.

Jorå. Jag lever och frodas, om än lite orörligt sedan några veckor. Ett skov seglade in och behöll sitt lilla grepp. Men släpper greppet, det gör det så småningom.  Livet är strålande. En svensk silvermedalj idag i London av en otroligt vacker och duktig häst. Ja, Algotsson ser väl inte så pjåkig ut heller men framförallt är hon en strålande ryttare. Jag tycker i och för sig att det är strålande med OS överhuvudtaget, trots att jag knappt sett många minuter hittills av spelen. Men de pågår. Dessutom hade jag en strålande helg i Göteborg. Ett strålande som inkluderar bland de värsta regnskurar jag varit med om. Men vad gör det när glädjen, hjärtat och musiken fick säga sitt på Ullevi. Tillsammans med några andra njöt jag i fulla drag av en konsert utan regn som knockade mig totalt. Knockade mig på det mest positiva sätt med stor och magnifik underhållning med äkta spelglädje. Om det här var den 11:e konserten med mannen från New Jersey för livet på en Pynne så var det också den absolut bästa. Utan konkurrens. Har jag vid 63 års ålder ett uns av den energi den här mannen utstrålar kan jag känna en viss tillit inför att inte längre vara bara halvgammal.

 

 

Lev väl!♥