.

 Att språk utvecklas och förändras är självklart. Roligt och nödvändigt också. Men ibland verkar det som en rejäl härdsmälta har drabbat landet lagom. Att i tid och otid särskriva ord verkar ha blivit rena folknöjet. För inte kan det väl vara så att vi plötsligt har fått en kollektiv blackout om stavning och ords betydelse. När då dessutom var och varannan röst säger starta upp, lyssna in och annat trams då kittlar det i enerveringstarmen. Starta betyder just att något börjar. Lyssna är lyssna. Vaddå lyssna in? Konstlade saker har aldrig varit min melodi. Inga tårta på tårtaeffekter heller. I det här fallen blir de bara tramsiga. En tautologi kan förvisso behövas ibland när ord behöver förstärkas eller kaka på kaka verkligen behöver förklaras. Men lyssna eller starta säger så väl vad det handlar om. Skulle jag mot förmodan behöva förtydliga att någon ska lyssna, säg mannen i mitt liv, då upprepar jag ordet lyssna igen. Inte spänner jag ögonen i honom och säger "Lyssna in nu Otto!" Sicket trams.