Var hittar du din sten?
Här en personlig betraktelse om konsten att hitta rum av stillhet i en stressig värld. DET ÄR SÖNDAG eftermiddag en krispig höstdag och jag sitter i bilen på väg till kontoret för att planera den fullspäckande veckan som väntar den energiska turistchefen. Fjällen ramar in det hela av blodröda höstlöv och det är magiskt vackert med en fond av klarblå himmel.
Väntar gör också hustrun därhemma, med våra två pojkar som undrat vart pappa skulle. “Han ska bara jobba lite, han kommer nog snart, kom så bygger vi lite lego”.
Nästan framme känner jag hur det blir torrt i munnen. Jag drar runt tungan i gommen för att fånga upp lite saliv, men torkan bara sprider sig. Det blir allt svårare att andas och jag vevar ner bilfönstret för att få luft. Inte heller det hjälper. Till slut tvärstannar jag bilen, öppnar dörren och tar mig ut på gatan.
Där möter jag tungviktsboxaren, som sopar in en rak höger i bröstkorgen, så kraftfull att jag faller till marken.
Jag hade fått en hjärtinfarkt. Trodde jag.
Det var ett hektiskt liv jag levde. Det glada 80-talet hade övergått i tuffa ekonomiska tider, den senaste vintern hade startat utan snö i backarna och turisterna svek i mängder. Vi befann oss milt sagt i en utförsbacke. De flesta företagen var på väg att gå i konkurs. I allt detta var jag den ambitiösa, ansvarstagande och ivriga turistchefen. En slags Don Quijote som jävlarimig skulle få skutan på rätt köl igen. Jag hade börjat vara på kontoret strax före fyra på morgnarna för att jobba fram planer för att undvika undergången.
Obehaget i nacken och axlarna försökte jag få bort med med Alvedon. Det ville inte släppa så jag gick till vårdcentrale, lite orolig att det var något allvarligt. Efter en undersökning och ett samtal förklarade läkaren att det troligtvis var symptom på stress. “Skönt”, tänkte jag, “då är det ju inget farligt”. Så jag fortsatte att köra på, värken spred sig till bröstet och parkerade sig i huvudet. Mera brustabletter.
Nu låg jag där på gatan. Min första tanke var att jag skulle dö. Min andra var hur det skulle gå för skidorten utan mig som turistchef. Att jag hade en familj där hemma som jag älskade mest av allt, kom senare. Så illa var det.
Efter ett tag kom jag på fötterna och släpade mig till ett hotell där jag ringde läkaren och förklarade att “jag har fått en hjärtinfarkt, håller på och dö, skicka en ambulans” och allt annat den döende fick ur sig. “Finns det en bar där du är?”, undrade läkaren. “Bar, vad är du för läkare, en bar.., jag håller på att dö för tusan”, kved jag. “Nej Janne, du håller inte på att dö, du har fått något som heter panikattack, eller om du vill på mitt språk, akut ångestdepression, läskigt men inte farligt, du, ta och beställ in en öl till mig också, jag är där om ett par minuter”.
Jag fick lära mig att kroppen är mer intelligent än vad jag trott. Jovisst, jag hade ju märkt hur den kunde tala om när den var hungrig och trött, men inte att den även kan berätta när det är något fel, som för mycket stress och annat. Hur den försiktigt ger signaler i form av huvudvärk, ont i nacken och så vidare. Lyssnar man inte kan den vrida upp signalen och, snällt nog, innan “the big thing” , sätta in en panikattack för att få den som bär kroppen att ändra på sitt liv.
Det var då jag började med morgonpromenaderna till forsen.
Från vårt hus nere i dalen tog det kanske 30 minuter att gå upp genom en ravin för att komma till stenen som låg där vid forskanten. Där satte jag mig kanske en halvtimma varje morgon, omgiven av fjällbjörkar och ett virvlande vatten vid fötterna. Det var rogivande och jag kände hur jag för varje morgon blev lugnare och ett med upplevelsen att vara där.
