytterst tveksam. Tror jag det. Mycket kan han, men sjunga kanske inte är hans starkaste sida. Så jag försöker inte alls övertala honom. Jag kanske får hindra honom. Om han skulle få den vansinniga idéen att försöka. Allt är i och för sig möjligt och allt går utom nyfödda barn.

Ikväll ska vi äta middag på lokal. födelsedagsmiddag för en vän. Han vet inget än. Vi får hoppas att överraskningen blir en trevlig sådan och att hans fru har koll på hans faiblesse för överraskningsmoment.  Det kan finnas många nyanser av det. Inte bara av vitt.


När allt ändå är vitt får tulpanerna på bordet även vara vita.

Lev väl!♥

Tävlingsmänniskan i mig vaknade vid två tillfällen ikväll. Först såg jag den halvspännande "Landskampen" i TV3. Pernilla Wiberg flög som en vante och Foppa dängde till Mogren på hockeyplanen. Låt vara att det var bordshockeyplanen.

Tävlingsmoment nummer två kom strax därefter i TV1. Finalen i Årets Kock 2011 från Globen. Sex gubbar i final inklusive Ljusdalssonen Philip Fastén. Han är ingen gubbe. Grabben är bara 21 år och redan i final. Prispallen nådde han inte men oj vad den killen har framtiden för sig. Så alla mentorer, kocklärare och inspiratörer till Philip i Ljusdal, gläd er och klappa er själva på kinden.

Det är samma magiska, smått galna känsla som infinner sig i ett restaurangkök när det är skarpt läge som det är på en redaktion strax före deadline. Det är någon slags galen lyckokänsla på gränsen till sammanbrott som får kroppen och hjärnan att jobba på högvarv. Det är bland det roligaste som finns, men kanske inte det mest hälsosamma att göra dag ut och dag in år efter år. Men lyckoendorfiner behöver vi lite då och då. Både till mans och kvinns. Endorfin utsöndras bland annat vid skratt, stress, motion, men även av sex, förälskelse och vid akupunktur. Så välj vad du vill. Skratta är alltid ett säkert kort. Säkert sex och förälskelse också.



Lev väl!♥

Missa inte Pär Johansson i Skavlan på fredag.
På fredag den 4 feb gästar Pär Johansson Tv-programmet Skavlan i SVT1 fredag 4 februari 2011 kl 21.00.


"Konungens medalj till Pär Johansson
Glada Hudik-teaterns verksamhetsledare Pär Johansson mottager H.M. Konungens medalj för betydelsefulla insatser på ledarskapsområdet. Vi gratulerar nytänkaren och entreprenören Pär Johansson och stämmer helt in i hans enkla ledningsfilosofi ”Inget är omöjligt – om man bara vågar tro på människor och ge dem en chans att utvecklas”.
Grattis Pär!"


Lev väl!♥

Vilken underbar, vacker sol som skiner på oss idag. Den får hjärtat att skratta och kroppen ler så vissa bekymmer får hicka och dör. Äldste sonen gjorde mig nyss sällskap över en kopp java och berättade att han har fått nytt jobb. Allt blir bra!

Efter ett långt samtal med min fantastiska sjukgymnast ska jag ta mig ut till glädjespridaren. Utan stavar. Hon tyckte jag skulle avvakta med dem ett tag till. Hon poängterade att mitt tillfrisknande kommer att ta tid och att det är TÅLAMOD som krävs. Hon sa det med ett leende då hon känner till min lilla defekt. Bristen på TÅLAMOD! Men något har jag nog lärt mig på den här lite vingliga resan. Livet på en Pynne vilar just nu bara i det faktum att det inte är så mycket smärta i livet och kroppen. Det gäller att hämta kraft i det och inte pusha på eller bli överdrivet förtjust över tanken på att det inte längre gör så ont.

Nu väntar tusen strålande solar på mig.


Lev väl!♥

Idag började jag jobba igen. Men livet på en Pynne tar det i lugn takt med en lugn start. Efter 2 1/2 år med sjukdom och virus som aldrig läker får saker ta sin tid. 25% ska avverkas en tid framåt. Det låter inte mycket men med tanke på att jag inte har arbetat sedan telefonen uppfanns så är allt relativt. Det kändes bra att vara tillbaka i Glada Hudik och se alla glada arbetskamrater. Många kramar och välkomnande, varma ord, gjorde återkomsten extra skön. Jag har en vikarie sedan en tid tillbaka. En tjej som är en klippa. Det känns tryggt och skönt. Men efter första dagen känns jag lite mör i vilket fall. Trots att jag mest avverkat ett par möten och mest lyssnat. Eller det var föresatsen. Att lojt luta mig tillbaka så här första dagen och bara uppdatera mig lite. Föresatsen gick om intet rätt fort. Inte kan jag vara tyst. Inte mycket och inte länge.

Hemfärden i duggregn gick rätt sent men i gott sällskap. Min goa vän T transporterade hem mig till hemmets lugna vrå. Ja, lugn och lugn. Allt är relativt. Till och med att definiera lycka!




Lev väl!♥