.

Av några förklarliga och några oförklarliga anledningar ligger ett gammalt album på köksbordet. Ett foto- och minnesalbum som har mer än 20 år på nacken. Bilderna i albumet togs lördagen den 16 maj 1992 och förärades mig lördagen den 27 juni samma år. Min möhippa samlad i en minnesbank.

 

Att se på dessa bilder och minnas en av de roligaste dagar livet på en Pynne har haft är lite surrealistiskt. Långt borta och ändå så nära. Skämskudden är närvarande hela tiden men som alltid så får var och en skämmas för sig själv. Den enda som hade alibi eller skulle skämma ut sig på ett både legitimt och sofistikerat sätt var den halvgamla tanteluran. Hon som inte ens var halvgammal då. Ett barn hade hon förvisso fött och samlat på sig erfarenheter från både ros och ris, men oj, vad mycket som skulle visa sig återstå. Och återstår än! Roligt hade hon och dagen badade i sol, bildligt och bokstavligt. Så mycket girlpower på en och samma gång. Det är inte alla dagar du bara behöver luta dig tillbaka och låta dig översköljas av omtanke, kärlek och en stor skopa bus. Det är inte alla dagar Uppsalabuss får en gratiskonsert. Inne i bussarna! Det är definitivt inte alla dagar du får sätta dig till ett vackert dukat bord och äta en superb middag och dessutom omringas av ett 20-tal frackklädda grabbhalvor som sjunger ditt lov. Lördagen den 16 maj glömmer jag inte i första taget. Det ser ett fint gammalt album till.

 

Tagen på bar gärning. Trodde de. I ärkebiskopsgården.

 

Givetvis. Självklar mundering.

 

Nähä! Could have fooled me.

 

...och inför Barcelonas OS! Med Uppsala slott i fonden kan inget gå fel.

 

Som sig bör!

 

Förvisso...och en pilsner är alltid en pilsner. Förmodligen enda gången jag lyckats som försäljare.

 

Upplands lokaltrafik har inte hämtat sig än.

 

Det obligatoriska hästgarvet. Att hon aldrig lär sig! Ja, käre värld.

 

Uppvaktningsbataljonen.

 

Tänk Rosa på bal! Och några smått generade grabbhalvor, några smått överförfriskade och några lite kaxiga.

 

Lev väl!♥