.

En ung Per Persson och en ännu yngre Jakob Hellman tar mig långt härifrån och tillbaka. Även om de bara är på kära gamla Järnvägs i den ljusa dalen. Man kan boa in sig på många sätt när grönt är skönt och väldigt blött. 



Lev väl!♥

Det är grönt nu. Sommarnatten är trolsk och magisk.En natt som är mjukt inbäddad i en himmelsk grönska och ett aldrig sinande regn. Inte en dag utan en droppe eller två.Det klarar vi oss inte utan. Tycks reklamen vilja säga och övertyga oss att det är bästa med sommaren. Det kanske rent av är så. Jag och många med mig har bara missuppfattat allt. Det är grönt och blött som är det bästa.



Lev väl!♥

Vaknade vid halv sex och ljuger om jag säger att jag kände mig pigg. Hade inte somnat förrän kl tre. Klev upp halv åtta och skjutsade ett stycke son till tåget. Tog in tidningen och övervägde en halv sekund om jag skulle käka frukost på direkten eller krypa ner i sängen igen och ge sömnen ett försök en timme eller två. Det sistnämnda segrade och tro det eller ej men en dvalliknande sömn infann sig i alla fall. Vaknade av att den manliga delen av det strävsamma gamla paret ringde från havet. Med havet i bakgrunden lämnade han dock ett sorgset besked som gjorde mig så ledsen. Livet är alltid nära eller långt borta. Det som ena sekunden är livet här kan i nästa bli ett annat liv. Någon eller några mister en kär människa. Så fort kan allting förändras.

Men då jag tror det mesta i livet sker av en anledning så var det en tanke så god som någon att jag fick läsa en fin artikel till frukost om en fantastisk vän. En vän som inte duckar för kriser eller svårigheter utan välkomnar dem och ser till att göra något gott av dem. En vän som ser möjligheter, som ser de öppna fönstren och lyssnar till vad livet har att säga. Visst krävs det lite mod till det men det har vi alla om vi bara vågar lita på oss själva. Därmed inte sagt att sorgen är lätt eller går att förklara eller rent ut sagt förstå. Det är mycket i livet som är svårt att förstå. Jag tror inte heller att vi måste förstå allt. Vissa saker och händelser bara är. Jag kan däremot välja hur jag vill förhålla mig till det som sker och händer. Det är en stark påverkan i sig. Som min vän säger "Men man bestämmer själv hur man mår."  Och med lite hjälp av sina vänner!

Lev väl!♥

Nu har jag svurit och gastat så mycket att det räcker för att skämmas flera år framåt. Käre värld, det är definitivt inte bra för hjärtat. Att dotter M dessutom påpekar varför det kan vara aningen pinsamt med gäster när livet på en Pynne låter väl mycket bara på grund av en fotbollsmatch kan få skämskontot att öka. Nu fanns inte nämnvärt många gäster i huset så den halvgamla tanteluran,som lever livet på en Pynne, slog på stort. Gastade och svor med andra ord. Förutom undertecknad befann sig bara två av husets barn i huset samt ett stycke kompis. Son D tog också tillfället i akt att påpeka att Tv:n jag tittade på låg lite efter de andras i huset så mina svordomar och gastanden hördes extra tydligt. Ja, ja, jag är en halvgammal tantelura med viss rätt att göra vad sjuttsingen jag vill.

Om nu någon vän av ordning undrar vad jag pratar om så är det om fotbolls-EM. Hjärta och smärta. Trots mina svordomar så föll de med kämpaglöd och en tro på att allt är möjligt. Skit också. Imorgon är en annan dag! 

Lev väl!♥ 

Man kan njuta av mycket, soliga sommardagar. Jag kunde knappast ha sagt det bättre själv, även om jag säkert kan komma på fler saker att göra än att äta glass och ha sex. Men jag håller definitivt med, glass är inte min melodi. Frejdiga svar från damer i sina bästa år är däremot en bra melodi.

Lev väl med eller utan glass!♥

Här på andra sidan Ljusnan hade mina morföräldrar sommarstuga en gång i tiden. Hjalmarsro hette det lilla huset vid vattnet som av och till bokstavligen stod i vatten. Det blir lätt så både vår och höst när en älv släpper på. Mäktiga naturkrafter som kan vara nog så jobbiga även om de är fascinerande och ger perspektiv på tillvaron.
Lilla Hjalmarsro hade en liten kompis också i form av en lekstuga. Den lekstugan var själva sinnebilden för lekstugor i allmänhet och lekstuga för mig i synnerhet. Jag minns hur det kändes att öppna dörren till det lilla huset. Inandas atmosfären, dofterna och känslan av ett eget litet hus. Ja, det var ju inte mitt, men jag fick rå om det. Ha det lite till låns ett tag. Ta hand om det och se till att det mådde bra. Vädra ur på våren, städa ut vintern och göra sommar. På hösten plocka ihop och varsamt bädda in för vintervilan. Våra behov av att ibland få ta hand om, rå om och se till att någon eller något har det bra kan vara stora eller små. Du själv kanske kommer till ro. Bara någon eller något tar hand om dig också ibland. Så balansen upprätthålls och det blir stadig ro. Hjalmarsro!

