.

Vänner är gudagott att ha. Jag blir alldeles varm och glad när jag tänker på mina vänner. Idag dök goa, fina Otto upp. Med sig hade hon goa, fina saker. Och självklart Olles julsenap. Är ni senapsgourmander som jag så borde ni smaka Olles. Jag ska se om jag kan spara lite.

Satt idag vid middagsbordet och åt. Måste försöka öva mig inför nyårsmiddagen. Den vill jag inte inta sängliggande. Middagen var idag signerad äldste sonen och mannen i mitt liv. Två rätter att välja mellan; champinjonsoppa eller tortellini med rökt kött och champinjoner. Jag åt lite av varje jag.

Imorgon tänker jag äta lite av varje också. Hummer, kräftstjärtar, räkor...och lite goda gojor och bröd därtill.
Skumpa med små bubblor går säkert också ned.  En skvätt åtminstone.
Var än ni är och vad än ni äter så hoppas jag ni njuter, tänker på goda vänner, närvarande eller ej och goda minnen av året som gått. Kassera de dåliga och spänn bågen för ett härligt, nyskapande, kreativt, och kanske framförallt roligt nytt år.

Jag har firat nyår på både det ena och andra sättet. På diverse ställen av olika karaktär. Från hemmets lugna vrå till Folkets Hus i Hofors och Casinot i Bern är steget inte så långt. Happy New Year är det överallt eller framförallt blir det det till vad du gör det till. Vare sig det är 31 december eller 2 januari. Vi kan i alla fall försöka.

Lev väl!♥

Är det någon som behöver riktigt grovt sandpapper? Ett sådant där som river riktigt ordentligt och kan få den mest skrovliga yta att bli, om inte mjuk, så jämn. Jag står gärna till buds. I egen hög person. Alldeles gratis också. Så här i årets slutskede kan man kosta på sig att vara generös. Livet på en Pynne är ett riktigt grovt sandpapper. Det finna säkert de i hennes närhet som tycker hon är det jämt. Men då har de varken sett eller kännt på henne nu.

Att en 47-årig hud är lite skavankig är ju inget konstigt. Framförallt inte när den sitter på en person som i hela sitt liv varit en torrboll. Med eller utan eksem. Men att den mot årets slut måste inta layouten av det grövsta sandpapper som går att finna tyckte jag kändes lite onödigt. Men mina protester hjälpte inte. Klådan de senaste dygnen har varit i form av sådant som inte lämpar sig att komma i tryck. Det tyder å andra sidan på att det håller på att bli bättre. Ju mer det kliar, ju mer skit lämnar kroppen. Utslagen är inte lika illa längre. Svullnaderna på ben, armar, ansikte och hals har gått ner. Tyvärr har jag fortfarande ett lätt drag av tandläkarbedövning över munnen. Det kanske är missnöjet eller det stora svårmodet som rullar in. Jag får klappa mig på kinden och säga att "bättre dagar har du sett babe och bättre kommer!"

Sprutorna i axel och arm verkar än så länge fungera. En punkt värker fortfarande. Alla sprutor kan ju inte hitta rätt på en gång. Men det är en blessing!

Och behöver ni sandpapper i årets sista skälvande timmar och minuter så vet ni var det finns. Alldeles gratis på Aspgatan.

Lev väl!♥

De senaste tio dagarna har jag tagit igen tio års frånvaro av TV-tittande. Jag har frossat i filmer, såpor, dokumentärer, nyheter, konserter. Allt vet jag faktiskt inte vad det har varit då jag har varit lite för omtöcknad, mycket har varit tomgång, flera saker har varit aha-upplevelser, en hel del repriser samt nyfunna vänner.

Många filmer har jag äntligen sett både början och slut på. Och dessutom mittpartiet, dvs hela filmen. Livet är underbart med James Stewart och Donna Reed t ex. Några har jag sett för tionde gången. Love Actually och Fyra Bröllop och en Begravning är sådana.

Idag på eftermiddagen sändes musikdokumentären"The seventies" på SvT. Oj, vad minnesbanken började fungera och ta ut ränta. Men utdelningen var ändå god. Bilden av min första bandspelare var knivskarp. All musik där på TV-skärmen fanns på den. Suzie Quatro, Slade, Harpo, 10cc och Sweet. Harpo pratade om sin folkparksturné sommaren 1975 tillsammans med Ted. Den bilden var också knivskarp. Hur jag står där i Ljusdals Folkpark och får deras autografer. Skrivna med pappa C´s penna som nog följde Ted i graven för den tog han med sig. Pappa C´s fianste penna. Det var det värt, tyckte i alla fall jag där och då. Sayonara, Moviestar sittandes på sin egen måne.