En morgon när jag satt på min sten hände något märkligt. Vattnet lekte framför mig, det var helt vindstilla och bara någon plus grad. Plötsligt smälte allt samman som till ett. Jag var inte en separat varelse som satt vid en fors omgiven av träd, utan upplöst i en slags helhet. Sedan kände jag hur något observerade mig och när jag vände mig om satt en hermelin där och tittade på mig, bara ett par meter bort. Jag vet inte hur länge vi satt där och såg på varandra. Efter ett tag reste sig den upp och gick sakta därifrån, utan att vända sig om. Utan att känna sig hotad. Precis som jag inte gjort. Känslan av enhet med allt var så tydlig. Och märkligt rogivande. Så här hade jag aldrig känt tidigare.
Hur länge jag satt där den morgonen vet jag inte. Vad var det för stark upplevelse jag haft? Jag, som aldrig varit lockad av vare sig religion eller andlighet, kan forfarande inte förklara vad jag var med om.
Jag återkom ofta till stenen och hade liknande upplevelser om än inte lika starka som morgonen med hermelinen. Jag hade upptäckt att det fanns något mer än det liv jag levde, något större än vad som ryms i alla mina tankar, känslor och allt det lockande som finns därute. Idag är min sten en bänk invid en kanal på magiska Djurgården. Ofta sitter jag där, ibland är jag även där jag fysiskt befinner mig på ett tåg som rusar fram genom landet. Det ger mig en stund av stillhet, där perspektiven och prioriteringarna lägger sig i rätt ordning, lite av sig själva. Där tankarna får irra runt utan att jag lägger mig i. Det har gjort mig mer närvarande, öppen, lyssnande och ..... levande. Jag har inset hur viktigt det är att välkomna stunder av stillhet i ens hektiska liv.
Var hittar du din sten?
Text: Jan Gunnarsson
Varm bevakning!
Njut av värmen även om det är totalt bort i tok så här års.
Lev väl!♥
Uppochnedvändavärlden!
Vilken sommarkväll torsdagen den 29 september. Så ljummen, stilla och förtrollande. Vi är snart inne i oktober och med 22 grader på eftermiddagen är det svårt att tro.
Sov gott alla småknytt och annat löst folk och med en förhoppning att er morgondag blir stjärnklar på alla de sätt och vis.
Min egen stjärna, så jag kan önska något, närhelst jag vill!
Lev väl!♥
Blöt kärlek!
Förvisso en av mina favoritfilmer men det var mest gruppens namn jag tyckte passade in idag. Wet, Wet, Wet! Fast det är klart, Love is all around! Promise!
Lev väl!♥
Värdehöjning med ett mordiskt leende!
När min kropp, som inte är så rörlig under morgontimmarna, hade tagit sig fram i det ljumma vattnet till maskinen påbörjades en poolsanering. Manuell tömning av vatten i maskin samt helt kök fick armar och händer att jubla åt kroppens vrede. Efter en timmes sanering och efterföljande ryggläge kom den hjälpande handen i form av Mr Peter Hantverkare. I samma veva skulle bilen besiktigas. Allt djävulskap kan ju inte komma på samma gång så bilen gick igenom utan anmärkning. Jag vet inte om grabbhalvan som kollade bilen tyckte att min blick var onormalt mordisk eller om leendet var onormalt stort eller om det bara var så enkelt som att bilen var ok!
Nu sitter jag och vaktar en diskmaskin som provgår efter direktiv av Mr Peter Hantverkare. Lunch ska intas och jobbet får nog skötas hemifrån idag. Den glada staden får klara sig utan tanteluran med det stora mordiska leendet.
Den lite större poolen. Och den vackrare!
Lev väl!♥
En världslig sak.
Kristallklart!
Sakletare och tidsoptimist!
Balsamering!
Jag tror jag har upplevt den vackraste höstdag som går att finna. Fast mitt minne är onekligen jättekort så det kanske var en förra veckan också. Men vad gör det om de kommer tätt på given. Gärna för mig. En del av mitt hjärta, dotter M, och jag tog en ordentlig tur runt Kyrksjön och avslutade med picknick. Då kan man få en sådan här vacker kaffeutsikt. Balsam för själ, kropp och tankar.
