.

Igår kom son D hem. Hem till värme och äppelblom från turkisk värme och blommor av alla de slag. Brunbränd och störtförkyld. I natt kommer dotter M hem från lavendelfälten i södra Frankrike. Hon kommer också till ett fullkomligt exploderande sommarland fullt av blommande äppelträd. En tid när Sverige är oslagbart. Inte bara i schlagertävlingar utan i naturupplevelser och skönhet. Inget objektivt konstaterande men i min värld är det så. Sverige visar sig då och då från sin bästa sida. Äppelblom eller Loreen spelar ingen roll. Det är häftigt och en skönhet som smittar. Och som jag har längtat efter dem.

Så jag skäms en liten smula över att vara svensk när Åkessons Jimmie börjar prata om svenskhet och hans partisekreterare Söder skriver något illaluktande på Facebook om schlagervinnaren. Då känns äppelblom uppfriskande och som en påminnelse om att den skira grönskan faktisk är allmän egendom. Något att vara tacksam över och som faktiskt är något svenskt att vara stolt över. Loreen och äppelblom är en uppfriskande fläkt mot allt det fadda och ultrakonservativa som stup i kvarten kommer ur pojkar Söders och Åkessons munnar. Kan ingen stoppa in ett stort och för all del gott äpple i deras munnar, när äppelblom har övergått i frukt, och få tyst på deras okunniga mundiarré. Jag är rätt trött på dem vid det här laget. Och inte fattar de att de bör skämmas heller. Så jag gör det istället bland alla svenska äppelträd. Dumt men sant.

Det är tur att mina barn kommer hem. Kommer hem och får äppelblom och schlager att verka både viktiga och totalt oviktiga. Perspektiven förflyttas lätt. Huvudsaken att perspektiven finns och inte förmörkas av grumliga krafter. Krafter som är mycket svagare än ett livskraftigt äppelträd. Ett äppelträd i blom.



 

Lev väl!♥