Här vill jag ha restaurang. Om inte nu så i nästa liv. Schysst käk i underbar miljö med fönster som talar.

  

 

Hit tycker jag ni ska åka. Det är värt en omväg. Pomeranshuset i den ljusa dalen är en oas för alla sinnen. Pomeranshuset.se  Titta här!

Åk hit och njut av dofterna från Medelhavet. Dofter och smaker i form av växter och örter. Dofter och smaker i form av ostar, korvar, espresso, bakverk. Bakverk som för tankar och sinnen till Florens piazzor eller bara till ditt eget välbefinnande. Eller varför inte ta och njut en kväll i fantastiska italienska råvarors tecken. En antipasti bland limoner och örter under Pomeranshusets vackra tak gör definitivt underverk för både kropp och själ. Pomeranshus var den första svenska benämningen på det som sedemera skulle komma att kallas orangerier och i vissa fall vinterträdgårdar. Förebilden till den här finns bland Toscanas kullar utanför Florens. Toscana och Hälsingland i en skön symbios.

Ta dig själv i handen och åk eller för all del gå till Pomeranshuset i Ljusdal. Det har jag gjort några gånger. Några gånger har jag tagit andra i handen också och dragit dit. Bara för att få njuta en liten smula. Samt att inandas lite mod, som det faktiskt är att slå upp detta i den ljusa dalen. Vi behöver både mod och njutning. Pomeranshuset är ett sådant exempel.









Lev väl!♥

Just nu pågår en födelsedagsmiddag i Glashuset. Färskostfyllda kycklingfiléer med rostade timjanpotatis och tsatziki. Efter det serverades en vanilj- och blåbärspannacotta med riven vit choklad. Nu har kocken och servitrisen dragit sig tillbaka till gemaken som inte är downstairs utan upstairs. Världen förändras. Hela tiden!



Dagen började i och för sig som sig bör med husets smörgåstårta och diverse sång. På diverse tonarter. Men det bjuder vi på en dag som denna, en dag som nu börjar lida mot sitt slut. Vi går till sängs med doften av rosor. Rosor i alla kulörer.





Lev väl!♥

Imorgon fyller min yngsta 16 år. Ytterligare en sak jag inte förstår.Men det är bara att acceptera. Att jag inte förstår. Fina, roliga, kloka, vackra Mickan fyller 16 år. Det var ju igår jag var i Järvsö på något partaj och sa att det är ju nästan en månad kvar. Sa den då inte lika fullt så halvgamla tanteluran och åkte hem och la sig. Och vaknade av att hon trodde hon badade. Hur mycket vatten kan det rymmas i en mage egentligen?

I samma stund som vattnet gick gjorde den lilla filuren en kullerbytta. En kullerbytta som gjorde att hon låg med baken ner. Som i sin tur gjorde att jag glatt erbjöd mig att skita i allt och åka hem från BB. Eller hur! Ut kom hon, rätt snabbt dessutom. I spagat och med bruten arm. Eftersom huvudet låg kvar där inne och armen satt fastlindad vid huvudet av navelsträngen så var läkaren tvungen att helt resolut böja ned armen så ut hon kom med bruten arm. Hon har fortsatt att vara rätt vild i sömnen. Även om hon har slutat med kullerbyttorna så vevar hon med både armar och ben. Ligger du nära kan du få dig en lite snyting. Men så gärna så, för de här åren med denna tjej har varit makalösa. Makalösa av kärlek, skratt och ett leende som förgyller varje dag i mitt liv.

Imorgon är det din dag Snickemick.

Käre värld! Hur ska detta gå? Det krävs något lugnande för den halvgamla tanteluran. Hon som lever livet på en Pynne kan inte för sitt liv förstå hur hjärtat ska orka med. Orka med att bollen är både rund och rund. Fotbolls-EM och sedan som dessert i slutet av sommaren OS. Halvgamla tanteluror ska veta vad de ger sig in på.

