Skitleende!
Den här halvgamla tanteluran är en rätt social person. I hennes bästa stunder skulle nog någon kalla det ett understatement. Hon är en social person med alla defekter det medför. En social person som ibland är extra extrovert skulle säkert vän av ordning tillägga. Hon är också en person med ett rätt stort behov av ensamhet. Det är förmodligen ren och skär självbevarelsedrift. Men säkert också en tanke att de två går hand i hand. Dessutom är hon en skapligt blyg person. Egentligen.
Sedan den här halvgamla tantelurans kropp invaderades av några åkommor har behovet av ensamhet blivit en aning större. Eller tydligare. Eftersom livet på en Pynne inte längre är vad det det en gång var behövs nya insikter och förhållningssätt. Nu förändras livet med eller utan åkommor, ibland vare sig vi önskar det eller ej, och ibland är det nog tur. Och det finns säkert en tanke med mycket.
Vissa dagar är dock vissa saker svåra att greppa. Då gäller det att bara låta det vara så. Det är ok. Det är ok att det är skit ibland. Bara man inte låter skiten ta över och låter den styra. Hela tiden. För livet på en Pynne är det ju så att hon vet att skiten finns där i form av en ständig värk och smärta. En smärta som ibland är överkurs. Men hon vet också att bättre dagar finns och kommer. Dagar då hon är nästan, men bara nästan, bästa polare med skiten. Dagar då lederna vaknar lite piggare än andra dagar och börjar röra på sig lite fortare än andra. Dagar då händerna fungerar och fingrarna nästan vill spela piano. Stunder när hon nästan obehindrat kan gå utan att tänka på var nästa ledstång finns eller var nästa stöd finns. De dagarna när hon går fort, ja, nästan dansar fram, finns också. Hon har även bestämt att de dagarna ska bli både fler och längre. Mentalt kan vi flytta berg. De dagarna känns både fler och längre sedan länge, även om det kanske inte alltid är så, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att jag känner.
Idag var dock inte en sådan dag. Idag var en dag då kroppen tog över. Det fick vara så. Det fick vara rejält med skit idag. Det gick bra det med och mycket annat gick istället bra. Jag tog en jobbdag hemma med några möten i Ljusdal. Men jag kände att stunderna av ensamhet var välbehövliga idag. Trots att det var skit. Eller kanske tack vare det. Ibland behöver man få ventilera och häva ur sig både gnäll och lite sorg. Då blir oftast dagen av imorgon en bättre dag. Då kan man somna med den här som en liten ledstjärna.
Lev väl!♥
Kommentarer
Postat av: tina
Önskar du skulle slippa den där "skiten"....o glöm inte att kan man umgås med sig själv så är man aldrig ensam....det är en styrka som är få förunnat....så ös ur dig bara både när du är ensam o på oss alla runtomkring..vi finns där när du inte orkar...det är det vänner är till för...bamsekramen
Svar:
Vibeke Sjögren
Trackback