Och alla var vi Stumblin ´in! Några år senare, 1978.




Lev väl!♥

Många människor samlar på olika saker. Förutom att samla på goda minnen är mina samlingar rätt skrala. Men en sak som jag också kan lägga i minnesbanken är goda, roliga, underfundiga, tänkvärda och ibland lite spetsiga citat. Vissa i min närhet skulle säkert med bestämdhet hävda att jag samlade på skor också. Imelda Marcos på Aspgatan är bara lite ljusare än orginalet. Några närstående blir onekligen lite konfunderade och ber mig räkna alla ljuslyktor som finns i och runt huset på Aspgatan. Räkna kan någon annan få göra, vare sig det gäller ljuslyktor eller skor. Det har inte varit en medveten insamling eller medveten tanke med det samlandet. Någonsin!

Men det är det med goda minnen och goda citat.
Så bara för att ni ska få ta del av lite insamlande genom åren kommer några favoritcitat.

"Så fort en kvinna tänker någorlunda snabbt så kallas det intuition." Barbro Alving

"Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv." Tomas Tranströmmer

"Där man bränner böcker bränner man till slut även människor." Heinrich Heine

"Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas." Drottning Kristina

"Man måste även ha tålamod med sig själv, man måste lära sig att här i livet även vänta på sig själv."
Fredrika Bremer

"Mina ben står stadigt på marken, men huvudet ger sig ut på strövtåg." Marc Chagall

"Dagen idag är en märkvärdig sak. Tänk, evighet fram och evighet bak!" Alf Henriksson

"Vaer ikke et idag, igår, og noget andet om et år. Det, som du er, vaer fuldt og helt,
og ikke stykkevis och delt." Henrik Ibsen

"Life is what happens to you while you´re busy making other plans." John Lennon

"När vi försöker lära våra barn om livet, lär barnen oss vad livet handlar om."


Jag lär mig hela tiden. Ibland förstår jag det, ibland inte. Vi vet inte alltid hur chokladen smakar. Men choklad det är. I en låda!



Lev väl!♥

Fem sprutor i axeln och armen kommer förmodligen att göra mig smått mordisk om ett tag. När bedövningen släpper och de ska börja göra verkan kommer mannen i mitt liv att önska att han aldrig hade mött mig. Allt enligt läkaren som satte de smått djävulska sprutorna. Istället för att ta ut hämnden på henne kommer mannen att få ducka. Jag föreslår att han lämnar sovrummet för obestämd framtid. Antingen inser han inte sin egen fara eller också tror han att han är oövervinnerlig. Han är nämligen kvar. Vilket det än är - BIG MISTAKE!

Jag laddar med att se Love actually! "Kids, don´t buy drogs. Be a popstar and get them for free!"
Love is all around!

Och lev väl!♥

Eftersom hela julhelgen tillbringades under täcket tog världens mest omtänksamma dotter M lite kort. Livet på en Pynne tog  sig ner till julfirandet två gånger under helgen. En stund under julklappsutdelningen på julafton och en stund på juldagens kväll för att njuta av Fyra bröllop och en begravning. Så för att få ta del av allt det hon hörde där under täcket och töcknet fotade ljuvliga, bombastiska M hela klanens firande. Jag tyckte dock att det var lite väl tunnt på snapssjungandet. Hörde bara två visor, tror jag. Det övriga gänget var kanske under julbordets stund lite tacksamma att hon låg där under täcket. Och inte propsade på att sjunga snapsvisor hela tiden.

Vackra , fina och omtänksamma julklappar delades ut av smånissar från undre världen. Eller varifrån de nu kom.
Efter ett dagsverke värdigt små nissar från undre världen fick de krypa ihop och tillbaka varifrån de kom. Och vila, en välförtjänt långvarig vila.


Urfadern, den manliga delen av det gamla strävsamma paret ser nöjd ut efter en omgång med julbordet.

Alla börjar visst bli lite smått mätta och belåtna. Trots att de inte har sjungit tillräckligt med snapsvisor.

Roligare att titta på krubban och änglalandskapet.

Bordet var långt.



Glada kusiner! Nisseäventyret har bara börjat.


En Nisse med självaktning har alltid en assistent med sig. Som plogar vägen.