Det var en fröjd i alla fall att se landslaget gå in på planen i sin första match och se Ljusdalspöjken leende och stolt sjunga för både Light Valley och fosterland. Jag väntade bara på att få se en banderoll med Let´s go segla upp i folkhavet. Men lugn, den kommer. Lugn är definitivt inte jag. Förstår inte. Trodde sådant här skulle bli bättre med åren men icke. Snarare värre. Men som sagt, lugnande saker i form av te, goda tankar, ja, lite mental träning, kan säkert ha en positiv effekt på tanteluran. Let´s go!






Lite goda vibbar från Light Valley!

Lev väl!♥

Det var bäst att föreviga skådespelet. Det kan, jag säger kan, ha varit ett historiskt ögonblick. En dag vid havet i mitt paradis Sommarvik förtjänar historiska ögonblick och storslagna hjältar.







Hjältar kab vi vara lite till mans och kvinns!

Lev väl!♥

Om någon vecka eller två har jag tjugoårig bröllopsdag. Vilken valör det är har jag ingen susning om. Blåbär kanske? Den här spelades i alla fall i Uppsala Domkyrka den 27 juni 1992. En av de få saker jag inte hade koll på den dagen. Total överraskning och inte var det jag som fällde en tår. Jag hade inte bättre omdöme. Det hade däremot personen bredvid mig, mannen i mitt liv, som åtminstone fällde två tårar. Å andra sidan var det här hans verk.



Lev väl!♥

Minnenas bank är öppen. Räntan är låg. Käre värld vad nära alla minnen är.


Lev väl!♥

Det är vackert nu. Det är vackert i Ljusnans dalgång. Oavsett väder. De senaste dygnen har varit ovanligt vackra. Soliga till på köpet. Men det vet vi aldrig för vi räknas inte riktigt i väderleksrapporterna. Götaland och Svealand har si eller så och norra Sverige så. Om det inte är halva landet som tas i ett svep och då benämns Norrland. Hur nu halva landet kan ha samma väder. Framförallt om vi pratar om landet Sverige och att halva landet är ett väldigt stort och långt land. Men vi här i mellersta Sverige verkar aldrig höra hemma någonstans i väderleksrapporterna. Vi har vårt väder vare sig väderleksrapporterna eller vi vet om det.

 

 

Lev väl!♥

Livet är fullt av dem. Oftast behöver man inte ens leta. De bara finns där. Glädjeämnena! Nu har jag lotsat alla mina barn ur grundskolan. Eller jag, de har har lotsat sig själva. Igår slutade världens finaste dotter 9:an. En solig och härlig kväll i Rosehills handelsträdgård avslutade tre fina år på Vintergatan. Tre fina år för världens finaste dotter. Dessförinnan har två fina söner avverkat några år på skolan men nu är tiden på Vintergatan förbi.

Dotter M hade fått det roliga men pirriga uppdraget att hålla årets avslutningstal på skolan. Ett uppdrag hon åtog sig med två delar stolthet, en del bävan och en del ödmjukhet. I ett tidigt skede bad hon mig lyssna på talet när det var färdigskrivet. Givetvis skulle jag göra det. Men se, det hann vi inte. Istället fick morfar lyssna på det i bilen igår när han hämtade henne från genrepet av avslutningen. Det berättade mormor strax före talet. Där i Rosehillds Handelsträdgård som var fullsmockad med folk skulle min lilla skrutta hålla ett tal, som jag knappt fattade när och hur hon hade skrivit. Mitt enda råd var att tala långsamt och att andas djupt. Det var allt jag hann säga till henne. Förutom att säga att allt blir bra!

Om, jag säger om, hon var nervös, märktes inte ett spår när hon började tala. Modigt, klokt, verbalt, retoriskt, roligt, rörande och innerligt höll hon sitt tal. Sitt tal till sin klass, sin skola och lärare, sina vänner och familj, till framtiden och till sig själv. Ett tal till och om betydelsen av vänskap, betydelsen av att få vara sig själv, betydelsen av mod, kärlek, tillit och glädjeämnen. Ett tal om betydelsen av tro på dig själv och vad du kan. Till och med en smått hårdhudad halvgammal tantelura som lever livet på en Pynne fällde en liten tår eller två. Eller åtminstone bet sig lite i läppen för att inte hela Ljusnan skulle svämma över i hennes ansikte. Hon var inte ensam om det. Tårar föll här och där. Både av rörelse, stolthet och glädje. Säkert av en och annan nostalgisk anledning också. Och då har jag inte talat om tårarna som klassen verkade besitta efter avslutningen. Aldrig har väl så många tårar fällts av både sorgsna och glada anledningar. Glada för sommarlov. Sorgsna för att skiljas åt en smula. En klass som min dotter beskrev som världens bästa. Kontrasten mot min egen avslutning i 9:an kunde knappast varit tydligare. Av flera anledningar. Det var inte så stor sak då att sluta 9:an, tårar visste vi inte fanns och syvende och sist förstod vi inte bättre. En annan tid, ett annat liv. Glädjeämnena hittade jag igår. Både i min dotter, hennes tal och alla unga människor.



