.

Om det nu har undgått någon i min närhet, men jag älskar blommor. Tulpaner är en favorit. Precis när alla vackra buketter börjar sjunga på sista valsen kommer en ny vacker bukett.

En god vän i familjen kom på förmiddagen med de vackraste tulpanerna. Ett tack för att livet på en Pynne hade utfört ett litet, litet uppdrag. Mission completed. Hon hade varit på sjukhuset i Glada Hudik med sitt yngsta barn. När de sitter i bilen på väg hem och nästan är hemma i Light Valley slår insikten till. De har inte checkat ut från sjukhusparkeringen. Så kul är det ju inte att åka knappt 12 mil igen tur och retur. Hon greppar telefonen och ringer mig. Det var min första arbetsdadag sedan telefonen uppfanns och jag var på väg hem. Kunde jag vara behjälplig om jag fick tankkortet och nästa gång jag var i Glada Hudik checka ut åt dem. Nu skulle jag inte in till den glada staden förrän om två dagar men det fick stå och ticka. Jag fick kortet och utförde uppdraget. Så farlig blev inte parkeringsnotan för dem. Det finns väl ett tak för vansinnet. Tacket kom imorse med vackra tulpaner. Dessa idiotiska p-automater som bara tar tankkort och som kräver att man tänker på sådana saker när man säkert har huvudet fullt av andra väsentligare livssaker. Som sjuka barn.

Jag tackar för det lättsamma uppdraget och skattar mig lycklig som åter får titta på vackra blommor. Nu börjar schlageräventyret och jag ska på lokal. Så det kan bli.



Lev väl!♥