Ödet. Till slut! Always one step behind. Och lite fundersam på hur allt egentligen ska avlöpa.
Nästa år är det min tur...på riktigt.



Taberas på det mesta. Jansson inget undantag.


Julaftonens obligatoriska avslutning - spelhålan.

Lev väl!♥

...men den har mildrats betydligt. Snön lyser dock fortfarande vit på fur och gran men jag hoppas att tomten nu får sova.
Jag hoppas ni har en helg full av skön och god julefrid. Snön yr ute men den värsta kylan verkar ha gett med sig här. Skönt för alla barn som begett sig till backarna i Järvsö. Det kan räcka med att bara behöva bekämpa snövindar i alla riktningar och inte en massa kallgrader också. Ett stycke dotter lämnade nyss fortet med ett gäng kompisar för att utmana både väder, vind och köer i Järvsö. Hon lämnde hemmet efter smärre utbrott mot att saker aldrig finns där de borde. Läs, sockar, stavar, hjälmar...Småkusinerna drog iväg för några timmar sedan med ett stycke svåger i släptåg.

Sonen D är flitig och mellandagsreajobbar på Team Sportia. Tillsammans med sin gudmor och moster T. De äldsta ungdomarna, om vi bortser från mannen i mitt liv och undertecknad, är lite loja efter gårdagens juldagspartajande. Ett lätt lugn råder över huset på Aspgatan.

Lev väl!♥

Då julafton tillbringas i en säng, vissa delar av kroppen har intagit smått hysteriska proportioner och cortisonet snart förhoppningsvis verkar nöjer jag mig med att önska er alla en riktigt fröjdefull jul.

För att slippa tillbringa julafton på sjukhus tog läkarsvåger Karl tag i saken och tog akuten i besittning och pratade med kollegor. Resultat ny medicin som förhoppningsvis ska avhjälpa de mesta svullnaderna och kommer att bidra till mer trötthet. Om nu det går. Det är tur att hjälpen är nära.

Huset luktar Jansson och vi får väl se om livet på en Pynne tar sig ner till julbordet. Jag tror jag nöjer mig med att bli fraktad till TV-soffan och bara ligga där och lukta och njuta av hela min fantastiska familj. Jag tror det rör sig om 15 personer på nedervåningen. Låter som 25!

God Jul och var rädda om er därute! Njut av värmen inomhus. I alla fall när det är -30 ute.



Lev väl!♥

En glad, full i sjutton och alldellses ljuvlig egen tomte fick jag idag på besök. Hon kom i precis rätt tid för uppmuntran och lite gott tomtefika.

Hon matchar mig perfekt i färgen. Hennes hölje är nog något mjukare än mitt skrovliga grova sandpapper till hud.
Två julröda damer mumsade på chokladrutor och bullar. Make my day!


Tack lilla A för ditt besök!

Lev väl!♥

Igår på sjukhuset hamnade jag mellan ett äldre par i väntrummet. I deras värld existerade jag inte. En smått surrealistisk känsla att sitta där mitt emellan och höra på deras samtal. Antingen var han nästan döv eller van att inte bli hörd för hans samtalston låg i de övre registren. Frun, som hade en röst i de lägre registren och präglades av åratals nikotinmissbruk, väste och småfräste fram svaren. Precis när jag var på väg att erbjuda mig att byta plats blev jag inropad. Det finns ett slut på allt.

Just nu känner jag mig smått inklämd mellan två klaner av tonåringar. En del sitter och tittar på Barcelona-Bilbao och en större klunga spelar Sims eller något annat. Den större klungan är sju 14-åriga tjejer. Ljudvolymen börjar likna den äldre herrens i sjukhusets väntrum.

Jag tror jag stänger dörren om mig, innan popcorn-doften dränker mig och volymen ger mig svårartad tinnitus. Egentligen är det sju väldigt väna, rätt försynta och coola brudar. Tja, väna och försynta tar jag tillbaka. Men goa, rara och trevliga. Och faktiskt rätt tysta. Om man jämför med vissa äldre herrar.

Jag stänger om mig i alla fall, tittar på Sportspegeln och slår in lite paket. I all enkelhet och tysthet.

Och som Toralf "Elvis" Nilsson i Glada Hudikteatern säger "Tiden har bråttom. Men det har inte vi."

Det ska inte jag ha heller.


Lev väl!♥

Jag såg igår kväll på två av mina favoritserier, all time. Det tråkiga är att de visas väldigt sent på vardagar, på några löskra kanaler och dessutom samtidigt. På två olika löskra kanaler alltså. Mash och Absolutely Fab. Hur jag lyckades se båda är en gåta, både för er och mig.

