.

Vilken underbar, vacker sol som skiner på oss idag. Den får hjärtat att skratta och kroppen ler så vissa bekymmer får hicka och dör. Äldste sonen gjorde mig nyss sällskap över en kopp java och berättade att han har fått nytt jobb. Allt blir bra!

Efter ett långt samtal med min fantastiska sjukgymnast ska jag ta mig ut till glädjespridaren. Utan stavar. Hon tyckte jag skulle avvakta med dem ett tag till. Hon poängterade att mitt tillfrisknande kommer att ta tid och att det är TÅLAMOD som krävs. Hon sa det med ett leende då hon känner till min lilla defekt. Bristen på TÅLAMOD! Men något har jag nog lärt mig på den här lite vingliga resan. Livet på en Pynne vilar just nu bara i det faktum att det inte är så mycket smärta i livet och kroppen. Det gäller att hämta kraft i det och inte pusha på eller bli överdrivet förtjust över tanken på att det inte längre gör så ont.

Nu väntar tusen strålande solar på mig.


Lev väl!♥