.

Nu går jag in en period av dvala. En två veckor lång period av semester. Det bidde inte mer sammanhängande i år. En vecka har jag haft och två återstår. Det blir lite så här när man byter jobb i parti och minut. Semesterdagarna blir inte riktigt lika många. Några har jag förvisso sparat till kärvare tider. Du vet aldrig när de kan behövas. Eller när den där nerven av rastlöshet smyger sig på. Den där nerven som bara de som verkligen har den, förstår vad den betyder. Nåväl, nu går jag in en dvala av skön lunk. Hade tänkt inleda den med att cykla ner på Humla musikfest och lyssna på Miss Li bl a. Men se så trött hon blev den halvgamla tanteluran med de rastlösa benen. Några timmar i glashuset med besök av bästa svägerska Tina och svåger Janne samt goa T och en massa italienska godsaker gjorde susen för välbefinnandet och den sköna tröttheten. Cykeln får stå. Om vindarna ligger rätt så hörs Miss Li ändå. Till mig, mitt glashus och alla kära mygg som äntligen har fått liv i sina små ynkliga kroppar.

 

 

Imorse när dvalan ännu hade några timmar på sig att infinna sig. Imorse på tåget när tågvärden frågade "ska du åka någonstans?" Precis när tåget hade börjar rulla. Som om jag då hade något val. Om jag nu hade satt mig på ett tåg för att INTE åka någonstans. Någonstans!

 

Lev väl!