.

Mitt emellan alla kallgrader, kamsar och traktorer hann livet på en Pynne med en tripp till sitt älskade paradis och havet. En nätt liten tripp på 60 mil som inom loppet av några timmar utökades till 80 mil. Det är tur jag älskar att köra bil. Dessutom lever jag i ett magiskt vackert land så en bilfärd kan vara rena nöjet. Och när den manliga delen av det gamla strävsamma paret jubilerade med 75 år så är inga färder för långa. Så den här halvgamla tanteluran, hennes dotter och vän L tog en paus i Flykälenveckan och drog till solen och havet. Väl tillbaka i den jämtländska fjällvärlden ett knappt dygn senare ställdes färden mot Frösön och upplockning av några kära och efterlängtade barn.

 

Vädret visade sig som sagt från sin bästa sida för jubilaren och nästan hela hans familj var samlad. Havet glittrade och skratten porlade. Självklart präglades också dagen av mat och dryck. God sådan.

 

När jag morgonen därpå går upp rätt tidigt för avfärd får jag sällskap i morgonsolen av Elsa. Vi sitter där på altanen, åter vår frukost, tittar på det glittrande guldet på havet, småspråkar, tittar på våra lite skamfilade fötter, åtminstone mina, och jämför våra nagellack. Bättre morgon kan man inte ha.

 

Inte ett glittrande hav men väl en glittrande Indalsälv när benen behövde sträckas på.

Delar av den vilande mingelpatrullen.

Ingen fest utan spelhåla.

Kvällshav!

 

Mitt frukostsällskap

med världens sötaste fötter.

 

Lev väl!♥