.

Här på andra sidan Ljusnan hade mina morföräldrar sommarstuga en gång i tiden. Hjalmarsro hette det lilla huset vid vattnet som av och till bokstavligen stod i vatten. Det blir lätt så både vår och höst när en älv släpper på. Mäktiga naturkrafter som kan vara nog så jobbiga även om de är fascinerande och ger perspektiv på tillvaron.
Lilla Hjalmarsro hade en liten kompis också i form av en lekstuga. Den lekstugan var själva sinnebilden för lekstugor i allmänhet och lekstuga för mig i synnerhet. Jag minns hur det kändes att öppna dörren till det lilla huset. Inandas atmosfären, dofterna och känslan av ett eget litet hus. Ja, det var ju inte mitt, men jag fick rå om det. Ha det lite till låns ett tag. Ta hand om det och se till att det mådde bra. Vädra ur på våren, städa ut vintern och göra sommar. På hösten plocka ihop och varsamt bädda in för vintervilan. Våra behov av att ibland få ta hand om, rå om och se till att någon eller något har det bra kan vara stora eller små. Du själv kanske kommer till ro. Bara någon eller något tar hand om dig också ibland. Så balansen upprätthålls och det blir stadig ro. Hjalmarsro!