En rad av glädjeämnen.

Lev väl!♥

Min arbetsplats är helt ok! Oavsett väder.





En tur och retur Vemdalskalet via Sveg fick bli mitt skrivbord idag. Nya möten och bekantskaper att läggas till högen på bordet.

Lev väl!♥

Vad sjutton hände? Iskalla vindar och en väta som förtjänar ett MVG. Ska det vara så? Förra helgen var sommaren. Sedan kom hösten eller variant på höst och vinter som ett brev på posten. Det är inte nådigt. Den enda fördelen med regn är att den kan kväva all pollen som sätter sig i lungor och ögon på det mest bestialiska sätt. Men icke. Icke i år. De senaste dygnens regnande verkar inte göra nytta. Igår verkligen vräkte regnet ner och det var nog den värsta allergidagen hittills. Sett ur andnings-och snörvelsynpunkt. Livet är varken logiskt eller rättvist. Det är.

Jag minns 4 juni 1994. Östersund vaknade till snötäckta bilar och gårdar. Iskalla vindar, som i och för sig alltid befinner sig någonstans i den staden, blåste över folk och fä. Dagen därpå var det skolavslutningsdag. Jag minns att jag, liksom igår på studentbalen på Järvsöbaden, tänkte på de stackars studenterna och vad vädret kan betyda. Den 5 juni sken solen från en blå himmel. Vindarna var givetvis fortfarande iskalla men ingen snö och inget regn. Lördagen den 6 juni kom kompisarna drivis och hagel på besök. Något vakade den gången över avslutningsdagen den 5 juni och såg till att den blev ett andningshål. Vädrets makter är förunderliga.

Idag får bli en innedag. Både med tanke på pollen och hennes polare samt det faktum att graderna är kalla och fuktiga och då gör kroppen på den här halvgamla tanteluran ont. Vissa delar mer än andra och vissa mer orörliga än andra. Men imorgon är en annan dag och ett säkert tecken är att det alltid kommer solsken efter regn. Någongång. Att Järvsöbacken är höljd i ett dimmornas tecken är ett tecken så gott som något. På att bättre vädertider väntar.



Lev väl!♥

Undertecknad, bästa T och tre brudar i sextonårsåldern tog bilen till anrika Järvsöbaden och årets studentbal. Vädret var himmelskt. Dvs, det som kom från himlen kom. Att lördagen den 2 juni klä sig i vinterskrud, läs varma kläder, och ta med sig lovickavantar känns lite, men bara lite, malplacerat. Att dessutom portarna i himlen stod på vid gavel och det som kallas regn öste ner förstärkte bara upplevelsen. Det var liksom på allvar. Underbart vackra flickor och pojkar gjorde, trots allvaret, entré i den både mest spektakulära bilen och blåsan. Barryggade vackra flickor i håruppsättningar som tagit minst halva dagen hugade under paraplyer med ett både stolt och generat leende.

Son D gjorde ett bra genrep. Det betyder i och för sig inte tur. Genrep ska gå dåliga. Men med tanke på de dåliga förutsättningarna så såg han oändligt stolt och glad ut bredvid Fanny. Fanny som faktiskt tar studenten i år. Son D gör bara sitt genrep inför nästa år. Då är det verkligen på allvar. Oavsett väder och vind.

Trots vädrets frustration inför världsordningen, jag kan inte tolka det på annat vis, så är det en show och fröjd att se alla dessa glada unga människor på väg i livet. Och en halvgammal tantelura som jag, ler i mitt hjärta.


Lovickavantar på! Dotter M tog vad som stod till buds i hallen före avfärd och bästa T tackar för det.


Halvdan...you ain´t see nothing yet!



Fina grabbar inför avfärd.


Fanny-girl and boy!

Lev väl!♥

När dotter M kom hem från Frankrike hade hon med sig en liten härlig present till sin halvgamla mor. Mannen i affären i Toulon hade frågat om hon verkligen hade en mor som kunde franska och därmed tillgodogöra sig innehållet i den lilla gåvan. Dotter M hade försäkrat att så var fallet och nöjt hade han sålt presenten. Den halvgamla modern som lever livet på en Pynne har inga problem att tillgodogöra sig innehållet, men inser att språkkunskaper i mångt och mycket är färskvara. Det gäller att hålla igång. Som med så mycket annat i livet. Så en liten deckare på franska kanske ska bli lektyren en stund framöver.

Tack fantastiska M för din gåva!



Lev väl!♥