.

Otippat! Det där vackra vita som singlar ned från högre himmelska höjder flyger åter i luften. Just nu känns det som att det får vara hur vackert det vill, men det räcker nu. Min granne Anita är ute och skottar för fullt. Vår ljuvliga lilla kanin Våfflan tvärvägrar. Att skotta alltså. Och jag ska inte, bör inte och kan knappt med min artrosaxel och arm. Halvgamla tanten! Alltså får jag vackert vänta på att någon vänlig själ i denna familj dyker upp framåt kvällningen och skottar.

Nu dyker i alla fall solen upp. Om än kanske för en kort sekund. Det där vita som singlar i luften ser vackrare ut i vilket fall med solen som fond. Ja, käre värld vilket nöje för en halvgammal tantelura som lever livet på en Pynne.



Lev väl!♥