Hawkeye, Trapper, Hot Lips, Klinger och Radar är jag lika förälskad i nu som då. Hela driften med allt sjukt (!) som hör militären till och krig i synnerhet är tidlös och träffsäker som få. Något av det bästa som gjorts over there!




Att Edina, Patsy, Saffy, Gran och Bubble är helt hysteriska råder ingen tvekan om. Allt är bara på gränsen lite för mycket. Nåja, ibland väldigt mycket. Men det är träffsäkert, genialt och absolutely fab.



Lev väl!♥ In peace!

Det här är bland det bästa som skrivits. Vår fina granne Anita hade med sig en härlig chokladask i den här påsen igår på glöggmyset. Det gäller att våga!

Jag behövde tänka på det citatet idag. Det har varit en tung dag. Jag har tillbringat den ett antal timmar på sjukhus. Igen! Tyvärr verkar det som att den medicin jag äter mot nervinflammatoriska smärtor och som verkar fungera på vissa delar inte gillas av andra. Huden t ex. Det alternativt med att ett nytt virus har poppat upp på arenan och orsakar brännande och kliande utslag över hela kroppen. Jag som är van vid utslag och eksem tycker att det var lite väl mycket nu. Nu är den gamla medicinen stoppad och starkare allergimediciner ska istället ätas ett tag. Just nu känns det som att det inte finns en botten...men jag måste ju tro att det gör det. Dessutom fick jag en finfin julklapp idag. Bara lite i förskott av mannen i mitt liv. Det är fler som ska få en likadan så därför visar jag den inte. Men den var skön och stor!


Så här ser hela kroppen ut. Lämplig julfärg i alla fall.


Alla saker har två sidor. Även en påse. Dessutom har jag fullt sjå att dränka mina nu!

Lev väl!♥

Vårt traditionella glöggmysmingel avlöpte igår. Vad härligt att träffa goa vänner, njuta av prat och skratt och lite gott att äta. Det blir alltid en lite salig blandning av folk på våra små tillställningar. Men det gillar jag. Mat och möten med människor. 
Igår fick jag också experthjälp av världens bästa Miranda att förbereda tilltugget. Och fr a det söta tilltugget. Världens bästa Mikaela bidrog också med hjälp. Lille Noah drog sitt strå till stacken men när en bra film sattes igång av storkusin David drog den lite mer än matförberedelser. Svåger H såg till att glöggen blev varm och mannen i mitt liv såg till att glashuset blev varmt och eldgalten brann.

Mirandas egenhändigt tillverkade vackra godisbukett.




Att bjuda hem folk på lite glöggmys genererar dessutom kalasfina gåvor.


Matkorg, julgodis, mer julgodis och mer julgodis och blomster.

Lev väl!♥

Vilken batalj det blev igår kväll. Underbar glöggprovning och en middag som gjorde dig lycklig, om du inte var det före, hjälpte tyvärr inte för att vi skulle bli timida och givmilda. I alla fall inte under kvällens klo, paketleken. Till på köpet hade kvällens värdinna, den alltid glada och kloka Karin, förnyat reglerna en aning. Bara för att hjälpa vår ilska ytterligare på traven och trigga vår vinnarinstinkt och habegär. Skrattade hysteriskt, fällde nog några tårar av både frustration och skratt men gick rätt nöjd hem i vinternatten. Fick med mig två saker hem. Jag tillhör den i gänget som brukar gå hem med en sak. Som mest. Och då har det varit en Officekortlek. Nu fick jag med mig en finfin radio och en utmärkt tändare. Mannen i mitt liv kom hem med fyra paket. Men jag har inte en susning om vad just nu.
   
  Två glada - definitivt före bataljen!               


   

Konstateras kan i vilket fall att vi är rätt primitiva vi människor. I vissa skarpa lägen.

            
   
                                                                 
Den sista versraden, bland det mest hotfulla som skrivits. "När julen kommer ska varenda unge vara glad."