Lev väl!♥
Regn som regn!
Om du tycker himlens tårar inte är en relevant beskrivning kan du ju alltid nynna på den här istället!
Lev väl!♥
Blöta favoriter.
Den står kvar! Och får vila lite i sin vintersömn innan något längre och större barn tar den i besittning ytterligare en sommar. Och en sommar igen och igen...
Sommarfavoriter! Behövs en sådan här regnig dag. Den som började rätt bra. Solen tog sig ju fram. Men fick ge sig till slut för ännu en dag med himlens tårar.
Lev väl!♥
Småkryp!
Den pågående prostitutionshärvan eller snarare härvorna slår alla rekord i dubbelmoral och taskig människosyn. Att dessutom italienarna tillåter att Berlusconi har fått sitta så länge på makten som han har, är en gåta värd sitt namn. Men det är klart, varför skulle inte valen kunna vara korrumperade när så mycket annat tycks vara det. Att det är en annan kultur och ett annat synsätt de latinska länderna har till sex, prostitution och kvinnor i allmänhet är ingen nyhet. Det är helt ok att ha en älskarinna bara det sköts snyggt. Att underblåsa prostitution och den värld det ofta ingår i är också ok så länge det sköts diskret. Blir det en skandal eller tillstymmelse till det så vilka är det som offras? Ja, inte är det Berlusconi med anhang. Nog borde det gå att sätta ner foten lite snabbare och avfärda alla maktgalna manschauvinister som de småkryp de är.
Lev väl!
Oui, si, yes, ja...
Ett väldigt vackert ord i mitt tycke. Alldeles för underskattat till förmån för sin kompis Nej.
Lev väl!♥
Gult och skönt!
Lev väl!♥
Vackert!
Lev väl!♥
Tvivelaktigt system.
Småplock och sånt.
Gävleborg är inte bara fullt av björn, det är om inte fullt så bra på ekojordbruk. Nästan en femtedel av all mark i länet är ekologisk eller på väg att ställas om. Bra så!
Dessutom har skådespelerskan Mia Farrow sadlat om. Ni vet hon som lyckades med bedriften att vara gift med Woody Allen ett antal år och har väldigt många barn och fortfarande ser ut som en liten söt flicka. Hon sitter numera i barn- och utbildningsnämnden i Ljusdals kommun. I alla fall enligt LjusdalsPostens referat från nämnda nämnd. Otippat, men allt är ju möjligt. Till saken hör att nämnden har en ledamot med namnet Sparrrow, tillika verksamhetschef för Ren Idrott. Det är inte bara i filmens och idrottens värld det gäller att hålla tungan rätt i mun. Det gäller även i tidningsvärlden.
Kan detta vara barn- och utbildningsnämndens nya ledamot? Beats me!
Lev väl!♥
Från vaggan till krogen!
Den här tjejen brukade jag möta nästan varje dag en gång i tiden. På gatorna vid Östermalmstorg vid lunchtid ungefär brukade hon komma. Hon kom inte ensam. Hennes mor Maritza var alltid med. Lilla Melissa låg i barnvagn och hade fått musiken med bröstmjölken. Vad livet på en Pynne gjorde där undrar vän av ordning. Jo, hon jobbade i krokarna på ett bokförlag och brukade lufta både ben och lungor i området. Så gott som varje dag.
Jag brukar tänka på en liten Melissa i barnvagn när jag hör henne. Hon är inte så liten längre. Inte på något sätt. Idag släpper hon en ny skiva. Sensmoralen av denna lilla historia kan ju vara att du vet aldrig vem du möter i barnvagn. Nu tror jag livet på en Pynne behöver sömn. Sensmoral, jo, jag tackar jag!
Lev väl!♥
Stenkoll på korr!
Lev väl!♥
Seg demokrati och 3,3 år.
