.

När jag körde hem från jobbet försökte jag skaka av mig henne eller åtminstone få henne att stanna i Näsviken. Fina Stina som intog den glada staden idag lydde nog till viss del. Stormbyarna är inte tillnärmelsevis så kraftiga som i Glada Hudik. Fina Stina döptes hon till av en kollega när jag kallade henne "bara" Stina. Jag tänkte ju inte på det där med alfabetet jag, givetvis tänkte jag inte på det. Kanske ska lägga till att jag tänkte lite i alla fall. Efter Elin eller Ellen, vem det nu var, som kom efter Dagmar, så måste det givetvis vara en dam på F. Och inte ens i min värld börjar Stina på F. Det gör däremot Fina. Så Fina Stina det blev. Om hon nu är så fin återstår att se.

Jag behövde inte öppna bildörren själv heller idag. Det gjorde Fina Stina så glatt. Med ett snabbt ryck och i en väldig fart for den upp med hjälp av hennes hand. Det gällde bara att jag hade haft ögonmåtten på rätt sida, så att säga, när jag parkerade. Annars hade bilen bredvid fått sin dörr, inte öppnad, utan inslängd och framförallt intryckt.

Att jag sedan fick hålla hårt i bilen på väg hem och strängt säga åt Fina Stina att hålla sig kort och inte kasta så mycket med bilen var bara ett extra bonus. För att stärka mig själv mig tog jag mig till systrarna på Janssons bröd i Light Valley och köpte en Levain samt fick en halv solrosbaguette och en överbliven bit av ett underbart lite mörkare bröd med muscovadosocker. Nu kan Fina Stina försöka om hon vill. Men jag tror hon är lite för snabb och säkert bekväm för att orka ta i med hårdhandskarna.

Lev väl!♥