Lev väl!♥

"Polis i skyddshjälm fick jaga ut rovfågel ur bostad." Så lyder en av rubrikerna på LjP websida. Jag träffade ägarinnan till bostaden tidigare idag. Jo, mycket riktigt hade frdagseftermiddagen och kvällen tillbringats med först en duvhök i vardagsrummet och sedan städning efter densamma. Det var sonen i huset som fick göra den lite makabra upptäkten att hitta en blodig, förvirrad och lätt uppskrämd rovfågel innanför dörren till sitt hem. Den stackars fågeln hade dragit rakt igenom fönsret och landat i vardagsrummet. Blod, glaskross och allt annat kross som följer med en störtlandning var en del av konsekvenserna. Ägarinnan stod lite trött inne i affären där vi möttes och skulle hitta en julklapp, vilket hon inte gjorde, och konstaterade lite uppgivet att "egentligen skulle jag ju behöva köpa en ny adventsljusstake, den rök ju". Och så la hon till lite förnärmat att det var svågern som hade tipsat LjP om händelsen. "Var det nödvändigt?"

Ja, käre värld, det är inte varje dag rovfåglar kraschlandar i ditt hem. Och tack och lov för det.


Nu har jag kraschlandat i min älsklingsfåtölj med en god kopp java och knäckebrödmacka. En tur på köpingen för lite julklappsinköp till kvällens batalj hos Hultmans, vinprovning och paketlek, och en tur på Dellan för matinköp bidrog till kraschlandningen. Det kan ibland bli för mycket av det goda. Trots att jag hade service på högsta nivå, hemtjänsten tog mig runt, så kände jag mig inte på topp vad gäller shopping, om jag får säga så. Min goa vän T eskorterade mig från dörr till dörr, vilket var ett himmelrike att slippa släpa på kassar i snöyran. Husets egna bilar är på vift, en norrut till staden vid Storsjön, den numera avgiftade hålan, och en sydost, till Söderhamn. Det är förunderligt vad tyst ett hus kan vara. Mycket behagligt. Men jag kanske måste gnola lite, tiddelipom, för att lätta upp stämningen om det blir för behagligt. Framförallt kan jag tiddelipomma lite för att ladda inför livets väsentligehter, paketlek. No mercy!

Lev väl!♥

Carola kanske inte är min bästa cup of tea, men hon har skapat en julsång som jag tycker är fantastiskt fin. Om någon annan sjunger den är det kanske också ett plus. Det var rätt elakt skrivet men livet på en Pynne är ibland lite småelak. Fast hon försöker vara det väldigt sällan. Hon tycker ju om snälla människor. Just nu känner hon bara att vissa saker får vara nog och är lite småarg på livet på en Pynne.






Eller helt utan ord!







Lev väl!♥

Det är så vackert ute att det nästan gör ont. Dessutom är det så kallt så det gör garanterat ont. Passerade kallhålet Fredriksfors idag och där var det -21. Värre har jag ju varit med om men när det börjar likna slentrian med kallgrader då är jag inte lika mycket med.

Har suttit och tittat på Jerry Springer som söker sina rötter i det av nazism och antisemitism förpestade Europa under fr a 30-talet. Amerikaner i andra och tredje generationen av judiska flyktingar har både av avståndets storlek men också av sin egen utbildning inte alltid de största kunskaperna om en av vårt tids vidrigaste och skamligaste händelser. De kan historien och vet vad Förintelsen är men dess fulla betydelse och vidrighet verkar gå upp först på denna sida Atlanten. Men så är det ofta - du behöver se och uppleva för att förstå.


En av de otäckaste bilder jag vet!

Oavsett amerikaners ibland bristfälliga kunskaper om saker utanför sitt eget land så är det en både hjärtgripande och samtidigt livskraftig historia som Springer berättar. För människor är starka. Men vi kan var mycket modigare också. Och inte stå bredvid och titta på när fördomar, okunskap och ibland ren ondska får fotfäste.

Det finns ju människor i vårt land som minns nazitiden i Europa. Som minns hur den sakta fick växa fram. Hur vi och dom-känslorna förstärktes av att spela på människors okunnighet och missnöje. Att med en retorik som förstärkte utanförskap och vi och dom-känslor sakta men säkert få människor att tro att så här är det. Det här är rätt. Vissa är mer värda än andra. Dessa överlevande från Förintelsen åser Sverigedemokraternas sk framgångar med säkert både rädsla och sorg. För precis så var det! En gång på 30-talet. Så var det i Sydafrika så var det i Indien, i Rwanda...Vi och dom!

Det finns människor som på fullaste allvar inte förstår rädslan eller agressionen mot Sverigedemokraterna. Om man inte förstår det, förstår deras ord och vad de säger, förstår vad konsekvenserna kan bli, ja, då är det illa med både hjärta och hjärnkapacitet. Men å andra sidan många svenskar är lite smånaiva, lite rädda för både ditt och datt och vill leva i någon liten kokong.

