.

Först och främst säger jag som vin goa vän G, det spritter i löparbenen. Stafett är bland det roligaste som finns att springa. Jag hade alltid första sträckan i kurva. Hängde nog lite ihop med mitt temperament, explosivt men koncentrerat. På något konstigt vis kändes det alltid som det gick snabbare i en kurva också. Jag är kort och då funkar kurvor helt enkelt bättre. Inga andra växlingar ska dras, bör jag tillägga. I vilket fall är det häftigt att se Bolt flyga fram.

Till detta världsrekort på 4x100 m lades alltså lite kulinariska färdigheter signerade två av mina barn. Mat hör liksom till. Förhöjer alla tillfällen. Son D bakade en ljuvlig skapelse som han inte var riktigt nöjd med själv. Vilket resulterar i nya försök får vi hoppas. Dotter M tillverkade fruktsallladernas fruktsallad med omtänksamhet om sin mor också. Modern kan ju bara äta vissa sorter om vi inte vill ha ett akut sjukhusbesök.