Den här veckan är det 90 år sedan kvinnor fick rösträtt i landet lagom. 1921, det är inte så länge sedan i landet där demokratin tycks given. Före 1921 var demokratin bara en rättighet för halva befolkningen. Den vi kallar manlig. Kvinnor var inte betrodda att upprätthålla demokratiska förhållanden och värderingar. Demokratin var bara en skendemokrati. Det lite lustiga i kråksången är att landet lagom, som ofta slår sig för bröstet och spelar världspolis, alltså så sent som 1921 bara var en halv demokrati. Länder som England var långt före, länder som vi idag betraktar som ärkekonservativa. Svenska kvinnor, kvinnor som Ellen Key, Selma Lagerlöf m fl, fick kämpa mycket längre och mycket hårdare för att erövra en rättighet. En rättighet som vi vi idag tar för alldeles självklar.
Jag skänker gärna en tanke denna vecka, och andra veckor med, till alla starka kvinnor och män med, för den delen, som kämpade för det vi har idag. Och ändå tillbringar kvinnor idag 3,3 år per liv mer i hemmet och med barnen än männen. Vad mycket tid med liv, åtminstone vissa, män går miste om. Våra rättigheter och skyldigheter kan aldrig tas för givna och de måste återerövras gång på gång.
Lev väl!
Galet grå måndag!
Dåligt smink!
Såg också att prinsessan Madeleine enligt pressen inte tycker att hennes brors flickvän är ett lämpligt sällskap. Ja, ja, jag vet att det är totalt oviktigt och vad som är sant och inte vet bara, ja, förhoppningsvis prinsessan . Men om så är så undrar jag om inte hertiginnan av Gästrikland och Hälsingland kastar lite väl många stenar i sitt glasslott nu. Vem var det nu hon förlovade sig med en gång i tiden? Där verkade det inte vara krattat ända fram...vad gäller ärlighet, trohet och värderingar. Vad kunde han förstå, som kom från välbärgade, ordnade Stockholmsförhållanden. Tydligen ingenting. Han om någon hade tydligen behövt en mentor i frågor om lämplighet, etik och moral. Men det är klart, dubbelmoral och skenhelighet tycks älska vissa kretsar och pengar. Eller om det är tvärtom!
Hälsingebocken är tyvärr inte ensam!
Lev väl!♥
Vår stund på jorden!
Den 11 september 2001 kom jag in på dagis, efter en rätt hektisk dag på jobbet med föreläsningar, och möts av den otäcka nyheten. Bilderna som kablades ut var overkligt verkliga. Den dagen förändrades inte bara tillvaron för 3000 människors anhöriga, tillvaron här och nu slutade existera för dessa 3000, utan världen som kollektiv blev annorlunda. Om terrorattackerna var fruktansvärda så blev inte tiden efter bättre ur ett samhällsperspektiv. En råare ton, ett kallare klimat och ett "öga för öga" mentalitet växte fram och blev rumsrent. Ja, rent av acceptabelt. Agendan för hämndaktioner, mer eller mindre subtila, kan göras lång...Guantanamo, Abu...
Samtidigt som 11 september för evigt kommer att vara förknippat med en mänsklig tragedi och ett slut på oskulden, i alla fall den amerikanska, så dog fem gånger så många människor i jordbävningskatastroferna i Japan förra året, tragedier födda ur okunskap, brist på utbildning och maktmissbruk, skördar offer i mängd dagligen, kvinnor skymfas och misshandlas i parti och minut. Är vi människor så avtrubbade att vi bara kan ta in en katastrof av kollossalformat när den kablas ut till oss? Är de dagliga katastroferna på Afrikas horn inte lika massmediala eller är de bara mer gripbara och därför lättare att slå ifrån sig? Eller är det helt enkelt så att vårt mod och vår empati inte är tillräckligt stort!
Jag hoppas och tror att de som miste någon den 11 september 2001 i terrorattackerna fick möta både mod och empati. Jag hoppas och tror att fler kan få möta det. Dagligen och överallt.
Lev väl!♥