Sverige har varit en del av världen väldigt länge. Visst, vi ligger lite avigt till men det är väl ingen ursäkt för att bli antingen dumma eller insnöade. En förvirrad och fanatisk människa spränger sig själv till döds på öppen gata i Stockholm. Nu har Sveriges oskuld tagits igen och människor blir smått tossiga. Det är fruktansvärt det som hände men det är ingen ursäkt för att det svenska samhället ska sluta sig. Vi ska inte vara en kokong, den har redan öppnat sig, tack och lov, och ska så fortsätta att vara. Jag hoppas för guds skull att landets muslimer inte ska känna sig rädda eller hotade. Ingen ska behöva känna sig rädd. Men vi måste förhålla oss till nuet och Sverige är en del av världen. Dumheten får inte ta över. Varken i Åkessons namn eller i någon annans. Vi är människor med vår stund på jorden och inte vi och dom!

En Lille Prinsen är på sin plats!

Lev väl!♥

Jag är ingen storkonsument av godis, vilken årstid det än handlar om, men julgodis är både mysigt och roligt att göra. Dagens resultat blev polka-och limebräck, knäck med turkisk peppar och förenklad messmörstryffel.

Turkisk peppar fick det bli i knäcken så jag åtminstone ska kunna smaka på dem. Allergisk som jag är mot nötter och mandel. Tryffeln med messmör föll både mannen i mitt liv och son M i smaken. Och de avskyr messmör. Det är bra att inte veta allt i livet. I alla fall inte i förväg. Just precis! Lime- och polkabräcken är världens enklaste godis. Fanns alltid på Krakels gottebord efter julbordet. Längtar faktiskt efter att jobba julbord. Längtar inte lika mycket efter att äta ett. Fast sillen, laxen och en mumsig nubbesallad brukar alltid gå ner. Bräcken brukar gå åt som smör i solsken så gör dubbel sats, När du ändå håller på.

Lime- och polkabräck.

200 g vit choklad
1 lime, tvättat och fin
En knapp påse polkagrisar (120 g)

Börja med det verkligt roliga. I alla fall om du har lite agressioner som behöver komma ut. Lägg polkagrisarna i en liten plastpåse eller i en handuk. Ta fram köttbanken eller något annat som liknar en hammare och släpp lös alla hämningar. Krossa de små rackarna till polkagrisar ordentligt. De får inte bli pulver-då har du gått för långt. Små bitar av polkagrisar ska det bli. Finriv skalet av limen. Få inte med det vita, Det är det gröna vackra skalet du vill åt. Smält chokladen i mikro. Ta en liten stund i taget och rör om mellan varven. Blanda sedan choklad, limeskal och krossade polkagrisar. Lägg ett bakplåtpapper på ett avlångt fat eller liten ugnspanna. Bred ut smeten rätt tunnt. Ställ kallt. Bryt i bitar när det stelnat.



Lev väl!♥

Har du skrivit din önskelista till tomten än? Det är nog hög tid! Oavsett om det är fred på jorden eller snälla barn du önskar dig. Eller en snäll och snygg man eller fru för all del.

Alla kan ju inte vara lika säkra som Andreas, 5 år i Nor, Järvsö. Han önskar sig en motorsåg! Dessutom ett King Kong-spel och trummor. Jag hoppas han ser till att tomten ger hans föräldrar hörselkåpor. Livia, också 5 år och bosatt i Nor önskar sig prydnadsgrejor och en gullig docka. Femåriga barn verkar rätt drivna idag.
Alla vill inte heller berätta vad de önskar sig och har sina uppfattningar om tomten. Som lilla Elsa t ex. Hon är hemlighetsfull om vad hon önskar sig, däremot vet hon att tomten bor långt borta där det snöar hela tiden. Tyvärr har hon bara träffat honom en gång och till på köpet glömt hur han ser ut. Det låter som livet på en Pynne spelandes Galenpanna med älskade systrar! "Jag ser honom framför mig, men har glömt vad han heter." Jojo, undrar vem jag egentligen tänkte på när det på mitt huvud klart och tydligt stod Jultomten! Mina älskade systrar tvekar aldrig en sekund att ta fram den historien eller någon annan liknande (jag har tydligen bidragit med några riktiga stolpskott till historier) för att antingen försätta mig i underläge eller få sig ett gott skratt med vem som vill höra på. Det är kärlek det. Och jag får väl vara gentil och bjuda på det!

Glad Lucia och skänk en tanke till alla småbarnsföräldrar som har tillbringat natten eller morgonkvisten med att stryka, leta glitter och band, slå ihjäl källarråttor med luciakronor som inte funkar och försökt få ungen att greppa i vilka verser tonen går upp resp ned i Luciasången.

Tänk bort alla måsten, de finns inte och njut av ljuset, sången, lussebullarna men fr a av de människor du har runtomkring dig.

Lev väl!♥

SJ, SJ gamle vän...Idag var du lite trött. Inte bara trött, du var risig, hopplös och smått kaotisk. En förstaklassbiljett förvandlades snabbt till liggvagnsbiljett med både frostskador och värmeutslag som följd. Men när väl alla människor hade lugnat sig, och hör och häpna livet på en Pynne var lugn från stund ett, så infann sig en känsla av lite uppgivenhet blandat med en gnutta frustration. Damerna, jag tillbringade några timmar med i liggvagnskupén, och jag skrattade mest och kunde glatt konstatera att tåget ju i alla fall tog oss framåt och hemåt. Du kan sända lite tankar till Haiti en sådan gång när ilskan är på väg att ta överhand över ditt förnuft.

Men visst har SJ lite problem. Det kan inte ens glada damer eller gratisfika bortse från. 

Men eftersom både själen och magen blivit väl omhändertagna kvällen före så kändes en resa med gamle vännen SJ som ett smått hemtrevligt äventyr. Jag åt himmelskt goda musslor, Moules Frites, på Bistro Süd på Söder och drack ett gott Riesling till de små rackarna. Dessutom fick jag ett roligt samtal med en av tjejerna i det finländska friidrottslandsslaget anno 1992. Sprintstafettfinal i Barcelona är inte fy skam att ha på meritlistan. Finländska tjejer har alltid varit snabba. Säkert på både det ena och det andra.



               

Lev väl!♥

Att vänta är en dygd. I alla fall i livet på en Pynne. Dessutom erbjuder väntantider oanade möjligheter. Läsa, fundera, lyssna på musik, titta på människor och lyssna på alla ljud. Sitter och lyssnar på fyra herrar från något afrikanskt land som pratar franska. Afrikansk franska kan var lite svår att förstå så jag får anstränga mig för att höra vad de säger. Fult att tjuvlyssna. Inte då. På Stockholms Centra i julruschtider känns det som om allt är tillåtet.

Efter sprängdåd på Drottninggatan i kungliga huvudstaden känns alla ljus, alla röster, som uppmuntrande. Till och med att höra Felice Navidad för femtioelfte gången känns uppfriskande.

Nu önskar jag alla en glad och ljus tredje advent. Tillbringa den i ljusets tecken. Med dig själv eller med någon du tycker om.



Lev väl!♥

Tänkte bara ge er lite färdkost! På livets vingliga, fascinerande, hisnande och ibland frostnupna resa.

Lev väl!♥

Har suttit och tittat på en av mina favoritkockar. Favoriten t o m kanske. Han var tyvärr inte levande i mitt vardagsrum men väldigt levande i TV-rutan. Jamie besökte och utforskade Stockholm och svensk mat och kultur. Han besökte konditorier och bakade kumminknäckebröd. Han bakade med inspiration från våra bullar blåbärsbullar. Lite på sitt vis. Imponerad över vår kaffe- och brödtraditon och alla kryddor vi använder fick han bevista sin första surströmmingsskiva. Hans reaktion när surströmmingsburken öppnades var väntad. Dvs ta mig långt härifrån. Reaktionen vid första smakprovet var däremot "vill ha mer". Delikat mat! Sade Jamie, inte jag. Jag föredrar den nästa fest han bevistade, kräftpartyt. Kräftor kan jag äta i det oändliga medan det brukar räcka med en suringklämma.

sexy swedish buns



För några år sedan var jag på Jamies restaurang Seventeen i London tillsammans med mannen i mitt liv och Mickan. Det är den restaurang där han lärde upp lite stökiga ungdomar att bli superkockar och superservitörer etc. Ett samhällsprojekt kombinerat med högklassig mat. Vi åt gott och fick en härligt rolig upplevelse. Utan sexy swedish buns!

Lev väl!♥

Jag har säkert sagt det förr, men jag är lite svag för bragder. Och sportbragder är ju bara roliga bragder, även om det har föregåtts av blod, svett och tårar. SvD bragdguld är inget undantag. När dessutom det härliga skidlandslaget på längdskidor får det är det extra roligt. Men det kan bli ännu roligare och det blev det. Två hälsingar ingår ju i laget, Södergren och Richardsson. Den senare även fostrad på skidgymnasiet i Light Valley. Jag bugar och bockar och är så där larvig att jag tycket det är lika roligt att se reprisen av spännande bragdlopp. Som guldloppet i OS i Vancouver. Kanske t o m roligare. Då kan jag sitta still och behöver inte hoppa upp och ned och utstöta diverse högre läten.



Grattis
och

Lev väl!♥

Vi hade lilla julafton igår kväll. På vietnamesiskt vis så blir det en osannolik kombination. Bella och Marcus hade med så mycket presenter så jag befarar, eller befruktar som en viss person skulle ha sagt, att det verkligen var lilla julafton.

Härliga, roliga, omtänksamma och personliga saker har de fraktat hem i två, nästan för ändamålet, nyinköpta väskor.


Vietnamesiska vinställ!


Äta med pinnar bör man annars...och gärna med vietnamesiskt kaffe och typiskt kaffebehållare.



...och de obligatoriska taxfree figurerna som är salta till mor! Men de finns inte på bild för det är kanske slut. Lite otippat!

Lev väl!♥

Livet på en Pynne bakar pepparkakor på latmansvis. Om jag bara vill åt doften och lite tilltugg till glöggen, tilltugg med ädelost, så kan formen få vara lite si och så. Kall pepparkakasdeg och en osthyvel, varm ugn och en plåt är allt som behövs för lite dofter och gott att knapra på.


Form är inte allt...

Lev väl!♥

Rimfrost, stjärnor och ljus mötte fyra Vietnamresenärer imorse när de landade på Arlanda. Bilfärd hem till Ljusdal och nu försöker Marcus och Bella hålla ögonen öppna ett par timmar till för att inte tidsomställningen ska bli för jobbig.

Två rätt blonda och mörkhyade människor kom här i mörkret med sin packning. Tänk vad hjärtat kan svämma över ibland av glädje och tacksamhet över att ha vissa människor i sitt liv. Och vilka historier vi hört...tur att modershjärtat inte får veta allt. Det ska hon ju inte heller.



Lev väl!♥

Snön behöver inte fejkas i år, heller. Vi har så det räcker och blir över. Men ifall du blir snöflingesugen så kan du ställa dig under en sådan här! Titta, sedan blunda och låtsas!



Lev väl!♥

Vad är väl en bal på slottet? Ingenting om man jämför med julfest i Polen. Definitivt ingenting om man jämför med väntan på flygplatser i ett av snökaos lamslaget Europa. I torsdags tillbringade jag dagen på några av Europas flygplatser. Jag hann med fyra stycken innan jag kunde lägga mitt huvud på kudden på hotellet i Poznan i Polen. I Poznan hann jag dessutom bli mordisk när min väska inte var med på mitt flyg utan kom en timme senare med ett annat flyg. De unga militärkillarna på flygplatsen osäkrade sina vapen när de såg min svarta blick.


Och överallt på alla kanaler diskuterades snön!

Först och främst ska jag bara säga, jag gillar flygplatser. Precis som jag gillar tågstationer. Och med en god bok, gott kaffe eller öl kan väntan på flygplats vara rena terapin. Det ligger en slöja av förväntan, avsked, önskningar och drömmar över flygplatser. Köpenhamns flygplats är favoriten. Där möts allt och alla.

Målet för min längtan var julfest i Poznan på Engcon tillsammans med mannen i mitt liv, hans kollega från Strömsund Johan, Johans fru Maria och en drös polacker med respektive. Polska julfester är inte som svenska. Maten är inte lika, men det är mycket och hela tiden, det dricks vodka och juice rakt igenom och ingen spårar ur. En egen dansstil har de också, annars är de lika danssugna som vilka andra som helst. Som är danssugna vill säga.

Små, glada, polska damer får också sin julklapp av tomten!


Inramningen för julfesten var perfekt. Nästan mer snö än i Light Valley och -8 grader. Beredskapen  för detta julväder är dock ytterst bristfällig. Att skotta snö med en trädgårdsspade går, men kan förlänga pinan och öka adrenalinhalten starkt. Framförallt när man ska skotta en hel hotellparkering, som den stackars hotelltjejen fick göra.





Lev väl!♥ Dobra!